av
Ingemar Rosengren

Innehållsförteckning

Förord
Hemman och gårdar. Översikt
Frälsehemmanen i Rolfstorps kyrkbyKarta över Rolfstorps kyrkby 1795Laga ägodelning och Laga skifte i Rolfstorps kyrkby
Byordning för Rolfstorps kyrkby
Folket i Rolfstorps kyrkby
Åbor och arrendatorer
Torp och backstugor
Lärare
Barnmorskor
Lanthandlare
Källförteckning
Förkortningar

Hemman och gårdar. Översikt

De äldsta stugorna
Ett par tidiga torp
Torp och stugor ordnade efter hemman och i tidsföljd.
Kroken
Ingemarsslätt
Måsen
Intaget
Brunkulla
Stenhult
Stuga?
Tokullaslätt
Brunkullaslätt eller Djupedalslätt
Vagnhall
Nya Vagnhall
Lindekullaslätt
Lilla Kvigeberget
Norra Vagnhall
Västra Vagnhall
Mellan Vagnhall
Backstuga, vid #3
Enet, torp vid #4
Kulparps klev
Kåckastugan
Stuga, vid #4
Båtsmansstugan, vid #5
Lerdal
Trekanten
Torp vid #5
Dahlbergs
Stuga vid #5
Flacket
Djupadalsslätt
Norra Flacket
Torp, vid #6
Nya Enet
Torp vid #7
Stuga, vid #7
Picksjö, även kallat Pukasten
Nya Slätter
Stuga vid #8
Snickarelasses
Slätter
Stuga, vid #9
Annelundstorpet, Annelund eller Ennelund
Stuga, vid #10
Skolhuset

Gård #6:1

Mårten var åbo och gift före 1682 enl. mtl. Hustruns död är antecknad i mtl men inte hennes namn.

Sven var åbo på sin fädernegård Hunnestad # 6, och Helge var åbo på sin, som var Hunnestad # 2, Hunnestad sn.

Sven var f på Mute #3. Gertrud var d t nyssnämnda Sven Björnsson och Karin Mårtensdotter.

Bouppteckningen efter Sven är upprättad i oktober 1755. Hans död är inte noterad i kyrkoboken.

Britta Svensdotter fick sannolikt en uä dotter Kerstin, f 1767. Fader var drängen Sven Carlsson på Mute #4. Kerstin blev båtsmanhustru på Kroken vid #1.

Bengt var nog ej f i Rolfstorp sn. Han dog enl. kyrkoboken "oförmodeligen och hastigt i sin egen port". Hans mor, som hette Karin Andersdotter, bodde i familjen från 1767 till 1770, då hon dog. Hon var f ca 1695.

Elin gifte om sig med nästa åbo som hette likadant som hennes förste make.

Dottern Britta är upptagen i kl 1774 men ej i kyrkoboken. Den säkert dokumenterade dottern Cecilias födelse är ej heller noterad där.

Bengt var enl. vigselnotisen från Stamnared sn.

Anders var f på Stenstorp #1. Hans syster Gertrud var g m Eskil Svensson på #1:1.

Elias och Kristina bodde här till 1818, då mannen blev torpare på Italien vid Torstorp, Grimeton sn. De fick 1817 en dotter Anna Sofia och fler barn i Grimeton. Ca 1830 flyttade familjen till Spekås, där Elias blev åbo. Kristina, som ej var f i socknanrna Rolfstorp eller Grimeton, dog 1838 och Elias gifte samma år om sig med Anna Svensdotter, änka från Tokulla vid Djurarp.

Sonen Sven var torpare på Kulparps Klev vid #4.

Niklas var f på Aleslöv #1. Han sålde gården och 1/6 mtl av #7, som han också ägde till handelsmannen Lars Scherdin (se nedan!). Makarna

bodde sedan i backstugor vid Rolfstorps by, till sist på Slätter vid #6.

I handlingarna för Laga skifte 1830 finns särskilt anmärkt att Niklas innehade "en utmärkt vacker åbyggnad".

Natten till den 17/5 1831 nedbrann fullständigt nästan alla byggnaderna på #6. Övriga åbor var Anders Larsson och Sven Håkansson. Anders förlorade all sin egendom, Niklas lyckades rädda det mesta av sitt lösöre, medan Sven, som nyss köpt sin hemmansdel och ännu ej inflyttat, förlorade ganska lite.

Eftersom branden började hos Niklas blev han misstänkt för att avsiktligt eller genom vårdslöshet ha vållat den. Han blev ställd inför rätta, men trots för honom besvärande omständigheter kunde han ej fällas. Han fick gå ed på sin oskuld.

Bartold Niklasson var åbo på Linnarp #1. Han dömdes 1859 till straffarbete för mordbrand och dog på Malmö Citadell.

Åbo 1837 - 47 var Lars Scherdin, Olofstorp, Valinge sn. Han ägde också #6:3. Allt detta köpte nästa åbo vid en auktion på Scherdins konkursbo. (Scherdin var f på Skärte #4. Han var framgångsrik gårdfarihandlande och borgare i Borås.)

Wallmark titulerades kommissionslantmätare. Han flyttade hit från Getinge sn. Hustrun kom från Halmstad. De gifte sig nog 1849. Till familjen hörde hustruns mor Anna Elisabeth Bissmark, f 1800. Familjen avflyttade till Falkenberg. Wallmark ägde även #6:3.

Mannen var f i Äspinge sn (M) och bror till Tuve Olofsson på #3:2. Hustrun var f i Balkåkra sn (M), äldsta dottern i Kattarp sn (M) och yngsta i Grimeton sn. Familjen inflyttade från Tjärby, Grimeton sn.

Anders köpte 1879 1/4 mtl #6 av Carl Gustav Andersson på #6:2. Anders blev därmed ägare till hela hemmanet så när som på 1/12 mtl. Han ägde troligen också 5/48 mtl #7.

Hjalmar Dahlqvist kallas i vigselnotisen lantbrukare från Faurås #1, Vinberg sn. Amalia Maria kallas jungfru. Makarna och deras 5 barn bodde här åren 1890 - 98. Mannen kallas i hsf f.d. riksdagsman. Familjen in- och utflyttade från Vinberg sn.

Efter makens död skaffade Amalia en ladufogde, senare arrendator Carl Johan Dahlqvist*, f 1864 i Halmstad, inflyttad från Vinberg sn 1891. En ny arrendator anställdes efter 1897. Han hette Carl Edvard Lundahl*. Han hade år 1900 hustru och tre barn.

I lagfartsboken kan man se att bröderna Tuve och Anders Olofsson och deras arvingar bedrev en hel del inbördes handel med delar av hemmanen #3, #6 och #7, som familjerna till största delen ägde. Dessa transaktioner redovisar jag inte.

Nils var ej f i Rolfstorp sn. Margareta var f på #7:1.

Nils var arrendator här från 1836 till sin död. Tidigare bodde familjen i Margaretas föräldrahem och på #2, där Nils också var arrendator.

