i Rolfstorps socken
av
Ingemar Rosengren

Innehållsförteckning

KUSHULT

Kushult var från början ett skatte- eller kronohemman som Fredrik Lagercrantz på Hovgården år 1771 bytte till sig mot något frälsehemman som han ägde. Kushult Gård B och Kushult Gård C friköptes av åborna år 1794. Troligen skedde detsamma på Kushult Gård A ungefär då.

Åborna Jöns Eriksson, Per Persson och Kasper Olofsson, alla i Kushult, stämde år 1798 länsmannen Jöns Dyrendal i Änglarp, Grimeton sn, och tio bönder och drängar från Svartrå sn med påstående, att de på väg från ett bröllop i Borsthult, Kushults granngård på andra sidan gränsen till Svartrå, helt nedbrutit en Jöns, Per och Kasper tillhörig kvarndamm i den "så kallade Perle-åen". De gjorde det med störar som de tagit från Kushultsbornas gärdesgårdar. Dessa redskap tillika med dammluckorna, som låg på marken bredvid dammen, hade de sedan kastat i ån. Målet slutade med att vandalerna utfäste sig att betala Kushultsborna ett skadestånd på 10 riksdaler, vilket torde betyda att de erkände sig skyldiga.

I samband med Laga skifte 1867 - 70 kom åborna överens om en upprensning av Perleån. Först och främst skulle man ta bort ett antal stora stenar vid Hammarö, detta för att göra hemmanets stora mader odlingsbara. Hemmanets kvarn skulle vara kvar och repareras.

Kushult Gård A

Enl. Nösslinge kyrkobok vigdes där år 1714 Nils Larsson från Kushult, som kan vara den ovannämnde, och Karin Börgesdotter.

I vigselnotisen 1716 står inget om varifrån Börge kom. I hans dödsnotis står att han var 56 år när han dog. Detta ger födelseåret 1702. Men då kan han inte gärna ha gift sig 1716. Åldersuppgiften i dödsnotisen är väl felaktig. Hans mor hette nog Karin Börgesdotter, f ca 1658, d här 1740.

I vigselnotisen 1731 står inget om Börtas hemvist.

Jöns Börgesson var åbo på Hafstorp #1.

I september 1728 inlät sig Börge i köttsligt umgänge med ogifta Ragnilla Andersdotter, och i början av maj månad året därpå rymde han med henne till Danmark för att undgå att bli straffad för hor. Vid midsommartid födde Ragnilla där ett gossebarn. I juli dog Börges hustru Oller, och så fort han fick veta detta begav han sig hem för att ta hand om sin fyra små barn och för att ta sitt straff. Han ställdes inför rätta år 1730 och fick det vanliga straffet för första resans hor, nämligen dryga böter eller spöstraff om han ej kunde betala dem, samt att under tre högmässor i hemsocknens kyrka sitta på pliktapallen, att inför hela menigheten i kyrkan förklara att han ångrat sig och slutligen få förlåtelse - avlösning kallades det - av prästen.

När Börge flydde till Danmark bad han Lars Arvidsson på Kushult Gård C att betala städjan, d.v.s. att ta över åborätten, och bruka gården. När Börge överraskande tidigt kom tillbaka ville han ha återta sin åborätt, vilket Lars motsatte sig. Börge stämde då Lars och hävdade vid rättegången att denne lovat att återlämna åborätten vid Börges återkomst, men Lars förnekade detta. Städjan var anslagen till pension åt en major Birger Otterdahl, som hade rätt att yttra sig om vem han ville ha till åbo. Och Lars hade lovat att rätta sig efter hans vilja. Men Otterdahl, som var gammal och sjuk, ville inte ta ställning. Eftersom Kushult var ett kronohemman hade länsstyrelsen sista ordet, och vad den till sist bestämde syns ej i domboken. Men då Börges måg blev åbo på gården efter hans död, får man väl tro att styrelsen bestämde till Börges förmån. (Om Otterdahl, se vid Tingås!)

Börge Svensson, Lars Arvidsson och Jon Eskilsson, alla åbor i i Kushult, blev år 1732 åtalade för att olovandes ha fällt och bortforslat ett bok-träd, tillhörigt Kronan. De nekade. Området där hygget skulle ha skett, kallat Kroksjö Ved, beskrev de som så uppfyllt av höga berg, djupa dalar och stora stenar att de betvivlade att någon kunnat forsla bort en huggen bok från detta ställe. Rätten dömde dem att vid nästa ting värja sig med ed, vilket de gjorde och blev därmed frikända.

Nils var f på Grönlid, Ullared sn. Han blev åtalad och straffad för olaga skogshygge 1763 tillsammans med de båda Sven Larsson på hemmanet, 1769 tillsammans med den ene Sven Larsson och änkan Elsa Jönsdotter, och 1784 tillsammans med den sistnämnde Sven Larsson.

De barnlösa makarna Nils och Oller skänkte år 1797 sin gård till Nils systerson Kasper Olofsson att genast tillträda. Senare testamenterade de all sin lösa egendom till honom utom 1/3 som gick till Ollers bror Jöns Börgesson i Hafstorp.

Kasper var f på Grönlid, Ullared sn och Anna Britta på Knutsböke.

Bartold Andersson var åbo i Gårdshörne, Grimeton sn.

Johan Bernt Olofsson var åbo på Mute #1 och #6.

Johannes Larsson var f i Körshult, Nösslinge sn. Johanna Beata var ej f i Rp sn.

Josefina Kristina fick 1873 en uä d Johanna Sofia.

Johannes blev 1844 stämd av sin f.d. piga Inger Lena Bengtsdotter för att han utan orsak avskedat henne, ej betalat henne lön för åren 1842 - 44 och vägrat ge henne orlovssedel. (Tjänstgöringsintyg heter det väl nu.) Han dömdes att ge henne orlovssedel men slapp betala henne lön, eftersom hon ej kunde bevisa sina påståenden. Hon stämde honom också för att få honom att betala för ett hennes barn, som hon påstod att han blivit far till när han var änkling. Men även här var hennes bevisning otillräcklig.

Johannes blev enl. hsf häktad för stöld 1860.

Sara Gretas bouppteckning visar ett jämförelsevis stort bo. Hon efterlämnade t.ex. ett åttiotal klädesplagg.

Johan Bernt flyttade hit med sin familj från Bråtås Gård Ba. Han var åbo vid Laga skifte 1870 och fick sina 3/16 mtl i ett enda skifte men fick flytta sina hus. Registernummer Kushult 1:5. Denna fastighet fanns ej 1925.

Johan Aron var s t föregående åbo. Hustrun var f på Kushult Gård C.

Kushult Gård B

Ingen åbo på denna gård enl. jordeboken 1690. Den uppkom nog vid en delning av Kushult Gård A, gjord ca 1710. Uppgifter i mtl tyder på det.

Elin var kanske syster till Börge Svensson på Kushult Gård A. Hon gifte om sig med nästa åbo.

Vigselnotiserna meddelar ej varifrån Jon eller Inger kom. Jon kallas i källskrifterna även John, Joon, Joen och Jöns. I hans dödsnotis står att han var 74 år gammal när han dog. Alltså var han född ca 1700. Alltså ingick han äktenskap vid ca 16 års ålder. Visserligen kallas han "unge drängen" i 1716 års vigselnotis, men något är nog ändå fel här.

Lars var åbo på hustruns fädernegård, sedan i Gödeby, Sibbarp sn.

Eskil Jonsson var enl. sin vigselnotis skomakare. Han blev åbo på hustruns Obbhult Gård A.

Olof var åbo på hustruns fädernegård Åkulla Gård B.

I sin egenskap av sexman var Jon funktionär vid 1744 års mantalsskrivning och gjorde då ett fel som renderade honom böter. Men då han ej förmådde betala dessa fick han i stället slita spö. (Att vara kommunal förtroendeman var inte alltid så roligt på den tiden heller.)

Sven var nog inte f i Rp sn. Sven Larsson bodde enl. domboken 1790 i Slättagärde, Sibbarp sn, men han dog här. Hustrun kallas ofta Jönsdotter.

Tillsammans med den andra åbon Sven Larsson och Nils Gunnesson blev Sven år 1763 och 1784 dömd för att ha huggit ner bokar.

Anna blev år 1768 stämd av hustrun Börta Andersdotter på Tingås Gård B, som påstod att Anna beskyllt henne för att ha stulit en Anna tillhörig silkesduk. Anna nekade. Vid rättegången kom det fram, att på väg hem från kyrkan hade Anna saknat sin duk och hade då en smula oöverlagt sagt till ett par grannkvinnor hon hade i sällskap, att hon trodde att Börta tagit den. Då vittnesmålen från dessa kvinnor inte var direkt fällande, kom parterna överens om, att om inte Börta drev målet vidare så skulle Anna betala hennes och vittnenas rättegångskostnader.

När Inger var 9 år gammal togs hon om hand av sin barnlösa moster Elsa och hennes man Jöns, nästa åbo. Efter Elsas död fick eller ville hon inte bo hos Jöns längre och flyttade från honom. Jöns blev då stämd av hennes far Sven, som hävdade att Jöns borde betala henne lön för de 9 år som hon enl. Sven tjänat piga hos Jöns. Denne medgav att han inte betalat henne någon lön och motiverade detta med att hon ej varit förtjänt av någon piglön förrän hon blev 15 år, att hon fått mat och husrum, samt att hon fått bl.a. fyra getter och kläder som gåva. Parterna förliktes vid tinget.

Jöns kom enl. vigselnotisen från Lyngstek, Källsjö sn. (Det står så i vigselnotisen, men Lyngstek ligger i Ullared sn.) Han var inte f i Källsjö eller Ullared. År 1794 friköpte han gården, 3/16 mtl. Inger var f på Rp #10.

Änkan(!) Elsa Jonsdotter blev 1769, ännu ej g m Jöns, dömd för att tillsammans med Nils Gunnesson på Kushult Gård A och Sven Larsson på Kushult Gård C ha huggit ner en bok. (Att domboken kallar henne änka har jag ingen bra förklaring på. Det kan förstås vara ett rent skrivfel av protokollföraren. Hon kallas piga i sin vigselnotis detta år. Att hon gjordes ansvarig för olaga avverkning tyder på att hon var åbo.)

Det Inger lämnade efter sig enl. sin bouppteckning var inte mer än att det kan uppräknas här: en gammal gryta, en spinnrock, en kista av furu, en tröja, ett livstycke, ett lintyg och en puta. Bland begravningskostnaderna upptas en riksdaler "för bräder och svärta till Likkistan".

Katarina var f i Släryd, Svartrå sn.

