Detta är platsen för diskusson och debatt, särskilt när det gäller organisations- och demokratifrågor inom släktforskarrörelsen. Kritisera, argumentera, debattera! Och kom med förslag till förändringar och förbättringar.

Notera att diskussioner om forskningsfrågor förs i Anbytarforum.

DEBATTER I OLIKA ÄMNEN

Hur upprätthålla kvaliteten inom släktforskningen – i praktiken? (2004)
Under de senaste åren har ”kvaliteten i släktforskningen” diskuterats flitigt, och riksförbundet lade för ett par år sedan fram en kvalitetsutredning. Men hur ska en lokal förening värna om kvaliteten på forskningen inom sitt område?

Inför stämman 2001: Vilka bör leda förbundet i framtiden? (2001)
Släktforskarförbundet brottas med problem inom ledningen. En klar majoritet inom styrelsen är missnöjda med förbundsordföranden Ted Rosvalls sätt att sköta sin uppgift. Det är medlemsföreningarnas ansvar att skapa en effektiv och fungerade förbundsstyrelse. Frågan är: Hur bör de agera för att åstadkomma detta. Urban Sikeborg lägger fram förslag i ett inledande inlägg.

Debatt med anledning av turbulensen i förbundsledningen (2001)
Förbundets ordförande, Ted Rosvall, valde den 25 januari 2001 att gå till öppet angrepp mot majoriteten av styrelsen och Nättidningen RÖTTERs redaktör på en egen hemsida. Redaktören Håkan Skogsjö besvarade den 29 januari kritiken vad gäller RÖTTER när sidan blivit känd inom förbundsledningen. Här följer den fortsatta debatten.

Hur kan medlemsinflytandet stärkas inom förbundet? (2000)
Det är viktigt att medlemmarna i en organisation känner att de har inflytande och möjlighet att påverka. Hur kan medlemsinflytandet bli bättre inom Sveriges Släktforskarförbund? Frågan initieras av föreningen PLF i Oskarshamn.

För vem finns egentligen Riksarkivet till? (1998-1999)
De statliga arkiven är mycket viktiga institutioner för oss släktforskare. Men hur sköter de sin uppgift gentemot oss släktforskare. Den frågan tar StorStockholms Genealogiska Förening upp till debatt här.

Hur ska vi utveckla Nättidningen RÖTTER? (1998)
Nättidningen RÖTTER har etablerat sig som centralpunkten för släktforskare på Internet. Men hur går vi vidare och gör tidningen ännu bättre i framtiden? Vad saknas? De frågorna ställer redaktören Håkan Skogsjö i ett inledande inlägg.

Hur göra släktforskningen effektivare? (1998)
Minska forskningskostnaderna genom att skapa bra register! Den uppmaningen riktar Bertil Magnusson i ett inledande inlägg. Men är verkligen register bästa sättet att göra forskningen effektivare? Och hur ska ett bra register i så fall göras?

Hur ska riksförbundet blir slagkraftigare? (1998)
Sveriges Släktforskarförbund har försummat sin uppgift som påtryckare gentemot myndigheter och arkiv. Det anser Ted Rosvall i ett inledande inlägg. Frågan är: Hur ska förbundet agera för att bli en slagkraftigare organisation?

Hur bringa reda på alla efterlysningar? (1998)
Efterlysningsspalterna har de senaste åren blivit så många att det inte längre är möjligt för en enskild släktforskare att följa med alla. Frågan är: Hur bär vi oss åt för att bringa reda på alla dessa efterlysningar, så att varje efterlysning hittar fram till personen med det förlösande svaret?

Hur ska vi agera för bättre forskningsvillkor? (1998)
Forskarsituationen runt om i landet har i princip blivit sämre under de senaste tjugo åren. Och framför allt: den har blivit orättvisare. På en del håll är det fortfarande gratis att forska, på andra ruinerande. Frågan är: Vad ska släktforskarrörelsen göra åt saken?

Vad kan man skriva om folk? (1997)
Att en förfader på 1700-talet avrättades för dråp blir en pikant detalj i släktutredningen. Men samma gäller knappast för en morbror som var en slagskämpe och suput. För vad kan man egentligen skriva om folk som lever eller levt på 1900-talet? undrar Anders Berglund.

Vilken är bästa källan för förfädernas namn? (1996)
Husförhörslängden är den bästa källan för att fastställa förfädernas rätta namn, hävdar Håkan Skogsjö. Men är detta verkligen korrekt?