Bartold Johan var torpare på Varmanshuvud, i livet år 1900.

Denna hemmansdel - de sammanslagna gårdarna #6:1 och #6:3 - var år 1925 styckad i 13 deler, de flesta små. Den största, 5/16, ägdes av Emil Håkansson, som också ägde delar av #5 och #7. (Styckningen skedde 1922.)

Gård #6:2

Eftersom mantalslängdernas och kyrkobokens uppgifter om de fyra äldsta familjerna på denna gård är ovanligt knapphändiga, har det inte varit möjligt att ange de tider personerna varit åbor.

Det är väl efter denne Per Larsson som hemmanet #6 kallas Per Larsgård. Enl. jordeboken var han åbo 1690 och 1693.

Anders var f på Backen och bosatt där efter sitt giftermål. Han kallas Anders Persson i sin vigselnotis.

Enl. Annas bouppteckning var Nils Bengtsson i Bökeholmen, Nösslinge sn, och Anders Bengtsson i Rolfstorp hennes bröder. Den sistnämnde är nog åbon på #6:3.

Ingrid var f på #8. Anders var åbo på Mute #4.

Olof var enl vigselnotisen från Värö sn.

Johannes var inte f i Rolfstorp sn. Hans far hette Nils Jönsson och var torpare vid Kushult, f 1761, d 1830.

Johanna var f på #6:1. Enl. sin dödsnotis i kykoboken blev hon "funnen död i ån vid Åtta bron".

Familjen flyttade till torpet Flacket vid #6, där sonen Samuel fortsatte som torpare.

Johannes var 1844 i ett våldsamt slagsmål med Kasper Eriksson på #8. Se under denne! Vid ett av rättegångstillfällena var han så berusad att han inte kunde höras. Han fick böta för detta.

Gunilla hade de uä barnen Anna Greta, f 1832, Olaus August, f 1838, och Johanna Albertina, f 1845. Olaus August blev backstusittare vid Mute #9.

Bartold Andersson var torpare på bl.a. Vagnhall vid #3.

Bengt Håkansson var 1848 inhysesman under Stengårdshult #1, Ås sn. Han och Anna Beata tycks ej vara vigda i Rolfstorp.

Olena fick 1850 en uä son Sven Johan.

Till familjen hörde från ca 1830 Johannes styvmor Anna Stina Bengtsdotter några av hans halvsyskon.

Sven kom hit från Torstorp #2, Grimeton sn, där han varit brukare. Han var tidigare g m 1. Beata Nilsdotter, 2. Petronella Nilsdotter. I första giftet hade han sonen Bartold, f 1811, och i andra dotter Inger Kristina, f 1818. Bartold blev senare åbo på gården och Inger Kristina g m Emanuel Kaspersson på #8.

Anna Olofsdotter var f på Linnarp #1, men hennes födelse är ej antecknad i kyrkoboken.

Bouppteckningen efter Sven visar att boet hade stora skulder. Gården såldes på s.k. utmätningsauktion och hade sedan under några år flera ägare. Den siste av dessa var Anders Nilsson, se nedan!

Nils Matsson

Arrendator på denna gård 1825 - 30. Flyttade med sin familj till #2:2. Senare på #6:1. Se under denna gård!

Anders var f på Stenstorp #1, Inger Lena på Hafstorp #1. De flyttade hit från Stenstorp, där Anders varit åbo på sin fädernegård. År 1840 köpte Anders 1/12 mtl av #7. Vid en hemmansklyvning 1845 hamnade hans hemmansdel som ett enda skifte på hemmanets f.d. utmark uppe vid vägen mot Torsbäck.

Severin Johan Svensson kom vid vigseln från Kulparp, Skällinge sn, men tycks ej vara f i denna socken.

Carl Petter Olofsson var f i Valinge sn. Han var en kort tid torpare vid #7, flyttade 1871 till Valinge sn.

Ola Håkansson Rosengren var f i Hammenhög sn (L), f.d. artillerist i Kristianstad och sedermera åbo i Drared, Veddige sn. Han efterträdde sin svärfar som åbo på #7 och hör alltså egentligen till detta hemman. Åbo på #7 ca 1853 - 58.

Lars Nilsson

(1840 - 41)

Lars flyttade till #2:2, där han blev åbo. Se under denna gård!

Vigselnotisen uppger att mannen var gårdfarihandlande från Ulricehamn och att hustrun kom från Varberg. Makarna flyttade hit från Varberg.

Gården såldes på konkursauktion till Lars Persson, åbo på #4. Familjen flyttade till Skällinge men återkom senare till Rolfstorp och bodde då i en stuga vid #5. År 1856 flyttade familjen till Morlanda sn (O).

De tre yngsta barnen var ej födda i Rolfstorp sn.

Under åren 1844 - 45 hade gården i tur och ordning flera ägare som inte bebodde den.

Niklas var f på Hafstorp #2 och Anna Greta på Skärte #4. Makarna flyttade hit från Hafstorp och flyttade härifrån till Skällinge sn.

Efter en kort tid i Skällinge blev Niklas åbo på Hafstorp #3. Makarna fick inga barn där heller.

Mannen var f i Grimeton sn och s t Sven Nilsson, tidigare åbo på gården. Hustrun och äldsta barnet var födda i Ljungby sn. De flyttade hit från Dal, Alfshögs sn. Familjen flyttade härifrån till Skärte #8, där Bartold blev åbo. 1884 flyttade makarna tillbaka hit. Mågen August Gustavsson var då åbo.

Carl August reste till USA 1866 (E) men återkom och blev g 1876 m Albertina Josefina Larsdotter, efterträdde fadern som åbo i Skärte. Han emigrerade slutgiltigt 1893 troligen tillsammans med sin familj.

Mannen var åboson från Aleslöv #1 men f i Valinge sn. Han flyttade 1880 till USA (E).

Hustrun levde nog år 1900 men bodde inte i Rolfstorp sn då. De båda äldsta barnen dog av mässling med bara en dags mellanrum.

Carl Gustav, som hade 1/3 mtl, sålde 1/4 mtl till Anders Olofsson på #6:1 och resten, 1/12 mtl, till svågern August Gustavsson, nästa åbo.

August var f vid Skällinge #4, Skällinge sn. Familjen flyttade till Skärte #8.

Mannen gifte 1886 om sig med Helena Kristina Zakariasdotter från Svartrå sn. 1889 flyttade han ensam t USA (E).

Emma Elisabeth gifte sig med Bartold Severin Gunnesson, åbo på Skärte # 7.

Anders var f i Ullared sn. Familjen inflyttade från Ledslätt vid Skärte #2, där mannen varit snickare. Han emigrerade till USA 1886 (E) och resten av familjen följde efter 1893 enl. hsf. Av ett köpekontrakt framgår att hemmansdelen kallades Flacket eller Åkroken.

Makarna var födda i Valinge sn, varifrån de inflyttade.