Bouppteckningen efter Nils visar att han hade stora skulder, ca hälften av tillgångarna.

Anders Petter var åbo på hustruns fädernegård Körshult, Nösslinge sn. Makarna var i livet där ännu 1879.

Lars Johan sålde gården under pågående Laga skifte 1867 - 70 till Bengt Svensson i Angryd, som var ägare år 1900. Lars Johan och sedan hans son Sven Johan fortsatte som brukare av gården.

Vid Laga skifte lades gårdens 3/16 mtl i ett enda skifte och husen fick stå kvar. Registernummer Kushult 1:4. Denna fastighet fanns ej 1925.

Sven Johan var åbo på Stensared #2 Gård B.

Nils Jakob var åbo på hustruns gård Linnarp #2.

Kushult Gård C

Nils Nilsson var enl. vigselnotisen en änkling från Harsås, Nösslinge sn.

En Sven Arvidsson fr. Kushult gift i Valinge sn 1700 med Ingeborg Nilsdotter. Detta är nog ovannämnde Sven.

Lars var ogift när han blev åbo.

Karin fick år 1749 en uä dotter Oller med gifte mannen Nils Andersson från Karsagården, Grimeton sn. Denna Oller g 1768 m Olof Torbjörnsson, som efterträdde Lars Toresson som åbo på Stensared #2 Gård A.

Gunilla Svensdotter var f på Rp #3. Hon var tidigare g m Arvid Bengtsson, åbo på Stora Karinsgård. Arvid Larsson var också åbo där.

Svens Larssons hustru och hans syster Bengtas man var syskon.

Jöns flyttade till Spekås Gård A + Spekås Gård B som var Annas fädernegård.

Gunilla var f på Hafstorp #3. Hon dog som änka. Sven var i livet 1795. Hans död tycks ej vara antecknad i kyrkoboken.

Tillsammans med de andra båda åborna på hemmanet blev Jöns år 1763 dömd för att utan tillstånd ha huggit ner två bokar.

Makarna friköpte gården 1794.

Fadern Per var f på Mute #11. År 1804 tvistade han i häradsrätten om bättre rätt att få köpa en gård i Mute som ägts av hans farfars far och nu skulle säljas till icke-släktingar. Han nedlade sin talan, när målet började gå honom emot.

Per önskade på sin dödsbädd att alla hans fem efterlevande barn, söner som döttrar, skulle ha lika arvslott, vilket i häradsrätten intygades av två ojäviga vittnen. (Vid denna tid skulle enl. lagen broder ärva dubbelt så mycket som syster, men ett testamente kunde ändra detta förhållande.)

Sonen Kasper var åbo på Rp #1, hustruns fädernegård. Han blev enl. kyrkoboken ihjälslagen på en auktion i Haksered.

Sonen Per var åbo på Skärte #3, hustruns fädernegård.

Niklas Andersson blev ca 1832 mot sitt nekande dömd för mord och satt på Långholmen till 1844. Han tog sitt liv 1847.

Under åren 1825 - 42 sålde Anna och hennes barn successivt sina ärvda andelar i gården till sonen och brodern Sven.

Inger Lena var f på Kushult Gård A.

Enl. hsf var Ander Samuel dömd för snatteri av Varbergs rådhusrätt 1851.

Per var åbo på hustruns fädernegård Tingås Gård A och efterträddes som åbo där av sin bror Johan August.

Sven Johan Aron var åbo på Kushult Gård Ca och sedan torpare på Pungen vid Tingås.

Johan Aron Johansson var åbo på Kushult Gård A.

Sven deltog tillsammans med bl.a. Olaus Jönsson, Bråtås Gård B, i vandalismen i Tågarp 1828. Se vid Olaus!

Sven blev år 1838 åtalad för att åtalad ha bränt brännvin under förbjuden tid 1837. Frikänd i brist på bevis.

År 1839 blev Sven åtalad för att han på allmänna landsvägen mellan Kyrkobron och Hovgården så svårt skulle ha misshandlat sin dräng Nils Pettersson, att denne fått blodviten. Sven hävdade att drängen varit olydig och att han därför knuffat ner honom i vägdiket samt givit honom en örfil. Men han förnekade bestämt att drängen fått något blodvite. Det enda vittnet till händelsen stödde Sven. Rätten ansåg att denne inte överträtt sina befogenheter som husbonde och frikände honom.

Carl Aron Svensson

1835 - (ca 1853 - ca 1861)

När Carl Aron varit åbo här blev han arrendator på halva gården till 1883, bodde någon tid hos sin bror Sven Johan Aron och flyttade 1887 till Tjärby, Grimeton sn. I hsf 1876 - 87 står att han var ett för misshandel 1871 dömt fattighjon.

Ca 1861 delade Carl Aron gården mitt itu. Den ena delen, Kushult Gård Ca, sålde han då till Anders Aron Niklasson, som nog ganska snart sålde till Carl Arons bror Sven Johan Aron Svensson. Den andra delen, Kushult Gård Cb sålde han 1867 till Johan Bernt Johansson. Det var Niklassons del som han arrenderade. Vid Laga skifte 1867 - 70 lades denna del, 3/16 mtl, i två skiften och åbon fick bo kvar. Registernummer Kushult 1:2. År 1925 var denna fastighet sämjedelad. Se nedan!

Kushult Gård Ca

Mannen var f på Lilla Böttås, Nösslinge sn. Första hustrun var f på Pungen vid Tingås. Andra hustrun var ej f i Rp sn.

Ägare 1925: Kushult 1:2. Sämjedelat, 11/80 mtl ägdes av Joh. Edv. Andersson, 1/20 mtl av Frans Oskar Andersson Kling.

Kushult Gård Cb

Mannen var f på Övra Lia, Skällinge sn, och hustrun i Åkerkulla i Nösslinge sn, där makarna bodde. Enl. en anteckning i Nösslinge hsf drunknade mannen i sjön Svarten. Hustrun gifte om sig med nästa åbo. Hon fick 1866 i Nösslinge ett uä barn Albina Josefina. Vem som arrenderade gården till 1872 då Johanna Kristina flyttade hit med sin andre make framgår ej av hsf.

Johanna Kristina var åbo vid Laga skifte. Hon fick sina 3/16 mtl i två skiften och fick flytta sina hus. Registernummer Kushult 1:3.

Familjen kom hit från Nösslinge sn 1872. Mannen var f i Lilla Nösslinge, Nösslinge sn. Han dog på sjukhuset i Varberg.

Bartold August var uä s t en piga på Brännan vid Spekås. Hustrun var f i Grimeton sn. Familjen flyttade hit från Torstorp, Grimeton sn.

Ca 1882 sålde nog makarna eller föregående åbo en liten del av gården till nedannämnde åbo.

Makarna var födda i resp. Spannarp sn och Tvååker sn. Familjen flyttade hit från Spannarp sn 1882. Enl. hsf var Gustav i USA 1888 - 95.

1925: Kushult 1:3, 3/16 mtl, sämjedelat i 6 delar. Ca 1/6 mtl ägdes av Oskar G. Persson och ca 1/40 mtl av Frans Oskar Andersson Kling. Två småbitar utan uppgift om mantalet ägdes av Sven Aug. Persson och Johan Emil Johansson.

Ödgärdet, torp vid Kushult

Ingen av de tre makarna var f i Rp sn. Kristina var 1807 - 08 g m Elias Larsson, f 1761 i en stuga vid Mute #11, d i Kushult 1808.

Nils var också gift tidigare. De båda äldsta barnen i ovanstående förteckning var rimligen hans. I sitt första äktenskap hade han också sonen Johannes, f 1784, d 1848, åbo på Rp #6.

Kristinas bouppteckning visar att makarna var myclet fattiga och skuldsatta. Hsf kallar bostaden Ett nybygge.

Anders var f i Bösarp, Skällinge sn, och Beata i Ljungstorp, Gödestad sn. Anders var först åbo på Linnarp #3. Sedan bodde familjen här 1832 - 36, då den flyttade till Enet vid Rp #4 och därifrån till Lilla Kvigeberget vid Rp #3.

Mannen kom från Valinge sn, men var inte f där 1804. Hustrun kom från Kungsäter sn. I familjen ingick hennes uä d Anna Johansdotter, f 1832.

Lars var torpare här 1836 - ca 1850, då familjen skingrades åt olika håll, men makarna dog båda i Tingås som fattighjon.

I en hsf står om Lars att han "bevistar högst sällan Nattvard och Herrens Hus".

Anders Magnus var f på Brohultet vid Brännhult och Inger Britta på Tingås Gård C. Hon dog i barnsäng. Augusta var ej f i Rp sn.

Mannen var torpare här 1850 - 57. Familjen flyttade till Åkulla, där mannen blev arrendator. År 1900 var makarna var backstusittare vid Mute #9.

Johanna Albertina fick 1876 en uä dotter Matilda Josefina, d samma år. Hennes man Johannes Larsson var torpare vid Åkulla.

Johan Edvard var åbo på Mute #9.

Mannen var f på Mute #8 och hustrun på ett torp vid Gässlösa. Makarna flyttade hit vid sitt giftermål och härifrån till Bäckasättet vid Kushult 1858.

Johannes Magnusson

1819 - 88 Familjen flyttade hit från Ängåsen vid Bråtås 1857. Här var mannen torpare, senare backstusittare.

Kyrkokärr, torp vid Kushult

Sven var nog inte f i Rp sn. Anna Britta var änka efter skomakare Anders Hallberg på Kolakullen vid Ugglarp. Hon tycks ej vara f i Rp sn, men uppgifter i hennes bouppteckning visar att hon var d t Bengt Larsson, åbo på Rp #7. Olena Beata var f på Bocksten vid Spekås.

Familjen flyttade hit 1824 från Vråen vid Ugglarp #1. Mannen var torpare. Från ca 1845 börjar kyrkoböckerna kalla honom backstusittare och sist var han inhysesman. Han kallas ibland Sven Johansson.

Severina Helena hade en uä dotter Neta Josefina, f 1868, som flyttade till USA 1891(E) med efternamnet Nilsson. Hon hade också en uä son Bengt Johan, f 1874. När hon var förlovad med sin blivande make fick de en son Bengt Carl, f 1877 här på Kyrkokärr. Nils Carl Svensson var torpare vid Borsthult, Svartrå sn. I denna sockens hsf står han som far även till sonen Bengt Johan.

Anna Brittas bouppteckning visar ett jämförelsevis litet bo med stora skulder.

Flathultet, torp vid Kushult

Torpet tillkom 1844 enl. Laga skiftes-handlingarna.

Båda makarna var födda i Ullared sn. Familjen kom därifrån och flyttade till Svartrå sn. Andreas var torpare här 1845 - 61.

