The family on the farmstead Remsta no. 2 in the parish of Norrala, Hälsingland, and the oldest filiations of the Nerbelius family. Ancestors of the farmer's wife Märit Persdotter, d. in Remsta around 1676

Av / By Urban Sikeborg, Sollentuna

Bondhustrun Märit i Remsta nr 2 tillhörde en släkt som rikligt ynglat av sig i Norrala och som återfinns i var och varannan släkttavla för personer bördiga från socknen. På begäran av Anders Norin har jag sammanställt de uppgifter jag har om familjen på Remsta nr 2 under 1500- och 1600-talen. Hemmanet (“Hans Karlssons”) i den lilla byn om två ursprungshemman, vackert placerad med utsikt över Norraladalen, ägs för övrigt fortfarande av samma släkt.

Kommentar om redovisningen
Uppställningen är formellt sett en antavla. Eftersom jag har lagt till åtskilliga kompletterande uppgifter om syskon och deras familjer när det har varit av särskilt intresse, har den också karaktären av en upp-och-nervänd stamtavla. Inte den mest ändamålsenliga lösningen men den kan vara funktionell i detta sammanhang.

De källor som flitigast använts är domböcker för Hälsingland, antingen originaldomböckerna i Härnösands landsarkiv (förkortade dmb, HLA) eller de renoverade domböckerna i Svea hovrätts arkiv i Riksarkivet (förkortade ren dmb, RA). Olika typer av skattelängder i Kammararkivet (nu ingående i Riksarkivet) har också utnyttjats, varav många ingår i fogderäkenskaperna Hälsinglands handlingar (förkortade Hh). Jag har också använt gårdsarkiven för Remsta nr 2, Snarböle samt Trönbyn nr 2 i Trönö.

Större delen av detta material samlade jag ihop i min ungdom och jag har nu försökt verifiera mina anteckningar så gott det har låtit sig göras. När jag har varit tveksam har jag noterat detta inom hakparenteser. Några källhänvisningar är av samma skäl otillräckligt definierade men förhoppningsvis ska det inte vara några problem att lokalisera dem.

Jag är mycket tacksam för rättelser och kompletteringar. Mejla dem här - och glöm inte att ange källhänvisningar!

Startperson

1 Märit Persdotter,
född i Remsta nr 2, död där ca 1676. Dödsåret utgår från att testamente efter henne inlämnades till kyrkan räkenskapsåret 1676-77 [Norrala kyrkoräkenskaper LI:1]. Gift med Jon Persson, bonde på hemmanet om 12 öresland och 6 penningland [jordebok Norrland, Kammararkivet (KA)], kyrkvärd och nämndeman. Han omnämns som bosatt på hemmanet ännu 1695 [Ren dmb 1695, Gävleborg, RA]. Begravningsnotisen för honom lyder: "1698. Dominica 21. post Trinit. jordades Jon Person, hwilken warit Een Gudfruchtig och rättrådig man. En god tijd ståndit Kyrkiowärdsämbetet för, så wäl som länge warit Tålffman. Hans graaf är wäster om Kyrkiogafwelen gården tilhörig. Åldren war 83. åhr." [C:1, f.38r]

Från tinget 1654 den 20 november: “Dato twistade Joenn Pedersson i Remstad medh sin Swåger Oloff Pedersson i Sundh om besittningsRätten på ReemstadHemmannedt efter bäggies dheras Hustror wore dhett Lijka Arfborne till. Så Alldenstund Sahl. Peder Hansson i Remstadh hafwer afftaladt medh Pell Pedersson i Sund, tå han uthfäste sin dotter till hanss Sohn för:ne Olof Pedersson, att hann bleef medh hans Broders samtyckio [här avses sannolikt bonden Jon Persson i Sund, som delade Per Perssons hemman med Olof Persson] försäkradt att få besittia hemmanedt i Sund effter hanss Faders dagar, och Joen Pedersson fåå blifwa på Remstad Hemmannedt, som dhe icke kunde neeka före (---)”. Vid förlikningen lovar Jon Persson att ge honom åtta gillingar hö samt låta honom disponera ett gillingtal äng utan skatt i elva år som kompensation. [Ren dmb 1654-55, Gävleborg 4, f. 190v, RA]

Jon Persson trädde fram vid tinget den 26 januari 1657 om ett byte som salig underlagmannen Lars Källbjörnssons änka Brita Olofsdotter gjort den 17 juli 1649 med hans svärfar Per Hansson om den ängsgjord i Korsänget som skulle delas lika mellan dem och som Per Hansson fått lov att inlösa i förtid - jämför nedan under Per Hansson, nr 4 [ren dmb 1657, Gävleborg:6, f. 296v, RA].

