i Rolfstorps socken
av
Ingemar Rosengren

Namnet Mute
Frälsegårdarna i Mute
Ett par s.k. vitesförbud
Tvister mellan ägarna till Hovgården och åborna i Mute m. fl. byar.
Nyodling
En brand i Mute
En tvist om kyrkstigar
Muteupproret
Laga skifte
Folket i Mute
Öhrström
Förkortningar
Källförteckning

Hemman och gårdar. Översikt

Torp
Kalvhagen, torp vid Mute #1
Nya Rampan, torp vid Mute #1
Bocksten, torp vid Mute #1.
Torp vid Mute #1
Knallastugan på utmarken, senare Knallatorpet vid Mute #2, ev. äv. kallat Stallbräckelid.
Alseke, torp vid Mute #2
Stora Berg, torp och backstuga eller backstugor vid Mute #2
Vasen, torp vid Mute #2
Backstuga vid Mute #2
Axellid, torp vid Mute #2
Storaberg, torp vid Mute #2
Lyserna, torp vid Mute #2, #8 eller #11
Heden, torp eller stuga vid Mute #2 eller #8.
Rampan, torp vid Mute #2, #3 eller #8
Södra Flähult, torp vid Mute #2 eller #3
Törnestugan vid Mute #3
Flähult, torp vid Mute #3
Nya Flähult, torp vid Mute #3
Bråtalid, stuga vid Mute #3
Torp vid Mute #3, kanske Bråtalid
Backstuga vid Mute #4
Nya Koppestugan, torp vid Mute #4.
Slätten, torp vid Mute #4
Ljungen eller Mute Ljung, torp vid Mute #5.
Nya Lyserna, torp vid Mute #5
Bergslätt, torp vid Mute #7
Lyserna, torp vid Mute #7
Bråtalid vid Mute #7
Nybygge vid Mute #7, senare sannolikt kallat Nya Slätten
Ljungen, torp eller stuga vid Mute #8
Stallbräckelid, senare kallat Östra Ljungen, torp vid Mute #8
Timmerkullen, torp vid Mute #8
Vasen, torp vid Mute #8
Förpantningsinnehavare vid Mute #8
Torp vid Mute #8
Koppestugan vid Mute #9
Backstuga vid Mute #9
Torp vid Mute #9
Stora Berg, torp vid Mute #10
Lilla Ödgård eller Hallarna, stuga vid Mute #10
Lyserna, torp vid Mute #10
Stuga vid Mute #10
Torp vid Mute #10
Backstuga vid Mute #11
Vallstugan, vid Mute #11
Kärret, torp vid Mute #11
Stallbräckelid, torp eller stuga vid Mute #11.
Mastugan vid Mute #11
Gåsevad, stuga vid Mute #11
Nya Lyserna vid Mute #11
Lilla Sjölid, stuga vid Mute #11
Ekåsen, torp vid Mute #11
Kalvhagen, torp vid Mute #11

Förkortningar
(E) betyder att personen finns på en lista över säkra emigranter.
Om ett namn är försett med en asterisk (*) betyder det att personen var "skriven" i Mute år 1900.
d = död
d t = dotter till
f = född
g m = gift med
hsf = husförhörslängd
kl = kommunionlängd 1760 - 78
mtl = mantal eller mantalslängd
Rp = Rolfstorp
sn = socken
s t = son till
uä = utomäktenskaplig
v = vigd
# = nummer

Namnet Mute

Enl. Harry Ståhls bok Ortnamnen i Hallands län kommer namnet troligen av ordet muta, d.v.s. gåva. Namnet skulle därmed syfta på att byn en gång blivit bortgiven som gåva.

Namnformen Mute är relativt ny, åtminstone i skrift. Kyrkoböckerna och domboken använder oftast formen Mutene. Formerna Mutan, Muden, Mudene och Mutened förekommer också i källskrifterna.

Frälsegårdarna i Mute

Alla hemmanen i Mute var från slutet av 1600-talet frälsegårdar, utom Mute #3, som var ett skattehemman.

Frälsegårdarna utom Mute #5 och #8 var en del av det stora godskomplex, som svenska staten år 1652 sålde till den holländske storkapitalisten och svenske adelsmannen Wolfrath. Det mesta av detta ägdes under 1700-talet i tur och ordning av kommerserådet Tham i Göteborg, hans änka Elisabeth Cronström och köpmannen Niclas Sahlgren i Göteborg och det handelshus han hade ihop med sin svärson Claes Alströmer.

Mute #5 tillhörde ett godskomplex som svenska staten år 1653 sålde till Adrian Tripp, en annan holländsk kapitalist. Skatten från detta hemman gick till kyrkan, varför det ibland kallades ett kyrkohemman.

Mute #8 var s.k. gammalt frälse, d.v.s.det har till skillnad från de andra frälsehemmanen i Mute aldrig tillhört svenska staten. Det ägdes sedan länge av medlemmar av släkten Wolfrath. Niclas Sahlgren bytte år 1756 till sig hemmanet av Ernst Herman von Wolfrath på Torstorp mot hemmanet Spekås.

Frälsegods fick ursprungligen bara ägas av adelsmän, men under slutet av 1700-talet uppmjukades gradvis denna regel, så att frälsegods till slut fick ägas av vem som helst. Vid samma tid blev det av olika skäl allt mindre lönsamt för de adliga att ha pengar placerade i gårdar spridda över landet, så de blev starkt benägna att sälja sådana gårdar. Vanligen såldes de till de bönder som för tillfället brukade dem. Det hette att bönderna friköpte sina gårdar. Hur gårdarna i Mute friköptes: se vid respektive gård!

Ett par s.k. vitesförbud

År 1731 anmälde Mute byamän i häradsrätten att deras skog utsattes för åverkan såväl av grannar som slättbor, genom att dessa hämtade ved där. Rätten fastställde därför ett bötesbelopp för den som gjorde sådan skogs-

åverkan. Rättens beslut skulle läsas upp i kyrkorna i Rolfstorp, Valinge, Träslöv, Gödestad, Lindberg och Torpa.

År 1779 fick åborna i Mute häradsrätten att utfärda ett vitesförbud, innebärande att envar oberättigad som på Mute skog och utmark hämtade bränsle av vad slag det vara må kunde krävas på böter. Samma gällde den som släppte kreatur på bete där. Vidare blev det förbjudet att ta genvägar över Muteböndernas åker- och ängsmarker för personer på väg mellan slättbygden och skogsbygden. Slutligen blev det straffbart att på Mute bys ägor slå ljung och ta med sig, för ljungen behövde Muteborna själva till strö under sina kreatur "til gödslens förökande".

Samma år kom Mutebönderna överens om att ingen av dem fick låta någon utomstående ta upp torv på någon av byns mossar, eller att sälja torv till någon som ej var åbo i Mute.

Tvister mellan ägarna till Hovgården och åborna i Mute m. fl. byar.

Från början hade Hovgården och Mute en gemensam utmark och brukade åtminstone vissa inägor gemensamt. Under slutet av 1700-talet bröts successivt dessa band, framför allt på initiativ från ägarna till Hovgården.

Överste Carl-Johan Palmhielm på Hovgården stämde 1751 alla åborna i Mute för att de vägrat att i proportion till sina mantal delta med Hovgården i underhållet av gärdesgårdarna runt Hovgårdens och Mute bys samfällda ägor. Skattebönderna på Mute #3 ansåg sig ej ha med målet att göra, likaså bönderna på #5, som var ett kyrkohemman. Häradsrätten höll med Palmhielm om att alla, oberoende av ägendeförhållandena borde delta, emedan detta ej var en ägotvist. Hela gärdesgården var 2540 famnar (ca 4600 m), varav Hovgården enl. käranden skulle svara för nästan hälften. (Dessa jättelånga gärdesgårdar behövdes framför allt för att hindra kreaturen, som sommartid gick lösa på utmarken, från att ta sig in på inägorna. Dessa låg ofta på spridda ställen och var mestadels mycket oregelbundna i formen.)

År 1752 begärde i häradsrätten nyblivna änkan Juliana Lagercrantz på Hovgården att hennes och Mute samfällda skog måtte skiftas mellan de båda delägarna. Rätten biföll detta, och 1755 var delningen verkställd och en karta ritad. Båda parter förklarade sig vid häradsrätten nöjda, och karta och delning fastställdes.

Samma år stämde Juliana några bönder i Mute för att de ej lagat de gärdsgårdsstycken i den s.k. Hedagärdesgården, som de blivit tilldelade. De hade i stället tvistat inbördes. Bönderna lovade att arbetet skulle bli gjort.

Hon stämde samtidigt alla åborna i Skärte och Mute byar för att de inte byggt gärdesgård mellan Gässlösa "ingärde", som hon ägde, och deras egna samfällda åker- och änggärden. Det visade sig att frågan var mycket invecklad och målet fullföljdes ej, så någon form av uppgörelse i godo gjordes nog.

År 1772 tvingade Fredrik Lagercrantz på Hovgården alla bönderna i Mute by att inför häradsrätten gå ed på att den gräns som lantmätare Marin något år tidigare hade dragit mellan Hovgårdens och Mute respektive delar av de tidigare samfällda inägorna hade blivit dem ordentligt utvisad, och att den var riktig.

Året därpå stämde Lagercrantz samtliga åbor i Mute för att tvinga dem att tillsammans med Hovgården i proportion till mantalen bygga och vidmakthålla gärdesgårdar mellan Hovgårdens och deras egna ägor, vilket de hittills vägrat att göra. Bönderna försvarade sig med att det inte var fastställt var dessa gärdesgårdar skulle gå. Häradsrätten förordnade därför två nämndemän att bestämma detta.

År 1793 påbörjades i häradsrätten ett omfattande mål, föranlett av att åborna i Linnarp och Obbhult börjat inhägna delar av en skog i vilken Mute by och Hovgården ansåg sig ha del. Hovgårdens ägare och alla åborna i Mute stämde därför alla åborna i Linnarp och Obbhult. Den yttersta orsaken till tvisten var oenighet om var gränsen mellan de tvistande parternas utmarker gick.

Frågan var invecklad och betydelsefull. I målet åberopades gamla kartor och domar, t.ex. en från ett sockenting 1561 och ett domslut i Himle härads ting 1585. Parterna drog också fram gammal hävd och för länge sedan gjorda överenskommelser. En av parterna åberopade en dom av landsdomaren Jöran Sparre av år 1652, men den visade sig vara försvunnen från Göta hovrätts arkiv, där den bort finnas. Häradsrätten beordrade syn på platsen av en lantmätare och en av denne ritat karta blev en handling i målet.

Av domboken framgår att den värdefullaste delen av utmarken i fråga var en bokskog, som användes som betesmark för svin, alltså en ollonskog. Häradsrätten ansåg sig till slut inte kunna lösa frågan utan ålade i juni 1795 parterna att snarast låta utföra storskifte på de omstridda markerna. I väntan på skiftet blev det förbjudet att i skogen ta ved till annat än husbehov.

Det storskifte som därmed kom till stånd var mycket omfattande och invecklat och ledde till flera processer, bl.a en stor och invecklad mellan kyrkoherde Bexell på Hovgården och åborna i Mute. Själva skiftet och dessa processer är för omfattande för att kunna refereras i denna bok. (Den intresserade hänvisas till Lantmäteriet i Halmstad och Himle härads dombok.)

Nyodling

År 1770 kom en kunglig förordning som på vissa villkor gav bönderna rätt att för egen räkning avstycka, inhägna och uppodla lämpliga delar av deras samfällda utmarker. Ett viktigt villkor var att av häradsrätten utsedda personer, vanligen nämndemän, först måste "utsyna" och godkänna ett till uppodling föreslaget område, varefter häradsrätten gav sin tillåtelse till odlingen. Övriga delägare i utmarken hade besvärsrätt.

