Isländsk släktforskning
från handskrifter till datorer och CD-skivor
– källor, föreningar och köpta tjänster
Genealogy in Iceland

Av Guðfinna Ragnarsdóttir,
Frilansjournalist och lärare i geologi och kemi vid Reykjaviks gymnasium.

Isländsk släktforskning har verkligen kommit i ropet under de allra senaste åren. Tack vare datorerna och ypperliga släktforskningsprogram går det lättare än tidigare att hålla reda på individerna i de stora släkterna. Otaliga släktböcker har publicerats, och omkring år 2000 räknar man med att ”all” information, gammal som ny, finns tillgänglig på en CD-skiva.

Och för dem som vill gå den lätta och snabba vägen kan man för nätta 2500 isländska kronor få reda på alla kända förfäder!

Släktforskning har länge räknats som islänningarnas nationalsport. Släktkunskap var sannolikt också huvudinnehållet i den första Landnamabok, och det är på den vi baserar vår kunskap om de tidiga släkterna. Boken redogör för landnamsmännens släkter ända fram till senare hälften av 1200-talet. Som källa anses boken vara ganska pålitlig. Med Landnamas hjälp kan islänningarna därför följa många av sina släktgrenar fram till landnamstiden på 900-talet och därifrån vidare till Norge. Detta anses mycket ovanligt om inte unikt. Det finns knappast något annat ställe i världen där detta är möjligt.

Släkttavlor ansågs både viktiga och nödvändiga eftersom samhället på den tiden var uppbyggt av släkter. Alla tillhörde då som nu en eller flera släkter. Släkten existerade långt innan det lagbundna samhället kom till. Men också där var det viktigt att hålla reda på sin släkt. Det var släkten som ansvarade för de sina, både ekonomiskt och på andra sätt. Man fick arv beroende på släktskap, släkten hämnades när det behövdes och giftermål byggde på släktskapet.

Under de första århundradena efter Islands bebyggelse på 800-talet höll man noga reda på släktskapen med sina högättade släktingar i Norge. Dylika relationer kunde vara av stort värde. Detta framgår tydligt av de isländska sagorna som berättar om släktförbindelser och otaliga resor till Norge.

Släkt och makt
Släkten blev också en maktfaktor i kampen mot såväl kungen som kyrkan. Allt detta gjorde att kännedom om släkten och släktkontakter blev nödvändig, förutom att släktforskning blev en intressant och spännande sysselsättning då liksom nu.

De lärda och skrivkunniga skrev ned och bevarade forna berättelser, sagor och sägner, släktanknytningar och kunskap som hade gått från generation till generation. En sak hade de forna släkttavlorna gemensamt, de handlade om hövdingarna, de ledande i samhället. Ytterst sällan berättas det om de vanliga bönderna och hur de var släkt med varandra.

Av sagornas släkttavlor framgår ett mycket tydligt samhällsmönster med olika maktrelationer och förbindelser via giftemål. Detta syns tydligt i bl a Laxdælasaga, Njalssaga och sagan om Gísli Súrsson. Släkten uppträdde som en enhet. Hjältedåd gav släkten högre status och glans. De som vanärade släkten försökte man gömma.

Det förnäma och fina lyftes fram och man skötte de släktkontakter som var av betydelse. När sagorna berättar om ynkliga eller håglösa personer talar man sällan om vilken släkt de tillhör och heller inte vilka som härstammar från dem. Detta framgår bl a av berättelsen om Víga-Hrappur som inte har några barn och Þóroddur godi i Laxdælasaga som också är barnlös. Den berömde Gísli Súrsson och hans hustru Auður fick heller inga barn.

Det samma gäller för olyckliga kändisar som Grettir Ásmundarson som fick en enda son som dessutom dog som liten.

Sagornas släkter
Det är som sagt främst på sagorna i Landnamabok, samt Islänningabok och Sturlunga vi islänningar bygger vår släktkunskap. Dessa böcker är lättlästa, alla islänningar har tillgång till dem och de finns i de flesta hem. Många av dem har också översatts till andra nordiska språk.