Ägare 1925: Johan Severinsson, även ägare av delar av #2.

Gård #6:3

I mtl står att Kristen var vanför och "krympling i händerna". Troligen efter honom kallades gården "Kristas". Enl. jordeboken var han åbo 1690 och 1693. Varken Kristen, Elin, Anders eller nedannämnda Kerstin tycks ha dött i Rolfstorp sn.

I Kristens och Elins vigselnotis 1714 står: " . . . the slogo ingen bopehl, utan hålla till hwarest the kunna.", och i mtl 1716 att Anders hustru tigger. Detta tyder starkt på att familjen måste lämna gården ungefär vid denna tid.

Mtl ger nästan säkert vid handen att Anders Bengtsson efterträdde Anders Kristensson som åbo och att detta skedde ca 1715.

Anders var sannolikt bror till Anna Bengtsdotter, åbohustru på #6:2. De kom gissningsvis från Nösslinge sn.

Elin Essbjörnsdotter kom från Bösarp, Skällinge sn.

Mtl 1748 säger att Atte var änkling, vilket alltså skulle betyda att Britta var hans andra hustru. Hon "tiente derstädes" enl. vigselnotisen och var nog inte f i Rolfstorp sn. Barnen Anna och Elias dog av smittkoppar med 4 dagars mellanrum och begravdes samtidigt.

Nils Attesson var förlovad med änkan Karin Larsdotter på #7:2, men hon dog innan de hann bli vigda.

Cecilia var f på #8. Lars friköpte gården 1789.

Anders kom sannolikt på obestånd genom den stora barnden på #6 år 1831. Om denna, se under Niklas Johansson, #6:1! Gården såldes på utmätningsauktion år 1833 till Nils Svensson i Stensared, som 1835 sålde till nästa åbo.

Karin var f på Stenstorp #1.

Anna Britta fick nog 1862 en dotter Justina Albertina som dog samma år.

Niklas sålde gården till handelsmannen Lars Scherdin, som ungefär samtidigt köpte #6:1. Dessa båda gårdar köptes på auktionen på kunkursboet efter Scherdin av A.E. Wallmark. Denne sålde alltsammans till Anders Olofsson. Se under #6:1!

När Niklas sålt gården arrenderade han den under ett tiotal år. Några år runt 1850 var han arrendator i Ugglarp. Familjen bodde senare inhyst någonstans

vid #3.

Inger Britta var f på Pungen vid Tingås. Hennes syster var Inger Lena, g m Eskil Svensson på #10:1.

År 1900 var ogifta Albertina Karolina Niklasdotter inhyst vid #3.

Carl Edvard finns i "Särskild förteckning" i hsf 1888 - 97, d.v.s. han vistelseort var okänd. Han kom hem från USA 1876.

Anders var f på #9:2 och hustrun i Grimeton sn. Mannen arrenderade hälften av 2/3 mtl #6 och 1/3 mtl #7. Makarna flyttade hit från Grimeton sn 1858 och 1865 flyttade de till Mute #7. Mannen var sedan arrendator i Mute, Aleslöv och Grimeton.

Emma Lovisa Olofsson var f på #?:? (Dt Tuve Olofsson)

Anders Johan emigrerade t USA men återkom. Han var bl.a. arrendator hos svärfadern Tuve Olofsson på #3:2.

Gård #7:1

Elin gifte om sig med nästa åbo.

Eskil är kanske den dragon Eskil Olofsson, som 1714 gifte sig med Anna Jönsdotter från #5:1. För detta talar det faktum att deras barn hette Lars och Jöns.

Det är nog efter denne Åke Håkansson som hemmanet #7 kallas Åkesgård.

Familjen flyttade nog från socknen.

Mannen var f i Åkulla, hustrun på #7:2. Hon dog kanske på Mute #2 år 1895.

Sonen Anders var åbo på sin hustrus fädernegård.

Anders och hans son med samma namn blev 1766 svårt misshandlade av Karins bror Bengt Eskilsson på #7:2. Se under denne!

På hemmanet, troligen på denna gård, bodde från före 1760 till 1767 Petter Gillman med hustru Elsa Kristina Heill. De flyttade till #9. Gillman var kyrkoinspektör 1722 - 49, enl. Leif H. Nilsson i Varbergs Museums årsbok 1986.

Nils kom enl. vigselnotisen från Blixtorp, Hunnestad sn, men tycks inte vara f där. Han blev 1785 av Karin Larsdotter på #7:2 falskeligen beskylld för stöld.

År 1789 gav Nils drängen Anders Larsson en såpass kraftig öfil att denne föll ner i ett dike och fick ett sår på kinden. För det fick han böta och betala skadestånd till Anders för sveda och värk.

Familjen flyttade nog från socknen.

Bengt Larsson var f i Stensared. Ingeborg var inte f i Rolfstorp sn. Hon dog i barnsäng. Kerstin var f i Båtsberg, Gödestad sn.

Gården friköptes 1812 av Kristian Sibbelius på #10:2. Säljare var rektor Gustav Rabe som ärvt hela hemmanet av sin mor Anna Beata, änka efter kronofogde Rabe. Gårdsbruket delades upp på tre åbor i byn. Bengts familj bodde kvar på gården och var då den enda som var skriven på #7.

Nils Matsson var arrendator på bl.a. #6:1. Se under denna gård! Om gårdens senare ägare, se text efter #7:2!

Gård #7:2

( - ca 1690)

Nils hustru var blind enl mtl. Han var kanske bror till Bonde Jönsson, #3:4.

Anders blev kanske g 1718 m Ingrid Svensdotter från Åkulla och åbo där.

Eskil var f på #10:3.

Sven Eskilsson var enl Rolfstorps kyrkobok född vid Susvind vid Varberg och döpt där.

Kerstin Jönsdotter var f på Hafstorp #3.

Inger Andersdotter var kanske f på #3:2. Hon överlevde maken. Hennes dödsnotis tycks inte finnas i kyrkoboken. Ev. var hon f ca 1739 och d 1809. Om detta, se under dottern Anna, torparhustru på Kulparps klev vid #4!

Bengt blev senare backstusittare vid Rolfstorps by. Han dog i en backstuga vid Kulparps Klev.

Eskil Bengtsson var åbo på hustruns fädernegård.

Nils Eriksson var torpare på Kulparps Klev vid #4.

I maj månad 1766 kom Bengt i gräl med sin svåger och gårdbo Anders Andersson på #7:1. Därvid greps han av ett raseri så besinningslöst att han med en sådan stor kniv som man skär hackelse med, tillfogade Anders ett långt, djupt sår på sidan av huvudet. Anders 15-årige son och namne, som skyndat till faderns hjälp fick av kniven ett hugg i vänstra handen så att ett finger skars av och ett annat blev så svårt skadat att det i fortsättningen var obrukbart.

