i Rolfstorps socken
av
Ingemar Rosengren

Innehållsförteckning
Hemman och gårdar i Skärte by Översikt
Förord
Skärte by - bara frälsehemman
Laga skifte
Kvarnerna
Isak Jonsson
En försummad snöröjning
Gårdarna och folket i Skärte
GÅRD A SKÄRTE #2 BACKAGÅRD
GÅRD B SKÄRTE #2 BACKAGÅRD
GÅRD A + B SKÄRTE #2 BACKAGÅRD
GÅRD C SKÄRTE #3 HALLAGÅRD
GÅRD D SKÄRTE #3 HALLAGÅRD
GÅRD C + D SKÄRTE #3 HALLAGÅRD
GÅRD E SKÄRTE #4 GOAGÅRD
GÅRD F SKÄRTE #4 GOAGÅRD
GÅRD G SKÄRTE #5 GUTTERSGÅRD
GÅRD H SKÄRTE #5 GUTTERSGÅRD
GÅRD G + H SKÄRTE #5 GUTTERSGÅRD
GÅRD I SKÄRTE #6 LILLAGÅRD
GÅRD I 1 SKÄRTE #6 LILLAGÅRD
GÅRD I 2 SKÄRTE #6 LILLAGÅRD
GÅRD J SKÄRTE #7 BAGGAGÅRD
GÅRD K SKÄRTE #7 BAGGAGÅRD
GÅRD L SKÄRTE #8 ASSARSGÅRD
GÅRD M SKÄRTE #8 ASSARSGÅRD
GÅRD N SKÄRTE #9 ISAKSGÅRD
GÅRD O SKÄRTE #9 ISAKSGÅRD
GÅRD N + O SKÄRTE #9 ISAKSGÅRD
SKÄRTE #1 TORSBÄCKS KVARN
Backstugorna och torpen i Skärte
Ledslätt
Hantverkarstugor
Torpet Skogen
Torpet Brännhults slätt
Backstuga vid Skärte #4
Backstuga vid Torsbäck
Andra backstugor
Mjölnare vid Skärte kvarn
Källor

Förkortningar
d t = dotter till
g m = gift med
hsf = husförhörslängd
mtl = mantalslängd eller mantal
Rp = Rolfstorp
sn = socken
s t = son till
v = vigd
Om ett namn har asterisk (*) betyder det att personen var bosatt i Skärte år 1900.
(E) betyder att emigranten finns på emigrationsagenternas passagerarlistor.
# = nummer

Hemman och gårdar i Skärte by Översikt

Om Guttersgård #5 och Lillagård #6 kan tilläggas, att äldre handlingar inte skiljer så noga mellan dessa gårdar. De betraktas ofta som en enda gård som omväxlande kallas Guttersgård och Lillagård.

Förord

Denna bok innehåller först några upplysningar om Skärte by. Sedan följer dess huvuddel, som är en i möjligaste mån fullständig förteckning över alla som bott i byn från slutet av 1600-talet, då källorna blir tillräckligt rika för att möjliggöra en sådan förteckning, till år 1900. Personerna är ordnade familjevis och fördelade på sina respektive gårdar, torp och stugor. Det lilla som källorna berättar om dem utöver deras namn och levnadsdata, har också tagits med.

För att fullt ut kunna utnyttja en dator vid arbetet med denna bok har jag beklagligtvis varit tvungen att stava alla person- och ortnamn på samma sätt vid alla tillfällen de förekommer. Jag har då valt att stava som man vanligtvis gör när detta skrives..

Till tjänst åt de läsare som saknar lokalkännedom, har jag angett i vilken socken omnämnda gårdar och byar ligger. Är socknen inte angiven, ligger gården eller byn i Rolfstorps socken.

Skärte by - bara frälsehemman

Alla de tio hemmanen i Skärte - alltså även Torsbäcks kvarn - var frälsehemman av den sort som i jordeböckerna kallas "nytt frälse eller i förra tiden från Kronan till Adelen kommet gods", eller med andra ord: egendom som staten av diverse skäl - mest på drottning Kristinas tid - överlåtit på adeln. I vissa fall var adelsmännen ägare till jorden, i andra hade de bara förvärvat rätten att ta hand om de skatter som brukarna av jorden betalade.

Om vederbörande adelsman var bosatt annorstädes, och det var han i regel, fördes marken skatterättsligt till den kategori som kallades Utsocknes frälse. Sådan jord brukades vanligtvis av bönder som hade åborätt på sina gårdar. Åborätten (brukningsrätten) kunde av innehavaren säljas och ärvas och bara förloras om han inte fullgjorde sina skyldigheter mot frälseägaren, eller om denne ville att jorden skulle brukas enligt något annat system, t.ex. hoveri.

Till frälseägaren betalade åbon en avgift kallad städja, varför han ofta benämndes städjebonde. Han betalade skatt som andra bönder men slapp vissa pålagor, t ex att hjälpa till med att hålla soldater. (Några båtsmän har därför aldrig bott i Skärte by.) De utsocknes frälseböndernas och de självägande böndernas ekonomiska villkor var, när allt kom omkring, ungefär desamma.

Det mesta av frälsejorden i norra och mellersta Halland, det s.k. Halländska strögodset, var Utsocknes frälse och hade under 1600-talet hamnat hos olika adelsmän. Huvudparten av detta godskomplex - även gårdarna i Skärte - förvärvades på 1720-talet av kommerserådet Sebastian Tham i Göteborg. Hans änka Elisabet Cronström sålde år 1749 alltsammans till Niclas Sahlgren, en annan köpman i samma stad. Sahlgren innehade tillsammans med sin svärson Claës Alströmer ett stort handelshus. Detta försattes på 1780-talet i konkurs, vilket ledde till att det Sahlgren-Alströmerska innehavet av frälsegods måste säljas. (Inkomsterna från försäljningen tillföll en fond som vidmakthöll Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.)

Dessa fastighetsaffärer inleddes 1787 och sköttes av konkursboets förvaltare. De underlättades i hög grad av att adelns ensamrätt att inneha frälsejord då sedan länge var betydligt naggad i kanten. Många av gårdarna köptes av några få affärsvana kapitalister, t.ex. de båda i Rolfstorp födda gårdfarihandlandena Jöns Redberg och Lars Bonander, förre urmakaren Essbjörn Göthenqvist i Björkäng och den mycket rike prosten C.W. Rodhe i Valinge. Gårdarna sålde de så småningom vidare till vanliga bönder, i många fall till dem som innehade åborätten.

Laga skifte

Åren 1860 - 61 ägde laga skifte rum i Skärte by. Den som ansökte om skiftet var Nils August Bartoldsson på

#9, men eftersom skiftet sedan skedde i anmärkningsvärt god sämja, så var han nog inte den ende i byn som ville ha det. (På 1860-talet hade laga skifte pågått i drygd 30 år och dess fördelar hade hunnit bli allmänt erkända.)

I skiftet deltog ej Skärte #1 och 2 (Torsbäck och Backagården), emedan de ligger på västra sidan av Himleån. Och de hade endast obetydliga ägor på östra sidan, där byns övriga gårdar ligger. Johannes Eliasson på #3 ville inte delta med motiveringen att han redan hade alla sina ägor i ett enda skifte, men detta gick inte lantmätaren och de övriga åboarna med på.

Rolfstorps kyrka ägde i Skärte två små åkrar som låg mellan Himmelsberget och vägen genom Skärte. De brukades av Skärte #9. Vid Laga skiftet lades de ihop med denna gårds ägor i södra delen av byn.

Till skillnad från många andra byar av motsvarande storlek var bebyggelsen i Skärte ganska spridd och ägoblandningen inte över sig stor. (Se karta på nästa sida!) Därför torde lantmätaren ha haft en relativt lätt uppgift i Skärte, och utan att konstra till ägogränserna alltför mycket, lyckades han ordna så att alla åboarna fick sina inägor i ett enda välformat stycke. Detta gällde även Nils Jakob Bengtsson och Johan Petter Bengtsson, som ägde delar av både #4 och #5, resp. både #5 och #6. För dem var det bra att det inte fanns något hus av större värde på någonderas andel av #5.

Till och med den betydelsefulla frågan vilka gårdar som skulle flytta och vilken ersättning ägarna till dessa skulle få, tycks i Skärte ha lösts utan större vånda. Flyttade blev följande gårdar: halva #4 (gård E), hela #5, 6 och 7 (gårdarna G+H, I, J och K) samt halva #8 (gård M).

Utmarken och de förr så värdefulla torvmossarna skiftades också vid detta tillfälle.

Skärte By före laga skifte 1860
Inägogränserna är lite förenklade. Vägen genom byn är nu betydligt rakare.
Hallagården (nr 3), Assarsgården (nr 8) och Isaksgården (nr 9) ligger nu ungefär där de låg före skiftet. Gården Lillelarsa ligger där hela nr 4 en gång låg.

Kvarnerna

Längst åt norr i Skärte, där gränsen mot Skällinge by och socken följer Himleån, vid en plats som kallas Kvarnerna, finns vattenfall som drivit kvarnar. Tack vare att man åtskilliga gånger processat om äganderätten till dem, kan man i Himle härads dombok hämta en del upplysningar om dessa kvarnar.

Enligt protokollet från en syneförrättning 1790 fanns det då på denna plats vid två vattenfall fyra stycken kvarnar med vardera två par stenar. Vid det ena fallet låg en kvarn tillhörig Skällinge #1 mitt för en kvarn som tillhörde den ena av gårdarna på Skärte #4 (gård E). Vid det andra fallet låg på samma sätt en kvarn under Skällinge #2 och en annan under den andra gården Skärte #4 (gård F). Protokollet uttrycker det så att vardera kvarnen hade "halv ström". Alla kvarnarna var beskattade tullkvarnar. (De hade alltså rätt att mala "främmande säd" och ta en viss del av mälden som betalning. Övriga kvarnar kallades husbehovskvarnar. En sådan fick bara mala säd från den gård den tillhörde, och ägaren betalade ingen skatt för den.)

(Enligt ovannämnda protokoll hade Kulparp #3 ett stycke längre ner i ån två husbehovskvarnar. Av ett mål i häradsrätten 1799 kan man dra slutsatsen att åtminstone den ena av Kulparps kvarnar då var riven. Se under Jöns Hansson, gård D!)

Andra handlingar i domboken hänvisar beträffande ovannämnda kvarnar till ett häradsrättens protokoll från 1591 och till andra papper från Christian IV:s tid.

Den kvarn som tillhörde Skärte gård E kallades Rolfstorps kyrkokvarn därför att den låg på mark som tillhörde eller hade tillhört Rolfstorps kyrka. Marken i fråga kallades Kvarnängen. (Vid Laga skifte 1860 kallades ett stort område mellan vägen genom Skärte och Himleån från Kvarnerna och söderut för Kvarnängen. Då ägdes denna mark inte av kyrkan.)

Det faktum att kvarnen under Skällinge #2 var en tullkvarn tycks åtminstone på vissa håll ha fallit i glömska, ty mot slutet av 1840 talet, då åbon på Backagården blev ägare till kvarnen, arrenderade han ut den till en mjölnare som började "mala främmande säd mot tull". Han blev då genast stämd av åbon på Skärte gård F, som hävdade att kvarnen i fråga bara var en husbehovskvarn. Men de gamla protokoll som ovan är omnämnda letades fram, och kärandeparten förlorade målet.

Isak Jonsson

Denne man var kronans länsman och bosatt i Skärte åtminstone från 1667 till 1671, då han dog. Sannolikt arrenderade han Hovgården. Helt säkert är att han hade omfattande ekonomiska mellanhavanden med denna gårds ägare, släkten Wulfrath. Det är nog inte fel att tro att han var åbo på Skärte #9, och att gården har sitt namn - Isaksgården - efter honom. Antagandet styrks av att hans änka var bosatt på #9 under sina sista år.

Under perioden 1667 - 71 förkommer Isak Jonsson ymnigt i Himle härads domböcker, dels i egenskap av åklagare, dels som anklagad för brott av olika slag, såsom slagsmål, smädelse, olovlig jakt och olaga skogshygge. Hans motpart i dessa mål hette oftast Rasmus Müller och tycks ha varit Wulfraths förvaltare på Torstorp.

Isaks hustru hette Anna Larsdotter och var f i Stengårdshult, Ås sn, ca 1616, d ca 1697. Under några år närmast efter makens död figurerar hon ofta i domböckerna som svarande i kravmål mot sterbhuset. Maken hade nämligen en mängd skulder, de flesta till herr Wulfrath på Torstorp. Men hon tvistade också med bönder i Rolfstorps by om gärdesgårdar och hon blev stämd för olaga skogshygge. År 1676 var det utmätning hos henne, vilket föranledde en tvist vid häradsrätten om värdet av hennes spannmål.