Hur väcka källkritiken till liv? (1996-1998)
Varför hittar vi både sagokungar och uppdiktade gestalter i släktforskares antavlor? Elementära kunskaper i källkritik saknas hos många. Vad ska vi göra åt det?

Släktforskning i skolan (1996)
Släktforskning i grundskola och gymnasiet förekommer. Men hur utformar man undervisningen på bästa sätt?

Hur ange var en socken är belägen? (1996-1997)
Är länsbokstäverna bästa sättet att beskriva var en socken ligger? Eller är landskapen bättre? Ta del av en maratondebatt med många intressanta aspekter!

INLÄGG I OLIKA FRÅGOR

Svårt att veta vad som
intresserar medlemmar

När det gäller hedersledamotbeslutet verkar Gustafs argumentation bygga helt på att förslaget kom från styrelsen. Men så var det ju inte. Förslaget kom från ett ombud, och hade inte beretts, utan beslutet togs direkt efter förslaget. Jag tror inte heller att någon tvivlar på att Gyllenswärd gjort stora insatser för släktforskarrörelsen. Det såg vi ju t ex under släktforskardagarna i Växjö. Men för hedersledamotskap gäller det insatser för förbundet, ja t o m utomordentliga sådana. Några sådana har emellertid fortfarande inte kunnat påvisas.

Kritisera stämma och styrelse
– inte nya hedersledamoten

Ted och Ulf har min respekt för att de tar hand om den demokratiska uppgiften att våga säga det som annars bara framförs i viskande form. Därmed har jag inte sagt att jag alltid delar deras uppfattningar. Men vi måste vara rädda om våra debattörer.

Till Ted vill jag då säga det självklara att varje redaktör tar sitt ansvar för det som publiceras i det egna organet. Ingen annan ska kunna ingripa i förväg men däremot om så behövs kunna kritisera i efterhand. Chris Henning, som redaktör för Anropet, har gjort sin bedömning av Ulfs artikel och Chris arbete för Anropet är ingenting som jag skulle drömma om att kritisera i någon detalj.

Till Ulf vill jag tillägga att jag inte tror att SSGFs medlemmar är särskilt intresserade av matkvalitet på släktforskardagar eller von Otters och Löparnisses tidsöverdrag. De är däremot glada att få ta del av information som är nyttig för en släktforskare. Vilken valuta får medlemmen av att sex styrelsemedlemmar reser till Jönköping för att representera sin förening? Det kan vara en bra utgångspunkt för en Anropetspalt.

Om förbundsstyrelsen beslutar att föreslå stämman att utse en hedersledamot så har vem som helst möjlighet att begära förklaringar och förtydligande från förslagsställaren. Om beslutet ska kritiseras så ska kritiken riktas mot
1) stämman som tog beslutet,
2) förbundsstyrelsen som berett ärendet,
3) de närvarande som inte begärde förklaring.

Men den som får en utmärkelse bör rimligen inte ifrågasättas i ett föreningsorgan på det sätt som du har gjort Ulf. För mig känns det som ett smärtsamt övertramp. Jag känner inte alls den hedrade vice ordföranden mer än som en klok, glad och öppen person med lång insats inom släktforskarrörelsen. Men jag utgår ifrån att vår förbundsstyrelse väl känner hans insatser och att därför beslutet är rimligt. Carl-Gösta Gyllenswärd är därför värd att stämmans beslut att välja honom till hedersledamot ska mötas av applåder i stället för dolda ifrågasättanden. 

Ulf Berggren: Jag är
ingens springpojke

Men jag är ingens springpojke. Jag skriver precis vad jag själv vill. Sedan är det upp till redaktören om han vill ta in det. Det enda som skulle kunna ta mig i örat vore alltså i detta fall redaktören/ansvarige utgivaren. Men han tog alltså in min text, och det tycker jag inte heller är särskilt konstigt. Då tycker jag det är värre att RÖTTER tar in Ted Rosvalls påhopp. Detta är ju knappast rätt forum för att kritisera ett inslag i en förenings medlemsblad.

När det gäller omognad, stillöshet etc. får väl var och en bedöma dessa egenskaper hos mig och Ted Rosvall utifrån inläggen här, vår tidigare debatt om hans kandidatur etc.

Men jag undrar hur Ted Rosvall menar att det skulle gått till att ge styrelsen synpunkter på hedersledamotförslaget, när beslutet skulle tas direkt efter att förslaget nämndes för första gången.