Jon Persson uppges vara dotterson till “gamla piga Karin, 70 år”, som anklagas vid trolldomsrannsakningen den 18 september 1673 på sockenstugan. Hon tillvitas av flera barn - bland annat den blott sexårige Per Hansson i Remsta nr 2 (det vill säga, Jon Perssons egen son) - för att ha fört dem till Blåkulla:

"Karin nekar sägandes, om än skönt många fler detsamma gjorde, är det dock inte sant, menandes sig få gode män, som av hennes leverne något veta de där skola väl fria henne ifrån detta rykte, beropandes sig på sin dotter son Jon Persson i Remsta [vilken då satt i nämnden], hos vilken hon tjänar, vilken blev framhavd men kunde inte värja eller fälla henne i detta ärende. Karin beder Gud han upplyser sig. Hustru Bothila i Åkre, 51 år, säger sig av denna Karin länge sedan blivit tagen och intet henne igenkänt förrän nu på stunden, när hon in kom. Karin säger sig gärna vilja bekänna om hon tröstar." Ärendet behandlades också följande dag. [J. J:son Hanzén: Om trolldom och häxprocesser i Hälsingland, 1951, s. 172f]

Den 22 september dömdes hon av rätten till döden; ingen av dödsdomarna i socknen verkställdes emellertid. Av protokollet framgår att anklagelser mot henne för trolldom också behandlats tidigare, den 3 april samma år, vid baron Gustav Rosenhanes rannsakning. [A.a., s. 182-184]

Uppgiften om släktskapet med Jon Persson går inte helt lätt att förena med begravningsnotisens uppgifter: "1692. den 30. Martii begrofs gambla Pijga Karin Hansdotter, som ifrån det hon blef 10. åhr gammal, har tient hoos gott Fålk till sin kläde och Föda. Och när hon det intz för ålder och swagheet skull förmådde, gaf hon sig til Sytning in hoos Jon Person i Remsta, och sedermehra til Hans Ionsson. Vthi sijne Christendoms Stycken war hon mycket Swaagh, doch har om henne uti lefwernet intz annat blifwit spordt än det ährligit warit, allenast när det bedröfweliga Trullwäsendet 673. och 674. här effterfrågades, war och hon dherföre berychtat, men sedan Commissionen der öfr blef ophäfwen, slap och hon der ifrån otiltaalt. Åldren war 102. åhr, och lades uti nya lägerstaden gården tilhörig, på högre handen straxt inom Wästre Bogårdsporten." [C:1, f. 38r]

Barn:

• HANS JONSSON: Bonde på Remsta nr 2. Hans barn Per (bonde på hemmanet) och Erik Hansson Älg, båtsman i Remsta, fick en talrik avkomma. Identifieringen av denne båtsman bygger på indicier: På uppslaget för Remsta nr 2 finns en dopnotis under bonden Hans Jonssons namn: "1681. d. 27 Novembris kom Erich Hansson till Doop och Christendom." [C:1, f. 37v]. Per Hansson och hans yngre bröder Hans, Jon och Erik Hanssöner omnämns i domboken i december 1700 angående besittningsrätten till hemmanet Remsta nr 2. [Ren dmb 1700, RA] Att Erik Hansson är densamme som båtsmannen i Remsta med samma namn indikeras dessutom av att båtsmannen (tidigast utan tillnamn) står som fadder till släktingar till Hans Jonsson (1702 i Losjö nr 2 – C:1, f. 32v; 1707 i Remsta nr 2 – C:1, f. 37v; 1708 i Närby nr 2 – C:1, f. 34v; 1714 och 1718 i Remsta nr 2 – C:1, f. 37v). Han är alltså en av de få båtsmän som omnämns bland böndernas val av faddrar – den sociala skiktningen var här mycket tydlig. Vid denna tid indikerar detta släktskap.
  
• PER JONSSON: Bonde på Närby nr 2 [ren dmb 1695, RA]. Gift med Karin Persdotter, dotter till bonden Per Eriksson och hustrun Barbro Olofsdotter på Närby nr 2. Karins bror var för övrigt borgaren i Söderhamn Olof Persson Närby [d:o 1700], stamfar för släkten med detta namn.
  
• BRITA JONSDOTTER: Gift med bonden Lars Andersson på Losjö nr 2 [d:o].
  
• KARIN JONSDOTTER: Gift med bonden och kyrkvärden Olof Andersson på Haga nr 2 [d:o]. Han betalade för brudpället räkenskapsåret 1671 [Norrala kyrkoräkenskaper, LI:1].

*** Generation I ***

f
2 Per Hansson,
nämns tidigast som bonde på Remsta nr 2 från 1604 [tiondelängd i Hh 1604:11, KA], till och med 1648 [mantalslängd Hudiksvalls län, KA]. Han gifte sig troligen 1611: I hjonelagslängden för 1610 upptas han som ogift bonde [“Peder Hanss alleen”, 4 mark, Hh 1610:13:3] men 1611 som gift [d:o 1611].

1623 kärar Erik Källbjörnsson i Ale (nr 2) och Per Jonsson i Haga (nr 3 – han var gift med Elin Källbjörnsdotter, syster till underlagmannen Lars Källbjörnsson från Ale nr 2) till Per Hansson i Remsta om 17 mål jord som dennes far haft av hemmanet i Ale i 48 år (det vill säga, sedan 1575). Hälften av jorden borde däremot ha legat under Ale, “alldenstund thz war Bröders bythett”. Rätten dömde att Erik och Per Jonsson ska få behålla denna jord i 48 år. Därefter ska jorden delas upp och 8 1/2 mål komma under Remstadhemmanet igen. [Strödda domböcker och rättegångsprotokoll, vol. 17, RA].