Det är viktigt att poängtera att det inte alls behöver vara svårt att tillägna sig böckernas släktkunskap trots att man inte kan så mycket isländska. För det mesta rör det sig enbart om uppräknande av namn.

De flesta sagorna går fram till ca 1300. Sedan kommer det mer eller mindre en lucka på ca 200 år. Orsaken till det kan vara att de gamla mäktiga släkterna tunnades ut och deras betydelse som sammanhållande faktor minskade.

Ytterst lite finns skrivet om släkter och släktrelationer efter 1402, då digerdöden härjade på Island. Och så förblev det ända fram till 1500-talet. Det enda som finns att tillgå från denna tid är en omfattande samling brev som har publicerats under namnet ”Diplomatarium Islandicum” eller ”Den isländska fornbrevssamlingen”.

Denna stora lucka i släkternas och Islands historia kommer sannolikt aldrig att bli fylld men ”Diplomatarium Islandicum” är dock till stor hjälp när det gäller att knyta ihop senare tiders släkter och de forna släkterna. Einar Bjarnason (1907-1982) professor i släktforskning vid Islands Universitet gav ut böckerna ”Íslenskir ættstuðlar” eller ”Hörnpelarna i isländska släkter”.

Dessa böcker bygger på ”Diplomatarium Islandicum” och där försöker han knyta medeltidens släkter till släktavlor från de människor som levde på 14-, 15- och 1600-talen. På så vis har man i många fall lyckats följa släkterna ända tillbaka till landnamstiden.

Folkets släkter
På 15- och 1600-talet vaknar intresset för släktforskning igen, mycket tack vare barnen till biskop Jón Arason samt häradshövding (sýslumaður) Magnus prúði (den sedesamme). Men återigen är det först och främst hövdingarnas släkter, prästernas, biskoparnas, häradshövdingarnas, lagmännens och de förmögna böndernas släkter.

När det gäller gemene man står det ofta att han eller hon är av allmogesläkt och därmed basta. Det är först när man börjar skriva heltäckande släktböcker som alla får plats och alla släkter tas med.

Den första kända släktboken av detta slag skrevs av Þórður Jónsson från Hítardalur (d. 1670). En kopia av den finns på Árni Magnússons museum i Köpenhamn. (A.M. 257-258, fol). Den omfattar först och främst släkter från 1500-talet och 1600- talets första hälft. Jón Ólafsson från Lambavatn bygger sedan sin släktbok på Þórðurs bok. Ytterligare några mindre släktböcker finns sedan från 1600- talets senare hälft.

När vi kommer fram till 1700-talet ökar antalet släktböcker avsevärt. De viktigaste är Benedikt Þorsteinssons (d. 1733) släktbok på ca 1400 sidor, Jón Halldórssons (d. 1736) släktbok, biskop Hannes Finnssons (d. 1796) släktbok samt häradshövding Magnús Ketilssons (d. 1803) släktbok.

Snóksdalín
Det är sedan på 1800-talets första hälft som släktforskningen verkligen blommar upp och de tre grundläggande släktsamlingarna skrivs. Utan dem klarar man sig knappast om man tänker ge sig in på släktforskning. Det rör sig om tre omfattande samlingar som alla skrevs ungefär samtidigt.

Författarna till dessa tre släktsamlingar är bonden och köpmannen Ólafur Guðmundsson Snóksdalín, (1761-1842), häradshövding Jón Espólín (1769-1836) samt biskop Steingrímur Jónsson (1769-1845). Man kan lugnt påstå att det är på dessa böcker islänningarna bygger sin kunskap om senare tiders släktrelationer. Böckerna omfattar huvudsakligen tiden 1650-1800.

Ólafur Snóksdalín skrev om sitt arbete åtminstone åtta gånger och lade varje gång till en massa nya släktled. I Ólafur Snóksdalíns böcker finner vi unik släktinformation. Hela släktsamlingen omfattar omkring 1000 sidor i folio och varje sida har dubbla spalter.

