Language button

in english

BT Login

Logga in Skapa konto

Logga in på ditt konto

Användarnamn
Lösenord
Användarnamn *
Lösenord *
Användarnamn *
Lösenord *
Kom ihåg mig

Skapa konto

Fält markerade med en asterisk (*) är obligatoriska.
För- och efternamn
Användarnamn
Lösenord *
Bekräfta lösenord *
E-post *
Bekräfta e-post *

Stöd Rötters Vänner

bli rv front

Google sökruta head

Tre lönskalägen

Artikel skriven av Ingeborg Brunkhorst, Lund

Släktforskare hittar ibland en oäkting i släkten och letar efter fadern, ett företag, som är förenat med besvär och i de flesta fall torde misslyckas. Kanske kan det därför vara av intresse att få några exempel på hur mål rörande lönskalägen har behandlats under olika tider. I det följande redovisar jag tre mål med utgångspunkt i ett lönskaläge. Vi kan här se, hur lagen har styrt förhandlingarna och domen. Varför lagen är som den är, det är ett problem för sig.

I det första exemplet redovisar jag ett fall från 1672, dvs den tid i Bohuslän, då ännu dansk lag tillämpades. Släkt och ekonomi spelade då en stor roll. Kvinnan var skyddad av släkten. Det andra exemplet är från en tid, då l734 års lag gällde, en lag, som torde vara släktforskarna bekant. Vid varje ting under den här tiden brukar ett par fall av lönskalägen förekomma. Lönskaläget är ungdomarnas sak. Det personliga ställningstagandet är utslagsgivande.

Men förhören på tinget, då faderns namn skulle uppges, ibland mot mannens nekande, kunde vara pressande för kvinnan. För att undvika skammen och förhören hände det, att kvinnan mördade sitt barn. I avsikt att förbättre kvinnans ställning och förhindra barnamorden utsände Gustaf III år 1778 ett cirkulär med ändrade bestämmelser, det s.k. barnamordsplakatet. Förhör om lönskalägen skulle inte längre förekomma på tinget. Det räckte med en skriftlig anmälan till länsman. Situationen för den ogifta kvinnan skulle på så sätt förbättras. Barnamordsplakatet är tyvärr ett exempel på hur den goda viljan inte leder till förbättringar utan till försämringar. Är det alltid så, att det inte räcker med en god vilja? Eländet i världen består, men det byter skepnad. Det tredje fallet, som jag redovisar, för oss in på dessa tankar. När jag gav mig ut på jakt efter fadern till den oäkting, som jag funnit i min släkt, stötte jag på det.

Lönskaläge 1672

Till tinget i Hergusseröd i Inlands härad i Bohuslän den 17 jan. 1672 hade Sven Rasmusson i Huveröd blivit instämd för en "lägersmålssak", dvs lönskaläge. Han hade redan tidigare varit instämd för detta brott. Han stod anklagad för att vara far till det drängebarn, som Tollu Börjesdotter, också från Huveröd, hade fött. Hon hade fått sin "skada" i hans faders stuga ungefär 14 dagar före Mickelsmässan, som var den 29 september. Datum kunde vid den här tiden allmogen sällan uppge, men de kristna högtiderna höll man reda på. Till yttermera visso sade Tollu, att det var den aftonen, då gevaldigerns ( dvs fångförarens) tjänare Engewol hade följt och bevakat en "trollkvinna". Det var alltså under ett av de år, då häxförföljelserna rasade i Bohuslän. Men Sven Rasmusson, som var en ung man, hade nekat till lägersmålet och därför av rätten dömts att värja sig med ed. Han hade fördenskull varit hos prosten, herr Nils i Ödsmål, och fått attest på att han förstod edens betydelse. Med den skulle han infinna sig vid tinget, men han hade inte kommit frivilligt utan måst hämtas dit av länsmannen. Han var beredd att svära sig fri vid tinget, men efter den danska lagen, som man dömde efter de första 20 åren efter freden i Roskilde 1658, då Bohuslän blev svenskt, skulle han också finna någon, som gick i god för honom. Det kunde han emellertid inte, och han dömdes därför att böta 12 daler.

Försök till förlikning

Men saken var inte ur världen med detta. Tollu, som enligt egen mening var kommen av ärligt folk, ville gärna gifta sig med Sven. Rätten tillfrågade då hennes mor, Börjela Persdotter, och hennes morbror, Torbjörn Persson, vad de skulle kunna ge Tollu i hemgift. Börjela svarade,att hon ville ge Tollu 2 kor för 10 daler, en kviga för 3 daler, 6 får för 4 ½ daler, ett "hors" dvs häst, för 4 daler och dessutom kläder till en säng för 10 daler, en engelsk tröja med skört och en flamsk dito för 12 daler. Det förvånar, att hon ägde utländska kläder av ett så stort värde. Morbrodern lovade henne en kalvkviga för 4 daler. Därpå räckte han rätten handen för att bestyrka sitt åtagande. Detta belöpte sig till 47½ daler. Rätten frågade därefter Sven, om han ville gifta sig med Tollu, men han nekade. Han dömdes då att betala Tollu lika mycket, som hon utlovats i hemgift, nämligen 47½ daler, och dessutom skulle han plikta både för henne och för honom själv för lönskaläget. Han skulle dessutom erkänna barnet och bidra till dess försörjning.

Svens far grep in

Men då framsteg Svens far, Rasmus, och sade, att han ville och skulle skaffa pengar, om han så skulle gå och tigga ihop dem, hellre än att hans son skulle gifta sig med Tollu. Vad han hade emot henne får vi inte veta. Men det måste ha varit något, som var viktigt för honom. Därefter fastslogs domen med handslag.