Anna förekommer i mtl fram till 1683, då det står att hon är en mer än 70 år gammal tiggerska.

Isak och Anna hade en sönerna Nils, Jöns och Lars. Nils blev stamfader till släkten Himmelberg, verksam i Varberg på 1700-talet med t.ex. borgmästaren Isak Himmelberg. Jöns var länsman i Faurås härad och Lars en tid åbo i Tvååker.

En försummad snöröjning

Vägunderhåll och snöröjning sköttes förr av bönderna själva. De flesta byar var tilldelade en bestämd sträcka av de allmänna landsvägarna att underhålla och ploga. Det var mycket vanligt att dessa skyldigheter försummades med stämning till häradsrätten som följd.

År 1839 blev alla åboarna i Skärte stämda för att de inte röjt undan den snö som söndagen den 10 mars fallit på deras vägstycke, och som därför från eftermiddagen till påföljande morgon varit oframkomligt. Inte förrän på tisdagsmorgonen blev snöröjningen verkställd. Nils Larsson på #9, som var talesman för Skärteborna, anförde som försvar att de inte trott att någon behövde färdas på vägen under den aktuella tiden. Rätten godtog inte detta skäl utan dömde samtliga till vardera 3 riksdaler 16 skilling i böter, vilket var mycket när man betänker att t.ex. ko vid denna tid kunde kosta 30, en häst 15 och en vagn 8 riksdaler.

Av intresse är vägstyckets längd och belägenhet. Det var ca 4 km av landsvägen mellan Grimeton och Spannarp inklusive den s. k. Spannarps gata. Från Skärte är det drygt en mil till Spannarp.

(Skärteborna var "bara" ansvariga för snöröjningen, inte för underhållet av detta vägstycke.)

Gårdarna och folket i Skärte

Det följande är en förteckning över de personer som varit bofasta i Skärte från slutet av 1600-talet till år 1900 med undantag av anställt tjänstefolk.

Personerna är ordnade familjevis i tre spalter. I den första finns manliga åboar, i den andra deras hustrur och i den tredje deras barn. Efter barnens namn anges där så varit möjligt, med vem de blivit gifta och vart de tagit vägen.

Under eller efter personernas namn står deras födelse- och dödsår. Under de gifta kvinnornas namn står i regel året för deras vigsel. Årtal inom parentes anger den tid vederbörande var åbo. (Beteckningen åbo har använts även mot slutet av 1800-talet, när det rätteligen bort stå t.ex. hemmansägare.)

Efter varje familj står i regel ytterligare upplysningar om familjemedlemmarna och gården.

GÅRD A SKÄRTE #2 BACKAGÅRD

Nils Jönsson

- ca 1682 ( - ca 1682)

Omnämd i domboken 1675 som åbo på Backagården. "Tigger" enl. mtl 1681 - 82.

Olof Larsson (ca 1682 - 84) Enl. mtl efterträdde han Nils Jönsson som åbo och flyttade ca 1684 till Skällinge.

Enl. mtl efterträdde Lars Andersson Olof Larsson som åbo. Var vittne vid häradsrätten 1670 och 1673. Kerstin Nilsdotter gifte om sig med nästa åbo.

Anna Arvidsdotters död är inte noterad i Rolfstorps kyrkobok. Dödsåret ovan enl. bouppteckningen. Brodern Nils enl mtl.

Tore Larsson härstammade fr Stenaljung. År 1752 blev han fälld av häradsrätten för att han ej fullgjort en av rätten ålagd skyldighet att hjälpa till med att bygga en gärdesgård runt Hovgården och Mute by.

Bengt Johnsson (stavningarna Joensson och Johansson förekommer också) var född i Spekås. Han var inför rätta 1756 för försummat ägunderhåll. År 1760 blev han stämd av Börta Bengtsdotter i Skärte för att ej ha betalat henne för en kvantitet råg som hon lånat hans svärfader och samma år av pigan Anna Nilsdotter för två års innestående lön.

Tore och Gunne Bengtssöner var drängar hos sin bror Kasper på gård N.

Jöns och Kasper Bengtssöners födelser finns ej antecknade i kyrkoboken, men deras existens och födelseår bevisas bl.a. av andra anteckningar i kyrkoböckerna.

Margareta Hansdotter var född på Bösarp #1, Skällinge sn. Hon gifte om sig med nästa åbo.

Börge Jönsson drunknade i Himleån. Han föll ner från en spång över ån mellan Backagården och Goagården.

Sven Börgesson var född på gård G+H. Stämd för försummad väghållning 1798.

Hela hemmanet köptes ca 1790 av Lars Bonander, gård F, som sålde det till nämndemannen Sven Jönsson på Mute #8, som sålde det till C.D.Eiserman, gård B.

Efter ca 1803 bodde Sven Börgesson och hustrun först i en stuga vid Torsbäck och senare i en annan vid Backagården tillsammans med fadern Börge, och slutligen hos sonen Anders. År 1827 flyttade han till Torstorp, Grimeton sn. I domboken 1847 kallas han " det på Skärte rote kringgående fattighjonet" och försörjdes av bönderna på roten gemensamt. Att detta omnämns i domboken beror på att Nils Olofsson, dåvarande åbo på gården, i det längsta vägrade att bidraga till Svens försörjning och måste stämmas av de andra åboarna.

I bouppteckningen efter modern 1820 står det att sonen Jöns Svensson då var "i tjänst i Onsala" vilket nog betyder att han var sjöman.

Enl. hsf och moderns bouppteckning fanns i familjen även sonen Johannes, född ca 1790 och död eller bortflyttad ca 1808. Han finns inte i födelse- eller dödboken. I nyssnämnda bouppteckning står att han var gift och bosatt i Grimeton.

GÅRD B SKÄRTE #2 BACKAGÅRD

Enl. mtl var Nils Andersson soldat 1705 - 06. Han dog nog inte i Rp sn, kanske dog han i kriget.

Håkan Larsson härstammade fr Hunnestad

Kerstin Nilsdotter överlevde maken. Enl. mtl 1727 var hon tiggerska. Hon dog på Linnarp #1.

Anders Grimbeck 1695 - 1755 (ca 1726 - ca 1745) Frälseinspektor. Bosatt på Rp #4.

Bengt Andersson var även mjölnare på Torsbäck (se nedan!) Han blev stämd 1752 för att ha försummat att delta i ett gärdesgårdsbygge runt Hovgården och Mute by, och 1756 för att ha försummat ett vägunderhåll.

Kerstin Bondesdotters fader var mjölnare på Torsbäck, se nedan! Enl. moderns bouppteckning 1744 var hon då förlovad med

adelsryttaren Bengt Andersson Björkman.

Hela hemmanet köptes år 1790 av Lars Bonander, gård F. Per blev arrendator på Rp #7.

Lars Jönsson (1795 - 1802) Anna

Lars efternamn skrives ibland Joensson eller Johansson. Stämd för försummad väghållning 1798. Han var nog arrendator. Makarna tycks ej förekomma någonstans i socknens kyrkoböcker.

GÅRD A + B SKÄRTE #2 BACKAGÅRD

Carl Daniel Eiserman var född i Bösarp, Skällinge sn. Hans far hette Georg Fredrik och var häradsskrivare i Varbergs fögderi. Han köpte hela Backagården av nämndemannen Sven Jönsson, Mute #8, som köpt den av sin svåger Lars Bonander, gård F. När han sålt gården till Olof Nilsson flyttade Eiserman med sin familj i tur och ordning till Djurarp, torpet Sandvad vid Aleslöv och torpet Ledslätt vid Skärte #2, där hans ogifta systrar Johanna Jacobina och Britta Kristina redan bodde.

Anna Lovisa Lagercrantz var d t Axel Lagercrantz på Hovgården och hans hustru Britta Johanna, född Schuberg, d t häradsskrivaren Nils Schuberg och hans hustru Anna Stina, född Alsing.

Till Eisermans hushåll hörde tidvis också modern Kristina Maria Rydell, svärmodern Britta Johanna Schuberg och svägerskan Juliana Lagercrantz.

Familjen inflyttade fr Hulegården i Stråvalla sn.

Maria Olofsdotter (dottern) var i fyra år piga hos sin blivande man som var änkling, innan de gifte sig. Eftersom hon var sjuklig hade hon då inte full piglön, vilket hennes förmyndare, brodern Nils, opponerade sig emot. Han stämde sin blivande svåger och vann målet.

Britta Olofsdotter fick två utomäktenskapliga barn: Karl Johan år 1823, död samma år, och Sven August 1831. Hon gifte sig 1843 med

Johan Svensson fr Rp #6. Från ca 1875 var hon bosatt i stugan Ledslätt vid Skärte #2, sedan maken flyttat till Svartrå sn.

Om Olof Olofsson står det i hsf: "förlorat ena benet, kan ej nyttja träben".

Börge Olofsson krävde år 1845 vid häradsrätten sin bror Olof på pengar. Börge var då bosatt i Skällstorp, Gällared sn.

Anders Olofsson blev åbo på Aleslöv #1.

Av alla som bott i Skärte är Nils Olofsson den som givit Himle häradsrätt mest arbete. Här följer korta sammanfattningar av flertalet av de mål han var inblandad i t.o.m. år 1850:

Nils Olofsson kom en dag år 1831 i sitt eget hus i gräl med Sven Henriksson i Torsbäck. Senare samma dag mötte han Sven på stigen till Torsbäck och "gav honom en skuffning" (som det står i domboken) så att att han föll omkull och blev blodig på kinden. Nils blev åtalad för detta men målet avskrevs så småningom i brist tillräcklig bevisning.

År 1838 stämde Nils Olofsson tre åboar på Rp #6 för att få dem att betala 312 alnar gärdesgård som han för deras räkning satt upp längs deras rågång mot Hafstorps by. Svarandena genmälde att gärdesgården var 16 - 17 år gammal och byggd av kärandens far som inte krävt någon betalning. De stämde i sin tur Nils för att han ännu inte byggt färdigt en gärdesgård mellan Backagården och deras gårdar. Målet slutade med förlikning.

Han fick år 1839 böta för försummad snöskottning.

1841 började en lång och invecklad process vars kärnfråga var äganderätten till torpet Risängen under Skällinge #2, d.v.s den s.k. Skällinge kvarn. Jöns Johansson, bördig fr Aleslöv, hade köpt den år 1837. Han var skyldig Nils Olofsson mycket pengar och för att få skulden ur världen gjordes en invecklad överenskommelse som i stort sett gick ut på att bl.a. kvarnen skulle säljas på auktion varefter Nils skulle ta det han hade att fordra av Jöns och denne få behålla överskottet samt i fortsättningen få arrendera kvarnen. Men något överskott uppstod inte. Tvärtom blev Jöns fortfarande skyldig Nils pengar. Säkerligen med all rätt ansåg sig Jöns lurad och stämde Nils. Men då denne inte gjort några formella fel, vann han processen i häradsrätten.

Men Jöns överklagade först till länsstyrelsen och sedan till hovrätten. Åren gick utan att saken blev avgjord och i väntan på ett slutgiltigt utslag vägrade Jöns att flytta. År 1846 tog sig Nils för att med våld bemäktiga sig nyckeln till kvarnen, slå sönder dörren och bortföra vitala delar av kvarnen, så att den blev obrukbar. Enligt en anklagelse som dock inte blev fullt bevisad, tog han bort alla dörrar och fönster i det hus som Jöns och hans familj bebodde. För dessa övergrepp fick han böta och dömdes att ersätta Jöns för de skador han vållat. 1847 föll hovrättens dom som fastslog att Nils var rätt ägare till kvarnen. Jöns flyttade utblottad till Rolfstorps by.

Hovrätten hade emellertid ålagt Nils att lämna Jöns en noggrann redovisning av ovannämnda auktion. Då Jöns inte blev nöjd med denna, stämde han Nils. Denna process hade just börjat år 1850, varför utgången inte kan redovisas här.

Vintern 1844 hade Nils Olofsson "inackorderat" 4 får och en bagge, hos ovannämnde Jöns Johansson. Han vägrade sedan att betala för detta med motivering, att han ville kvitta kravet mot de ännu större skulder som Jöns hade till honom. Han blev stämd och omsider dömd att betala. (Att han inte i sin tur stämde Jöns berodde nog på att denne då var utfattig.)

