Bonadsmålaren Johannes Persson
i Knäred

Av Ingeborg Brunkhorst, Lund

■ Om en bonad gjord av Johannes Persson i Knäred, en välkänd folkkonstnär på 1830-talet i Halland, skriver här etnologen Ingeborg Brunkhurst. Fler artiklar av henne kan du läsa här.

En bonad av Johannes Persson hänger nu i Björkebogården i Knäred, Halland, till allmänt beskådande. Den här artikeln handlar om den bonaden.

Bonaden i Björkebogården [tyvärr kan vi inte visa den i bild här] är målad av Johannes Persson i Knäred, handlande, bonde och kyrkvärd. Den är signerad IPS, uttytt Johannes Persson, och har enligt Sonja Carlsson i Knäred skänkts till Hallands hembygdsförening (nr 846) av Johannes sonson, Alex Johansson, som övertog faderns gård i Knäred.

När ett rum i huset skulle tapetseras om, fann man under de gamla tapeterna denna bonad med urtag för dörren. Den hade enligt Alex Johansson hans farfar målat. Den är daterad 1834 och visar scener ur Jesu liv och berättelsen om Josef.

Johannes första bonad är daterad 1832 - han var då bara 17 år - de sista 1839. De flesta bonaderna bär i ramen ett bröllopspars initialer, t.ex. SSS - ISD. De torde ha varit bröllopsgåvor från Johannes. Det tyder på att han inte målat bonader för att tjäna pengar utan för att kunna ge sina vänner en bröllopsgåva. Att han bara målade bonader på 30-talet visar att målandet varit en hobby och inte en inkomstkälla.

Johannes Persson har en alldeles speciell stil, vilket gör, att man lätt känner igen hans bonader. Männen är ofta klädda i frack och hög hatt med ståndare. De har en stolt, lite snärtig hållning. Han målar gärna militärer med en stor paradhatt. Kvinnorna är klädda i klänningar i empirestil. En brokig underklänning tittar fram, där den enfärgade klänningen slår upp.

Johannes Perssons konst är en ren folkkonst. Gestalterna presenteras frontalt eller i profil och upprepas. Perspektiv, ljus och skugga saknas. Tomrummen fylls ut med blommor. Färgerna är utan schatteringar. En styrka hos honom är den omsorgsfullt utformade texten, ofta både med arabiska och romerska siffror.

Termen folkkonst
Nedanstående är ett utdrag ur min undersökning av bonadsmåleriet i Knäred. Undersökningen finns tillgänglig på UB och Etnologiska institutionen i Lund.

Vid fastställandet av vad termen folkkonst egentligen innebär, har jag haft hjälp av Josef Vydras bok om glasmålning: Folk painting on glass (1957, s. 32 ff). Han säger, att folkkonst uppstår vid sammansmältning av överklasskonst och de olärdas aktivitet. Folkkonsten använder högkonstens mönster, men den tillrättalägger funktionen på folkets eget sätt och efter dess behov. Värdet av folkkonst kan inte bedömas efter troheten mot förlagan, utan det beror på hur mycket den folkliga konstnären kan tillföra sitt eget verk av äkta folklighet. Ett folkligt konstverk har följande egenskaper:

1. Tvådimensionalitet i vision och uttryck
2. förkärlek för symmetri, rytm och upprepning både hos gestalterna och i ornamente
3. presentation av gestalterna frontalt eller i profil
4. avsaknad av perspektiv och rymd
5. utfyllnad av tomrum med element, som inte står i samband med huvud motivet
6. mustiga, enkla färger
7. färgglädje i blomsterornament och i bakgrunden

Till detta kunde man lägga geometriseringen: ett äpple är alltid runt, en gren alltid rak.

En äkta folkkonstnär ger åt sitt tvådimensionella verk naiv enkelhet och klarhet i kompositionen. Ett folkligt konstverk har sitt värde antingen genom det artistiska och individuella uttrycket hos målaren (dvs. artistiskt värde) eller genom den popularitet, med vilket samma motiv sprids i oräkneliga variationer (dvs. etnologiskt värde. Äkta folklig konst kombinerar dessa värden.

En sammanställning av karakteristiska och beskrivande symboler för personer och i bästa fall ett växelförhållande mellan nya symboler och välkända mönster utmärker folkkonsten, En detaljerad kopiering av naturen och en tredimensionell effekt skulle vara ett hinder för uppkomsten av god folkkonst.