i Rolfstorps socken
av
Ingemar Rosengren

Några notiser om Linnarp
Storskifte
En tvist om kyrkstigar
Laga skifte
Folket i Linnarp
ÅBOR OCH ARRENDATORER

Hemman och gårdar. Översikt

TORPARE OCH BACKSTUSITTARE
Backstuga vid Linnarp
Stenbäckshult vid Linnarp #1
Nya Stenbäckshult, torp vid Linnarp #1
Stora Stenbäckshult, torp vid Linnarp #1
Axellid, stuga eller torp vid Linnarp #2
Smedjedalen, backstuga vid Linnarp #2
Annaremåsaberg, stuga vid Linnarp #2
Stuga? vid Linnarp #2
Intageslätt, torp vid Linnarp #3
Gökulla, torp vid Linnarp #3
Intageslätt, backstuga vid Linnarp #3
Backstuga vid Linnarp #3
Förkortningar
Källförteckning

För att fullt ut kunna utnyttja en dator när jag arbetat med denna bok, har jag varit tvungen att stava alla namn på personer och platser på samma sätt vid varje tillfälle de förekommer, vilket källskrifterna sannerligen inte gör. Jag har då valt att stava på modernt vis.

Med tanke på de brukare av denna bok som inte har lokalkännedom har jag överallt angivit i vilken socken omnämnda lokaliteter ligger. Saknar ett namn på en plats socken-angivelse ligger den i Rolfstorps socken.

Några notiser om Linnarp

Enl. Harry Ståhl i boken Ortnamnen i Hallands län, är förleden i namnet Linnarp möjligen ett gammalt mansnamn Linde. Efterleden arp = torp = nybygge.

Alla tre hemmanen i Linnarp var frälsehemman. De tillhörde den stora mängd hemman som svenska staten år 1652 sålde till den holländske storkapitalisten Wulfrath och som senare ägdes av bl.a. kommerserådet Tham i Göteborg och Sahlgren - Ahlströmerska handelshuset i denna stad. Mot slutet av 1700-talet blev det tillåtet för ofrälse personer att köpa frälsegårdar, att friköpa dem som det hette. Jag har inte lyckats ta reda på vilka gårdar i Linnarp som friköptes, när det i så fall skedde eller vem som köpte.

Linnarps by förekommer i mtl först fr.o.m. 1682. I mtl 1682, 1683 och 1684 är Linnarp #2 och #3 ett enda hemman som kallas Lunnarp, medan det bara är #1 som kallas Linnarp. Fr.o.m. nästa mtl förs alla tre gårdarna in under den gemensamma rubriken Linnarp.

I husförhörslängder m.fl. officiella papper förtecknas byarna i Rolfstorps socken från väster mot öster. Stenstorp kommer alltid först och Skogsbygden sist. Och inom varje by tycks man ha ordnat hemman och gårdar enl. samma princip. Jag har bara funnit ett enda tydligt undantag från denna regel och det är Linnarps by, där t.ex prästerskapet alltid började med #1 Östergården och slutade med #3 Västergården.

Av domboken framgår att Linnarpsbönderna särskilt under de sista decennierna på 1700-talet hade svårt att hindra folk från slättbygden från att hämta bränsle i deras skog och torvmossar. Det var också vanligt att därtill oberättigade släppte sina kreatur på bete på Linnarps utmark. (Samma problem hade äv. bönderna i Mute.)

Enl. en kunglig förordning av år 1770 fick varje bonde rätt att för eget bruk inhägna och uppodla någon del av den utmark han var delägare i. En sådan "intaga" skulle först vara "utsynad" av någon nämndeman och sedan godkänd av häradsrätten. Ett tiotal sådana intagor blev godkända i Linnarp.

Börge Olofsson på Ryen blev 1819 stämd av de flesta åborna i Linnarp, prosten Bexell som ägde Spekås samt herr Wolfrath på Torstorp för att hans 50 - 60 stycken getter gjort stor skada på kärandenas bok- och furuskog och deras "intäppor" samt nedrivit gärdesgårdar. Vid rättegången lovade Börge att göra sig av med sina getter, varför kärandena nedlade sin talan.

Storskifte

På begäran av Bengt Persson, Gård #2C, ägde Storskifte av inägorna rum tillsammans med Obbhult med början år 1802. (Liksom vid Laga skifte räckte det med att en enda åbo begärde skifte för att detta måste verkställas. Eftersom böndernas motstånd mot skiftena särskilt i början var allmänt och stort, fordrades det nog oftast betydande både moraliskt och fysiskt mod att begära skifte.) Före skiftet var ägoblandningen i Linnarp så stor att till och med de olika hemmanens ägor låg huller om buller. Efter skiftet var ägoblandningen fortfarande betydande, vilket säger oss att de lokala förhållandena tvingat lantmätaren att tumma på bestämmelserna för Storskifte. Men skiftet gjorde i alla fall slut på ägoblandningen mellan hemmanen.

Skiftet var mycket omfattande och invecklat och ledde till många stridigheter, och inte förrän 1808 hade man kommit så långt att de nya ägogränserna kunde stakas ut på marken. I skiftet ingick ägobyten med Mute by, eftersom båda Linnarp och Mute hade ängsmark liggande som enklaver inne i varandras områden.

Till skillnad mot Laga skifte kunde de lagar som reglerade Storskifte inte tvinga någon bonde att flytta sina hus.

(Det exemplar av skifteshandlingarna som förvaras av Lantmäteriet i Halmstad verkar inte att vara fullständigt, trots att det är en diger volym. De tillhörande kartorna är däremot i utmärkt skick och ger bl.a. en god bild av den intressanta arronderingen av byns åker- och ängsmarker före skiftet.)

En tvist om kyrkstigar

År 1825 anhöll Mute byamän om häradsrättens tillstånd att bötfälla alla som tog genvägar över deras inägor. Mot detta protesterade åborna i Linnarp, Spekås, Ryen och Obbhult, därför att de ansåg att det som Muteborna kallade genvägar var deras sedan urminnes tider hävdvunna kyrkstigar. De påstod att dessa förkortade vägen till kyrkan med 450 m för folket från Linnarp och Ryen och med det dubbla för Spekåsborna. Domstolen ansåg att de protesterande åborna inte kunnat bevisa sina påståenden, och gav därför Muteborna rätt. Endast Obbhultsborna fick tillåtelse att på ett kort stycke gena över en Mute-inäga.

Intressant är att utan att bli motsagd påstod en Linnarpsbo, att under den danska tiden gick den s.k. prästvägen från Grimetons kyrka till Rolfstorps över Linneskogen till Spekås, och därifrån norrut förbi Linnarp och Mute, och att man ännu 1825 ibland plöjde upp stenar som hört till denna väg.

På tal om vägar, så får man av ett flertal ställen i domboken intrycket att allmänna landsvägen från Rolfstorps kyrkby mot Svartrå åtminstone ett gott stycke in på 1800-talet vid Hinnagården i Mute tog av mot Linnarp och via denna by fortsatte till Obbhult. Nu går den ju direkt till Obbhult från Mute.

Laga skifte

Linnarp var i skifteslag med Obbhult. Skiftet ägde rum 1841 - 43 och i bästa sämja, helt utan överklaganden eller annat bråk. Efteråt hade varje gård sina ägor i två eller tre skiften. Sju gårdar fick få stå kvar och fem måste flytta. Detta redovisas nedan vid varje gård.

Folket i Linnarp

Återstoden av den här boken är en förteckning över de personer som varit bofasta i Linnarp från slutet av 1600-talet till ca 1900, med undantag av anställt tjänstefolk. Först kommer en avdelning med åbor och arrendatorer och sedan en med folket på torp och i backstugor.

Personerna är ordnade familjevis i tre spalter: i första spalten familjefäderna, i andra deras hustrur och i tredje deras barn. Efter varje barn står i förekommande fall med vem det blivit gift och vart det tagit vägen m.m. Efter varje familj finns ytterligare upplysningar om familjemedlemmarna och gården.

Under eller efter varje namn finns personens levnadsår och under de gifta kvinnorna även vigselåret. Årtal inom parentes anger den tid vederbörande var åbo.

Ett flitigt brukat ord i denna bok är åbo. Så kallades en person som hade åborätt, ibland kallad skatterätt eller skatterättighet till en gård. Även bönderna på sådana s.k. utsocknes frälsegårdar som fanns i Linnarp hade sådan åborätt. Denna kunde ärvas och köpas som annan egendom och var i praktiken nästan detsamma som äganderätt. Men frälsebonden kunde mista sin åborätt om han försummade att till frälseägaren betala sin avgift, kallad städja,

eller om han misskötte gården eller om ägaren beslöt sig för att bruka gården på något annat sätt, t.ex. hoveri.

Om en åborätt var till salu hade säljarens närmaste släktingar en sorts lagstadgad förköpsrätt, kallad bördsrätt.

Mot slutet av 1800-talet försvann begreppet åbo, men ordet är behändigt och jag har använt det även där det bort stå hemmansägare eller lantbrukare.

Även från Linnarp har många emigrerat. Om emigranten finns i någon av emigrations-agenternas passagerarlistor, står det (E) efter namnet. I annat fall härrör uppgiften om emigrationen från kyrkobokföringen. Ett (E) innebär att personen säkert har lämnat landet. Kyrkoboköckernas uppgifter om emigration är däremot otillförlitliga.