Efter en syneförrättning som skedde 1845 ålades Nils Olofsson att stå för hälften av underhållet av den s.k. Torsbäcks kvarnväg, dvs vägen från häradsvägen mellan Rp och Skällinge till kvarnen. Kvarnvägen fortsatte nämligen till Backagården. Men vid förrättningen tycks man ha förbisett att Nils nyligen byggt en egen väg från sin gård till en punkt på kvarnvägen 178 famnar (ca 320 m) från häradsvägen. Nils protesterade i häradsrätten, som bestämde att han bara skulle vara underhållsskyldig för hälften av de 178 famnarna.

Han hade en äng som han mot betalning låtit torparen och skräddaren Anders Svensson (se nedan under Hantverkarstugor!) bruka. När torparen år 1845 dog, hade han enligt Nils inte gjort rätt för sig vad ängen beträffar. Nils stämde då arvingarna för att få dem att betala skulden, men då han dels hade svårt att bevisa sin fordran, dels vid ett par tillfällen uteblev när målet behandlades i rätten, förlorade han detsamma.

1847 blev Nils stämd av alla de andra åboarna i byn därför att han vägrade hjälpa till att försörja ett fattighjon som tidigare varit åbo på gården. Han förlorade målet.

År 1848 och ett par år framåt tvistade han med förre nämndemannen Johannes Jönsson i Aleslöv, en man som om möjligt ännu oftare figurerade vid häradsrätten, om likviden för en oxe som han köpt av Johannes, fraktat till Göteborg och där sålt. De lyckades bli oense om betalningsvillkoren. Nils vann detta mål sedan han tvingats gå ed på att han talat sanning.

Vid ett av de många rättegångstillfällena (i Varberg) i sistnämnda mål uteblev han, och skyllde sedan på att hans motpart genom att diskret ha hällt något som troddes vara polityrsprit i hans glas, fått honom så full att han inte kunnat infinna sig. De båda antagonisterna var tydligen inte värre ovänner, än att de strax innan deras mål skulle påropas, tillsammans kunnat ta sig ett par "toddar" på hattmakare Kahnbergs krog. Nils lyckades med hjälp av vittnen bevisa sitt påstående, och Johannes fick böta för tilltaget.

Nils Olofsson köpte en ko av torparen Anders Andersson i Stensared, son till ovannämnde Anders Svensson. Som betalning lämnade köparen spannmål och potatis, men säljaren fick t.v. ha kvar kon "att begagna till mjölkning och körning(!)". Emellertid sålde Anders kon ännu en gång till en annan köpare och blev förstås stämd av Nils, som med lätthet vann detta mål. Det utspelades i häradsrätten 1848 - 50.

Katarina Eliasdotter var född i Lundby, Valinge sn.

Johan Aron var född på Säm #6, Valinge sn. Han hade många förtroendeuppdrag i kommunen och landstinget. Han var även häradsdomare.

Emelie Amalia Petterson, lärarinna, g 1896 m folkskolläraren Frans August Lovén, f 1866 i Jönköpings Östra församling, flyttade med honom dit.

Gården ägdes år 1926 av Augustinus Johansson.

GÅRD C SKÄRTE #3 HALLAGÅRD

Enl. mtl 1760 infyttade Börge Larsson fr gård E.

Börta Andersdotter härstammade fr Obbhult.

En Anna Börgesdotter fr Skärte gifte sig 1734 med Sven Olofsson fr Kulparp, Skällinge sn. Fadderförbindelser visar att hon sannolikt var d t Börge Larsson. Men enl. födelseboken hade han inte någon dotter Anna.

Hans Börgesson Troligen åbo efter fadern några år runt 1725, ev. åbo tillsammans med brodern Jöns, troligen ogift

1700 -

År 1744 i mars månad nedbrann hela Hallagården fullständigt. Enl. domboken var Jöns broder Anders också åbo på gården då.

Jöns Börgesson och sonen Börge dog samtidigt av "rödsot" (dysenteri).

Anna Nilsdotter var född i Attarp, Skällinge sn. Hon gifte om sig med nästa åbo.

Enl. hsf och kommunionlängder hade Jöns och Anna en son Lars, och enl. bouppteckningen år 1750 efter Jöns fanns då en 9 månader gammal dotter Börta. Inget av dessa barn tycks vara inskrivna i födelseboken.

Hans Larsson var född på Svartrå #6, Svartrå sn. Stämd för försummat vägunderhåll 1772.

Börta Hansdotter gifte enl. domboken om sig med timmermannen Hans Holmelin, som bodde i Majorna i Göteborg.

Jöns Björnsson var född på Ugglarp #1. Hans efternamn skrivs ibland Biörsson eller Börgesson. Han stämde 1787 en bonde i Övra Lia, Skällinge sn, för att på Övra Lia skog ha fällt och bortfört en Jöns tillhörig bok. Av domboken framgår att han och andra bönder i bl.a. Skärte år 1787 ännu inte betalat tillbaka utsädesspannmål som de 5 år tidigare efter ett dåligt skördeår fått låna av frälseägaren Alströmer. År 1793 köpte han gården av Lars Bonander, se gård F !

Gertrud Hansdotter har i kyrkobokens vigselnotis felaktigt fått förnamnet Kerstin.

Börge Jönsson bodde i Skammerhult, Nösslinge sn, troligen åbo där.

Anders Jönsson hade enl. hsf 1806 flyttat till Onsala där han "idkar sjöfart". Sjöman enl. faderns bouppteckning 1811 och enl. andra bouppteckningar bosatt i Göteborg åtminstone1827 och 1831.

Johan Andersson var åbo på Kulparp #2.

Börta Svensdotter var född i Ragnarp, Skällinge sn.

Per Persson var född i Kushult. Stämd 1839 för försummad snöskottning.

Neta Lovia var d t Sven Sebbelius, klockare i Sibbarp sn och åbo i Köinge sn.

Per Persson köpte 1845 den ena gården på hemmanet Tågarp #2, Skällinge sn, av sin svåger Niklas Andersson. (Denne var då nyligen utsläppt från Långholmen i Stockholm, där han suttit nära 11 år, mot sitt nekande dömd för ett mord.)

År 1836 avhandlades vid tinget en svårartad tvist mellan de båda åboarna på Hallagården och tre åboar i grannbyn Tågarp. Mellan Hallagårdens och Tågarps utmarker fanns en gemensam gärdesgård. De båda tvistande parterna anklagade varandra för att ha försummat underhållet, så att de båda hemmanens kreatur kommit in på varandras utmarker. Hallagårdsborna anklagade dessutom motparten för att ha satt eld på ljung på deras mark. Sedan många hårda ord växlats förliktes parterna.

Samma år han dog stämde Per Persson Johan Petter Bengtsson, gård I, för att denne ännu inte åstadkommit en vid en stängseldelning 1831 beslutad hägnad, vilket tvingat Per att bygga den själv. Processen utvecklade sig till en tidstypisk gärdsgårdstvist med mångordiga beskyllningar och motbeskyllningar, ofta om saker som hade föga med själva målet att göra. Processen varade i två år och slutade med seger för Pers änka. Hägnaden i fråga var ca 40 m lång och bestod dels av ett dike dels av en jordvall, vars djup resp. höjd var ca 1 m.

Snart efter Per Perssons död anordnade hans änka en stor auktion på gården. Den varade i tre dagar. Efteråt blev änkan och auktionsförrättaren Per Johansson i Skällinge stämda för att de inte respekterat de tider som givits i tillståndet att hålla auktionen. De blev i brist på tillräcklig bevisning frikända. Ett flertal personer, dock ingen Skärte-bo, blev senare stämda för fylleri under auktionen. En hattmakare Kahnberg fr Varberg, som under auktionen serverat mat och kaffe, åtalades för att även ha sålt brännvin. Han nekade förstås till detta men medgav att han "bortskänkt supar". Även han frikändes i brist på bevis.

Enl. vad faddrarna intygar i ett tillägg till hsf, är fel namn infört i födelseboken för Svenjetta Severina. Rätt namn är Josefina.

Albertina Lovisa och hennes make Anders Aron fr. Tågarp, Skällinge sn, var kusiner. Han var först åbo där och fr. 1866 på Rp #5.

Gården (gård C) såldes ca 1850 till Johannes Eliasson, gård D.

GÅRD D SKÄRTE #3 HALLAGÅRD

Hans Olofsson var vittne i häradsrätten 1669 och 1672. Talesman för övriga åboar i Skärte i en tvist om mark med åboar i Rolfstorps kyrkby år 1672. Efterlyste vid tinget 1679 en rödhjälmad kviga som kommit bort för honom.

Att änkan Anna Jönsdotter dog i Skärte 1716 är säkert, men inte riktigt säkert att hon var änka efter Hans Olofsson.

En Lars Hansson fr Skärte var vittne i häradsrätten flera gånger under åren 1668 - 73. Han kan vara s t Hans Larsson. Lars Hansson hade enl. domboken 1676 sonen Sven Larsson.

Olof Ingemarsson var född i Mute. Hans första hustru var född i Hallagården och hennes föräldrar hette enl. kyrkoboken Sven Olofsson och Inger Larsdotter. Kanske var Sven åbo före ovannämnde Hans Olofsson och bror till denne.

Enl. kyrkoboken dog år 1720 en änka Börta Börgesdotter i Hallagården 78 år gammal, alltså född ca 1642. Detta är nog ovannämnda Karin Börgesdotter med felskrivet förnamn. Makarnas val av faddrar tyder på att hon kom fr Skällinge.

Nils Gunnesson var född på gård J. Bengta Olofsdotter gifte om sig med nästa åbo.

Anders Börgesson var född på gård C.

I mars 1744 nedbrann hela Hallagården (gårdarna C och D) fullständigt. Denna händelse skadade Anders Börgessons ekonomi till den grad att det blev utmätning hos honom år 1749.

Anders blev 1748 stämd av Olof Gunnesson, gård J, i dennes egenskap av förmyndare för sin brorsdotter Ingeborg Nilsdotter, som också var Anders styvdotter. Olof ville med stämningen få Anders att betala ut Ingeborgs hos honom innestående farsarv. Anders vägrade med motiveringen dels att Ingeborg redan fått ut sitt arv i form av underhåll och saker, dels att han var utfattig. Målet slöts med förlikning. Nils Anderssons födelse är ej noterad i kyrkoboken.

Tre av barnen dag alltså samma år. De dog av "rödsot" (dysenteri).

Det äldre barnet Olof Andersson dog nog innan det yngre barnet var fött, men dödsfallet är ej noterat i kyrkoboken. Den yngre Olof Andersson var troligen tegelbruksarbetare och g m Pernilla Johansdotter fr Träslöv. Ev. är det han samme Olof Andersson som senare blev åbo på gården.

Anders Andersson blev 1757 åtalad för att ha satt eld på fäladsmark på Hovgårds och Mute utmark men frikänd i brist på bevis.

Nils Andersson bötfälld för försummat vägunderhåll 1756.

Hustrun var född i Borsthult, Svartrå sn. Hon kallas Andersdotter i sin dödsnotis. I dotterns födelsenotis är hennes namn utelämnat.

Olof Andersson var nog broder till föreg. åbo. Han gifte 1780 om sig med pigan Bengta Larsdotter fr. Grimeton sn och flyttade till henne.

Karin var född i Kulparp, Skällinge sn. Hon var tidigare g m Henrik Olofsson i Kulparp, d 1759. De hade dotter Inger, g m nästa åbo.

Jöns Hansson köpte gården av Lars Bonander, gård F, år 1793, men då hade han sannolikt brukat den under åtskilliga år. Han var född på gård N. Bötfälld för försummad väghållning 1789. Stämd för att ej ha återbetalat lånad spannmål tillsammans med Jöns Björnsson, gård C. Se under denne!

Inger Henriksdotter hade en ogift, sjuklig syster vid namn Ingeborg som hon hade boende hos sig i 20 års tid, men som 1818 flyttade till systrarnas brorson Henrik Andersson i Kulparp. Där skrev Ingeborg ett testamente till Henriks förmån. Inger klandrade testamentet och krävde vid en rättegång, att Henrik skulle ersätta henne för den mångåriga vården av systern. Hon förlorade målet därför att hon inte kunde bevisa sina påståenden.

År 1827 blev Inger tillsammans med en annan äldre kvinna åtalad och troligen bötfälld för "vårdslöst förfarande" vid förlossning av Elin Markusdotter, gård O. Inger bodde då på torpet Stenebro vid Hovgården hos sin dotter Kerstin och svärson Anders Svensson. Denne var född i Övre Lia, Skällinge sn. De flyttade 1835 till Ragnarp, Skällinge sn.