Hade Sven och Tollu inte kunnat betala böterna, så hade Sven dömts till gatlopp och Tollu till att risas utanför dörren. Det hade varit ett skådespel för tingsmenigheten!

Det tycks som om äktenskapet vore en affär mellan föräldrarna. Kärlek är det inte fråga om. Trodde verkligen Tollu, att hon kunde leva i ett äktenskap, som byggde på en affär, eller försökte hon bara pressa fram pengar?

Lönskaläge 1773

Till häradsrätten i Inlands Fräkne härad i Bohuslän den 3 sept. l772 var Börta Börjesdotter från Aröds krog och Gabriel Andersson från Restenäs instämda av länsman Forsberg för lönskaläge första resan, dvs första gången. Börta hade fem veckor tidigare framfött "ett ännu lefwande flickebarn". Börta, som var på tjugonde året, berättade, att hon i mitten av oktober förlidet år under äktenskapslöfte blivit hävdad av Gabriel på torpet Aröds bro. Hon ville styrka äktenskapslöftet genom att visa, att Gabriel hyst kärlek till henne och gett henne fästmögåvor. Hon visade upp gåvorna inför rätten: en brun och vit silkesnäsduk, en dito av bomull, dvs troligen halskläden, ett par stickade tumvantar och en silverfingerborg. Gabriel, som var 23 år gammal, nekade till äktenskapslöftet och till att han skulle ha gett henne näsdukarna, men han erkände, att han gett henne en silverfingerborg i lön för två skjortor, som Börta sytt åt honom. Fästmögåvor hade det inte varit fråga om. Börta var alltså sykunnig och i stånd att tjäna lite pengar. Börta kunde inte med vittne styrka, att Gabriel gett henne äktenskapslöfte, men hon ville, att Johan Söderkvist, trädgårdsmästare på Restenäs, skulle höras som vittne.

Flera vittnen framträdde

Johan berättade, att Börta förlidet år under skördetiden varit på Restenäs för att raka, dvs räfsa. och genom att hjälpa till i skördearbetet också tjäna något. Johan hade flera gånger sett Börta och Johan i drängstugan, där flera personer hade nattläger. Här hade de legat tillsammans i en säng under ett täcke, men om de varit avklädda eller haft någon "köttslig beblandelse" med varandra, det visste inte Johan. Både före och efter denna tid hade han och Gabriel flera gånger varit hemma hos Börtas mor, "som håller krögeri", där de mot betalning tagit sig ett eller annat stop öl.

Här erkänns det alltså utan vidare, att det vid Aröds bro fanns en lönnkrog. Gång efter annan kom det upp mål på tinget om lönnkrogar, men det var ytterst svårt att få fram vittnen, fastän alla kände till lönnkrogarna. Det fanns fler änkor än Börtas mor, som höll lönnkrog. Det var inte så enkelt för en fattig änka att livnära sig. Johan hade märkt, att Gabriel och Börta umgåtts vänligt, men han hade inte förstått, att det var fråga om äktenskapshandel. Gabriel hade berättat för honom, att han gett Börta en fingerborg i sömmerskelön för två skjortor. Börta anhöll om anstånd i målet för att kalla ännu ett vittne, Krister Andersson i Bratteröd.

För övrigt intygade jordegumman Elin Persdotter från Ljungskile, att Börta under födslopinan uppgivit Gabriel som barnafader. Det ansågs, att man under så starka smärtor inte kunde ljuga.

Nästa dag togs målet upp igen. Börta anmälde, att hon haft all möda ospard för att få fram vittnet Krister Andersson. Kronorättaren, som dagen innan gett sig iväg för att hämta honom, hade inte kunnat ta sig fram till Bratteröd på grund av stark "flo", dvs översvämning, av Bodeleån vid Gustafsberg. Målet uppsköts till nästa ting.

Gabriel dömdes att gå ed

På vintertinget den 26 jan. l773 togs målet upp igen. Nu var inte Börta själv närvarande, utan hennes mor, Kerstin Bengtsdotter, försedd med fullmakt, företrädde henne. Hon krävde Gabriel på ett årligt underhåll på 40 daler silvermynt för barnet. Drängen Krister Andersson trädde nu fram som vittne, likaså pigan Kerstin Toresdotter. Krister hade flera gånger sett Gabriel och Börta ligga tillsamman i ladan under ett täcke, "till någon del afklädda", och han hade också sett dem i Börtas moders hus, där de en natt på en kista "haft sammanläge". Kerstin hade flera gånger sett dem ligga tilsammans i ladorna i Restenäs. Trångboddheten och bristen på avskildhet hade i alla fall den fördelen, att det fanns vittnen att kalla till tinget.

Med så starka vittnesmål emot sig dömdes Gabriel att vid nästa ting värja sig med ed och medföra bevis om sin kunskap i kristendom för att visa, att han förstått edens innebörd.

Gabriel ville inte gå eden

Gabriel hade respekt för eden. Han ville inte ljuga. Han infann sig vid tinget och förklarade, att han "ej gitte gånga eden". Han dömdes skyldig och förpliktades att årligen betala 18 daler silvermynt för barnets underhåll. Båda dömdes enligt 1734 års lag 5 kap. 1 § Missgärningsbalken till böter för begånget lönskaläge, han att böta 10 daler och hon 5. Dessutom skulle de böta 4 resp. 2 daler till sockenkyrkan i Resteröd och undergå hemlig skrift och avlösning.

