Uppdaterad 27 feb 2006

Forskartips om Italien
Advice on research in Italy

På den här sidan hittar du tips och råd som du kan ha nytta av om du släktforskar i Italien. Har du själv något du vill tipsa andra om, kontakta redaktören.

Denna artikel publicerades 1998, men kan forfarande vara intressant för den som vill forska i Italien.

NÅGRA INTRYCK, FÖRMEDLADE AV LUCA CESARINI

Luca Cesarini är komminister i Fjärås i norra Halland. Han är bosatt i Sverige sedan 1980 och är intresserad av släktforskning. Hans fäderne är italienskt och möderne östgötskt. Han torde vara en av mycket få svenskar som har släktforskat i Italien på ort och ställe. Han berättar så här om sina egna forskningar (mejl 3 sept 1996):

"Min forskning är begränsad till min släkt (Cesarini) med två stora grenar: 1300-1600-talet samt 1600-1900-talet. Sedan har jag börjat forska i den umbriska byn Panicales arkiv och hittat födelseböcker från 1576. Jag åker ofta till Italien, och när jag kan tar jag mig en titt på kyrkböckerna som förvaras i Panicales gamla rådhus, en 1300-tals-fästning med mycket mögel och fukt. Vid tillfälle skall jag skriva mer om dessa böcker och berätta lite om hur släktforskning i Italien går till.

Men varför, frågade jag, är italienarna, liksom andra sydeuropeer, ganska måttligt intresserade av släktforskning. Intresset är inte alls lika stort som i Norden, Tyskland, England, Amerika, etc?

Svar: Vet ej. Italienare är i regel (fast det finns ju undantag) ointresserade i forskning. Vill man veta något om släkten, då frågar man de gamle. Det finns en liten medvetenhet att det är över huvud taget är möjligt att gå tillbaka till källor och det är synd för att det finns ju ganska mycket material att tillgå. De som är intresserade av släktforskning är i regel dem som vill påvisa adligt påbrå. De anlitar mer eller mindre seriösa byråer som tar bra betalt och invaggar beställaren i en ofta falsk förhoppning om att det finns ett adligt påbrå".

PS Luca Cesarini bor 2005 i Kungsbacka