Bengt fick några veckor senare stå till svars inför häradrätten. Han erkände gärningen. Då svävade Anders ännu mellan liv och död, så rätten fick vänta med att bestämma straffet, tills det blev klart om Bengt skulle dömas för misshandel eller dråp. Han blev erbjuden att t.v. bli fri mot borgen, men då han inte kunde betala borgensumman fick han sitta fängslad på Varbergs fästning på egen bekostnad.

I mars 1767 ansågs det säkert att Anders inte skulle dö av sitt sår, och då dömdes Bengt till mycket höga böter för misshandel. Då det visade sig att han inte hade någon som helst möjlighet att betala böterna - det var inte ens lönt att företa utmätning - förvandlades dessa till kroppsstraff: "19 par spö, 2 slag av paret".

Bengt blev år 1772 stämd av samme Anders Andersson, anklagad för att ha beskyllt Anders för att ha släppt ut Bengt häst. Bengt erkände och förklarade att han gjort tillvitelsen "af hastighet" och att han tog tillbaka den. Han dömdes till böter och att ersätta Anders rättegångskostnader.

År 1775 blev Bengt åtalad för att ha okvädat och slagit skräddaren Carl Jöransson. (Se nedan under rubriken De äldsta stugorna!) Denne beskyllde Bengt för samma sak. Vid rättegången förklarade båda "sig vara i wänlighet förenta", varför målet nedlades.

Angående Bengts mellanhavande med Per Andersson på #5:4, se under denne!

Börge hade varit åbo på hustruns fädernegård #9:1. Se under denna!

Anders var s t föregående åbo.

Karin var f i Stensared. När hon dog var hon förlovad med Nils Attesson från #6:3. Hon blev år 1785 åtalad för att inför ett flertal personer ha beskyllt Nils Olofsson på #7:1 för att ha stulit hennes lingarn och följaktligen kallat honom tjuv. Hon fick böta.

Enl. kyrkoboken drunknade Anna Britta "i ån", rimligen Himleån.

Det kan tänkas att denna gård 1785 - 90 hade en åbo, vars namn det ej gått att utröna.

Per var f på Torsbäck. Sara var nog inte f i Rolfstorp sn. Familjen inflyttade 1790 från Skärte #2, där Per varit åbo. Per och Sara hade nog en dotter Karin.

Lena var vid vigseln änka från Svartrå. Makarna flyttade till denna socken, varefter gården brukades av andra åbor i byn.

Hela hemmanet #7 ägdes 1812 av änkan Anna Beata Rabe, vars man varit kronofogde. Det ärvdes då av sonen rektor Gustav Rabe som genast sålde hälften (#7:1) till Kristian Sibbelius på #10 :2. Den andra hälften såldes till Per Eriksson i Höstena, Köinge sn. Denne sålde snart hälften av sitt innehav till Anders Olofsson, #3:2, och hälften till Nils Carlsson, #5:2. Senare delades hemmanet upp ytterligare och delarna såldes i flera omgångar vidare till nya ägare, de flesta åbor i Rolfstorps by. Vid Laga skifte 1830 hade hemmanet #7 fyra ägare. Ca 1870 var de fem.

Troligen de sista som inte bara brukade en del av hemmanet utan också bodde där var Anders Nilsson och hans måg Ola Håkansson Rosengren. Beträffande dessa, se under #6:2, där Anders var åbo innan han flyttade hit till #7.

År 1925 var hemmanet #7 delat i 8 delar med 4 ägare, av vilka Emil Håkansson hade mest.

Gård #8

( - ca 1690)

Omnämnd i domboken 1670 och som gift klockare i mtl 1681. Han kallas Anders Klockare i 1690 års jordebok.

Lars benämns klockare i mtl. Eftersom ingen av hans många efterädare som åbo på klockarebolet någonstans kallas klockare, vågar man tro att klockaresysslan i Rolfstorp sn efter hans tid sköttes av pastoratets klockare, bosatt i moderförsamlingen Grimeton.

Vigselnotisen står under #8, vilket tyder på att Ragnhild härstammade från denna gård. Man kan gissa att hon var dotter till Elin Gunnesdotter i ett tidigare äktenskap med en Jöns. Hon hade en ogift syster Anna som skänkte sin egendom till Ragnhilds dotters man Jöns Börgesson på #1:2.

Makarna fick 1705 tvillingar som bara levde några timmar.

Arvid Jönsson var åbo på Grimeton #15.

Anna var nog ej f i Rolfstorp sn.

Bengt Svensson var f på Hafstorp #1. Hans morbror var Henrik Nilsson på #10 och moster g m Nils Larsson på #10. Makarna var gifta och bosatta på gården före 1760.

Barnen Sven och Anna Kristina dog samma vecka av resp. rödsot och kikhosta och jordfästes samtidigt.

Sonen Johannes är nämnd flerstädes i mtl samt i föräldrarnas bouppteckningar, men han tycks ej förekomma i kyrkans böcker.

Anders var f på Mute #2. I hsf från 1819 och framåt står att han var blind. Bengta Andersdotter var f på #6:1.

Till familjen hörde Anders föräldrar Arvid Andersson, f.d. åbo i Mute, och Kerstin Arvidsdotter. De dog här resp. 1820 och 1815.

Anders Larsson kom från Bösarp, Skällinge sn. Han var nog åbo där men var ej f i socknen.

Anders Arvidsson stämde år 1819 fem av de andra åborna i byn för att de trots hans protester lagt en stengärdesgård så att den inkräktade två och en kvarts aln (ca 1,5 m) på en av hans åkertegar. Som bevis företedde han ett intyg från en lantmätare att så var fallet. Hans motpart förnekade intrånget och menade att även om ett intrång skett så var någon aln inget att bråka om. Intyget ville de förklara ogiltigt, eftersom de inte varit kallade att närvara när lantmätaren gjorde sin mätning. Vid rättegången enades parterna om att en ny mätning skulle ske i närvaro av alla berörda parter, samt ett ombud för Kronan, eftersom #8 var ett kronohemman. Målet tycks ej ha tagits upp igen, så parterna förliktes nog.

Beata var f på Stenaljung och Anna Beata på Ingemarsslätt vid #1. Den senare medförde en uä son Nils Jakob, f 1850.

Familjen flyttade 1837 till ett nybyggt torp kallad "Slätter", senare "Nya Slätter", vid #8. I hsf står då att mannen hade "stor benägenhet för starka drycker". I nästa hsf står att han var "krympling" och "skadad i benet".

Efter mannens död flyttade Anna Beata med i hemmet kvarvarande barn till en backstuga vid #2.

Anna Beata och Anders Mårtensson var en tid med 3 barn inhysta i familjen. De flyttade 1873 till Skärte #4, där Anders blev mjölnare.

Severin Andersson var hemmansägare och torpare på ett flertal platser, se Ivar Larsson, Tvååkergårdar!

Kasper var ej f i Rolfstorp sn. Han brukade Markus Nilssons gård #5:3 ca 1819 - ca 1822. Sedan var han torpare vid #8 tills han blev åbo här.