Nils Jakob var f på Brunkullaslätt vid Rp #2, Inger Britta på Vagnhall vid Rp #3. (Ej d t föregående torpare.)

Detta var en backstusittarfamilj, som kom hit ca 1856 och lyttade ca 1865 till Norra Flacket vid Rp #6.

Mannen var straffad flera gånger för inbrott och stöld. Han dog som fånge i Karlskrona. Änkan och yngsta dottern flyttade till Göteborg 1878.

Makarna var enl. hsf födda i resp. Träslöv sn och Ullared sn, sonen i Skällinge sn. Familjen flyttade hit från Skällinge sn 1867.

Mannen var torpare men kallas f.d. åbo på 1/20 mtl i hsf 1888 - 97. Han bodde som s.k. undantagshjon i Kushult år 1900.

Otto Emil övertog torpet efter sin far ca 1890. Hustrun var f i Spannarp sn. Hon gifte om sig med näste torpare eller åbo.

Mannen var enl. hsf f i Spannarp sn. Makarna flyttade hit från Nösslinge sn 1894. Enl. vigsenotisen var mannen hemmason från Nösslinge.

Både Johan August Johansson* och hans företrädare Otto Emil Carlsson kallas åbor i hsf, som dock inte säger något om deras markinnehav. I lagfartsboken har jag inte heller hittat något om något sådant.

Bäckasättet, torp vid Kushult

Torpet tillkom 1851 enl. Laga skiftes-handlingarna.

Makarna var födda i resp. Karl Gustav sn och Nösslinge sn. Anders blev torpare här ca 1851. Familjen flyttade till ett torp vid Torstorp, Grimeton sn, 1855 och fortsatte till Veddige sn 1874.

Carl Johan Olofsson

1831 - Familjen flyttade hit från Ödgärdet vid Kushult 1858 och härifrån till en stuga vid Skärte #8 år 1888, där mannen bodde år 1900.

Makarna var födda i socknarna resp. Sibbarp och Ullared. De flyttade 1868 till Svartrå sn, där mannen blev torpare och skomakare vid Högshult.

Otto Ludvig Nilsson var åbo på Linnarp #3.

Bartold var f på Rp #6. Hustrun var ej f i Rp sn. Familjen flyttade hit 1871 från Gamla Varmanshuvud vid Hovgården.

Johannes Toresson var åbo på Stensared #1.

OBBHULT

I kyrkoboken 1695 - 1731 saknas en sida som innehåller födelsenotiser från Obbhult 1699 - 1712.

Obbhult tillhörde det Wolfrathska frälsegodset. Essbjörn Göthensqvist, urmakare i Varberg, sedermera åbo i Tvååker sn, friköpte hemmanet ca 1785 av Sahlgren-Alströmerska konkursboet. Han sålde ett par år senare hemmanet till de båda åborna på stället.

År 1817 hade Anders Knutsson och Anders Nilsson i Obbhult en gemensam hsubehovskvarn.

Obbhult Gård A

Enl. mtl 1689 var Kerstin blind. Enl. mtl 1707 var hon fattighjon. Hennes död är nog inte antecknad i kyrkoboken.

Enl. mtl var Malin änka när hon gifte sig med Lars. Enl. mtl 1692 betalade hon inte mantalspenningar emedan hon var "ursinnig".

Varken mtl eller kyrkoboken har något om familjen efter 1697. Ingen av dem tycks t.ex. ha dött här.

Anders Markusson kom enl. vigselnotisen från Skällinge sn. Makarna hade sannolikt fler barn, noterade på den sida i födelseboken som saknas och som innehöll födelsenotiserna för Obbhult 1699 - 1712. På den sidan fanns nog sönerna och blivande åborna Markus och Olof, samt döttrarna Börta och Anna.

Anders Andersson var åbo på Hafstorp #3.

Markus Andersson

(ca 1719 - ca 1726)

Markus var sannolikt s t Anders Markusson. Han var ogift så länge han bodde här. Av mtl tycks framgå att han lämnade socknen ca 1726.

Olof var nästan säkert bror till föregående åbo. Han gifte sig 1737 med Inger Svensdotter från Linnarp #3 och blev åbo på hennes fädernegård. Här bodde han enl. mtl tillsammans med systrarna Börta, Anna, Ingeborg och en bror Anders.

Olofs i mtl nämnda syster Anna Andersdotter var troligen g m Anders Andersson från Svartrå sn. De fick här 1737 sonen Anders.

Enl. vigselnotisen var Anders f i Marks härad och Ingeborg f här. Att hon var syster till föregående åbo är säkert. Anders födelseår kommer från domboken enl. vilken makarna troligen fick äktenskapsskillnad ca 1746. Familjen finns ej upptagen under Obbhult i den enstaka hsf 1750.

År 1742 stämde Ingeborg sin man och ogifta Börta Jönsdotter för äktenskapsbrott, som lett till att Börta blivit med barn. Anders och Börta erkände och berättade att brottet blivit begånget i Linnarps skog. Anledningen till att de blivit ensamma där var, att Anders och hans svåger Olof Andersson i Linnarp gemensamt ägde en not varmed de fiskade i Valasjön. Och vid ett tillfälle när Olof varit förhindrad, hade han sänt sin piga Börta till sjön för att hjälpa Anders med fisket.

Anders vädjade till domstolen om mildhet, och lovade att han i forstättningen skulle leva ett gudfruktigt och ärbart liv. Hustrun sa sig betvivla att han var i stånd till detta. Hon påstod att han vid flera tillfällen "hårdeligen skall handterat henne". Hon anhöll om äktenskapsskillnad. Men då domstolen åter tog upp målet, meddelade hon att hon förlåtit mannen och ville fortsätta sitt äktenskap med honom. Hon lade ner sin talan.

Det begångna äktenskapsbrottet föll därmed under allmänt åtal och fortsatte vid nästa ting. Börta talade då om att hon hade fött ett ännu levande piltabarn, och yrkade att domstolen måtte ålägga Anders att betala för barnet. Anders hävdade att han inte kunde vara far till barnet, enär det förflutit för kort tid mellan hans samlag med Börta och barnets födelse. Börta svarade att barnet var för tidigt fött, därför att hon en vecka före födelsen råkat falla ner i ett dike, och att det syntes på barnets händer och fötter att det ej var fullgånget när det föddes.

Rätten ansåg att Anders ändå måste vara fadern, bl.a. med motiveringen att "dageliga ährfarenheter wiisar, det födslen hos hafwande qwinnor ofta kan blifva procrastinerad (uppskjuten) af hwarjehanda orsaker" och att "afwelse tiden icke heller är liika hos alla qwinnor". Anders förklarades för barnafader och ålades att årligen betala ett bidrag till barnet till dess att det självt kunde försörja sig. Och han och Börta fick förstås dryga böter för äktenskapsbrottet och fängelse om de ej kunde betala.

Något år senare bad Börta häradsrätten om att få spöstraff i stället för det fängelsestraff hon skulle lida, därför att hon inte förmått betala sina böter. Hon motiverade sin begäran med att hon hade sitt späda barn att ta hand om. Rätten biföll hennes anhållan.

Ungefär samtidigt anhöll Anders, som blivit dömd till 20 dagars fängelse vid vatten och bröd, att i stället få spöstraff, därför att han inte kunde vara frånvarande från sitt gårdsbruk så länge som 20 dagar, vilket bifölls. Av målet framgår att böter på 80 daler silvermynt, 20 dagars fängelse vid vatten och bröd och 27 par spö var likvärdiga straff. (27 par spö var 27 slag på den nakna ryggen av spön som användes parvis.)

År 1745 blev Anders ånyo stämd av sin hustru för äktenskapsbrott, denna gång med hennes ogifta kusin på mödernesidan Börta Bengtsdotter i Skärte. Båda de anklagade erkände och berättade att de bara legat med varandra en enda gång, och att det skett i en hölada på Anders gård. Börta hjälpte vid behov Anders med jordbruket. Han besvärade sig över att vederbörande frälsefogde på frälseägarnas order redan tagit ifrån honom gården, sålt det mesta av hans egendom och lämnat pengarna till hustrun. Han dömdes till höga böter eller spöstraff om han ej kunde betala.

Ingeborg anhöll om äktenskapsskillnad och förklarade sig vara i stånd att utan makens hjälp föda sig själv och deras enda barn, dottern Anna. Domstolen bestämde att bodelning skulle ske, men det var domkapitlet som beviljade äktenskapsskillnad.

Varken Börta själv eller de båda gifta kvinnor som på domstolens begäran undersökt henne, sa sig säkert veta om hon var eller hade varit med barn, vilket domstolen tyckte var märkligt, då det vid rättegången gått 42 veckor sedan samlaget med Anders skedde, och Börta försäkrade att hon ej varit tillsammans med någon annan man. Domstolen beslöt att avstå från att döma henne tills det blev helt klart hur det var med havandeskapet. Vid nästa ting berättade hon att hon ännu tyckte sig vara med barn, men att denna känsla måste bero på någon invärtes sjukdom. Hon dömdes till böter för äktenskapsbrottet, som hon ju hade erkänt.

År 1746 blev Ingeborg Andersdotter stämd av Nils Andersson, åbo på Obbhult Gård B, som påstod att hon i hans hus när det var folktomt, hade brutit upp ett väggskåp och därur tagit en nyckel till en kista, låst upp denna och stulit pengar, samt att hon falskeligen påstått att Nils fjortonåriga dotter Inger därvid varit henne behjälplig. Dock hade han, på något sätt som han inte förstod, fått tillbaka åtminstone det mesta av pengarna, bl.a. ett mynt som han i rätten omväxlande kallade en kröningspenning och en fyrdubbel Karolin.

Ingeborgs version av händelsen var att hon varit tvungen att resa till Göteborg för att där inför domkapitlet få sin skilsmässa ordnad. Inger hade fått följa med på resan. Efter hemkomsten hade denna känt sig skyldig gottgöra Ingeborg för de utgifter hon haft för henne under resan. Och vid ett tillfälle då de båda var ensamma i Ingers bostad, hade denna gjort det ifrågavarande inbrottet och stölden och givit Ingeborg pengarna. Men efter några dagar hade Ingeborg blivit betänksam och lämnat tillbaka pengarna till Inger.

Flickan Inger blev också förhörd. Hon påstod att hon aldrig varit ensam med Ingeborg i sin fars stuga, och hade inte gjort något inbrott eller någon stöld. Hon hade fått de stulna pengarna av Ingeborg och lagt tillbaka dem i kistan. Som förklaring till sitt innehav av dem hade Ingeborg sagt att hon funnit dem på golvet i Nils härbärge, där hon av honom fått tillåtelse att förvara mjölk.