Börta hade handlat så som lagen bjöd och sed var i bondesamhället. Hon hade inlett samlivet, när hon uppfattade, att Gabriel hade avgivit äktenskapslöfte. Hon fick ett mycket gott stöd av sina jämnåriga. De värnade om seden och rätten att själva bestämma. Här är det de unga, som själva träder fram inför rätten, inte föräldrarna. Det är uppenbart, att ett kärleksförhållande har bestått mellan de två, men att Gabriel tröttnat. Det är kärleken, eller bristen på kärlek, som dikterar parternas förhållande till varandra, inte föräldrarna och inte ekonomien.

Lönskaläge 1794

Jag hade funnit, att min mormors farmor var en oäkta torpardotter, född 1793 i Baldringe, Kjerstena Andersdotter. Vem var far till henne? Var hade hon fått sin "skada"? Det måste jag veta, för i det häradet hade saken kommit upp på tinget. Jag tittade lite här och där i trakten, inte så konsekvent, eftersom jag trodde, att det skulle fordra mycket arbete. Jag kanske skulle bli tvungen att leta bland flyttningsintygen. Tanken var skrämmande. Ett positivt resultat skulle nog ändå inte ge så mycket. Det var säkert bara en torpardräng, som varit i farten.

Vi är nu inne i en tid, då barnamordsplakatet gäller. Därför ser det annorlunda ut i domboken. När jag letade, hittade jag bland de handlingar, som åtföljde domboken, gång efter annan brev till länsman från olycksdrabbade kvinnor. Breven hade en standardiserad formulering: fadern är okänd. Någon hade säkert hjälpt kvinnorna vid författandet av brevet, kanske länsman själv. Uttrycket är stötande. Kvinnor, med något undantag, brukar veta, vem som är far till deras barn. Sanningen hade man kommit närmare, om det t ex hade stått: fadern vill vara okänd. Men med den första formuleringen lades skulden på kvinnan: hon borde inte ha inlåtit sig med en okänd man. Med den andra formuleringen hade skulden lagts på mannen : han drog sig undan sitt ansvar. Så det blev som det brukar bli, mannen bestämde formuleringen.

I domboken fann jag kortfattade meddelanden om att kvinnor begått lönskaläge och skulle straffas. Männens namn nämndes aldrig. Man får alltså inte veta något om fadern. Underhåll var det inte tal om. Men det hade varit fritt fram för uppgörelser under bordet. Om mannen gav kvinnan en bra slant, kunde han kanske förmå henne att inte uppge hans namn. Sådana uppgörelser finner vi knappast i domboken. Vi kan bara gissa. Detta bl a var resultatet av barnamordsplakatet! Vi är annars i Sverige så stolta över att osämja löses offentligt på tinget. Vad gjorde barnamordsplakatet med den offentligheten? Vad tänkte prästen, som tog emot kvinnans bekännelse efter domen?

Vi finner alltså sällan mål gällande lönskalägen vid den här tiden. Men jag fann ändå ett, detta. Man kan, när man läst om det, fråga sig, om mannen slapp lindrigare undan än vad som förr varit vanligt och kvinnan utsattes för sämre behandling. Förut visste nog kvinnorna, hur slipsten skulle dras på tinget. De hade troligen hört åtskilliga rättsförhandlingar. under årens lopp. Men efter barnamordsplakatet? Hade de över huvud taget hört ett mål om lönskaläge på tinget? Kunde de försvara sig? Följande fall fann jag i domboken.

Tinget i Herrestad

Till tinget den 20 februari 1794 i Herrestads härad i Skåne hade inspektorn på Bjärsjöholm Adam Holmberg låtit instämma drängen Jöns Månsson i Ystad och pigan Sissa Erlandsdotter i Hedeskoga för lägersmål, vilket skulle ha skett under äktenskapslöfte. De var närvarande på tinget.

Sissa, som var havande, betygade, att ingen annan än Jöns Månsson lägrat henne, och det hade skett under äktenskapslöfte. Jöns skulle första gången haft "beblandelse" med henne den elfte veckan efter Mikaelis sistlidet år i drängehuset hos nämndemannen Jöns Larsson, där Sissa då tjänade, och andra gången en kort tid därefter vid nämndemannen Erik Anderssons hagegärde strax utanför porten.

Sissa hade alltså inte, som så många av hennes olyckssystrar, i ett brev anmält sitt "brott" hos länsman och uppgett, att fadern var okänd.

Sissa hade dragit saken inför rättta. För henne var Jöns skuld solklar. Nu namngavs Jöns, och inte bara hon utan också Jöns utsattes för obehagliga förhör på tinget. Att detta hos Jöns framkallade hat mot Sissa, är begripligt. Sissa höll på sin rätt och litade godtroget till att sanningen skulle komma fram på tinget. Hon hade därför inte skaffat fram någon, som kunde biträda henne vid förhandlingarna. Hon hade bara låtit kalla män som vittnen och inte förstått, att det här också gällde en kamp mellan könen. Detta försvagade hennes ställning.