I Himleån, som utgjorde gräns mellan Hallagården och Kulparp #1, fanns ett fall i vilket Kulparpsborna anlagt en kvarn som ca 1690 lades öde. Men rätten att ha en kvarn i fallet hade de kvar. Ungefär år 1795 byggde Hallagårdborna i samma fall ett ålfiske. Kulparpsborna ansåg då att de hade lika rätt till ifrågavarande fiske och stämde 1799 Hallagårdsborna för att få detta fastställt. Tvisten slutade med en förlikning som innebar att de båda hemmanen skulle dela fisket lika. Överenskommelsen skrevs för Hallagårdsbornas räkning under av änkan Inger Henriksdotter och Jöns Björnsson på gård C.

Uppgifter i de handlingar som hör till Laga skifte 1860 tyder på att ovannämnda vattenfall låg vid en liten ö ungefär där Himleån upphör att vara gräns mellan socknarna Skällinge och Rolfstorp. Platsen kallas Pikskulle i nyssnämnda handlingar.

Elias Jönsson var född på Svartrå #4. Han köpte år 1818 de andelar i gården som tillhörde hans svågrar Nils och Hans, och 1820 de som tillhörde hans svägerskor Nilla och Kerstin.

Efter J. A. Schubergs död gifte Inger Lena Eliasdotter år 1840 om sig med Carl Jönsson, även han åbo i Ugglarp.

Magnus Johansson blev åbo på Aleslöv #1.

GÅRD C + D SKÄRTE #3 HALLAGÅRD

Johannes Eliasson köpte ca 1850 den andra gården på hemmanet, alltså gård C. Han bötfälldes år 1839 för försummad snöskottning. Under hans tid som åbo ägde laga skifte rum. Om tvisten mellan Hallagårdens och Tågarps åboar, se under Per Persson, gård C!

1843 stämde Johannes åbon Tobias Kaspersson i Tågarp och hans tre söner för att de fällt och hemkört ett bokträd, som Johannes ansåg sig ha köpt på rot av åbon Andreas Johansson i Elingaberg. (Tågarp och Elingaberg ligger i Skällinge sn.) Tågarpsborna ansåg sig också ha köpt trädet. Antagligen hade någon förväxling ägt rum. Parterna förliktes omsider.

Åren 1847 - 64 ägde Johannes en gård i Aleslöv som han köpte på utmätningsauktion hos sin svåger Magnus Johansson.

Anna Lena Andersdotter var född i Mad (förr Maa), Skällinge sn.

Severina Bernhardina Nilsdotter var född på gård F, där maken Johan Edvard Johannesson blev åbo.

Lovisa Petronella Andersdotter var född i Svartrå sn men växte upp i Karl Gustav sn.

Gården ägdes 1926 av Emil Carlsson, g m Josefina Potentia Nilsdotter.

GÅRD E SKÄRTE #4 GOAGÅRD

Med början år 1690 behandlade häradsrätten en tvist om rätten till två kvarnar i Himleån, som domboken kallar Rolfstorps kyrkokvarn och Skällinge kvarn. Kärande var bönder i Skällinge och svarande ovanstående Lars Andersson och Helge Larsson, även han åbo på Skärte # 4. De senare vann målet. Det framkom att en tidigare ägare till åtminstone den ena kvarnen var Lars Nilsson, som bodde vid kvarnen i 62 år, och Anders Larsson. De var far och son och troligen farfar och far till ovannämnde Lars Andersson.

Lars Anderssons hustru dog ca 1684.

Anders Olofssons hustru dog nog ca 1735. Uppgifterna om henne och barnen kommer från mantalslängderna och är därför osäkra.

Anna Andersdotter kom fr Skällinge #2.

Ingrid Jönsdotter var nog inte född i Rp sn. Hon var troligen syster till Johanna Jönsdotter på gård N. Val av faddrar tyder på det.

Börge Guttersson var född på gård I. Han köpte gården 1795 av Lars Bonander, gård F men hade alltså varit åbo på den sedan ca 1766.

Inger Larsdotter var född på gård L.

Åren 1820 - 22 arrenderades den kvarn som hörde till gården av skräddardrängen Olof Andersson. Han blev stämd och fälld för att inte ha betalat arrendet för 1822. (Om Olof Andersson, se nedan under rubriken Hantverkarstugor!)

Lars Olofsson var åbo vid Laga skifte, vid vilket bestämdes att gården skulle flyttas. Den lades strax intill Torsbäck. Lars blev stämd 1839 för försummad snöskottning. Han köpte sina syskons andelar i gården år 1835. År 1900 var han socknens äldste invånare.

Inger Bengtsdotter var född på Mute #8.

Selma Eugenia Johansdotter var född i Skällinge sn. År 1900 var hon ännu inte g m Johan Gustav Larsson, som ägde gården 1926.

GÅRD F SKÄRTE #4 GOAGÅRD

Helge Larsson vittnade i häradsrätten 1669 och 1672. Han var kvarnägare, se under Lars Andersson, gård E!

En änka Karin Jönsdotter dog på Skärte #4 år 1702, troligen hustru till Helge Larsson.

Ingrid Helgesdotter fr Skärte stämd för lägersmål med Anders Andersson fr Skärte 1684, och Inger Helgesdotter fr Skärte g 1698 m Anders Larsson fr Säm. Dessa kvinnor är nog samma person och d t Helge Larsson. Eventuellt hade hon en syster Ingegerd. (Osäkerheten beträffande namnen beror på att man i äldre tider inte var så noga med att skilja mellan vissa förnamn som liknade varandra.)

Börge Helgesson Troligen åbo några år, innan han år 1691 flyttade till Nösslinge sn. Ogift när han bodde i Skärte.

Jöns Helgesson Ogift när han bodde i Skärte. Alla uppgifter om Börge och Jöns Helgessöner är hämtade från mtl, som kanske (1691 - 96) också säger att de blev drängar hos brodern Lars.

Ingegerd Svensdotter var född i Rp sn. Gunilla Jönsdotter kom fr Djurarp. Enl. mtl 1722 var hon vanför.

Nils Svenssons och Gertrud Larsdotters son Lars blev åbo på gård L.

Lars Svensson var född på Rp #3. Han var 1756 inför rätta för försummat vägunderhåll.

Lars Larsson tog namnet Bonander och var borgare och handelsman i Borås. Han köpte gårdar i Skärte av Sahlgren-Alströmerska konkursboet och sålde dem till åboar i Skärte. Han var nog aldrig bosatt i Rp sn annat än som barn och yngling.

Enl. bouppteckningen efter föräldrarna var även sonen Sven handelsman i Borås med efternamnet Bonander.

Sven Jönsson i Mute Landbogård (Mute #8) var alltså (i tur och ordning) g m två systrar med samma namn. Han köpte hela Skärte #2 av svågern Lars Larsson Bonader år 1801 och sålde gården året därpå till C.D. Eiserman.

Båda döttrarna Gunilla heter så enl. födelseboken, men den yngre dottern kallas Gunnel i ovannämnda bouppteckning och i dödboken.

Anders Olofsson var född på Linnarp #3. Enligt vad han själv sade, när han vittnade i häradsrätten, var han lomhörd. År 1795 köpte han gård F av sin svåger Lars Bonander.

Div. bouppteckningar upplyser att alla barnen utom Sven tog efternamnet Scherdin. Lars, Olof och Johannes var handelsmän och borgare i Borås. Lars Scherdin var mot slutet av sitt liv bosatt i Olofstorp, Valinge sn, där han ägde två gårdar. Han innehade också en gård i Säm i samma socken samt två gårdar i Rolfstorps by.

Inger Andersdotter hade på äldre dagar undantag på gården tillsammans med sin svägerska Johanna Eskilsdotter.

Greta Lisa Andersdotter flyttade till Borås år 1818, återvände som änkan Greta Lisa Scherdin 1857 och var bosatt på gården till sin död.

Johanna Eskilsdotter var född i Olofstorp, Valinge sn. Inför rätta 1839 för försummad snöskottning.

När Nils Jakob Bengtsson var åbo skedde Laga skifte. Vid det tillfället ägde han även halva Skärte # 5, gård G + H. Senare köpte han 1/8 mtl av Anders Persson, gård G+H. Hans föräldar var Bengt Nilsson, mjölnare på Torsbäck, och Kristina Jönsdotter. Modern bodde på gården som gammal änka och senare i en backstuga vid Skärte #4 tillsammans med son och sonhustru.

Som ägare till en kvarn i Himleån stämde Nils Jakob 1847 arrendatorn av kvarnen vid Skällinge #2 för att han börjat ta in "främmande mäld", vilket han ansåg att denne inte hade rätt till. Men motparten kunde visa att en sådan rätt fanns, och Nils Jakob förlorade målet.

Johan Edvard Svensson var åbo på Mute #8.

Johan Edvard var född på gård C. Förutom gård F ägde han 1/16 mtl av Skärte #5 och 1/4 mantal av Skärte #6, gård I 1, där han bodde några år.

Gård F kallas Lille-Larsa. Den ägdes 1926 av Alfred Julius Johansson. Han ägde då också en del av f. d. Skärte # 5.

GÅRD G SKÄRTE #5 GUTTERSGÅRD

Anders Svensson vittnade i häradsrätten 1669 och 1672. År 1667 stämde han Arvid Ingemarsson i Torsbäck i en rågångstvist. Han var inför rätta 1670, för att ha utväxlat skällsord med länsmannen Isak Jonsson i Skärte och för att ha slagits med honom. År 1675 blev han stämd för gäld av Jöns Olofsson i Backagården. År 1698 bevakades i rätten ett testamente enligt vilket hans hustru i andra äktenskapet och barnen med henne ska få sitta i orubbat bo. En son Lars i första äktenskapet hade då redan fått ut sitt arv.

Anders Andersson var åtminstone någon tid soldat, ty år 1709 stämde hans bror Gunne på hans vägnar några bönder för att de ej betalat honom knektelega.

Gunne Andersson

Gunne köpte nog gård H av Lars Helgesson (se nedan!) år 1723. Om Gunne Andersson och hans familj, se nedan gård G+H!

GÅRD H SKÄRTE #5 GUTTERSGÅRD

Essbjörn Andersson är omnämnd i domboken 1667 och 1674. Han blev år 1686 dömd för hor med "kvinnfolket" Gunnel Toresdotter, som vid rättegångstillfället vistades i Gällared sn. Han kallas i domboken "herrskapsbonde till salig kanslern Wulfrath".

Helge Larsson kom fr Torstorp, Grimetons sn. Gunilla Torbjörnsdotter var änka vid vigseln.

Lars Helgesson

1696 - (1715 - 23)

När Lars Helgesson enl. mtl övertog gården var han gift. Enl. mtl 1721 betalade han då inte skatt på grund av sjukdom, och Gunne Andersson, gård G, brukade hans gård. Senare tas gården inte upp i mantalslängderna. Detta bör nog tolkas så att Gunne Andersson övertog åborätten till gården och slog ihop den med sin egen.

GÅRD G + H SKÄRTE #5 GUTTERSGÅRD

Gunne Andersson stämd 1756 för försummat vägunderhåll. Kerstin Nilsdotter var fr. Tjärby, Grimeton sn.

Kerstin Bondesdotter var f på Mute #3. Sven blev åbo där.

Anders Gunnesson var inför rätta år 1731 för att ha undanhållit pengar som han fått av en familj i Skällinge för att ge sin fader. Nekade länge men bekände till sist och dömdes att böta.

Enl. hsf fanns i familjen även en son Nils, f ca 1736. Han finns inte i födelseboken. Han blev åbo i Stamnared sn.

Börge Gunnesson och hans andra hustru dog i en stuga vid Torsbäck, dit de flyttat före 1795. Ingen av hans fruar tycks ha varit fr Rp sn.

Han hade ej återbetalt spannmål, se under Jöns Björnsson, gård C! Börge lämnade gårdsbruket i samband med att Per Olofsson fr gård I, nästa åbo, köpte gården av Sahlgren-Alströmerska konkursboet.

Per Olofsson skänkte 1805 på 50 år ett litet stycke mark till sin svåger skräddaren Anders Svensson och syster Anna att bygga sig ett hus på.

År 1807 åtalades Per och dömdes för att 8 år tidigare ha gjort sig skyldig till tidelag, ett brott som i forna dagar ansågs vara så svårt att det kunde straffas med döden. Detta förhållande förklarar att han natten innan den dag då han visste han skulle bli häktad, skrev ett testamente i vilket han skänkte halva gården till hustrun som morgongåva och insatte dottern som sin enda arvinge. Detta testamente missgynnade ju i hög grad den senare födde sonen, så att efter Pers död anhöll de båda barnens förmyndare i häradsrätten att testamentet skulle ogiltigförklaras och att dödsboet skulle ärvas som lagen föreskrev. Rätten biföll denna anhållan.