Häradsrätten fann Ingeborg minst trovärdig av de tre inblandade och dömde henne till skadestånd och böter.

Sven var f på Obbhult Gård B. Vigselnotisens uppgift om varifrån Gunilla kom går ej att läsa. Karin, f på Linnarp #1, blev omgift med nästa åbo.

Eskil kallades ofta Eskil Jönsson. Han var f på Kushult Gård B. Han friköpte gården ca 1790. Åtminstone 1779 var han kyrkvärd. Detta år blev Rolfstorps kyrkas kassa - en stor summa pengar - stulen vid ett inbrott i ett av hans uthus. Se vid Ingel Olofsson, Brännhult!

Makarna bestämde 1790 i ett testamente att efter bådas död all deras egendom skulle tillfalla mannens brorsdotter Inger Olofsdotter och hustruns systerson Anders Knutsson, som då var förlovade med varandra. På sin dödsbädd ändrade Eskil detta testamente, så att Anders skulle få ärva halva gården och hans barn i första äktenskapet den andra halvan. Som en följd av denna ändring, och det faktum att Anders var gift två gånger och hade flera barn i båda äktenskapen, kom ägandebilden på gården att bli mycket splittrad. Men genom arv och köp samlades alla hemmansdelarna, tillsammans 1/4 mtl, till slut hos nedannämnda Inger Kristina Persdotter och hennes dotter Vilhelmina Josefina*.

Anders var f på Lassagård, Grimeton sn. Han var tidigare åbo på sin fars gård Aleslöv #1.

Inger var f på Åkulla Gård B. Hennes död är ej antecknad i kyrkoboken, men att hennes dödfödda gossebarn begrovs 1805-04-03 är antecknat. Enl. bouppteckningen efter henne dog hon 1805-04-19.

Lisa kom enl. vigselnotisen från Sibbarp sn. Hon och Anders hade ett inbördes testamente, så Lisa fick sitta i orubbat bo till sin död. År 1843, alltså när hon var åbo, skedde Laga skifte. Hennes 1/4 mtl lades i två skiften. Hon fick bo kvar. Registernummer Obbhult 1:2.

Carl Magnus var järnbärare i Göteborg. Detta och hans äktenskap framgår av moderns bouppteckning.

Barnen Inger Lena och den äldre Johannes dog samma dag.

Syskonen yngre Johannes och Anna Katarina var gifta med varsitt syskon från Linnarp #1.

Sven Andersson var åbo på Torstorp #4, Grimeton sn.

År 1838 var det arvskifte efter Eskil Andersson Wallin som 1813 begivit sig till sjöss och senare ej avhörts.

Inger Kristina var f på Linnarp #1.

August Edvard Andersson var f 1853 i Linnarp. Efter 9 veckors äktenskap dog hans hustru av charlakansfeber. Modern och maken kom överens om att hon skulle ärvas av systern Vilhelmina Josefina.

År 1836 blev Johannes åtalad för att under de båda närmast föregående åren såväl söcken- som helgdagar utan tillstånd ha utminuterat brännvin. Han nekade, och då bevisningen mot honom var svag erbjöds han av häradsrätten att gå värjemålsed. Men han infann sig ej till edgången och förklardes därför skyldig. Han fick böta både för brännvinsförsäljning och sabbatsbrott.

Inger Kristina sålde 1880 sina ägandes 53211 / 311040 mtl till sin blivande måg och sin dotter, som redan ägde 24549 / 311040 mtl. (Summan av dessa delar är exakt 1/4. Jag återger dessa siffror för att visa hur andelar i gårdar ibland kunde se ut. Alla Johannes Anderssons syskon hade ägt sådana trehundarelvatusenfyrtiondedelar.)

Bartold Johan var f på Säm #3, Valinge sn. Han ägde gården 1925, Obbhult 1:2, 1/4 mtl.

Obbhult Gård B

Per Torbjörnsson var åbo på Linnarp #2.

Håkan Andersson var åbo på Haksered Gård A.

Karin var f på Haksered Gård A. Familjen blev år 1746 utsatt för inbrott och stöld. Se vid Ingeborg Andersdotter, Obbhult Gård A!

Kerstin var f i Lustorp, Köinge sn. Hon gifte om sig med nästa åbo. Sonen Nils födelse är ej antecknad i kyrkoboken men i moderns bouppteckning.

Lars var enl. vigselnotisen tjänstedräng i Obbhult. Han var nog inte f i Rp sn.

Ur dödboken om Lars:" December 26. begrofs Änkemannen Lars Bengtsson i Obbhult. Han hade vådeligen omkommit under gående på isen som ännu var svag på Hvalasjö emellan Angeryd och Obbhult, hvarest han några famnar från Landet fanns död uti vattnet den 12 December. Han hade fördt en stilla och utmärkt beskedlig och ordentlig lefnad, och alldrig övferlastad af Starka drycker. Och hade således enligt flere intyg icke i dylik förvillelse omkommit. Han var 70 år."

Kerstin var f på Linnarp #2.

Nils köpte gården år 1787 av Essbjörn Göthenqvist som något år tidigare friköpt den av Sahlgren-Alströmerska konkursboet.

Vintern 1788 - 89 hade länsman Hardin hos Nils inackorderat 8 getter, vilka Nils skötte så illa att hälften av dem dog av hunger. Genom att lova länsmannen 16 killingar slapp han att bli stämd av denne. Detta framgår av domboken.

Nils blev år 1803 stämd av Jöns Jönsson i Hunnestad, som av Nils i oktober 1802 på Varbergs marknad köpt en ko, som Nils försäkrade var frisk men som strax därefter visade sig ha "vattensjuka", som tilltog, så att kon måste slaktas och befanns ha ett helt oätbart kött. Jöns yrkade att Nils lämnade tillbaka halva köpesumman, vilket denne vägrade. Båda hade skaffat sig vittnen och målet uppsköts till nästa ting för att ännu fler vittnen skulle kunna inkallas. Men målet kom inte före någon mer gång, så troligen gjordes tvisten upp i godo.

Makarna upprättade 1822 ett testamente som gjorde dottern Anna Kristina och hennes man Henrik Bengtsson urarva. Allt skulle sonen Anders ha.

Henrik och Anna Kristina fick skilsmässa 1837 efter mångårig svår oenighet i äktenskapet. År 1844 stämde Anna Kristina sin bror Anders i en tvist om arvet efter föräldrarna. En annan orsak till tvisten var, att Anna Kristina när hon flyttade tillbaka hit efter skilsmässan, medförde bl.a. några kreatur som hon påstod att Anders sålt till sin son Sven Petter. Tvisten slutade med förlikning.

Britta Stina var f på Linnarp #1. Makarna var förlovade redan 1809 när Anders köpte gården av sina föräldrar.

Anders blev år 1813 åtalad för att ha brutit förseglingen på sin brännvinspanna och bränt brännvin, erkände och blev dömd att böta och att få sin brännvinspanna beslagtagen.

Vid Laga skifte 1833 hade Anders 1/4 mtl, som lades i två skiften. Sina hus behövde han inte flytta. Registernummer Obbhult 1:3.

Anna Britta var f på Tjärby #2, Grimeton sn.

Bartold August var f på Haksered Gård B. Familjen flyttade dit 1884. Johanna Olivia Charlotta dog dagen efter det att tvillingarna var födda.

Augusta Josefina var f på Stensred #1 Gård B.

Mannen var f på gården, hustrun och barnen i Grimeton sn. Familjen kom hit från Gårdshörne, Grimeton sn och flyttade till Linnarp #2 tillsammans med sonen Adolf Leonard som blev åbo där ca 1896. Makarna var i livet år 1900.

Johannes var f i Stora Körshult, Nösslinge sn och hustrun på Rp #2. Makarna gifte sig när båda var tjänstefolk i Gödestad sn. Mannen var änkling när han bodde här.

Nils Johan var i USA 1889 - 90. Hustrun var f på Linnarp #3. Till familjen hörde hennes uä son Carl Algot Augustsson*, f 1884 i Rp sn.

1925: ägare Joh. Aug. Andersson, Obbhult 1:3, 1/4 mtl.

Källekärr, stuga, senare torp vid Obbhult.

Fråno.m. hsf 1832 - 34 ser det ut att vara två stugor, Östra och Västra Källekärr.

Olof Jonsson

1736 - 1817

F.d. åbo på Åkulla Gård B. Flyttade hit med sin familj ca 1805. Stugan var då nybyggd. Den tillhörde Olof.

Magnus var s t ovanstående Olof Jonsson. Charlotta var ej f i Rp sn. De flyttade hit ca 1814. I hsf 1842 - 53 kallas han backstusittare på Östra Källekärr, men enl. hans och hustruns dödsnotiser var han torpare.

Olaus var åbo på Stenaljung Gård Bb.

Augusta Lovisa kallas Augusta Maria i vigselnotisen. Hennes man var torpare vid Mute #7, liksom Johan Anton Lorentz Larsson.

Jöns var ej f i Rp sn. I hsf 1810 - 11 står att han var sjuklig. Kristina var f på Spekås Gård A + Spekås Gård B. Kristina dog nog ca 1840. Hennes död är ej antecknad i kyrkoboken. Familjen flyttade hit ca 1805 till en nybyggd stuga.

Britta Johanna var f på Stenstorp #1. Anna Kristina var ej f i Rp sn.

Börge var torpare här från ca 1826 till 1837, då familjen flyttade till Ryen Gård C, där mannen blev åbo.

Anders Johan Nilsson efterträdde sin svärfar som åbo på Ryen.

Erik var f i Gunnestorp, Valinge sn, och blev torpare på Västra Källekärr 1837. Börta var ej f i socknarna Valinge eller Rp.

Efter Magnus Olofssons död 1853 bodde nog ingen på Källekärr.

Torp vid Obbhult

Mannen var f på Ekåsen vid Mute #1, hustrun på Gamla Stagsäng vid Haksered. Frans Julius torpare här år 1896. Makarna var tjänstefolk i Aleslöv dessförinnan. De bodde inte i Rp sn år 1900.

RYEN

Ryen var ett frälsehemman som ingick i det Wolfrathska godset. Rådman J. P. Holmer i Varberg friköpte det 1788 av Sahlgren-Alströmerska konkursboet och sålde det året därpå till Börge Olofsson, åbo på stället.

År 1817 hade Börge Olofsson och Olof Börgesson på Ryen en gemensam husbehovskvarn.

Ryen Gård A

Uppgifterna om de tre närmast nedanstående åborna kommer uteslutande från mtl och är knapphändiga och osäkra. Att de är placerade på denna gård beror på att ägarföljden på Ryen Gård B är någorlunda säker vid denna tid.