I skymningen en oktoberkväll 1844 ägde ett våldsamt slagsmål rum på allmänna landsvägen vid Rolfstorp #1 mellan Kasper och undantagsmannen Johannes Nilsson på #6:2. Den senare gjorde polisanmälan och påstod vid rättegången att han vid slagsmålet blivit tillfogad flera svåra sår av en kniv. Han visade upp ett av två grannar underskrivet intyg på detta. Men Kasper påstod att slagsmålet börjat med att han blivit okvädad av Johannes, som var berusad. Sedan började denne att slåss, varvid båda föll omkull. Senare kastade Johannes sand i ögonen på Kasper, så att denne ingenting kunde se och måste gå hem.

Ett vittne berättade att han sett att de båda slogs och hört att Johannes gav upp ett skrik, men på grund av det tilltagande mörkret hade han inte kunnat se några detaljer.

Då bevisningen mot Kasper inte var övertygande dömdes han att gå ed på sin oskuld. Denna dom överklagade han till Göta Hovrätt som fastställde häradsrättens dom. Kasper vägrade sedan att värja sig med ed, vilket innebar att han erkände sig vara skyldig. Han dömdes till böter för misshandel - särskilt dryga därför att han brukat kniv och att det skett på allmän plats.

Emanuel var nämndeman från 1846 och några år framåt. Han köpte 1864 hela #9, som hans efterkommande sedan ägde, men Emanuel och hans måg hade kvar #8, där familjerna också bodde. Hustrun var f i Grimeton sn. Fadern var åbo på #6:2.

Carl Bernhard var en kort tid åbo på #5:2.

Carl Edvard var f på Mute #4. Hustrun gifte om sig med nästa åbo.

Mortensen var dansk undersåte, f i Kalvehave. I en köpehandling 1888 kallas han mejerist. År 1900 vistades han i USA.

Efter ett flertal arv och köp ägde makarna 5/16 mtl och sonen Johan Emil 3/16 mtl av #9.

1925: Arrendator Bengt Johan Magnusson.

Gård #9:1

Johanna och Elin tillhörde hushållet enl. mtl. De kan vara döttrar, kvinnliga släktingar eller tjänstepigor. (Mtl är ibland svåra att tolka.)

Vigseln är noterad under #10, så Inger kom nog därifrån. Uppgifter i en bouppteckning tyder starkt på att hon var d t Nils Toresson på #10:2.

Bengt Persson var åbo på Mute #5.

En änka Bengta Håkansdotter dog på #9 år 1783. Dödsnotisen ger ingen ålder. Hon kan vara en i kyrkoboken ej noterad dotter till Håkan och Inger. Men någon vigselnotis för henne finns inte, vilket talar emot detta antagande.

Börge Andersson kom från Marks härad enl vigselnotisen. I denna kallas mannen Börge Larsson, vilket väl är ett skrivfel.

Börge flyttade med familjen till #7:2, där han blev åbo. Sonen Anders efterträdde honom som åbo där.

Hemmansdelen köptes av Kasper Grimbeck på #4, som redan innehade den andra halvan av #9.

Från ca 1768 och några år framåt bodde förre kyrkoinspektören Petter Gillman med hustru här, sannolikt som hyresgäster.

Gård #9:2

Mtl 1689 kallar Assmund "utfattig tiggare". Han dog enl. kyrkoboken i Gässlösa.

De är troligt att den änka Gunilla Johansdotter som enl. kyrkoboken dog på #9 år 1712 hade varit g m Assmund Andersson.

En Malin Assmundsdotter i Rolfstorp var fadder till ett av Anders Assmundssons barn. Hon var nog syster till honom.

Anders var åbo och gift enl. mtl 1689. Gården kallas i denna längd Curagården, vilket är det tidigaste belägget på detta namn, som jag har funnit. Kyrkoboken använder det flitigt i fortsättningen.

Vigselnotisen säger att båda var födda i Rolfstorp sn, men jag har ej hittat någon födelsenotis som säkert är Kerstins. Möjligen var hon f 1804 på Aleslöv #1.

Gården köptes av Kasper Grimbeck på #4. Tillsammans med den andra halvan av #9 kom den att ägas av Kaspers dotter Britta Maria

och måg Jöns Redberg. Denne sålde 1827 hela #9 till nästa åbo, som dock 1839 sålde tillbaka 1/6 mtl till Redberg.

Sven var f i Kulparp, Skällinge sn, där han var åbo innan han 1825 köpte Torsbäcks kvarn av sin svärfar Arvid Kaspersson. Kvarnen

sålde han och flyttade hit 1834. Tidigare var han först åbo på sin fädernegård Kulparp #1 och sedan bosatt i Torsbäck.

Anna Britta var f i Säm, Valinge sn. Alla barnen var födda i Kulparp utom det yngsta som var fött i Torsbäck.

Anders Henrik var torpare på Lindekullaslätt vid #3.

År 1835 sålde Sven 1/3 mtl till nästa åbo och 1839 1/6 mtl till Jöns Redberg på #4.

Makarna var födda i Lindberg sn. Jöns var åbo på Måsarp #4 innan de flyttade hit. De flyttade härifrån till Stamnered sn.

Jöns och Helena sålde gården till Lars Persson på #4. Eftersom dennes hustru ärvde Jöns Redberg, som ägde resten av #9, blev Lars

Persson ägare till hela hemmanet #9. Han brukade det tidvis själv, tidvis med hjälp av en arrendator. På hemmanet bodde i fortsättningen bara

torpare och backstusittare.

Emanuel Kaspersson på #8 köpte år 1864 hela hemmanet #9 och det ägdes 1900 av hans dotter Paulina Sofia och hennes make.

Nedanstående fyra familjefäder var arrendatorer på #9. Det fanns fler men de bodde här bara en kort tid.

Anders var f på #3:3. Han arrenderade hemmanet ca 1815 - 25. Hustrun var f på Mute #9.

Anna gifte om sig med Lars Nilsson och bodde med honom i stugan Snickarelasses vid #9. Se nedan under rubriken Torp och backstugor!

Nils Anders var skomakare och ett tiotal år bosatt i en stuga vid #9. Se under rubriken Torp och backstugor!

Anders (fadern) stämde 1823 en bonde från Hunnestad för bedräglig kohandel. När Anders köpte kon i oktober sa säljaren att kon skulle kalva vid midsommar. Att hon var dräktig syntes ännu inte. Med vittnen kunde Anders styrka detta säljarens påstående, vilket emellertid visade sig vara falskt.

Troligen emedan rätten ansåg sitt utslag i detta mål vara av stor principiell betydelse, innehåller domboken ett långt resonemang vars kärnpunkt är, att man aldrig kan avgöra om en ko är dräktig förrän det syns utanpå henne. Anders borde därför ha insett, att säljarens påstående bara betydde att kon "hållits för tjur", som domboken uttrycker det, men ej att hon säkert var dräktig. Säljaren frikändes alltså från ansvar.