Under de närmaste åren inkom från åbor i Mute ett tiotal ansökningar om att få göra sådana odlingar. Några ansökningar kom från en enda åbo, andra från alla bönderna på ett hemman. De allra flesta blev bifallna.

Vid ett par tillfällen ville någon åbo inhägna ett område som övriga bönder ansåg för värdefullt, t.ex. en god betesmark eller en torvmosse. Ibland blev det protester därför att en tilltänkt "intaga" stängde av någon väg. Detta ledde förstås till osämja.

De för uppodling godkända områdena var av mycket växlande storlek, men ett par, tre hektar var en vanlig areal.

En brand i Mute

Den 3/4 1819 nedbrann nästan fullständigt fyra gårdar i Mute, nämligen de båda gårdarna på #9, tillhöriga Bengt Nilsson och Jöns Nilsson, samt Hans Larssons och Johannes Nilssons gårdar på #5. Eftersom de drabbade åborna sökte brandstod, finns i domboken protokoll från den besiktning som gjordes några dagar efter branden.

Gårdarna tycks ha varit ganska lika varandra. De bestod av ett manhus med måtten ca 18 gånger 6 m och två uthuslängor, den ena med ungefär samma golvyta som manhuset och den andra ungefär hälften så stor. Hans Larssons gård hade nog ytterligare en länga som skonades av elden. Alla fyra gårdarna hade boningshuset orienterat i öster - väster och beläget norr om gårdsplanen.

Ingen ersättning yrkades för bohag, redskap och djur, så dessa tycks ha räddats. Däremot önskades ersättning för förstörd spannmål.

(Brandförsäkringsväsendet var vid denna tid organiserat häradsvis. Den som ville ha ersättning anhöll därom hos häradsrätten, som beslöt om utbetalning sedan den förvissat sig om att eldsvådan inte orsakats avsiktligt eller av vårdslöshet.)

En tvist om kyrkstigar

År 1825 anhöll Mute byamän om häradsrättens tillstånd att bötfälla alla som tog genvägar över deras inägor. Mot detta protesterade åborna i Linnarp, Spekås, Ryen och Obbhult, därför att de ansåg att det som Muteborna kallade genvägar var deras sedan urminnes tider hävdvunna kyrkstigar. De påstod att dessa förkortade vägen till kyrkan med 450 m för Linnarpsborna och med det dubbla för folket från Spekås. Domstolen ansåg att de protesterande åborna inte kunnat bevisa sina påståenden, och gav därför Muteborna rätt. Endast Obbhultsborna fick tillåtelse att på ett kort stycke gena över en Mute-inäga.

Intressant är att utan att bli motsagd påstod en av parterna, att under den danska tiden gick den s.k. Prästvägen från Grimetons kyrka till Rolfstorps över Linneskogen till Spekås, och därifrån norrut förbi Linnarp och Mute, och att man ännu 1825 ibland plöjde upp sten som legat på denna väg.

Muteupproret

Så kallas sedan gammalt ett folkupplopp som inträffade i Mute by i november månad 1854. I korthet kan det beskrivas så här: Då det ägde rum var det fortfarande olagligt att på landsbygden bedriva handel i en fast butik. En länsman Fredrik Kjellman trodde sig veta att sådan verksamhet bedrevs av gårdfarihandlarna och bröderna Anders och Lorentz Petterssöner på Mute #1 (Gård #1B). I spetsen för ett tiotal underlydande gjorde han ett överraskande besök där, för att om möjligt sätta fast bröderna för olaga handel. Sedan han konstaterat att hans misstanke var berättigad, gav han sina medhjälpare order om att ta brödernas varulager i beslag och föra bort det.

Länsmannen och hans sällskap blev då plötsligt angripna av en hop folk från Mute, Linnarp och Hovgården, som misshandlade länsmannen och ett par av hans medhjälpare, slog sönder deras vagnar och drev dem på flykten. Folkhopen bestod av ett femtiotal personer, men bara ca en tredjedel av dem var verkligt aktiva. Fjorton personer blev åtalade och tolv blev dömda till fängelse i två eller tre år. Straffen avtjänades på Citadellet i Malmö.

Myndigheterna såg så allvarligt på det inträffade, att de under ett par månader förlade ungefär 50 soldater i Mute och Linnarp, vilket innebar en svår prövning för befolkningen där.

Laga skifte

År 1858 började Laga skifte i Mute by, begärt av alla åborna på #3. Det var omfattande och invecklat och orsakade åtskilliga tvister. Gränserna mot Hovgården och Torstorp måste fastställas och rätas ut genom ägobyten. Detta var också besvärligt. Därför var inte skiftet avslutat förrän 1866.

Hemmanen #10 och #11, de båda östligaste, deltog inte i full utsträckning i skiftet, troligen därför att deras ägor inte var sammanblandade med byns övriga.

De flesta gårdarna fick två skiften, ett närbeläget åker- och ängsmarksskifte och att avlägset utmarksskifte. Drygt hälften av gårdarna blev tvingade att flytta sina hus. Vilka det var och vilka som fick ligga kvar redovisas vid resp. gård.

Folket i Mute

Återstoden av den här boken är en förteckning över de personer som varit bofasta i Mute från slutet av 1600-talet till ca 1900, med undantag av anställt tjänstefolk. Först kommer en avdelning med åbor och arrendatorer och sedan en med torpare och backstusittare.

Personerna är ordnade familjevis i tre spalter: i första spalten familjefäderna, i andra deras hustrur och i tredje deras barn. Efter varje barn står i förekommande fall med vem det blivit gift och vart det tagit vägen m.m. Efter varje familj finns ytterligare upplysningar om familjemedlemmarna och gården.

Under eller efter varje namn finns personens levnadsår och under de gifta kvinnorna även vigselåret. Årtal inom parentes anger den tid vederbörande var åbo.

Ett flitigt brukat ord i denna bok är åbo. Så kallades en person som hade åborätt, ibland kallad skatterätt eller skatterättighet till en gård. Även bönderna på sådana s.k. utsocknes frälsegårdar som fanns i Mute hade sådan åborätt. Den kunde ärvas och köpas som annan egendom och var i praktiken nästan detsamma som äganderätt. Men frälsebonden kunde mista sin åborätt om han försummade att till frälseägaren betala sin avgift, kallad städja,

eller om han misskötte gården eller om ägaren beslöt sig för att bruka gården på något annat sätt, t.ex. hoveri.

Blev en åborätt till salu hade släktingarna till säljaren en sorts lagfäst förköpsrätt, kallad bördsrätt.

Mot slutet av 1800-talet försvann begreppet åbo, men ordet är behändigt och jag har använt det även där det bort stå hemmansägare eller lantbrukare.

I texten nedan förekommer ordet förpantningsinnehavare. Så kallades en torpare, som när han tillträdde torpet betalade en penningsumma, en pant, till markägaren för att få disponera torpet. När han lämnade detta fick han tillbaka panten plus ränta. Som andra torpare betalade han en avgift till markägaren i pengar eller i dagsverken.

Även från Mute by har många emigrerat. Om emigranten finns i någon av emigrations-agenternas passagerarlistor, står det (E) efter namnet. I annat fall härrör uppgiften om emigrationen från kyrkobokföringen. Ett (E) innebär att personen säkert har lämnat landet. Kyrkoboböckernas uppgifter om emigration är däremot otillförlitliga.

Det finns en förteckning över förkortningar på bokens sista sida.

Öhrström

Enl. domboken bodde en viss Johan Magnus Öhrström vid Mute. Han finns ej i hsf, så han var inte "skriven" där. Han och hans hustru, som hette Elin Attesdotter, bodde åtminstone 1805 i Sibbarp sn.

År 1821 blev änkan Helena Bengtsdotter vid Mute åtalad för hor med förre extra roteringskarlen Johan Magnus Öhrström fr. Guttared, Sibbarp sn. De befanns vara skyldiga och fick böta, eller sitta i fängelse 12 resp. 20 dagar.

År 1823 var Öhrström, enl. domboken bosatt vid Mute, åtalad för att ha varit berusad i tingshuset. Av vittnesmål framgick att han led av epilepsi, och att han lätt fick anfall även efter måttlig alkoholförtäring. Han blev frikänd.

Elin Attesdotter vid Guttared ville år 1824 ha skilsmässa från maken, som hon i tingsrätten kallade ogudaktig bov o. dyl. Makarna hade då varit gifta i 20 år och hade två döttrar, men hade ej sammanlevt de senaste tre åren.

På påskdagen 1826 blev Öhrström misshandlad av Sven Nilsson på Mute #2, troligen en tjänstedräng, och torparen Nils Jönsson på Gåsevad på det sättet, att de försökte vräka honom ut genom ett fönster. Och när detta misslyckades slog de omkull honom på golvet och trampade honom på bröstet. Detta var Öhrströms version av händelsen, som ägde rum på Lilla Ödgården, där han var inneboende hos änkan Katarina Olofsdotter. De åtalade frikändes då åklagarens bevisning var otillräcklig.

Av domboken framgår att det 1837 fanns en Anders Johansson Öhrström i Mute. Han var f 1816-12-11.

ÅBOR OCH ARRENDATORER

Mute #1 Anders Jönsgård, Attasgård

Anders Jönsson

Han är upptagen som åbo i mtl 1682 och 1683 men jag har ej kunnat placera honom på någon gård.

Gård #1A

Olof tas upp som gift åbo i mtl 1682 - 1718. Jöns Olofsson var åbo på hustruns fädernegård Hafstorp #3. Ingeborg dog före 1748.

Jöns var f på Hafstorp #3. Anna kom fr. Torstorp Storagård, Grimeton sn, där vigseln skedde. Hon dog hos sonen Essbjörn i Stenstorp.

I familjen fanns på 1760-talet en änka Anna Essbjörnsdotter.

Essbjörn Jönsson var åbo på Stenstorp #1, hustruns fädernegård.

Jöns Essbjörnsson och Jöns Nilsson på Gård #3B blev 1738 åtalade för att på Mute samfällda skog ha huggit ner två bokar. De erkände och dömdes att betala skadestånd till jordägarna, att böta och att plantera två nya träd och vårda dem tills dess de blivit så stora att de ej kunde skadas av betande djur.

Jöns inlämnade 1757 till häradsrätten ett testamente som hans fästekvinna pigan Oller Andersdotter gjort till hans förmån. Han fick all hennes kvarlåtenskap. Anledningen till gåvan var enl. testamentet den kärlek och ömhet som han visat henne, särskilt under den sista sjukdomen. Oller dog 1757 vid 46 års ålder och kom fr. Skärte # 8.

Jöns stämde år 1760 Olof Gunnesson, Gård #5B, för att denne "om en söndag honom med grufweliga Eder och hederrörande oqwäde öfwerfarit". Jöns tog emellertid tillbaka sin stämning och meddelade häradsrätten att han och Olof blivit försonade.

I en invecklad arvstvist 1766, där Jöns Essbjörnsson förekommer i utkanten, kallas han "smeden".

Jöns Nilsson, se nedan!, stämde 1770 änkan Anna Börgesdotter för att hon ej betalat ut Jöns Nilssons hustru Ingers andel i arvet efter hustruns halvsyster Kerstin Jönsdotter, som ärvt pengar av sin fader. Anna uppvisade sin avlidne man Jöns Essbjörnssons testamente, i vilket han, sedan Jöns Nilsson fått de persedlar som svärfadern lovat honom, givit resten av boet till henne. Efter faderns död hade Inger även fått en oförgylld silverbägare m.m. Anna ansåg således att Inger redan fått ut hela sitt arv, men hon förlorade målet.

Jöns var f på Aleslöv #1 och var smed före sitt giftermål.

