Uppdaterad/redigerad 19 jan 2006
 

»Kekules system»
för numrering av antavlor
»Kekules´ system» or how to give your ancestors number

■ Sedan början av 1980-talet är det så kallade Kekules system det i särklass mest använda i Sverige för numrering av anor på en antavla. Dessförinnan fanns flera system som konkurrerade med varandra, och det vanligaste var förmodligen Hagers system. Internationellt har dock Kekules system länge varit förhärskande.

Dess styrka ligger framför allt i enkelheten. Anorna numreras helt enkelt från 1 och uppåt i löpande följd med början på probanden. Sedan har fadern nummer 2, modern 3, farfadern 4, farmodern 5, morfadern 6, mormodern 7, farfarsfar 8, farfarsmor 9, etc.

Det är enkelt att räkna fram en persons föräldrars nummer. Faderns nummer är dubbelt högre, modern dubbelt högre plus 1. Ex: Farfarsmors (9) föräldrar har numren 18 (9 + 9) och 19 (9 + 9 + 1).

I Sverige var det skriftserien Svenska Antavlor, startad 1980 av föreningen Genealogisk Ungdom i Göteborg och övertagen 1987 av Sveriges Släktforskarförbund, som etablerade Kekules system som det dominerande. Numera ser man ytterst sällan något annat användas vid publicering av antavlor.

Utomlands kallas systemet också »Sosa-Stradonitz System» efter den spanske släktforskaren Jerome de Sosa, som var den förste att använda denna numrering. Det skedde 1676. Den som gjorde systemet populärt och allmänt spritt var dock en tysk genealog vid namn Stephan Kekule von Stradonitz i hans »Ahnentafel Atlas» 1896. I engelskspråkiga länder händer det att systemet också kallas »Ahnentafel Numbering System» efter boken. Det tyska ordet »ahnentafel» avser i anglosaxiska länder en antavla i listform snarare än en grafisk antavla.