Per Hansson nämns som nämndeman redan 1627 [Strödda domböcker och rättegångsprotokoll, vol. 17, RA] och ännu 1649 [ren dmb 1649, Gävleborg:2, RA]. Testamente efter honom inlämnades till kyrkan räkenskapsåret 1651-52 [Norrala kyrkoräkenskaper, LI:1].

Barn:

• MÄRIT PERSDOTTER: Se nr 1.
  
• KARIN PERSDOTTER: Gift med bonden Olof Persson i Sund nr 2. Begravningsnotisen för henne lyder: "1692. Dom 2. Adventus (4 december), jordades H. Karin, Sal. Oluf Perssons Effterlåtna, hwilken har lefwat gudeligen och Fördt et stilla lefwerne. Hennes ålder war 78. åhr. införd i lägerstaden som gården tilhörer." [C:1, f. 62r] Vid tinget den 29 oktober 1660: “Dato tedde för Rätten Oluf Persson i Sundh frijwilligdt tillstodh och bekände hafua Vplåtit och Såldt sin Swåger Joen Persson i Remstadh sin Hustros Huuss och Jordh liggiandes i bem:te Remstadh som ärh 20 måhl 12 1/2 Stump, och derföre Vpburit __120 D. 16 öre och för Huussen 52 dalr i Koppermyntt rächnadt, som wijdare dess Vthrächningh af den 18 Maij 1656 Vthwijser (---)” [ren dmb Gävleborg:10, f. 176v-177r, RA].

Det är kanske någon av dessa två som avses när det 1646 uppges att korpralen Olof Jönsson i Källene fått böta för läppegäld till Per Hanssons dotter i Remsta. [Dmb 1646, ting den 11 maj, f. 144r, HLA]

*** Generation II ***

ff
4 Hans Persson,
nämns som bonde på Remsta nr 2 tillfälligt 1577 [tiondelängd i Hh 1577:5, KA], kontinuerligt från 1579 [brudskattelängd i Hh 1579:1] och ännu 1602 [mantalslängd daterad 8 augusti 1602 i Militieräkenskaper 1602:19, Krigsarkivet].

Hans i Remsta gick den 13 november 1601 ed på att Nils i Snarböle inte hade något “Owenligitt” att bruka med Jon Mickelssons dotter i Borg [dombok i Hh 1601:8, f. 10r]. Den 19 november samma år klagade Hans Persson över att Lars Källbjörnsson i Ale (nr 2) efter en jordläggning ålagts betala en viss Olof Snickare fem daler. (Formuleringen är rätt förvirrad men tycks gå ut på detta.) [Ren dmb, Gävleborg:1, f. 16r, RA]

Hans Persson ägde 1599 tio kor, en stut, en kviga, fem getter, tre ungsvin, en häst, 40 lod silver och sådde hela fem tunnor i utsäde. Det innebär att han låg i det övre skiktet bland bönderna, liksom medgrannen Abram Olsson i Remsta nr 1 [hjälpskattelängd i Norrlands handlingar 1599:8, KA].

fm
5 Karin,
nämns som änka på hemmanet 1604 [mantalslängd i Hh 1604:7]. Hon utfärdar 1608 den 20 november ett intyg om arvsskifte mellan henne och hennes släktingar:

“Bekennes migh H.v Karinn S[alig] Hans Pederssons efterlatne Änckia j Remstadh medh Sampt mine Söner Peder Hansson och Oluf Hansson att Jagh vthi Min S. Mans lifstijdh hafuer vthaff min Faderbroder Erligh Mickill Larrsson j Trönebyn Anammat och vpburitt för all Deel vthi Hws och Jord som migh till Arfs Efter min S: Fader tillfallitt war, Liggiandes j for.ne Tröneby. Och är nu så myckitt vthi Åthskillige tijdher vpburitt. Ett Sölfstoop och en Skedh om Tolf lodh. Jtem, sex T.r Tieru för Sex dalr pngr. En half Tna Salt för Siw mark pngr. Enn Hatt för tw mark. Änn twå Skedher om Fem lodh 1. Quintin. Jtem Pngr twå Dalr. Summa adherton Daler 1/2 mark. Och nu på dette Datum en Skedh om trij lodh. [I marginalen är senare tillagt: “Jtem ännu på nytt tw daler. Åhr 1620 den 9. Novembris ähr gifwuitt j Stillo”] Och efter Jag så aldeles wel förlickter och afstältt ähr, hafwuer jag mz mine Söners Samptycke godwilligen bejakat och bewilliadt honom och hans Arfwuingom Samma Jordelott och honom mz alle de tillaghor som den till aff Ålder leghatt hafwuer nyttia och bruka för en Ewerdelig Oklandradt eghendom. Såsom och tillstår honom här vppå, När honom Synes Dombreff tagha. Wittnessmän här vthöfuer, ähre Wellärde Her Joen j Remstad, Lass Kaelbiörsson och Hans Andersson i Alij, Och Oluf Mickilsson i Ringa. Att Så vthi Sanning ähr setter jagh Min Mans bomerke, Sampt wittnennes som gifne ähr här nedhan vnder. Datum then 20 Novembris Anno etc 1608”. [Gårdsarkiv för Trönbyn nr 2, Trönö, i fru Martha Wandins ägo]

Barn:

• PER HANSSON: Se nr 2.
  