Det finns en förteckning över förkortningar på bokens sista sida.

ÅBOR OCH ARRENDATORER

Linnarp #1, Sven Andersgård, Östergård

Gård #1A

Anders blev åbo här före 1682. I Karins dödsnotis står att hon "föll uthur ett höö lass i Marcken, och strax dödh".

Bengt var sannolikt f på Hafstorp #3. Han var i alla fall åboson därifrån. Han köpte 1696 en del av Gård #1C.

Karin Persdotter var f på Gård #2B. Hon medförde nog i boet en del av sin fädernegård som såldes till Anders Götarsson på Gård #2B.

Gunilla Andersdotter kom fr. Brogård, Grimeton sn, där vigseln skedde. Paret bodde sedan på Brogård.

Karin gifte 1765 om sig med Eskil Jönsson fr Kushult som var åbo där.

Knut var fr Lassagård, Torstorp, Grimeton sn, där makarna bosatte sig.

Anders var enl. vigselnotisen fr. Prästgården, Grimeton sn. (Han var inte f där.) Pernilla kallas i skrifterna ibland Petronella. Enl. ett köpekontrakt på gården 1760 hette hennes fästman Sven Börgesson. Antingen är detta en felskrivning, eller har förlovningen brutits och Pernilla gift sig med Anders Andersson.

Änkan Pernilla blev 1782 stämd av Lars Jönsson i kyrkbyn för att hon inte betalat honom för att han detta år gjort en stor del av vårbruket på hennes gård. Han hade gjort 19 dagsverken och måst använda sina egna hästar. Han ville också ha betalt för att han för hennes räkning gjort ett flertal resor till Varberg. Att han åtagit sig allt detta berodde på att det varit meningen att hans dotter och änkans son skulle ingå äktenskap. Pernilla bestred inte på någon punkt hans yrkanden, varför härdsrätten fann henne skyldig att betala.

Bengta var f på Gård #2A.

Hilla, ibland kallad Nilla, var nog inte f i Rp sn. Enl. hsf var hon f 1770, enl. åldersuppgiften i sin dödsnotis ca 1762.

Katarina var f på Bringstad. Enl. hsf "funnen död vid en källa der hon gåt att hämta vatten . . . . hon på isen halkat omkull och deraf ljutit döden".

Barnen Karin och Bartold dog av rödsot med bara några dagars mellanrum.

Lena kom fr. Klastorp #12, Träslöv sn. Kyrkoboken kallar henne stundom Helena.

Till familjen hörde Johanna Brittas uä son August Edvard Andersson, f 1853, g 1878 m Lovisa Albertina Johansdotter, hemmadotter fr. Obbhult, f 1855. Johanna Britta dog av "sjukdom till följd av barnsbörd". Barnet var dödfött.

Carl Aron Andersson var åbo på hustruns fädernegård Rp #10. Han var alltså prästgårdsarrendator. Båda makarna var i livet år 1900.

Laga skifte. Anders fick tre skiften och fick bo kvar. Registernummer Linnarp 1:5.

Mannen var f på Gård #3D. Han var åbo där, när han flyttade hit. Efter Neta Kristinas död ägdes gården gemansamt av Nils Aron och barnen. Deras hemmansdelar såldes till div. personer under åren 1905 - 10.

Johan Edvard Olofsson var f på och åbo på Rp #4. Makarna var i livet år 1900.

Johan Edvard Kaspersson var åbo på sin fädernegård Mute #5. Båda makarna bodde där år 1900.

Linnéa Charlotta fick 1891 en uä dotter Jenny Elisabet, d 1895.

Ägare 1925 Carl Julius Nilsson. Ägde äv. Linnarp 1:3.

Gård #1B

Tore blev åbo före 1682. Att Anna, som dog på Linnarp #1, var hans hustru är inte helt säkert.

Barnen Börta, Sven, och Lars finns i mtl men ej i födelseboken. Lars är även nämnd i domboken. Måns bodde enl. domboken i Grimeton sn år 1733 och 1754. Lars, Sven och Tore bodde 1733 i Linnarp. Syskonen Börta, Måns, Sven, Tore och Karin är nämnda i systern Gertruds bouppteckning.

Bengt Larsson var åbo på Olofstorp #2, Valinge sn.

Börge blev straffad för olovlig trädfällning. Se vid Sven Gunnesson, Gård #3:A! Han köpte 1696 en del av Gård #1C.

Börge och hans barn sålde 1733 sina andelar i hemmanet till hans blivande måg Torbjörn Larsson Denne ägde då en del av Linnarp #2, som han samtidigt sålde till sin svåger Sven Börgesson. Torbjörn och Sven bytte gårdar 1744. Gårdarna var lika stora, 1/3 mtl.

Torbjörn var åbo på sin fädernegård, Gård #2C, när makarna vigdes. Han bytte gård med nästa åbo, sin svåger Sven Börgesson. Se vidare vid Gård #2C! (Torbjörn Larsson och Börta Larsdotter var syskon.)

Sven var 1733 - 44 åbo på hustruns fädernegård, Gård #2C.

Sonen Anders är ej nämnd i bouppteckningen efter fadern.

Om Svens juridiska mellanhavande med Lars Jönsson, Gård #1C, se vid denne!

Bengt var f på Aleslöv #2.

Anna Bengtsdotter testamenterade sina ägodelar till sina brorsbarn Anders och Britta Stina.

Bengt blev 1785 åtalad av överuppsyningsmannen Kellander, som påstod att han vid en inspektion hos Bengt hade funnit oförseglade bränneriredskap. Bengt genmälde att de funna redskapen medelst knivhugg gjorts obrukbara på Varbergs fästning av vederbörande myndighet. Men Kellander och hans medhjälpare hade, då de nalkades Bengts gård, sett en kvinna hastigt lämna gården och springa ut i skogen med ett föremål, som sedan hittades nedtryckt i en snödriva. Det var en del av brännvinspannan. Och på loftet hittades den s.k. hatten som mycket riktigt hade hål efter knivhugg. Men Kellander fann att dessa var alldeles färska. Bengt dömdes till dryga böter.

Inger Britta var f på Spekås och Inger på Rp #7. Om den sistnämndas tvist med Beata Jönsdotter, se nedan vid denna!

Anders Nilsson var åbo i Obbhult.

Beata var f på Gård #3A. Hon gifte 1836 om sig med Bartold Johannesson, åbo på hennes fädernegård, som hon ägde sedan 1821.

Den 24 augusti 1831 var det marknad i Varberg. Då ägde åtminstone två stora slagsmål rum, det ena mitt på dagen utanför apoteket vid södra änden av staden, det andra på eftermiddagen mitt för handlanden Wennerströms bod vid motsatta änden. Slogs gjorde vid båda tillfällena många personer och ännu fler stod på lagom avstånd och såg på. Som tillhyggen användes mest mässingsbeslagna piskskaft..

I båda slagsmålen deltog Anders Börgesson och drängen Per Bengtsson, f 1817 på Gård #2C. Vid det senare blev Per så illa åtgången att han blodig och medvetslös blev liggande på gatan mitt i tumultet. Beväpnad med en käpp skyndade Anders då till Pers hjälp men fick då vid vänstra tinningen ett slag av ett piskskaft. Slaget var enl. senare avhörda vittnen inte särskilt hårt, och Anders tycktes ej ha tagit större skada av det.

Två dagar senare gav sig Anders tillsammans med sin son Bengt ut i en båt för att fiska, trots att fadern klagade över svår huvudvärk. Efter en halv timme, berättade sonen, lutade sig fadern ut över vattnet och ropade:"Aj mitt huvud, jag dör, ro mig i land!" Väl där började han med stor svårighet gå hemåt, men orkade inte längre än till torpet Vreten vid Ryen, där han snart dog. En obduktion visade att att han hade stora blodutgjutningar i huvudet, och vederbörande läkare ansåg sig vara helt säker på att detta orsakats av det slag han fått. I obduktionsprotokollet står också att den avlidne hade atletisk kroppsbyggnad, var koppärrig i ansiktet och att både hans far och farfar avlidit hastigt av "slag".

Det blev naturligtvis rättegång. Vittnen fanns det gott om, men inget hade i den rådande stora oredan kunnat se vem det var som slog till Anders, än mindre känna igen vederbörande. Så ingen kunde straffas för dådet.

Vid rättegången framkom att Anders ansågs vara mycket måttlig i sitt bruk av brännvin. Men när han någon gång var överlastad, ville han gärna börja slåss.

Här ägde Anders och Beata 1/3 mt. År 1830 sålde de

1/ 2/9 mtl till Olof Nilsson och Anna Svensdotter på Gård #3C.

2/ 1/9 mtl till Per Larsson och Börta Svensdotter fr. Hunnestad sn.

Dessa båda delar kallas i forstättningen resp. Gård #1Ba och #1Bb.

Av Olof Nilsson och Anna Svensdotter köpte Anders och Beata år 1828 1/4 mtl av Linnarp #3 och flyttade dit 1830. Se vid Gård #3C!