Olofs födelseår enl. en uppgift i domboken. Han var enl. vigselnotisen tjänstedräng på gården. Varken hans eller hustruns död tycks vara noterad i kyrkoboken.

Nils Olofsson var enl. domboken torpare på Mute Ljung år 1804, men detta syns ej i kyrkans böcker, så det var nog bara en kort tid.

Nils Jönsson var torpare eller backstusittare på Gåsevad vid Mute #11.

Olof sålde sannolikt gården ca 1794 till nästa åbo. Försäljningen tycks ej på något sätt vara omnämnd i domboken.

1794 friköpte Olof 1/2 mtl förmedlat till 3/8 Mute #5, Gård #5B, och flyttade dit med sin familj. Säljare var Axel Lagercrantz på Hovgården. Mera om detta köp, se vid Lars Bengtsson, Gård #5A!

Olof och hans son Nils blev 1804 åtalade för att de från några olika personer i trakten stulit diverse saker såsom en kohud, garner och diverse livsmedel. De nekade. Husrannsakan hade företagits och en hel del av de stulna varorna samt några dyrkar hade därvid hittats. Familjen hade på senaste tiden varit mycket fattig och bott i Knallastugan. Sonen Jöns blev senare åtalad för att ha hjälpt till att dölja tjuveriet. Olof dömdes till spöstraff.

Bengt var f i Valinge sn, Oller på Ugglarp #1, där Bengt var åbo till ca 1794. Enl. domboken bodde han 1820 i Stenstorp.

Anna Svensdotter var ej f i Rp eller Hunnestad socknar. Hon gifte sig med Bengt före 1811. Av domboken framgår att hon tidigare varit g m en Anders Andersson den yngre, son till Anders Andersson i Hunnestad sn. Hon blev 1806 indragen i en inveckad arvstvist rörande boet efter sin förre man.

I Kaspers Bengtssons födelsenotis kallas gården Guttersgård. Det är nog första gången det namnet finns i kyrkoboken.

Dottern Karins födelse är ej noterad i kyrkoboken men hennes existens är väl dokumenterad av mtl och hsf.

De 6 äldsta barnen var födda i Ugglarp.

Sonen Hans bodde år 1824 i Grimeton sn enl. ett köpebrev.

Kasper Bengtsson var åbo på hustruns fädernegård Stenstorp #1.

Bengt friköpte gården, 1/2 mtl, 1789 av Sahlgren-Alströmerska konkursboet.

Efter Oller Andesrdotters död inleddes mellan Bengt, hans barn och mågar en lång serie av handelstransaktioner med ärvda andelar i gården. Huvudsakliga ägare blev till slut mågen Lars Nilsson och efter honom sonen Jöns.

Av domboken framgår att Bengt hade en bror gårdfarihandlanden Anders Warelius i Borås som dog i Karlstad 1803. Bengt fick mot sin vilja av sina syskon uppdraget att redovisa boet efter Anders och att indriva dess utestående fordringar, vilket visade sig var mycket svårt och som han inte förmådde göra till syskonens belåtenhet. Detta renderade honom flera processer med en viss Nils Ambjörnsson i Rygg, Valinge sn, som var g m Bengts släkting Kerstin Larsdotter.

Förre Boråshandlanden Hans Bengtsson Warelius, en son till Bengt, var 1815 åtalad för att ha stulit en häst i Grimetons prästgård. Vid stölden var han dräng där. Av domboken framgår att han 1813, då han kallade sig Hans Wallin, blev dömd till spöstraff och straffarbete för sedelförfalskning. Han dömdes till ett spöstraff för häststölden. Enl. domboken bodde han på Brunnsberg vid Varberg år 1820.

Lars var f i Stenaljung och även snickare. Han var bror till Bengt Nilsson, åbo på Gård #3Ab.

Anna Nilsdotter var f på Gård #9B. Hon var tidigare g m Anders Andersson, arrendator i Rolfstorps kyrkby. Anders och Anna var föräldrar till Inger Brittas make Nils Anders Andersson. Denne var skomakare och bodde med sin familj tillsammans med hustruns far och hans egen mor. År 1853 blev han åbo på Mute #3.

År 1820 blev Lars Nilsson och torparen Nils Jönsson fr. Gåsevad vid Mute, åtalade för att de i augusti 1819 på allmänna landsvägen mellan Varberg och Rolfstorp "i slagsmål tillfogat varandra blodviten". Lars nekade blankt men Nils vidgick att de slagits och att det bara var han som fått blodvitena. Ett vittne berättade om hur slagsmålet tillgått och gav Nils rätt. Svarandena erkände då att det tillgått som vittnet berättat. Båda dömdes till böter.

Lars Nilsson och Anna Kristina Olofsdotter fr. Gåsevad, hustru till nyssnämnde Nils Jönsson, blev 1822 åtalade för hor, vilket de vid rättegången genast erkände, märkvärdigt nog. De berättade att de sedan någon tid hyst ömma känslor för varandra. Enl. deras egen berättelse råkades de händelsevis i Varberg i slåttertiden 1821 och följdes åt på hemvägen. När de på kvällen kom till Hunnestads gärde gick de in där för att vila och på mannens envisa böner låg de med varandra där. Detta var den enda gången de gjorde detta, påstod de. Lars hustru Karin hävdade vid rättegången att hennes man och Anna Kristina begått äktenskapsbrott vid många flera tillfällen, men det kunde hon inte bevisa. De åtalade straffades med fängelse på vatten och bröd, böter till kyrkan och enskilt skriftermål. Helt enl. lagen var mannens straff dubbelt så hårt som kvinnans.

Om Anna Kristina, se vid Gåsevad under rubriken Torp och stugor!

Äktenskapet mellan Lars och Karin upplöstes på båda makarnas begäran 1824. Karin bodde kvar på gården med barnen. Lars flyttade och bodde de närmaste åren på diverse ställen i socknen, men kom tillbaka hit efter Karins död.

När Muteupproret ägde rum 1854 bodde Lars hos sin dotter Beata, g m fjärdingsmannen Niklas Hansson på Gård #3Cb. Med en skicklig lögn vilseledde han då han en grupp våldsverkare, som jagade länsmanen Kjellman och tulltjänstemannen Hagman, så att dessa slapp ytterligare misshandel.

Britta var f i Brännhult.

Nils Sander Jönsson var åbo på sin Gård #9B.

Jöns Bengtsson skrev 1822 under ett testamente med innbörd att hans svärföräldrar torpren Johannes Olofsson på Brohultet och hans hustru Johanna Olofsdotter skulle få undantag på gården om de överlevde honom, detta som tack för deras många uppoffringar för dotterns och mågens skull. I gengäld testamenterade Johannes och Johanna all sin egendom till Jöns eller hans arvingar.

År 1842 ville Britta Johansdotter ha ändring i förmyndarförhållandena för sin man. Av ett intyg från prosten Bexell framgår att sedan flera år var Jöns Bengtsson sinnessjuk och benägen till självmord. I hans dödsnotis står att han var sinnessvag. Hans bouppteckning visar ett rikt bo. Han var t.ex. mycket välförsedd med klöder. Dessutom hade han stora utestående fordringar.

Hustrun var f på Aleslöv #2.

Bartold stämde år 1850 torparen Johannes Henriksson på torpet Gässlösa och förre åbon Olof Börgesson i Skärte. Medkärande var Sven Gustav Bartoldsson på Mute #8. Kärandena påstod att ett jordstycke kallat Heden brukats i tur och ordning av de båda svarandena trots att det bevisligen tillhörde kärandenas hemman och att svarandena vägrat att lämna det ifrån sig. Parterna förliktes på så sätt att Olof Börgesson fick fritt bruka det omtvistade jordstycket till mars månad 1853, varefter det skulle återgå till kärandena. Förlikningshandlingen är egenhändigt underskriven av kärandena sålunda: Bartheld Jöns Sön i No 1 Mutene, Swen Gustaf Barthels Son i No 8 Mute

Laga skifte. Bartold fick två skiften och måste flytta sina hus. Registernummer Mute 1:2.

Mannen var f i Ullared sn. Makarna sålde gården 1906 till Karl Albert Persson och hans hustru Anna Gustava Johansdotter.

Ägare 1925 Gustav Persson. Ägde hela hemmanet Mute #1.

Gård #1B

Olof var åbo på Skärte #3. Hans äktenskap med Karin var hans andra. Hon kom nog fr. Skällinge sn.

Enl. mtl blev Nils åbo före 1682. Han var gift då. Barnens existens enl. mtl.

I mtl 1716 står att Olof Nilsson blev "vålförd till soldat" och 1718 att han var soldat.

Börta var f på Gård #2A. Hon gifte om sig med nästa åbo.

Enl. domboken var Börge åbo i Ullerås, Onsala sn, och g m Annika Börgesdotter.

Enl. vigselnotisen var Atte fr. Kulparp, Skällinge sn.

En Nils Attesson fr. Mute vigdes 1760 i Skällinge sn med änkan Gunilla Bengtsdotter fr. Annestorp. Denne Nils var kanske s t ovannämnde Atte.

Atte Olofsson blev 1747 åtalad för att ha huggit ner en bok på hemmanets samfällda skog. Han erkände gärningen och dömdes att böta, att ersätta jordägarna, att i det huggna trädets ställe plantera två telningar samt att vårda och skydda dessa tills de blivit så stora att deras lövverk inte kan skadas av betande boskap.

Margareta var f på Rp #3. Dottern Karins födelse är ej noterad i kyrkoboken. Hon och den yngre systern Cecilia dog samma dag av rödsot. Bengt ocvh Margareta dog med 2 månaders mellanrum, hustrun först.

Av bouppteckngen efter Jöns framgår att han arrenderade gården av ägaren Jöns Redberg.

Anna Bengtsdotter var f på Gård #1A. Anna Andersdotter var enl. vigselnotisen fr. Gässlösa, men var nog inte f i Rp sn. Hon gifte 1814 om sig med änklingen Lars Svensson, åbo i Stensared.

Av bouppteckningen efter Anna Bengtsdotter framgår att boet då var rikt. Exempelvis ägde den avlidna ca 70 olika klädesplagg.

Jöns Larsson var torpare på Stallbräckelid vid Mute #11.

Johannes Börgesson var torpare och skomakare på Mute Ljung.

Kaspers födelse är ej noterad i kyrkoboken. Men löst inlagd i denna finns ett intyg från två av faddrarna att han var född 1796-12-25.

Pigan Olena Jönsdotter stämde 1835 sina förmyndare för att få dem att gå med på att hon själv skulle få disponera sitt innestående arv. Hon ville använda pengarna till att bygga sig en egen stuga, där hon kunde bo tillsammans med sin uä dotter Johanna Albertina, f 1831, d 1891. Detta beviljades. Förmyndarna hjälpte Olena att köpa en stuga, som stod på mark som ägdes av Bartold Svensson på Mute #8.

När Olena gift sig blev förmyndarna stämda av hennes make, som hävdade att de lurat Olena att köpa ett dåligt hus. Han påstod bl.a. att det var ruttet. Förmyndarna svarade att köpet skett med Olenas oreserverade samtycke, och att hon vid flera tillfällen förklarat sig nöjd med det. De vann målet.

Bengt var f i Haxered. Enl. vigselnotisen flyttade makarna till Elingaberg, Skällinge sn, så barnen var nog födda där. Enl. domboken bodde familjen i Elingaberg år 1805.

Bengt köpte 1821 1/2 mtl Mute #1 av Jöns Redberg, som 1789 friköpt hemmansdelen av Sahlgren-Alströmerska konkursboet. Bengt brukade då redan denna hemmansdel. (Redberg var en rik s.k. Boråshandlande, bördig fr. Rp kyrkby, som tillbringade sin ålderdom där.)

Karins giftermål enl. faderns bouppteckning. Vigseln är ej antecknad i Rp sockens kyrkobok.