Visst kan det sägas vara en ironisk formulering om verksamhetsberättelsen. Men när jag satt på plats som ombud tittade jag omedelbart efter efter i verksamhetsberättelsen och kunde konstatera att han inte fanns nämnd där. En efterkontroll har visat att han inte finns nämnd i de tidigare heller, utom alldeles i början av sin styrelsekarriär.

Tidigare har Ted Rosvall generellt visat sina få kunskaper om förbundet. Har han nu plötsligt kunskaper om Gyllenswärds styrelsearbete? Nej, givetvis inte. Och lika lite vet jag. För till skillnad från vad han tycks tro sitter inte jag i förbundsstyrelsen. Vilka insatser som utförts där kan bara de som sitter där veta, förutom andra deltagare som revisorerna. Men det spelar heller ingen roll. För styrelsemötena kan aldrig vara meriterande för ett hedersledamotskap. Eftersom det enligt stadgarna krävs utomordentliga insatser behövs det mycket mer än så. Och definitivt ska man kunna finna spår av dessa i verksamhetsberättelserna. Det är inte rimligt att utse hedersledamöter bara för att de varit vice ordförander. Om man alls ska ha hedersledamotskap är det viktigt att det inte går inflation i utnämningarna, utan att det verkligen handlar om insatser långt utöver det vanliga.

Kommentar:
Nättidningen RÖTTER eftersträvar en aktiv och mångsidig debatt. Vi publicerar alla anständiga inlägg som rör släktforskning, oavsett om de berör saker som varit omtalade i andra sammanhang eller inte. // Håkan Skogsjö, RÖTTER-redaktör
 

Kan ingen ta Ulf Berggren i örat?

(30 september 1998) Av Ted Rosvall (bilden). I senaste numret av Anropet – medlemsblad för StorStockholms Genealogiska Förening – ger Ulf Berggren en resumé, eller ska vi kanske säga en ”recension” av Släktforskardagarna i Jönköping. En del av hans iaktagelser överensstämmer med mina, men när man kommer till slutet av berättelsen tappar man faktiskt andan. Bland ”sämre beslut” på stämman nämner Ulf Berggren bl.a. valet av ny hedersledamot i förbundet. Så här skriver han ordagrant;

”Dessutom valdes avgående Carl-Gösta Gyllenswärd till hedersledamot. Anledningen torde vara att han varit vice ordförande. Men med tanke på att man ska ha gjort ’utomordentliga insatser’ för en sådan ära, är det märkligt att spåren av eventuella sådana inte stod att finna till exempel i verksamhetsberättelsen. En bra insats gjorde däremot årets stämmoordförande, Carl Axel Petri...”

Så oförskämt!!! Så över alla gränser omoget, stillöst och ovärdigt!

Om man har synpunkter på en nominering av det här slaget, ser man till att dessa kommer styrelsen till del innan beslut och utnämning ägt rum. Man kommer inte i efterhand med sura uppstötningar och ironiska formuleringar, och i synnerhet inte när det gäller ett hedersledamotskap. Om man ändå inte kan hålla tyst, så går man diskret till styrelsen och tycker till, men man basunerar inte ut sitt förakt och sin frustration i en tidskrift, så som Ulf Berggren nu har haft mage att göra.

Jag vet inte vilka ”utomordentliga insatser” Carl-Gösta Gyllenswärd har gjort, som renderat honom herdersledamotskapet, men jag vet detta; Under många år har Carl-Gösta haft den otacksamma uppgiften att stå som en motvikt mot just de obehagliga översitteritendenser som Ulf Berggren nu på ett flagrant sätt visar prov på.

Kan ingen ta Ulf Berggren i örat?
 

Vill bara jag släktforska på sommaren?!

På sommaren är många ute och rör på sig i Sverige, forskare passar givetvis på att söka upp diverse arkiv under sin resa, kanske avsätter man en eller ett par dagar till forskningen - trist då om en forskardag slutar kl 15 i stället för kl 20. Idag var jag på Landsarkivet i Uppsala. En trevlig upplevelse om man bortser från spöregnet, men tänk om jag kunnat åka förra veckan i stället - då hade jag fått ytterligare 5 timmar forskning för samma restid (3½ timme) och kostnad (tåg 185kr + buss 30kr). Märk då att jag bor i Stockholm så det är ju ändå nära, värre för den som kommer från USA eller så ...

