Av Ulf Berggren kolumnist i RÖTTER (23 juni 1998) Ulf Berggren (född 1961) släktforskar sedan många år och har bland annat ett par goda böcker på sitt samvete (sockenutredningar om Tunaberg och Skagershult) samt är filosofie licentiat i datalogi. Dessutom med ett mångårigt förflutet som krönikör i Släkthistoriskt Forum (”Dagboken”). I RÖTTER skriver han om modern släktforskning. Fler kolumner

Handel via nätet kan handla om att köpa en tjänst av någon annan. Men några av de intressantare exemplen på näthandel för släktforskare är en kombination av varor och tjänster. Om vi köper böcker eller mikrokort på nätet, så köper vi ju samtidigt tjänsten att de skickar den till oss. Och givetvis är köp av böcker en av de viktigaste nättjänsterna för släktforskare, precis som vi köper mycket böcker på andra håll (och allt fler böcker i form av CD-skivor framöver).

Ofta passar det också mycket bra att köpa böcker via nätet. Detta gäller redan nybörjare i en studiecirkel, eftersom man vet vilken kursbok man ska köpa, och inte behöver inte ha sett den innan. På samma sätt är det ofta inte nödvändigt att se en nyutkommen bok för t ex en församling eller släkt man är väldigt intresserad av, då kan man ofta tänka sig att köpa den utan att ha sett den. Men sedan finns det förstås också många böcker man vill se innan man handlar. Vi kan alltså räkna med att det finns en marknad även i fortsättningen för butiker och andra platser där man kan titta på boken och köpa den direkt. Men i så fall får det förstås inte vara så mycket dyrare i butiken att man bara tittar där, och sedan går hem och beställer på nätet...

Ett specialfall är de begagnade böckerna. Även här kommer Internet in som en konkurrent. Vi har ju redan fått ett första nätantikvariat specialiserat på genealogisk litteratur, och det kommer säkert att följas av fler. Det borde finnas en ännu bättre marknad för sådana än för näthandel med nya böcker, eftersom priserna normalt är lägre, och därmed köpmotståndet när det gäller böcker man inte redan sett. Dessutom handlar det vid köp av begagnat i högre grad om böcker man redan känner till.

Ett specialfall är SVAR, där det inte lika mycket handlar om köp av mikrokort som om att hyra dem. Dessutom har man ingen prisfördel av att handla på nätet i detta fall, eftersom det är samma monopol i båda fallen. I det fallet handlar det enbart om bekvämligheten i att beställa via SVAR:s hemsida. Ett intressantare exempel är köp av dataprogram för släktforskning. I dagsläget fungerar näthandeln i detta fall ungefär som för böcker - man kan beställa programmet och får det hemsänt tillsammans med manualen. Demo-versioner brukar man kunna ladda hem direkt, men det är bara i undantagsfall som det ordinarie programmet distribuerad över nätet. Men om manualen inte distribueras på papper finns det egentligen ingen större anledning att skicka programmet heller via vanlig post. Det är fullt möjligt att programtillverkarna kommer att gå över till omfattande on-line- manualer och att programmen istället distribueras över nätet. Det skulle definitivt vara ett snabbt och praktiskt distributionssätt. En annan central näthandel för släktforskare är förstås uppdragsforskning. Via nätet kan man få tag på uppdragsforskare, vare sig man själv inte släktforskar alls, eller om man är släktforskare och behöver hjälp på något specialområde, t ex i ett annat land.

Nätet underlättar möjligheterna att få kontakt med uppdragsforskare, och det kommer därför säkert att vara ett vanligt fenomen. Dessvärre betyder det inte automatiskt att man får kontakt med en lämplig person. Det är ju t ex lätt hänt att svensk-amerikaner hittar till uppdragsforskare som också har hemsidor om t ex svensk genealogi. Men det är ju svårt för kunden att bedöma kvalitén på uppdragsforskaren. En indikation för en kunnig kund skulle t ex kunna vara när hemsidorna innehåller rena nybörjarfel, men det lär ju inte heller en icke-släktforskande amerikan upptäcka.

Det har diskuterats lite grann om det behövs auktorisation av uppdragsforskare, och sådana här fall kan ju tyda på ett visst behov. Men det är inte säkert att det skulle vara lösningen. T ex kanske kunden inte känner till att det finns auktorisation, lika lite som denne känner till de felaktigheter som kan finnas med på hemsidor. Den bästa lösningen i båda fallen är ju egentligen att amerikanen istället hittar till Nättidningen RÖTTER, så att denne kan få rekommendationer den vägen.

I takt med nätet blir snabbare och mer avancerat kan man också tänka sig andra nättjänster av intresse för släktforskare. En möjlighet vore t ex studiecirklar via nätet, där även personer som bor på orter utan underlag för en sådan kan delta. Men då krävs sändning i båda riktningarna. Annars blir det svårt för kursledaren att hjälpa eleverna med att läsa de gamla dokument de hittar...