Från år 1833 och flera år framåt pågick vid häradsrätten en invecklad process mellan änkorna Beata Jönsdotter och Inger Nilsdotter. Tvistefröet var ett undantag under sin livstid som Inger ansåg sig ha blivit lovad av sin styvson och Beatas make Anders Börgesson, och som Beata slutade att betala ut efter Anders död. Något skriftligt på löftet fanns ej. Inger vann målet.

Gård #1Ba

Familjen hitflyttad fr Gård #3C ca 1833. Se vid denna gård!

Olof undertecknade 1837 ett kontrakt som gav hans svåger? Sven Nilsson rätt att under 50 år ha ett torp på gårdens enskilda utmark. Sven var g m Inger Svensdotter, som troligen var syster till Anna. Torpet hette Stenbäckshult. Se vid detta!

Olof och Anna sålde 1842 1/9 mtl till Anders Bengtsson, åbo på Gård #1A, och hans hustru Lena Johansdotter.

Johannes var s t föregående åbo. Helena var f på Gård #1A. Hon gifte om sig med nästa åbo.

Carl Aron och hans familj bodde först här, och då var han var lanthandlare. Sedan bodde familjen i en stuga vid Mute #2. Carl Aron levde år 1900. Makarna fick 1870 sonen Johan August.

Laga skifte. Johannes fick sina ägor i ett skifte, men måste flytta till ett ställe som i skifteshandlingarna kallas Bjönåsakärr. Registernummer Linnarp 1:2. Denna fastighet fanns ej år 1925.

Mannen var f i Svartrå sn. I hsf 1861 - 76 står makarna som undantagsfolk och någon ny ägare av gården är inte antecknad. År 1897 var Helena på undantag här men bodde ej i Linnarp 1900.

Albertina Josefina och Emma Vilhelmina utvandrade ogifta fr. Göteborgs domkyrkoförsamling (E).

Gård #1Bb

Familjen flyttade hit fr. Hunnestad sn 1830. Makarna var ej födda i Rp sn. De flyttade till Stenstorp 1835.

Makarna flyttade hit 1834. Familjen flyttade härifrån till Gård #3C år 1846. Gustav var f på Gård #2B. Anna var ej f i Rp sn.

Laga skifte. Gustav ägde bara 1/9 mtl, men fick ändå sina ägor i två skiften och fick flytta. Registernummer Linnarp 1:3.

Familjen hitflyttad fr. Gård #2Ba år 1845. Se vid denna gård!

Troligen sålde Inger gårdens 1/9 mtl i två delar, den ena på 2/27 mtl, den andra på 1/27 mtl. Vem som köpte den mindre delen vet jag inte, men den större köptes nästan säkert av nästa åbo. År 1925 var de båda delarna förenade under en åbo.

Anders var f på Kroken, ett torp vid Rp #1, Anna i Björkabo, Spannarp sn, hitflyttade1872. Hon dog som fattighjon.

Mannen var f i Grimeton sn och hustrun i Morup sn. De inflyttade fr. Varberg och utflyttade 1891 till USA.

Makarna var födda i resp. Lindberg och Veddige socknar. De flyttade till Mute #1. I Johan Augusts och Carl Alfreds födelsenotiser kallas fadern f.d. åbo, och i de båda döttrarnas kallas han torpare vid Linnarp #1. Enl. församlingsboken 1900 var han f.d. hemmansägare.

Mannen och barnen var födda i Valinge sn, hustrun i Björka, Köinge sn. De flyttade in fr Valinge sn 1893. Församlingsboken 1900 kallar Sven för hemmansägare.

Ägare 1925 Karl Julius Nilsson. Ägde äv. Linnarp 1:5.

Gård #1C

Blev åbo före 1682. Mtl 1687 kallar honom utfattig tiggare. Sonen enl. mtl.

Håkan blev åbo före 1682. Att han var s t Lars är bara en gissning. Enl domb. 1683 hade han en kvarn på vilken det bara gick att mala "nähr stoor flodh ähr". Enl. jordeboken var Håkan och sonen Sven båda åbor på gården år 1690.

I samband med ett gårdsköp på Linnarp #1 ca 1698 kallas förmodligen ovanstående åbo för Sven Håkansson i Släryd (Svartrå sn). Han tycks ej ha dött i Rp sn, så han bodde kanske i Släryd, åtminstone när han dog.

Av domboken framgår att bröderna Sven och Jöns Håkanssöner år 1696 ägde varsin fjärdedel av hemmanet Linnarp #1, som de köpt av sin far. Domboken säger att denne då var död och hette Lars Andersson, rimligtvis styvfar, om namnet är riktigt.

Nyssnämnda år sålde enl. domboken Sven Håkansson sin hemmansdel till sin bror Jöns och de båda övriga åborna på hemmanet, nämligen Bengt Jönsson, Gård #1A, och Börge Toresson, Gård #1B. Domboken meddelar ej hur stor del var och en köpte, men troligen ägde dessa tre efteråt varsin tredjedel av hemmanet, ty så var gården delad t.ex. 1729.

Sven Håkansson ägde även Gård #2C, som han ca 1697 sålde till Lars Torbjörnsson fr. Aleslöv.

Karin Svensdotter var f i Gödestad sn.

Av domboken framgår att Gunne 1744 var åbo i Släryd, Svartrå sn, och förmyndare för sin syster Anna, vidare att en änka Bengta Persdotter i Torstorp, Grimeton sn, varit g m ett av syskonen, rimligen Nils, ty hon hade en son Håkan Nilsson.

Lars kallas i Hallands Landsbeskrifning 1729 felaktigt för Lars Svensson. Ingeborg var f på Skärte #3.

Systrarna Anna och Inger var vigda i Grimeton, och båda deras makar, som inte var bröder, var åbor på Skottgården, Grimeton sn. Anders var änkeman när han gifte sig med Anna.

Lars blev år 1750 stämd av Sven Börgesson, Gård #1B, Bonde Jönsson, Gård #3D, och Lars Svensson, Gård #3B, vilka påstod: 1/ att Lars hade lagt en olaglig väg över deras bästa äng, 2/ att han hade fyllt igen en grop som de grävt på ängen och 3/ att han hade tagit bort några pålar som de slagit ner på den. Lars genmälde att vägen för länge sedan anlagts och använts av hans far som blev över 80 år gammal, och att han f.ö. inte ville yttra sig i denna träta innan hans "herrskap", som var Niclas Sahlgren, förordnat någon att föra talan å dennes vägnar. Emedan båda parterna lydde under detta herrskap, ansåg häradsrätten att herrskapets ombud först skulle föröka lösa tvisten, innan den vidare behandlades i domstolen. Vid nästa ting anmäldes att förlikning träffats.

Olof var enl. vigselnotisen fr Tågarp, Skällinge sn. Karin gifte om sig med nästa åbo. Barnen Anna, Per, och Inger är ej noterade i födelseboken. Att de fanns syns bl.a. i domboken. Anna var sin makes tredje hustru och Inger makens andra.

Anders Gunnesson var åbo på Nils Olsgård, Grimeton sn.

Jöns Andersson var åbo på Rp #3, där han även var född.

Olof Andersson, Sven Olofsson, Gård #3A, och änkan Britta Jönsdotter (troligen tjänstepiga), blev 1778 av överuppsyningsmannen Nils Lindgren åtalade för att han hos dem vid en anställd visitation funnit en "sur tillsättning". Svarandena nekade. Sven sa att han ämnade brygga dricka av den hos honom funna"tillsättningen", och de övriga att de endast sammanblandat något till kreaturen. Lindgren hade vid visitationen haft med sig två medhjälpare vid namn Malmberg och Forsman. Dessa vitsordade vid rättegången, att de tre svarandena i olika kar haft sura vätskor som vittnena ansåg vara mäsk. Av svarandena tillkallade vittnen styrkte på olika sätt att det ej varit fråga om brännvinsbränning. Olof och Britta dömdes till böter. Dessa förmådde de ej betala, så något år senare beslöt häradsrätten om utmätning.

Sven var f på Gård #11:3.

Anna Lena var ej f i Rp sn.

Olaus Andersson var åbo på Mute #10, där han var född.

Carl Petter och hans hustru Karin var kusiner. Mannen var åbo på sin fädernegård Grimeton #14, Nils Olsgård.

Laga skifte. Per fick tre skiften och fick bo kvar. Registernummer Linnarp 1:4.

Hustrun var enl. hsf d t Anders Knutsson, åbo i Obbhult, men finns ej i födelseboken.

Emma Charlotta Bartoldsdotter var f på Mute #11. Bartold Aron blev åbo där. Makarna var i livet år 1900.

Hustrun var f på Mute #11.

Denna fastighet fanns ej år 1925.

Nedanstående tre husfäder var enl. hsf åbor på Linnarp #1, men jag vet inte till vilken gård de hör. Deras markinnehav var säkert litet.

Båda makarna var i Spannarp sn, varifrån de inflyttade 1871. Familjen flyttade t Dagsås sn 1879. Makarna sålde gården till nästa åbo

Mannen var torparson fr Rönnestången, Grimeton sn, och hustrun f på Mute #5. De flyttade hit 1879. Mannen reste t USA 1888 (E) men återkom efter ett par år. År 1920 var han torpare vid Mute #9 och g m Klara Josefina Jonasdotter, f 1873 i Ullared sn.

