i Rolfstorps socken
av
Ingemar Rosengren

Namnet Mute
Frälsegårdarna i Mute
Ett par s.k. vitesförbud
Tvister mellan ägarna till Hovgården och åborna i Mute m. fl. byar.
Nyodling
En brand i Mute
En tvist om kyrkstigar
Muteupproret
Laga skifte
Folket i Mute
Öhrström
Förkortningar
Källförteckning

Hemman och gårdar. Översikt

Torp
Kalvhagen, torp vid Mute #1
Nya Rampan, torp vid Mute #1
Bocksten, torp vid Mute #1.
Torp vid Mute #1
Knallastugan på utmarken, senare Knallatorpet vid Mute #2, ev. äv. kallat Stallbräckelid.
Alseke, torp vid Mute #2
Stora Berg, torp och backstuga eller backstugor vid Mute #2
Vasen, torp vid Mute #2
Backstuga vid Mute #2
Axellid, torp vid Mute #2
Storaberg, torp vid Mute #2
Lyserna, torp vid Mute #2, #8 eller #11
Heden, torp eller stuga vid Mute #2 eller #8.
Rampan, torp vid Mute #2, #3 eller #8
Södra Flähult, torp vid Mute #2 eller #3
Törnestugan vid Mute #3
Flähult, torp vid Mute #3
Nya Flähult, torp vid Mute #3
Bråtalid, stuga vid Mute #3
Torp vid Mute #3, kanske Bråtalid
Backstuga vid Mute #4
Nya Koppestugan, torp vid Mute #4.
Slätten, torp vid Mute #4
Ljungen eller Mute Ljung, torp vid Mute #5.
Nya Lyserna, torp vid Mute #5
Bergslätt, torp vid Mute #7
Lyserna, torp vid Mute #7
Bråtalid vid Mute #7
Nybygge vid Mute #7, senare sannolikt kallat Nya Slätten
Ljungen, torp eller stuga vid Mute #8
Stallbräckelid, senare kallat Östra Ljungen, torp vid Mute #8
Timmerkullen, torp vid Mute #8
Vasen, torp vid Mute #8
Förpantningsinnehavare vid Mute #8
Torp vid Mute #8
Koppestugan vid Mute #9
Backstuga vid Mute #9
Torp vid Mute #9
Stora Berg, torp vid Mute #10
Lilla Ödgård eller Hallarna, stuga vid Mute #10
Lyserna, torp vid Mute #10
Stuga vid Mute #10
Torp vid Mute #10
Backstuga vid Mute #11
Vallstugan, vid Mute #11
Kärret, torp vid Mute #11
Stallbräckelid, torp eller stuga vid Mute #11.
Mastugan vid Mute #11
Gåsevad, stuga vid Mute #11
Nya Lyserna vid Mute #11
Lilla Sjölid, stuga vid Mute #11
Ekåsen, torp vid Mute #11
Kalvhagen, torp vid Mute #11

Mute #5, Essbjörn Svensgård, Gunnagård

Enl. Hallands Landsbeskrifning 1729 och domboken 1750 gick räntan från detta hemman till Rolfstorps kyrka, kanske efter en donation av någon medlem av släkten Tripp. År 1778 köpte kapten Axel Lagercrantz på Hovgården hemmanet. Han sålde det 1794 till Lars Bengtsson och Olof Andersson, de båda åborna på gården, se nedan!

Gård #5A

Alla uppgifter om denna familj kommer från mtl. Kerstin var i livet ännu 1691.

En tidigare hustru till Jöns dog enl. mtl ca 1696. I familjen fanns Jöns syster Karin.

Tore Larsson var åbo i Stensared och var nog född där.

Enl. mtl var Per "ymblig" och "afsinnig". Orden betyder resp. sjukligt klen och nervsjuk.

Bengta Larsdotter var sannolikt f på Hafstorp #3. Hennes födelse är ej antecknad i kyrkoboken. Hon överlevde maken. Ej heller hennes död tycks ha blivit antecknad. Bouppteckningen efter henne är daterad 1758-04-01.

Jöns var åbo på hustruns fädernegård Gård #8.

År 1738 anmälde en länsman till häradsrätten, att det i Mute fanns en bonde vid namn Per Jönsson som understundom besvärades av "hufwudyhra och raserii". Länsmanen ville av rätten ha besked hur det skulle förfaras med hans underhåll och vård. Rätten beslöt att "denna olyckelige mannen" skulle vårdas av sina närmaste och underhållas med föda av sina sockenmän i den mån han inte själv kunde försörja sig.

Kerstin var f på Rp #9. År 1756 blev hon åtalad för att uppfört sig illa mot sina gamla svärföräldrar, som ingick i hennes hushåll. Hon uppmanades av domstolen att uppföra sig på ett anständigt sätt mot dessa gamlingar och slapp t.v. straff.

Enl. hsf var Lars krympling under sina sista år. Kerstin var f i Kulparp, Skällinge sn, där vigseln skedde.

År 1794 friköpte Lars Bengtsson och Olof Andersson, Gård #5B, av kapten Axel Lagercrantz hälften var av hemmanet, men då de inte betalade köpeskillingen inom fastställd tid blev de stämda av säljaren, som ville att köpet skulle gå tillbaka. Målet slöts med förlikning, sedan Lagercrantz givit med sig en smula.

Karin var f på Gård #9B. Hennes broder Jöns var g m hennes mans syster Anna Britta.

Nikolaus var döpt så men överallt annars i kyrkans böcker kallas han Niklas. Han blev åbo på Gård #3Cb.

Beata Larsdotter var änka på Gård #3Aa.

Hans stämde 1812 sin gårdbo Johannes Nilsson och blev genstämd av denne. Se under Johannes, Gård #5B!

Gården brann ner 1819, se kapitlet En brand i Mute, ovan!

Så sent som 1897 var Anders dräng hos brodern Kasper. Han dog sannolikt något år därefter.

Anna Britta var f vid Mute. Hennes mor Britta Larsdotter var d t Lars Jönsson på Ljungen vid Mute. År 1900 var hon bosatt på hemmanet som fattighjon.

Hustrun var f i Valinge sn.

Laga skifte. Kasper fick två skiften och blev skyldig att flytta sina hus. Registernummer Mute 5:2.

Hustrun var f på Linnarp #1. Mannen ägde gården 1925.

Gård #5B

Familjen bodde här 1681 och tidigare och Lars var åbo 1690 enl. jordeboken. Mtl 1687 säger att han var utfattig. Han överlevde hustrun och sonen och tycks ej ha dött i socknen.

År 1686 uppvisade Lars i häradsrätten sin kyrkoherdes intyg att han var utfattig och hans hälsa dålig. Han begärde även rättens intyg på detta och fick därvid stöd av nämnden och den närvarande allmogen. Vad han skulle ha intyget till framgår ej, men kanske var avsikten att bli befriad från skatt.

År 1697 blev Lars bötfälld för frånvaro från en rättegång utan giltigt förfall. Han var instämd för att han ej hade betalat en skuld.

Det är väl inte fel att tro att hemmanet kallas Gunnagård efter denne Gunne.

Nils Gunnesson var skräddare och bosatt i en backstuga vid Mute #11. Se under rubriken Torp och backstugor!

Sven var f på Hafstorp #1. Hans död är inte noterad i kyrkoboken. Hans bouppteckning är daterad 1753-06-12. Enl. denna var han båtsman. Det står också att makarna inte sammanlevt sedan deras gård brunnit ner och de blivit helt medellösa. Då skaffade sig Elin helt utan mannens hjälp en egen stuga vid Mute. Där bodde hon när mannen dog.

År 1750 var Elin enl. hsf änka, bosatt i Vallstugan. År 1753 gifte hon om sig med Johan Andersson i Koppestugan. Se vid dessa stugor!

Sonen Hans födelsenotis är mycket svårläst.

Bengta var f på Sven Nilsgård vid Torstorp, Grimeton sn. Margareta kom fr. Karsagården i samma socken.

Margareta gifte 1766 om sig med drängen Gudmund Torbjörnsson. Hon dog här på hemmanet och hennes andre man överlevde henne.

Det står ej i vigselnotisen varifrån Gudmund kom. Han gifte om sig 1790, se nedan vid Ingel Olofsson!

Olof blev åtalad 1741 för att han fällt en bok på hemmanets skog. Han erkände och fick böta, betala skadestånd till Kronan och frälseägarna och förbinda sig att i stället för det fällda trädet plantera två nya.

År 1754 blev han dömd till böter för att i egenskap av sexman för Mute by vid 1752 års mantalsskrivning ha underlåtit att ta upp en gammal kvinna vid namn Karin Andersdotter. Året därpå konstaterade häradsrätten att han ej förmått betala dessa böter, varför han dömdes till 8 dagars fängelse vid vatten och bröd. Han skulle egentligen ha fått sitta längre, men emedan nämndemannen för Rolfstorp berättade att han var en gammal man som led av lungsot, fick han slippa undan med dessa 8 dagar.

Olof blev 1760 stämd av Jöns Essbjörnsson på Gård #1A. Se vid denne!

Karin kom enl. vigselnotisen fr. Torstorp, Grimeton sn. Hon överlevde maken och dog nog inte i Rp sn.

Gunne blev 1765 åtalad för att utan tillstånd ha fällt en bok som var 2 alnar i omkrets. Han erkände och fick böta, betala skadestånd till Kronan, på det fällda trädets ställe plantera två nya och inhägna och vårda dem till dess de blivit så stora att de ej kan skadas av betande boskap. (Som framgår av åtskilliga andra ställen i denna bok, var detta det gängse straffet för det vid denna tid mycket vanliga brottet olaga trädfällning. Ädla lövträd tillhörde Kronan, var de än växte.)

Familjens bostadsorter, alla årtal är ungefärliga: 1780 - 81 Margaretas föräldrarhem, 1781 - 85 Brännhult, 1785 - 90 här, 1790 -95 backstuga vid Linnarp #3, 1795 - 1827 Axellid vid Linnarp #2 och från 1827 till Ingels och hans andra hustrus död Knallatorpet. Ingels

Ingels födelse är ej antecknad i socknens kyrkobok. Det ligger nära till hands att tro att han var s t Olof Gunnesson och Margareta Kristiansdotter (se ovanför!), men han är ej omnämnd i bouppteckningen efter Olof, så det var han väl ej. Före sitt giftermål var han skräddare. Enl. domboken var han saltpetersjudare år 1803.

Margareta var f på Linnarp #3 och Inger i Brännhult. Den sistnämnda var tidigare g m Nils Hansson, torpare i Knallatorpet vid Mute #2, dit Ingel flyttade när han gifte sig med Inger.

I bouppteckningen efter Ingel tas även en son Sven upp, och äv. i denna efter Inger 1838, i vilken det står att han då bodde i Göteborg.