Nils Jakob var ej f i Rp sn, men var s t Bengt Jönsson och Britta Nilsdotter, Gård #2A. Han var fjärdingsman. Han ägde även delar av Mute #3, t.ex. Gård #3:4. Se vid denna!

Familjen flyttade till Skällinge sn 1847.

Nils Jakob blev både 1833 och 1836 åtalad för att ha sålt brännvin i minut. Han fälldes för detta vid båda tillfällena och fick böta.

År 1838 blev han åtalad och fick böta för att han hyst försvarslösa drängen Bartold Nilsson. Om denne, se nedan vid Gåsevad !

År 1845 förfalskade hustrun sin makes namn på en borgensförbindelse. Se nedan vid Johan Dahlström, torpet Flähult!

Familjen flyttade hit fr. Stabäck, Ljungby sn. Vart fadern och sonen flyttade står ej i hsf.

Makarna inflyttade fr. Perstorp, Slöinge sn, och utflyttade till Eftra sn. I familjen fanns fem barn.

Per - i domboken kallad Per Jönsson - stämde år 1849 Anders Olofsson på Getterön för att denne olovandes tagit upp och bortfört torv från en del av en mosse, som Per ansåg sig äga. Men Per visste ej att denna moss-del blivit såld 1830 av Nils Jakob Bengtsson till Sven Larsson på Getterön. Denne var morbror till Anders, som fått delen i arv. Domstolen dömde till Pers fördel med motiveringen att det inte varit tillåtet att på sätt som skett, från stamfastigheten avsöndra och sälja ens en del av en torvmosse.

Familjen inflyttade fr. Ljungby sn och flyttade tillbaka dit. Mannen kallas ibland Johannes.

Vid den rättegång som föranleddes av Muteupproret kom det fram att Johan sålt brännvin i smyg på gården. Detta gjorde inte Anders Pettersson, hans efterädare som åbo, vilket vid rättegången anfördes som en av flera förklaringar till att Anders uppenbarligen hade så gott anseende i bygden.

Länsman Kjellman hade gjort ett ingripande mot Johans olagliga brännvinshandel, och när han ingrep mot Anders Petterssons förment olagliga handelsbod hade han alltså varit i Mute vid minst ett tidigare tillfälle. Detta anfördes som argument mot de för Muteupproret åtalade, när de hävdade att de inte kände igen Kjellman och förstod att han var länsman. (Kjellman var helt civilklädd under Muteupproret.)

Anders var f i Reftele sn och Gustava i Fagered sn. Makarna fick ytterligare två barn. Familjen inflyttade fr. Ljungby sn och flyttade tillbaka dit. Här bodde de bara drygt ett halvår. Under denna tid tillhörde Anders bror Lorentz med hustru och nyfödd dotter hushållet.

Anders och Lorentz bedrev gårdfarihandel med gården som bas, och det hade de tillstånd att göra. Vid rättegången efter Muteupproret blev det ordentligt bevisat att de även sålde av sitt varulager till ortsbor som kom till gården för att köpa. För detta blev de naturligtvis omtyckta i bygden, men sådan verksamhet var olaglig. Däremot sålde de inte brännvin, vilket förnuftigt folk höll dem räkning för.

Det var Lorentz som - i viss mån med hjälp av frikostig brännvinsutskänkning - bådade upp den folkhop som angrep och drev bort länsman Kjellman och hans sällskap, när de försökte bortföra brödernas varulager. Men bröderna förlorade kontrollen över hopen, som brukade betydligt mer våld än vad bröderna önskade.

I protokollet från den omfattande rättegången efter Muteupproret framstår bröderna Anders och Lorentz som intelligenta, sansade och redbara män, och särskilt Lorentz tycks ha haft ordet i sin makt.

Anders blev blev handlande i Ullared, senare i Skällinge. Lorentz emigrerade till USA.

Familjen flyttade hit fr. Gård #6, som Johan Bernt också ägde. Se vid denna gård!

Laga skifte. Johan Bernt fick 2 skiften. Hans hus fick ligga kvar. Registernummer Mute 1:3.

Mannen var s t föregående åbo. Fadern delade sin gård och behöll andra halvan själv. År 1885 blev Janne Otto Edvard ägare till hela gården, 1/2 mtl. Han dog sannolikt mellan åren 1898 och 1900.

Johan Bernt Olofsson ägde också hela Mute #6. Detta hemman sålde han till sonen på samma sätt och vid samma tid som Gård #1B.

Hustrun var f i Grimeton sn. År 1900 bodde hon på Mute #1 och ägde nog 1/4 mtl.

Johan Bernt Andersson var f på Ugglarp #1. År 1900 bodde makarna på Högabergsslätt vid Aleslöv #2.

Båda makarna var födda i Lindberg sn. År 1925 ägde Gustav Persson hela hemmanen Mute #1 och Mute #6.

Mute #2, Börta Andersgård, Bonnagård

Gård #2A

Per blev enl. mtl åbo före 1682. Hustrun var i livet 1685. Barnens existens enl. mtl.

John var enl. vigselnotisen fr. Fagered. Ingen av de båda ovannämnda åborna eller någon av deras fruar tycks ha dött i Rp sn.

Ingen av makarna tycks vara f i Rp sn.

Bengt Larsson var åbo på hustruns fädernegård Hafstorp # 1. I vigselnotisen står felaktigt att hennes fadersnamn var Börgesdotter.

Lars Bosson (fast han i protokollet kallas Lars Börsson) berättade år 1773 i häradsrätten att hans dotter Karin förlovat sig med en dräng fr. Ullared sn vid namn Anders Larsson. Strax efter förlovningen gick denne till sjöss, sedan han försäkrat att han snart skulle komma tillbaka. Det hade nu gått 4 år och fästmannen var fortfarande borta. Med stöd av ett intyg från prosten Aurelius i Grimeton anhöll Lars nu att häradsrätten måtte förklara förlovningen ogiltig, så att dotter kunde gifta sig med någon annan. Lars anhållan blev bifallen.

Lars blev samma år han dog åtalad för olaga skogshygge. Se vid Arvid Andersson, Gård #2B!

Håkan var enl. vigselnotisen fr. Gällarp, Skällinge sn. Han dog i Mastugan som allmosehjon. Börta var nog ej f i Rp sn.

Håkan friköpte 1791 1/2 förmedlat till 1/3 av Mute #2 av Sahlgren-Alströmerska konkursboet. Av i domboken redovisade men svårförståeliga skäl blev köpet transporterat till Carl Gustaf Meuller (komminister i Valinge sedermera kyrkoherde i Morup). (Håkan fortfor alltså att vara frälsebonde.) Meuller sålde i januari 1821 hemmansdelen till Lars Andersson och hans hustru Inger Britta Larsdotter, med villkor att gamle mannen Håkan Eskilsson fick behålla det undantag han i flera år haft på stället. Samma vilkor skulle gälla för Lars Isaksson och hans hustru Estrid Nilsdotter.

Lars var f på torpet Stenebro vid Hovgården. Han brukade gården åt komminister Meuller. Troligen hade han åborätt men kan också ha varit arrendator. Det framgår av domboken att han var skrivkunnig och skrev testamenten o. dyl. åt folk.

Estrid var f på Gård #9. Makarna flyttade på äldre dagar till torpet Kalvhagen vid Mute #2. I dödsboet efter Estrid fanns bl.a. 14 böcker, vilket är jämförelsevis väldigt mycket.

På kvällen den 20 januari 1819 på allmänna landsvägen strax väster om Hafstorps by blev Lars Isaksson rånad av Jöns Larsson och Nils Kristensson, två drängar fr. Träslöv sn. De kom ridande, båda två på samma häst med en brännvinskagge emellan sig och mötte Lars, som med häst och vagn var på väg hemåt. Han gick bredvid sin häst för att lättare kunna se vägen i mörkret. Rånarna ryckte först tömmen från Lars och betslet av hästen. Sedan knuffade de omkull och misshandlade honom. Han tog då till flykten, varefter de från hans vagn tog ett lerkrus med tran, en säck med ett halvt lispund nöthår och en kagge med tre kannor brännvin. (1 lispund = 8,5 kg, 1 kanna = 2,6 l)

Lars flydde till Hafstorp som rånarna nyss passerat och där blivit igenkända. De greps dagen därpå i Gödestad. Trots gedigen vittnesbevisning nekade de envist. De var ökända fyllerister och var tidigare dömda för diverse småbrott. Nu blev de dömda till döden, men en så sträng dom måste godkännas av hovrätten, vilken enl. praxis förvandlade nästa alla dödsdomar till något strängt fängelsestraff.

Lars var f på Liagården, Grimeton sn. Han och hans hustru ägde och troligen även bebodde gården från januari till juni 1821. Han blev sedan torpare på Alseke vid Mute #2. Se vidare där!

Bengt var när han köpte gården mjölnare vid Hovgården. Makarna var föräldrar till Nils Jakob Bengtsson på Gård #1B, där de bodde på sin ålderdom. Bengt enl. kyrkoboken "död genom längre följder af et på sig vältat sädeslass".

Bengt sålde gården år 1822 till Olaus Nilsson som redan ägde den andra gården på hemmanet, Gård #2B.

Olaus var åbo även på Gård #2B. Se vid denna!

Olaus och hans hustru skänkte år 1843 båda hemmansdelarna till mågen Olaus Svensson. Därmed kom hela Mute #2 under samma ägare.

Gård #2B

Jöns blev enl. mtl åbo här före 1682. Ska man tro mtl dog en tidigare hustru ca 1690 och Jöns gifte om sig med Kerstin något år senare.

En Kerstin Jönsdotter i Mute, i födelsenotserna kallad "löskona", fick uä barn 1711 och 1721. Detta var kanske Jöns Anderssons dotter.

Anders var ej säkert s t Jöns och Kerstin. Var han det, var han kanske åbo några år runt 1720.

Enl. vigselnotisen var Arvid fr. Valinge (sn eller pastorat). Ingeborg kom enl. vigselnotisen fr. Mute #3 men var sannolikt f i Grimeton sn.

Enl. bouppteckningen efter Arvid var sönerna Sven, Jonas och Anders borgare i Kungsbacka och Bengt visitör (ett slags tulltjänsteman) därstädes. Denne saknas i födelseboken. Han var son i faderns första äktenskap.

Arvid Svensson och Jöns Skattman (enl. domboken, troligen Jöns Nilsson på Gård #3B) blev 1736 åtalade för att de utan tillstånd på hemmanets samfällda skog huggit ner en bok. De erkände men framhöll att trädet dels varit förtorkat, dels att de använd virket till att inhägna en skogsplantering. Rätten fäste inget avseende vid detta utan de dömdes att böta, att betala övriga jordägarna för den skada de lidit och att i det nedhuggna trädets ställe plantera två unga telningar.

Arvid kom enl. vigselnotisen fr. Björkäng, Tvååker sn, men uppgifter i Ivar Larssons bok Tvååkergårdar tyder på att han var f på Nackhälle #1, Spannarp sn.

Börta Andersdotter kom fr Blixtorp #6, Hunnestad sn, där vigseln skedde. Anders blev åbo på hustruns fädernegård. De fick en son 1793 och 1796 gifte hustrun om sig. Anders död är ej noterad i kykoboken.

Den yngre sonen Anders var åbo på Rp #8, hustruns fädernegård.

År 1775 blev Arvid åtalad för att utan tillstånd ha fällt två bokar. Det hade han gjort tillsammans med sin nyligen avlidna gårdbo Lars Bosson. Han fick det för detta brott gängse straffet, nämligen böter, skadestånd till markägaren och skyldighet att för varje fällt träd plantera två nya och se till att de ej blev skadade av betande boskap.