Dessvärre vill väl även arkivpersonal ha semester, men jag önskar det funnes plats för åtminstone lite annan schemaläggning. Ett par förslag: Dra inte ner på verksamheten i hela 3 månader, inte ens sommarlovet är så långt. Stäng hellre 1 vardag i veckan (måndag?) i stället för att dra ner på all kvälls- och helgtid.

Mina åsikter är naturligtvis inte allas, men nog måste det väl finnas några fler än jag som vill forska även under sommaren?

Trevlig forskarsommar, kanske vi ses bland mikrokorten och "luntorna"!

PS. Vi måste fortsätta verka för att Arninge blir tillgängligt även för andra än dem som har den dubbla kvalifikationen dagledig och bilburen!
 

(29 dec 1997) Av Björn Pihlström. En funktion som den Bernhard Granholm (18 dec 1997) beskriver finns i Juhani Jurvans utmärkta program Genus Senior/Junior där man själv kan definiera vilka olika stavningsformer som är synonyma. Det kanske kunde vara något för Håkan Skogsjö att lägga in i nästa version av Holger. Varför finns f.ö. inte någon länk till Genus bland Rötters programlänkar? Aktuell adress m.m. finns i programlistan som norska DIS har (men programmet finns inte heller där beskrivet i deras programlista).

(18 dec 1997) Av Bernhard Granholm. Håkan Skogsjös initiativ och ansträngning när det gäller normalisering av namn är förtjänstfull och välbehövlig enligt bl a namnlistan i årsboken 1995. Äldre anors stavning var ju i regel i inte självvald utan ett resultat av prästers och skrivares stavningsnorm. I domböcker kan t o m ett namn vara stavat på fler sätt i ett och samma protokoll. Men det är väl när man närmar sig anor och andra släktingar på 1900-talet som den personliga stavningen har betydelse. Min far t ex hade ett "w" i sitt förnamn. Det tar känslomässigt emot att normalisera hans namn. Jag vill därför fråga om det kan vara realistiskt att programmera sorteringsprogram så att de klarar även alternativ stavning. Telefonkatalogen har ju sådant inkl den nationella CDn Tele Bas. Idealet vore att stavningsalternativen funnes i en textfil med programmet som skulle ge möjlighet att själv tillföra stavningsvarianter.

Riksarkivet: Vi hoppas kunna
ordna bättre tider i Arninge

Två frågor återstår att lösa: transporter och bemanning. Den nya lösningen innebär en förbättring för de bilburna och sannolikt en en viss försämring för flertalet av dem som färdas på annat sätt. Vi försöker fortfarande att få SL att placera en busshållplats alldeles utanför lokalerna.

Bemanningen har följder för öppethållandet. För närvarande garanterar vi minimilösningen, d v s öppethållande mellan kl 0900 och 1600. Den återstående frågan är helt enkelt hur vi skall finansiera den bemanning som blir nödvändig för lördags- och kvällsverksamhet. Vi har idag inga enkla svar på den frågan. Jag hoppas på en positiv lösning utan att dock kunna ge några garantier.

Vi får återkomma när mer finns att säga. Själv glädjer jag mig mycket åt att det nu blivit möjligt att inrätta en mikrokortssal i Stockholmsområdet. Var säker på att vi anstränger oss för att göra det hela så bra som möjligt.
 

Skilj på vad folk heter
och vad de kallas!

Det är en sak vad han heter och en annan vad han kallas. Det är meningen att han ska heta Gustaf. Vad andra kallar honom till vardags är svårare att påverka. Det var väl inte så annorlunda förr?

Jag kommer inte att skriva in honom i mina släktpapper som Gustaf "Gurra" Fredrik Samuel.
 

Förbundets böcker är för dyra!

När ska icke-pensionärer
släktforska på Riksarkivet?

Men när ska då vi som inte är pensionärer kunna utöva vår hobby? Bara på semestern? (Tack för det, Riksarkivet!!) För att kunna fortsätta forska i nuvarande takt utan att ta ledigt från jobbet en dag i veckan (vilket jag ju inte lär få göra) blir jag därmed tvungen att för dyra pengar låna mikrokorten från SVAR. Men det är kanske det som är Riksarkivets avsikt?

Vad tycker Förbundet och alla enskilda släktforskare? Det här kan vi väl inte acceptera?
 