Jöns nekade

På tinget nekade Jöns Månsson till anklagelsen. Vittnesförhören vidtog på Sissas anhållan. Först vittnade nämndemannen Jöns Jönsson., som haft Jöns Månsson i sin tjänst. Han berättade, att ungefär tre veckor före julhelgen 1792 hade flera drängar varit gästbjudna till Jöns Månsson i hans drängehus och han själv hade också varit närvarande. När Sissa kom in i drängehuset, yttrade Jöns Månsson, med brännvinsglaset i handen:" Skål min fästemö" och räckte henne handen. Flera av de närvarande lade sina händer på deras. Men nämndemannen Jöns Jönsson ansåg inte att Jöns Månssons yttrande var allvar utan endast skämt och narri. Jöns Månsson drev alltså medvetet med Sissa, som inte uppfattade, att det var fråga om narrspel utan tog det på allvar. Nämndemannen berättade vidare, att han flera gånger, i synnerhet på söndagar, sett Sissa vara i drängehuset hos Jöns Månsson.

Bland gästerna i drängehuset fanns också drängen Åke Pehrsson, 26 år gammal. Han berättade detsamma som nämndemannen och tillade, att han en gång sistlidna julhelgen varit med Jöns Månsson hos åboen Lars Mårtensson i Hedeskoga, där Sissa tjänade, och sett, att Jöns Månsson haft en brännvinsflaska i Sissas kista.

Muraren Eric Almskog hade också sett Jöns räcka Sissa handen och hört honom säga:"Skål min fästemö". Men inte heller han hade tagit det på allvar.

Jöns erkände, att deras berättelse överensstämde med sanningen, men allt hade varit på skämt och narri för att "roga" de andra närvarande.

Sissa påstod dock, att det varit Jöns Månssons allvar och visade upp ett svart satinförkläde, som han sistliden Mikaelis gett henne. Jöns sade då, att han endast gett henne förklädet för att hon lagat några skjortor åt honom. Jöns tillät sig alltså att driva med Sissa, vilket hon inte förstod, och de andra var passiva åskådare.

Inspektor Holmberg hade inte fler vittnen att tillgå. Eftersom Jöns Månsson inte övertygats om sin skuld, kunde han endast yrka böter för Sissa.

Häradsrätten fällde Sissa

Enligt 55 kap. 1 och 5 § Missgärningsbalken dömdes Sissa att böta 1 daler 32 skilling och ge till kyrkan i Hedeskoga 42 skilling samt att i kyrkans sakristia undergå hemlig skrift och avlösning. Jöns Månsson hade inte kunnat överbevisas om något brott, varför häradsrätten frikände honom enligt 17 kap. 33 § Rättegångsbalken.

Det var alltså möjligt år 1794 i Herrestads härad, efter barnamordsplakatet, att göra en kvinna med barn och neka till det, göra narr av henne för att roa de andra närvarande, låta henne utstå spott och spe på tinget - och inte bli straffad.

 

Tideräkning i gångna tider

Ett problem för släktforskare är att datum i äldre tider ofta inte noterades som vi är vana vid. En barn kan ha döpts »Dominica XIV post Trinitatis» ett visst år och blivit begravt »Die Andreae» ett par år senare. En allmän bakgrund till tideräkningens historia kan du läsa här.

Tideräkningens historia | Då inföll böndagarna | Litteratur

Tideräkningens historia

När det gäller tideräkning är två årtal mycket speciella i Sverige: 1712 och 1753. Nedan får du veta varför. Av Håkan Skogsjö

Den julianska kalenderns historia

Då det på Julius Caesars tid rådde stor oreda i den romerska kalendern, uppdrog han åt den alexandrinske astronomen Sosigenes att utarbeta ett förslag till hur man skulle bringa reda i tideräkningen. År 46 före Kristus genomfördes en kalenderreform på så vis, att detta år fick bestå av 445 dagar, vilket medförde att den 1 januari 45 före Kristus inföll på dagen för den första nymånen efter vintersolståndet, varigenom vårdagjämningen kom att inträffa den 24 mars.

Man antog att det verkliga solårets längd var 365 1/4 dygn. Därför bestämdes att åren vanligtvis skulle innehålla 365 dygn, men vart fjärde år lade man till ett dygn, så att dessa blev skottår. Månaderna skulle ha den längd och ordning som de har än i dag. Den extra dagen vid skottår stoppades in i februari (den 24), så att denna månad kom att innehålla 29 dygn.

Vid tiden för denna kalenderreforms genomförande skedde årsräkningen med utgångspunkt från Roms grundläggande (och enligt denna tideräkning skulle Rom ha grundats den 21 april 753 före Kristus). Bruket att räkna med Kristi födelse som utgångspunkt började först på 900–talet bli allmänt i Tyskland och Frankrike, varifrån det så småingom utbredde sig för att bli det allmänna systemet.

Bristerna med den julianska kalendern

Som förut sagts innehåller det julianska året i medeltal 365 1/4 dygn. Det tropiska året (från vårdagjämning till vårdagjämning) är dock något kortare. Differensen uppgår till 0,0078 dygn. Det låter ju inte så mycket, med redan efter 128 år inträffar vårdagjämningen nästan ett dygn tidigare än förut (128 x 0,0078 = 0,9984).

Övergången till den gregorianska kalendern på kontinenten

På 1500–talet beslöt man, på initiativ av påven Gregorius XIII, att rätta till den felaktiga kalendern. Att det var en kyrkans man som ville ändra på tideräkningen berodde på att påskens infallande bestämdes av vårdagjämningen. Påven tillsatte en kommission, vars arbete resulterade i en kalenderreform, föreslagen av italienaren Luigi Lilio. I en påvlig bulla av den 24 februari 1582 sades att korrigeringen skulle åstadkommas genom att låta tio dagar bortfalla. Den 5 oktober 1582 kallade man den 15 oktober.