Karin Andersdotter var född i Annestorp, Skällinge sn. År 1823 krävde hon i häradsrätten Nils Svensson i Rp på pengar.

Anders Persson köpte år 1838 sin syster Gustavas andel i gården. Under hans tid som åbo skedde Laga skifte. Han ägde då också 1/4 mantal av Skärte #6. Med början på 1860-talet sålde han i olika omgångar delar av sina ägor till olika personer, det mesta till grannarna på #4 och #6. Ca 1880 var hela gården såld och fanns inte längre.

Anna Britta Hansdotter var född i Attarp, Skällinge sn.

Om Juliana Karolina Andersdotter är i hsf antecknat, att det står fel i födelseboken. Rätt namn är Juliana Kristina. Hon hade de utomäktenskapliga barnen Emma Amalia, f 1865, då modern ännu var hemmadotter, och Carl Emil, f 1875, då modern var piga på Hovgården. År 1900 bodde hon tillsammans med modern i en stuga på Skärte #5, och de var då de enda som var "skrivna" på denna gård.

Av f. d. Skärte #5 ägdes år 1926 5/32 mtl av Karl B. Berntsson i Attarp, 1/4 mtl av Alfred Julius Johansson på gård F, 1/16 mtl av Olof Bernhard Matsson på gård P och 1/32 mtl av Karl Julius Johansson på gård I 2.

GÅRD I SKÄRTE #6 LILLAGÅRD

Gutter Larsson omnämns i domböckerna flera gånger under 1670-talet.

En änka Gunilla Eriksdotter dog i Skärte 1703. Hon var troligen änka efter Gutter Larsson.

Börge Guttersson flyttade enl. mtl 1689 till Grimeton sn och blev skomakare där.

Karin Olofsdotter kom fr Åkulla.

Gutter Persson gifte 1749 om sig med änkan Kerstin Olofsdotter på Rp #5 och blev åbo där.

Ingegerd Börgesdotter var född på Rp #1. Ibland skrivs hennes förnamn Inger.

Börge Guttersson blev åbo på gård E. Han och brodern Olof var gifta med varsin syster.

Enl. den enstaka husförhörslängden 1750 bodde då på gården bara de fyra syskonen Karin, Olof, Börge och Börta.

Börta Guttersdotter var länge piga i sin syster Karins hushåll och troligen ogift.

Olof Guttersson stämd 1756 för försummat vägunderhåll. Ingeborg Larsdotter var född på gård E.

Anna Olofsdotter är väl dokumenterad men hennes födelse är ej noterad i kyrkoboken. Hennes make var skräddare i Skärte. Se nedan under rubriken Hantverkarstugor!

Olof Olofsson var smed. Han och hustrun fick 1804 tillstånd av samtliga åboar i Skärte att på deras gemensamma utmark vid den s.k. Backalyckan bygga sig ett hus. Efter bådas död skulle tomträtten återgå till byn men eventuella arvingar ha rätt att bortföra huset.

Per Olofsson 1765 - 1813

År 1789 köpte han av Sahlgren-Ahlströmerska konkursboet gård G + H, och året därpå flyttade han och föräldrarna dit. Därefter blev han stämd av nästa ägare till den gård han lämnade, alltså Bengt Börgesson, för att vid flyttningen tagit med sig en liten stuga, som användes som svarvarverkstad, en del timmer, ett par fönster och dörrar m.m. Parterna förliktes sedan Per lämnat Bengt viss kompensation.

Om Per Olofsson se vidare under gård G + H!

Bengt Börgesson inflyttade 1790 med sin familj fr Övre Lia, Skällinge sn, där han var född. Han köpte gården år 1789 av Sahlgren-Alströmerska konkursboet. Han svarade inför rätta år 1798 för försummad väghållning. År 1802 blev han medelst rättegång krävd på ett lån av Boråshandlanden Anders Wallenius.

Börta Persdotter var född i Skällinge by och d t Per Schörling, klockare i Valinge pastorat, och Karin Ekström.

Karl Börgesson med familj bodde först i Stamnared och flyttade ca 1813 till Getterön.

Om Nils står det i bouppteckningen efter svärfadern år 1813, att han då bodde på Tufve Torp (vid Holmagärde?) och var borgare i Varberg.

Bengt Jönsson kom fr Flähult, Ullared sn.

Bartold Andreas Bengtsson var åbo på Rp #5.

Johan Petter Bengtsson deltog i Laga skiftet 1860 - 61. Han ägde då denna gård (I) 1/4 mantal, men även 1/8 mantal av Skärte #5.

Gunnel (ibland Gunhild) Andersdotter var född på Mute #3. Hon bodde som barn hos sin moster Kristina Börgesdotter och hennes man Anders Bengtsson, åbo i Bråtås. När hon blev äldre skötte hon utan lön hushållet för dessa barnlösa makar ända tills hon gifte sig. Därför testamenterade Kristina all sin egendom till henne. Efter Kristinas död klandrades testamentet i häradsrätten av fem av hennes övriga syskonbarn, som också hävdade att Johan Petter och Gunnel hade handlat bedrägligt vid bouppteckningen. Syskonbarnen förlorade målet.

Om Johan Petters gärdesgårdstvist med Per Persson, gård C, se under denne!

Albertina Kristina Charlotta gifte sig 1880 med Olof Olofsson* fr Mad (förr Maa), Skällinge sn, född i Ås sn. Makarna bosatte sig när de blev gamla i en backstuga vid gården.

Karl Johan Håkansson var född i Ullared sn och Anna Sofia Andersdotter (ibland Andreasdotter) i Okome sn. Deras båda söner var födda i Ullared, varifrån de inflyttade 1875. Efter första hustruns död flyttade han till Aleslöv #2, där han arbetade som snickare. När han gifte sig med sin andra hustru, som var d t åbon på gård I, flyttade han tillbaka dit. Under hans frånvaro brukades gården av Johan Alfred Bengtsson, f 1855 i Fagered sn.

Karl Johan Håkansson och hans andra hustru hade boskillnad och ägde hälften var av gården. Mannen sålde år 1882 sin del till Johan Edvard Johansson. Denna del kallas i fortsättningen Gård I 1. Hustrun sålde år 1884 hälften av sin del till sin broder Bartold Anton Johansson. Denna del kallas i fortsättningen I 2. Återstoden, alltså en fjärdedel av makarnas ursprungliga jordinnehav, behöll hon till år 1900, då hon sålde den till Johan Albin Karlsson och hans hustru Emma Bernhardina Bartoldsdotter.

År 1884 - 86 genomfördes en hemmansklyvning med gårdarna I 1 och I 2 samt den mark som Anna Beata behöll till år 1900. Förrättningen innebar att man bytte mark med varandra så att ägorna blev bättre arronderade. Man kom samtidigt överens med berörda bönder i Kulparp, byn på andra sidan Himleån, om att medelst grävning räta ut ån, som var mycket krokig mellan Kvarnerna och Torsbäck.

GÅRD I 1 SKÄRTE #6 LILLAGÅRD

Johan Edvard Johansson (1882 - 87) Åbo äv. på gård F. Se under denna!

Niklas Nilsson var född på Säm #1, Valinge sn, och hustrun i Skällinge kyrkby. År 1888 flyttade han till USA, åtekom 1892 och flyttade till USA med hela familjen året därpå.

Johan Edvard Johansson (1892 - 94) Åbo äv. på gård F. Se under denna!

Olof Bernhard Matssons fader var skollärare i Rp. När han gifte sig var han kyrkovaktmästare. Maximiliana Larsdotter var född i Tingås.

Gården ägdes 1926 av Olof Bernhard Matsson

GÅRD I 2 SKÄRTE #6 LILLAGÅRD

Anna Larsdotter var född i Karl Gustav sn. Makarna slutade sina dagar som backstusittare i Skärte.

Karl Julius Johansson var var född på gård J. Han var först mjölnare vid Skärte kvarn. Hustrun var född på Rp #3.

Denna gård ägdes år 1926 av Karl Julius Johansson och kallades Kvarnängen

GÅRD J SKÄRTE #7 BAGGAGÅRD

Anders Nilsson är omnämnd i Himle härads dombok 1670 och 1681.

Kerstin Olofsdotter var född i Torgestorp, Skällinge sn.

Sven Gunnesson blev åbo på Hafstorp #3. Hans hustru kom fr Torsbäcks kvarn.

En Anders Gunnesson var åbo i Kulparp och g 1713 m Kerstin Olofsdotter fr Kulparp, Skällinge sn. En uppgift i domboken och fadderförbindelser tyder starkt på att denne Anders var s t ovanstående Gunne Andersson, men i födelseboken finns han inte.

Oller Jönsdotter var född på Hafstorp #3.

Nils Olofsson var åbo på Attarp #3 och Anders Olofsson på Säm #7.

Jöns Olofsson stämd för försummat vägunderhåll 1756. Han vigdes i Valinge sn med Gunilla (eller Gunnel) Larsdotter från Säm, som emellertid inte tycks vara född i Valinge sn.

Sven Jönsson finns i kommunionlängder men inte i födelseboken eller i bouppteckningen efter fadern.

Jöns Jönsson köpte år 1803 gården av sin svåger Jöns Redberg. Under sina sista år arrenderade han ut den. En arrendator var Nils Bengtsson i Aleslöv, som Gunnel blev osams med och stämde. Hon vann målet. En annan arrendator var 1826 - 32 Anders Svensson, som Gunnel och mågen Johannes Larsson måste stämma för att få honom att lämna gården i det skick den var då han tillträdde arrendet. (Detta är inte den Anders Svenssom som arrenderade gård N.)

På sin dödsbädd testamenterade Jöns Jönsson muntligen sin egendom till Rolfstorps sockens fattiga. Gåvan skulle utgå, när både hans änka och enda då levande barn, dottern Inger, var döda. Han gjorde testamentet i förvissning att dottern, som hela sitt liv varit sjuklig och sängliggande inte skulle få några barn. Testamentets riktighet intygades av flera personer, bl.a. den präst som givit honom nattvarden och Jöns änka och dotter.

Emellertid förbättrades Ingers hälsa så att hon tre år efter faderns död ansågs vara fullt frisk. Hon gifte sig och fick barn. Hon och hennes make ansåg då, att de förhållanden som rådde då fadern dog, hade ändrats så mycket, att de vågade ett försök att få häradsrätten att föklara testamentet ogiltigt. De hävdade också att de personer som hade gått i god för testamentets riktighet varit jäviga. Men efter en lång och invecklad rättegång förklarde häradsrätten att Jöns Jönssons testamente skulle gälla. (Men handlingarna från Laga skiftet 1860 visar att Johannes Larsson - nästa åbo - då ägde gården. Antagligen hade han köpt den av socknen.)

Gunnel Olofsdotter var född på Rp #3 och syster till gårdfarihandlanden Jöns Redberg, som på sin ålderdom var bosatt i Rolfstorps by. Hon skrev ett testamente till förmån för sin måg Johannes Larsson och dotter Inger. Men år 1837 ändrade hon testamentet så att dottern blev ensam förmånstagare. Hon gjorde det på grund av mågens "uppförande mot mig och min dotter".

Tidigt på morgonen efter den natt då Jöns Jönsson dog, var gårdens arrendator Nils Bengtsson och Börge Hansson på Mute #6 sysselsatta med att snickra Jöns likkista. (Sådana här små bilder ur livet i gångna tider kan man hitta i domböckerna.)

Johannes Larsson kom fr Moatånga, Karl Gustav sn. Åbo vid Laga skiftet. Han tilldelades då det sydligaste skiftet i byn.

Inger Jönsdotter blev den 14 maj 1851 mitt på ljusa dagen rånmördad i sitt hem av en okänd, veterligen aldrig fasttagen och straffad man, som smög sig in i hennes hem, där hon för tillfället var ensam. Enligt vad som fortfarande berättas i Skärte var mördaren en luffare och mordvapnet ett betsman, som Inger tog fram det för att väga upp smör, som luffaren sade sig vilja köpa. Han utförde sannolikt dådet för att sedan kunna stjäla i det folktomma huset.

Karolina Beata Toresdotter var född på torpet Brohultet vid Brännhult. Från ca 1876 bodde hon tillsammans med sina fyra döttrar i en backstuga vid gården. Där fick hon uppleva att tre av dem dog inom loppet av tre år.

Karl Julius Johansson var först mjölnare vid Kvarnerna. Sedan blev han åbo på gård I 2, Kvarnängen.