Några funderingar kring
projektet kyrkböcker on-line

Hastighet:
Jag har kört WWW sedan det startade, på fast uppkoppling genom skolan, vilket är mycket snabbare än modem. Nu har jag skaffat modem hemma, 33.6 kbit/s. Det är snabbt idag, men ändå väldigt långsamt om man jämför med ögonens och hjärnans kapacitet. Jag har testat Genlines provsidor från Rättviks kyrkböcker. De är snygga, men en fil på 50 Kbyte tar från ca 20 sekunder till flera minuter att ladda hem, beroende på förhållanden. Om jag sitter vid en mikroficheläsare hinner jag läsa mångdubbelt fler sidor på den tiden, om jag skummar och letar efter något, vilket är ganska vanligt. Och modem är väl vad de flesta kommer att forska med, för man forskar väl inte på jobbets fasta förbindelse (förutom en del proffs)? Min slutsats här är alltså att överföringshastigheten måste ökas kraftigt för att forskning på nätet skall kunna konkurrera med manuell forskning i det avseendet. Har Genline eller någon annan någon kommentar till detta?

Tillgänglighet:
Utan tvivel är detta Genlines trumfkort. Vad vi alla längtar efter är väl att fritt kunna välja från hela kyrkoboksbeståndet, 20 miljoner sidor! Men vänta litet, hur länge dröjer det innan hela landet finns på Internet? Om jag förstått, är det mammon som avgör i vilken ordning församlingarna scannas? Eller kommer Riksarkivet och SVAR också att delta? En Internetuppkoppling är också ganska instabil, jämfört med att sitta med kort och ficheläsare. Ibland får man inte kontakt med önskad server, och kommer därmed inte åt materialet, ibland avbryts uppkopplingen. Vad händer vid strömavbrott eller datorkrascher? Att en server "går ner", dvs datorn med informationen inte är tillgänglig, inträffar då och då.

Teknik:
Datorer lagrar information digitalt, vilket inte nödvändigtvis i alla lägen är överlägset analog teknik! En digital bild består av pixlar, bildelement. Upplösningen, dvs antal pixlar per ytenhet, avgör hur bra kvalitén på bilden blir. Om man förstorar en digital bild tillräckligt mycket, ser man till slut pixlarna som små fyrkanter, och då blir bilden eller texten oläsbar. En analog bild däremot kan förstoras mer utan att kvaliteten försämras lika mycket. Hur hanterar Genline detta?

Arbetsmiljö:
Många har nog upplevt trötta ögon efter att ha suttit framför en ficheläsare 8-10 timmar. Jag anser ändå att ögonen och huvudet är mer ansträngda efter ett lika långt pass framför en jämförelsevis, om än knappt synbart, flimrande datorskärm (jo, jag har gjort båda delarna). Och den elektromagnetiska strålningen vi utsätter oss för från datorskärmen är ju ett problem som inte ficheläsaren har (eller är det)?

Ekonomi:
Bor man i Ramsele, Kyrkhult eller där arkiven har köpt mikrokort är ju problemet löst eller litet, för oss andra blir det pengar, mycket pengar blir det. Det skulle vara intressant att få en prisuppgift på abonnemang från Genline, jag har inte hittat det på deras hemsidor.

Ja, detta var några saker man skulle kunna fundera över i sammanhanget. Jag vill inte framstå som någon teknikfientlig pessimist, jag tycker bara att lite nyans i ämnet kan vara på sin plats. Till slut: Lycka till Genline!
 

Ska vi skriva församling eller LOK?

Några kommentarer till förslaget om namnnormering

Svar (10 maj 1996) Av Håkan Skogsjö.: Jag tror vi är helt överens. För tydlighetens skull vill jag bara klargöra att syftet med namnlistan egentligen bara är ett: att skapa en någorlunda enhetlig stavning av personnamn vid publicering. Om du exempelvis ska trycka en antavla i Svenska Antavlor eller en släktutredning i någon tidskrift är det ju inte möjligt att räkna upp ett otal stavningsvarianter för varje person utan ett namn måste väljas. Samma sak gäller för övrigt de dataprogram som finns på marknaden, ex.vis Holger och Disgen. En huvudform av namnet anges, sedan kan man notera andra stavningar på andra ställen om så önskas. Vid forskningen måste man självfallet vara observant på vilka stavningar som används i källorna eftersom det ju är på grundval av dessa stavningar som normeringen görs.
 

SYNPUNKTER PÅ RÖTTER

Ris & ros från läsarna!
(från RÖTTERs barndom, åren 1996–97)