Lars Svensson och Malena bodde i Djurarp.

Anna var f i Djurarp. Hon överlevde maken. Hennes död tycks ej vara antecknad i kyrkoboken.

Bengt var f på Rp #1. Han efterträddes som åbo av Börge Olofsson, Ryen Gård A + Ryen Gård B, som köpte hela hemmanet av rådman Holmer.

Sönerna Sven och Anders var båda åbor på Bråtås Gård A.

Ryen Gård B

En Joen Andersen är omnämnd i Himle härads dombok som åbo på Ryen 1659. Han hör nog till denna gård.

Lars var ogift när han blev åbo. Han var i livet 1750 enl. hsf, men hans död tycks ej vara antecknad i kyrkoboken.

Per kom från Grimeton sn. Enl. kyrkoboken "i ett swårt wäder ute på marcken emellan Rya gård och Breaberg död". Han dog den 13 januari.

Anna överlevde mannen. Det tycks ej stå i kyrkoboken när hon dog.

Jöns var torpare vid Stora Karinsgård, Grimeton sn.

Helge var f på Ugglarp #1. Ca 1806 blev han torpare på Lyserna vid Mute. Helge efterträddes som åbo av Börge Olofsson, som 1789 köpte hela hemmanet av rådman Holmer.

Anna Britta hade en uä dotter Inger Lena, f ca 1806.

Ryen Gård A + Ryen Gård B

Börge var f i Änglarp, Grimeton sn, Ingegerd i Attarp, Skällinge sn, och Gunilla på Linnarp #3. Den sistnämnda heter så endast i sin födelsenotis. Överallt annars kallas hon Greta. Kerstin var ej f i Rp sn. Enl. vigselnotisen 1812 var hon piga på stället.

Börge köpte 1789 hela hemmanet av rådmannen sedermera borgmästaren Johan Peter Holmer i Varberg.

Bouppteckningarna efter de båda första fruarna visar ett jämförelsevis stort bo. Ingegerd ägde t.ex. ett 50-tal klädesplagg och Gunilla ett 100-tal, bl.a. ett 20-tal klänningar och kjolar, 10 tröjor, 13 livstycken.

Anders Börgesson, var åbo på Mute # 10.

Nils Börgesson var först skomakare i Nösslinge, sedan torpare på Pungen vid Tingås.

Anders Roström hade garveri i Aleslöv

En dag i februari månad 1791 började Ingegerd Nilsdotter känna fostervärkar. En barnmorska och hennes medhjälperska tillkallades. Ännu i kvällningen hade värkarna inte blivit särskilt svåra, så med Ingegerds tillåtelse gav sig maken iväg till Knutsböke där det hölls gravöl efter hans faster. En stund senare gick barnmorskan och den andra kvinna ut till ett härbärge för att uträtta något där. Ingegerd tog då en täljkniv som låg i stugan, gick med den i handen ut i mörkret, och när hon kommit ca 80 alnar från stugan skar hon sig så svårt i halsen att hon strax förblödde.

Vid den följande rättegången vittnade kyrkoherde Friis, att hon alltid visat sig förnuftig och levt i sämja med sin man och sina grannar. De båda nyssnämnda kvinnorna berättade att de ej märkt någon ovänskap mellan makarna, och att Ingegerd under eftermiddagen verkat svårmodig men f.ö. som vanligt. Häradsrätten beslöt att Ingegärd "fick i stillhet ärliga begrafvas", vilket betyder att den ansåg att självmordet skett i tillfällig sinnesförvirring. (Hade domstolen ansett att hon var vid sina sinnens fulla bruk när hon berövade sig livet, skulle hennes döda kropp ha blivt nedgrävd nattetid på hemlig plats ute i skogen av nattmannen.)

I domboken står att den 30/4 1791 brann Börge Olofssons manhusbyggnad med det mesta av lösöret och all hans spannmål upp.

Pigan Nilla Andersdotter fick år 1794 ett uä barn som snart dog. Året därpå blev hon åtalad för första resans lönskaläge, som skulle ha ägt rum när hon var piga hos Börge, som hon påstod vara barnafadern. Denne förnekade både faderskapet och det äktenskapslöfte som Nilla påstod att han givit.

Emellertid hade Nilla ett par veckor före rättegången i sällskap med en fjärdingsman och en annan betrodd bonde sökt upp Börge i hans hus. Medan de båda männen ställde sig bakom Börges husknut, men inom gott hörhåll från dörren, bultade Nilla på denna, varefter Börge kom ut och följande samtal utspann sig (ordagrant citerat från domboken):

Nilla: Viljen I nu giva mig det I lovat mig för det sammanhang som varit oss emellan?

Börge: Ja du ska få det om du tiger.

Nilla: Kan jag få det nu genast?

Börge: Nej jag ska först se om du tiger.

Nilla: Viljen I då lova mig det i vittnens närvaro?

Börge: Det vill jag ej och här är inga vittnen nu.

Nilla: Jag skall strax skaffa vittnen
Börge: Kanske du har vittnen med dig? (Slut på citatet) Efter denna replik gick han in i sitt hus och slog igen dörren efter sig.

Vid rättegången erkände Börge samtalet och att han varit beredd att ge Nilla en summa pengar, inte för att han var far till barnet utan för att han ej ville bli stämd. Vid nästa rättegångstillfälle tog Nilla tillbaka sin anklagelse mot Börge. Hon dömdes till böter eller i brist på pengar till 7 dagars fängelse på Varbergs fästning.

År 1804 blev Börge åtalad för att han år 1800 vid ett lantmäteriförrättning på Mute skog "under swordom med smädeliga och skymfande ord ofredat" lantmätaren Jöns Berg. Hade bl.a. kallat honom "tjuv" och "skälm". Börge sa sig ej minnas detta. Han dömdes till höga böter och att göra offentlig avbön, samt att ersätta lantmätarens och åklagarens rättegångskostnader.

Den 23 mars 1807 blev kyrkoherde Bexell uppsökt av Börge Olofssons hustru Gunilla (eller Greta), som gråtande berättade, att maken misshandlat henne, vilket Bexell tydligt kunde se, och att hon därför måst fly hemifrån. Hon sa sig vara rädd att mannen också skulle misshandla deras snart fyra månader gamla barn Inger Kristina, och bad Bexell att ordna så att barnet blev hämtat till henne. Detta gjorde inte Bexell, ty han tyckte att moderns ängslan var överdriven. Hon gav sig då av till sina föräldrar i Mute.

Den 25 på morgonen fick Bexell veta att nyssnämnda barn dött under natten. I sällskap med socknens nämndeman och ett par betrodda bönder begav sig Bexell genast till Ryen och fann där bl.a. en förtvivlad barnafader. Modern och hennes föräldrar var också där. Barnet låg orört kvar i den vagga där det dött. Bexell och hans medhjälpare lyfte upp det på ett bord vid ett fönster och synade det. De fann att barnets bål var täckt av blånader och att dess ögon var öppna och utstående och inte slutna och insjunkna, som de bort vara. De trodde därför att Börge misshandlat barnet till döds.

Börge blev förstås åtalad. Han förnekade att han skulle ha misshandlat barnet. Han hade under natten haft barnets vagga stående intill sin egen säng och varit vaken ett par gånger och sett till barnet. När han vaknade vid 5-tiden på morgonen fann han att det var dött. Hans husfolk vittnade att han under natten ej varit vred eller berusad. Men att han kort förut slagit sin hustru och resultatet av den av Bexell m.fl. gjorda likbesiktningen talade förstås starkt till hans nackdel.

Det som räddade honom från ett strängt straff var provinsialläkaren Westberg, som obducerade liket ett par veckor efter döden. Visserligen kunde han inte ange dödsorsaken, men han var helt säker på att barnet dött en naturlig död. De blånader som fanns på kroppen ansåg han vara just sådana som vanligen uppstår på en död människa. Och Börge blev frikänd.

År 1810 blev Börge stämd av sina barn med Ingegerd, därför att han ej till dem betalat ut arvet efter henne. Olof svarade att tre veckor efter bouppteckningen brann en del lösöre upp för honom, bland detta barnens arvegods. Domstolen bestämde att återstoden av arvet skulle betalas ut.

Samma söner stämde honom 1811 för att han inte kunde förmås att låta dem begagna sina av modern ärvda andelar i gården. Den omedelbara anledningen till stämningen var att fadern nu stod i begrepp att ingå i sitt tredje äktenskap, och barnen fruktade att detta skulle medföra vanhävd av gården. Rätten beslöt att sönerna var berättigade att tillträda och begagna sina andelar.

Börge blev år 1819 stämd av samtliga bönder i Linnarp, prosten Bexell som ägare av Spekås och Carl Wolfrath på Torstorp för att han låtit sina 50 - 60 stycken getter göra åverkan på kärandenas skog, riva ner deras gärdesgårdar och skada grödan på deras inägor. Börge lovade att genast göra sig av med sina getter, och därmed förklarade sig kärandena vara nöjda. Men året därpå blev Börge åtalad för att han tvärt emot sitt löfte haft 7 stycken ovallade getter på utmarken. De blev tagna i beslag av länsman och sålda på offentlig auktion. Börges försvar var att getterna när de togs i beslag visst var vallade, men att vallhjonet just då var borta en liten stund för att äta i stugan. Börge kunde ej bevisa sitt påstående, så han fick böta och förlorade getterna.

År 1822 blev Börge på nytt åtalad för att ha missfirmat lantmätare Berg, denna gång vid delningsförrättning på Linnarps och Obbhults samfällda torvmosse. Åklagaren hävdade med stöd av vittnen att Börge kallat lantmätaren "rackare" och "skit", påstått att han tog mutor och uppmanat övriga deltagare i förrättningen att gå därifrån. Börge nekade men fick samma straff som förra gången.

Samma år stämde Börge och hans andra hustrus halvbror Bengt Nilsson på Linnarp #3 varandra i en tvist om arvet efter halvsyskonens mor. De båda männen hade tydligen lyckats bli bittra fiender och ställde en mängd obevisade ekonomiska krav på varandra. Häradsrätten måste två gånger förordna gode män att reda ut deras mellanhavanden. Tvisten slutade med att Bengt dömdes att betala en summa pengar till Börge och att betala hans rättegångskostnader, vilket torde betyda att det var Börge som vann målet.

Börge stämde år 1835 åbon Anders Nilsson i Obbhult och 6 åbor i Linnarp för att få ersättning för ohägn som deras ovallade får orsakat. Svarandena erkände och erbjöd sig att som ersättning lämna Börge en tunna korn, ½ tunna havre samt en riksdaler. Och då Börge förklarade sig nöjd med detta avslutades målet.