Till familjen hörde Gunne Olofssons änka Karin och den utfattige Gudmund Torbjörnsson (se ovanför!) och hans hustru.

Enl. domboken var Olof Ingelsson år 1812 skräddare i Gödestad sn.

Sonen Lars var torpare på Lyserna.

Sonen Bengt var torpare på Bråtalid vid Mute #7.

År 1779 stals Rolfstorps kyrkas kassa - en stor summa pengar - vid ett inbrott hos kyrkovärden Eskil Johnsson i Obbhult. För denna stöld blev Ingel Olofsson misstänkt och åtalad, dels därför att han troddes ha befunnit sig i Obbhult när stölden skedde, dels därför att han en kort tid efteråt kunnat betala tillbaka pengar han varit skyldig och t.o.m. köpa sig en klocka. Och alla hade trott honom vara mycket fattig. Vid rättegången kunde han prestera ett fullgott alibi och bevisa att han fått pengar av sin fästmö. Han blev alltså frikänd. Stölden klarades veterligen aldrig upp.

Ingel och änkan Annika Jönsdotter, blev år 1785 stämda av frälseägaren för att de har obehörigen hade sålt några hus som tillhörde denne. Ett tiotal personer i Mute och Linnarp blev samtidigt stämda för att ha hjälpt till med att föra bort husen. Vid rättegången klarlades snart att stämningen var löst grundad och målet nedlades. Om Annika, se backstuga vid Mute #11! Enl. domboken var hon moster till Ingel, men detta verkar föga troligt.

År 1803 blev Ingel stämd av sin svåger Nils Bengtsson i Linnarp för att förmås att till Nils återlämna en intaga kallad Björnekärr som han fått disponera. Det visade sig vid rättegången att parterna hade flera ouppklarade ömsevisa fordringar på varandra, härrörande ur det förhållandet att Ingels hustru härstammade från det hemman Nils innehade. Målet slöts med förlikning.

År 1790 gifte sig änkemannen Gudmund Torbjörnsson med Stina Persdotter, piga på gården. De fick 1791 dottern Britta Maria. En morgon i oktober 1815 hittades i en hackelslebinge i ett stall vid Varmanshuvud ett nyfött flickebarn. I december blev Britta Maria åtalad och anklagad för att vara moder till barnet. Hon nekade. Vittnen påstod att det ryktats i bygden att Britta Maria varit havande. Hennes arbetsgivare i Skällinge vittnade att han ej märkt något havandeskap, och att hon varit i hans tjänst den dag barnet skulle vara fött. Britta Maria blev i närvaro av sin mor och några kvinnliga vittnen undersökt av mjölnarehustrun och examinarade barnmorskan Gunilla Svensdotter vid Hovgården. Denna kunde varken bekräfta eller dementera att Britta Maria nyligen fött ett barn. Åklagren nedlade sin talan. Barnet kallas i födelseboken Carolina Värnlös. Hon dog 3 månader gammal.

Olof friköpte denna gård 1794 av Axel Lagercrantz på Hovgården, och familjen flyttade hit fr. Gård #1A. Se vid denna gård! Om köpet se även vid Lars Bengtsson, Gård #5A!

Det är ovisst vem som brukade gården 1790 - 94.

Johannes Nilsson var f i Istorp sn och andra hustrun i Mjöbäck sn.

Första hustrun dog i "barnsnöd". Hon var ej f i Rp sn. Bouppteckningarna efter henne och maken visar ett rikt bo.

Sonen Sven var ej f i Rp sn. Han var enl. kyrkobokföringen "halt, sjuklig och mindre arbetsför" och tog sitt liv genom att hänga sig.

Bengt Andersson eller Andreasson var åbo på Svartrå #4.

Gården brann ner 1819. Se kapitlet En brand i Mute, ovan!

Samtliga hsf i vilka Johannes förekommer innehåller något av dessa påståenden: "bevistar aldrig förhör", "tjuf", "lagbunden tjuf", "vanfrejdad", "har tillhört ett tjufband". Av domboken framgår att han år 1800 var krögare i Varberg och att han ansågs vara förmögen. Bouppteckningen efter honom visar att han lånade ut pengar i stor skala. Ett 40-tal personer hade lån hos honom när han dog på sammanlagt flera hundra riksdaler vilket var mycket pengar på den tiden.

År 1803 blev Johannes stämd av kapten Axel Lagercrantz på Hovgården och 8 bönder i Mute för att han i den s.k. Bråtaliden på Hovgårds och Mute samfällda utmark emot förbud fällt en bok och begagnat virket. Johannes nekade. Parterna förliktes sedan vittnen styrkt kärandesidans påstående.

Lagercrantz stämde Johannes på nytt år 1804 för att denne inte, trots tillsägelse, från samfällda utmarken tagit bort två hästar, som Lagercrantz. påstod vara angripna av skabb. (Skabb är mycket smittsamt.) Johannes visade ett intyg från en hovslagare i Varberg på att det ej var fråga om skabb. Han dömdes att vid nästa ting förete intyg från professor Hernqvist i Skara, eller professor Florman i Lund, eller från någon behörig veterinär på att hästarna ej hade skabb. Under tiden skulle han ha djuren instängda. Vid nästa ting meddelade Johannes att den ena hästen var död, och den andra så svag av sjukdom att han inte vågat ta den till någon besiktning. Han erbjöd sig att avliva den. Rätten beslöt att så skulle ske.

I sin stämningsnasökan i detta mål påstod Lagercrantz att Johannes varit anklagad för stöld i Varbergs stad och att han blivit bortdriven därifrån. Lagercrantz beskyllde honom för "sturskhet" och yrkade att han borde drivas bort även från denna socken och härad.

Johannes blev 1810 stämd av Jöns Myrin på Mute #4, som påstod att Johannes i en hage slagit ihjäl ett av Myrins svin. Johannes nekade. Vittnen hade ej sett själva gärningen men anförde för Johannes besvärande omständigheter. Vid nästa ting nedlade Myrin målet.

År 1812 blev Johannes ånyo stämd av Myrin, som påstod att Johannes år 1809 på Myrins skog stulit ca 1/3 famn eller två lass huggen ved. Myrin berättade att han i vittnens närvaro på Johannes gårdsplan upptäckt ved som han igenkände som varande sin, och utan protester från Johannes låtit köra hem till sig. Johannes dömdes till böter, skadestånd och uppenbar kyrkoplikt.

Johannes blev samma år stämd av sin gårdbo Hans Larsson, som i sin stämningsansökan beklagade sig över ett flertal oförrätter som Johannes tillfogat honom, men som han för grannsämjans skull stått ut med. Men nu kunde han inte lida att Johannes slagit en Hans tillhörig äng. Johannes tillbakavisade i fräna ordalag Hans påstående, och insinuerade att det var hans fiende Myrin som låg bakom dem. Tvisten bottnade nog i att vissa av hemmanets ängar ägdes gemansamt av de båda åborna, som i tur och ordning fick hösta dem. Målet slutade med en förlikning, som innebar att ängarna delades mellan åborna.

Också 1812 blev Johannes stämd av kyrkoherde Bexell på Hovgården, Jöns Myrin, nämndemannen Sven Jönsson i Mute #8 och ett flertal av Mute byamän. De anklagade Johannes för att på ett många sätt under åtskilliga år ha ofredat och förargat sina grannar och att av egennytta illa behandlat Hovgårdens och Mute gemansamma skog. Kärandena yrkade på ersättning för de skador Johannes tillfogat skogen och yrkade på att han skulle förvisas från häradet. Johannes vägrade trots upprepade vädjanden att svara på domarens frågor under förebärande att han var sjuk. Domstolen trodde ej på sjukdomen utan ansåg att det var en av Johannes uppfunnen fintlighet för att slippa att stå till svars. Den dömde honom därför att böta 20 riksdaler banco - mycket pengar - för sitt beteende, och att trots hans tystnad fortsätta rättegången. Kärandesidan styrkte sina påståenden med protokoll från en syneförrättning samt för svaranden mycket besvärande vittnesuppgifter. Vid nästa rättegångstillfälle meddelade Johannes att han nu sålt sin gård till sin äldste son. Därefter nedlade kärandena sin talan mot att Johannes betalade dem ett skadestånd.

Johannes blev åtalad år 1813 för att såväl på vardagar som på helgdagar ha sålt brännvin supvis. Han nekade. Åklagaren presterade tillräckligt med vittnesmål för att häradsrätten skulle döma honom till böter.

År 1819 blev han stämd av åborna på Rp #10, som påstod att de under lång tid, trots överenkommelser med och vädjanden till Johannes, lidit stor skada av att han låtit sina oringade svin gå lösa. Företett besiktningsintyg talade om skador på kärandena tillhörig god ängsmark nära Kyrkobron. Johannes androg att det även var andra åbors svin som gjort de nämnda skadorna. Han namngav dessa åbor och anhöll att de inkallades till rätten. När målet togs upp nästa dag meddelade parterna att Johannes betalat ett skadestånd, och att kärandena därför nedlade sin talan.

Johannes blev 1819 stämd av sin gårdbo Hans Larsson som i sin stämningsnsökan lovade att förete ett besiktningsintyg på den åverkan som Johannes gjort på hans egendom. När målet påropades meddelade parterna att svaranden till käranden redan betalat ett skadestånd som käranden var nöjd med, varför han nedlade målet.

Jöns Andersson på Heden vid Mute stämde Johannes år 1820 med påstående att han av Johannes lånat pengar mot en pant i form av en kista med diverse saker i. Men trots att han betalat skulden hade Johannes behållit panten under förebärande att båtsmannen Håkan Håkansson, som var släkt med till Jöns, var skyldig Johannes pengar. Johannes försvar gick ut på att kistan brunnit upp vid den eldsvåda som nyligen ödelagt hans gård, och att Jöns inte betalat hela sin skuld. Målet fortsatte sedan vid flera förhandlingstillfällen, vid vilka parterna kom med dåligt bestyrkta beskyllningar mot varandra. Till slut blev det förlikning.

Johannes blev 1824 stämd av Lars Svensson på Bringstad för att han ej återlämnat en vagn som han lånat av Lars, samt att han utsatt Lars för okvädningsord och misshandel, när denne bett att få tillbaka sin vagn. Johannes försvarade sig med att han tagit vagnen i pant för ett lån han beviljat Lars. Parterna förliktes, genom att Johannes köpte vagnen av Lars.

Johannes och hans barn Kasper och Anna Kristina var starkt misstänkta för att ha hjälpt bröderna Nils och Magnus Larssöner på Kalvhagen med den stöld de gjorde 1830. Men det enda som kunde bevisas var att Kasper hjälpt till med att gömma stöldgodset. Om Johannes hustru Karin Svensdotter uttalade sig häradsrätten, att hon aldrig på något sätt deltagit i mannens olika brott, men att hon försummat sina barns uppfostran, så att de nu hade ett mindre gott anseende.