Olaus Nilsson Arrendator här 1825 - 33, då han med sin familj flyttade till #5:3. Se under denna gård!

Tuve Olofsson Arrenderade 1860 - 62 #4 och #9 åt sin blivande svärfar, Lars Persson. Se under #4!

Mannen var f i Tvååker sn, hustrun i Träslöv sn och äldsta barnet i Hunnestad sn. Mannen var arrendator här (på #9) från 1885 till 1888, då hela familjen reste till USA. (Hustru och 3 barn enl. flyttningslängden, man och hustru enl. EF.)

1925: Hela hemmanet ägdes av Johan August Johansson, Mute #4.

Gård #10:1

På #10 dog år 1701 enl. kyrkoboken en änka Malina Helgesdotter 95 år gammal. Hon var alltså f ca 1606 och är nog den äldsta person som är nämnd i Rolfstorps sockens kyrkoböcker.

Att Bengta Börgesdotter var g m Bonde Eskilsson är inte helt säkert.

Olofs dödsnotis innehåller mot vanligheten ingen åldersuppgift, varför hans ungefärliga födelseår inte kan beräknas. Pernilla var f på #5:4.

Bonde Olofsson blev åbo på #10:3.

Hans och Lars var bröder, födda resp. 1699 och 1715 i Gårdshörne, Grimeton sn. Hans var åbo där.

Henrik var f på Aleslöv #1, smed vid vigseln.

Olof och Bengt Henrikssöner var gifta med systrarna Gunilla och Börta Hansdöttrar från Mute #11. Olof blev åbo på hustruns fädernegård.

Den son Nils som dog 1810, var enligt sin dödsnotis f 1749. Men den son Nils som föddes 1749 levde enl. kyrkoboken bara 14 dagar, och någon ytterligare son Nils föddes enl. kyrkoboken inte i familjen. Det är alltså något som inte stämmer här.

Nils Henriksson, d 1810, var åbo på hustruns fädernegård i Hafstorp. Han och hustrun var barnbarn till Nils Henriksson, åbo i Hafstorp, senare i Aleslöv. De var alltså kusiner.

Henrik stämde år 1772 sin son Nils för att han legat med "kvinnfolket" Karin Olofsdotter. Frukten av förbindelsen blev ett dödfött barn. Föräldrarna dömdes till böter, mannen som vanligt dubbelt så mycket som kvinnan. (Att en fader stämde ett av sina barn för äktenskapsbrott var förr ganska vanligt. I domböckerna användes förr ordet kvinnfolk för att beteckna en kvinna av tvivelaktigt rykte.)

Bengt finns i kommunionlängden, moderns bouppteckning och dödboken, men inte i födelseboken.

Om Henriks processer mot grannen Anders Andersson på #3:3 åren 1783 och 1790, se under denne!

I hsf 1810 står att Bengt var svagsint. Bouppteckningen efter honom visar ett påfallande rikt bo, åtminstone vad inventarier beträffar.

Börta var f på Mute #11.

Henrik Bengtsson blev ca 1816 åbo på Mute #11, dit modern medföljde. Hans hustru kom från Obbhult. De skildes 1837 efter 10-årig svår oenighet i äktenskapet. Han gifte om sig med Beata Bengtsdotter.

Enl. vigselnotisen var båda från Mute #11, "hvarest de ännu äro boende", men de tycks ej vara födda i Rolfstorp sn.

Familjen flyttade till Båtsberg, Gödestad sn. Bara yngste sonen var f i Rolfstorp sn.

Ingen i familjen var f i Rolfstorp sn utom Gustav som var f på Ledet vid Djurarp. I hans födelsenotis kallas modern Pernilla Arvidsdotter. Han var åbo på Stenstorp #1. Omgift 1861 m Johanna Maria Johansdotter.

Inger Lena var f på Pungen vid Tingås. Hennes syster var g m Niklas Andersson, åbo på #6:3.

När Eskil år 1845 var inför rätta för att han vägrat uppfylla en borgensförbindelse och processen gick honom emot, utlät han sig vanvördigt om domaren. För det fick han böta.

Enl. vigselnotisen var Carl från Säm, Valinge sn. Anna Greta var f på Stenstorp #2.

Arrendet övertogs av Carl Aron Andersson på #10:2.

Gård #10:2

Nils var gift åbo 1682 enl. mtl. I mtl 1707 står det att Kerstin var "steendöf".

Enl mtl 1702 fanns i familjen en dotter Ingegerd, men det är sannolikt ovannämnda Inger. (Sådana obetydliga fel som att inte så noga skilja på namnen Ingegerd och Inger gjorde häradsskrivarna ofta.)

Håkan Torbjörnsson var åbo på #9:1.

Karin var f på Mute #1. Makarna fick tvillingar 1729, son dödfödd, dotter Kerstin dog efter 1½ dygn.

Enl. brodern Nils bouppteckning var Anders bosatt i Bokhult.

Oller var f på Aleslöv #1, syster till Henrik Nilsson på #10:1. Hon gifte om sig med nästa åbo.

Jöns Eriksson var åbo i Kushult.

Anders var f på Mute #10. Annika var inte f i Rolfstorp sn. Margareta var f i Linnarp.

Nils Andersson var torpare på Omtankan vid Hovgården. I hsf står att hans ena hand hade blivit krossad och söndermalen i en kvarn.

År 1783 stämde Anders inspektoren Landberg på Hovgården för att dennes hund bitit ihjäl en bagge, ett får och ett lamm, som tillhörde Anders. Målet tycks ej ha fullföljts, så saken ordnades nog upp i godo.

Samma år beskyllde grannarna Henrik Nilsson och Anders Andersson varandra inför rätta för att ha skadat varandras grödor. Henrik men inte Anders kunde bevisa sina påståenden, så Anders dömdes till skadestånd och böter.

Anders blev år 1784 stämd av bankokamreraren Jonas Ekegren för att i berusat tillstånd på Ekegrens gård Grimeton #5, Grimeton sn, i hans frånvaro ha hotat och okvädat hans fru samt i raseri rappat till ett par av hans kreatur. Under rättegången framkom att Anders i vittnens närvaro smädat och förtalat Ekegren. Som försvar för sitt handlande anförde den förre att han vid flera tillfällen blivit motarbetad av den senare. Anders fick böta.

Av domboken framgår att Anders vid upprepade tillfällen bröt mot den byordning som han tillsammans med övriga åbor i byn hade underskrivit 1786. År 1790 var Per Andersson på #5:4 ålderman, d.v.s. bystämmans ordförande, och han tycks ha bestämt sig för att inte ha överseende med Anders, som vid flera tillfällen detta år satt sig över bestämmelser i byordningen och vägrat betala därstädes stadgade böter. Per befallde nämligen sin son Anders att tillsammans med ett par medhjälpare beröva Anders Andersson lämpliga föremål som ersättning för böterna. Detta gjorde sonen Anders fem gånger, trots Anders Anderssons kraftiga protester.

