Uppdaterad/redigerad 09 feb 2006

Den viktiga källkritiken

Källkritik. Det är den metod vi släktforskare använder för att nå så säkra forskningsresultat som möjligt. Den som saknar kunskap om källkritik riskerar att snabbt hamna helt fel i sin forskning. I värsta fall plockas sagokungar och till och med gamla gudar in på antavlan.

Allmänna råd
Släktforskning, det är att samla in uppgifter från en mängd olika källor. I kyrkboken hittar vi namnen på farfars föräldrar, gamla faster kan berätta sina minnen om dem och en annan släkting visar parets bröllopsfoto. Sakta men säkert växer bilden fram av det strävsamma småbrukarparet i Västmanland.

Men allt eftersom forskningen framskrider märker vi att alla uppgifter inte kan vara korrekta. En förfader anges i en källa vara född 12 juni 1820, men i en annan 18 juli 1820. Åtminstone ena uppgiften måste vara falsk. Men vilken?

Källkritiken är den historiska metod som ska leda släktforskaren till det mest korrekta resultatet. Utan kunskap om källkritik reduceras släktforskaren till en simpel ekorre, som samlar och samlar men aldrig förmår analysera eller värdera det hopbragta materialet. Trots att källkritiken är fundamental i släktforskningen, nämns den egendomligt nog knappt med ett ord i de gängse läroböckerna.

En släktforskare med ambitioner bör därför gå till biblioteket och leta fram en bok från 1961, Handbok i släkt- och personforskning av professor Bengt Hildebrand, och läsa kapitel 2 »Den historiska metoden». (Fortsätt sedan gärna med resten av boken.)

Två saker är centrala inom källkritiken:

• Kunskap om källornas bakgrund. Forskaren måste veta varför källorna existerar, hur de tillkommit och i vilket syfte de upprättats.

• Noggranna källhänvisningar. Anteckna alltid exakt varifrån en uppgift är hämtad.

Forskaren måste vara extra kritisk till uppgifter i tryckt litteratur och andra sekundärkällor. Allmänt kan sägas att ju äldre en bok är, desto mindre tillit ska man sätta till den (men det betyder inte att nya böcker är felfria!). Så långt det är möjligt bör släktforskaren försöka kontrollera sakuppgifterna i primärkällor, som kyrkböcker och bouppteckningar. Men också i dessa förekommer fel ganska ofta.

Släktforskaren bör bejaka sitt kritiska sinnelag, para det med sunt förnuft och lägga till ett rejält mått kunskap. Sedan går forskningen som en dans.

Kvalitet i släktforskningen

Kvalitetsutredningen
Sveriges Släktforskarförbund presenterade 2002 utredningen ”Kvalitet i släktforskningen” som sätter fokus på frågor som gäller hur kvaliteten på forskningsresultaten kan säkras, särskilt med tanke på den den nya tekniken som gör informationsutbytet så oerhört mycket snabbare och enklare – på gott och ont.

Broschyrserie
Till Släktforskardagarna 2003 i Ronneby presenterade riksförbundet den första broschyren i serien ”Kvalitet i släktforskningen”. Den heter Om bryggor och bojar – eller konsten att släktforska så att det inte blir fel. Förhoppningsvis kan broschyren hjälpa till att sätta kvalitetsfrågorna i forskningen i fokus. Medlemsföreningar, cirkelledare, arkiv och andra som vill dela ut broschyren kan kostnadsfritt rekvirera den från Sveriges Släktforskarförbund. Och vill du själv veta vad bryggor och bojar har med släktforskning – klicka på länken!

Boktips

• Handbok i släkt- och personforskning av professor Bengt Hildebrand (1961), särskilt kapitel 2 »Den historiska metoden».

• Orientering i källkritik av Torsten Thurén.