Carl Ljungman (1840-1901)

Av Ingeborg Brunkhorst, Lund

■ Om lantbrukaren och riksdagsmannen Carl Ljungman skriver här etnologen Ingeborg Brunkhorst, bland annat med utgångspunkt från Ljungmans efterlämnade brev. Fler artiklar av henne hittar du här.

Carl Ljungman var en man med många intressen. Han hade gått igenom Chalmers slöjdskola i Göteborg. Han var kommunalordförande och landstingsman under många år och riksdagsman under en valperiod. Hans intresse för det förgångna var stort. Han tog väl vara på gamla handlingar och föremål och samlade sägner från Tjörn. Han var också skicklig i handaslöjd och hade under sin skoltid i Uddevalla, då han bodde hos Signeuls, lärt till kopparslagare. Han var road av jakt och fiske.

Det yrke, som skulle ge honom brödfödan, var lantbrukarens. Som lantbrukare var han dock inte lyckosam. Han övertog arrendet av Sundsby efter sin far, som i sin tur övertagit det efter sin far, kofferdikapten Carl Ljungman. Han lämnade Sundsby på l840-talet, troligen för att han inte fick gården att bära sig, och flyttade till sin mor på Lilldal på Tjörn. Han arrenderade gården fram till hennes död 1893. Men inte heller här fick han gården att bära sig. I moderns bouppteckning står det, att han var skyldig för arrendet för flera år. Den 23 dec. 1894 skrev svågern Kierkegaard från Averby till Knut Ljungman: "När jag såg,att Carl skulle gå så gott som alldeles lottlös ur boet (moderns dödsbo) proponerade jag för Din och min del, att vi skulle efterskänka sista årets arrende 2.000 kronor. hvilket äfven accepterades av Axel, och fick Carl således ur boet 1.700 kronor och alla sina skulder gäldade."

Lilldal såldes, och Carl nödgades se sig om efter ett annat arrende. Han fann då Oxhagen i Rödbo socken, strax söder om Kungälv. Han flyttade dit 1895 och var då redan 55 år gammal. Inte heller här gick jordbruket med vinst. År 1901 gav han upp och flyttade till Kungälv, där han blev vice rådman. Han hade alltså ett socialt anseende. Han dog den 24 nov. l901 efter att ha fökylt sig vid ett besök på Känsö, där brodern Axel vistats sina sista år. Carls bouppteckning visade tillgångar på 3.162 kronor och skulder på 4.685 kronor.

Carl var gift med Mimmi, född Oterdahl, från Göteborg. Hon var ofantligt fet och ofta sjuklig, men levde till 1917. Hon läste gärna romaner på engelska, som hon alltid lyckades låna av någon. De hade två barn, Andreas, framgångsrik industriman och gift med Axeline Paulsson. I det äktenskapet fanns två barn, Folke och Anna-Lisa. Dr Nordström talade ofta om Anna-Lisa. Dottern Maria var gift med länsman Johan Nordström på Tjörn och hade fyra barn, bland dem dr Nordström, vars arkiv finns på Landsarkivet i Göteborg. Barnen tog väl hand om sin mor, som efter Carls död stod på bar backe.

Oxhagen
Oxhagen, som Carl arrenderade, ligger strax söder om Kungälv vid Göta älv. A.E. Holmberg skriver om det, att det var bebyggt för ståndspersoner och hade en täck belägenhet. Det var kronogård. Mjölken fraktade Carl till Göta älv, där ångbåten lade till. Den kom dock inte på söndagarna, och då fick han ta färjan över till Jordfallet och sedan skicka den med tåg till Göteborg.

Då han besökte dottern och mågen på Tjörn, måste han först ta sig till Göteborg med ångbåt eller tåg från Jordfallet. I Göteborg tog han ångbåten förbi Marstrand till Skärhamn på Tjörn.

Brevsamlingen
Den utgöres av 33 brev, skrivna under åren 1895-1901. Det är uppenbart, att alla brev inte har bevarats. Av ett brev framgår det, att Maria väntade sig att höra av föräldrarna ungefär var 14 dag. Det går inte att se orsaken till att somliga brev bevarats, andra inte. Breven finns i dr Nordströms arkiv på Landsarkivet i Göteborg.

De flesta breven är riktade till Maria, men då det är fråga om ekonomien, vänder han sig till svärsonen, som var till stor hjälp för honom. Carl skriver temperamentsfullt och spontant om just det som kommer för honom för ögonblicket. Ämnena växlar därför hastigt, vilket ger breven mycket av deras charm. Omedelbarheten är en tillgång.

I varje brev berättar han om det som är ett bekymmer för honom och för varje lantbrukare - vädret, grödan och den omständliga mjölkförsäljningen. Upprepningarna visar, hur viktigt allt detta är för honom.

Carls språk ligger nära talspråket. Dialektord smyger sig in, liksom dialektal användning av ord. Han växlar mellan singularis- och pluralisformer av verben, vilket inte förvånar. Han har i skolan lärt sig att pluralformerna hör hemma i skriftspråket, men han använder ju alltid singularisformerna, när han talar. Det lite oregelbundna karakteriserar hans språk och kanske också hans personlighet.

Gamla brev är ofta en sorgesam läsning. Men inte Carls! Trots ekonomiska bekymmer och sjukdom håller han alltid modet uppe.