För att felet inte skulle uppstå igen gjorde man ett undantag från regeln att vart fjärde år skulle vara skottår, nämligen att sekularåren (1600, 1700, etc) skulle vara skottår endast om de var jämnt delbara med 400. Alltså skulle år 1600 vara skottår, men ej 1700, 1800 och 1900, medan år 2000 skall vara skottår, etc.

I förhållande till den julianska kalendern uteslöt man tre dygn på 400 år. Detta gör att kalenderåret endast är 0,0003 dygn (26 sekunder) för långt. Det tar nu över 3000 år för att vårdagjämningen skall förskjutas ett dygn.

Den gregorianska kalendern infördes i Spanien, Italien och Portugal den 15 oktober 1582; i Frankrike den 20 december 1582; i det katolska Schweiz och det katolska Tyskland på olika tider under 1583; i Böhmen den 17 januari 1584; i Polen den 1 januari 1586; i Ungern den 1 januari 1587; i Danmark (och Norge) och det protestantiska Tyskland den 1 mars 1700; i det protestantiska Schweiz den 12 januari 1701; i Storbritannien den 14 september 1752; i Japan 1873; i Kina 1912; i Bulgarien 1915; i Turkiet och Sovjetunionen 1917; i Jugoslavien och Rumänien 1919 samt i Grekland 1923.

Den gregorianska kalenderns införande i Sverige

I Sverige och de övriga protestantiska och grekisk–ortodoxa länderna behöll man av rena prestigeskäl den julianska kalendern. Dock fördes i Sverige länge en upprörd debatt där såväl teologiska som matematiska skäl framlades för och emot den gregorianska kalenderns införande. I november 1699 enades man om att successivt övergå till den gregorianska kalendern, genom att ta bort en dag varje år. Härigenom skulle tid vinnas för ytterligare diskussioner; reformbeslutet var nämligen långt ifrån enhälligt. Början på denna reform genomfördes så att skottdagen år 1700 utelämnades, men längre kom man inte. På detta sätt fick Sverige en tideräkningen som inte överensstämde med något annat land. På befallning av Karl XII ändrades detta genom att februari månad år 1712 fick 30 dagar. Då var Sverige alltså åter tillbaka vid den julianska kalendern.

Det var vid 1751–52 års riksdag som ständerna till slut beslöt att Sverige skulle övergå till den gregorianska kalendern eller den så kallade nya stilen. I kraft av en kunglig förordning av den 24 februari 1752 genomfördes förändringen i början av påföljande år, genom att man efter den 17 februari räknade den 1 mars.

Reformen mottogs dock inte överallt med glädje. Många ansåg att den berövat dem elva livsdgar.

Fotnot: Detta är en något omarbetad version av en artikel publicerad i Genealogisk Ungdoms Tidskrift 1977:4.

Då inföll böndagarna

Böndagarna ställer till speciella problem för släktforskaren. Särskilt i rättegångsprotokollen hänvisas ofta till dem. Men att få veta när de inföll är inte enkelt. Här ges äntligen svaret. Av Egon Bosved

Vad var egentligen böndagar? Den som i tingsprotokollen funnit dateringar och referenser till böndagar har anledning ställa frågan.

Böndagarna var allmänna faste-, böne- och botdagar som utfärdades för olika dagar för vart år av konungen i de s k böndagsplakaten. Till en början förlades de till 3 fredagar men 1676 utökades de till 4 fredagar. Fr o m 1773 förlades de till lördagar för att mot slutet av 1700- talet växla mellan lör- och söndagar, 1807 till enbart söndagar; 1984 försvann den sista ur almanackan. Förväxla ej böndagarna med bönsöndagen eller gångedagarna.

Före senare delen av 1700-talet utfärdades böndagsplakaten först i början av året varför böndagarna inte hann medtagas vid tryckningen av almanackan. Plakaten upplästes från predikstolen och anslogs kanske på kyrkdörren. Prästerskapet hölls ansvarigt för att folket kände till dagarna.

Syftet med böndagarna kan ha varit politiskt; en säkerhetsventil. Rikets olyckor såsom ofred, missväxt eller farsoter tänktes vara Guds rättmätiga bestraffning av nationen för folkets synder. Missnöjet avleddes och överheten var utan ansvar.

Plakaten innehöll en skarp skrivning av ärkebiskopen där folket uppmanades att noga iakttaga böndagarna, att ge sig av till kyrkan (bara svårt sjuka fick lov att hålla sig undan), och där ångra och begråta sina synder och uppriktigt lova bot och bättring och be om hjälp att leva syndfritt. Detta skulle avhjälpa rikets olycker och även bättra allmogens timliga välfärd.

Drevs handel på en böndag fick säljaren böta 40 mark smt, köparen 3. Kunde någon inte betala böterna fick han 14 dagar på vatten och bröd. All världslig överhet från överståthållaren och landshövdingarna till länsmän och fogdar, all andlig överhet från biskopar till kaplaner skulle tillse att böndagen hölls i helgd enligt den av konungen utfärdade befallningen. Beivrade de inte de överträdelser de fick vetskap om fick även överhetspersonerna böter.