Vid början av år 1789 ägde i gränstrakterna mellan socknarna Rolfstorp och Sibbarp ett slagsmål rum mellan bönder från dessa. Anledningen var att bönder fr. Angryd handgripligen försökte hindra bönder fr. Mute att hämta virke i ett skogsparti som de ansåg höra till Angryd. Den yttersta orsaken var, som det står i Himle häradsrätts protokoll, att gränsen mellan ifrågavarande socknar inte var klart fastlagd. Typiskt är att det under rättegången diskuterades om inte målet i stället borde ha tagits upp i Faurås häradsrätt. Den enda misshandel som kunde bevisas var, att Muteborna Arvid Andersson och Gudmund Torbjörnsson hade blivit misshandlade av bonden Nils Svensson i Angryd, som dömdes till böter och skadestånd till Arvid och Gudmund.

I januari 1790 blev enl. åklagaren Arvid Andersson överfallen av drängen Lars Andersson i Korsgård. (Socknen är obekant.) Det skedde på en skogsväg i Svartrå skog. Enl. vittnen hade ett flertal bönder, bland dem Arvid, på kronobetjäningens order varit i Svartrå skog och hämtat ved som skulle användas i kronobagerierna. Lars hade då dykt upp och påstått att de stulit veden. Då de inte efterkommit hans uppmaning att köra tillbaka den, hade han gått löst på Arvid med en käpp, svårt misshandlat honom även på andra sätt och kallat honom Svinhund. Målet drog ut på tiden enär Lars först ej kunde anträffas och sedan var till sjöss med örlogsflottan, och det tycks ej ha fullföljts.

Nils var enl. vigselnotisen fr. Blixtorp, Hunnestad sn, men var nog ej född där. Han dog 1823 enl. hsf, men om detta står inget i kyrkoboken.

Kristina, liksom de båda äldsta barnen, var f på Rp #7, där maken var åbo till ca 1792, då familjen flyttade hit.

Nils friköpte gården 1790 av Sahlgren-Alströmerska konkursboet.

Olof Bengtsson var f i Stensared och åbo där.

Lars Bengtsson var åbo i Torgestorp, Skällinge sn.

Börge Bengtsson var åbo på Linnarp #1.

Angående Nils juridiska mellanhavande med Andreas Andersson, Gård #3C, se vid denne!

Olaus var åren 1812-13 beväringskarl och sedan fjärdingsman.

Agneta var f på Gård #1A. Hon dog i barnsäng.

Gunilla var enl. hsf f på Persagård, Stamnared sn.

Makarna köpte 1822 Gård #2A och ägde sedan hela Mute #2. Åren 1827-28 ägde de också Gård #3C som de delade och sålde.

Olaus blev 1818 stämd av drängen Bengt Toresson i Mute som påstod att han av Olaus med hugg och slag blivit överfallen på allmänna landsvägen vid Gödestads by. Olaus bestridde och hävdade att Bengt utan att Olaus först mäkt det tagit hans hästar och kört före honom ett långt stycke väg, så att han fick springa ifatt dem, och att Bengt därefter sönderbrutit hans åkdon. Han gav då Bengt en örfil vilket han i rätten hävdade var välförtjänt och inget att besvära härdsrätten med. Vittnen berättade att Olaus och Bengt råkat i gräl och att Olaus sedan knuffat ner Bengt i diket och därefter givit honom flera slag på ryggen med sin piska. Olaus dömdes till skadestånd och böter.

Olaus blev 1820 stämd av den avlidna hustrun Agnetas far och syskon, som i ett invecklat och tidsödande mål ifrågasatte hennes till Olaus förmån skrivna testamente, bouppteckningen efter henne m.m. Den svåraste tvistefrågan var om Agneta var klar i huvudet då hon skrev under testamentet. Det skedde strax innan hon dog. Kärandesidan hävdade också att det testamente som bevakades i häradsrätten inte var detsamma som upprättades vid Agnetas dödsbädd, utan en av Olaus tillrättalagd senare version, och att de som bevittnade det ej var med då originalet skrevs. Domstolen förklarade att testamentet var ogiltigt, och att Olaus vid nästa ting skulle gå ed på riktigheten av bouppteckningen efter Agneta. Olaus överklagde domen i Göta hovrätt. Förmodligen förlorade han målet

Om Olaus mellanhavanden 1822 med Nils Hansson på Knallatorpet, se vid denne under rubriken Torp och backstugor!

Olaus blev 1824 åtalad för att han givit sin dräng en örfil, när de efter avslutat högmässa passerade vapenhuset på väg ut ur kyrkan. Drängen hade av misstag - som han själv påstod - råkat ta sin husbondes hatt och lämnat kvar sin egen, vilket naturligtvis i hög grad hade förargat husbonden. Denne erkände villigt och hävdade att han gjort alldeles rätt. Det tyckte domstolen också, för han slapp straff.

År 1833 blev Olaus åtalad för att ha sålt brännvin i minut, eller "supvis" som det också hette. Han fälldes för detta och fick böta.

Olaus Svensson Anna Talina Olausdotter Severina Bernhardina, 1843 - g 1863 m Johannes Magnusson

1820 - 44 1821 - 69 Olena Antonia, 1845 - 80 g 1874 m Albanus Pettersson

(1843 - 44) 1843 (1844 - 49)

Olaus var f i Semb, Valinge sn. Han var åbo på hela hemmanet Mute #2. Anna Talina gifte om sig med nästa åbo.

Johannes Magnusson var f på Gård #11B. Albanus Pettersson var åbo på Semb #6, Valinge sn. Hustrun var ett postumt barn

Anders Magnusson var f på Gård #11B. Vid slutet av Laga skifte ägde han även Gård #3Aa. Hans bror Johannes var g m en Anna Talinas döttrar i första äktenskapet.

Anders kände länsman Kjellman, som ledde det polisingripande som gav anledning till Muteupproret. Länsmannen fick sätta in sin häst och sin vagn hos honom. När det drog ihop sig till oroligheter gick Anders runt i byn och försökte lugna folk, men förgäves. Efter upproret försökte Anders och hans husfolk bringa Kjellmans vagn i säkerhet inomhus, men den var för stor, så detta misslyckades också. Sedan kom några "upprorsmän" och slog sönder vagnen, skar svansen av länsmannens häst och släppte den lös. (Den sprang genast hem till sitt stall vid länsmansbostället i Hunnestad och gav omvärlden den första signalen om att något ovanligt hänt i Mute.) Efter upproret hjälpte husfolket en av Kjellmans medhjälpare att gömma sig på gården, och att efter mörkrets inbrott lämna byn.

Laga skifte. Anders var ensam ägare av Mute #2. Han fick två skiften och måste flytta sina hus. Registernummer Mute 2:1.

Mannen var f på Gödestad #7, Gödestad sn. Makarna ägde även 1/4 mtl av Mute #3 (Mute 3:2). De sålde gården 1906 till sonen Carl Emil. Carl Emil var g m Matilda Josefina Josefsson, f 1890 i Älvsered sn.

Ägare 1925 Karl Olsson. Han ägde 3/5 mtl Linnarp 3:2. År 1922 avstyckades Linnarp 2:5 Flähult 1/30 mtl och Linnarp 2:6 Axellid 1/30 mtl. Ägare 1925 Karl Olsson resp. Karl Alexius Nilsson.

Mute #3, Eskil Larsgård, Skattegård

På inget annat hemman i Mute har det under årens lopp handlats så mycket med gårdar och andra hemmansdelar som på detta. Dessutom har man av någon anledning på Mute #3 bara i undantagsfall lagfarit sina köp. Det har därför varit svårt och i några fall omöjligt att fastställa hur och när hemmansdelarna har bytt ägare. Beträffande Mute #3 är alltså uppgifter om ägarbyten ofta osäkra.

Av domboken framgår att åtminstone på 1750-talet var skatten fr. Mute #3 indelad till lön åt en av kronolänsmännen i häradet.

Av Hallands Landbeskrifning 1729 m.fl. källor framgår att hemmanet Mute #3 tillhöde kategorin kronoskatte, d.v.s. bönderna på hemmanet var åbor. Emellertid tyder formuleringar i domboken på att åtminstone vissa bönder åtminstone vissa tider var arrendatorer.

Gård #3A

Anders blev enl. mtl. åbo före 1682. Ingegerd enl. mtl. Änkan Kerstin var åbo 1690 enl. jordeboken.

Sven blev åbo på Rp #6. Gertrud var f i Hunnestad sn. Enl. svågern Börges bouppteckning var Börge Bondesson bosatt i Varberg år 1740.

Enl. vigselnotisen var även Börge född i socknen. Kerstin gifte om sig med nästa åbo.

Anders Börgesson var åbo på hustruns fädernegård Rp #1.

Börge Jönsson, Jöns Nilsson och Sven Olofsson anhöll 1725 hos häradsrätten om tillstånd att på hemmanet tillhörig skog få avverka "bokeskrant" till förbättring av sina gärdsgårdar. Beviljades men de måste för varje nedtaget träd plantera ett nytt.

Av domboken framgår att 1733-02-23 brann alla byggnaderna på Mute #3 ner tillsammans med det mesta av lösöret, all spannmål och allt foder upp. Åborna hette Börge Jönsson, Sven Olofsson och Jöns Nilsson. Elden började på norra sidan av taket på Jöns Nilssons härbärge. Elden blev genast upptäckt men eftersom en stark vind blåste, så förmådde man inte släcka elden. Vinden hade en sådan riktning att elden inte kunde ha startats av någon gnista från någon skorsten, så de drabbade åborna trodde att någon illasinnad människa tänt på. De anhöll i häradsrätten om brandstod, vilken beviljades.

Sven var f på Skärte #5.

Sven blev tillsammans med Börge Toresson, Bengt Börgesson och drängen Jöns Börgesson, alla i Mute, åtalade för att ha fällt en bok på Mute skog. De erkände men hävdade att boken varit "fornad och barkfallen". De dömdes att böta, att ersätta bokens ägare, att plantera två nya späda träd och att "freda och wårda dem intill des de upnådt sådan högd, att deras crona intet kan skadas af boskapsbete".

Tore var f på Gård #11A, kallas ofta Pettersson.

Kristina Toresdotter var svagsint. Hon bodde på äldre dagar i en egen stuga vid fädernegården, tillsammans med sin ogifte bror Per så länge denne levde. Hon dog enl. ett läkarintyg som citeras i kyrkoboken av flera våldsamma slag mot bröstet. Detta tycks ej vara omnämnt i domboken, så något brott låg nog ej bakom den ovanliga dödsorsaken. I hsf 1835-41 finns en mycket otydlig anteckning att hon dött av yttre ? -verkan, möjligen gjord av Olof Nilsson i Mute.

Lars Svensson var f på Ugglarp #2. Kerstin Persdotter var nog ej f i Rp sn. 1840 flyttade makarna till Knallastugan vid Mute #2. Efter makens död flyttade Kerstin troligen från socknen.

Hustrun var f i Björka, Köinge sn, där vigseln skedde. Familjen flyttade till hustruns föräldrahem, senare till Stegared, Sibbarp sn, där mannen var torpare och fler barn föddes. Han blev ca 1870 torpare på Södra Flähult. Se vid detta torp!

Emanuel Henriksson var vid vigseln dräng fr. Grimeton #3, Grimeton sn.

Makarna sålde 1831 1/8 mtl till Nils Jakob Bengtsson, Gård #3Cb, och 1836 3/8 mtl till nästa åbo.

Troligen ovannämnde Johannes Larsson blev 1832 stämd av pigan Ingeborg Andersdotter i Rolfstorps kyrkby, som påstod att han var far till hennes barn och att han lovat henne äktenskap. Ingeborg kunde ingenting bevisa, så hon förlorade målet. Johannes utbrast vid rättegången i svordomar och skällsord och fick böta för detta. När det året därpå visade sig att han ej förmått betala böterna fick han i stället sitta 8 dagar på Varbergs fästning.