Sonen Elias blev år 1810 stämd av en piga från Mute som påstod att han lägrat henne under äktenskapslöfte. Elias nekade först både till äktenskapslöftet och lägersmålet, men erkände senare faderskapet och betalade modern en summa pengar "ett för allt", ett s.k. uppfostringsbidrag.

På grund av att Börge hade många barn i tre äktenskap och att dessa barn låg kvar med sina ärvda lotter i hemmanet, blev ägandeförhållandena mycket invecklade. Dessutom handlade Börge själv, hans sista hustru och barnen sinsemellan och i någon mån med utomstående med sina lotter. Resultatet blev till slut att hemmanet delades i tre gårdar på 1/6 mtl vardera. Dessa delar kallas Ryen Gård C, Ryen Gård D och Ryen Gård E.

Nedanstående två män var resp. son och måg till Börge Olofsson. De var med sina fruar bosatta på hans gård och brukade åtminstone delar av den, men var nog inte åbor.

Makarna var ej vigda i Rp sn. De bodde här ungefär 1842 - 47. Hsf upplyser ej vart de tog vägen och ger bara hustruns förnamn.

Sven var ej f i Rp sn och flyttade hit 1847 från Trönninge, Lindberg sn. Makarna flyttade ca 1855 till Torup? sn. (Namnet är otydligt skrivet i hsf, men det slutar nog på -orup.) I vigselnotisen kallas Sven åbo på Ryen. Enl. hsf var han åbo på 1/6 mtl. Men domboken ger inget stöd för att han skulle ha varit åbo. Däremot ägde hans hustru en del av gården, men inte så mycket som 1/6 mtl.

Ryen Gård C

Olof var s t Börge Olofsson. Före sitt äktenskap var han sockenskomakare i Gödestad sn. Inger var inte f i Rp sn. Familjen flyttade härifrån till backstugan Ryalid vid Ryen.

Av domboken framgår att Inger tog emot garn och tyger till blekning.

Enl. Olofs bouppteckning hade han en dotter Britta Johanna, g m Jöns Olofsson, åbo på Gödestad #8, Gödestad sn. Detta stämmer med Gödestads kyrkoböcker. Märkligt nog uppger dessa böcker samma födelsedatum på Britta Johanna som för ovannämnda Johanna Kristina. Den närmast liggande förklaringen är väl att prästen skrivit fel namn i födelsenotisen. Olof och Britta Johanna vigdes i Gödestad 1844. De levde ännu 1880.

Nikolaus var bl.a. torpare på Gökulla vid Linnarp #3. Han gifte om sig 1859 med Helena Jönsdotter.

Johannes Börgesson var backstusittare på Ryalid.

Olof blev år 1821 åtalad för att ha bränt brännvin i en panna som rymde 14 3/4 kannor, trots att han betalat skatt bara för en 12 kannors panna. Olof svarade att lantmätaren Brandberg år 1817 hade mätt hans panna och skrivit ett intyg, som Olof vid påföljande mantalsskrivning uppvisade. Han trodde att häradsskrivaren då råkat skriva fel i skattelängden. Åtalet fullföljdes ej, så Börge hade nog rätt. (Vid denna tid gällde, att den som ville bränna brännvin anmälde detta vid mantalsskrivningen och sedan betalade en avgift, vars storlek berodde på brännvinspannans rymd.)

När Olof och Inger sålde gården till Jöns Bengtsson undantog de ett markstycke som i köpekontraktet beskrivs sålunda: "Ifrån Månsa Haga hörne och öfra eller östra kanten af qwarnen och rack linje mott Lilla mad". Jöns skulle också hålla säljarna med ved och en del andra förnödenheter.

Sedan blev Olof och Jöns osams om tolkningen av köpekontraktet och stämde varandra. Olof ville t.ex. ha ersättning för att han sått 9 kappar råg som Jöns fått skörda, och de kivade om vem som skulle betala ett lån av prosten Bexell, som Olof tagit mot en inteckning i gården. I sina inlagor till häradsrätten tog de heder och ära av varandra. Under pågående rättegång dog emelletid Jöns och då nedlade Olof sin talan.

År 1838 blev sonen Sven åtalad för att under en gudstjänst i Rolfstorps kyrka ha varit "av starka drycker överlastad" och för oljud. Han rymde hemifrån för att undgå rannsakning. Prosten Bexell intygade att han visat sig benägen till fyllerei, slagsmål och våldsamheter. Sven bodde enl. faderns bouppteckning i "Eklanda, Fästberga socken". (Någon Fästberga sn finns ej. Troligen avses Fässberg vid Göteborg, där namnet Eklanda också förekommer.)

År 1844 blev makarna åtalade för att ha tagit hand om gods som stulits av förrymde och för förskingring av sin utrustning häktade f.d. artilleristen Johannes Börgesson. Makarna fälldes för detta och för att ha hyst Johannes, som var försvarslös. De misstänktes också för att ha innhaft gods som stulits i Svartrå, varför de också rannsakades vid Faurås häradsrätt. Johannes blev senare g m Olofs och Ingers dotter Anna Lena.

Jöns var f på Aleslöv #2 och Inger på Linnarp #2. Hon blev omgift med nästa åbo.

Ur Jöns dödsnotis: "Upphitad död ute på marken, nyligen död efter ett svårt väder ihjälfrusen". Död den 20 januari.

Bouppteckningen efter Jöns visar att han hade jämförelsevis många ägodelar, stora utestående fordringar men också stora skulder.

Bartold var f på Rp #6. År 1837 blev han arrendator i Linnarp och 1841 åbo på hustruns fädernegård Linnarp #2. Där föddes fler barn.

Bartold dog som fästningsfånge på Malmö Citadell. Han var enl. hsf dömd 1859 till straffarbete för mordbrand.

Johan Adolf var åbo på Linnarp #3. Han och hustrun var i livet år 1900, men då var han intagen på mentalsjukhus.

Börge Jönsson

1794 - 1870 (1837 - 59)

Flyttade hit från Källekärr vid Obbhult 1837. Vid Laga skifte 1857 - 58 slapp Börge att flytta sina hus. Registernummer Ryen 1:4.

Anders Johan flyttade hit från Mute #3, där han var ogift skomakare. Han var ej f i Rp sn. Familjen flyttade 1882 till Enet vid Rp #4, där mannen blev lantarbetare. År 1900 bodde makarna i en stuga vid Rp #5.

I Sven Johans och tvillingarnas födelsenotiser står att fadern var skomakare på Ryen.

Anna Juliana var d t föregående åbo. Severina Beata kom enl. vigselnotisen från Skärbäck, Sibbarp sn.

Sven August var f på Linnarp #3. Hustrun var torparedotter från Torstorp, Grimeton sn.

1925: Ryen 1:4, 1/6 mtl, ägare Joh. Albert Svensson.

Ryen Gård D

Olof var f på Drängebergsslätt vid Grimeton #2, Grimeton sn. Britta Kristina var d t ovannämnde Börge Olofsson. Efter hustruns död flyttade Olof till Spekås. År 1900 bodde han på Bredastensås vid Ryen. Då var han blind.

Vid Laga skifte 1857 - 58 bestämdes att Olof måste flytta sina byggnader. Registernummer Ryen 1:2.

Johan Alfred Johansson* var torpare på Skäftesbacke vid Ryen.

Andreas Andersson

1842 - (ca 1876 - 90)

Familjen flyttade hit från Linnarp efter att tidigare ha bott på Brännan vid Spekås, där familjen är redovisad. Nästan hela familjen flyttade till USA 1890(E). Andreas var den siste ägaren som bodde på gården.

Johan Biktornius Johansson (1890 - )

Åbo på Linnarp #3, där han bodde. Ägare 1925. Ryen 1:2

Ryen Gård E

Lars var f på Stenstorp #1, Anna Lena på Tokulla vid Djurarp. Familjen kom hit från Rp #2, där Lars varit åbo.

Vid Laga skifte 1857 - 58 behövde husen inte flyttas. Registernummer Ryen 1:3.

Fredrika var f i Dagsås sn, kallas Fredrika Svensdotter i lagfartsboken. År 1900 bodde familjen på Skäftesbacke vid Ryen.

1925: Ägare Johan August Nilsson, Ryen 1:3, 1/6 mtl.

Familjen flyttade hit från Linnarp #2 år 1891 och bodde troligen på Ryen Gård E. Båda makarna var födda på Stenstorp #1. I hsf står ibland att mannen var snickare. Han var 1884 - 87 åbo på Linnarp #2. 1887 - 91 var han i USA. Han återkom och familjen återförenades här. I familjen fanns minst 8 barn, de flesta födda i Skällinge sn där makarna bodde i början av sitt äktenskap. Ovan förtecknade barn fanns i familjen när den bodde här, men bara Carl Algot var f i Rp sn. År 1900 bodde makarna utan några barn på Bredastensås vid Ryen. Mannen kallas då f.d. åbo.

Till familjen hörde sonen Carl Algot med hustru, f 1868 i Asarum sn, och deras barn Gustav Emil, f 1894, och John Oskar, f 1896. Carl Algot reste till USA 1896(E). Hustrun och sönerna följde efter 1898(E).

Backstugor vid Ryen

Det fanns minst två backstugor vid Ryen. Men kyrkoböckernas uppgifter om invånarna i dessa stugor är ej tillräckliga för att göra det möjligt att med rimlig säkerhet dela upp dem på olika stugor. En av dessa stugor eller en tredje kallades Ryaled eller Ryalid.

Måns Nilsson

ca 1687 - 1770

Måns flyttade hit enl. kl hit med sin familj före 1760 efter att ha bott på Bocksten vid Spekås, där familjen finns listad. Efter Måns död bodde barnen kvar i stugan, vilket de gjorde till 1773, då de inte längre tas upp här. I stället, troligen i samma stuga, kom Sven Hansson.

Mannen kallas i kl äv. Måns Svensson och Nils Månsson.

Dessa personer var enl. kl backstusittare här från 1774 och till efter 1778. I Svens familj fanns drängen Sven Månsson, som kanske var s t ovannämnde Måns Svensson eller Nilsson. Sven och Cecilia var vigda i Skällinge sn. Cecilia kom från Attarp.

Enl. kl backstusittare här från 1775. Makarna var nog nygifta när de flyttade hit. De var ej vigda i Rp sn.

Helena stämde 1777 sin förre husbonde Lars Bondesson i Linnarp för att få honom att betala ut 2½ års innestående lön. Hon blev då stämd av Lars, som hävdade att han ej fått betalt för några tjänster han gjort henne. Av rättegångsprotokollen framgår att deras ekonomier varit så sammanflätade, att deras relation nog inte varit ett enkelt husbonde - piga - förhållande. Processen slutade nog med en uppgörelse i godo.