Allmänna böndagar 1661–1807

År 1:a 2:a 3:e 4:e

1661 24/5 ?? 19/7 --

1662 20/6 18/7 15/8 --

1663 26/6 24/7 21/8 --

1664 17/6 15/7 12/8 --

1665 16/6 14/7 11/8 --

1666 15/6 13/7 10/8 --

1667 ?? ?? ?? --

1668 19/6 17/7 14/8 --

1669 18/6 16/7 13/8 --

1670 17/6 15/7 12/8 --

1671 30/6 28/7 25/8 --

1672 14/6 12/7 9/8 --

1673 13/6 11/7 8/8 --

1674 ?? ?? ?? --

1675 11/6 9/7 6/8 --

1676 14/4 16/6 14/7 11/8

1677 27/4 15/6 13/7 10/8

1678 26/4 14/6 12/7 16/8

1679 25/4 20/6 18/7 15/8

1680 23/4 11/6 9/7 6/8

1681 29/4 10/6 8/7 5/8

1682 28/4 16/6 14/7 11/8

1683 27/4 8/6 6/7 3/8

1684 11/4 13/6 11/7 8/8

1685 24/4 19/6 17/7 14/8

1686 23/4 11/6 9/7 6/8

1687 15/4 10/6 8/7 5/8

1688 27/4 15/6 13/7 10/8

1689 26/4 14/6 12/7 9/8

1690 25/4 20/6 18/7 15/8

1691 24/4 12/6 10/7 7/8

1692 22/4 10/6 8/7 5/8

1693 28/4 16/6 14/7 11/8

1694 27/4 15/6 13/7 10/8

1695 26/4 7/6 5/7 2/8

1696 24/4 12/6 10/7 7/8

1697 16/4 11/6 9/7 4/8

1698 29/4 17/6 15/7 12/8

1699 28/4 16/6 14/7 11/8

1700 27/4 15/6 13/7 10/8

1701 12/4 7/6 12/7 9/8

1702 18/4 13/6 11/7 8/8

1703 22/5 19/6 17/7 14/8

1704 8/4 17/6 15/7 12/8

1705 14/4 9/6 7/7 4/8

1706 13/4 8/6 6/7 3/8

1707 10/5 14/6 12/7 9/8

1708 24/4 12/6 10/7 7/8

1709 30/4 18/6 16/7 13/8

1710 22/4 10/6 15/7 12/8

1711 21/4 9/6 14/7 11/8

1712 4/4 6/6 4/7 29/8

1713 24/4 5/6 10/7 28/8

1714 9/4 4/6 9/7 6/8

1715 29/4 3/6 8/7 12/8

1716 13/4 1/6 6/7 3/8

1717 3/5 21/6 19/7 16/8

1718 30/5 20/6 1/8 29/8

1719 24/4 19/6 17/7 14/8

1720 29/4 17/6 15/7 12/8

1721 28/4 16/6 14/7 11/8

1722 6/4 15/6 13/7 10/8

1723 26/4 14/6 12/7 9/8

1724 24/4 12/6 10/7 7/8

1725 23/4 11/6 9/7 6/8

1726 29/4 17/6 15/7 12/8

1727 28/4 16/6 14/7 11/8

1728 5/4 21/6 19/7 16/8

1729 25/4 13/6 11/7 29/8

1730 24/4 5/6 17/7 28/8

1731 7/5 18/6 23/7 27/8

1732 28/4 9/6 21/7 1/9

1733 20/4 8/6 20/7 14/9

1734 5/4 10/5 14/6 6/9

1735 18/4 9/5 13/6 5/9

1736 2/4 7/5 4/6 3/9

1737 22/4 13/5 10/6 2/9

1738 14/4 5/5 9/6 15/9

1739 6/4 11/5 22/6 14/9

1740 18/4 9/5 20/6 19/9

1741 10/4 22/5 19/6 18/9

1742 9/4 21/5 18/6 17/9

1743 15/4 6/5 10/6 9/9

1744 6/4 18/5 15/6 14/9

1745 19/4 10/5 14/6 13/9

1746 11/4 30/5 20/6 12/9

1747 10/4 22/5 19/6 11/9

1748 15/4 6/5 17/6 16/9

1749 7/4 26/5 16/6 15/9

1750 6/4 25/5 15/6 14/9

1751 12/4 31/5 21/6 13/9

1752 10/4 22/5 19/6 11/9

1753 4/4 1/6 29/6 21/9

1754 26/4 17/5 21/6 27/9

1755 25/4 30/5 20/6 26/9

1756 9/4 14/5 18/6 24/9

1757 22/4 27/5 7/10 11/11

1758 21/4 26/5 16/6 6/10

1759 6/4 18/5 22/6 5/10

1760 ?? ?? ?? ??