Den sistnämnde stämde till slut Anders Persson och företedde vid rättegången en mycket skarpt formulerad skrivelse i vilken han framställde sin motparts handlande som hemfridsbrott och stöld. Den stämde svarade med en redogörlse för orsaken till sina besök hos Anders Andersson, en redogörlese för vad han gjort, och en lista på de beslagtagna föremålen.

Efter ett par förberedande förhandlingar ingick parterna en förlikning som innebar att de "pantade" persedlarna skulle återlämnas till Anders Andersson, som dessutom tillerkändes ett skadestånd. Byåldermannen och hans son hade nog av häradsrättens lagkloka medlemmar blivit underrättade om att deras förfarande att ta panter för obetalda böter för brott mot byordningen var olagligt.

År 1792 stämde Anders Andersson och hans granne Henrik Nilsson varandra för skällsord och även lätt misshandel, som de utväxlat vid ett gräl. Under pågående rättegång bad de plötsligt varandra om ursäkt och förklarade sig vara förlikta, varefter målet avslutades.

I december 1790 blev Anders av pastoratets kyrkoherde prosten Anders Friis uppsagd från prästgårdarrendet. Orsaken till detta framgår inte av domboken. Anders var själv förvissad om att intriger från byns övriga åbor, i synnerhet från kyrkoinspektören Jöns Carlsson, låg bakom. Anders vägrade emellertid att flytta. (Han reste t.o.m. till Stockholm för att vädja till kungen i egen hög person, men gjorde naturligtvis detta förgäves.) Kyrkoherden måste därför skaffa sig ett domstolsutslag på att vräkning fick ske, och det erhöll han i maj 1793. Kronobetjäningen verkställde sedan vräkning vid flera tillfällen, men Anders flyttade varje gång in sina tillhörigheter igen och fortsatte att bruka jorden. Inte förrän i maj 1794 fick Anders ge sig och det sedan länsmannen hade förseglat husen.

I mars 1795 tog Anders samtidigt ut stämning på inte mindre än 8 personer, nämligen prosten Friis, kronofogden Olof Bellander, länsmannen Daniel Otterdahl och 5 bönder i byn med byåldermannen och Jöns Carlsson i spetsen. Prosten anklagades för att ej ha haft giltigt skäl för uppsägningen och Bellander och Otterdahl för att ha verkställt vräkningen. Anders anklagde byborna bl.a. för att ha beljugit honom på en bystämma dit prosten men inte han själv varit kallad, för att ha bestulit honom och för att ha skördat gröda som han sått.

De anklagade myndighetspersonerna visade lätt att de åtgärder de vidtagit hade stöd av lagen. Bönderna kunde bevisa att den omtalade bystämman var en fri fantasi av Anders och att t.ex. gröda visserligen bortförts från gården, men det hade skett på prostens order och efter det att Anders blivit vräkt.

Under rättegången berättade Bellander att han vid ett av vräkningstillfällena med en dragen kniv hade han blivit hotad av Anders. Bellander hade då ansett sig nödsakad att dra sin sabel. Anders hade därvid vikit undan, rivit upp sina kläder och riktat kniven mot sitt eget bröst, men tillskyndande personer hade genast tagit den ifrån honom. Han hade därvid ropat: "Gud välsigne dem som tagit livet av kungen, de var tjuvar och skälmar men de gjorde pinan kort! Prosten Friis hade gjort bättre om han genast tagit livet av mig." (Gustav III hade blivit mördad två år tidigare.)

Anders förlorade målet på alla punkter. Han dömdes att böta för rättegångsmissbruk och för att ha hotat en statens tjänsteman under ämbetsutövning, samt att betala alla stämda personers rättegångskostnader.

I maj 1795 stämde Anders sin efterträdare som stombonde Nils Svensson för att få honom att lämna ifrån sig diverse persedlar, t.ex. en vagn, några bräder och 4 st dörrar, som Anders ansåg sig äga och som blivit kvarlämnade på gården, när han tvingades lämna den, samt att gottgöra Anders för det utsäde han sått men ej fått skörda. Nils hade inga svårigheter att visa, att Anders påståenden var helt grundlösa, och Anders dömdes än en gång till böter för rättegångsmissbruk och att betala motpartens rättegångskostnader.

Till häradsrätten anmäldes 1802 att Anders ej förmått betala vissa av de böter han ådömts under föregående rättegångar. Han blev därför dömd till 16 dagars fängelse på Varbergs fästning "vid vatten och bröd".

Anders stämde år 1803 en fjärdingsman från Lindberg sn för att denne en kväll ute på gården vid Krypplinge-krogen skulle ha hotat honom, rivit sönder hans päls, missfirmat honom, dragit ner honom från hans ridhäst och lagt beslag på densamma. Det enda Anders kunde bevisa var att han blivit neddragen från hästen, och för det fick fjärdingsmannen böta. Anders fick böta mycket mer för att han i sin stämning kommit med obevisade påståenden om sin motpart.

(Krypplinge-krogen var ett av flera liknande namn på en krog som låg på kungsladugården Lindhovs ägor ungefär där vägen mot Borås tog av från vägen längs Västkusten.)

År 1808 stämde Anders än en gång prosten Friis för att han blivit vräkt och än en gång dömdes han till böter för rättegångsmissbruk. Dessa böter satt han av under en månad på slottet i Halmstad.

Anders Andersson stämde 1810 Jöns Andersson vid Stenebro för att denne flera gånger okvädat och smädat Anders svagsinte son Nils på

Omtankan. Jöns tvingades lämna ekonomisk gottgörelse för detta.

Kronofogde Malmstedt verkställde 1804 utmätning hos Anders för att få medel till böter som Anders blivit dömd att betala. Vid utmätningen gjordes formella fel, varför Anders efter ett domstolsutslag återfick de utmätta persedlarna: en häst, en silverkedja och en brännvinspanna. Likväl stämde Anders år 1813 Malmstedt och yrkade ersättning för att han under den tid persedlarna varit i beslag ej hade kunnat bruka dem. En sådan ersättning hade Anders helt klart inte rätt till, och att i en domstol på nytt ta upp ett redan avgjort mål var ett lagbrott, som kallades att kvälja en dom. Rättegångsprotokollet innhåller därför den mycket sällsynta eller unika upplysningen att Anders före rättegången av rättens ordförande blivit uppmanad att ta tillbaka sin stämning, men han hade alltså framhärdat. Han blev förstås straffad för detta.