Mera om Johan Bernt Olofsson, se vid Gård #6!

Han delade gården på följande sätt:

1841 sålde han 1/4 mtl till Olaus Andersson på Ugglarp #3. Denna del kallas Gård #3Aa.

1846 sålde han 1/8 mtl till mjölnaren Bengt Nilsson på Torsbäck. Denna del kallas Gård #3Ab.

Gård #3Aa

Olaus var f i Gödestad sn, Beata på Gård #1A. Familjen flyttade hit fr. Ugglarp #3, där Olaus varit åbo.

Olaus blev enl. kyrkoboken funnen död nära Åkulla, troligen sedan han fallit ner från sitt lass när han körde ved från skogen.

Änkan Beata Larsdotter fick 1851 en uä son Lars Severin. Hon gifte om sig med Niklas Hansson, åbo på Gård #3Cb.

Sven Eriksson var åbo på Gård #3Ab.

Nils var åbo på Skärte #2.

Denna hemmandel ägdes vid Laga skifte 1858 - 66 av Anders Magnusson, Gård #2B. Ägorna lades i två skiften Enl. skifteshandlingarna fanns det inga hus på gården. Registernummer Mute 3:2. Ägare 1925 Karl Olsson.

Sannolikt arrenderade Olof halva gården, 1/8 mtl. Familjen flyttade hit fr. Trälslöv sn. Hustrun var född där, kanske mannen och de tre äldsta barnen också.

I Olofs dödsnotis står att han blev "kvävd under ett vedlass som han stjälpte öfver sig av våda".

Anders Olofsson var skomakare och bodde 1920 vid Mute #8.

Gård #3Ab

Bengt var f i Stenaljung och bror till Lars Nilsson, åbo på Gård #1A. Kristina var nog inte född i Rp sn, men makarna var vigda där. Familjen bodde i tur och ordning i stuga vid Stenaljung, i Torsbäck, där Bengt var mjölnare, i Ottersjö, Dagsås sn, i stuga vid Hovgården, på Mute #3, där Bengt var åbo, och på Skärte #4, där sonen Nils Jakob var åbo på sin hustrus fädernegård.

Sven var född i Ljungby sn, varifrån makarna inflyttade. Sara var ej född i Rp sn. I september 1860 blev hon enl. hsf "förlöst med instrumenter af Provins Läkaren i Varberg O.J. Strömqvist". Både hon och barnet dog.

Albertina Kristina var f på Gård #3Aa..

Hsf säger att Sven flyttade till Vinberg sn 1879 tillsammans med åtminstone ett par av barnen. En svåläst anteckning i hsf säger, dels att han ingick äkltenskap 1879 (ej vigsel i Rp sn), dels att domkapitlet 1879 hade utfärdat skiljebrev för honom och Johanna Britta Bengtsdotter. Denna ev. hustru är ej upptagen i hsf.

Laga skifte. Sven fick sina ägor i ett enda skifte men fick flytta sina hus. Registernummer Mute 3:6.

Alla i familjen var födda i Hunnestad sn. De flyttade in fr. Hunnestad och ut till Varberg.

År 1883 sålde makarna 1/24 mtl till Johan Anton Lorents Larsson och hans hustru Augusta Lovisa Magnusdotter.

År 1884 sålde makarna 1/12 mtl till Gustav Edvard Svensson och hans hustru Neta Josefina Larsdotter.

Johan Anton Lorents var torpare på Nya Slätten vid Mute #7. Han sålde 1889 sin hemmansdel till Edvard Bartoldsson, torpare på Nya Slätten, där han troligen efterträdde Johan Anton Lorents. År 1900 ägdes denna hemmansdel av Edvards änka Inger Beata Larsdotter

Makarna inflyttade fr. Grimeton sn 1886. Där var mannen och de båda äldsta barnen födda. Hustrun var f i Stenaljung. Makarna hade nog också en son Johan Emil Edvardsson, f i Grimeton 1878, g m Gerda Paulina Olausson, f i Rp sn 1884.

År 1925 ägdes 1/12 mtl av Gustav Edvard Svensson och 1/24 mtl av Johan Edvardsson.

Gård #3B

Lars blev åbo före 1682. Efter honom blev nog en viss Sven Andersson åbo, men han flyttade snart till Marks härad, detta enl. mtl.

Karin Svensdotter blev år 1684 stämd för en hennes avlidne makes skuld. Hon betygade i rätten att hennes make ej lämnat något arv efter sig och att hon levde i armod. Att hon var mycket fattig sägs också i mtl.

Annas var f på Gård #2A.

Enl. mtl och kyrkoboken var Jöns soldat 1713 - 18. En notis i domboken 1731 tyder på att kallades Jöns Skattman.

Makarna Jöns och Inger dog med 10 dagars mellanrum och begravdes samtidigt.

Jöns blev 1736 och 1738 straffad för olovligt skogshygge. Se vid Jöns Essbjörnsson, Gård #1A och Arvid Svensson, Gård #2B!

Gården brann ner 1725. Se vid Börge Jönsson, Gård #3A!

Britta var en änka Bocksten vid Spekås. Nils och Britta vigdes på Torstorp Storagård, Grimeton sn.

Nilla var enl. vigselnotisen tjänstepiga fr. Hafstorp. Omgift med nästa åbo.

Gertrud Andersdotter var änka fr. Ugglarp # 2. Bengt blev åbo på hennes gård.

Enl. faderns bouppteckning var dottern Anna gift och bosatt i Kungsbacka.

Tore flyttade hit fr. Gård #3C.

Nilla överlevde Tore. Hon dog nog före 1806 ty hon finns inte i detta års hsf. Hennes dödsnotis finns ej i kyrkoboken.

Tore sålde troligen gården till någon av de andra åborna på hemmanet, gissningsvis före 1770 till Jöns Andersson, Gård #3C.

Gård #3C

Jakob blev åbo här före 1682. Att hans hustru hette som ovan är inte riktigt säkert. En "huskvinna" Bengta Bengtsdotter dog 1711 i en backstuga vid Mute #3. Hon var f ca 1637 på Mute #3.

Enl. Himle härads dombok bytte Jakob och nästa åbo Hans Olofsson gårdar 1684, vilket föranledde ett stort tvistemål vid häradsrätten. Hans Olofssons gård var Hafstorp #2, dit Jakob alltså flyttade. Den gården har kallats "Jakobs" alltsedan dess.

Hans Olofsson blev år 1696 dömd att sitta i stocken ett par timmars tid, därför att han fört oljud vid tinget.

Ovannämnde Jakob Joensson (eller Jönsson) blev 1708 åtalad för att ha spritt ut ett rykte att Malena Jönsdotter skulle ha vållat sin makes död 35 år tidigare. Målet fullföljdes inte. Tydligen var ovannämnde Hans Olofsson Malenas andre make. Det är inte otänkbart att Jakob och Malena var syskon.

Olof Hansson var åbo på Hafstorp #1. Hans hustru Ingeborg var änka efter en åbo där.

Åborna Hans Olofsson i Mute och Mikael Eskilsson i Torstorp blev 1698 åtalade av frälsefogden Anders Bua. År 1696 hade Bua sänt dem till Landskrona för att där köpa två hästar. Därvid hade de enl Bua "brukat underslev", i det att de för honom uppgivit att de betalt mer för dem än de verkligen gjort. Med hjälp av kämnärsrätten i Landskona ansåg han sig kunna bevisa att de betalat 96 och 98 daler silvermynt för hästarna, medan de för Bua uppgivit att de betalat 106 daler för vardera. De anklagade nekade och förklarade sig villiga att inför kämnärsrätten framträda med vittnen till köpet som betsyrkte att de verkligen betalt det de sagt. Hur målet utföll framgår ej av domboken.

Sven var enl. domboken dotterson till Hans Olofsson och Malin Jönsdotter. Mtl uppger att han var gift men han var ej vigd i Rp sn och hans hustru tycks inte ha lämnat några spår i socknens kyrkobok. Några barn till makarna finns ej noterade. Mannen tycks ej ha dött i socknen.

Gården brann ner 1725. Se vid Börge Jönsson, Gård #3A!

Makarna var ej vigda i Rp sn och inget av barnen tycks vara fött i där. Familjen kom alltså från någon annan socken, kanske Spannarp. I den gemensamma bouppteckningen 1760 efter makarna kallas mannen Börge Toresson.

Enl. sin dödsnotis var Anna blind.

Bengt Gunnesson var skomakare fr. Hunnestad sn.

Tore gifte sig 1766 med Nilla Jönsdotter, en änka på Gård #3B, och blev åbo där. Se vid denna gård!

Jöns kom fr. Ullared sn. Ingen av makarna tycks ha dött i Rp sn.

Av kl framgår att Jöns och Inger år 1770 delade gården, som bör ha omfattat 1/2 mtl, i två delar som de sålde till Börge Börgesson och Per Andersson. Dessa delar kallas Gård #3Ca och Gård #3Cb.

Gård #3Ca

Börges födelseår enl. mtl.

Börtas fadersnamn enl. sonen Börges testamente och sin egen bouppteckning. I denna står att hon dog i en stuga vid Mute #3. Mannen levde då. Ende bröstarvinge i livet var dottern Annika g m Elias Larsson och bosatt på torpet Hagen i Grimeton sn.

Att Börge har dött är ej antecknat i kykoboken. Han är omnämnd i sonsonen Börges bouppteckning 1805 och sades då bo på Kärratorpet.

Av kl framgår att Börtas mor hette Gunilla. Ej heller hon finns i Rolfstorps sockens dödbok.

Ingen av makarna var f i Rp sn. Gunilla gifte om sig med nästa åbo.

I familjen fanns enl. hsf Johan Pihlträd, en fattig gift man, d ca 1790.

Sonen Börge skrev 1805 under ett testamente till förmån för sin styvfar Andreas Andersson och sin halvbror Bengt Andreasson. Det står att Börge sedan ungdomen lidit av en "beswärlig och tärande sjukdom", och att hans styvfar länge kärleksfullt vårdat och skött honom.

Enl. vigselnotisen kom Andreas fr. Istorp sn. Ingen av hans fruar tycks vara f i Rp sn.

I domboken finns ett för Andreas Andersson år 1811 av Kungl. Kommerskollegium utfärdat skatteköpsbrev på 1/4 mtl av kronoskattehemmanet Mute #3.

Johan Petter Bengtsson var åbo på sin fädernegård Skärte #6.

Anna Börgesdotter hade en syster Kristina, g m Anders Bengtsson, åbo i Bråtås. Gunilla Andreasdotter uppfostrades av dessa barnlösa makar och skötte deras hushåll tills hon gifte sig.

Anna Brittas död finns antecknad i hsf men ej i kyrkoboken.

Andreas stämde 1801 Nils Olofsson på Gård #2B med påstående att denne flyttat en "skillnadssten" och kört upp en åkerren till 3 alnars bredd. Den senare genstämde den förre för att ha brukat okvädningsord, för att hans uppgifter om åkerrenen var oriktiga och för åverkan. Men när rättegången skulle börja meddelade parterna, att Nils redan till Andreas betalat 5 riksdaler och att de därmed blivit förlikta.

Enl. vigselnotisen var båda från hemmanet, men Sara var inte f i Rp sn.

Inlagt i hsf finns ett intyg utfärdat 1818 av pastor i Fjärås sn, som säger att Bengt tillsammans med flera andra är åtalad för att ha vållat drängen Zakarias Anderssons i Gödestad död. Bengt har 1816 av Fjäre häradsrätt dömts att erlägga halv mansbot och undergå hemligt skriftermål. Men han har av Göta hovrätt i dom 1818 "anförtrotts edgång". Det står också att han kommit till Fjärås sn efter att ett halvt år ha bott i Tölö sn och att han nu har flyttat tillbaka till födelseorten. I hsf 1820-22 står att Bengt var "stäld under framtiden för dråp" i Fjärås sn. Detta betyder att han var frikänd i brist på bevis, men bara till vidare.