• OLOF HANSSON: Levde 1608 – se ovan.
  
• ERIK HANSSON: Bosatt i Berge, sannolikt Berge i Norrala. Vid tinget den 28 januari 1656: “Anlangande denn Twist, som Hafwer warit emillan Joen Pederssonn j Remstadh och Hanns Hustros Farbroder Erich Hanssonn i Berge om Hans Arffsrättigheet Af Remsta Hemmanet, så hafwa gode Män (---) dem emillan Rächnadt, At Erich Hanssson Hade eij mehra at Fordra änn __ 3 D: 12 öre K:M.t Hwilka Han sidhermehra bewisligen Vpburit Haf:r (---)” [ren dmb 1656, Gävleborg 5, f. 186r, RA].
  
• LARS HANSSON: Född 1598, enligt åldersuppgift i roterings- och utskrivningslängd [meddelande av Gösta Berglöw, Norrala]. Bonde på Rappsta nr 2, Trönö socken [redan 1631 och ännu 1655, enligt Berglöw, som också anger att han var sexman och nämndeman]. Den 5 september 1642 utsågs beskedliga män att utreda tvisten mellan Per Hansson i Remsta och Lars Hansson i Rappstad “mz bäggie dheres Syskon” om en knektelega efter deras bror Jon Hansson. Lars hade tidigare njutit denna för sin gård, men alla syskonen var ju lika komna till Remstahemmanet [dmb1642, HLA]. Lars Hansson och borgaren Lars Jonsson i Söderhamn hade 1633 uppbjudit sina hustrurs jord i Glössbo [d:o 1633, f. 93v].
  
• JON HANSSON: Nämns som avliden 1642.
  
• ?KÄLLBJÖRN: Nämns 1651 som bosatt i Remsta. [Jag saknar källangivelse för uppgiften men den är med all säkerhet hämtad från domboken för Hälsingland detta år.] Det säregna namnet pekar på att han är en nära släkting till familjen. Den ogifte båtsmannen Erik Källbjörnsson som nämns 1647 utan angiven vistelseort [mantalslängd Hudiksvalls län, KA] är möjligen en annan släkting.

*** Generation III ***

ff f
8 Per Eriksson,
nämns i skattelängderna som bonde på den del som nyligen utbrutits av det hemman som tidigare utgjort hela Remsta tidigast 1556 [mantalslängd i Hh 1556:13, KA] till och med 1573, då med tio kor [tiondelängd i Hh 1573:1]. Han nämns emellertid som nämndeman i Remsta redan 1550 [saköreslängd i Hh 1550:3]

Tillsammans med honom på Remsta nr 2 nämns av och till några andra, av namnen att döma sannolikt bröder. Från 1572 skrivs han och hans efterföljare emellertid ensam för hemmanet. Det var troligen i samband med dennes död som brodersbytet rörande Ale nr 2 och Remsta nr 2 skedde.

1572 trädde Per Eriksson inför lagmanstinget för Uppland och Västernorrland och kärade mot Björn Larsson i Källene angående Skogbo, som låg mitt i deras (det vill säga, Remstahemmanets, byskog. “Thå lade för.de Biörnn i Rättenn ett gammelt breff lijdendes atth een borgere J Enköping clawss Nochenss benemd, hade gifft sine frencke Elijnn Ödgerdzdotter sinn dell i Sijckanäs allom till åthom och bodom, och menthe ther med kunne försware same skogbode.” [Detta nu försvunna brev härrör troligen från första hälften av 1400-talet – jämför Sikeborg, Släkt och Hävd 1990:3-4, s. 183.] Per svarade med att uppvisa Lars Nilssons synebrev, enligt vilket Björn icke allena bodde den femte by därifrån utan ock jämväl tvärt över ån. Per erhöll därför dombrev på Skogbo, eftersom det låg inom Remstas rå och rör. [Original i gårdsarkiv i Snarböle, ägare Pelle Larsson. En avskrift förvaras hos Svenskt Diplomatarium, RA.]

Gift med

ff m
9 Cecilia,
skrivs som änka på Remsta nr 2 från 1574 [tiondelängd i Hh 1574:4, KA] till och med 1578 [d:o 1578:3:5]. 1577 står emellertid sonen Hans Persson för hemmanet (se ovan).

Barn:

• HANS PERSSON: Se ovan nr 4.
  