Espólín
Nackdelen med Ólafur Snóksdalíns böcker är att de är ganska svårlästa, särskilt om man inte är van, men med mycket möda och långvarig träning klarar man så småningom av att tyda texten.

Böckerna har givits ut och i det manuskript som det publicerade verket bygger på finns dessutom omfattande tillägg gjorda av riksarkivarie Hannes Þorsteinsson. Hannes Þorsteinsson menade att Ólafur Snóksdalíns arbete utgör ”något av de mest pålitliga och mest omfattande isländska släktsamlingarna”. En stor tillgång är också medföljande namnregister. Släktsamlingen omfattar tre tunga volymer och publicerades i endast 75 exemplar.

Jón Espólíns släktforskning var också mycket omfattande. Hans arbete har aldrig tryckts men givits ut som kopior i pärmar, in alles 14 pärmar i A-4 storlek, exklusive namregistret vilket omfattar fyra pärmar. Också här är texten skriven för hand men betydligt mera lättläst än hos Ólafur Snóksdalín.

Biskop Steingrímur Jónssons släktforskningsresultat har ännu inte publicerats men finns att tillgå på handskriftsavdelningen på Riksbiblioteket (Landsbókasafn). samt på Riksarkivet (Þjóðskjalasafn).

Sýslumannaævir
Ytterligare en viktig källa är Sýslumannaævir (Häradshövdingarnas släkter) skriven av Bogi Benediktsson. Det är en omfattande samling på fem volymer där 1900-talets släkter knyts till forna släkter. Trots namnet omfattar boken ett stort antal släkter och hur de sinsemellan är knutna till varandra. Alla finns med oavsett individernas samhälleliga betydelse eller status. Sýslumannaævir finns i bland att köpa på antikvariat men de betingar ett mycket högt pris.

Böckerna finns självklart att tillgå på Riksarkivet samt på många andra bibliotek.

En kort översikt över alla viktiga personer i Islands historia, deras familj, släkt och bedrifter i livet m m hittar man i Íslenskar æviskrár (Isländsk släktkatalog) omfattande tiden från landnamet till 1940.

Íslenskar æviskrár omfattar sex volymer. Författare är Páll Eggert Ólason och Jón Guðnason. Med dessa böckers hjälp kommer man lätt långt tillbaka i tiden om man bara lyckas knyta sig till någon känd person. Íslenskar æviskrár finns att köpa till ett mycket billigt pris.

Mantalslängder
De viktigaste källorna vid släktforskning är naturligtvis kyrkböcker samt mantalslängder. Har man begränsad kännedom om förfäderna gör man nog bäst i att starta med mantals-längderna. Då gäller det att känna till namn och bosättning, gård eller område vid en be-stämd tidspunkt för att få fatt i vederbörande. Då ser man också ofta föräldrar, makar och barn.

Islands äldsta mantalslängd är från 1703. Den täcker hela landet och är på så vis unik. Unik också därför att den omfattar varenda individ, ingen utelämnas varken fattiglappar eller rikemän.

Mantalslängden från 1703 finns publicerad tillsammans med en mantalslängd från 1729 vilken dock endast omfattar tre ”syslor” eller härad. Nästa mantalslängd är från 1762. Den omfattar alla bönder samt på en del håll också andra på gården. År 1801 gjordes det igen en mantalslängd som omfattade hela landet och det upprepades sedan 1816. I mantalslängden 1816 får man för första gången reda på födelseorten.

Så kallade huvudmantalslängder togs sedan regelbundet vart femte år från 1835 till 1860. Den första av dessa huvudmantalslängder som visar födelseorten är från 1845. Också den har givits ut. Från och med 1860 gjordes det en huvudmantalslängd vart tionde år ända fram till 1960. Undantag gjordes dock 1901. Efter 1960 upphörde man med regelbundna huvudmantalslängder. Sista huvudmantalslängden togs 1983.