1761 17/4 22/5 19/6 9/10

1762 23/4 11/6 9/7 8/10

1763 15/4 6/5 17/6 7/10

1764 30/3 18/5 22/6 5/10

1765 19/4 17/5 14/6 11/10

1766 11/4 30/5 20/6 10/10

1767 3/4 22/5 26/6 9/10

1768 15/4 6/5 17/6 7/10

1769 14/4 26/5 16/6 6/10

1770 6/4 18/5 22/5 5/10

1771 19/4 31/5 21/6 4/10

1772 3/4 8/5 19/6 9/10

1773 24/4 15/5 12/6 2/10

1774 16/4 7/5 2/7 1/10

1775 1/4 13/5 17/6 30/9

1776 20/4 11/5 15/6 5/10

1777 12/4 3/5 14/6 11/10

1778 14/3 4/4 9/5 10/10

1779 13/3 17/4 5/6 9/10

1780 4/3 8/4 3/6 14/10

1781 10/3 21/4 16/6 13/10

1782 9/3 13/4 1/6 12/10

1783 1/3 6/4 6/7 21/10

1784 13/3 2/5 4/7 9/10

1785 6/3 10/4 29/5 23/10

1786 5/3 7/5 2/7 8/10

1787 4/3 15/4 8/7 14/10

1788 9/3 4/5 20/7 12/10

1789 22/3 10/5 19/7 25/10

1790 7/3 1/5 25/7 30/10

1791 13/3 14/5 17/7 8/10

1792 18/3 5/5 8/7 13/10

1793 2/3 20/4 27/7 12/10

1794 15/3 3/5 21/6 11/10

1795 21/3 25/4 13/6 10/10

1796 5/3 23/4 4/6 8/10

1797 4/3 6/5 17/6 14/10

1798 17/3 5/5 ?? 13/10

1799 2/3 20/4 ?? 5/10

1800 8/3 26/4 14/6 11/10

1801 7/3 18/4 13/6 10/10

1802 6/3 3/4 8/5 9/10

1803 5/3 23/4 11/6 22/10

1804 3/3 22/4 3/6 ??

1805 2/3, 5/5 30/6 19/10

1806 1/3 20/4 15/6 18/10

1807 7/3 19/4 21/6 17/10

1808 i fortsättningen alltid

på en söndag

Kalender- och helgreformer

Svensk-Finsk-kalender ger en månadskalender från år 1500 till 2100 med helger genom kalenderreformerna 1700, 1712 och 1753 och genom helgreformerna 1773 och i Sverige 1939, 1953; i Finland 1955, 1973, 1982, 1992. Hänsyn är tagen till de helger som tillfälligt flyttades reformåret 1753 och till att påskdagens datum ibland avviker från övriga länders genom att påsken i Sverige mellan 1740–1818 bestämdes efter den astronomiska fullmånen i stället för den klerikala. Finland har dessutom några avvikelser av påsken under 1800-talet.

Hämta gratis: Nordisk kalender 1200–2100

 

Programmet Nordisk kalender 1200-2100 är ett äldre program som passar till Windows XP. Det går dock att köra på nyare Windows-versionen genom att lägga till denna fil: msjet35.dll. Läs mer om detta här: http://aforum.genealogi.se/cgi-bin/discus/show.cgi?tpc=274&post=1010625#POST1010625

Egon Bosved är förmodligen Sveriges störste expert på den nordiska tideräkningens historia, som han studerat ingående under flera års tid. Han har också gjort en nordisk datakalender som omfattar åren 1200 till 2100, som du nu gratis kan ladda ner från Nättidningen RÖTTER.

Kalendern ger svar på en mängd frågor som släktforskare ställs inför. Som exempelvis den klassiska: Vilket datum inföll den sjuttonde söndagen efter trefaldighet år 1695? Klassisk därför att liknande dateringar så ofta förekommer i kyrkböckerna i slutet av 1600-talet och under 1700-talet. Rätt svar (15 september) hittar man snabbt i kalendern, som också ger svar på en mängd andra frågeställningar.

Helg- och Böndagar

De Maria-, helgon- och martyrdagar som uteslöts vid 1571 års kyrkomöte har ej alls medtagits. De kunde dessutom variera för olika landsdelar. I gengäld har Böndagarna, som bestämdes för vart år i böndagsplakaten, till större delen medtagits, 1661–1807, trots att de inte alltid är upptagna i almanackorna. Till en början fastställdes Böndagarna nämligen så sent ( i mars, rentav ) att de inte hann medtagas vid tryckningen av almanackorna. De var av kungen påbjudna, anslogs på kyrkdörren. De hölls i sträng helgd och texter angavs för Ottosång, Högmässa och Aftonsång. Drev någon handel på Böndagen fick han böta 40 mark smt. / »Den som intet förmår böta skal spisas 14 dagar i häktelse med Watn och Bröd.» / Så de firades, trots att de inte alltid finns med vare sig i »Almanachen» eller i tabellverk över helgdagar. Efter 1807 förlades de till söndagar och utelämnas därmed i denna kalender.

Veckonumrering

Från 1973 ändras i veckolayouten så att veckan börjar på en måndag. Sättet att veckonumrera ändras också. Tidigare räknades veckan börja på en söndag och numrerades annorlunda. Då jag funnit att veckonumreringen för ett visst år kunnat skilja från en utgåva av almanackan till en annan, har jag före 1973 numrerat så att första dagen på året alltid är vecka 1 ; även om det är en lördag så att veckan då bara får en enda dag. Det blir i alla fall lättare att räkna ut veckans nummer på sätt som kan passa var och en. (to suit the customer).

Olikheter mellan kalendrar

Den svenska och finska kalendern avviker alltså förr i tiden ofta från den i andra länder brukade och inte bara under den unika Svenska Stilen 1700-03-01 till 1712-02-30. Eftersom påsken styr många relaterade helger liksom söndagar i kyrkoåret kan det vara avsevärda skillnader mellan ländernas kalendrar. Detta beaktas ofta inte i många utländska kalenderprogram varför veckodag eller helger för ett visst datum kan bli alldeles fel. Vanligen gäller dessa kalendrar endast för England/USA.

En 'utviknings'-kalender
Skulle varje månadskalender vara 20 cm hög och 25 cm bred och skulle man lägga januari till december i en rad för ett visst år och p.s.s. med månaderna i nästa år på raden under då skulle kalendern kunna bilda en 'röd matta' 120 m lång och 3 m bred. Skulle kalendern i stället tryckas med en månad per sida skulle det bli 12 volymer om 600 sidor vardera, mer än halva NE.