• ?JONAS PETRI KEYSER/CAESAR: “Her Jonn Kiesner” uppträder 1603 som svarande då bonden Olof Olsson i Källene (nr 2) försöker tillvinna sig besittningsrätten till fäbodstället Skogbo. “inlade så förbenemnde Her Jonn Salige Lass Nilsonns Dombreff, sampt och ett Rikies råds Breff, Som Lydde opå samma Torpstäle, Nämligh att honom är sammma Torpstäle Fulkomligen tildömdt, der emot Olof Olss tillade någre breff och wille giöre Her Jons Breff Ogille, sködtz dett så till Nämdennes ransachningh huart the wille giöre Her Jons Breff Ogille eller Oloff Olss, Så giorde the Her Jons Breff gille och Oloff Olsonns Ogille, men wille Her Jon gifue honom någon förlichningh, så är them intz emot dett han och för gode mäns bön skull, gaf honom ett Quarnehämdh opp i Strömen, och en Daler penningr opå dett han skall blifua oklandret och gifue honom Bref.” [Ren dmb, Gävleborg:1, f. 62v, RA]
  
  Denne herr Jon nämns också 1608 i samband med hustru Karins i Remsta arvsgöromål som “Wellärde Her Joen j Remstad” och bör ha varit en mycket nära släkting till familjen, troligen en son till Per Eriksson. Herr Jon tycks vid denna tid ha varit utan tjänst, eftersom kaplanstjänsten då var upptagen. Han är därför sannolikt identisk med den Jonas Petri Keyser som 1595 blev kyrkoherde i Ytterhogdal. Han var dock inte framgångsrik och klagade den 17 februari 1602 till domkapitlet över sina församlingsbor; dessa ville lyda hans beslut om straff utan i stället kört ut honom ur kyrkan. När herr Jon hotat med mässfall hade de hotat med att slå ihjäl honom. Herr Jon anhöll därför att få flytta hem till sitt fäderneshemman. [Leonard Bygdén: Hernösands stifts herdaminne, d. 4, Uppsala 1926].
  
  Han blir 1608 den förste kyrkoherden i den nybildade församlingen Färila, där han dör 1614. Möjligen är den trettonårige Petter Kiesser i Edvik i Norrala, vilken 1673 nämns som vittne i häxprocesserna, en släkting. [J. J:son Hanzén: Trolldom och häxprocesser i Hälsingland, 1951, s. 161ff]

fm f
10 N.N. Mickelsson,
bördig från Trönbyn nr 2, Trönö socken.

*** Generation III ***

ff ff
16 Erik,
sannolikt bonde i Remsta, som då verkar ha bestått av endast ett hemman (endast sonen Lars skrivs för Remsta i jordeboken 1542). Enligt ett dombrev från 1700-talets mitt som nu förvaras i gårdsarkivet för Remsta nr 2 (jag har det bevarat som excerpt men har förlorat min avskrift och exakt årtal; det ingår emellertid också i domböckerna för Hälsingland) hade bönderna Jon Larsson i Ale (nr 2) och Björn Larsson i Källene (nr 2) 1564 och 1568 tvistat mot Källbjörn Eriksson och Per Eriksson i Remsta om besittningsrätten till fäbodstället Skogbo under Remsta, som de genom sitt arv på en fjärdedel i Remsta ansåg sig vara berättigade till. De kärandes patronymikon och jämna arvsandel indikerar att de var bröder och troligast är väl att deras far var bördig från Remsta. Att en släktskap fanns mellan familjerna framgår också av att Källbjörn och Per omkring 1575 delade jorden under Jon Larssons hemman mellan sig som ett “broderbyte” (se ovan).

(Jon Larsson nämns som bonde i Ale i den tidigaste längden, hjälpskattelängden från 1535 [Gärder och hjälper, Strödda äldre räkenskaper t.o.m. 1630, KA]. Han skrivs sista gången för hemmanet 1569 [tiondelängd i Hh 1569:9, KA]. Hemmanet brukas sedan 1570 och 1571 av Lars Eriksson från Remsta innan det övertas av Källbjörn Eriksson.

Björn Larsson i Källene nämns som bonde i Källene redan i jordeboken 1542 [Hh 1542:2] och sista gången i tiondelängden 1567 [d:o 1567:5]. Han är 1542 nämndeman i underrätten [d:o 1543:5, saköreslängd] och är av det ovanliga dopnamnet att döma identisk med den Björn Larsson som 1565 och ännu 1568 förestår ett hemman i byn Svarven [tiondelängder i Hh 1565:4, 1568:3]. Efterträdaren på hemmanet, Lars Björnsson, är sannolikt en son, att döma av den unika namnkombinationen; han nämns där till och med 1601 [hjälpskattelängd i Hh 1601:7, äger då nio kor och en häst]. Lars Björnsson efterträds av en Olof Olsson, som bör ha varit en släkting. Dels eftersom en av arvingarna, borgaren Olof Svensson på Östermalm i Stockholm, så sent som 1619 säljer sin arvejord motsvarande ungefär en fjärdedel av hemmanet till Olof Olsson [Strödda domböcker och rättegångsprotokoll, vol. 17, RA], dels eftersom Olof Olsson, fortsätter tvisten om Remstas fäbodställe Skogbo 1603 [ren dmb, Gävleborg:1, f. 62v, RA].)