Det är alltså mantalslängderna 1703, 1729, 1801, 1816, och 1845 som har givits ut. Dessutom håller Ættfræðifélagið, den isländska släktforskningsföreningen, på att ge ut mantalslängden 1910. Tre volymer har kommit ut: Skaftafellssýsla, Rangárvallasýsla och Vestmannaeyjar samt Árnessýsla.

Mantalslängden 1910 borde vara mycket värdefull för dem som söker exempelvis sina mor- eller farföräldrar, då den ligger oss så nära i tiden.

Kyrkböcker
Kyrkböckerna tillhör också grundkällorna vid släktforskning. Det är lite olika vad man menar med kyrkböcker. De flesta menar med kyrkböcker de s. k. ministerialböckerna (prestþjónustubækur), d v s prästens anteckningar, medan beteckningen kyrkböcker för andra också omfattar de mantalslängder som gjordes för varje socken (sóknarmannatöl).

Tyvärr har många kyrkböcker med all sin oersättliga information försvunnit eller förstörts under seklernas lopp.

Islands äldsta ministerialbok kommer från Reykholt i Borgarfjörður. Den omfattar perioden 1664-1748. En sammanhängande mantalslängd finns också från Kálfafell-socken i Fljótshverfi omfattande hela perioden 1748-1880. I ministerialböckerna införs födslar, dop, konfirmationer, vigslar, dödsfall samt begravningar.

Socknernas mantalslängder, särskilt de äldsta, är både spännade och roliga att läsa. De berättar om familjernas storlek, familjemedlemmarnas ställning, läs- och skrivkunnighet, kristendomskunskap, uppförande och ålder samt vilka böcker, främst religiösa, som finns i hemmet.

Domböcker
När man väl har fått reda på förfäderna och släktrelationerna vill man gärna titta lite närmare på de enskilda människorna. Där finns det åtskilliga källor att tillgå som bl. a. berättar om ekonomisk ställning och om trätor, förlikningar, domar och straff läser i domböckerna.

Av förståeliga skäl kan tillgången till domböckerna på Nationalarkivet, särskilt från senare tid, vara förknippad med vissa begränsningar.

I sockenräkningar ser vi hur mycket människor betalade i skatt samt deras kreaturinnehav. Av boupptäckningar ser vi vilka ägodelar som fanns i hemmet när vederbörande avled, samt hur högt de värderades, vilka som köpte dem och till vilket pris. Där räknas det upp allt från kalsonger till kreatur. Där framgår också alla arvingar.

Av räkenskapsprotokoll och länsräkningar ser man bl. a. vilka som har bott på de olika gårdarna ända från 1700-talet. En lite udda källa är den s. k. krigshjälpsskatten som inkasserades år 1681. Där räknas det upp så gott som alla landets gårdar samt bönderna som bor där.

Mantalslängderna, kyrkböckerna, boupptäcknings- och domböckerna samt andra offentliga dokument förvaras på Nationalarkivet i Reykjavik. Mantalslängderna och kyrkböckerna, finns också på mikrofilmer på många länsarkiv och bibliotek ute på landet.

Dagböcker
Nationalmuseets handskriftsavdelning samt länsarkiven förvarar stora samlingar med personliga dokument, främst brev och dagböcker.

Andra källor som har vuxit enormt i omfång de senaste årtiondena är böcker som handlar om olika yrkesgrupper (isl. stéttatöl) samt enskilda släktböcker. De större släktböckerna finns för utlåning på alla bibliotek men de mindre kan vara svåra att få tag på.

Yrkesböckerna omfattar de flesta större yrkesgrupperna, s. s. lärare, sjuksköterskor, läkare, jurister, poliser, maskinister, präster, kaptener och styrmän. Där kan man se föräldrar, makar, barn och ofta både far- och morföräldrar, samt födelsedatum, födelseort och dödsdatum.