Det ovanliga förnamnet Linneus står tydligt i födelseboken.

Mannen var f i Lindberg sn. Detta var hans 2:a gifte. Han hade två döttrar i 1:a giftet, födda i Lindberg. Hustrun var f vid Mute #3. Hon hade en uä son Johan Enard, f 1882. Gustav blev ca 1898 torpare vid Mute #1.

Linnarp #2, Olof Götarsgård, Mellangård

Mtl 1785 upptar bara två gårdar under Linnarp #2. De var på 1/3 mtl och 2/3 mtl. Den sistnämnda delades i två, troligen på 1690-talet.

De tidigaste mantalslängderna tar upp följande åbor? som jag inte kan placera på någon bestämd gård:

Börge Larsson

Mtl 1682 säger att han varit åbo här men har flyttat till Morup sn.

De båda föjande personerna var åbor på Gård #2A resp. Gård #2C eller tvärt om.

Tas upp i mtl 1682 - 95 och som åbo i jordeboken 1690. Kallas också Joensson och Johnsson. Var nog änkling under denna tid.

Finns i mtl 1682 - 95 och som åbo i jordeboken 1690.

Gård #2A

Nils var åbo före 1682.

Enl. vigselnotiserna var båda fruarna födda i Rp sn. Anna överlevde maken. År 1774 dog änkan Anna i en backstuga vid Linnarp. Ingen ålder uppges i dödsnotisen. Detta kan vara ovannämnda Anna Larsdotter.

Anna var sannolikt f utsocknes.

Att det är ovannämnda Kerstin Nilsdotter som gifte sig med Anders Larsson är inte helt säkert. Anders var åbo på Åsen, Spannarp sn. Hans hustru Karstin Nilsdotter dog 1830. Enl. Spannarps kyrkobok var hon f 1750.

Kyrkoboken säger om Lars Nilsson att "han blef drunknad i Giödestads å, då han utgådt at fiska".

Enl. domboken 1796 var Olof Nilsson då sjöman och bosatt i Släp sn.

Tala, i domboken kallad Talena, var f i Stensared. Makarna var rimligen vigda i Rp sn, men någon notis finns inte.

Anders stämde år 1795 Per Jönsson, Gård #2B, och hans son Bengt Persson, med yrkande att de skulle riva och undanflytta tre av sina uthus, som är var Anders "till förträngsel", då de stod mycket tätt inpå hans hus och gjorde hans tillfartsväg obekväm. Uthusen i fråga var dels nybyggnader, dels utbyggnader på äldre hus. Han påstod vidare att Per och Bengt hade brutit upp stenar från sina åkertegar och lagt dem på hans åkerrenar, som de delvis förstört.

Per och Bengt bestred helt och hållet Anders påståenden. I frågan om gårdstomten beslöt häradsrätten att lantmätare och nämndemän skulle göra en syn på platsen. Efter denna syn blev en förlikning åstadkommen, varefter målet avslutades. I frågan om de uppgrävda stenarna förliktes parterna under pågående rättegång.

Bengt Månsson kom fr Bönarp, Valinge sn. Hans far Måns Börgesson dog här hos sonen 1806.

Anna Britta kom fr Bösarp, Skällinge sn, där vigseln skedde. Hon blev omgift med nästa åbo.

Före sitt giftermål var Magnus dräng på gården. Han var ej f i Rp sn.

Domboken kallar Magnus arrendator, men vid Laga skiftet uppges han vara ägare till gården.

Sven Johan Berg var enl. vigselnotisen arrendator fr. Skärbäck, Sibbarp sn.

År 1835 blev Magnus och en dräng på Mute #11 åtalade och dömda till skadestånd och böter, för att de på allmänna landsvägen öster om Mute by hade överfallit och slagit änkan Anna Bengtsdotter och hennes son Abraham Gabrielsson, samt spänt deras häst från vagnen, släppt den lös och vält vagnen. Brottet hade börjat med att Magnus och drängen hejdat vagnen och begärt brännvin och pengar av de åkande, och när det blivit vägrade detta, hade trakasserierna börjat.

Magnus och en dräng fr. Ryen blev år 1837 åtalade för att de, medan en begravning pågick i kyrkan, hade uppehållit sig i klockstapeln och där i berusat tillstånd skrålat och svurit. De hade till uppgift att sköta begravningsringningen. Magnus förnekade anklagelserna och påstod, att han fått ett slag i huvudet av klockrepet och därav gripits av svår yrsel, varför han inte kunde minnas så noga vad som hänt vid tillfället. Prosten Bexell intygade vid rättegången att Magnus var känd för att missbruka brännvin och att bli våldsam, när han blev berusad.

(Detta hindrade honom inte för från att vara en duglig fjärdingsman, se nedan!)

Den medåtalade drängen nekade också och led även han av minnesförlust. Han skyllde på att han blivit sjuk av för mycket snus, som han blivit bjuden på när begravningsföljet var på väg till kyrkan. Han rymde sedan från orten, och i väntan på att han skulle fasttagas uppsköts domen i målet åravis och målet tycks slutligen ha lagts ner.

En natt i augusti 1839 blev en häst som betade på en allmänning i Valinge sn stulen. Stölden upptäcktes tidigt på morgonen av hästens ägare, som hette Sven Svensson. Hästen hade lämnat tillräckligt tydliga spår efter sig för att göra det möjlig för Sven att ridande på en annan häst ta upp förföljandet. Han fick även hjälp av personer längs vägen som observerat tjuven, som red på den stulna hästen. Spåret ledde förbi Linnarp, och där anmälde han stölden till Magnus Olofsson, som då var fjärdingsman. Denne förenade sig genast med Sven och tillsammans fortsatte de förföljandet över Svartrå skog till Köinge och vidare uppåt Kinds härad. I kvällningen hann de upp tjuven vid Inganäs i Mjöbäck sn och grep honom.

Magnus och Sven tog honom genast med sig till Linnarp, där han låstes in. Dagen därpå band Magnus fast honom vid sin vagn och körde honom till häktet på Varbergs fästning. Just vid Träslövs sockens gräns mot staden lyckades han slita sig lös, och högg med en kniv Magnus

i huvudet, så att blodet forsade. Han sprang genast sin väg men blev upphunnen av Magnus. Och efter en stunds våldsam brottning lyckades denne med hjälp av tillskyndande personer övermanna honom och binda honom på nytt. Färden fortsatte sedan till fästningen.

Magnus hade förstås visiterat tjuven och tagit ifrån honom en rakkniv och en liten fällkniv, men inte upptäckt en tredje kniv. Han hade fått tre sår som gick ända in till skallbenet, men de var enl. ett läkarintyg inte livsfarliga. Tjuven visade sig heta Sven Jönsson, vara 42 år gammal och född i Slöinge sn. Han blev förstås strängt straffad, bl.a. med prygel.

År 1840 blev Magnus åtalad för att under loppet av de två senaste åren ha utminuterat brännvin, d.v.s. han hade sålt brännvin i mindre mängd än en kanna (= 2,6 l) vilket var förbjudet. Han nekade men fälldes och fick böta.

Laga skifte. Magnus fick tre skiften och fick bo kvar. Registernummer Linnarp 2:5.

Nils var f på Tyke Andersgård, Grimeton sn.

Johan Emanuel Nilsson var vid vigseln åbo fr Dalagärde, Nösslinge sn. Deras dotter Nora Josefina föddes här 1870 och dog efter 16 dagar.

Hustrun var f på Mute #11. Hon gifte om sig med nästa åbo.

Nils Jakob var f i Kushult. Hans sterbhus ägde gården 1925.

Gård #2B

Per blev åbo här före 1682, men han sökte inte fasta (lagfart) på gården förrän år 1700. Säljare var en viss Gunne Erikssons kreditorer. Enl. en anteckning på ett annat ställe i domboken var Karin Olofsdotter d t föregående åbo och gården 1/3 mtl.

Pers dödsnotis står under Linnarp #1. I mtl 1695 står att hustrun var "afsinnig krympling".

Enl. vigselnotisen var Ingrid fr. Obbhult. Hon gifte om sig med nästa åbo.

År 1701 dog Torbjörn Nilsson på Linnarp #2. Han var f ca 1633. Han var nog far till Per Torbjörnsson.

Anders var enl. vigselnotisen fr Valinge pastorat.

År 1748 testamenterade de barnlösa makarna sin egendom till drängen Sven Andersson, som enl. testamentet bott hos dem sedan han var liten och varit som ett eget barn för dem. Detta testamente upphävde de, kanske för att Sven dött. (Hans eventuella död tycks ej vara antecknad i kyrkoboken.) Denne Sven Andersson var kanske s t Ingrids styvdotter Karin och Anders Bengtsson. Se vid Gård #1A!

I sitt förra äktenskap hade Ingrid dottern Karin, som hade dottern Börta Andersdotter. Till denna och hennes fästman Per Johansson testamenterade Anders och Ingrid år 1751 sin egendom.