Johannes Nilsson, torparen Magnus Gustavsson på Mute Ljung och skomakaren Carl Daniel Kaspersson därstädes åtalades 1831 för att från Olof Börgesson på Ryen, Bengt Eskilsson i Olofstorp och torparen Jöns Grimbeck på Västerbacka ha stulit åtskilliga persedlar. Målet fullföljdes nog ej.

Hustrun var enl. hsf f i Rp sn, men finns ej i födelseboken. Hon hade en uä son Johan Petter, f 1834. Eftersom denne fick fadersnamnet Kaspersson och sedan blev åbo på gården, kan man anta att Kasper Johansson var hans far.

Juliana Kristina Ehn var änka och ägare till Gård #8. Se vid denna!

Kasper var flera gånger åtalad för stölder, alltid tillsammans med andra, men blev varje gång på sin höjd överbevisad att ha tagit befattning med tjuvgods.

Några släktingar till Kasper, bl.a. hustrun, yrkade år 1841 i häradsrätten att han skulle omyndigförklaras på grund av ett mycket allvarligt spritmissbruk, som beskrivs i ansökan. Det sägs bl.a. att han super så våldsamt att det inte bara är under ruset som han är från sina sinnen, och att hans missbruk snart kommer att leda till hans undergång och familjens fattigdom. Ansökans styrks av intyg från prosten Bexell och nära grannar. Men handlingarna i målet innehåller även ett intyg i vilket två åbor i Mute tar Kasper i försvar, och påstår att han på ett utmärkt sätt sköter sitt jordbruk, och att han egenhändigt har återuppbyggt sina hus som brann ner några år tidigare. Häradsrätten omyndigförklarade Kasper och till förmyndare förodnades Henrik Bengtsson, Gård #11A, och Johannes Bengtsson, Gård #4A.

År 1843 anhöll Henrik i häradsrätten att slippa förmyndarskapet med motiveringen att han bodde så långt från Kasper att "vid hastigt påkomna oenigheter i Kasper Johanssons hus" han kom för sent för att i tid ingripa. Som ny förmyndare ville han se Nils Jakob Bengtsson, Gård #1B, som bodde alldeles intill Kaspers hus. Henriks anhållan avslogs.

Som orsak till Kaspers död anger kyrkoboken "omåttligt förtärande af starka drycker".

Johan Petter ägde först bara 1/4 mtl, men köpte ca 1865 resten av gården av förre åbons (övriga?) arvingar. Han var uä s t förre åbons hustru och kanske också till förre åbon själv. Ca 1890 blev han förpantningsinnehavare.

Karolina Andersdotter var f på Skärte #7. Vid vigseln var hon åbodotter fr. Linnarp #2.

Augusta Josefina var f på Bråtalid vid Mute #7. År 1900 bodde hon på gården med sina tre yngsta barn och en uä son Johan Viktor Vallentin, f 1898. Hon kallas förpantningsinnehavare i församlingsboken.

Lars Jakob Svensson var vid vigseln åbo i Grimeton sn, men blev sedan åbo på Linnarp #1. År 1920 var han torpare vid Mute #9 och g m Klara Josefina Jonasdotter, f 1873 i Ullared sn.

Emelie Serafia fick 1884 en uä son Albert Julius, d 1886.

Laga skifte. Johan Petter fick två skiften och skyldighet att flytta sina hus. Registernummer Mute 5:3.

Familjen flyttade hit fr. Gård #3Cb år 1896. Köpte gården av förre åbon 1887, som nog brukade den under mellantiden. År 1920 var Gustav Algot g m Klara Josefina Håkansson, f 1867 i Ullared sn.

Ägare 1925 Karl Johansson.

Mute #6, Måns Andersgård, Månsagård eller Lill-Olas

Gård #6

Nils blev åbo här före 1682. Börta gifte om sig med nästa åbo.

Vigselnotiserna säger ej varifrån Olof eller Börta kom. Inger var f på Hovgården enl. vigselnotisen. Hon kallas Ingegerd i vad som sannolikt är hennes dödsnotis.

Av domboken framgår att Olof 1713 blev straffad med prygel för enkelt hor, troligen med en viss Kerstin Andersdotter.

Sven var nog ogift, åtminstone så länge han bodde här. Enl. mtl var han "ymblig", d.v.s. klen och sjuklig.

Olof kom enl. vigselnotisen fr. Skällinge sn och var nog f i Tågarp där. Elin var f på Skärte #9.

Per var backstusittare i Koppestugan. Se vid denna!

Ingers födelse är ej noterad i kyrkoboken.

Olof och hans måg Hans Jönsson blev 1778 stämda av Per Götarsson på Gård #7 för att ha slagit sönder och fördärvat den ryggningstorv denne på samfälld mark upptagit. Olof och Hans nekade. Eftersom Per ingenting kunde bevisa blev de frikända.

Lars Larsson, åbo i Stensared, friköpte år 1789 gården (1/2 mtl Mute #6) av Sahlgren -Alströmerska konkursboet. De följande brukarna fram till Johan Bernt Olofsson var arrendatorer.

Hans kom enl. vigselnotisen fr. Fönhult, Kungsäter sn.

Sonen Olof finns inte i födelseboken., men han är säkert dokumenterad av andra källor. Han var åbo i Hult, Grimeton sn. Hans hustru var f på Gård #9A.

Sonen Börge var torpare på Bergslätten vid Mute #7. Se vid detta torp!

År 1778 stämde Hans Jönsson 17 personer i Mute för att de rivit ner den gärdesgård, som han med stöd av häradsrättens beslut 1773 hade byggt runt det område av utmarken som han fått tillstånd att uppodla. Svarandena stämde i sin tur Hans och hävdade att hans inhägnad stängde ute dem från deras torvmosse och från vattnet till deras kreatur. De påstod också att de inte hade blivit hörda innan tillståndet gavs.

Häradsrätten uttalade, att enär dess tillstånd till inhägnaden vunnit laga kraft, kunde den ej på nytt befatta sig med ärendet. Hans var således i sin fulla rätt att inhägna området.

Britta var fr. Borrås, Nösslinge sn, där vigseln ägde rum. Ca 1845 flyttade makarna till en stuga, kallad Törnestugan vid gården.

Det är sannolikt så att dottern Olena Beata var förlovad med Johannes Toresson, inflyttad fr. Valinge sn 1837, utflyttad t Nösslinge sn 1838 och under denna tid arrendator på gården. Men förlovningen bröts.

Anders Johan Svensson var torpare på Stagsäng vid Haksered och Anders Johan Larsson på Varmanshuvud vid Hovgården.

Lars Johan Anton Persson var åbo på Gård #7.

År 1840 inleddes vid Himle häradsrätt en invecklad och långdragen process som i korthet kan beskrivas så här: Ägare till gården var sedan 1789 Lars Larsson i Stensared och hans hustru Inger Andersdotter. De skrev år 1814 under ett kontrakt som gav Jöns Hansson rätt att arrendera gården under sin livstid.

År 1838, då Lars var död, testamenterade Inger gården till sin dotterson, drängen Lars Jakob Nilsson i Grimeton. Något år senare upphävde hon detta testamente och sålde gården på auktion till Olaus Nilsson och Jöns Bengtsson, åbor i Mute. Först Lars Jakob och sedan Olaus och Jöns ville få bort Jöns Hansson från gården. I en stämning till häradsrätten hävdade de att Jöns vanvårdade gården, i synnerhet dess skog och torvmossar, och med denna motivering anhöll de att rätten måtte upphäva hans arrendekontrakt. Men vanvården kunde de ej bevisa, varför Jöns vann processen.

Förmodligen som en följd av nederlaget i denna sålde Olaus och Jöns snart gården till Johan Bernt Olofsson.

Olof var f Skällinge sn. Han var inte arrendator fomellt, för det var hans svärfar, men han var bosatt på gården och brukade den nog åt svärfadern till år 1842, då Olof blev båtsman och familjen flyttade till Nya Flähult. Se vid detta torp!

Carl August var bl.a. arrendator i Åkulla och Bartold Johan bl.a. torpare på Rampan. Se vid detta torp!

Bernhardina Albertina fick 1882, när hon var piga i Väby, Vessige sn, en uä son Johan Enard. Hennes man var åbo på Linnarp #1, senare torpare vid Mute #1.

Johan Bernt kallas så i alla skrifter, men var döpt till Johan Bartold. Han var torparson fr. Broslätt vid Hovgården. Innan han blev åbo här var han sockenskräddare och bodde bl.a. i kyrkbyn. Åtminstone 1840 var han fjärdingsman.

Jöns Hansson hade kvar sitt arrende till 1850, så Johan Bernt med sin familj flyttade nog inte hit förrän då. År 1855 köpte han Gård #1B och då flyttade familjen dit. Därefter bodde ingen åbo på hemmanet Mute #6. Äganderätten övergick till sonen Janne Otto Edvard som även han bodde på Gård #1B. Se vid denna!

Anna Kristina var f i Kushult.

Sven Gustav Johansson var åbo på Knutsböke och blev senare ägare till Torsbäcks kvarn

År 1834 blev Johan Bernt stämd av pigan Lena Kristina Andersdotter, som därmed ville tvinga honom att bidra till underhållet av deras gemensamma uä barn, fött året innan. Han erkände att han vid ett tillfälle legat i samma säng som Lena Kristina men förnekade att de haft "köttslig beblandelse". Han namngav två andra män i trakten som troliga barnafäder. Vid nästa rättegångstillfälle tog Johan Bernt på sig faderskapet och förband sig betala Lena Kristina ett engångsbelopp på 100 riksdaler, varefter målet nedlades. Om Lena Kristina, se vid Stallbräckelid, torp vid Mute #8!

Laga skifte. Ägorna fördelades på två skiften. Det fanns inga hus på gården. Registernummer Mute 6:1.

Ägare 1925 Gustav Persson.

Mute #7, Assmund Månsgård, Kullagård

Gård #7

Alla uppgifter om denna familj, utom Pers dödsår, kommer fr. mtl.

Ingemar var inte längre åbo 1682, året för den tidigaste mtl. Han och hans hustru dog ca 1685. Gunilla gifte sig ca 1686.

Per blev åbo före 1682. Mtl 1687 säger att han var värkbruten och mtl 1689 att han var krympling.

Ingeborg gifte om sig 1709 m änkemannen Bengt Börgesson fr. Östra Derome, Ås sn, dit hon flyttade.

Börta var f på Gård #8.

Under en natt i januari 1747 spred sig enl. kyrkoboken "ett starkt förgiftigt oos" (sannolikt kolmonoxid) i det rum där de båda makarna och drängarna Jöns Börgesson och Olof Helgesson låg och sov. Ingemar och Olof dog under natten, Jöns under den påföljande dagen och Börta en vecka senare. Drängarnas ålder var resp. 24 och 20 år.

Per var ej född i Rp sn. Han var nog bosatt här redan före sin vigsel. Inger var f på Gård #8. Enl. mtl 1785 var hon döv.