Det har också givits ut ett stort antal böcker över Islands olika områden. I somliga, t. ex. Dalamenn och Strandamenn, räknas det upp alla bönder, makar och barn på de olika gårdarna ända fram till 1700. Andra böcker håller sig till 1900-talet.

Förutom de nu uppräknade källorna finns det naturligtvis ett stort antal böcker och skrifter som berättar om såväl människor som områden både förr och nu. För dem som vill få en tömmande översikt över isländsk genealogi hänvisas till boken Íslensk ættfrÊði av Kristín H. Pétursdóttir.

En för övriga Norden något ovanlig källa är dagstidningarnas (främst Morgunblaðið) nekrologer som ofta omfattar 1-2 sidor i tidningen. Det samma gäller eftermiddagstid-ningens (Dagblaðið) födelsedagsartiklar som handlar uteslutande om genealogi, där berättas det om förfäderna långt tillbaka i tiden samt hur vederbörande är släkt med olika kända personer. Alla dessa artiklar kan man abonnera på, mot betalning på internätet eller beställa från tidningarna.

Utvandrarna
Intresset för de släktingar som utvandrade har ökat enormt under de senaste åren. Vill man ha reda på dem går man till böckerna ”Vestur-íslenskar æviskrár”. 1996 öppnade också ett utvandrarcentrum på norra Island ”Vesturfarasetrið Hofsósi”. Där försöker man hjälpa dem som kommer till Island -främst från Canada och USA - och omvänt, att ta reda på sina släktingar.

Har man okänd släkt på Island finns det naturligtvis många vägar att gå om man vill leta rätt på den. Känner man till namn och födelseår kan man skriva till mantalsskriv-ningsbyrån (Hagstofan, Skuggasundi 3, 101 Reykjavik, Fax 5623312, e-mail: hagstofa @hag.stjr.is och http://www.stjr.is/hagstofa) för vidare information. Nationalarkivet (Þjóðskjalasafn, Laugavegi 162 105 Reykjavik, Fax 5525720) kan också stå till tjänst med äldre information i mindre omfattning.

Isländska släktforskningsföreningen (ÆttfrÊðifélagið) tar också emot förfrågningar i sin tidning (Fréttabréf Ættfræðifélagsins, Haukur Hannesson Ármúla 19, Reykjavik, e-mail: hah@vortex.is).

Släktforskningsprogram
Ett mycket uppskattat släktforskningsprogram ESPÓLÍN konstruerat av Friðrik Skúlason (beställes från Friðrik Skúlason hf Þverholti 14 105 Reykjavik) omfattar också några tusen namn på isländska förfäder.

De som använder detta program blir automatiskt medlemmar i ESPÓLÍN-klubben och där byter man gärna information med varandra.

Den stora explosionen i isländsk släktforskning kommer dock omkring år 2000 då Friðrik Skúlason hf i samarbete med Isländsk genforskning (Íslensk erfðagreining) ger ut en CD med förhoppningsvis alla isländska källor om genealogi, såväl gamla kyrkböcker som information från nya nekrologer.

Då blir släktforskningen betydligt enklare och informationen mera lättåtkomlig för alla som har tillgång till datorer.

Isländska släktforskningsföreningen
Isländska släktforskningsföreningen räknar omkring 800 medlemmar spridda över hela landet. Föreningen har möten varje månad under vinterhalvåret med föredrag knutna till släktforskning eller historia. Den ger ut en tidning -Fréttabréf ÆttfrÊðifélagsins, 5-6 gånger per år, och anordnar en resa ut på landet varje sommar. Varannan vecka under vinterhalvåret träffas också de som arbetar med samma område eller släkt och byter information.

Isländska släktforskningsföreningen har bedrivit en omfattande utgivningsverksamhet under årens lopp. Den har givit ut mantalslängderna 1801, 1816, 1845 och håller nu på att ge ut mantalslängden 1910 i samarbete med nämnden för genetik. Föreningen har bekostat större delen av utgivningen själv men fått mindre bidrag från bl. a. staten. Ovanstående mantalslängder, såvida de inte är slutsålda, kan beställas från föreningen (se ovanstående information).