Pers fadersnamn skrivs i källskrifterna ofta Joensson eller Jonsson. Enl. vigselnotisen var han fr. Spekås men var ej född där. Börta var f på Gård #1A. Ur hennes dödsnotis, februari 1769: ". . . . föll öfwerända på en rallis . . . och slog sig så hårdt att hon . . . . blef död". Gunilla var f på Gård #3A.

Per Persson blev åbo på Mute #11, hustruns fädernegård.

Jöns Persson var åbo på Gård #3A, hustruns fädernegård.

Bengt Persson var åbo på Gård #2C. Hans och brodern Olaus fruar var systrar.

Johannes Persson och Börta Nilsdotter bodde på Stallbräckelid vid Mute #11. Se vidare där!

Olaus Persson var åbo på hustruns fädernegård Stenstorp #1.

Ca 1770 köpte Per Gård #2C av frälseinspektor Kasper Grimbeck, som köpt gården 1763. Per och Gunilla skänkte Gård #2B år 1791 till sonen Anders och hans hustru Gunilla Hansdotter. Och år 1800 sålde de Gård #2C till sonen Bengt. Därvid förband sig Bengt att ge föräldrarna undantag och "en Bröllopsdag efter ortens sed til hwartdera af wåra Trenne ogifta barn".

Per Jönsson blev 1756 tillsammans med ett par drängar stämd av frälsefogden Hielm och frälseskytten Camerarius, båda på Torstorp, Grimeton sn, för att dessa på ett bröllop i Skärte blivit utskällda och lätt misshandlade av Per och drängarna. När målet kom före meddelade parterna att de hade blivit förlikta.

År 1768 blev Per åtalad för att han "skall hafwa öfwerfallit drengen Swen Larsson på Spekåhs med hugg och slag på allmän wäg". De båda inblandade männen hade en januaridag varit på väg hem fr. Varberg, då de vid klockarens hus vid Skultagården hade börjat brottas för att hålla värmen i den rådande starka kylan. Båda påstod i rätten att det skett vänskapligt och att någon misshandel ej förekommit. Men tydligen hade någon på avstånd sett hur de brottats, missuppfattat situationen och anmält saken till länsman. Målet nedlades.

Per blev år 1771 stämd av Jöns Svensson i Skärte, som påstod att Per lurat honom när de bytte hästar på Gunnarps marknad. Per lämnade ett svartbrunt sto, som han påstod var 8 år gammalt. Efter ett par veckor bytte Jöns bort stoet till Anders Andersson i Grimeton, som hade det några dagar och under den tiden tog reda på att stoet var hela 12 år gammalt. Jöns och Anders tog det då till Per för att få bytet att gå tillbaka, men Per vägrade gå med på detta. Ett animerat gräl uppstod och i stridens hetta råkade hästen slippa lös. Båda parterna anklagade varandra vid rättegången för att vara skuld till detta. Anders hade skaffat ett intyg från den bonde i Getinge som 7 år tidigare sålt stoet till Per, att det då var 6 år gammalt. Han visade också upp ett intyg från en hovslagare i Varberg, som bedömde att stoet var på 12:e året. Målet tycks ej ha slutförts, så parterna förliktes troligen.

Per Jönsson och Jöns Bengtsson i Linnarp samt Eskil Jönssson i Obbhult blev 1789 stämda av fyra personer i Köinge och Ljungby socknar, för att de låtit ett antal getter som de åtagit sig att föda upp, till största delen dö av hunger. Kärandena krävde förstås ersättning. Per hade tagit emot 25 getter av vilka 18 dött. Motsvarande siffror för Jöns var 20 och 9, samt för Eskil 15 och 11. Svarandena ansåg att de vårdat de mottagna getterna lika omsorgsfullt som sina egna och begärde uppskov för att kunna kalla vittnen. Parterna förliktes senare.

År 1795 hade Per en rättslig kontrovers med Anders Nilsson på Gård #2A. Se vid denne!

År 1798 blev Per och hans söner Bengt och Johannes stämda av Axel Lagercrantz på Hovgården för diverse förseelser. Johannes, som i stämningsansökan kallas "lösdrifwaren", blev anklagad för att ha knutit näven år Lagercrantz och för att ha brukat "ohöfsade utryck". Bengt beskylldes för att i vredesmod ha stängt sin faders port mitt framför näsan på käranden och försökt dra ner honom från hans häst, då han i sällskap med länsman Stenberg var ute och sökte efter Ingel Olofsson i Axellid, av käranden också kallad lösdrivare, som Stenberg trodde vistades hos Per Jönsson.

Per och hans söner anklagades av Lagercrantz vid samma rättegång för att på Mute, Linnarps och Obbhults gemensamma skog ha huggit en myckenhet ved, som de sålt i Varberg, trots att häradsrätten i avvaktan på storskifte förbjudit allt hygge för avsalu i denna skog. (Den ifrågavarande skogen kallas i protokollet flerstädes Walahults Tvistepark.)

Slutligen anklagades Per för att ha tillägnat sig en lite intaga, som den fattiga änkan Elisabeth Nilsdotter och hennes avlidna man uppodlat, och även tagit bort de hus den sistnämnde uppfört på denna intaga.

När rättegången inleddes befann sig de båda bröderna på arbete i Bohusläns skärgård. De företräddes i rätten av fadern, som nekade till alla anklagelserna. Vid nästa rättegångstillfälle meddelade Lagercrantz att han förlikts med motparten och att han därför nedlade sin talan. Han hade inte kallat några vittnen, och man får intrycket att han startat processen mest för att få tillfälle att offentligen vädra sin kanske berättigade ilska mot Per, Bengt och Johannes.

Gunillas ålder ges ej i hennes dödsnotis. Varken hon eller Ingeborg tycks vara födda i socknen. Ingeborg var tidigare g m Sven Persson, f på Gård #11A + Gård #11B. Enl. bouppteckningar fanns det äv. en son Johannes, f ca 1797, gift till Jonstaka, Träslöv sn.

Gustav var först åbo på Gård #1Bb, sedan på Gård #3C.

Jöns Bengtsson var f på Aleslöv #2. Han var åbo på Ryen och frös ihjäl ute på marken i januari 1830. Inger gifte om sig med Bartold Niklasson, senare åbo på gården (Gård #2Ba).

En svårläst anteckning i hsf tyder på att Per Andersson åtminstone på sin ålderdom var mentalsjuk.

Gunilla var sannolikt f på Stora Karinsgård, Grimeton sn. Hennes farfar var Börge Helgesson, Gård #3C.

Bartold August Persson var torpare på Nya Lyserna vid Mute #5. Han emigrerade troligen till USA

Bartold August Larsson blev torpare på Stora Stenbäckshult. Se vidare där!

Johan August Andreasson blev senare åbo på gården.

Laga skifte: Per fick två skiften och skyldighet att flytta. Registernummer Linnarp 2:3. (År 1925 var denna fastighet delad. Hälften ägdes av Karl Alfred och Johan August Karlsson, hälften av Oskar Kristoffersson.)

Under Per Anderssons och hans änkas tid som åbor delades gården på detta sätt:

1. För att Per skulle kunna betala sina skulder till sin svåger Bartold Niklasson såldes år 1841 halva gården, 1/6 mtl, på auktion. Den inropades av Bartold Niklasson. Denna hemmansdel kallas Gård #2Ba. Vid försäljningen behöll Per och Gunilla en intaga i utmarken som kallades Ondevrå.

2. Per sålde 1845 hälften av det han hade kvar, 1/12 mtl, till Johannes Bengtsson på Mute #4.

3. Gunilla sålde ca 1860 återstoden av gården, 1/12 mtl till mågen Johan August Andreasson. Denna hemmansdel kallas Gård #2Bb.

Gård #2Ba

Bartold var f på Rp #6. När han flyttade hit hade han varit arrendator på Gård #3A sedan 1837. Enl hsf Han dömdes han 1859 till straffarbete för mordbrand och dog av vattusot på Malmö Citadell. (Eftersom jag inte har hittat protokollet från rättegången efter denna mordbrand i Himle härads dombok tror jag att brottet begicks i något annat härad.)

Inger var syster till förre åbon på gården. Hennes dotter i första äktenskapet Johanna Greta Jönsdotter, f 1830 efter faderns död, tillhörde familjen. Hon blev 1854 g m åbon Anders Eriksson i Djurarp.

Johan Adolf var åbo på Gård #3D och Andreas Andersson på Gård #3C .

År 1845 köpte Bartold Gård #1Bb och flyttade dit. Gård #2Ba sålde han 1848, halva till Olof Andersson, Gård #2C, och halva till Johan Gustav Bengtsson Gård #3B. Denne sålde kanske hemmansdelen till Anders Svensson, Gård #2C. Därmed upphörde Gård #2Ba att vara en självständig brukningenhet.

Laga skifte. Bartolds ägor lades i två skiften. Han blev skyldig att flytta. Registernummer Linnarp 2:2. År 1925 var denna fastighet delad. Hälften ägdes av Nils Jakob Larssons sterbhus och hälften av Johanna Charlotta Johansson.

Gård #2Bb

Mannen var f i Källsjö sn. Han kallas ofta Andersson i skrifterna. I familjen fanns år 1900 Emma Josefinas uä son Johan Oskar*, f 1900.

