Kolumnister
Men sättet att presentera sina rötter kan se väldigt olika ut. Enkelt och praktiskt är de anlistor som många har. De är ju också lätta att söka i. Men även om man presenterar anorna på något krångligare sätt kompletteras de lyckligtvis ofta av listor över namn och orter. Tyvärr kan det ändå vara besvärligt ibland att bläddra i antavlor på nätet. Ett problem är när man inte får någon överblick. Bl a GED2HTML är inte särskilt trevligt, eftersom så lite presenteras på varje sida som genererats med detta program. Det är väldigt onödigt om man måste klicka en gång per generation får titta på en anlinje. Ett ovanligare alternativ är grafiska antavlor som ser ut som antavleformulär. Det ser trevligt ut, och även i dessa fall brukar det finnas sökmöjlighet. Allra tråkigast är dock när man inte får se något alls av anorna, utan måste ladda ner en fil eller dylikt. Det är ju trist om man ägnar en massa tid åt att ta hem materialet, och det sedan visar vara ointressant. Möjligen är det platsbrist som ligger bakom denna variant, varför den varianten i så fall borde vara övergående. Några släktforskningsprogram har infört möjligheten att skriva ut antavlan för publicering på WWW. Övriga torde följa efter, i varje fall om de vill finnas kvar på marknaden. Det kommer nämligen att vara ett måste framöver att man även ska kunna skapa färdiga HTML-sidor från sitt släktforskarprogram. Eftersom så många vill kunna presentera sin släkt på nätet är en sådan möjlighet ett grundkrav. Det viktiga är att man varje gång man kompletterar sina rötter bara ska behöva göra det på ett enda ställe. Man ska alltså kunna göra det i släktforskarprogrammet och lätt kunna föra över det till hemsidan. Om man ska behöva komma ihåg att ändra på flera ställen varje gång kommer man obönhörligt att glömma det ibland, så att uppgifterna kommer att skilja sig mellan de ställen där man har dokumenterat sina rötter. Varför är det då så populärt att presentera sina rötter på sin hemsida? Svaret ligger förstås delvis i de fördelar som finns med Internet generellt. Att det är lätt att sprida information, att andra lätt hittar ens anor när de söker efter något namn med en sökmotor. Speciellt viktigt torde också vara skillnaderna mellan att publicera sig i tryck och på nätet. Många drar sig för att göra det förstnämnda, t ex i Svenska Antavlor, eftersom de tycker att de har så lite, det finns så mycket kvar att utreda på ens släkt osv. Men på nätet behöver man inte alls känna någon sådan press. Tvärtom är det ju väldigt lätt att komplettera senare, att rätta fel osv. Det tycks också vara så att den som lägger upp en mindre utforskad antavla, brukar få mycket hjälp av släktforskare med mer erfarenhet från antavlans trakter. Sedan är det inte säkert att den antavla som lagts upp innehåller alla förfäder som släktforskaren känner till. Exempelvis drar sig somliga för att lägga upp uppgifter som de inte själva forskat ut. Andra väljer istället att tydligt tala om vem som står för olika uppgifter på antavlan. Än trevligare är det när det står källor för de ovanligare uppgifterna. Eftersom saker som läggs upp på hemsidor är lätta att kopiera är det ju väldigt trevligt om även källorna till uppgifterna följer med. Själv har jag f ö inte lagt upp mina rötter på min hemsida. De är ju redan publicerade i ett antal nummer av Svenska Antavlor...
|
|