Kommentar om det andra hemmanet i byn, Remsta nr 1
Jordeboken för 1542 och 1543 [Hh 1542:2, 1543:5] upptar bara en bonde i Remsta, Lars (Eriksson). Jag har med viss reservation tolkat det som att det vid denna tid bara fanns ett hemman i byn.

1555, i den tidigast användbara skattelängden efter 1542, skrivs en Olof Abramsson för den andra delen av Remsta, det som sedermera blev nr 1 [mantalslängd, Hh 1555:2]. Han hade emellertid bott i Remsta tidigare än så: Olof Abramsson i Remsta uppges vara nämndeman i saköreslängden 1549 [Hh 1549:3] Att hans del (som sedermera blev Remsta nr 1) i jordeboken 1623 uppgår till 6 öresland och 18 penningland kan kanske tolkas som stöd för teorin om ett gemensamt ursprung; nr 1 var därmed nästan exakt en tredjedel så stort som nr 2, vilket ur arvssynpunkt är intressant. Jag har inte funnit någon koppling mellan Olof Abramssons son Abram och den därpå följande ägaren, Anders Jonsson, vars ättlingar fortfarande brukar gården.

?Gift med

ff fm
17 ?Elin
Hon omnämns i ett dombrev från 1540, enligt vilket herr Björn i Mo gjort ett jordabyte med sin hustrus bror Lasse Verkmästare och Per Olsson i “Baphaes”. Dessutom hade han köpt åtta mål jord i Ljusne och tio mål i Vansätter i Söderala socken, av “aelin i Rinstaff j Norale sokn for XXXV mark, ok sama paeningar lade hon j iord jgen henne naer sig”. [Avskrift i M 10:11, Kungliga Biblioteket].

Barn:

• PER ERIKSSON: Se ovan nr 8.
  
• LARS ERIKSSON: Han nämns tidigast i jordeboken 1542, då han skattar för 78 1/2 mål jord i Remsta [Hh 1542:2]. Han skrivs på hemmanet sista gången 1556, då tillsammans med Per Eriksson [mantalslängd i Hh 1556:13]. Han var dessutom landsköpman och uppges ha erlagt köpmanspenningar i skatt 1554 och [d:o 1554:7] 1556 [d:o 1556:13, “Lasse i Rimsta”].
  
  Lars Eriksson saknas i tiondelängden 1557 men dyker upp 1558, då som bonde på det närliggande hemmanet Snarböle [tiondelängd i Hh 1558:9] Att det rör sig om samma person indikeras av fyra saker:
  
  1) Ett lagmansbrev från 1572 rörande äganderätten till Skogbo och som gäller familjen i Remsta nr 2 bevaras fortfarande i gårdsarkivet för Snarböle (ägare Pelle Larsson)
  2) Lars Eriksson i Snarböle är en av de ytterst få bönder i Norrala som är tillräckligt välbärgad för att bedriva landsköp: “Lasse i Snärbölet” erlägger 1561 skatt för sin handel, liksom Källbjörn i Remsta [Hh 1561:10].3) Hemmanet Snarböle övertas efter Lars Eriksson av just denne Källbjörn Eriksson i Remsta.
  4) Lars Eriksson fiskar 1558 tillsammans med Per Eriksson och Källbjörn Eriksson i Remsta [räkenskapen, Hh 1558:9; noteringen är emellertid gammal och jag har inte haft tillfälle att verifiera den].
  
  1560 bevittnar Lars Eriksson i Snarböle upprättandet av inventarium för Kungsgården, som ska säljas av kronan till Anders Sigfridsson (Rålamb) [räkenskapen, Hh 1560:17]. 1567 skriv Lars Eriksson i stället i Ale, där släktingen Jon Larsson bor [tiondelängd i Hh 1567:5]. Åtminstone från 1571 har han helt övertagit dennes hemman (nr 2) [d:o 1571:5; dock med endast två kor]. Kotalet återspeglar här dock inte hans förmögenhet. “Lasse Erichssonn i Ale af Hällsinngelanndh” är en av de tolv norrländska herredagsmän från allmogen som den 25 januari 1571 i Stockholm underskriver beslutet om Älvsborgs lösen och dess omfattning. [Svenska riksdagsakter jämte andra handlingar som höra till statsförfattningens historia under tidehvarfvet 1521-1718, II:II, Sthlm 1891, s. 413].
  
  Det är kanske hans änka Marit som 1571 skrivs för hemmanet och äger och skattar för tio lod silver, ett lispund koppar, fyra kor, två får, ett svin och en häst om fem mark [Älvsborgs lösen 1571, Norrland, KA]; tiondelängderna vid denna tid återspeglar i första hand skatteförhållandena vid skördetiden det föregående året.
  
• ESBJÖRN ERIKSSON: Han får 1561 böta 40 mark för att ha våldtagit en kvinna född utom äktenskapet [“oäkta mökränke”, saköreslängd i Hh 1561:10]. Han skrivs som bonde i Remsta tillsammans med Per Eriksson 1567 [tiondelängd i Hh 1567:5, då med åtta kor] till och med 1571 [d:o 1571:5, då med endast två kor, att jämföras med Pers tio].
  