Jöns var s.k. Boråshandlande (gårdfarihandlande) och kallade sig Myrin. Han bodde på sin ålderdom hos brodern Bengt och dog där. Mera om honom, se vid Bengt, Gård #4A!

Bengt Persson var åbo på hustruns fädernegård, Gård #4A.

Data för Börtas födelse och död från Gödestads kyrkobok. Hennes födelse är ej antecknad i Rp kyrkobok. Hennes man var åbo på Gödestad #4.

Dottern Börtas födelse är ej antecknad i kyrkoboken, men hon finns i kl och domboken. Hon bodde i Gödestad sn 1833.

Per blev 1754 åtalad för att han på Mute bys samfällda skog hade fällt en bok. Han erkände och dömdes att böta, att betala skadestånd till ägarna, att plantera två nya späda trän och vårda dem till de blivit så stora att betande boskap ej kan skada dem.

Dagen före julafton 1782 fick Per oväntat besök av överuppsyningsmannen Nils Lindgren i sällskap med en länsman och en fjärdingsman. De var ute för att sätta fast hembrännare. (Per var inte den ende som fick besök av de tre herrarna denna dag.) Hos Per fann de mäsk i två olika kar och han blev därför åtalad. Vid rättegången hävdade han att det som fanns i kärlen var malen havre, som han lagt i blöt för att därmed göda en ko som han tänkt slakta. Han hade vid rättegången med sig tre bönder fr. Mute som vitsordade hans påstående. Eftersom uppgift stod mot uppgift blev Per dömd att vid nästa ting gå ed på att han talat sanning. Det gjorde han och blev därmed frikänd.

Om Pers process med Olof Persson, Gård #6, se vid denne!

Anna var f på Linnarp #3. Efter sitt korta äktenskap flyttade hon tillbaka till sin fädernegård, som hon blivit ägare till. Hon gifte om sig där.

Dottern föddes tre månader efter faderns död i lungsot. Hon var döpt till Gunilla, men kyrkoboken och domboken kallar henne Greta i alla andra sammanhang. Hennes man var åbo på Ryen.

Lars var f i Stenaljung. Han friköpte 1789 1/2 mtl Mute #7 av Sahlgrenska sjukhuset. Han ägde åren 1792 - 94 Gård #10. Se vid denna gård!

Anteckningar i hsf säger att Andreas gick i Varbergs skola. Av domboken framgår att han kallade sig Kullén. Enl. en katalog över Göteborgs nation i Lund studerade han där men fullföljde inte studierna. År 1833 bodde han enl. domboken i Stockholm.

Bartolds födelse är ej noterad i kyrkoboken, och en hsf innehåller en anteckning som bekräftar detta. Enl. domboken var han bosatt i Vråen, Svartrå sn. Ej heller Anna Brittas födelse är ej antecknad i kyrkoboken.

Mitt i natten mellan den 29 och 30 april 1797 brann Lars Larssons gård ner fullständigt. Nästan ingenting kunde räddas. Protokoll från besiktingen efter branden finns i domboken. Av intresse kan kanske djurbesättningen vara: 2 hästar, ett föl, en tjur, 3 kor, en stut, några kalvar, 8 getter, 2 killingar, 10 får, några lamm, en sugga med 9 kultingar, en gås med 9 gässlingar. En häst värderades till 20, en stut till 11 och en ko till 13 riksdaler. Alla getterna var värda 15 och alla fåren 13 riksdaler, suggan och hennes grisar också 13 riksdaler.

Lars sa sig ej veta hur elden kommit lös och fick som lagen föreskrev i sådana fall gå ed på att han ej vållat eldsvådan. Han beviljades därefter brandstod.

År 1822 blev Per stämd av sina bröder Lars, Bartold och Andreas som hävdade att det ej gått rätt till vid bouppteckningen efter föräldrarna, vid vilken de ej var närvarande. De ville också att föräldrarnas testamente skulle upphävas, därför att det alltför mycket gynnade Per, och för att fadern enl. dem var för sjuk för att veta vad han gjorde, när han skrev under testamentet strax innan han dog.

Per blidkade sin bror Lars med ett löfte att denne skulle få inhägna och uppodla så mycket han ville av gårdens utmark och där bygga ett hus. Men när han och hustrun var döda skulle det uppodlade utan ersättning återgår till gården. Huset skulle dock få ärvas av Lars barn. Bartold lade så småningom ner sin talan, men Andreas drev sin vidare och fick till slut igenom att bouppteckningen skulle göras om. Huruvida han vann något på detta framgår ej av domboken.

Lena var f i Rävige, Okome sn. I kyrkoboken står om henne att hon "afdagatagit sig sielf medelst hängning".

Lars Johan Anton var enl. hsf dömd för bodräkt och våld mot föräldrarna.

Carl Johan August var enl. hsf "mindre vetande" och "blödsinnig".

Per blev stämd 1827 för att han på hemmanet Åkullas ägor hade fällt 17 stycken ekar. Han dömdes till skadestånd och böter.

Per stämde 1839 drängen Johannes Olofsson i Linnarp för att denne skulle slagit ihjäl ett Per tillhörigt svin. Johannes förnekade detta, men medgav att han jagat bort svinet från mark, där det utan nosring eller fängsel gjorde ohägn. Vittnen styrkte att svinet var dött och att det var samma svin som Johannes jagat bort. Målet slutade med att parterna förliktes mot att Johannes ersatte Per för svinets från 20 till 16 riksdaler nedprutade värde.

Johanna Britta var f på Gård #6.

Sonen Petter Johan August var enl födelseboken uä s t pigan Johanna Britta Jönsdotter på Mute #11, men han kallas aldrig "oäkta" i hsf, så troligen hade Lars Johan Anton erkänt sig vara far till honom. En nästan oläslig anteckning i hsf tycks handla om detta.

Mannen var fattighjon och bosatt på Mute #7 år 1900. Hos honom bodde sonen Bartold Johan, skomakare, ogift.

Lars Johan Anton blev år 1849 stämd av pigan Johanna Charlotta Larsdotter fr. Stenaljung. Hon påstod att Lars Johan Anton, under den tid hon var piga hos hans far, under löfte om äktenskap fått lägra henne, varefter hon blivit havande och fött sonen Johan August. Men nu ville Lars Johan Anton inte veta av henne. Hon yrkade på äktenskapslöftets uppfyllande eller uppfostringsbidrag åt sonen. Domstolens beslut kom efter 1850 så det är okänt för mig. (Domböckerna är mikrofilmade till 1850.)

Vid Laga skifte 1858 - 66 ägde Lars Johan Anton bara halva hemmanet (1/4 mtl) medan den andra halvan ägdes av Lars Hansson. Den förstnämndes far hade ägt hela hemmanet (1/2 mtl) och nedannämnde Johannes Svensson ägde också hela. Det verkar alltså som om Lars Johan eller hans far sålt halva hemmanet till Lars Hansson, som sedan sålt det till Lars Johan Anton eller Johannes Svensson.

Lars Hansson var f 1818 på Tyke Andersgård, Grimeton sn, och flyttade hit 1856. Enl. hsf 1861 - 76 bodde han kvar på hemmanet som undantagsman. Han var ogift och dog troligen mellan 1897 och 1900.

Vid Laga skifte fick Lars Johan Anton sin mark i två skiften och rätt att kvarbo. Registernumr Mute 7:2. Lars Hansson fick också två skiften men blev skyldig att flytta sina hus. Registernummer Mute 7:3.

Mannen var f i Hunnestad sn och barnen i Grimeton sn. Familjen inflyttade fr. Grimeton 1871. Hustrun var inte f i Rp sn.

Carl Edvard var åbo på Linnarp #2, som var hustruns fädernegård. Han var i livet år 1900.

Sven Bernhard Johansson var vid vigseln dräng på Mute #8. Han var f i Svartrå sn och dit flyttade nog makarna.

Hustrun var f på Hafstorp #3.

Ägare 1925 Karl Julius Svensson. Han ägde hela hemmanet Mute #7.

Mute #8, Anders Persgård, Landbogård

Landbonde eller landbo är gamla benämningar på det som nu kallas arrendator. Kanske har hemmanet någon gång för längesedan varit utarrenderat.

År 1756 bytte Niklas Sahlgren av ryttmästaren Ernst Herman Wolfrath på Torstorp till sig hemmanet Mute #8 mot frälsehemmanet Spekås och torpet Bocksten. År 1787 köpte handelsmannen och borgaren i Borås Lars Bonander, f i Skärte, hemmanet Mute #8 av Sahlgren-Alströmerska konkursboet och sålde det 1798 till sin svåger Sven Jönsson, se nedan vid denne!

Gård #8

Lars var vid en rättegång 1684 ombud för sin svåger Sven Andersson i Rolfstorp. Flyttade till Haxered.

Att Bengta bodde på detta hemman är säkert. Att hon var g m Nils är bara troligt. Barnens existens delvis enl. mtl.

Olof Gunnesson var nog fr. Gödeby, Sibbarp sn, eftersom vigselnotisen säger att makarna flyttade dit.

Ingemar Persson var f på Gård #7, där han blev åbo.

Jöns Olofsson var enl. vigselnotisen fr. Attorp, Lindberg sn, dit makarna flyttade.

Kerstin, Börta och Inger var enl. vigselnotiserna Nilsdöttrar fr. Mute #8. Detta är det viktigaste skälet till att jag tror dem vara döttrar till Nils Andersson.

Sven var möjligen g m Karin Andersdotter och bosatt i Valinge sn år 1725.

Jöns kom enl. vigselnotisen fr. Valinge sn. Anna gifte om sig med nästa åbo.

Jöns Svensson stämde år 1732 mjölnaren Per Persson vid Hovgården för att denne skulle ha överfallit Jöns "med hugg och slag". Per vidgick bara att givit Jöns ett slag med en grep. Med hjälp av vittnen styrkte Jöns att misshandeln tillgått sålunda: De båda antagonisterna var tillsammans med andra arbetare sysselsatta med att sprida gödsel på en av Hovgårdens åkrar. Då blev drängen Lars Bengtsson på Hovgården och gossen Bonde Andersson i Kullagården oense om något. Jöns tog därvid Bonde i försvar och detta förtröt så Per att att han gav Jöns ett slag i huvudet med sin grep och jagade bort honom och hotade med mera misshandel. Per dömdes till böter och skadestånd.

Helge Andersson kom fr. Nösslinge sn.

Jöns var f på Gård #5A. Enl. kyrkoboken blev han begraven "afsides", emedan "han afhende sig lifwet sielf med en knif".

Jöns och Bengta uppvisade 1755 i häradsrätten det testamente som hennes barnlöse styvfar Helge Andersson gjort till deras förmån. De ärvde all hans egendom.