Gården köptes ca 1870 av Nils Jakob Larsson, gård L. Den ägdes 1926 av Johan Edvin Nilsson, son till Nils Jakob Larsson.

GÅRD K SKÄRTE #7 BAGGAGÅRD

Sven Andersson ca 1640 - 1709 ( - ca 1705)

Sven och Kerstin hade nog äv. barnen Nils, f ca 1708, d 1742, åbo, Ugglarp #1, och Kerstin, f ca 1703, d 1767, g m And. Larsson, åbo, Ugglarp #2.

Kerstin Björnsdotter kom fr Valinge pastorat och Börta Larsdotter fr Stenaljung. Inger Jönsdotter kom fr Rp #3, gifte om sig med nästa åbo.

Sven Svensson blev åbo på Aleslöv #1 och nämndeman.

Börta Börgesdotter var fr. Jutagården, Grimeton sn.

Vigseln mellan Helge och Inger är inte antecknad i kyrkoboken trots att Inger nog var född i Rolfstorps by.

Helge Andersson var sannolikt född i Säm, Valinge sn. Han var tidigare g m Börta Jönsdotter fr Rp #3, där Helge var åbo. De vigdes 1721 och Börta dog 1744. De hade dottern Elin, som gifte sig med nästa åbo. (Även barnen Anders, f 1727 och Jöns, f 1735.)

När han gifte sig var Jöns Svensson dräng på Skärte #7, men han var nog inte född i Rp sn. Makarnas val av faddrar tyder på att han kom fr Grimeton sn. Han var stämd för försummad väghållning 1756.

Elin Helgesdotter var d t förre åbon i hans första äktenskap.

Sven Jönsson var åbo i Nedra Lia, Skällinge sn.

Anders Gunnesson kom fr Mute #9. Han var inte åbo utan landbonde (arrendator) åt Jöns Redberg, som ägt gården sedan 1789.

Makarna hade en son f 1799-03-21. Hans namn i födelseboken går ej att läsa.

Olaus Andersson dog som inhysesman hos brodern Gunne. År 1823 tycks Olaus ha deltagit i ett nattligt slagsmål på Skärte byväg. Domboken säger att han då var murare.

Gunne Andersson gjordes av ägaren Jöns Reberg till åbo år 1836. Tre år senare köpte han gården av Redberg. I köpekontraktet står, att köparen ska till säljaren årligen lämna "1/4 dels tunna goda äpple då de komma att finnas i hans egen trägård". Gunne var kyrkovärd.

Gustava Persdotter var född på gård G. Hon var åbo vid Laga skiftet. Hon fick det skiftet som ligger näst längst i söder i Skärte.

Emma Elisabet Augustsdotter var född på gård M.

Gården ägdes år 1925 av Johannes Svensson.

GÅRD L SKÄRTE #8 ASSARSGÅRD

Sven Nilsson dödades i skogen under ett vältande vedlass, står det i kyrkoboken. Enl. mtl var han på 1680-talet soldat.

Anders Svensson blev enl. kyrkoboken "slagen till döds av en häst ute på marken".

Formellt var nog Nils Jönsson åbo till sin död, men skötseln av gården hade han långt tidigare lämnat till nästa åbo, Lars Nilsson.

Ingeborg Bengtsdotter var född på Stensared #2. I vad som sannolikt är hennes dödsnotis i kyrkoboken, kallas hon Nilsdotter.

Makarna gjorde år 1763 ett testamente, som innabar att all deras egendom efter bådas död skulle tillfalla Ingeborgs brorsdotter Kerstin Larsdotter, som de tidigt tagit till sig och uppfostrat som sitt eget barn.

Lars Nilsson var född på Hafstorp #3. Han köpte gården (gård L) år 1791 av Lars Bonander, gård F. Två år tidigare hade han köpt gård O av Sahlgren-Alströmerska konkursboet. Han blev alltså ägare till halva Skärte #8 och halva Skärte #9.

Kerstin Larsdotter var född på Stensared #2.

Nils Larssons födelse är ej noterad i Rolfstorps kyrkobok. År 1816 köpte han hela faderns gårdsinnehav och 1828 gård N av Sven Henriksson i Kulparp. (Sven Henriksson ägde från 1825 även Torsbäcks kvarn.) Nils blev alltså ägare till halva Skärte # 8 (gård L) och hela Skärte # 9 (gård N+O), dit han flyttade 1836. Av domboken framgår att han hade pengar att låna ut. Han var ledamot av kyrkorådet.

Anna Börgesdotter var född på gård E.

Lars Nilsson var åbo vid Laga skifte.

År 1839, i målet mot alla Skärte åboar för försummad snöskottning, förde han deras talan i rätten. Han blev nämndeman år 1849.

Anna Britta Johansdotter kom fr Tjärby Nygård, Grimeton sn.

Nils Jakob Larsson köpte gård J ca 1870. Hustrun kom fr Rp #1.

Emma Albina Nilsdotter och hennes make Johan Albin Bartoldsson var kusiner. Mannen blev åbo på Aleslöv #1.

Gustav Mauritz Larsson var åbo på Hunnestad #11.

Gården ägdes 1926 av Johan Edvin Nilsson.

GÅRD M SKÄRTE #8 ASSARSGÅRD

Håkan Larsson förekommer i ett mål i häradsrätten år 1670.

Kerstin Börgesdotter var född på gård C. Hon gifte om sig med nästa åbo.

Börge Larsson och Inger Persdotter fick dottern Brita år 1768. De var då bosatta på Skärte Assarsgård.

Jöns Larsson kom fr Björke, Lindberg sn.

Anders Börgesson var kanske född i Ragnarp, Skällinge sn.

Sven Olofsson var född på Linnarp #3 och åbo där.

Jöns Jönsson kom fr Borrås, Nösslinge sn. Han köpte gården 1787 av urmakaren Essbjörn Göthenqvist i Björkäng, Tvååker sn, som köpt den av Sahlgren-Alströmerska konkursboet. Han blev stämd för att ej ha återbetalt spannmål. Se vid Jöns Björnsson, gård C!

Makarna föreskrev i ett testamente år 1814, att de båda barnen inte fick dela hemmanet efter deras död, utan det ena barnet måste "köpa ut" det andra eller bruka gården tillsammans. Motiveringen var att de ansåg gården vara för liten för att delas. Barnen sålde år 1843 sina andelar till Ingers son Johannes Olofsson.

Jöns Jönsson

1778 - 1847 (1815 - 43)

Jöns Jönsson var ogift. Han var åbo tillsammans med sin svåger Olof Börgesson.

Olof Börgesson var född på gård O.

Johanna Britta Olofsdotter bodde på sin ålderdom i en backstugan vid gården tillsammans med föräldrarna. Senare sammanbodde hon med brodern Karl Johan i samma stuga.

Gustav var torpare vid Mute #1, reste troligen till USA 1881.

Bartold deltog i Muteupproret 1854 och dömdes till straffarbete. Han var sedan torpare på flera ställen i Sibbarp sn.

Johannes Olofsson

1816 - (1843 - 48)

Johannes Olofsson g 1853 m Britta Johanna Bengtsdotter fr torpet Gamla Rampan under Mute #8. Torpare på Rampan vid Mute fr ca 1876 backstusittare i Åkulla och år 1892 utflyttad till Okome sn.

Under Anders Olofssons tid som åbo skedde Laga skifte. Han fick det skifte som ligger längst år sydost i Skärte.

Britta Henriksdotters far var torpare under Hovgården.

Anders Samuel var åbo på Stenstorp #1.

Bartold Svensson var född i Grimeton sn och hustrun och äldsta dottern i Ljungby sn. Inflyttade fr Rp #6. Utflyttade 1879 tillsammans med dotter Josefina Bernhardina till Rp #6, där August Gustavsson var åbo. År 1884 flyttade August med sin familj till hustruns fädernegård. Strax efteråt dog hon och maken gifte om sig. Se nedan!

Bartold delade nog gården mellan sina barn Karl August och Josefina Bernhardina, som brukade hälften var tills Lars Gustav Svensson köpte båda halvorna på 1890-talet.

Johan Aron Bartoldsson flyttade 1880 till USA och dog där samma år.

Karl August Bartoldsson flyttade till USA år 1886, återvände 1890 och emigrerade slutligen ensam 1893.

Albertina Josefina Larsdotter var född i i Attarp, Skällinge sn.

Karl August sålde 1884 halva gården till August Gustavsson.

August Gustavsson var född vid Skällinge #4. Innan han kom hit var han åbo på Rp #6, där första hustrun var född. Han emigrerade till USA 1889. Andra hustrun var f i Svartrå sn. och hon flyttade med sin styvson Johan Adolf till Stenstorp # 2, där de blev piga och dräng år 1894. Hon gifte sig ca 1898 med åbon på gården, Karl Magnus Henriksson.

Familjen inflyttade 1891 fr Valinge, där de alla var födda. Lars Gustav köpte då halva gården av Karl August Bartoldsson och år 1893 andra halvan av August Gustavsson. Han ägde gården år 1926. Den kallas Buskäng. (Den ligger på en plats som vid Laga skifte kallades så.)

GÅRD N SKÄRTE #9 ISAKSGÅRD

Jonas Kroks förnamn är i vissa källor Jöns. Han kallas i mtl 1712 "utlevad ryttare". Han vittnade 1681 i häradsrätten i ett mål mot Måns Håkansson, en annan ryttare, som misshandlat en pojke. Båda kallas i domboken "Herr Wolfrats ryttare".

Denne Måns var nog också bosatt på Skärte #9, ty enl. kyrkoboken dog där år 1704 Måns Månsson, vars moder var ryttaränkan Elin Arvidsdotter. Sistnämnde Måns var född ca 1697. Änkan Elin dog 1721 på #9 och var född ca 1657. Hon var kanske syster till Karin Arvidsdotter, se ovan!

En krutsjudare m m Olof Månsson bodde under många år i Skärte. Han kan ha varit broder till nedannämnda Bolla Månsdotter.

Domboken meddelar att adelsryttaren Ambjörn Glimming år 1714 bodde i Rävastorp, Skällinge sn.

En änka Kerstin Toresdotter dog 1749 i en stuga vid #9. Det är ej riktigt säkert, att han varit g m Per Börgesson.

Bolla Månsdotter kallas i källorna ibland Botilla. I vigselnotisen står att båda makarna var från pastoratet. I den svårt fuktskadade bouppteckningen efter Jöns Larsson står, att Lars Olofsson (gård E) och Jöns Börgesson (gård C) var hans syskonbarn(?).

Lars Jönsson var de närmaste åren efter giftermålet snickare och bosatt i Skärte. År 1757 bodde han i Rolfstorps by.

År 1742 brann hela Skärte #9 ner till grunden.

Hans Eriksson kom vid vigseln fr Hovgården men var troligen inte född i Rp sn. Stämd för försummat vägunderhåll 1756.

Kerstin dog i barnsäng. Johanna var nog inte född i Rp sn. Fadderförbindelser tyder på att hon var syster till Ingrid Jönsdotter på gård E.

Sven Svensson var fr Gödestad sn. Stämd 1781 för att ha försummat sin skyldighet att underhålla ett vägstycke vid stora bron vid kungsladugården Lindhov. Ej återbetalat spannmål, se under Jöns Björnsson, gård C!

Nils och Anders Svenssöner finns inte noterade i födelseboken, men väl i faderns bouppteckning. Denna meddelar även, att Nils år 1809 var bosatt i Finland och gift och hade antagit efternamnet Rosenström och att Johannes var sjöman och troligen utrikes. Om Jöns Svensson står det i moderns bouppteckning att han var sjöman.

År 1789 köpte Kasper Nilsson i Säm gården av Sahlgren-Alströmerska konkursboet. Därmed blev nog Magnus och Anders Svenssöner arrendatorer. Men deras fader tycks ha varit åbo, ty vid sin död var han enl. bouppteckningen skyldig Kasper ett års frälseränta.

Magnus Svensson bodde, när fadern dog, i en backstuga vid Elingaberg, Skällinge sn.

Cecilia Svensdotter kom vid vigseln fr Stensared men tycks inte vara född i Rp sn.

När Anders Svensson var förlovad med Elin Markusdotter, hade de lite för bråttom med sammanflyttningen, så de blev stämda och fick böta för olaga sammanflyttning.

År 1815 blev Anders stämd för att försummat en kronoskjuts och för att ej ha betalt en skuld till en handelsman i Varberg.

År 1822 ställdes han inför rätta för att i torpet Yasjöhult ha stulit en plånbok innehållande drygt tre daler ur en ficka i ett livstycke, som hängde på en vägg. Anders nekade och gärningen kunde inte övertygande bevisas. Han "svor sig fri".