År 1813 hade prosten Friis dött, och då stämde Anders hans änka med påstående att prostens sterbhus skulle betala en del lösegendom som Anders ansåg sig ha blivit berövad då han vräktes från stomhemmanet. Vid rättegången påstod Anders att han 1811 besökt kungen (Karl XIII) som skrivit och undertecknat ett brev, som Anders åberopade och företedde, och i vilket kungen sade att Anders skulle återfå sitt arrende, att prosten Friis skulle böta 1000 riksdaler (en förmögenhet vid denna tid), att Anders skulle ha uppsikt över kronobetjäningen, m.m. i samma stil. Anders påstod vidare att han träffat kronprinsen, som bekräftat kungens uppfattning i ärendet och uppmanat Anders att ånyo stämma prosten Friis. Detta föranledde rättens ordförande att fråga nämnden och tingsmenigheten om Anders ansågs vara "sinnessvag eller vanvettig". Svaret blev nekande, förmodligen till häradshövdingens förvåning.

Eftersom Anders varken var läs- eller skrivkunnig, misstänktes att någon illvillig eller skämtsam person skrivit brevet, givit det till Anders och sagt det vara äkta, och att Anders således, vad brevet beträffar, varit i god tro. Domstolen anställde efterforskningar om brevets ursprung och fick tag i ett par drängar som sa sig ha funnit brevet i ett dike, sett att det var adresserat till Anders och lämnat det till honom. Han hade visat brevet för sin kyrkoherde (Bexell), som vid rättegången uppgav att han förklarat för Anders att brevet måste vara falskt, att det var farligt och att han inte borde bagagna sig av det. Ändå åberopade alltså Anders brevet som bevis vid en rättegång, vilket var ett mycket allvarligt brott.

Anders dömdes att mista äran och att sitta på Varbergs fästning i 24 dagar. Anklagelsen mot fru Friis befattade sig domstolen inte med, då saken ansågs redan vara avgjord av Göta hovrätt, dit Anders f.ö. överklagat de flesta av häradsrättens domar mot honom.

Anders flyttade med sin hustru till en stuga vid Hafstorp kallad "Vid Slätter". Ca 1810 flyttade de till en stuga vid Aleslöv och kallas där allmosehjon. Ca 1817 blev makarna strukna i hsf, men finns ej i dödboken. Kanske flyttade de från socknen.

Nils kom troligen f i Borrås, Nösslinge, men var inte f i denna socken. Elin var f på Grimeton #10.

Kristian var klockarson från Sibbarp sn. Han tillhör en stor släkt vars medlemmar stavar namnet på olika sätt. I domboken finns ett av honom egenhändigt undertecknat testamente på vilket han stavat sitt namn som ovan. Han köpte 1812 halva hemmanet #7, som han dock snart sålde.

Inger var systerdotter till Elin Börgesdotter och f på Grimeton #10, Grimeton sn.

Kristian dog som änkling. Hustrun tycks ej ha dött i Rolfstorp sn.

Bartold Kristiansson var åbo på #2:2.

Kristian blev tillsammans med Bartold Olofsson på #10:3 åtalad år 1811 för att ha försummat det dem ålagda underhållet av en liten bro eller vägtrumma på vägen mellan Rolfstorps kyrka och Torstorps by, vilket lett till att att häst som tillhörde en bonde i Torstorp skadats. De båda fick böta för försummelsen och gottgöra skadan på hästen.

Johannes var enl. vigselnotisen från Flähult, Ullared sn. Familjen flyttade till #5:4, där Johannes var åbo till 1835, då han blev torpare på Slätter vid #9. Där bodde familjen till 1842, då den flyttade till torpet Mellan Vagnhall under #3.

Hsf har anteckningar om att Johannes hade varit borta från hemmet sedan 1857 och att hans vistelseort var okänd. Resten av familjen flyttade 1861

till Skällinge #3, Skällinge sn, där Bertil Olausson var torpare.

Nils Kristian var åbo i Stenaljung och Linnarp innan han blev arrendator här. Anna Lovisa var f i Knutsböke.

Anders Bengtssons far var några år åbo på #2:2. Anders var åbo på flera platser, sist i Bråtås. Han och hustrun bodde där ännu år 1910.

När han gifte sig var Johan Lindahl ladufogde på Hovgården och blev sedan åbo i Bråtås. De båda svågrarna Anders Bengtsson och Johan Lindahl deltog aktivt i det s.k. Muteupproret 1854 och dömdes till straffarbete.

Carl Gustav Jansson var torpare vid #6.

Om Nils Jakob Kaspersson, se under rubriken Lanthandlare nedan!

Aron Johan Andersson kom enl. vigselnotisen från Storaberg vid Mute #2.

Emma Paulina reste ensam till USA 1882(E). Enl. hsf död i Lemont, Illinois.

Carl Aron var f på Linnarp #1. Han blev arrendator här 1869, först på 1/3 mtl men från 1877 på 2/3, sedan han övertagit Anna Greta Nilsdotters hemmansdel.

Johan Aron Andersson var f på Ugglarp #1. Makarna flyttade till Valinge sn.

Ida Linnéa var f på Mute #3.

År 1925 var Emil Alfons Carlsson ensam arrendator på hela #10.

Gård #10:3

Bengt var nog f i Bregnhult (Brännhult). Börtas dödsnotis säger att hon varit gift två gånger. Enl. mtl fanns äv. barnen Nils och Ingeborg.

Arvid var nämndeman i 50 år, häradsdomare och riksdagsman.

Olof Hansson var åbo på sin fädernegård Ugglarp #3.

Anders "föll oförmodligen och hasteligen neder af ett päronträd emot aftonen, han dödde om morgonen", står det i kyrkoboken.

Kerstin gifte om sig med nästa åbo.

Jöns Andersson var åbo på hustruns fädernegård Aleslöv #1. Han var gift ytterligare två gånger.

Enl. moderns bouppteckning var Bengt Andersson bosatt i Gödestad sn och Jöns Andersson i Aleslöv.

Bonde Olofsson var f på #10:1. Karin var nog inte f i Rolfstorp sn.

Den lilla flickan Börta dog 6 timmar efter det hon baklänges fallit ner i en kittel med kokhett vatten. Hennes födelsenotis saknas.

Kerstin var f på Stenaljung.

Sven Carlsson var arrendator på Säm #3.

Beträffande Bartolds vägunderhållsförsummelse 1811, se under Kristian Sibbelius, #10:2! Inger var f på Hafstorp #1.

Olaus var snickare och från 1861 bosatt i en stuga vid #3.

Johanna Britta var f i Stamnared sn.

Sven Johan Niklasson var i USA i två omgånar med avresor 1872 (E) och 1887, men återkom och blev åbo på Mute #9. Hans hustru Johanna Olivia var f i Stensared. Makarna fick äktenskapsskillnad 1895.

Bartold Edvard var åbo på hustruns fädernegård, Mute #9, 1876 - 80. Bartold Edvard t USA 1880 (E).

Sven Carl Andersson var åbo på #1. Josefina Charlotta Andersdotter var enl. v-notisen hemmadotter från Aleslöv #1.

Gård #10:4

Lars var enl. domboken 1670 åbo på Rolfstorps prästgård.

Efter 1720 förekommer inte denna hemmansdel i några källskrifter. Sannolikt delades arrendet upp på de övriga tre prästgårdsarrendatorerna.