Lars Jönsson blev åbo torpare på Mute Ljung. Enl. vigselnotisen var Katarina Andersdotter tjänstepiga på gården. Det nygifta paret var "utan något hemmans boning".

Enl. kl var år 1771 (bara då) på gården inhyst skolemästaren Åhsberg

Jöns Persson blev tillsammans med två åbor i Brännhult åtalad för att han försummat sin skyldighet att förse den s.k. Prästabron mellan Rolfstorp och Grimeton med räcke eller ledstänger. När målet kom före meddelade åklagaren att de tre åborna just hade fullgjort sin skyldighet, varför målet nedlades.

Sven var nämndeman från 1794 till sin död. Av domboken framgår att han var en mycket aktiv och anlitad sådan.

De båda fruarna hade inte bara samma namn, de var dessutom helsystrar, födda på Skärte #4. Bouppteckningen efter den äldre systern visar ett rikt bo. Förteckningen över hennes gångkläder omfattar t.ex. mer än 100 plagg.

Som ovan sagts friköpte Svens svåger Lars Bonander hemmanet 1787, men Sven var fortfarande åbo. År 1798 köpte Sven hemmanet av svågern och blev därmed s.k. självägande bonde.

Av det det dokument som upprättades då Sven år 1818 sålde hemmanet till sonen Bartold framgår, att sönerna Lars och Gustav hade antagit namnet Bonander. Lars var vid tillfället sjöman och vistades utrikes, och Gustav handelsbetjänt i Borås. I nyssnämnda dokument ingår ett osedvanligt detaljerat undantagskontrakt för säljaren, hans hustru och dotter Lena.

Hustrun var f i Ulfsbo, Okome sn.

Makarna köpte ca 1839 Gård #9B, 1/4 mtl, av Bengt Nilsson. Från ca 1850 brukades Gård #9B av ägarna till Gård #8.

Bengt Svensson var åbo fr. Båtsberg, Gödestad sn.

Bartold stämde 1820 två bönder i Klastorp, Träslöv sn, för att få dem att ersätta värdet av en honom tillhörig ko, som omkommit i en trovgrav som svarandena grävt på den s.k. Hovgårds mosse och ej försett med en "uppgång". De stämda bestred detta. Målet slöts med förlikning sedan Bartold fått ersättning för kon.

År 1837 blev han åtalad för att han kvistat 12 st lövträd som växte längs allmänna landsvägen från Rolfstorp mot Grimeton. Bartolds försvarsskrivelse är mycket svårläst, likaså protokollet från en av honom föranstaltad besiktning, men hans försvar tycks gå ut på att träden växte på hans mark, och att det på grund av en obestridligen inträffad missväxt var mycket ont om foder. Han blev frikänd.

Båda makarna blev stämda 1838 för att de under loppet av de två senaste åren skulle ha sålt brännvin i minut. Svarandena nekade. Åtalet nedlades mot hustrun och Bartold erbjöds värjomålsed. Han gick eden och frikändes.

Inger Kristina åtalades 1839 ånyo för samma brott och nekade. Vid nästa ting nedlade åklagaren målet i brist på vittnen.

(Under en stor del av 1800-talet hade vissa bönder mot en särskild avgift rätt att bränna brännvin, och det hade nog Bartold. Sådana personer hade också rätt att sälja sitt brännvin men bara i större kvantiteter. Gränsen var länge en halv kanna, d.v.s. ca 1,3 l. Att sälja brännvin "supvis" för förtäring på stället var alltså förbjudet. Detta förbud hade dåligt stöd av det dåtida rättsmedvetandet, vilket märktes på att åklagarna i regel hade svårt att finna vittnen, när de ville beivra brottet i fråga.)

Under sommaren år 1846 pågick arbete med att gräva en ny rakare fåra åt Himleån vid Rolfstorp. Detta arbete var en del av ett större projekt, vars syfte var att torrlägga de vidsträckta sankmarkerna längs ån. Sommaren var mycket regnig, och det fanns mycket vatten i den gamla fåran. På ett ställe där avståndet mellan fårorna var litet, gav marken mellan dem vika, trots att man förstärkt med bräder och torv, så att stora mängder vatten rann över i den nya fåran och spolade bort mark som tillhörde Bartold Svensson. Resultatet blev en halvcirkelformad, 21 alnar lång inskärning på södra sidan av nya fåran. Den bortförda jordens volym uppskattades vid en syneförrättning till minst 500 lass.

Bartold stämde Carl von Wolfrath på Torstorp i hans egenskap av ordförande i direktionen för Himleåns upprensning, och senare hela direktionen, med yrkande att antingen skulle hans fördärvade mark återställdes i förut befintligt skick eller skulle han få kontant ersättning.

Målet slutade långt om länge med att Bartold nedlade sin talan sedan han fått ett skadestånd.

Juliana Kristina var klockardotter fr. Grimeton sn. Hon gifte 1863 om sig med Carl Magnus Kaspersson som var f på Gård #5B. De fick barnen Carl Albin, f 1846, och Emma Bernhardina, f 1866, d 1879. Familjen flyttade 1872 till Ljungby sn, och hustrun återkom hit som änka ca 1880. I församlingsboken 1900 kallas hon husägare.

Laga skifte. Ägare till gården var Sven Gustavs arvingar. Gården fick två skiften och behövde inte flytta. Registernummer Mute 8:1. Arvingarna ägde vid Laga skifte även Gård #9A.

Hustrun var f på Skärte #4. Hon fick 1889 en uä son Albert*. Fader var hennes dräng Per Johan Persson, f 1862 i Källsjö sn. Hon var enl. församlingsboken änka år 1900. I lagfartsboken står att hon gifte om sig med Emil Johan Johansson, efter vilken det var arvskifte 1903.

Sven var arrendator åt Josefina Olivia Nilsdotter. Familjen flyttade hit 1890 fr. Stenstorp #1, där mannen också var arrendator. Han och de 5 äldsta barnen var födda i Lindberg sn, hustrun i Torpa sn och övriga i Rp sn. I 1900 års församlingsbok kallas mannen f.d. arrendator.

Ägare 1925 Karl Georg Johansson. Ägde även Mute 9:2.

Mute #9 Nils Olsgård, Kuragård

Gård #9A

Torbjörn blev åbo före 1682. Inger inte tycks inte ha dött i Rp sn. Jeppe och Anna flyttade enl. vigselnotisen till Axtorna, Köinge sn.

Ingeborg var fr. Floastad, Svartrå sn. Makarna vigdes där.

Gunne kom enl. vigselnotisen fr. Semb, Valinge sn. Bengta var f på Gård #9B och Oller på Broslätt.

Anders Gunnesson var arrendator på hustruns fädernegård Skärte #7.

Enl. vigselnotisen var Nils fr. Gällarp, Skällinge sn. Hans död är ej är noterad i kyrkoboken. Enl. sin bouppteckning dog han 1816-10-11.

Estrids födelse är ej noterad i kyrkoboken. Lars Isaksson var åbo eller arrendator på Gård #2A.

Johan Kristiansson var torpare på Södra Flähult vid Mute #3.

Nils Eskilsson sålde 1809 1/4 av Mute #9 till sonen Bengt, som i 4 års tid varit åbo. Det framgår av domboken att Nils hade friköpt hemmansdelen 1793 av direktionen för Sahlgrenska sjukhuset, men tydligen ej sökt fasta.

Inger var ej f i Rp sn. Petronella var f i Sällstorp sn.

Gården brann ner 1819. Se ovan i kapitlet En brand i Mute!

Bengt Nilsson blev på allmänna landsvägen ofredad av drängen Nils Jakob Nilsson fr. Kushult. Enl. vittnesmål kom Bengt körande med en vagn förspänd av ett par oxar på väg hem från staden. Han blev vid Ljungstorps gärde i Gödestad passerad av Nils Jakob som körde ett likadant ekipage, varvid Nils Jakob slog till Bengts oxar och hans hatt med en piska. Vid Mute gärde blev Bengt på nytt upphunnen av Nils Jakob och då upprepades samma sak, utom i det att Bengt nu också fick ett slag i ansiktet så att blod flöt. När Nils Jakob något senare passerade Bartold Svenssons tätt invid landsvägen belägna hus, slog han med piskan sönder ett par av husets fönsterrutor. Den åtalade befanns skyldig till allt detta och dömdes till höga böter.

I eller invid Bengts undantagsstuga samlades den grupp av främst yngre män som var mest aktiva i Muteupproret 1854.

Gården köptes 1839 av Bartold Svensson, Gård #8, på villkor att Bengt fick arrendera den hur länge han ville. Det ville han till ca 1850, varefter den brukades direkt av ägaren. Det framgår av domboken att Bengt, när han sålde gården, hade stora skulder.

Laga skifte. Gården ägdes av Sven Gustav Bartoldssons arvingar på Gård #8. Ägorna lades i två skiften och husen måste flyttas. Registernummer Mute 9:2.

Gård #9B

Olof blev åbo före 1682.

Sven Larsson var fr. Barkhult, Svartrå sn. Makarna flyttade dit. Gunne Andersson var åbo på Gård #9A.

Joen kallas även John i kyrkoboken. Karin Bengtsdotter var f på Gård #2A, Gunilla enl. vigselnotisen i pastoratet (Grimeton + Rolfstorp).

Anders Andersson kom enl. vigselnotisen fr. Jutagården vid Torstorp, Grimeton sn, där makarna bosatte sig.

Anders var s t Gunilla. Han var torpare vid Gässlösa.

Karin var troligen f i Grimeton sn ty där skedde vigseln. Enl. vigselnotisen kom hon fr. Gårdshörne.

Nils friköpte 1793 sin hemmansdel av direktionen för Sahlgrenska Sjukhuset, men han tycks ej ha sökt lagfart.

Anna kom enl. vigselnotisen fr. Rp #10, men var ej f i Rp sn.

Dottern Annas födelse är ej noterad i kyrkoboken.

Troligen ovannämnde Johannes Nilsson blev 1811 stämd av Ingrid Jonasdotter fr. Vik, Skällinge sn, som påstod att Johannes vid jultiden 1809 i Valinge Prästgård lägrat henne under äktenskapslöfte, och att hon sedan fått barn. Hon ville att han i första hand skulle fullborda äktenskapet, i andra hand betala fosterlega. Johannes förnekade både lägersmålet och äktenskapslöftet. En förlikning ingicks efter flera förhandlingar i rätten, som innebar att Johannes erkände lägersmålet men ej äkteskapslöftet och inför sittande rätt betalade fosterlega, 20 riksdaler riksgälds, ett för allt. De båda kontrahenterna fick också böta till staten och kyrkan. (Det belopp som Johannes betalad motsvarade ungefär värdet av två kor.)

Anders Andersson och Anna Nilsdotter bodde här, när de 1816 fick dottern Inger Kristina. Anders var 1815 - 25 arrendator på Rp #10. Där föddes ytterligare 5 barn. Anna gifte om sig med Lars Nilsson, åbo på Gård #1A.