Samarbete
1995 fyllde isländska släktforskningsföreningen 50 år med pomp och prakt, med Islands president som hedersgäst, stor högtid, specialutgåva av tidningen, utställning av handskrifter och diverse släktklenoder.

Ordförande i isländska släktforskningsföreningen är HólmfrÌður Gísladóttir och föreningens adress är Ármúli 19, 108 Reykjavik.

Föreningen har hittills inte haft någon kontakt med motsvarande föreningar i övriga Norden men har dock inget emot ett samarbete om det skulle bli aktuellt. Med hjälp av internätet blir ju alla kontakter så mycket enklare. Vi får dock inte glömma att många av dem som sysslar med genealogi är ofta litet äldre och endast en del av dem använder datorer i sin forskning. Men de yngre blir ständigt fler inte minst på grund av de många fina släktforskningsprogrammen.

Storindustri
Intresset för släktforskning på Island har ökat lavinartat de senaste 2-3 åren, man kan nästan tala om en revolution. Från att ha varit de äldres hobby har släktforskning blivit en storindustri som omsätter miljoner.

Det är företaget Íslensk erfðagreining (Isländsk genforskning) under ledning av professor Kári Stefánsson som går i spetsen för denna storindustri som säljer genetisk kunskap förknippad med ärftlighet och sjukdomar, anonymt förstås, - integriteten försäkras- till multinationella läkemedelsföretag runt omkring i världen. Och det är just islänningarnas omfattande kunskap om sina släkter och släktförhållanden som möjliggör denna forskning.

Genealogin har också kommit i blickfånget inom andra områden, inte minst medicin, genetik, sociologi, antropologi och historia. Under perioden 1969-1977 fanns det också en personlig professur i genealogi vid Islands Universitet som innehades av juristen professor Einar Bjarnason.

Släkter till försäljning!
För dem som inte har kunskap, ork, tålamod eller möjligheter att själva forska i sin släkt finns det numera ett antal instanser som släktforskar mot betalning. Nyligen öppnade en släktforskningsbyrå O.R.G. ÆttfrÊðiþjónusta i Reykjavik. Den åtar sig att ta reda på alla kända isländska förfäder- för det mesta mellan 3000 och 6000 - för den nätta summan av ca 2500 danska kronor inkl. moms. Adressen är O.R.G. ÆttfrÊðiþjónusta Hjarðarhaga 26, 107 Reykjavik.

Man kan därför säga att det blir allt lättare att ta reda på förfäderna och släkförhållandena. Vi får dock inte glömma att ett stort antal förfäder är och förblir försvunna i seklernas dunkel. Men sökandet efter dem, liksom de övriga, fortsätter att fängsla oss och förblir både spännande och facinerande.

Litteraturlista:
Landnamabok (Landnáma)
Mantalslängder och kyrkböcker
Íslenskir ættstuðlar av Einar Bjarnason
Ættartölubækur Jóns Espólín
Ættartölubækur Ólafs Snóksdalín
Sýslumannaævir av Bogi Benediktsson
Íslenskar æviskrár av Páll Eggert Ólason och Jón Guðnason.

Fotnot: Författaren är frilansjournalist och lärare i geologi och kemi vid Reykjaviks gymnasium. Tidigare journalist bl a på Lärartidningen och TCO-tidningen i Sverige. I styrelsen för isländska släktforskningsföreningen. Gjort en serie program om släktforskning för isländska radion och skrivit ett antal artiklar om släktforskningens olika aspekter.

________________
Artikeln är ställd till förfogande av Föreningarna Norden, som ett led i ansträngningarna att främja kunskapen om de nära historiska banden mellan de nordiska folken. Artikeln ingår i en samlad antologi om släktforskning i Norden, som förväntas publiceras 1999 i samarbete med Nordiska Ministerrådet.