Familjen flyttade 1824 till Yttra Torsjö, Gunnarp sn.

Olaus ägde hela Mute #2. Se vid detta hemman!

Här var Olaus åbo på 1/4 mtl som han köpte 1827 på auktion.

Olaus Nilsson sålde halva gården till Börge Persson på Gård #3Cb och halva till drängen Johannes Larsson. Dessa båda hemmansdelar på 1/8 mantal vardera bytte sedan ägare flera gånger. Jag har inte kunnat följa detta förlopp. Sannolikt var det dessa ägor som till slut hamnade hos Axel Nordling.

I nedanstående tre familjer, som sannolikt efterträdde varandra, var husfäderna troligen åbor eller arrendatorer på någon av ovannämnda hemmansdelar.

Familjen flyttade hit 1854 från en stuga vid Rp #9, där mannen var skomakare. Han var f på Rp #9. Hans mor gifte om sig med Inger Brittas far. Hon var dotter i dennes första äktenskap. Hustrun var f på Gård #1A.

Flerstädes i kyrkoboken kallas Nils Anders för Nils Sander och Inger Britta för Inger Lena.

Augusta Lovisa fick år 1876 en uä son Albin Linus. År 1900 var hon enl. församlingsboken ogift, blind och bosatt i Varberg.

Laga skifte. Nils Anders fick två skiften och måste flytta. Registernummer Mute 3:4.

Mannen kallas i kyrkans böcker ibland hälftenbrukare, ibland arrendator. I yngsta dotterns födelsenotis är han torpare vid Mute #3.

Hustrun var f i Svartrå sn. Hon var vid giftermålet piga på gården. Hon gifte år 1880 om sig med änklingen Carl Johan Johansson*, åbo på Linnarp #3. År 1900 bodde dessa makar vid Mute #9.

Neta Juliana och maken, som var f i Grimeton sn, bodde i Morris Run, Pennsylvania, USA. De gifte sig nog i USA ty mannen utvandrade dit 1888. De hade 4 barn. (Dessa uppgifter är lämnade av Guno Haskå i Hallands Genealogiska Förenings medlemsblad #39.)

Ingen av makarna var f i Rp sn. Mannen var tidigare g m Anna Lena Svensdr, f 1823, d 1869. De hade 9 barn, födda 1849 - 68 i Dagsås, Varberg och Rolfstorp. Deras äldsta barn Sven August bodde här ca 1870 - 79. Han kallas i hsf lantbrukseleven Sven August Bentzer och flyttade till Jönköping. Enl. hsf ägde han den hemmansdel som nedannämnda kvarn stod på. Han ägde kvarnen också.

Johan Bernt flyttade hit 1869 fr. Torsbäck, där han varit kvarnägare. Hustrun flyttade hit fr. Varberg 1871. De flyttade härifrån, troligen till Hönryd, Morup sn, 1875. Makarna ägde nog hemmansdelen till 1885, för då köpte Nordling den av dem. Samtidigt köpte Nording av Johan Bernt eller sonen Sven August 19/448 mtl. Den sistnämnda hemmansdelen var enl. Himle härads lagfartsbok "en vattendriven mjölkvarn".

Denna kvarn, som sedan kom att kallas "Nordlings kvarn", byggdes nog av Johan Bernt Andersson under den tid han var åbo här. År 1885 köpte Nordling 1/8 mtl + 19/448 mtl av Johan Bernt Andersson, som fått fasta 1871, 1873 och 1875, efter arvskifte 1871. Den sistnämnda hemmansdelen var enl. lagfartsboken "en vattendriven mjölkvarn". (Vem Johan Bernt ärvde 1871 har jag ej lyckats utröna.)

I nedanstående två familjer var husfäderna troligen åbor på någon av de hemmansdelar som såldes av Olaus Nilsson ovan.

Familjen flyttade hit fr. Ljungby sn och härifrån till Dagsås sn. Petter var f i Ljungby sn och Anna Cecilia i Gällared sn. Petter blev sedermera träskomakare i Spannarp sn.

August tog namnet Mutén. Han var målarmästare och färghandlare i Varberg och hustrun var barnmorska där.

Johan Ludvig tog namnet Ljung och var frikyrkopastor i Göteborg.

(Mera om ovanstående familj finns att läsa i boken Spannarp en halländsk hembygd.)

Familjen inflyttade fr. Sibbarp sn och flyttade tillbaka dit. Till familjen hörde smedgesällen Johan Anders Johansson Kronkvist, f 1835. Han var väl makarnas son. Han gifte sig 1862 m Berhardina Albertina Johansdotter på Gård #4A. I vigselnotisen kallas han hemmansägare från Folkared, Sibbarp sn.

Nordling var f i Stockholm och kom till Rp som folkskollärare 1859. Hustrun var klockardotter fr. Grimeton sn. Familjen flyttade hit 1869.

Johan August Johansson var enl. vigselnotisen åbo fr. Gödestad sn.

Emil Carlsson var prästgårdsarrendator i Rolfstorp.

Nordling köpte senast 1865 under pågående Laga skifte 1/8 mtl, Mute av ovannämnde Petter Jönsson. År 1885 köpte han av Johan Bernt Andersson dels 1/8 mtl, Mute 3:4, dels 19/448 mtl. Den sistnämnda hemmansdelen var en kvarn vid Himleån.

Nordling sålde 1906 gården och kvarnen till Ragnar Bexell på Hovgården. Bexell köpte systematiskt upp så många kvarnar han kunde för att lägga ner dem och därmed slippa all konkurrens till sin stora, moderna kvarn vid Hovgården. Så skedde även med "Nordlings kvarn".

Laga skifte. Nordling ägde 1/4 mtl som lades i två skiften. Han fick bo kvar. Registernummer Mute 3:3.

År 1925 existerade ingen av fastigheterna Linnarp 3:3 och 3:4.

Gård #3Cb

Ingen av makarna var f i Rp sn, ej heller sonen Börge. Marta kallas i sin dödsnotis Märta Andersdotter.

Pers mor hette Elin. Hon tillhörde familjen till ca 1785. Hennes död är ej noterad i socknens kyrkobok.

Per blev 1775 åtalad för att på hemmanets skog ha huggit ner en bok. Han erkände och dömdes att böta, att betala skadestånd till Kronan, att plantera två nya trän och att skydda dem för betande boskap.

Annas giftermål och dödsår enl. föräldrarnas bouppteckning. Och enl. denna var Inger nog ogift 1814.

Gunilla Nilsdotter var f på Gård #11C. Inger var f på Linnarp #1.

År 1838 stämde pigan Gunilla Börgesdotter änkan Inger Olofsdotter i kyrkbyn och hennes son Olaus Nilsson för att få dem att återlämna pengar och diverse gåvor som Gunilla givit Olaus som förlovningspresenter. Gunilla krävde också att Olaus skulle betala för det barn som Gunilla var havande med, om det fick leva. Olaus erkände att han varit förlovad med Inger och medgav hela stämningspåståendet.

Olaus och Gunilla gifte sig senare med varandra. Olaus var f på Rp #2 och blev åbo där. Deras uä barn hette Olena Josefina, f 1839.

Börge Persson fick 1817 enl. domboken ett av kommerskollegium utfärdat skatteköpsbrev på 2/8 mtl av Mute #3. Detta torde betyda att Börge före nämnda år var arrendator.

Börge och Inger köpte 1828 halva Gård #3Ca, 1/8 mtl. Denna hemmansdel köptes av sonen Per Börgesson, ägde den när han gjorde konkurs. På konkursauktionen 1845 köptes den av Nils Jakob Bengtsson.

Per bytte år 1839 gård med Olof Nilsson och Anna Greta Kristiansdotter på Gård #11C. Per blev alltså åbo där. Se vidare vid Gård #11C.

Olof och hans hustru bytte gård med föregående åbo och flyttade alltså hit fråm Gård #11C. Se vid denna! Familjen flyttade till Skällinge sn 1843.

Nils Jakob var också åbo på Gård #1B. Se vidare vid denna!

Sammanställning av Nils Jakob Bengtssons gårdsaffärer på Mute #3:

1. Köpte 1831 1/8 mtl av Johannes Larsson, Gård #3A, sålde 1843 till Per Börgesson, se ovan!

2. Köpte 1842 1/2 mtl av Olof Nilsson, se ovan!, sålde 1/4 mtl till Johan Bernt Olofsson och 1/4 mtl till Hans Larsson. Dessa försäljningar år 1845. Hans Larsson överlät sin hemmansdel till sin son, nedanstående Niklas Hansson.

3. Köpte 1845 1/8 mtl av Per Börgesson (konkursauktion), sålde 1847 till Anders Ivarsson tillsammans med 1/2 mtl Mute #1, Gård #1B.

Niklas var f på Gård #5A. Beata var tidigare g m Olaus Andersson, Gård #3Aa.

Niklas blev år 1845 stämd av pigan Anna Beata Bengtsdotter, som påstod att han var far till hennes nyligen födda barn. Hon krävde vårdnadsbidrag. Flera vittnen hade sett dem ofta tillsammans i situationer som gjorde det troligt att de haft ett förhållande. Niklas ålades värjemålsed. Han överklagade domen till Göta hovrätt. Hur målet slutade vet jag ej.

Niklas var fjärdingsman när Muteupproret ägde rum, men bortrest just den dagen. Det finns starka skäl att tro, att om länsman Kjellman haft honom till hjälp, hade oroligheterna inte inträffat. Sedan de blivit misshandlade och bortdrivna fr. Mute #1 sökte de båda myndighetspersonerna Kjellman och Hagman skydd på Niklas gård, förföljda av några aggressiva män. Sedan dessa lurats ivär åt fel håll av Beatas far Lars Nilsson, ansade Beata och hennes pigor Kjellmans blessyrer och hjälpte dem att komma iväg från byn när det blivit mörkt.

Laga skifte. Niklas fick ett enda skifte och skyldighet att flytta sina hus. Registernummer Mute 3:5.

Mannen var f på Lopperstorpet vid Torstorp, Grimeton sn. Familjen flyttade till Gård #5B.

Mannen var torparson fr. Stagsäng vid Haxered. Hustrun var enl. hsf f i Grimeton sn och dog troligen mellan 1897 och 1900. Familjen flyttade hit fr. Gård #10C, där mannen varit åbo.

Bartold var formellt inte åbo, utan det var dottern Hilda Augusta, som köpte gården 1896 av föregående åbo.

Mannen var i Ullared sn.

Ägare 1925 Johan Albin Larsson.

Mute #4, Lars Persgård, Hulegård

Gård #4A

Enl. mtl dog Lars före 1682. Då var hans änka åbo och hade sonen Sven Larsson. Att denna änka var ovannämnda Karin är ej helt säkert.

Av mtl framgår att Ingeborg var Svens andra hustru. Hans första dog ca 1685.

Anders var åbo på Hafstorp #2, som nog var hustruns fädernegård.

Kerstin Börgesdotter var änka fr. Hafstorp #1, där Gunne blev åbo. Han var skomakare före sitt giftermål.

Dottern Karin finns omnämnd i domboken 1754, som säger att hon var skröplig, ogift och boende hos brodern Carl.

Hustrun var f på Skärte # 5. Hon kallas Inger i sin födelsenotis.