Olaus Nilsson var bl.a. arrendator på Rp #5 och #9. Bodde sedan på Pungen vid Tingås och slutligen i en backstuga vid Mute #6 hos dottern Johanna Kristina. I hsf finns svårtydda anteckningar enl. vilka Olaus och ev. också hans hustru skulle varit straffade för något brott, troligen stöld, och troligen 1847.

Anna Britta var f på Gård #5A. Gården brann ner 1819. Se ett kapitlet En brand i Mute, ovan!

Nils Sander levde 1897 men var sannolikt död 1900. Juliana var f på Gård #1A. År 1900 hade hon undantag på gården.

Laga skifte. Nils Sander fick sina ägor i ett skifte och tvingades flytta. Registernummer Mute 9:3.

År 1920 var systrarna Johanna Augusta och Neta Charlotta ogifta och bosatta vid Mute #9.

Mannen var f på Rp #10. Han flyttade till USA 1880 (E). Hustrun följde efter1887 (E) och sonen 1893 (E).

Mannen var f på Rp #10 och bror till föregående åbo. Han reste t USA 1872 (E), återkom och emigrerade på nytt 1887 (E).

Hustrun var född i Stensared. Hon fick 1894 en uä dotter Alice Josefina. Makarna fick äktenskapsskillnad 1895. Hustrun och hennes dotter bodde ej i Rp sn år 1900, men 1920 var hustrun bosatt vid Mute #9.

Mannen var f i Åkulla, hustrun på torpet Lyserna vid Mute #7. Johan Edvard ägde gården 1925.

Mute #10, Per Andersgård, Ödgård

Detta hemman kallas vanligen Ögården, men namnet var i äldre tider Ödgården, enl. Ståhl, Ornamnen i Hallands län, förmodligen för att den någon tid legat öde.

Gård #10

Anders blev åbo före 1682.

Ingrid gifte om sig med nästa åbo.

Mårten var f i Skällinge sn.

År 1729 stämde Mårten skräddaren Lars Helgesson och skomakaren Gunne Svensson båda fr. kyrkbyn, samt Börge Larsson i Knutsböke, med påstående att de med hugg och slag överfallit honom på vägen mellan Torstorp och Mute. Vid rättegången infann sig inte Lars, som sades ha rymt av räddhåga att bli tagen till knekt. Mårten hävdade att han blivit svårt misshandlad av all tre, men skräddaren hade börjat och med den motiveringen att Mårten låtit sy en klännig hos en annan skräddare. De båda åtalde nekade i stort sett. Vitten till mishandlen fanns ej. Rätten trodde dock på Mårten och svarandena dömdes till böter.

1730 gjorde Mårten, som sa sig vara en barnlös, gammal och sjuklig man ett testamente till förmån för sin styvdotter Anna Larsdotter.

Anders Olofsson kom enl. vigselnotisen fr. Bokhult, Nösslinge sn.

Oller Nilsdotter var änka fr. Rp #10, där maken Anders blev arrendator. Han var enl. moderns bouppteckning 1798 tillsammans med sin hustru inhyst i Hunnestad sn.

Gunilla Olofsdotter kom fr. Tjärby Nygård, Grimeton sn, där makarna bosatte sig.

Nils Hansson och Börta Andersdotter fick 1781, då de bodde här, dottern Börta. Nils blev torpare eller backstusittare på Stallbräckelid, senare i Knallastugan. Se vid denna! Enl. nyssnämnda bouppteckning bodde Börta Andersdotter i en stuga på Mute Ljung.

Jöns var f i Övra Lia, Skällinge sn. Hustrun bodde under sina sista år i stugan Lilla Ödgård vid Mute #10 och flyttade 1819 till Skällinge sn.

År 1789 friköpte Jöns hemmanet av direktionen för Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Sjukhuset hade fått besittningsrätten genom kunglig resolution av år 1786. Hemmanets jordeboksränta skulle även i fortsättningen tillfalla sjukhuset. (Det gjorde den ännu år 1918.) Men då Jöns fann att han ej kunde betala, transporterade han köpet till nedannämnde Lars Larsson. Då ej heller denne kunde eller ville betala och Jöns under tiden fått bättre ekonomi, fick han säljaren att gå med på att köpet fick gå tillbaka till honom. Lars vägrade sedan att acceptera detta och blev därför stämd av Jöns. Målet slutade med en förlikning som innebar att Lars blev ägare till hemmanet, men att något av Jöns barn hade rätt att köpa det inom 2 år efter det att Lars fått lagfart på det.

År 1794 ville Jöns måg Petter Aspelund och dotter Ingrid utnyttja detta villkor. I samband med att priset diskuterades blev Lars stämd av Aspelund, som påstod att Lars vanhävdat gården. Denne genmälde att Aspelund ej hade rätt att föra talan i målet, då han ännu ej var gift med Ingrid. Före nästa rättegångstillfälle kom parterna överens om att Petter och Ingrid skulle få köpa gården mot en överenskommen summa, om Petter nedlade sin talan om vanhävd.

Lars var åbo på Gård #7. Se vid denna!

Petter var tidigare g 1787 m Kristina Katarina Friis som dog 1791 i sin första barnsäng. Hon var klockardotter fr. Grimeton sn.

I domboken 1794 kallas Petter förre vice klockaren. Enl. domboken var han 1797 vice klockare i Hunnestad och 1803 klockare i Falkenberg.

Ingen av makarna var f i Rp sn. Gården köptes sannolikt för Inger Kristinas räkning av hennes föräldrar Anders Nilsson och Börta Olofsdotter, bosatta i Skärbäck, Sibbarp sn. Sistnämnde Anders ägde gården 1798 - 1811.

Olena gifte 1843 om sig med Petter Aronsson. Båda makarna var åbor i Skällinge sn.

Per Börgesson var åbo på Gård #11C.

Anders blev år 1812 åtalad för att byggt en gärdesgård så att den inkräktade på allmänna landsvägen mellan Rolfstorp och Svartrå. Häradsrätten beslöt att Anders genast skulle återställa vägen till sin lagliga bredd, som var 8 alnar (ca 4,8 m).

Anders blev 1817 åtalad för att på allmänna landsvägen med hugg och slag ha överfallit Olof Bengtsson i Stensared. Under ett par års tid lyckades han med konststycket att hålla sig undan varje gång länsmannen försökte nå honom med stämningen. Länsmannen tycks ha tröttnat till slut, ty målet lades ner.

År 1819 blev Anders åtalad för att ha smädat lantmätaren Jöns Berg, medan denne utstakade lotterna efter storskifte på Mute utmark. Anders nekade, men de gode män som övervakade förrättningen vittnade till hans nackdel, så han dömdes till böter och att vid nästa ting göra offentlig avbön.

Anders blev år 1821 åtalad för att vid mantalsskrivningen hade uppgivit att hans brännvinspanna rymde 16 kannor, medan åklagaren ansåg sig kunna bevisa att den i verkligheten rymde 5/8 kanna mera. Anders försvarade sig med att han uppgivit den rymd som stod stämplad på pannan och ej visste att denna uppgift var felaktig. Ifrågavarande brännvinspanna uppvisades i rätten, varvid det konstaterades att stämpeln visade 16 5/8 kanna. (1 kanna ungefär = 2,6 l) Målet tycks ej ha fullföljts. (Vid denna tid gällde bestämmelsen, att den som själv brände sitt brännvin måste betala en särskild avgift som var beroende av brännvinspannans rymd. Avgiften betalades samtidigt som mantalspenningarna.)

År 1830 gjorde makarna ett inbördes testamente, med ett tillägg att sonen Olaus, om han ville, hade rätt att mot 1000 riksdaler köpa ut sina syskon från gården. Formuleringar i testamentet tyder på att makarna var oroliga för att Olaus "genom liderlighet och andra grofwa utbrott" skulle "förslösa sitt lekamliga wäl", och det står att om han blev tvungen att sälja gården, så måste något eller några av syskonen vara köpare. Makarna bestämde också att döttrarna skulle ärva lika mycket som sönerna. (Enl. gällande lag skulle de bara ärva hälften så mycket.)

En anteckning i hsf om Olaus: "Afdagatog sig sielf medelst hängning". Britta Johanna var född på Linnarp #1. Till familjen hörde en fosterson Anders Severin Persson, f 1842. Han var systerson till Olaus.

År 1837 var Olaus i slagsmål med Johan Gustav Bengtsson på Linnarp #3. Händelsen polisanmäldes av Olaus far, som hävdade att det var fråga om misshandel, medan Johan Gustav påstod att de brottats i all vänskaplighet. Domstolen gick på Olaus fars linje.

Olaus polisanmälde år 1843 Nils Jakob Larsson, dräng under Mute #2, sedermera åbo på Linnarp #3, med påstående att Nils Jakob misshandlat och okvädat honom. Olaus stöddes av flera vittnen. Nils Jakob medgav att han givit Olaus två örfilar men påstod att Olaus hade börjat bråket. Nils Jakob dömdes till värjemålsed, försummade denna och dömdes till böter eller 4 dagars fängelse vid vatten och bröd.

Olaus deltog med iver i Muteupproret 1854 och fick sitta i fängelse för det.

Olaus Andersson och Britta Johanna Persdotter ägde från början hela hemmanet, 1/2 mtl. De delade det på följande sätt:

1. Före Laga skifte 1858 sålde de hälften till Elias Nilsson. Gård #10a.

2. År 1871 testamenterade änkan Britta Johanna 1/8 mtl, alltså hälften av den gård hon ägde, till Nils Gustav Andersson. Gård #10b.

3. Den hemmansdel, 1/8 mtl, som Britta Johanna hade kvar, ärvdes av 7 släktingar till henne, som 1883 sålde sina hemmansdeler till August Emanuel Andersson och hans hsutru Johanna Kristina Larsdotter. Gård #10c.

Laga skifte. Av skifteshandlingarna framgår att Olaus Andersson och Elias Nilsson, de båda ägarna till hemmanet, brukade det gemensamt. Ägorna lades på två skiften. Det står inget i handlingarna om flyttning eller kvarstannande, och hemmanet fick inget registernummer.

Gård #10a

Familjen flyttade hit fr. Träslöv sn 1862. Mannen var f i Halmstad, hustrun i Ljungby sn, de tre äldsta barnen i Spannarp sn och de båda yngsta i Träslöv sn. Hustrun gifte om sig med nästa åbo. Enl. en anteckning i hsf var Elias straffad för stöld.

Laga skifte: Se ovan vid Olaus Andersson!

Bengt var f i Nackhälle, Spannarp sn.

Mannen var f i Dagsås sn. År 1895 köpte makarna Gård #10c.

Gård #10b

Fick gården genom testamente av Britta Johanna Persdotter. Något mera än namnet på denne Nils Gustav känner jag inte till. Han tas ej upp i hsf, så han tycks inte ha bebott sin ägandes gård.