• ?OLOF ERIKSSON: Olof Eriksson i Remsta är en av de knektar som får ut sin lön för 1546 [Hh 1546:2]. Eftersom Remsta vid denna tid bara bestod av ett hemman och patronymikonet överensstämmer är det möjligt att han är bror till de övriga i denna lista.
  
• ?JOHAN ERIKSSON: Han nämns 1552 jämte sin broder Olof Eriksson ha undanhållit sig från mönstring. Om honom finns noterat “ffölia gårdhen eppther” [Militieräkenskaper, Krigsarkivet – jag saknar signum för volymen].
  
• KÄLLBJÖRN ERIKSSON: Han skrivs som bonde tillsammans med Per Eriksson i Remsta från 1557 [tiondelängd i Hh 1557:17:4, då med åtta kor och mer erlagd tiondespannmål över genomsnittet i socknen] och ännu 1565 [d:o 1565:4, med tio kor, att jämföras med Pers fem]. Källbjörn var också landsköpman och erlägger skatt för sin handel 1557 [Källbjörn i “rimsta” utgett en tunna krampsill i tull, räkenskapen, Hh 1557:17] och 1561 [köpmanspenningar, d:o 1561:10]. - 1567 skrivs Källbjörn emellertid för Snarbölehemmanet [tiondelängd i Hh 1567:5], till och med 1571 [d:o 1571:5]. Han övertar då hemmanet i Ale (nr 2) efter Lars Eriksson [d:o 1572:5:3] och nämns där till och med 1598 [d:o 1598:1].
  
  Omkring 1577 står Källbjörn i Ale tillsammans med Jon Nilsson, Olof Månsson och Henrik Jonsson – alla boende på Snarbölehemmanet, som har stark koppling till släkten - som borgensmän för Anders Öndesson [bonde i Svarven, Norrala], som lånat 125 lod gjort silver av Anders Sigfridsson (Rålamb). [Rålambska kvartosamlingen nr 54, Kungliga Biblioteket]
  
  Källbjörn hade flera barn:
  
  1. Sonen Erik Källbjörnsson skrivs för Ale (nr 2) men måste sedan lämna det åt brodern Lars. (Om Erik, se U. Sikeborg: “Prästerskap i Norrala pastorat, Hälsingland, fram till 1600-talets mitt …”, Släkt och Hävd 1990:3-4, s. 165, 191.)
     
  2. Lars Källbjörnsson avancerar till underlagman i Hälsingland och 1614 byter bort hemmanet mot Stornärby; barnen kallar sig Nerbelius. Han nämns som 'närskyld frände' till salig kyrkoherden Nicolaus Petri på 'Clöstret' i Stockholm, det vill säga Riddarholmen, i ett köpebrev daterat den 30 november 1613. Samma formulering om Lars Källbjörnsson använder också herr Nils' bror, Hans Persson i Närby, i köpebrev daterat den 18 november 1613, liksom svågern bonden Erik Nilsson i Åkre, å sin hustrus vägnar i köpebrev daterat 1614 i november. [Gårdsarkiv för Närby nr 1 i Långvinds bruks arkiv, Enskilda arkiv A93, 1679-1927, F3:3, HLA] Dessa tre var barn till den från Hälsingtuna bördige Per Nilsson och hans hustru Kerstin Sigfridsdotter från Norrala. Om Kerstin, som tillhörde en inflytelserik familj och hennes släktförhållanden, se U. Sikeborg: 'Anders Sigfridsson (Rålamb) och hans släktkrets i Hälsingland), Släkt och Hävd 1992:3-4.)
     
     Lars Källbjörnsson var första gången gift med en dotter till bonden Olof Svensson i Fors nr 2, enligt ett bytesbrev daterat den 16 oktober 1605 i Långvinds bruks arkiv. (Om släkten i Fors, se mitt inlägg på Anbytarforum i diskussionen Landskap/Socknar/Norrala). Hon dog 1623 och han gifte sedan om sig med Brita Olofsdotter (Krok), dotter till kyrkoherden i Norrala Olaus Jonae Chrochius.[Sikeborg, Släkt och Hävd 1990:3-4, s. 166f
     
  3. Elin Källbjörnsdotter gifter sig med bonden, nämndemannen och kyrkvärden Per Jonsson i Haga nr 3 (farfars bror till domprosten Daniel Djurberg). Enligt O. J. Bromans genealogier från första hälften av 1700-talet var Per Jonsson gift med en kvinna “av Nerbelii släkte från Närby”, död barnlös – se Glysisvallur, d. 3, 1953, s. 719. Per Jonsson, om sine 70 år, besvärar sig den 20 februari 1660 och 1661 över att han beryktats ha besovit sin legojänta medan hustrun Elin ännu levde [ren dmb 1660; d:o 1661, Gävleborg:10, RA]. Han utlovar den 22 juni 1668 att betala 16 daler kopparmynt till salig underlagman Lars Larsson Nerbelius' arvingar “effter hans framledne hustru Elijn Kiellbiörssdotter”. Dessutom samma summa till Källbjörn Eriksson i Näcksjö i Forsa socken, vilken har liknande krav på Per Jonsson genom dennes hustru. (Det rör sig här troligen om en son till Erik Källbjörnsson.) [Ren dmb , Gävleborg:18, p. 247, RA]

fm ff
20 Lars Persson,
bonde på Trönbyn nr 2 redan 1535 och ännu 1542 [uppgift av Gösta Berglöw, Norrala].

ff fm
21 Sigrid,
nämns som änka på hemmanet 1555 [Berglöw].