Carl blev 1760 åtalad för att från Rolfstorps kyrka, där den var deponerad, olovandes ha tagit sin brännvinspanna och tillverkat brännvin. Han erkände att han tagit sin panna, men påstod att han ej hade använt den då den var obrukbar, och att han tagit den för att sälja den till Kronan, vilket han i sin fattigdom varit tvingad till för att kunna betala bl.a. sina kronoskatter. Han hade deltagit i en gudstjänst, och när alla andra hade lämnat kyrkan hade han tagit med sig sin brännvinspanna. Nämnden intygade att Carl hade svag hälsa och var mycket fattig. Han avlade ed på att han inte brukat pannan efter det han tagit tillbaka den, och befriades därmed från den anklagelsen, men för att på olagligt sätt ha tillgripit den dömdes han till böter, eller om han inte kunde betala dessa, till 14 dagars fängelse.

År 1768 stämde Carl sin son Sven och påstod att han legat med ogifta Britta Svensdotter. Denna erkände i rätten att hon fått barn med Sven och anhöll om att bli tillerkänd ekonomisk hjälp till barnets uppehälle. Sven och Britta dömdes till böter och enskilt skriftermål i Rolfstorps kyrka, och Sven att årligen betala 8 daler silvermynt till "barnets föda och underhåld intill des thet sig sielf födan förtjena kan".

Sven anhöll i häradsrätten 1770 att han skulle få vårdnaden om sin uä dotter med motiveringen att han ej längre förmådde betala det utdömda underhållet för henne. Britta som då tjänade i Gödestad som amma i länsman Reinhold Rabes familj, ville inte lämna barnet ifrån sig. Sven erbjöd sig då att i ett för allt betala Britta 70 daler silvermynt, vilket Britta godtog. Dottern hette Kerstin och var f 1767.

Sven dog av "hufvudsjukdom" efter 8 månaders äktenskap. Dottern föddes 4 månader efter faderns död och levde i 6 veckor.

Gunilla var f på Spekås. Hon gifte om sig med nästa åbo.

Anders Bengtsson var f på Rp #6. Han dog av "häftig feber" efter 6 månaders äktenskap. Gunilla gifte om sig med nästa åbo.

Håkan var f på Liden, Grimmared sn. Börta var f i Stensared. Enl. hsf 1810-11 hade hon "fel i händerna".

Sven var åbo på Rp #3, hustruns fädernegård. Liksom sin mor var han gift tre gånger.

Den yngre Anders var s t Börta. Han var torpare på Stallbräckelid vid Mute #11. Se vid detta torp!

Dottern Inger kallas ibland Ingegerd i kyrkans böcker. Hon hade nog en uä dotter Britta Kristina, f ca 1802. Hennes man var vid vigseln dräng på gården. Makarna flyttade enl. hsf t Grimeton sn men tycks inte finnas i hsf där. Ev. blev Inger g 1807 m f.d. guldsmedsgesällen Elias Friis, torpare på Vasen vid Stensared. I så fall var hon mor bl.a. till Bartold Andreas Friis, torpare på Nya Lyserna vid Mute #11. Och i så fall dog hon 1836.

Håkan stämde 1779 sin hustrus förste svärfar Carl Svensson för att denne vägrade att betala sina skulder enl. bouppteckningen efter sin hustru. Det som intresserade Håkan var en skuld till Carls son Sven. Efter dennes död var det hans hustru, numera g m Håkan, som Carl var skyldig pengar. Carls genmäle ger en inblick i hur invecklade de ekonomiska mellanhavandena kunde bli i en dåtida bondefamilj där en medlem, i detta fallet Gunilla Helgesdotter, gifte om sig, och där barn låg kvar med ärvda andelar i gården. Håkan vann målet.

Håkan Andersson och Bengt Börgesson båda på Mute #4 anhöll i häradsrätten 1785 om brandstod för sina i juli året innan nedbrända hus. Bengt hade just kommit hem med ett sista lass hö, och medan han höll på med att spänna ifrån hästarna slog åskan ner i Håkans uthus, vilket var fullt av nyss inbärgat hö. Elden spred sig sedan så hastigt till hela hemmanets både man- och uthus, att inom en halv timme allt var lagt i aska. Det enda som kunde räddas var lite kläder och husgeråd från det ena manhuset. Emedan alla kreaturen var ute på marken gick inget sådant till spillo. Brandstod beviljades.

Bengt var f på Gård # 7. Efter sin bror Jöns död 1833 var han åbo på hela hemmanet Mute #4.

Per blev torpare i Koppestugan. Se vidare vid denna!

Johan Gustav flyttade till Borås 1828 och återkom som handelsbetjänten Johan Gustav Myrin. Död här av lungsot.

Lars Olofsson var åbo på sin fädernegård.

Från ca 1810 till sin död 1833 bodde på gården Bengts ogifte bror Jöns Myrin, f.d. Boråshandlande (gårdfarihandlare). Han friköpte 1790 hela hemmanet, alltså även Gård #4B, tillsammans 3/4 mtl, av Sahlgren-Ahlströmerska konkursboet. År 1830 testamenterade han hemmanet till sin bror Bengt, även all sin lösa egendom, på villkor att Bengt gav deras ännu levande syskon 1000 Rd att dela på och gratis vistelse på gården utan arbetstvång, om de skulle bli sjuka.

I hsf finns flerstädes antecknat att Jöns inte bevistade några gudstjänster och inte gick till nattvarden. Om hans juridiska mellanhavanden med Johannes Nilsson, Gård #5B, se vid denne!

Anna Britta var född på Säm #5, Valinge sn.

Johan Anders Kronkvist var nog s t Johannes Kronkvist, åbo på Gård #3Ca.

Paulina Sofia Emanuelsdotter var f på Rp #8, där Carl Edvard blev åbo.

Sonen Johannes utvandrade ogift fr. Haga församling i Göteborg.

Johannes Bengtsson skänkte 1842 1/3 mtl av gården till sin fästmö Anna Britta "såsom ersättning för de contante medel och annan egendom hon i wårt bo kommer att införa".

Johannes köpte 1845 1/12 mtl av hemmanet Linnarp #2.

År 1843 blev Johannes stämd av en dräng i Gödestad sn vid namn Carl Magnus Larsson. Denne krävde Johannes på innestående arbetslön. Bakgrunden till stämningen var denna: När Carl Magnus var 8 år gammal, var hans föräldrar så "utmattade", som det står i domboken, att de inte förmådde försörja honom. Han blev då omhändertagen av Bengt Persson, och när denne var död av Johannes, som övertog Bengts gård. Dessa båda försörjde Carl Magnus och lät honom gå i skola. Han fick naturligtvis hjälpa till på gården efter bästa förmåga och gjorde under sina sista år på gården tjänst som fullgod dräng. Det var på detta sistnämnda förhållande som han grundade sitt krav, vilket Johannes tillbakavisade med motiveringen, att han och Bengt givit honom mer av mat och kläder m.m. än vad hans arbete varit värt, och kallade honom otacksam. Carl Magnus förlorade målet. Han var troligen s t Lars Larsson på ett nybygge vid Mute #7.

Laga skifte. Johannes fick två skiften och rätt att bo kvar. Registernummer Mute 4:1.

Första hustrun var född i Normanstorp, Gällared sn, och andra hustrun på Hafstorp #1. Den sistnämnda köpte 1880 hela gården av sin make.

Emma Josefina och dottern Jenny Charlotta dog med bara några dagars mellanrum, dottern först. Dödboken upplyser ej om orsaken.

Ägare 1925 Johan August Johansson. Han ägde hela hemmanet Mute #4.

Gård #4B

Åbo 1690 enl. jordeboken. Ur hans dödsnotis: " . . . som af dhen förskräckeliga fallandesoot blef död". I mtl kallas han på ett ställe "Truls bråtf'älling". Det sista ordet är en gammal benämning på en epileptiker. Han var enl. mtl gift ända till sin död och hade en dotter Ingrid.

Anders blev åbo senast 1705. Båda makarna var födda i socknen enl. vigselnotisen.

Anders stämde år 1725 tillsammans med Börge Andersson i Stamnared och Anders Olofsson i Attarp, Skällinge sn, Nils Nilsson i Attarp med påstående att Nils måtte utgiva sin avlidna hustru Inger Svensdotters andel i boet. Kärandena förlorade målet då Nils kunde uppvisa ett inbördes testamente.

Enl. mtl flyttade Tore till Köinge sn. Bengta var enl. vigselnotisen från Svenstorp, Köinge sn, där vigseln skedde.

Eskil var f på Stenstorp #1. Anna gifte om sig med nästa åbo. Sonen Håkan dog i Stenstorp hos sin farbror Jöns Håkansson.

Bengt kom enl. vigselnotisen fr. Svartrå sn. Inger var nog ej f i Rp sn.

Enl. domboken 1754 kunde Inger, kallad Ingegerd, ej gå utan kryckor. Hon var född krympling.

Bengt blev straffad för olaga trädfällning, se vid Sven Gunnesson, Gård #3A!

Det enda beviset för exeistensen av denne Bengt Börgesson är, att när gården brann ner år 1785 hade åbon enl. domboken detta namn. (Om eldsvådan, se vid Håkan Andersson, Gård #4A!) Kanske var han född ca 1724 och dog 1800, för dessa data gäller för en änkling Bengt Börgesson som dog i Mute, och de passar inte in någon annan person där. Han var sannolikt far till nästa åbo. Se även vid denne!

Varken Gustav eller Ingegerd, ibland kallad Inger, var födda i Rp sn. Inger var f på Rp #6. Gustav var enl. vigselnotisen fr. hemmanet.

Enl. mtl bodde Gustavs far i familjen, och han var f ca 1724, vilket stämmer in på föregående åbo. Fadern var gift och hans hustru dog mellan 1790 och 1795. Detta stämmer bra med att en hustru Inger Svensdotter dog på Mute #4 år 1794.

Johannes, Magnus och tvillingarna Bengt och Anders är ej antecknade i socknens födelsebok. Enl. hsf var Johannes f i januari och Magnus i februari samma år. Johannes tas upp i bouppteckningarna efter båda föräldrarna, men ej Magnus. Att denne var s t Gustav påstås visserligen av domboken, men att han var son i familjen måste ändå betvivlas.

Johannes var torpare på Kvarnstensslätt vid Hovgården och enl. husf "rymd för stöld 1828".

Magnus var först båtsmannen Magnus Lina och sedan torpare på Mute Ljung.

Dottern Inger var f på Broslätt och Anna Britta på Mute Ljung.

Familjen flyttade till stugan Ljungen vid Mute #11.

Vid sin vigsel var Ingegerd piga på gården. Hon blev 1797, då hon var piga i Mute, åtalad för att hon detta år fått ett uä gossebarn. Detta var enl. henne själv ett resultat av att hon på Mute skog låtit lägra sig av en för henne okänd man. Hon dömdes till böter. Om hon ej kunde betala dessa skulle hon få sitta på Varbergs fästning i 7 dagar.

I sin dödsnotis kallas Gustav torpare och krögare. (Krögare kan han knappast ha varit legalt.) I hsf finns anteckningar om att Ingegerd Fredriksdotter bedrev lönnkrögeri.

Dottern Inger fick 1826 en uä son Johan Gustav. Som barnafader utpekade hon Per Bengtsson på Linnarp #2, som hon måste stämma för att få ekonomisk hjäp till barnets uppfostran. Hon blev 1836 stämd av drängen Bartold Andersson i Mute. Bartold hävdade att Inger utan orsak beskyllt honom för att ha stulit en sadel. Inger erkände, återtog beskyllningen och fick böta. Hon dog på Gamla Mute Ljung som troligen den sista i familjen som var kvar i Mute.

Bengta Olofsdotter kom fr. Åkulla. Han bodde med sin familj på ett nybygge vid Mute #5 åren ca 1818 - 40. Se under denna bostad!

Jöns Myrin på Gård #4A friköpte år 1790 hela hemmanet Mute #4, alltså även Gård #4B.