Mannen var f i Träslöv sn, hustrun och sonen i Tvååker sn. Familjen flyttade hit fr Spannarp sn och flyttade härifrån till Stenaljung 1886. År 1900 var Lars i livet och bosatt i Stenaljung.

Båda makarna var födda på Stenstorp #1. Familjen inflyttade 1884 fr Skällinge sn. Mannen var snickare. Han flyttade enl. hsf 1887 till USA. Hustrun och barnen bodde kvar här till 1891 då familjen återförenades och bodde på Ryen. År 1900 bodde makarna vid Ryen.

Carl Magnus var bror till förre åbons hustru. Han var åbo på Stenstorp #2 och bodde aldrig i Linnarp. Carl Magnus var i livet år 1900 och då ägde han troligen fortfarande denna gård.

Gård #2C

1690 års jordebok tar inte upp Sven som åbo här. Han ägde även Gård #1C. Se vid denna!

Börta Nilsdotter var en änka fr. Stensared. Bengt blev åbo på hennes gård.

Sven och hans svåger Torbjörn, nästa åbo, bytte gårdar. Sven blev åbo på Gård #1B, som var hans fädernegård. Se vidare där!

Torbjörn var tidigare åbo på Gård #1B. Familjen flyttade hit när han bytte gård med sin svåger Sven Börgesson.

Gertrud var f på Gård #1B. Bengta Börgesdotter kom fr Mjöavad, Grimeton sn, där vigseln skedde.

Nils Andersson var torpare på Omtankan. Om hustrun Margareta, se nedan vid hennes faster Anna Larsdotter!

Av domboken framgår att gården ägdes gemansamt av bröderna Torbjörn och Bengt Larssöner och deras syster Börtas måg Bengt Ambjörnsson. De sålde den 1758 till Torbjörns svåger Hans Börgesson, nästa åbo.

Hans blev 1792 stämd av Margareta Torbjörnsdotter, som hävdade att hon hade bättre bördsrätt till gården och fordrade att hon skulle få köpa den för samma pris som Hans hade givit. Men Hans kunde visa att han köpt den innan Margareta var född, så hon förlorade målet och fick dessutom böta för rättegångsmissbruk. (Margaretas svärfar var prästgårdsarrendatorn Anders Andersson - förmodligen alla tiders mest processlystne Rolfstorpsbo.)

Hans kom fr. Nackhälle, Spannarp sn. Anna var d t ovannämnde Lars Torbjörnsson. År 1769, året för Spannarps sockens äldsta bevarade hsf, var Hans Börgesson åbo i Nackhälle. Fler barn föddes där. Makarna dog där

Hans och Anna var "halvkusiner" och fick därför enl. gällande lag inte gifta sig förrän Kungl. Maj:t bifallit deras begäran att få ingå äktenskap. De blev vigda i augusti 1754, trots att de då ännu inte fått detta tillstånd, vilket nog var tjänstefel av vederbörande präst. De fick det inte förrän i december. I maj påföljande år fick de ett barn som dog strax efter födseln. Det såg alltså ut som om de påbörjat sitt äktenskapliga samliv innan de fått kungligt tillstånd därtill. De blev åtalade för detta. Deras försvar var att barnet var alldeles för tidigt fött, vilket bekräftades av barnmorskan, som dock inte ville uttala sig om hur mycket för tidigt. Makarna fick böta.

(Uppgiften om makarnas släktskap och tidsuppgifterna ovan kommer från domboken. Spannarps kyrkobok är bevarad först fr. år 1766.)

År 1763 stämde Hans Börgesson sin svåger torparen Torbjörn Larsson och åbon Per Jönsson, Gård #2B. Torbjörn hade till Per sålt sin andel i en till hemmanet hörande husbehovskvarn, vilket han ej har rätt till då han sålt sin gård till Hans. Per genmälde att kvarnen låg på hans och ej på Hans ägor. Däremot fanns på Hans ägor ett vattenfall som Per ansåg att Hans borde bygga en kvarn uti. Det visade sig vid rättegången att ägandeförhållandena för dessa båda kvarnfall var mycket invecklade och att uppgift stod mot uppgift. Uppskov gjordes i rättegången för besiktning på platsen. Sedan togs målet ej upp igen, så parterna förliktes troligen.

Hans och Anna sålde 1762 gården till Kasper Grimbeck, som sålde den ca 1765 till Per Jönsson, som 1800 sålde den till sin son Bengt Persson, som är nästa åbo.

Bengt var f på Gård #2B. Han var ca 1828 - 32 åbo på Rp #2, och blev sedan åbo på Gård #3B, som han köpt av häradsskrivare E.E. Svenonius, som samtidigt köpte hans gård i Rolfstorps kyrkby.

Bengt var den som begärde det Storskifte i Linnarp som började år 1802.

Anna Britta var f på Stenstorp #1. Britta Maria var enl. vigsel notisen fr Haxered, men var ej f i Rp sn, vilket inte heller Maria Larsdotter var. (Britta Maria var kanske f i Träslöv sn.)

Enl. bouppteckningen ägde Britta Maria vid sin död ca 160 plagg gångkläder, därav 5 klänningar, 15 kjolar, 7 underkjolar och 16 förkläden. Boet ser äv. i andra avseenden ut att ha varit rikt.

Per Bengtsson var torpare på Intageslätt vid Linnarp #3. Se vid detta torp!

Anders Bengtsson var under några år åbo på Gård #3B tillsammans med sin bror Johan Gustav. Han dog mellan 1900 och 1910.

Lars Johansson övertog troligen svågern Anders Bengtssons andel i Gård #3B.

Sven Johan Persson var åbo i Brännhult. Anna Bitta var i livet och bosatt där år 1900.

Bengt Persson blev 1823 åtalad och fick böta för att vid en auktion på Mute #11 ha misshandlat en torpare fr. Grimeton sn. Prosten Bexell intygade att Bengt var välfrejdad och hade god kristendomskunskap.

Med början 1828 bytte gården i snabb följd ägare flera gånger på följande sätt: Bengt Persson sålde till sonen Per och hans fästmö Karolina Johansdotter. De sålde 1829 till hennes föräldrar Johannes Börgesson på Kulparps kvarn, Skällinge sn, och hans hustru Kristina Andersdotter. Dessa sålde 1830 till drängen Per Persson fr. Tofta, Lindberg sn, som sålde 1833 till Anders Svensson och Anna Greta Olofsdotter. Ingen av ägarna mellan Per Bengtsson och Anders Svensson bodde nog här.

Per Bengtssons försäljning av gården till sin svärfar ledde till en process, som refereras vid Per på torpet Intageslätt.

Per Persson stämde 1830 Johannes Börgesson. När denne lämnade gården som han sålt till Per, tog han enl. Per med sig saker som hörde till fastigheten, t.ex. skåp, bjälkar, ett dörrlås och pumpstocken. Målet fullföljdes ej så parterna förliktes troligen.

Mannen var arrendator under Per Perssons tid som ägare till gården. Familjen inflyttade fr. Lindberg sn 1830 och tillbaka dit 1833.

Per deltog 1831 i ett slagsmål i Varberg. Se vid Anders Börgesson, Gård # 1B!

Anders Andersson var änkeman och torpare på Hukaredstorpet vid Torstorp, Grimeton sn.

Anders var ej f i Rp sn, utan förmodligen i Valinge sn. Han var arrendator på Skärte #7 närmast innan han blev åbo här. Anna Greta och de tre äldsta barnen var födda i Nösslinge sn.

Johan Gustav Bengtsson var åbo på Gård #3B.

Johan Petter Kaspersson var åbo på sin fädernegård Mute #5.

Anders blev 1838 åtalad för att på utmarken ha haft getter utsläppta utan tillsyn av "wallhjon". Anders medgav att detta hänt någon gång, men visade ett intyg från övriga byamän i Linnarp på att hans getter på intet vis gjort någon skada. Han fick ändå böta.

Anders och Anna Greta köpte 1842 1/4 mtl av hemmanet Torstorp #2 av en släkting till ägaren av Torstorps säteri Carl v Wolffrath. Denne stämde Anders och Anna Greta och hävdade med stöd av lagen om bördsrätt, att han hade bättre rätt till köpet än de. Häradsrätten höll med honom, så Anders och Anna Gretas köp fick gå tillbaka.

Laga skifte. Anders fick tre skiften och rätt att bo kvar. Registernummer Linnarp 2:4.

Mannen var f i Nösslinge sn och hustrun på Drängebergsslätt, Grimeton sn. Hon dog nog mellan 1897 och 1900. Olof var skrivkunnig och upprättade bouppteckningar.

Makarna köpte nog gården i två steg, 1/12 mtl ca 1850 och 1/3 mtl ca 1855.

Carl Edvard var f på Mute #7. Johan Oskar gifte sig med Hilma Sofia Nilsdotter fr. Gård #2A.

Ägare 1925 Johanna Charlotta (Olofsdotter) Johansson.

Nedanstående två åbofamiljer på Linnarp #2 har jag ej kunnat placera på rätt gård.

Anders var enl. kl åbo 1767 - 69, men kan nog ändå ha varit arrendator. I faniljen fanns hans far Bengt och mor Trina. Enl. vigselnotisen var Anders fr. Linnarp och Gunilla fr Släne, Skällinge sn.