Nils var f på Bocksten vid Spekås och s t ovannämnde Måns Nilsson. Karin var nog inte f i Rp sn. Makarna flyttade troligen hit vid sitt giftermål, ty enl. vigselnotisen var båda från en backstuga vid Ryen.

Enl. sin bouppteckning dog Nils i denna stuga efter att ha varit sängliggande i 12 års tid "samt njutit socknens almosor". I denna bouppteckning står också att stugan var rutten och mycket förfallen.

Olof Börgesson

1781 - 1846

Familjen hitflyttad från Ryen Gård C ca 1830. I hsf kallas deras stuga Ryalid eller Ryaled.

Johannes var ej f i Rp sn. Anna Lena var d t ovannämnde Olof Börgesson. Familjen flyttade hit ca 1858. Flerstädes i kyrkans böcker står att familjen bodde på Ryaled, ibland Ryalid, vid Ryen. År 1873 flyttade familjen till en backstuga vid Linnarp #3.

Anna Lenas död är inte antecknad i kyrkoboken.

Johannes var när han flyttade hit f.d. kronoarbetskarl, d.v.s. han hade avtjänat straffarbete. Om detta, se vid svärföräldrarna! I hsf 1861 - 76 finns antecknat att Johannes år 1873 kom från Långholmen där han suttit i 5½ år för 3:e resans stöld.

De fyra äldsta barnen i ovanstående förteckning var uä barn till Anna Lena, men i Johan Edvards födelsenotis står att fadern förmodas vara Johannes Börgesson. Och en kryptisk formulering i kyrkoboken kan tydas så, att Johannes var far till alla de utomäktenskapliga barnen.

Håkan Olofsson var åtminstone i början av sitt äktenskap statare på Torstorp, Grimeton sn.

Finnaskärr, torp vid Ryen

Anders Gustav var f i stugan Skansen vid Ugglarp, Lovisa på Linnarp #1. Familjen flyttade hit från Tvååker sn 1860.

I hsf 1861 - 76 står att mannen varit "accusatus forte" (starkt anklagad), och att hustrun är "vansinnig" och intagen på hospitalet på Hisingen.

I samma hsf under "Socknens slut" står att mannen vistats i USA flera år, troligen räknat från ca 1875. I Lovisas dödsnotis står att mannen är i USA.

Skäftesbacke, torp vid Ryen

Johannes var f i Svartrå sn, Karolina på Linnarp #3. Johannes blev torpare här 1862. Han var tidigare arrendator på sin svärfars gård i Spekås.

Johan Alfred blev väl torpare här när han gifte sig. Anna Olivia var f på Ryen Gård D, Josefina Kristina i Ullared sn.

Bredastensås, torp vid Ryen

Anders och Johanna Britta var födda i resp. Fagered sn och Ullared sn. Andra hustrun var f på Broslätt och tidigare g m Lars Jakob Larsson på Södra Berg vid Stensared. Anders och Johanna Britta flyttade hit från Fagered sn 1863. Andra hustrun bodde här år 1900.

SPEKÅS

Spekås ligger väl inte i Rolfstorps skogsbygd, men har av praktiska skäl fått ingå i denna bok. Det var ett frälsehemman i det Wolfrathska godset. År 1756 bytte Ernst Herman Wolfrath på Torstorp till sig Spekås av Sahlgren-Alströmerska handelshuset mot hemmanet Mute #8.

Åtminstone några år på 1850-talet var Carl Alfred Bexell på Hovgården ägare eller åtminstone brukare. Därefter, senast från 1876, hade det samma ägare som Torstorp. Efter ca 1880 brukades Spekås nog av torpare och/eller i sambruk med Torstorp.

År 1925 var Spekås delat i 10 fastigheter med olika ägare efter ägostyckning 1914 och 1915.

Spekås Gård A

En Jens Bundessen är omnämnd som åbo på Spegaas (Spekås) i Himle härads dombok 1659. Han hör nog till denna gård.

Att Jöns hustru hette Kerstin framgår av mtl. Änkan Kerstin Börgesdotter dog på Spekås 1712, f ca 1618. Hon var sannolikt Jöns Olofssons hsutru. Bonde Jönsson var åbo på Linnarp #3.

Rasmus var enl. vigselnotisen f i Sibbarp sn. Enl. mtl 1719 var han soldat. Kerstin bodde nog här och dog här i barnsäng.

Spekås Gård B

I mtl 1716 står att Håkan tigger och att hemmanet är öde. Han dog i Aleslöv.

Vigselnotisen 1699 innehåller ingen uppgift om Ingrids hemvist. Karin var sannolikt f i Aleslöv, ty hon kom därifrån enl. vigselnotisen. En änka Karin Olofsdotter dog på Broslätt vid Hovgården år 1731, f ca 1650. Det kan mycket väl vara ovanstående.

Sannolikt blev Bengt Börgesson på Spekås Gård A åbo på hela hemmanet när Håkan var död.

Spekås Gård A + Spekås Gård B

Bengt Börgesson Anna Attesdotter Kerstin, 1720 - 85 g 1743 m Nils Jönsson, Brännan vid Spekås

1698 - 1765 ca 1694 - 1726 Ingegerd, 1724 - g m nästa åbo

(1717 - ca 1745) Katarina Andersdotter

ca 1686 - 1764

Bengt var s t Börge Jönsson, åbo på Spekås Gård A. Enl. mtl var han ogift när han blev åbo.

Det är svårt att i den yngre dotterns födelsenotis se om hon var döpt till Inger, Ingrid eller Ingegerd, och i kyrkans böcker går hon i fortsättningen omväxlande under alla dessa namn.

Helge var f på Linnarp #3. Ingegerd var i livet 1782.

Sven Carlsson var åbo på sin fädernegård Mute #4. Gunilla var gift ytterligare två gånger.

Bengt var åbo på Stora Karinsgård, Grimeton sn, som var hustruns fädernegård. En dotter Gunilla var åbohustru på Linnarp #2, där Bengt dog.

Sven var nog inte f i Rp sn. Anna gifte om sig med nästa åbo.

År 1782 blev Sven åtalad för att en uppsyningsman hos honom funnit oförseglade och brukbara redskap för brännvinsbränning, till råga på allt under användning. Hans svärmor försökte förgäves att få domstolen att tro att hon var den skyldiga. Sven dömdes till böter.

Anders var f på Svartrå #5, Svartrå sn.

År 1811 skrev makarna under ett s.k. inbördes testamente. Anna dog före Anders. Hans arvingar ansåg att Anders i kraft av testamentet var ensam ägare till hela dödsboet. Annas arvingar ansåg däremot med stöd, dels av att det mesta av dödsboet varit hennes egendom, dels av att makarna dog med bara 6 veckors mellanrum, att dödsboet skulle delas lika mellan Anders och Annas arvingar. Häradsrätten som gav Annas arvingar rätt.

Elias var f på Rp #6. Kristina var inte f i Rp sn. Anna var f i Gödestad sn och änka efter Olof Ingelsson, torpare på Tokulla vid Djurarp.

Elias var ev. arrendator och inte åbo. Tidigare var han torpare på Italien vid Torstorp, Grimeton sn. En kort tid var han åbo eller arrendator i Linnarp. Han kallas f.d. arrendator i sin dösnotis.

Anna Svensdotter var sannolikt den sista som hade åborätt i Spekås. Från ca 1862 brukades gården arrendatorer.

Enl. bouppteckningen efter Kristina hade hon givit livet år 2 söner och 6 döttrar, av vilka bara ovannämnda Johanna Kristina, Sara Beata och Karolina var i livet. Detta måste betyda att hennes äktenskap med Elias var minst hennes andra. Boet hade stora skulder.

Nedannämnda fyra husfäder var arrendatorer.

Johannes var arrendator eller dräng hos sin svärmor. 1862 kallas han dräng i hsf och familjen flyttade då till Skäftesbacke vid Ryen.

Mannen var f i Gödestad sn, hustrun på Ugglarp #2. Han var arrendator 1862 - 66. Makarna flyttade hit från Gödestad sn och härifrån till backstugan Intageslätt vid Linnarp #3, där Johanna Britta bodde år 1900.

Äldsta dottern var utomäktenskaplig, men Sven August hade erkänt faderskapet.

Carl Albin Svensson var enl. vigselnotisen från Runesten, Grimeton sn.
Enl. församlingsboken 1900 befann sig Johan Aron då i USA.

Mannen var f i Ullared sn, första hustrun på Aleslöv #1 och andra i Svartrå sn. Denna var änka efter Carl Aron Nilsson, åbo på Mute #3.

Familjen inflyttade från Linnarp #3. Mannen hade varit åbo där. Här var han arrendator 1871 - 77. År 1881 flyttade familjen till Gamla Stenbäckshult vid Linnarp, där mannen var träskomakare, och 1882 till Mute #9, där mannen var torpare. Han och andra hustrun bodde där år 1900.

Josefina Paulina var g m snickaren Sven Johan Göthberg, när de utvandrade från Haga församling i Göteborg.

Mannen var f på Grönaberg vid Hovgården, hustrun på Varmanshuvud vid Hovgården, Anette i Varberg, Alma i Skällinge sn, övriga i Rp sn.

Mannen var arrendator här från 1877. Familjen kom hit från Skällinge sn och flyttade 1881till Mute #10, där mannen blev åbo. Därifrån flyttade de till Stenaljung 1885 och till USA 1887 (E).

Till familjen hörde Johanna Kristinas uä son Carl Albin, f 1871 i Rp sn.

Nedanstående ägarföljd med tre familjer kan jag inte placera på hemmanet. Ingen tycks vara släkt med någon annan i Spekås. Det är inte ens helt säkert att de var åbor.

Jon var åbo här från ca 1730, kallas också Joen, John, Joon och Jöns.

Hustrun var f på Skärte #2. Bengt blev åbo där. Makarna hade fyra söner födda i Skärte.

Åbo på 1/4 mtl. Jöns var f på Kushult Gård C och f.d. åbo där. Död före 1810.

Nedannämnda tre familjer bodde på Spekås. Männen var inte åbor, möjligen torpare.

Familj hitflyttad från Broslätt vid Hovgården ca 1715. Mannen var f.d. ryttare vid Adelsfanan. Hans dödsnotis tycks ej finnas i kyrkoboken. Hustrun dog som änka och kallas Svensdotter i sin dödsnotis. I vigselnotisen, som står under Gässlösa, står inget om varifrån makarna kom.