Källor

Gamla och nyare almanackor, Kongl Förordningar.
Lodén: »Tid».
Blixt: »Almanacka 1600–1999».
Segland: »Almanacka för 500 år».
Grotefend: »Taschenbuch der Zeitrechnung...»
NE m fl uppslagsverk.
Bonniers Världshistoria.
Div stockholmiania.

Litteratur

Den bästa boken för att orientera sig bland äldre tiders helgdagar är Almanacka för 500 år av K.-G. Segland. Den finns på arkiv och större bibliotek.

 

Senaste nytt

2014-09-29 10:07
arets-hembygdsbok-om-braennkyrka
I helgen delade Sveriges Hembygdsförbund ut priset Årets Hembygdsbok vid Bok- och biblioteksmässan i Göteborg. I år blev det boken "Brännkyrka 1913-2013. Socknen som blev 51 stadsdelar" som prisades och fyra hembygdsföreningar från Hägersten,...
2014-09-25 11:18
vem-tror-du-att-du-aer-sista-avsnittet-saends-pa-mandag
I måndags sändes det femte avsnittet av SVT:s populära programserie Vem tror du att du är? Då var det artisten Pernilla Wahlgren som fick veta mer om sin farmors fars okända bakgrund. Pernilla Wahlgren föddes i Stockholm 1967 och är dotter...
2014-09-24 12:04
letar-ni-foerelaesare
Hösten innebär högtryck i släktforskarsverige. För vad är väl en bättre syssla en ruggig höstdag än att släktforska? Att släktforskandet intensifieras under hösten märks inte minst på släktforskarföreningarnas aktiviteter. Det anordnas...
2014-09-22 09:36
fira-arkivens-dag-den-8-november
Boka in ett viktigt datum i almanackan redan nu – lördagen den 8 november firar vi nämligen Arkivens dag. Det innebär att många arkiv runt om i Sverige och i resten av Norden håller öppet hus och anordnar aktiviteter som guidade rundturer...
2014-09-19 16:44
slaekthistoriskt-forum-nr-4-2014-ute-nu
I dagarna delades det senaste numret av Släkthistoriskt Forum ut till prenumeranterna runt om i landet. Dramatiskt nummer Årets fjärde nummer har temat flyktingöden i släkten och bjuder på dramatiska historier – läs om hur judiska flyktingar...
2014-09-18 10:04
nu-finns-doedboken-som-dvd
Många har önskat att Sveriges dödbok även ska ges ut som USB då många av dagens datorer inte har cd-läsare. Finns i Rötterbokhandeln Med anledning av det har Sveriges dödbok nu för första gången producerats även som USB-sticka. Den kostar 650...
2014-09-17 10:46
oever-140-000-portraett-i-portraettfynd
I skrivande stund består Porträttfynd av 140 373 uppladdade porträtt av kända och okända personer. I Sveriges Släktforskarförbunds porträttdatabas samlas skannade kopior av visitkorts- och kabinettsfotografier – identifierade och...
2014-09-15 16:04
intervju-med-nya-foerbundsordfoeranden
Erland Ringborg valdes i samband med årets Släktforskardagar till ny ordförande för Sveriges Släktforskarförbund. I intervjun i Helsingborgs Dagblad berättar han mer om de utmaningar förbundet och släktforskarrörelsen står inför och om de...
2014-09-11 10:00
fredrik-blogg
En ny bloggare har anslutit sig till Rötterbloggen – Fredrik Mejster, 24 år, är en juridikstuderande med ett stort intresse för barn- och familjerätt, särskilt i historisk bemärkelse. Han är född och uppvuxen i Gävle, men har rötterna i...
2014-09-09 10:41
svalt-intresse-foer-slaektforskarfragor-bland-politiker
Sveriges Släktforskarförbund har ställt politikerna tre viktiga frågor om släktforskning. Om vi ska kunna släktforska även i framtiden är det viktigt att politikerna förstår vikten av att folkbokföringen bevaras och tillgängliggörs så att den...
2014-09-09 11:05
genline-staengs-vid-arsskiftet
Sedan Ancestry.se köpte Genline 2010 har kunderna i stor utsträckning valt att flytta över till Ancestry.se. Det beror framför allt på att Ancestry.se erbjuder samma kyrkboksmaterial som Genline, samt flera andra databaser och indexerat...
2014-09-04 09:35
Under Släktforskardagarna hölls Sveriges Släktforskarförbunds årliga riksstämma. Till stämman, som är förbundets högsta beslutande organ, kan alla Sveriges Släktforskarförbunds medlemsföreningar sända sina ombud. Genom att skicka in motioner...
2014-09-02 12:14
elsa-sjoedahl-aer-arets-oernbergpristagare
I år är det Elsa Sjödahl, 96 år, som tar emot det allra mest hedersamma priset, Victor Örnbergs Hederspris, för sina stora insatser inom framför allt gårds- och domboksforskning. Längre ned finns ett utdrag från prisets motivering. Victor...
2014-09-02 11:11
tva-nya-styrelsemedlemmar
I samband med Sveriges Släktforskarförbunds riksstämma som hölls under helgens släktforskardagar valdes två nya styrelsemedlemmar – Christian Arnet och Susanne Gustavsson Sambia. Till ny styrelseordförande valdes Erland Ringborg. Läs mer om...
2014-09-01 18:58
erland-ringborg-ny-ordfoerande-foer-sveriges-slaektforskarfoerbund
Sveriges Släktforskarförbund har vid sin årliga riksstämma som hölls under fredagen den 29 augusti valt en ny ordförande. Erland Ringborg tar över efter Barbro Stålheim som har varit förbundets bas under de sex senaste åren. Erland Ringborg...