Mannen var f i Valinge sn och hustrun på Linnarp #3. Familjen flyttade till Stenaljung 1880. Där var mannen åbo till 1885 då hela familjen flyttade till USA (E). Ytterligare två barn föddes i Stenaljung.

Mannen var f i Karl Gustav sn, hustrun i Källsjö sn.

Gård #10c

Makarna köpte gården av Britta Johanna Persdotters arvingar. Mannen var torparson fr. Grönaberg vid Hovgården, hustrun torpardotter fr. Varmanshuvud. Barnen var födda i Varberg, Skällinge sn och Rp sn.

Familjen flyttade hit 1881 fr. Spekås, där mannen var arrendator. De flyttade härifrån till Stenaljung 1885 och till USA 1887 (E).

Bartold Aron sålde gården till Anders Magnus Svensson och Sara Eliasdotter på Gård #10a och flyttade till Gård #3:B. Se vidare där!

Ägare 1925 av hela hemmanet Mute #10: Anton Andersson.

Mute #11, Olof Svensgård, Hinnagård

På detta hemman har det visat sig vara ovanligt svårt att fastställa vilka åbor gårdarna hade före 1729, då Hallands Landsbeskrifning äntligen ger en fast grund att stå på. Uppgifter om folket på hemmanet saknas inte i de tillgänliga källorna, men dessas påståenden om var folket bodde är av någon anledning just för detta hemman ovanligt svårförståeliga och motstridiga.

Följande tre åbor? på Mute #11 har jag ej kunnat någorlunda säkert placera på någon gård:

Blev åbo? före 1682, troligen ogift. Båda dessa personer har bott på Mute #11. Att de var gifta med varandra är bara troligt, inte säkert.

Ingeborg var änka 1682 och 1690. Sistnämnda år var hon enl. jordeboken en av tre åbor på hemmanet. Rimligen ägde hon den del som nedan kallas Gård #11B. Ev. var hennes fadersnamn Persdotter. I så fall var hon f ca 1740 och dog 1711.

Sonen Anders enl. mtl.

Förekommer ej på detta hemman i mtl efter 1697. Ogift. Ej säkert åbo.

Enl. mtl 1684 var Sven och hans hustru utfattiga. Hustrun kan ha hetat Kerstin Larsdotter, f ca 1642, d 1724. Dottern enl. mtl.

Gård #11A + Gård #11B

Tore var år 1690 enl. jordeboken en av de tre åborna på hemmanet. Han ägde då 1/3 mtl. Detta är Gård #11A.

År 1721 köpte Tore och Börta 1/3 mtl som ägts av hennes far, som möjligen var ovannämnde Sven Olofsson. Detta är Gård #11B.

Av mtl och kyrkobok att döma var de 5 överst uppförda barnen Tores i hans första äktenskap. De ärvde Gård #11A.

Tores och Börtas gemensamma barn, de 8 nedersta i ovanstående barnaskara, ärvde Gård #11B.

Av det år 1721 upprättade köpebrevet framgår att Börta Svensdotter då hade syskonen Jöns, Bengta, Gunilla och Kerstin.

I Rolfstorps kyrkobok står att en Sven Toresson, f ca 1674 på Mute #11, var åbo i Spannarp i 37 år och dog som tiggare i Kushult 1743. Enl. Hallands Landsbeskrifning 1729 var han nog åbo på Spannarp #3. Sannolikt hör denne man till ovanstående syskonskara, men det ovan angivna födelseåret är nog felaktigt. (Det är givet av åldersuppgiften i mannens dödsnotis.)

Båda sönerna Anders i första äktenskapet är nämnda i domboken. (Att två helsyskon fick samma namn var långt ifrån ovanligt.)

Nils Torbjörnsson var åbo på Ugglarp #3. Börta var hans andra hustru. Han dog 1710 och 1713 gifte Börta om sig med Anders Olofsson fr. Lindberg sn och flyttade med honom dit.

De båda ogifta systrarna Anna och Kerstin bodde på sin ålderdom hos systersonen Per Persson, senare åbo på gården.

Anders finns i mtl som åbo här från år 1691 och framåt. Troligen ägdes och brukades de båda gårdarna gemensamt av familjen. År 1708 köpte Anders Toresson sina syskons andelar i Gård #11A. Sannolikt fortsatte familjen det gemansamma bruket av båda gårdarna.

Elin Olofsdotter var enl. vigselnotisen fr. Knutsböke. Hon gifte om sig med nästa åbo.

En Anders Toresson, troligen ovannämnde, dömdes 1694 till böter för att han gjort sin moders tjänstepiga Ingrid Torbjörnsdotter med barn. Ingrid dömdes också till böter, men vid rättegången lovade Anders att betala dem.

Vigselnotisen säger inget om varifrån Per kom. Han kallas ofta Petter i kyrkoboken, någon gång Månsson. Enl. hans dödsnotis var han torpare fr. Gässlösa på tillfälligt besök på Mute #11, när han dog.

Bengta var d t ovannämnde Tore Andersson i hans andra äktenskap. Per gifte alltså om sig med en halvsyster till sin första hustrus förste man. Som ovan sagts ägde Bengta och hennes syskon Gård #11B. Per och Bengta hade även barnen Börta och Elias, födda resp. 1737 och 1740 och döda som mycket små.

En piga Johanna Pettersdotter, som år 1742 dog på Mute #11, f ca 1721, ej i födelseboken, kan vara en dotter till Per.

Lars Persson eller Pettersson var backstusittare vid Mute #11.

Tore Persson var åbo på hustruns fädernegård, Gård #3A.

Ingeborg Andersdotter bodde på Karsagården, Grimeton sn, där makarna bosatte sig. Men Sven dog här och Ingeborg gifte om sig med Anders Persson, åbo på Gård #2B.

Anders Börgesson var sockenskomakare. Han och hustrun bodde här ett par år efter giftermålet och fick 1757 sonen Börge. Vart de sedan tog vägen vet jag inte, ej heller varifrån Anders kom.

Mikael Eriksson var åbo? på Torstorps Jutagård, Grimeton sn, där vigseln skedde.

Gård #11A sålde Per och Bengta år 1736 till fänriken Hans Georg Friis och hans hustru Petronella Bua. Dessa sålde den genast vidare till fru Elisabeth Cronström. Åborätten till denna hemmansdel förvärvades nämnda år av Hans Nilsson och Börta Gunnesdotter. Därmed fick de båda gårdarna skilda brukare.

Gård #11B sålde Bengta och övriga delägare år 1752 till Bengtas och Per Mauritssons son Per.

Gård #11A

Enl. vigselnotisen kom Hans fr. Gödestad sn. Han var sannolikt f på Gödestad #10. Hustrun Börta var f på Gård #5B.

Börta Andersdotter var f på Gård #10. Nils Hansson var torpare eller backstusottare i Knallastugan vid Mute #2. Se vid denna!

Hans och Börta underskrev 1778 ett papper i vilket de bestämde att efter deras död deras ende son Nils och döttrar Karin, Gunilla och Börta skulle ärva lika mycket utan hänsyn till lagens stadgande om broder- och systerlott.

Karin Hansdotter testamenterade sin egendom till sin systerson Henrik Bengtsson. Bouppteckningen visar att hon efterlämnade ett förvånandsvärt rikt bo. Bl.a. ägde hon ett 60-tal olika klädesplagg. Enl. hsf var hon "ymblig" vilket torde betyda att hon var svag till hälsan.

Olof var f på Rp #10. Det framgår av domboken att han friköpte hemmansdelen 1791 av direktionen för Sahlgrenska sjukhuset.

År 1804 blev änkan Gunilla Hansdotter samt hennes svågrar Bengt, Sven och Nils Henrikssöner stämda av Per Persson i Kushult, som ansåg sig ha bättre bördsrätt till gården efter avlidne, barnlöse Olof Henriksson. Gunilla och svågrarna hävade att de ärvt gården av Olof. Vid nästa ting nedlade Per sin talan. (Han var barnbarns barn till ovannämnde Tore Andersson. Varken Olof eller Gunilla var släkt till Tore.)

Gunilla testamenterade 1815 några silversaker till sin syster Börta och hennes son Henrik Bengtsson.

Bengt var bror till föregående åbo och även åbo (prästgårdsarrendator) på Rp #10, där familjen bodde. Gården brukades sannolikt av nedannämnde Sven Torbjörnsson.

I hsf 1810 står att Bengt var svagsint.

År 1806 stämde Bengt sin svägerska Gunilla Hansdotter och sina bröder Nils och Sven i en tvist om gården. Bengt hade fått köpa den på villkor att Gunilla fick undantag och att han gifte sig med Gunillas syster Börta. Parterna var oense om några ekonomiska transaktioner som gjordes när gården friköptes 1791. Svarandena hävdade att Bengt ej till fullo betalt gården och vägrade att godkänna köpet. Häradsrätten uppmanade parterna att förhandla. De förliktes och Bengt fick sitt köpebrev.

Sven var arrendator här ca 1806 - 12. Han blev sedan åbo på Rp #10 efter ovannämnde Bengt Henriksson. Ingen av makarna var f i Rp sn.

Henrik var f på Rp #10, Anna Kristina i Obbhult och Beata Bengtsdotter på Gård #9A.

Henrik var åtminstone 1836 fjärdingsman, framgår det av domboken.

Henrik köpte 1/6 mtl av Gård #11C på konkursauktion efter Per Börgesson år 1845.

Hedda Bernhardina g 1878 m Sven August Johansson, åbo på Linnarp #1.

Albertina Josefina g 1885 m Johan Otto Nilsson, åbo på Linnarp #2.

Henriks och Anna Kristinas äktenskap var mycket olyckligt. Hustrun beskyllde mannen för att vara hård och kärlekslös. Han hävdade att hon var trätgirig och misskötte hushållet och vården av barnen. Redan 1821 fick hustrun nog av mannen och flyttade tillbaka till sina föräldrar i Obbhult och tog med sig sin hemgift, som mest bestod av kretur. Både att lämna sin man och att ta med sig delar av det gemensamma boet var brottsligt, och mannen stämde mycket riktigt sin hustru, men härdsrätten visade sig ha förståelse för hennes handlingssätt, så den frikände henne.

Vid ett flertal tillfällen mellan åren 1822 och 1837, då de äntligen fick skilsmässa, stämde mannen hustrun för att ha förlupit och bestulit honom och anhöll om skillnad i äktenskapet. Han gjorde det med egenhändigt skrivna och välformulerade inlagor, som alltid gjorde stort nummer av det elände han råkat i på grund av hustruns försumlighet. Hustrun intog varje gång en försonlig attityd och förklarade att hon gärna ville flytta tillbaka till mannen, men att han hindade henne i detta eller att hon inte vågade. Att hon in i det sista motsatte sig skilsmässa var häradsrättens starkaste skäl till att ej bevilja en sådan.