Barn:

• JON LARSSON: Kamrerare i Stockholm. Han sålde den 14 februari 1585 sitt arv efter far och mor i Trönbyn nr 2 till sin bror Mickel Larsson och sätter sitt eget signet under. Han nämns inte med någon titel i brevet, men när detta dokument visas upp på tinget den 9 november 1620 omnämns han som “Cammmarerare Joen Larsson boendes i Stocholm”. [Om honom, se Sikeborg, Släkt och Hävd 1992:3-4, s. 159]
  
• MICKEL LARSSON: bonde på Trönbyn nr 2. Han efterlämnade många barn, enligt gårdsarkivet (i fru Martha Wandins ägo), bland dem länsmannen Olof Mickelsson i Ringa, Norrala (se ovan), och borgaren Erik Mickelsson i Hudiksvall. Denne Erik säljer sin köttslige broder Lars Mickelsson i Trönbyn sitt föräldraarv [datum saknas på den xeroxkopia jag fått].
  
• DOTTER: Gift med bonden Mårten Jonsson i Hamre i Trönö.
  
• DOTTER: En dotter till henne gifte sig med Lars Persson i Trönbyn, som senare säljer sin andel i Trönbyn nr 2 till sin hustrus morbror Mickel Larsson.

Kommentar

Ur källorna träder en socialt betydande familj med goda kontakter fram. Bland medlemmarna i familjen från Remsta ser vi tidigt flera landsköpmän, en präst, en herredagsman. Man har ägt jord i flera hemman och det är inte förvånande att underlagmannen Lars Källbjörnsson omnämns som nära frände till medlemmar av den andra socialt dominerade familjen i socknen: Anders Sigfridssons (Rålamb) släktkrets. Kaka söker lätt maka. Med tanke på Lars Källbjörnssons äktenskap och att släktskapen åberopas när han köper Stornärby återgår antagligen denna nära släktskap på Källbjörn Eriksson, bonde i Remsta, Snarböle och slutligen Ale. Att Källbjörn ställer upp som borgensman när Anders Sigfridsson lånar ut pengar är kanske en detalj i sammanhanget.

Remstafamiljen har också något annat gemensamt med Anders Sigfridssons familj, nämligen de udda namnen. Vid 1500-talets mitt är namnfloran i socknen mycket standardiserad och få är de namn som inte har kristet ursprung. I Remsta har man däremot hållit fast vid det för bygden säregna namnet Björn i någon form. Det sprider sig till Källene och i Remsta tillämpar man en sällsynt arkaiserande variation och ger två söner namnen Esbjörn och Källbjörn. Det är en påtaglig brytning mot den då rådande seden och kan kanske ses som en signal på självständighet, att vara sig själv nog. Eller att man av någon anledning vill hålla fast vid det gamla.

Vi känner bara till en handfull Norralabor från medeltiden. En av dem är kanske den Källbjörn Mickelsson(?), som tillsammans med Peder Rålamb 1446 står som vittne vid ett köp i Norrala; köpet ska ha gällt Anders Sigfridssons (Rålamb) tidiga släktingar. Kälbjörn tituleras som frälseman i Hälsingland och är i det avseendet nästan unik - i Hälsingland fanns så gott som inga frälsemän, bara allmoge. [Sikeborg, Släkt och Hävd 1992:3-4, s. 140] (När det gäller lägre fräsemän handlade det väl i praktiken oftast om storbönder som lyckats gå ett steg längre. I de flesta fall sjönk dock familjen åter ned i bondeståndet efter en tid när man inte längre förmådde fullgöra den dyrbara rusttjänsten.) Men eftersom det inte direkt anges att Källbjörn var bosatt i Norrala går det inte att dra några växlar på den uppgiften.

Namnet Källbjörn hade tydligen gammal hävd i socknen - det återfinns på den enda bevarade runstenen vid Norrala kyrka - men vid 1500-talets mitt hade det i stort sett dött ut och förekom bara på två ställen i socknen: Bonden Källbjörns familj i Sund, vars söner tog över praktiskt taget hela byn, och familjen i Remsta. Det verkar som om namnet redan då upplevts som tungt och omodernt och få av dessa Källbjörn eller Björn blir uppkallade i senare led.

I fallet Remsta nr 2 lyckas en släktgren höja sig och få en dominerande position inom rättsväsendet och senare fogdeförvaltningen i Hälsingland under nästan ett sekel. Vid 1600-talets slut finns det emellertid mycket lite som skiljer de övriga släktmedlemmarna från andra bondsläkter i socknen.