Utdrag ur Carls brev
Kungelfs kyrka är ej otreflig, der är de listigaste gubbar. Johannes Döparen är ej ett dåligt porträtt af murare Walström i Marstrand uppträdande byxlös och i ställning som han dansade Kankan och med ena handen lyfter i den mer än korta skjortan jag höll på att brista i skratt när jag fick se den. På baldakin öfver predikstolen är placerad en hel hop englar de har inga kläder alls, samt magar så stora att man kan starkt misstänka de snart skall falla i barnsäng. Takmålningen är den vanliga i 1600 talets stil men betydligt sämre än i gamla Walla och Örgryte. Inga fruntimmer å den saliga (sidan) endast Gubbar med stora gråa skägg, i helvetesafdelningen finnes fruntimmer ej så få. Det är en intressant byggnad väl värd att beskåda. Vi trifves godt här och blir här vackrare för hvar dag som går. Lifligare blir det på Elfven idag är det väl 10 ångbåtar som gått här förbi till Göteborg det blir än värre längre fram, då blir det väl hela tjoget före kl 8 på morgonen. (16/4 1895)

Nu är jag fullt säker på att det skall gå ihop för mig här, der utgifterna äro billigare än på Lilldal och inkomsterna dubbla. En båt har jag köpt mig för 20 Kr det är en på sötvattensfason med platt botten, jag skall måla henne i veckan så den blir klar till att fiska abborrar med när det blir så varmt att man utan pels kan sitta nere på elfven. Rågen är dålig här på Oxhagen så jag funderar på plöja upp den, det blir fasligt arbete, men låta marken ligga öde har jag ej råd till. (21/4 1895)

Klöfvervallen började jag harfva de Larssonska harfarna var nyhvässta och ena baddare att rifva upp, det blef ett sådant oändligt massa tussar, så jag måste köpa mig en rullharf. (24/4 1895)

Du må tro, det är inget litet bokhålleri att hålla reda på 38 stycken kunder och hvad de få olika hvar enda dag , så vi måste om qvällen binda adresslapparna på hvar flaska och lägga dem i ordning, och så kl 1/2 6 på morgonen är det att mäta uti, så att hvar och en får sitt qvantum, och då flera af kunderna tar Grädde, söt, skummjölk och smör, är ej mer än nätt och jemt jag hinner få allt klart till 7,15 då ångbåten går eller om söndagsmornarna med bantåget. (7/5 1895)

Nu är de så igen att mitt Kreditiv är utlupit och får derföre bedja om borgen derå, och får bedja dig vara god och påskrifva samt bedja Nilsson och borga för mig... Mjölkförsäljningen på Göteborg går klent, det är nästan endast skummjölkskunder qvar i staden, sötmjölkskunderna äro ute och badar och sitter i bondstugorna och tittar på, huru det regnar, under det att deras stora präktiga våningar stå tomma, menskorna äro konstiga...Här regnar nätter och dar, det är platt omöjligt kunna sköta sig. Trädet ligger där surt och eländigt, hufvuddikena har jag graft, och rinner vattnet af fältet bra, men täckdikena som skulle läggas och annar arbete med dem är omöjigt. ( 11/8 1895)

Det måtte varit roligt varit med och sett på barnen när de fiskade. Fick jag något bud ut till Eder skulle de få mina dörjor, ty de duga ej alls här. Jag tänker sälja ekan jag har, den är flatbottnad och omöjlig att ro, när det blåser, så jag har ej haft ute min fiskedon i sommar då det aldrig blåser annat än Nord ost och half storm. (19/7 1897)

Hönsen äro dåliga i år att värpa vi har endast en 9 sty ägg om dagen jag tycker det borde vara 30 sty i stället. (20/2 1898)

Mama är alt mycket klen, ty nu tycks det som om svullnaden steg uppföre och gör henne så kort andad, så endast gången ut till matrummet åstadkommer stor andnöd. Det finnes ingenting att göra, det finnes ej något son hjelper så det är endast att med tålamod se tiden an. (1/11 1898)

Lådan med äpplen sändes till dig i morgon så du har den säkert om Onsdag. Nederst är kantäpplen, sedan patronäpplen och sist Citroner och öfverst Rödåpplen. Lästa böckerna stå uti ena hörnet. Godt nu äpplena ej blef alt för mycket stötta på resan. Nyckeln följer här i brefvet och lådan kan du sända åter när det går bud ner till stranden. (21/11 1898)

Vi har kört en hel mängd så nu är det inte mycke möbler qvar. Nu äntligen är Mim uppe igen, men det är just inte mycke med henne, det är dock väl när Mim är ur sängen, ty annars kan jag ej få gå utom dörren. .. tiden kocklar af alldeles fasligt det är ju föga mer än en månad till jag skall flytta, och ännu har 3 kastor att tröska och plocka potäter m m alt tar tid. Det värsta är att influensan är så svår och besvärlig de har legat alla torpare och alt folket, så arbetet har just ej blifvit något utaf. (6/2 1901)

Korna och hästarna tror jag nog komma betala sig rätt bra, men öfrig bråte som skall säljas blir nog ej mycket för. Det har utsatts 2 dagar 7 o 8 Mars, men nog tror jag det kunde gå på en dag ehuru det alt är en mängd med skräp att afyttra. Här är en vådligt skarp vinter , så Isbrytaren från Lilla Edet har arbetat i isen i 4 dagar och hinner väl knappt ned i dag. Isen är 8 tum tjock och kan aldrig begripa huru ångbåten kan hålla, den gick ej mer än sin längd fram för varje backning... Gud gifve vi nu komme trifvas derinne... Golfven i det huset der vi skall bo gungar så jag riktigt på alvar frågte om de tror jag kan sätta upp bokskåpet der. Gamla Kongelfvare påstår att så har det altid gungat och tyckte de det var serdeles angenämt att dansa der då doctor Ullman bodde i den våningen. (14/2 l901)