Enl. domboken köpte makarna år 1767 av Per Jönsson och Börta Andersdotter 1/3 mtl av Gård #2B. Detta köp gick nog tillbaka.

Enl. hsf blev mannen ca 1896 åbo på 1/12 mtl av Linnarp #2. Han inflyttade fr. Obbhult med sin bror Bartold Albin, f 1879, och föräldrarna Nils Sander Andersson*, f 1833, och Johanna Britta Bartoldsdotter*, f 1837. Sönerna och modern var födda i Grimeton sn, fadern i Rp sn.

Fadern var åbo i Obbhult. Adolf Leonard gifte sig efter 1900 m Ingrid Sofia Olsson, f i Ullared 1873.

Linnarp #3, Börge Svensgård, Västergård

Gård #3A

Nils var åbo här före 1682.

Enl. mtl ogift åbo och s t föregående åbo.

Av mtl att döma var Sven under några år åbo tillsammans med de båda föregående. Det ligger nära till hands att tro att han var son, resp. bror till dem, men ingen säker bekräftelse på detta finns i källskrifterna. Han var i livet 1729 men sannolikt död 1731. Hans död är ej antecknad i socknens kyrkobok. Det hölls bouppteckning efter honom år 1733. Lars Nilsson i Ljungstorp, Gödestad sn, var bror till Sven enl. bouppteckningen.

Gunilla Nilsdotter gifte om sig med nästa åbo.

Enl. Ivar Larsson, Tvååkergårdar, var Gunilla Nilsdotters farmor f i Munkagård, Tvååker sn, och d t åbon Per Lauritsen. Börge Torbjörnsson var änkling och åbo på Munkagård, dit makarna flyttade.

Änkan Gunilla Nilsdotter blev 1728 åtalad för att på första böndagen ha bränt brännvin under gudstjänsttid. Hon nekade, men då två vittnen styrkte åklagarens påstående erkände hon gärningen, men förklarade att hon inte förstått att den var straffbar. Hon lades också till last att hon försummat gudstjänsten. Hon dömdes till böter eller i oförmåga att betala dem till 14 dagars fängelse.

År 1732 blev hon stämd av drängen Lars Svensson fr. Mute, som tjänat hos henne men inte fått ut hela sin lön. Gunilla bekräftade detta och sa att hon gjort det, därför att Lars varit olydig och självgod och dessutom slagit henne. Lars tillbakavisade hennes påståenden. Några vittnen till drängens eventuella förseelser fanns inte, så Gunilla dömdes att betala drängens hela lön och hans rättegångskostnader.

År 1737 ingav Gunilla till häradsrätten en skrift i vilken hon protesterade mot att mågen Olof Andersson sökte fasta även på den tredjedel av gården som hon ansåg vara sin. Det framkom vid rättegången att Olofs köp gått till på ett mycket invecklat sätt. Domstolen gav Olof rätt.

Jöns var enl. vigselboken fr.Torpa sn. Han dog nog inte i Linnarp.

Olof var f i Rp sn enl. vigselboken, men tycks ej finnas i födelseboken. Enl. domboken kom han fr. Obbhult, men det blad på vilket Olofs födelse i så fall borde vara noterad saknas i kyrkoboken.

Anders Olofsson var åbo på sin hustrus fädernegård Skärte #4.

Olof stämde år 1738 Lars Nilsson i Spannarp sn för att få denne att betala en skuld som uppkommit "af lega han betingat sig wid intagandet af 15 st dess swiin i ållongång på hemmanets skog". Lars motiverade den uteblivna betalningen med att Olof försummat vården av svinen och att han låtit dem följa med en "swiinedift" från Linnarps skog till Fjärås sn, varifrån Lars på egen bekostnad måst hämta hem dem. Olof genmälde att detta att vakta och vårda svinen enl. överenskommelse ej var hans utan Lars uppgift. Parterna förliktes.

"Gårdmannen" Olof Andersson meddelade 1760 häradsrätten, vilket bestyrktes av ett par av nämndemännen, att han på grund av ett svårt armbrott har svårt att försörja sig och anhöll om rättens intyg på detta, så att han skulle kunna få lägre skatt.

Det framgår av domboken att Olof och Anders Larsson i Obbhult gemensamt ägde en not med vilken de fiskade i Valasjön.

Gunilla var f på Skärte #8.

År 1776 anhöll Sven i häradsrätten om tillstånd att "til planterande af Jorpäron eller de så kallade Potatis få inhägna någon del af den dess hemman tillhörande samfälta utmarken". Han hade redan helt enl. lagen haft två nämndemän att utsyna ett lämpligt område. Detta är det tidigaste omnämnandet av potatis som jag hittat i Himle härads dombok, och kanske var Sven den förste i trakten att odla denna gröda.

Sven blev år 1778 anklagad för hembränning. Se vid Olof Andersson, Gård #1C!

Sven och Gunilla skrev 1819 ett testamente enl. vilket deras dotterdotter Beata Jönsdotter (se nedan!) skulle ärva all deras egendom. I testamentet står, att anledningen var "den innerliga kärlek och ömma omvårdnad som vår doterdoter oss . . . . . uti vår svaga och bräckeliga ålderdom bevisat". Gunilla annullerade efter makens död detta testamente. Nya förmånstagare blev Beatas föräldrar.

Jöns var f på Gård #2B.

Anders Börgesson var åbo på Gård #1B, men makarna behöll Beatas fädernegård. Hon flyttade tillbaka hit som omgift med nästa åbo.

År 1805 vid midsommartiden blev Jöns frånstulen en rödbrun häst med svart rand på ryggen, 4 år gammal. De var släppt på bete i Linnarps skog. Tjuven åkte snart fast. Han hette Lars Larsson och hade enl. domboken Frölunda socken som hemort. (Troligen Östra Frölunda sn.) Det framgår av domboken att han tidigare begått ett flertal häststölder, och att han efter denna rättegång skulle transporteras till Frosta härad för att där svara för en annan sådan stöld. Jöns häst hade han i sin hemsocken sålt till en glasförare.

Åren ca 1825 - 32 arrenderades gården av Elias Andersson, f 1794. Hans hustru hette Kristina Svensdotter. De fick här år 1827 dottern Petronella och 1829 dottern Karolina. Nästa arrendatorspar, som stannade till 1837 var Johannes Gustavsson, f 1796, g m Anna Larsdotter, f 1784. Arrendator 1837 - 41 var Bartold Niklasson, som sedan blev åbo på Gård #2Ba. Se vid denna!

Bartold kallas i kyrkoböckerna ibland Johansson. Han var f i Gällared sn. När han gifte om sig var han undantagsman.

Till familjen hörde Beatas tre barn i hennes tidigare äktenskap med Anders Börgesson, samt Inger Kristinas uä son Johan Algot, f 1874. Sonen Bengt fick Bartold och Inger Kristina när de var fästfolk.

Inger Kristina var uä dotter till en tjänstepiga på Linnarp #2. Hon var bosatt här 1897 men fanns ej i Rp sn 1900, troligen död då.

Johan August Persson var enl. vigselnotisen tillträdande torpare på Hästhagen vid Grimeton #6. De bodde åtminstone några år runt 1870 inhysta i Linnarp. De fick där barnen Johan Alfred, f 1869, och Ida Bernhardina, f 1871. Den sistnämnda reste till USA 1887 (E).

Under första hälften av 1840-talet genomfördes vid häradsrätten flera invecklade processer, som handlade om vem som skulle äga gården efter Bartold och Beata. Dessa båda makar processade dels inbördes, dels med Beatas barn i hennes tidigare äktenskap. Ägare blev till slut nästa åbopar, som inte var närmare släkt med någon av de ovannämnda.

Mannen var f i Maa, Skällinge sn, och hustrun i Brännhult.

Enl. hsf 1888 - 97 samt församlingsboken 1900 var Emma Charlotta "skollärarinna", bosatt här på gården hos modern.

Makarna sålde gården sålunda: 1/ år 1855 till Nils Jakob Larsson 1/8 mtl, Gård #3Aa, 2/ år 1876 till sonen Johan Otto 1/8 mtl, Gård #3Ab

Laga skifte. Johannes fick tre skiften och rätt att bo kvar. Registernummer Linnarp 3:4. (Denna fastighet fanns ej 1925.)

Gård #3Aa

Nils var f i stugan Alseke vid Mute #2, äv. kallad Kalvhagen, varifrån familjen flyttade hit 1855. Där var han skomakare. Johanna Albertina var född i stugan Måsen vid Rp #1, där fadern var skräddare.

Nils Johan nog g 1879 m Anna Lovisa Andersdotter fr Kulparp, Skällinge sn. De fick 1879 sonen Johan Emil. Fadern kallas i födelsenotisen dräng vid Linnarp #3. 1882 fick de sonen Carl Leander. Då kallas fadern skomakare vid Linnarp #3, likaså 1884, när sonen Birger Leonard föddes.
Sven Johan Abrahamsson var enl. vigselnotisen mjölnare fr Kvarnagård, Morup sn. Här fick de 1883 dottern Hulda Amalia.

Juliana Olivia flyttade till USA 1889.

Nils Jakob blev 1843 dömd för att ha misshandlat Olaus Andersson på Mute #10.