År 1828 blev han vräkt från gården, trots att hans arrendekontrakt ännu gällde, därför att han inte helt fullgjort sina skyldigheter mot gårdens ägare, Sven Henriksson. Han ansåg sig orättvist behandlad och stämde Sven men förlorade målet. Han flyttade sedan till Valinge sn.

Efter första hustruns död kom Anders Svensson och hennes fader Markus Larsson i Stensared i en svår och långvarig tvist om ekonomiska ting, som härdsrätten fick ta itu med. Rätten försökte flera gånger att med hjälp av gode män reda ut deras många ömsesidiga krav och beskyllningar och få dem att förlikas. Men förgäves. Till sist tröttnade rätten och lade ner målet. Parterna fick dela på rättegångskostnaderna, som hunnit bli avsevärda. En sentida läsare av domstolsprotokollen får nog intrycket att både Anders och Markus var en smula sinnesrubbade.

Anders Svensson var år 1829 åtalad för att utan tillstånd ha bränt brännvin. Målet nedlades i brist på bevis.

Elin Markusdotter dog i barnsäng. Änkan Inger Henriksdotter på Stenebrotorp och en annan äldre kvinna, som hjälpt till vid förlossningen, blev sedan åtalade för att därvid ha förfarit vårdslöst. (Dombokens redogörelse för hur det gick till under och efter förlossningen är ruskig läsning.)

Inger Andersdotter fick enl. hsf 1826 ett utomäktenskapligt barn kallat Britta Kristina.

Som ovan sagts köptes gården från Sahlgren-Alströmerska konkursboet av Kasper Nilsson i Säm, Valinge sn. Den innehades sedan av hans son Arvid Kaspersson, som bodde i Kulparp, Skällinge sn, och därefter av dennes måg Sven Henriksson. Den sistnämnde sålde den år 1828 till Nils Larsson på gård L, som därmed blev ägare till hela Skärte #9, gårdarna N och O.

GÅRD O SKÄRTE #9 ISAKSGÅRD

Lars Wolfsson var soldatson fr Bösarp, Lindberg sn.

Olof Larsson stämde år 1756 Lars Larsson i Ugglarp i en ekonomisk tvist, som uppkommit vid en hästhadel. År 1770 var han ombud för samtliga Skärte åboar, då de tillsammans med alla övriga åboar i Rp "ovanom åen" blivit stämda för att de vägrat hjälpa åboarna "nedanom åen" att laga vägen mellan kyrkbyn och gränsen mot Gödestad. År 1781 blev han stämd för att ha försummat sin skyldighet att underhålla ett stycke av vägen vid stora bron vid kungsladugården Lindhov. Han blev stämd 1772 för att ej ha betalat varor han ropat in vid en auktion.

Gunnel Jönsdotter var född på Linnarp #3. Hennes död är nog inte noterad i kyrkoboken. Hon var i livet när maken dog.

År 1742 nedbrann fullständigt båda gårdarna på Skärte #9.

Börge Olofsson var född i Unnebo, Istorp sn. År 1786 anhöll han i häradsrätten att bli försatt i konkurs, men av formella skäl - han hade inte hustruns samtycke - beviljades inte detta. Han var inför rätta för att ej ha återbetalat spannmål. Om detta, se Jöns Björnsson, gård C!

Gertrud Olofsdotter gifte om sig med nästa åbo.

Lars Nilsson, gård L, köpte år 1789 gård O av Sahlgren-Alströmerska konkursboet. Han kunde nog ha förvandlat den följande brukaren av gården till arrendator, men i bl.a. kyrkoböckerna kallas han åbo.

Kasper Bengtsson var född på gård A. Han dog i en backstuga vid den gård där han varit åbo.

Kasper och Gertrud bestämde i ett testamente år 1830, att deras kvarlåtenskap skulle delas lika mellan Gertruds barn Olof och Gunnel.

GÅRD N + O SKÄRTE #9 ISAKSGÅRD

Bartold Andersson var född på Attarp #4, Skällinge sn.

Johanna Britta Nilsdotter var d t gårdens ägare Nils Larsson, gård L. Hon köpte gården av föräldrarna 1844. Hon och hennes man ägde båda gårdarna N och O, alltså hela Skärte #9.

Johanna Britta och hennes föräldrar blev år 1843 stämda av hennes barns förmyndare, den avlidnes makens svåger Anders Berntsson i Attarp. Han ansåg nämligen att det inte gått rätt till under och efter bouppteckningen efter Bartold Andersson. Han kom med allvarliga anklagelser, men saken reddes på något sätt upp och rättegången lades ner. Men år 1847 samma personer på nytt stämda av förmyndaren, som inte var nöjd med det sätt på vilket arvet efter Bartold delats. Domen blev en kompromiss. Vid nästa ting bad Johanna Britta häradsrätten att förordna en annan förmyndare. Som skäl angav hon samarbetssvårigheter och att det var så långt till Attarp. Anhållan bifölls. Ny förmyndare blev hennes far.

Sven Johansson och Anders Nilsson var åboar på resp. Skällinge #1 och Stenstorp #1.

Anna Charlotta reste till USA tillsammans med maken 1892.

När Nils August var åbo skedde Laga skifte. Hustrun var född på Knutsböke.

Alexis Edvin Nilssons hustru hette Josefina och var från Rävastorp, Skällinge sn. Han var torpare på Brännhults slätt.

Karl Robert Nilsson ägde gården år 1926.

SKÄRTE #1 TORSBÄCKS KVARN

I efterföljande förteckning finns de personer som varit mjölnare. De flesta av dem hade säkert också åborätt, senare äganderätt till kvarnen. Men frågan om vem som vid varje tidpunkt var åbo eller ägare kan jag inte besvara.

Olof Arvidsson var enl. mtl mjölnare 1682. Att Kerstin var maka till Olof är inte helt säkert.

I Bonde Olofssons dödsnotis står, att han var korpral.

Sven Gunnesson var åbo i Hafstorp.

Olof Bondesson var troligen åbo i Hafstorp under några år.

Bouppteckningen efter Ingegerd Nilsdotter tar upp en dotter Anna, som ej tycks finnas i födelseboken. I domboken finns ett testamente från år 1770 av Anna Bondesdotter till förmån för hennes syster Kerstins son Per Bengtsson.

Nils Bondesson

1703 -

Enl. mtl var Nils Bondesson mjölnare fr 1721 och några år framåt. Vid arvskiftet efter modern bodde han i Olofstorp, Valinge sn

Götar Bondesson 1709 - 47 ogift

Bengt Andersson Kerstin Bondesdotter

Bengt Andersson var även åbo på gård B. Se under denna!

Johannes Persson var ogift. Han blev 1785 stämd av pigan Olur Nilsdotter i Ugglarp för att han skulle under äktenskapslöfte ha hävdat henne och sedan vägrat ingå det utlovade äktenskapet. Johannes nekade. Båda parter dömdes till böter.

Av Himle härads dombok framgår att kvarnen år 1786 arrenderades av kyrkoinspektören Jöns Carlsson, bosatt i Rolfstorps kyrkby. Han hade som arrendator efterträtt sin makas förre man frälseinpektören Casper Grimbeck. (Makan hette Thala Katarina Friis.) Nämnda år blev Jöns Carlsson stämd av kvarnens ägare Sahlgren-Alströmerska konkursboet, för att han låtit röta sprida sig i någon av kvarnens byggnader. Carlsson försvarade sig med att kvarnen, då Grimbeck tillträdde arrendet var mycket förfallen, men att de båda satt den i stånd. Bl. a. har de anlgt ett nytt kvarnhus och köpt nya kvarnstenar från Skåne.

Sahlgren-Alströmerska konkursboet sålde år 1794 kvarnen till handelsmannen Gabriel Colliander i Varberg, som ganska snart sålde den vidare till handelsmannen Anders Ekholm. Denne ägde och bebodde gården Djurarp. Ekholm anlade vid kvarnen ett bränneri och förbättrade kvarnens fallhöjd. Bara något år senare sålde han Torsbäck och 2/3 av Djurarp till Ekholm, men förbehöll sig rätten att arrendera kvarnen i 6 år. Colliander bodde aldrig i Torsbäck, men Ekholm med familj gjorde det ett par år vid mitten av 1790-talet.

År 1799 såldes Torsbäck på auktion och ropades in av Axel Lagercrantz på Hovgården. Denne sålde strax kvarnen vidare till rådmannen Markus Brunius i Varberg, som behöll den till 1804, då han sålde den tillbaka till Lagercrantz. Denne transporterade köpet till sin moder, änkan Britta Johanna Lagercrantz, född Schuberg. Hon sålde genast kvarnen till nedannämnde Nils Andersson.

(Britta Johanna Lagercrantz och ovannämnde Anders Ekholms hustru Anna Greta var döttrar till häradsskrivaren Nils Schuberg, som ägde och bebodde Djurarp och som dog på Torsbäck 1796.)

Karl Petter Olofsson var mjölnare under några år runt 1800. Han ägde inte kvarnen.

Nils tituleras kvartermästare i dom- och kyrkoböcker. Han bodde 1810 i Dalskärr, Istorp sn. Ingen i denna familj tycks vara född i Rp sn.

Olof var född på Knutsböke. Margareta var inte född i Rp utan troligen i Grimeton. Hon dog i Valinge sn. Av barnen var Inger Britta och Kristina födda i Rp. Enl. domboken fanns i familjen också en son Anders. Inger Bengtsdotter kom fr Torgestorp, Skällinge sn.

Domboken meddelar att Olof Andersson år 1808 sålde gården Tjärby #3, Grimeton sn, och att han 1815 sålde Torsbäck till Anders Millberg, gästgivare i Morup, och samtidigt köpte en gård i Olofstorp, Valinge sn. Men han stannade nog kvar några år som arrendator av kvarnen som han 1817 köpte tillbaka av Millberg. I Olofstorp bodde han några år runt 1815. Gården där såldes 1819 på utmätningsauktion. Sina sista år tillbingade han hos sin son Sven som var torpare på Trekanten under Rp #5. Han dog som fattighjon.

Stina Nilsdotter var enl. vigselnotisen i Valinge kyrkobok från Råbäcksdal. Hon var f 1791 på Ugglarp #1.

Domboken uppger att Arvid Kaspersson i Kulparp, Skällinge sn, år 1821 fick fasta på Torsbäcks kvarn, som han köpt på auktion av Sven Olofsson. (Denne är sannolikt Olof Anderssons son.) Arvid Kaspersson var aldrig bosatt i Torsbäck och sålde snart kvarnen, se nedan!

Bengt Nilsson var född i Stenaljung. Kristina Jönsdotter var inte född i Rp. Familjen flyttade hit från Stenaljung.

Änkan Kristina Jönsdotter bodde sina sista år i en backstuga vid Skärte #4.

Sven var född i Kulparp, Skällinge sn, där han var åbo, och Anna Britta i Säm, Valinge sn. De 4 äldsta barnen var födda i Skällinge sn.

Sven köpte Torsbäck 1825 av sin svärfar Arvid Kaspersson i Kulparp, Skällinge sn. (Sven Henriksson ägde 1824 - 28 även gård L. Han blev senare åbo på Rp #9.)

Sven Andersson köpte kvarnen av Sven Henriksson. Han var född på Aleslöv #1. Anna Katarina var född i Kulparp, Skällinge sn. Familjen inflyttade fr Valinge. Anna Persdotter var född i Tågarp, Skällinge sn. Sven Andersson och tre av barnen utflyttade till Annestorp i Skällinge sn, där sonen Johan August var åbo.

Sven och Anna Katarina blev år 1836 åtalade för att ha sålt brännvin "supvis", vilket var förbjudet. (Hade man tillstånd att bränna, fick man obehindrat sälja brännvin i större partier.) Hustrun blev frikänd i brist på bevis, men mannen fick böta.

Varken mannen eller någon av fruarna var födda i Rp sn. Familjen inflyttade fr Varberg och utflyttade till Mute #3, där Johan Bernt blev åbo. Flyttade vidare till Hönryd?, Morup sn, 1875.

Sven August var född i Dagsås sn, Johan Alfred och Paulina Charlotta i Varberg och övriga barn i Rp sn.

Otydliga anteckningar i hsf tyder på att sonen Sven August gick i högre allmänt läroverk i Göteborg och tog namnet Bentzer.

Åren 1869 - 74 arrenderades kvarnen av Magnus Börgesson, född i Tvååker, inflyttad fr Dagsås och utflyttad dit. Ägare till kvarnlägenheten hette år 1874 J. Johnson och titulerdes vice häradshövding.