Domstolen kom så småningom fram till att det var mannens fel att makarna levde åtskilda, och dömde honom till böter för detta. Men det hjälpte inte. Eftersom det enl. gällande lag var ett brott om makar inte sammanlevde, blev både Henrik och Anna Kristina åtalade och dömda till böter. Men de fortsatte ändå att leva åtskilda, trots att bötesstraffet upprepades. Det visade sig vid det laget, att hustrun var utfattig, så häradsrätten utkrävde inte hennes böter. Att låta henne sitta av sina böter i fängelse lät sig ej göra, då barnen bodde hos henne.

Prästerskapet ingrep naturligtvis, och makarna blev flera gånger kallade till prästgården i Grimeton för att bli förmanade och varnade. De måste till och med resa till Göteborg för att undergå samma behandling inför domkapitlet. En pastor Lars Torbjörnsson fick i rätten redogöra för kyrkans syn på fallet. Han sa sig ha haft flera samtal med makarna och kommit till slutsatsen, att huvudorsaken till det sorgliga tillståndet var mannens hårdhet, kärlekslöshet och envishet.

År 1838 stämde Anna Kristina sin frånskilde man Henrik, därför att hon ansåg sig ha diverse ekonomiska fordringar på honom, t.ex. för att hon underhållit deras gemensamma barn under många år. Henrik genstämde Anna Kristina med diverse mot-yrkanden och tillbakavisade Anna Kristinas påståenden att hon fött och klätt barnen. Han presenterade en räkning för sin resa till domkapitlet i Göteborg år 1830. Den var förgäves då hustrun ej inställde sig. Henrik ansåg att hon skulle betala denna hans resa. (Det framgår att färden fram och åter tog 4 dagar.) Häradrätten utsåg två gode män att reda ut makarnas invecklade ekonomiska mellanhavanden. Henriks krav på reseersättning bifölls.

Anna Kristina dog som frånskild hustru på gården, sammanboende med ogifta dottern Beata.

Hustrun var f på Rp #1.

Gustav Bartoldsson var enl. vigselnotisen åbo fr. Gödestad #5, Gödestad sn.

Sven August Nilsson var enl. vigselnotisen åbo fr. Ljungstorp #2, Gödestad sn.

Johan Albin Bartoldsson blev åbo på Aleslöv #1. Hans hustru var f på Skärte #8. Makarna var kusiner. De var i livet år 1900.

Laga skifte. Skifteshandlingarna säger att hemmanet brukades gemensamt av de båda ägarna Bartold Henriksson och Bartold Johan Magnusson. Ägorna behölls i ett enda skifte. Om flyttning är det ej tal i handlingarna och något registernummer fick hemmanet ej.

Mannen var f på Linnarp #1. Han ägde gården 1925. Mute 11:2, 1/2 mtl.

Det ovanliga namnet Billiam är rätt avskrivet efter dopboken.

Johan Bartoldsson var gästgivare på Rp #3.

Gård #11B

Mannen var f på hemmanet. Se ovan! Hustrun var f på Skärte #6. Sonen Per var åbo i Kushult.

Hustrun var nog f och v i Säm, Valinge sn. Sonen Sven var f där. Han var enl. hsf "fånig".

År 1812-13 var sonen Magnus beväringskarl.

Syskonen Magnus och Ingrid gifte sig samma år i Nösslinge med ett syskonpar fr. Mossahägnad, Nösslinge sn.

Anna Britta var f i Mossahägnad, Nösslinge sn.

Anna Talina Olausdotter var änka fr. Gård #2A + Gård #2B. Anders blev åbo där. Hon var mor till Severina Bernhardina Olausdotter.

Anders Börgesson var åboson fr. Lundby, Valinge sn, där vigseln skedde.

Johannes var åbo på Ugglarp #3. Hustrun var i livet och bosatt där år 1900.

Nils Aron Magnusson var torpare på Kalvhagen. Se vidare där!

Magnus och Anna Britta köpte 1/6 mtl av Gård #11C på konkursauktion efter Per Börgesson.

Bartold Johan bodde hos brodern Magnus August år 1900. Inger Kristina var f på Gård #9B.

Laga skifte. Se ovan vid Bartold Henriksson!

Hustrun var f i Karl Gustav sn och piga på gården sedan 1878. Makarna sålde enl. domboken gården till mågen Otto Edvard Sigfrid Svensson, f i Grimeton sn 1877, och dottern Alma Josefina. Otto ägde gården 1925. Mute 11:3, 1/2 mtl.

Gård #11C

Åbo före 1682. Svårbegriplig text i domboken kan kanske tydas så att Sven år 1686 sålde en del av gården till Tore Nilsson och en annan del till sin måg Olof Andersson. En annan tydning är att det är en person, nämligen Tore Andersson, som domboken ger två olika namn.

Hustrun kan ha hetat Kerstin Larsdotter, f ca 1642, d 1724.

En Karin Svensdotter gifte år 1698 med änklingen Sven Larsson i Åkulla. Denne dog 1712 och Karin gifte om sig 1715 med drängen Per Jonsson. Denna Karin kan vara ovanstående.

Enl. domboken sålde år 1696 en Nils Larsson i Kushult 1/9 mtl av Mute #11 till sin svåger Sven Olofsson. Nils hustru hette Kerstin Olofsdotter.

Båda makarna var enl. vigselboken födda i socknen. Att Sven och hans fästmö Karin efterträdde Sven Olofssons änka som åbo ca 1710 framgår av mtl. Sven var enl. mtl soldat åren 1713 - 18.

Enl. domboken ärvde Karin Larsdotter 2/3 av gården. Resten ärvdes av hennes bror Sven Larsson, åbo i Åkulla. Denna hemmansdel sålde han 1710 till systern och svågern. Vem Svens och Karins föräldrar var har jag ej kunnat utröna, och ej hur det kan komma sig att systern ärvt dubbelt så mycket som brodern. Av betydelse är kanske att Sven Larssons andra hustru Karin Svensdotter nog var d t ovanstående Sven Olofsson.

Olof Andersson var åbo i Åkulla och änkeman. Enl. kl dog hans hustru Karin 1776-77, men detta finns ej antecknat i kyrkoboken.

Lars Svensson var åbo på hustruns fädernegård, Linnarp #3.

Nils var f på Hulegården, Grimeton sn. Per och Inger bodde på Backegården, Grimeton sn.

Per var f på Linnarp #2.

Kristian var ej f i Rp sn. Han dog under ett vältande vedlass. Efter hans död hölls auktion på en del av hans tillhörigheter i ett förrådshus vid gården. Stor trängsel och fylleri rådde därvid och slagsmål utbröt, vilket satte sina spår i domboken.

Kasper var ej f i Rp sn. Han var arrendator åt sin blivande svärmor från ca 1822. Familjen flyttade till Lilla Sjölid, torp eller stuga vid Mute #11, ev. #3, där mannen först var gift dräng, sedan torpare.

Kasper och hans dotter Johanna Kristina dog samma decemberdag av resp. lungsot och utsot (diarré). Sonen Nils Aron hade dött samma år i mars av tvinsot.

Inger Lena omgift med Olof Börgesson, backstusittare i Knallastugan. Hon var 1900 fattighjon, änka och blind, bosatt på Södra Flähult.

Kasper Larssons åbyggnader brann ner ca 1828. Kanske som en följd av detta såldes gården år 1831 på exekutiv auktion för Kaspers skulder till div. personer. Köpare blev nedanstående makar, som då var fästfolk.

Olof var f Hunnestad sn och Anna Greta på gården. Familjen flyttade till Gård #3Cb. Se vidare vid denna! Olof bytte gård med nästa åbo.

Bartold Johan Andersson, f i Skällinge sn, var torpare vid Rolfstorps kyrkby och sedan vid Skärte #9, där makarna bodde år 1900.

Olof och Anna Greta blev vid minst ett tillfälle inkallade till kyrkorådet för att bli förmanade att hålla sams i sitt äktenskap. Olof var hemfallen åt dryckenskap. Hans död är ej antecknad i kyrkoboken. Hustrun överlevde honom.

Olof blev 1836 åtalad för att på sin gård ha sålt brännvin i minut, nekade och friade sig med ed.

Per var tidigare åbo på Gård #3Cb, där han var född. Han dog som fattighjon på Mute #3. Inger Beata var född på Gård #10.

Anders Severin var fosterson hos sin morbror Olaus Andersson åbo på Gård #10.

Per skänkte på nyårsafton 1842 sin hustru 1/3 av sin hemmansdel (alltså 1/9 mtl) "såsom ett wedermäle, ej mindre af aktning och wänskap, än ock af den contanta penningesumma 333 1/3 riksdaler banco, som min hustru Inger Beata Andersdotter fört i wårt bo".

En eftermiddag i juli 1843 besökte Per tillsammans med några andra män änkan Maria Thornkvists krog i Varberg. Då hade hon strax innan avvisat Anders Bengtsson, en skomakare bosatt i stugan Fäkullen vid Ugglarp, därför att han var så starkt berusad att hon inte ville ha honom i sin lokal. Anders stannade emellertid kvar utanför, och när Per och hans sällskap steg in på krogen försökte Anders tränga sig in tillsammans med dem. Maria bad då Per att förhindra detta, vilket han gjorde på det sättet att han gav Anders en lätt knuff med ena handen. Men detta var tillräckligt för att få Anders att falla baklänges ner för trappan till krogen, slå bakhuvudet i gatans stenläggning och bli liggande på rygg med ena ögat öppet och det andra stängt. Sedan tog det en kvarts timme innan någon tog notis om honom, och då befanns det att han var död.

Per blev ställd inför rätta i Varberg anklagad för dråp. Ganska många personer hade bevittnat händelsen och de hade alla uppfattat den som en olyckshändelse. Och domstolen gick på deras linje, så Per blev frikänd.

Bland rättegångshandlingarna finns ett av prosten Bexell utfärdat intyg för Per, i vilket det står att han tidigare visat benägenhet för dryckenskap men att han numera är måttlig i sitt bruk av brännvin. Det står också att han har oklandrad vandel och ett fridsamt sinnelag.

Bouppteckningen efter hustrun visar ett rikt bo. Hon hade t.ex. ett 60-tal olika klädesplagg. Men skulderna var stora och översteg betydligt tillgångarna. Per hade lånat pengar av nästan 40 olika personer och en stor summa av Riksbanken i Stockholm.

Per gjorde konkurs år 1844. Hans hemmansdel, 1/3 mtl, såldes på auktion 1845. Köpare var Magnus Andersson på Gård #11B och Henrik Bengtsson på Gård #11A. De köpte hälften var, och därmed försvann Gård #11C.

I konkursmassan ingick även 1/8 mtl av Mute #3, som såldes på auktion 1845 till Nils Jakob Bengtsson, Gård #1B. Denna hemmansdel köpte Per 1843 av samme Nils Jakob.