Börge stämde 1727 fyra åbor i Linnarp för att deras kreatur vållat åkerskada hos honom och blev genstämd av dem med påstående att han inte hållit sina gärdesgårdar i försvarbart stånd. Parterna förliktes under pågående rättegång.

Britta gifte om sig med Nils Jönsson, torpare på Bocksten vid Spekås.

Bocksten, torp vid Spekås

Personer som dött på Bocksten och som jag kunnat placera i familjer:

Börge Olofsson, f ca 1624, g 1699 m Inger Jönsdotter, d 1704

Ryttaren Swen Wallmarks hustru, allmosehjon, d 1714

Nils Bengtsson, f ca 1674, d 1719

Enl. mtl bodde makarna här 1682. Av domboken framgår att Inger år 1697 bad om efterlysning av sin man, som sex år tidigare begivit sig ur landet.

Britta var enl. vigselnotisen änka. Vigseln skedde på Grimeton Storagård. Hennes förre man var ovannämnde Carl Tuvesson Wallman. Nils blev ca 1750 åbo på sin fädernegård Mute # 3. Fler barn föddes där.

Familjen flyttade före 1760 till en backstuga vid Ryen.

Jöns Toresson var änkoman från Trönninge, Lindberg sn. Makarna bodde nog där.

Nils Månsson blev backstusittare vid Ryen.

Enl. kl bosatta här till ca 1765. Detta och barnens födelsenotiser är det enda som finns om dessa personer i socknens kyrkoböcker.

Enl. kl bosatta här 1765 till åtminstone 1778. Mannen kallas i kl äv. Per Nilsson. Någon annanstans i Rolfstorps kyrkoböcker tycks de ej förekomma.

Jöns var s t ovannämnde Nils Jönsson. Maria var ej f i Rp sn. Familjen flyttade ca 1790 till Hågnestugan vid Hovgården.

Gunne var åbo i Tjärby, Grimeton sn, innan familjen flyttade hit. Pernilla var f på Rp #2. Härifrån flyttade de till Klevstugan vid Rp #3.

En änkling Gunne Larsson d i Tingås 1826, f ca 1742. Det kan vara ovanstående Gunne..

Makarnas födelseår enl. osäkra åldersuppgifter i kyrkoböckerna. De var nog inte födda i Rp sn.

Enl. hsf 1810 fanns i familjen en dotter Anna Lena, f ungefär detta år. Hon finns ej i födelseboken.

Familjen kom hit från Bringstad vid Hovgården ca 1796 och flyttade härifrån ca 1810. Hsf uppger ej varthän.

Ingen av makarna var f i Rp sn. Familjen flyttade hit ca 1810. Gunne överlevde hustrun, ser ej ut att ha dött i Rp sn.

Anna Lena var ej f i Rp sn. Hon fick 1834 en uä dotter Beata Albertina.

Enl. Beatas bouppteckning hade familjen ingen fast egendom, och skulderna översteg något boets tillgångar.

Mannen var f på Brännan vid Spekås, hustrun i Sibbarp sn. Familjen flyttade hit ca 1832 från torpet Rampan vid Mute.

Olaus och hans hustru fick här 1857 sonen Anders Gustav. De flyttade härifrån året efter.

Bengt Alfred var först torpare vid Grimeton #14 och från 1880 trädgårdsmästare på Torstorp, Grimeton sn.

Hustrun var f vid Älingaberg, Skällinge sn. Makarna var i livet år 1900.

Torpet brann 1880. Johannes flyttade till ett nytt torp vid Mute #1 och tog torpnamnet med sig. Detta är det nuvarande Bocksten.

Fler barn föddes vid Mute, bl.a. Albrekt Edvard Johansson, f 1895, som med sin då 12-årige son Ture år 1936 fann den s.k. Bockstensmannen.

Makarna var födda i Svartrå sn resp. på Kroken vid Rp #1. Mannen var torpare här 1881 - 84. Inflyttade från Grimeton sn, utflyttade till Grönaberg vid Hovgården. Torpet brann visserligen 1880 men tydligen inte värre än att det gick att bebo, eller anske bodde familjen annorstädes.

Brännan, stuga och torp vid Spekås

Tre kvinnor som dött på Brännan och som jag ej med rimlig säkerhet kunnat placera i någon familj:

Hustrun Anna Lena Jönsdotter, f ca 1727, d 1789

Änkan Elin Olofsdotter, f ca 1727, d 1799

Hustrun Bengta Jönsdotter, d 1789. Dödsnotisen ger ej åldern.

Makarna bodde här från ca 1743. Nils var skräddare. I mtl 1764 står att han "felar på synen". Kerstin var f på Spekås Gård A + Spekås Gård B.

Dottern Gunilla finns ej i födelseboken men är säkert dokumenterad. T.ex. bestod familjen 1750 enl. hsf av makarna och barnen Anna och Gunilla, men ej Gunne, som bara förekommer i källskrifterna med sin födelsenotis. Det ligger nära till hands att tro att prästen skrivit Gunne i stället för Gunilla i denna notis. Enl. Skällinge kyrkobok var Gunilla f ca 1746. Hennes död tycks ej vara antecknad där.

Anders var ej f i Rp sn, troligen ej heller Ingeborg. Anders var enl. hsf f 1770, och enl. åldersuppgiften i hans dödsnotis ca 1777. Det senare årtalet verkar troligare med hänsyn till att han uppges ha blivit barnafader så sent som 1849. Kyrkans böcker ger också olika uppgifter om Ingeborgs födelseår. 1764, 1767 och 1771 är olika alternativ. Makarna flyttade hit senast 1804. Anders var torpare.

Anna Lena var enl hsf f i Rp sn, men hennes födelse är ej antecknad i kyrkoboken. Hon hade en uä dotter Beata Albertina Persdotter, f 1834, och en uä son Anders, ofta kallad Andreas, Andersson, f 1842. I dennes födelsenotis kallas modern lösdriverska. Dottern blev g m nästa torpare och sonen efterträdde denne som torpare här.

Britta Johanna hade en uä son Bartold August*, f 1840, åbo i Kushult. Hennes man var torpare på Intageslätt vid Linnarp #3. Hon levde år 1900.

Carl Magnus blev torpare här ca 1854. Han var ej f i Rp sn. Beata Albertina var uä d t föregående torpares andra hustru.

I hsf 1861 - 76 är änkan Beata Albertina skriven "På socknens slut", där det står att hon rymt till Danmark. Barnaskaran var skingrad.

Andreas var uä s t ovannämnda Anna Lena Gunnesdotter. Han var torpare här 1868 - 71, sedan, till 1877, åbo på Linnarp #3, och därpå åbo på Ryen Gård D till 1890, då hela familjen utom äldsta dottern flyttade till USA(E). Hustrun var f på Mute #2.

Magnus Edvard blev torpare här 1872, då familjen flyttade hit från Torstorp, Grimeton sn. Alla utom de 4 yngsta barnen var födda i denna socken.

En nu levande ättling till Magnus Edvard uppger att han frös ihjäl i en snödriva inte långt från hemmet, att alla barnen utom Hilma Amanda emigrerade till USA, samt att Johan Edvard återkom och blev lantbrukare i Morup sn, samt flyttade efter makans död till Lindberg SN.

Utdrag ur Varbergs Tidning den 23 februari 1900.
Torparen Magnus Torbjörnsson boende en halv timmes väg från Torstorp i Spekås, Rolfstorp brukande allt sedan 1882 nästan var vecka göra sig en tur till staden för att avyttra smör och uträtta de ärenden han för övrigt kunde hava. Trots snöstormen begav han sig tidigt i lördags morse åter hit och tog sig fram fastän han fick pulsa i snön ända till bröstet. För personer som han talat med härstädes föreföll det som han fullt anat svårigheten att taga sig hem.
Efter väl förrättat ärende begav han sig härifrån redan vid halv 11 tiden på förmiddagen. Till en bekant som han mötte yttrade han: "det är gott att vara nykter i sånt väder". Vid 5 tiden var han inne i Grimetons prästgård och avlämnade ett bud samt fick välfägnad. Ovisst är om någon sett honom sedan.
Då han ej avhördes i hemmet, där man antog att han stannat hos släktingar i Blixtorp, men sedermera erfor, att han i prästgården yttrat att han på grund av de hemmavarandes oro ej ville stanna borta någonstädes började man ana det värsta, och efter ivrigt sökande återfanns T's lik i tisdags i en snödriva i Lindeskogen Torstorp, endast ett par hundra meter från hemmet.
Han låg framstupa med vänster handen täckande sitt ansikte. Bredvid stod hans bärkorg med en flaska spiritousa som var orörd. T. hade tunga stövlar, och synes ha gått vilse ty han fanns 14 famnar vid sidan om den väg, som han hade vandrat så många gånger. T. var alltid nykter och ordentlig och för sitt redbara väsen omtyckt av alla han stod i beröring med. Vid sitt frånfälle bortåt 60 år gammal, efterlämnar han hustru och nio bar av vilka två äro i hemmet och sju i Nebraska, Amerika där fyra äro gifta och flera barnbarn finnas.

Breavad, torp vid Spekås

Johannes var inte född i Rp sn eller Grimeton sn. Han blev torpare här ca 1822, då torpet enl. hsf var ett nybygge. Han dog på lasarettet i Varberg av "Brand i Buken". Han var tidigare g m Johanna Hansdotter från Backegården, Grimeton sn, vigsel 1815. Ett barn i detta äktenskap var Britta Kristina Johansdotter, vid faderns död änka vid Grimeton #3, f 1815.

Kristina var f på Hästhagatorpet, Grimeton sn.

Änkan Kristina blev år 1844 åtalad för att ha hyst två från Göta artilleriregemente i Göteborg rymda soldater, av vilka den ene var hennes egen son Carl Johan. Till sitt försvar åberopade hon ett intyg från sina båda närmaste grannar, som försäkrade att hon blivit våldgästad av de båda rymlingarna, som hon på alla sätt men förgäves sökte bli av med. Hon blev frikänd.

Carl Johan har i hsf en svårläst anteckning som innehåller orden avsked och stöld.

Bartold var f i Gåsevadsstugan vid Mute #11. Han var minst ett par gånger åtalad för stölder men frikänd i brist på bevis. Han blev torpare här ca 1855. Johanna Britta blev omgift med nästa torpare.

Sven Johan Svensson var skomakare i Rör, Dagsås sn.

Anders Petter var f i Sibbarp sn. Han blev nog torpare här som nygift. Hustrun kallas torpare i församlingsboken 1900.

Makarna var födda i resp. Grimeton sn och i Annestorp, Skällinge sn. De flyttade hit från Ryen, där mannen varit arbetskarl. År 1900 var hustrun backstusittare vid Spekås. Sven Johan var bror med Magnus Edvard.