Sven Gustav Johansson var född på Knutsböke, där han var åbo innan han flyttade till Torsbäck. Familjen utflyttade till Attarp #2, Skällinge sn. Mannen flyttade snart till USA. Hustrun och barnen blev kvar i Attarp.

Albertina Josefina Johansdotter var född på Mute #1och Inger Lena Johansdotter i Tågarp, Skällinge sn.

Båda makarna var födda i Vessige sn. Hustrun och barnen flyttade till Varberg 1897, sedan de sålt kvarnlägenheten till Alfred Bexell på Hovgården. Två år senare sålde Alfred Bexell kvarnen till sonen Ragnar, som var ägare år 1900.

Oskar Algot Andersson var mjölnare när Bexellarna ägde kvarnen. Han var född vid Hovgården. Fadern var mjölnare där. Hustrun var född i Källsjö sn och de båda döttrarna i Dagsås sn.

BACKSTUGORNA OCH TORPEN I SKÄRTE

Jämfört med andra byar i Rolfstorps socken har antalet backstugor och torp i Skärte varit litet. (Därmed inte sagt att de varit fåtaliga.)

Backstugor har det säkerligen funnits i Skärte åtminstone sedan början av 1700-talet, men före ca 1800 kan de inte ha varit fler än ett par stycken. De befolkades så gott som uteslutande av äldre kvinnor.

En liten backstugefamilj som skymtar i källskrifterna bestod av "kvinnfolket" Kerstin Persdotter, som levde ca 1705 - 74, och hennes son Anders Olofsson, vilken 1767 gifte sig med tjänstepigan Karin Andersdotter. De bodde kvar i stugan med två döttrar åtminstone till slutet av 1780-talet. Stugan låg nog vid Hallagården.

Anders Olofsson och hustrun befanns av häradsrätten år 1784 ha gjort sin skyldiga till olovlig brännvinstillverkning. De dömdes till böter, som de inte kunde betala. Därför fick de i stället straffarbete i 178 dagar, mannen på fästningen i Landskrona och hustrun på ett s.k. spinnhus.

Ledslätt

Vid Skärte #2, Backagården, låg från ca 1810 stugan eller torpet Ledslätt. Där bodde fröknarna Johanna och Jacobina Eiserman, som dog resp. 1834 och 1831. De var systrar till Carl Daniel Eiserman, f.d. åbo på Backagården. Ungefär år 1830 flyttade Carl Daniel själv till Ledslätt tillsammans med sina barn Eva Johanna och Fredrik Joel och bodde kvar till sin död 1835, varefter barnen flyttade från Rp.

Därpå inflyttade det nygifta paret Johannes Svensson och Britta Olofsdotter. Johannes var nog inte född i Rp sn, men Britta var född på Backagården. Hon köpte år 1840 stugan (stuga, förstuga, kammare och kök) av sin bor Nils, åbo på gården då. År 1869 flyttade Johannes till Svartrå sn. Britta bodde ensam kvar i stugan till sin död 1890. Därefter revs nog Ledslätt. (I tidiga hsf kallas den Lislätt. Av ett köpekontrakt kan man nog utläsa, att Ledslätt från början var namnet på ett markområde vid Backagården.)

I en annan stuga vid Backagården bodde från ca 1810 och några år framåt Sven Börgesson med sin familj. Han hade varit åbo på Backagården. Efter hustruns död 1820 flyttade han till sonen Anders, som var torpare på Skogen, se nedan!

Hantverkarstugor

I Skärte bodde från ca 1800 sockenskräddaren Anders Svensson. År 1805 fick han och hustrun av hennes bror Per Olofsson ett stycke mark vid Skärte #5 att bygga sig en stuga på. Efter Anders död bodde nog ingen i Skräddarestugan.

Anders Svensson var nog inte född i Rp sn, men Anna Olofsdotter var född på gård I och Katarina Bryngelsdotter i Åkulla.

Anders arrenderade under åtminstone några år den s.k. Kvarnängen av Olof Börgesson, gård E, och år 1822 av hans änka. Av henne blev han stämd för att inte ha betalat arrendet för sistnämnda år. Han svarade att han betalat genom att ha gjort änkan ett antal tjänter. Han hade sytt åt henne, köpt sill i Varberg åt henne och betalat och hyst en man som reparerade hennes kvarn. Då han inte kunde visa kvitton på sina utlägg förlorade han målet.

Sonen Olof Andersson kallas skräddardräng i domboken år 1823. Han arrenderade några år Skärte kvarn. Se under gård E! Han blev 1823 av Britta Olofsdotter, gård A+B, utpekad som far till ett av hennes barn men klarade sig därför att hon inte hade några bevis att komma med. En natt i mars 1823 tycks tre drängar på Skärte byväg ha överfallit och slagit två drängar från kyrkbyn. Den ene av överfallarna var Olof Andersson. Saken togs upp vid tinget, men i brist på vitten nedlades målet.

Sonen Anders Andersson var också skräddare. Han flyttade med sin hustru Inger Kristina till Stensared 1836. De hade dottern Antonia Charlotta, född 1837.

I samband med ett bröllop år 1828 hos en nämndeman i Tågarp, Skällinge sn, år vandaliserade Anders Andersson tillsammans med fem andra överförfriskade unga män förfärligt en gård tillhörig nämndemannens närmaste granne. Bl. a. skadade de svårt manhusets tak, rev ner ett bislag, slog in rutor, pissade in genom fönsterna, förstörde en kölna, hällde ut en pyts med tjära, misshandlade en yxa genom att hugga i sten med den, körde ner div. föremål t.ex trädgrenar genom skorstenar och vräkte ner bråte i brunnen. Häradsrätten ansåg särskilt graverande att de bröt ner ett vid manhuset växande äppelträd. De fick böta, ersätta skadorna, betala rättegångskostnaderna och en söndag sitta i stocken utanför Skällinge kyrka med trädgrenar i händerna. Domboken meddelar inte varför de gav sig på just denna gård.

Under Skärte #5 hörde även - fast det låg på en tomt som hela bysamfälligheten upplåtit på sin utmark - det

s. k. Smeatorpet. Det byggdes ca 1805 av smeden Olof Olofsson och var nog inte bebott efter det att hans hustru flyttat därifrån.

Olof Olofsson var född på gård I och bror till skräddarens hustru Anna. Börta Bengtsdotter var född på ett torp vid Djurarp. Hon flyttade 1826 till Nackhälle #3 med dottern, som i bouppteckningen efter fadern kallas Engelina.

Torpet Skogen

Detta torp hörde under Skärte #4. Det omtalas första gången i hsf 1817 - 19 och lades ner 1840. Det hade bara en torpare.

Anders Svensson var född på gård A och Anna Britta Andersdotter på Aleslöv #2. Till deras hushåll hörde även Anders föräldrar, tills modern dog 1820 och fadern flyttade till Torstorp, Grimeton sn, 1827. Familjen blev uppsagd 1840 och flyttade då till torpet Enet vid Rolfstorps by. Efter makens död flyttade Anna Britta tillbaka till Skärte, där hon dog som "inhyses". I hsf kallas hon då "Gungåsens enka".

Torpet Brännhults slätt

Torpet hörde under Skärte #9. Det torde ha tillkommit ca 1868. Dess ende torpare var kvar på torpet ännu år 1900.

Mannen var född i Skällinge sn och hustrun på Mute #11. De inflyttade till Skärte från torpet Mellan Vanghall år 1868.

(Torpet finns fortfarande och kallas nu även Lilla Brännhult.)

Backstuga vid Skärte #4

Den tillkom på 1840-talet, och dess förste innehavare hette Mårten Andersson, född 1795, död 1858. Hans hustru hette Anna Beata Bengtsdotter, född 1798. De hade en son Anders, född 1835. Ingen av dessa tycks vara född i Rp sn. Mårten var åtminstone någon tid mjölnare vid Skärte kvarn.

I familjen fanns också en dotter Anna Britta, född i Skärte 1838. Om henne står det i hsf: "Drunknad i åen vid Skärtene Qvarn".

Anders Mårtensson gifte sig 1856 med Anna Beata Andersdotter, och dessa bodde också i stugan. Hustrun dog 1879. Maken kallas mjölnardräng. De hade fyra barn. Familjen flyttade från Skärte snart efter hustruns död.

I troligen samma backstuga inflyttade sedan förre åboen på gård F, Nils Jakob Bengtsson med hustru, moder och svärmoder. De båda sistnämnda avled resp. 1878 och 1879. De båda förstnämnda flyttade 1892 till svärsonen Johan Edvard Johansson, gård F. Därefter bodde nog ingen i stugan mera.

Backstuga vid Torsbäck

Av mtl kan man utläsa, att det ca 1690 - 1720 i en stuga vid Torsbäck bodde en viss Olof Månsson, som omväxlande tituleras krutsjudare, gammal avskedad soldat och allmosehjon.

Nästa gång källskrifterna låter oss veta någorlunda mycket om folket i någon backstuga vid Torsbäck är 1790-talet, för då ditflyttade Börge Gunnesson, f. d. åbo på gård G + H, med sin hustru Britta. De bodde där tills de dog

Ca 1825, när Britta var död, inflyttade pigan Inger Britta Månsdotter med sina utomäktenskapliga barn Anna Britta Nilsdotter och Sven Svensson. De var födda resp. 1790, 1817 och 1825, Anna Britta i Valinge sn. Barnet Sven drunknade 1829. ("Kvävd av vatten", står det i kyrkoboken.) År 1832 fick Inger Britta ännu ett utomäktenskapligt barn, Nils Severin Nilsson. Året därpå gifte hon sig med drängen Nils Jönsson Wahlbeck. Från 1844 bodde även Nils Jönsson vid Torsbäck, och då kallas han torpare. Till familjen hörde då också två utomäktenskapliga barn till Anna Britta Nilsdotter, nämligen Per Hakvin Persson, född 1843, och Neta Josefina Svensdotter*, född 1859. Den sistnämnda fick 1879 ett utomäktenskapligt barn, Johan Albin, som dog året därpå.

År 1867 dog Inger Britta Månsdotter och därefter flyttade Nils Jönsson och barnen till Hovgården. Nils kom tillbaka till torpet 1873 och dog där 1876.

Anna Britta Nilsdotter och och hennes dotter Neta Josefina bodde hela tiden i stugan. Anna Britta dog något år före år 1900. Neta Josefina* bodde kvar vid sistnämnda årtal.

I hsf fr 1861 och framåt kallas backstugan Lilla Torsbäck.

Andra backstugor

I en stuga på mark som hörde till Skärte #8 bodde från år 1867 änkan Inger Kristina Andersdotter*. Hon var född i Stenstorp 1833 och hade varit g m Severin Johan Svensson från Skällinge.

En annan stuga under #8 kallades Kvarnåkern. Den byggdes nog på 1860-talet och då inflyttade Olof Börgesson med hustru Inger Jönsdotter och dotter Johanna Britta*. Olof var f. d. åbo på gård M. Han och hustrun dog resp. 1875 och 1880.

I sannolikt samma stuga, fastän den i hsf kallas Lugnet, inflyttade fr Kushult år 1888 Olofs och Ingers son Karl Johan* med sin hustru Inger Lena Henriksdotter. Denna dog 1889.

Under slutet av 1800-talet fanns en backstuga som hörde till Skärte #6. I den bodde Olof Olofsson* och hans hustru Albertina Kristina Charlotta Johansdotter*, som var född på gård I. De inflyttade fr Skällinge 1892 och fanns kvar i stugan år 1900.

Mjölnare vid Skärte kvarn.

De kvarnar som hörde till Skärte #4 sköttes nog i äldre tid av åboarna själva och deras drängar. Men från ca 1860 förekommer i hsf personer skrivna på #4 som kallas mjölnare. De bodde nog i någon stuga i närheten av kvarnen. Deras namn med ungfärliga tider som mjölnare: Anders Mårtensson 1860 - 67, Johan Lorentz Johansson 1865 - 69, Anders Johansson 1871 - 80, Karl Julius Johansson 1880 - 92 och Niklas Nilsson 1892.

Källor
Kyrkobokföringen i Rolfstorps socken 1695 - 1900
Dito i grannsocknar
Jordeböcker 1646 - 1900
Mantalslängder 1669 - 1755
Hallands Landsbeskrifning 1729
Himle härad: dombok 1631 - 1850, lagfartsbok 1876 - 1900
Lantmäteriet: skifteshandlingar
Ekonomiska kartan 1926 med beskrivning
Emigrationsagenternas passagerarlistor, CD-ROM