Makarna flyttade hit 1888. Mannen arrenderade gården de första åren. Han ägde 1925 1/8 mtl, Linnarp 3:9. Hustrun var f i Kushult.

Gård #3Ab

Hustrun var åbodotter fr. Ryen.

Gård #3B

Bengt var åbo här 1682.

Enl. mtl var Bengt soldat 1713 - 18. Första hustrun var änka efter Bonde Jönsson på Gård #3D. Andra hustrun var f på Stenstorp #1.

Per och Karin var kanske tvillingar. Vad som sannolikt är Pers eller bådas födelsenotis finns, men den är oläsbar. Om Per finns antecknat att han dog i februari 1710, 22 veckor gammal.

1727 lagfors 1/4 av frälseskattehemmanet Linnarp #3 av Bengt Persson, som ärvt 1/3 och bördsköpt 2/3 av Lars Hansson i Axtorna, Jöns Jönsson i Gödestad, Håkan Larsson i Skärte och Nils Håkansson i Bäckagård, troligen Hunnestad sn. Fasta 1732. (Lars, Jöns, Håkan och Nils var rimligen släkt med Bengt, men hur har jag ej förmått utreda. En Håkan Larsson, Skärte #8 var g m Karin Persdotter, men hon var f ca 1652 och kan därför knappast vara syster till Bengt.)

År 1758 gjorde gamla huskvinnan Anna Torbjörnsdotter ett testamente till förmån för sin brorson? bonden Nils Svensson på Mute #11 och styvdotters man nedannämnde Lars Svensson. Nils var nog f i Grimeton sn.

Lars var f på Mute #11. Han överlevde sin hustru. När han dog tycks ej vara antecknat i kyrkoboken.

Ingel var enl. vigselnotisen sockenskräddare. Makarna bodde på flera ställen i Mute och Linnarp.

Om Lars mellanhavande 1750 med Lars Jönsson, Gård #1C, se vid denne!

År 1767 blev Lars Svensson åtalad för att han på "Bönsöndagen warit på Rållstorps kyrkiewall af starka drycker öfwerlastad". Lars förnekade ej detta men androg till sitt försvar, att han "wissa tider icke skall wara wid sine fulla sinnen" eller "swagsint". Han fick böta, och det extra mycket eftersom han varit full på en helgdag.

År 1782 stämde Lars Svensson sin dotter änkan Anna Larsdotter för att hon inte gav honom den skötsel och det underhåll, som hon lovade vid arvskiftet efter hans hustru. Han sa sig ångra att han givit sina barn sin gård och allt sitt lösöre, och ville nu ha ett undantag fastställt. Som det nu var fick han tigga sig till det han behövde. Vid rättegången gick dottern med på att ge honom ett undantag som domstolen fastställde.

Nils kom enl. vigselnotisen fr Ås, Dagsås sn. Anna var änka efter Götar Persson, åbo på Mute #7. Makarna dog nästan samtidigt av rödsot.

Till familjen hörde Annas dotter Gunilla från förra äktenskapet.

Nils och Anna sålde 1786 sin på samfällda utmarken utsynta intaga Björkera till Sven Olofsson på Gård #3A.

År 1803 stämde Nils sin svåger Ingel Olofsson i Mute fär att få denne att till honom återlämna en intaga kallad Björnekärr som Ingel fått disponera. Det visade sig vid rättegången att parterna hade flera ouppklarade ömsevisa fordringar på varandra. Målet slöts med förlikning.

Britta kom enl. vigselnotisen fr Svenstorp, Svartrå sn. Hon dog som fattighjon i backstugan Månseslätt vid Linnarp #3.

Bengt blev 1810 stämd av Börge Olofsson i Ryen, g m Bengts halvsyster Greta Götarsdotter. Börge krävde att Bengt skulle visa köpehandlingarna för sitt köp av gården. Vidare skulle Bengt visa upp bouppteckningar och arvskiften efter Gretas far och sina egna föräldrar. Börge fordrade slutligen att Bengt till honom skulle lämna några persedlar som tillhörde Greta. Eftersom Bengt kunde visa upp de ifrågavarande handlingarna och förklarade sig villig att utlämna de fordrade sakerna, så nedlade Börge sin talan.

Bengt blev 1813 åtalad och dömd till böter för att ha sålt brännvin i små mängder. Böterna blev extra höga därför att han även sålt på någon helgdag. Han nekade men åklagarens vittnesbevisning var övertygande - för en gångs skull, för det var vanligen svårt för åklagaren att få någon att vittna i denna typ av mål.

Britta Larsdotter blev år 1814 åtalad för att medelst kvävning ha dödat sitt barn strax efter det att hon fött det. Den rättegång som följde var mycket omfattande, inte bara därför att hon misstänktes ha begått ett svårt brott, utan också därför att omständigheterna under vilka brottet blev begånget var så säregna. Dessutom måste en dom efter ett brott av ifrågavarande slag underställas hovrätten för prövning, och i detta fall återförvisade Göta hovrätt målet till häradsrätten, varför hela rättegången måste genomföras på nytt och ännu grundligare.

Brottet torde ha tillgått sålunda: Britta kom en dag in till grannhustrun Inger Bengtsdotter och förklarade att hon kände sig sjuk och bad att få vara en stund hos henne. Inger lät då Britta slå sig ner på en stol i sitt kök, varefter hon gick därifrån för att utföra någon syssla. När hon efter en stund återkom tillsammans med en annan grannkvinna fann de, att Britta fortfarande satt kvar på stolen, men att det under kjolarna och mellan hennes lår låg ett nyfött barn som var dött. Britta hävdade, liksom vid rättegången, att barnet var dödfött, och de båda grannkvinnorna ansåg att detta var troligt. Men de tyckte det var underligt att hon så kunnat behärska sina smärtor, och att hon verkade så likgiltig för det som hade hänt. Viktigt var att en doktor Piltz i Varberg, som obducerade det döda barnet, kom fram till att det levde när det föddes och att det blivit kvävt.

Vid rättegången framkom att Britta tidigare haft ett missfall, och att det i bygden då cirkulerat ett rykte att hon själv framkallat detta missfall. Sockenborna tycks ha ansett att Britta var ganska underlig, och det hade pratats en hel del om henne. Hon förhördes mycket ingående om omständigheterna vid sitt missfall, och det framkom att hon vid det havandeskapet snört sig hårt och låtit åderlåta sig. Detta kunde tas som ett försök att framkalla ett missfall, men räckte ej som bevis.

Domstolen kom fram till att det var sannolikt att Britta kvävt barnet genast efter det att det var framfött, men att det ej gick att säkert bevisa detta. Därför kunde hon ej straffas. Men hon blev som det hette "ställd under framtiden", vilket innebar att hon ej frikändes, och att målet t.v. nedlades för att tas upp igen, om nya omständigheter framledes skulle komma i dagen. (Nu gällande svensk lag tillåter inte något sådant förfarande. Nu blir man antingen frikänd eller förklarad skyldig.)

Men domstolen ansåg det bevisat, att hon genom att föda barnet på detta sätt hade förfarit vårdslöst, och därigenom berövat det livet, om det varit levande vid födseln. Hon dömdes till 16 dagars fängelse vid vatten och bröd, vilket nog ansågs vara ett milt straff.

Britta och henns man berättade vid rättegången, att det döda foster som Britta födde när hon fick missfall, blev av henne inlindat i linnelappar och lagt i en liten låda som fanns i huset. Och när det blivit mörkt samma dag for mannen och en annan bonde till kykogården och grävde ner lådan där, sedan de först besökt prosten Bexell och bett om lov. Och prosten omtalade för domstolen, att det var så man på denna orten vanligen förfor med ofullgångna foster.

År 1822 blev Bengt stämd för en skuld till sin dräng Erik Nilsson. Skulden uppstod 1819 och hade bara ha vuxit, då Bengt inte kunnat betala räntorna. Erik anhöll i sin stämning att Bengts gård skulle tas i mät. Bengt inlämnade en lång skrivelse som börjar sålunda: "Olycklig och innesnärjd af blodsugande procentares försåtliga tillställningar att småningom genom list sätta mig i obeständ . . . ." Skrivelsen är i forsättningen variationer på detta tema. Bengt beskriver hur Erik mer och mer tar befälet på gården och gör som han vill där. Bengt vädjade till rätten att skydda honom för denne "inkräktare", som snart har ätit ut honom från gården och gjort honom och hans hustru till tiggare. Skrivelsen är mycket rörande. I en senare skrivelse tillbakavisr Erik alla Bengts påståenden och framställer sig själv som en rättskffens man som gjort Bengt en mängd tjänster och bara fått otack. Han påpekar att sådana äreröriga tillvitelser som Bengt kommit med är straffbara. Han vann så småningom målet.

År 1843 blev Britta, som nu var änka och hade undantag på gården, åtalad för att man hos henne hade hittat honung som stulits från torparen Magnus Olofsson i Obbhult. Denne upptäckte en morgon, att någon under natten stulit två bikupor som stod utanför hans hus. Han kunde sedan följa spår i daggen och sanden vilka ledde till Brittas hus, där länsman senare påträffade honung som gömts undan på ett par skilda ställen. Britta påstod sig då ej veta hur honungen kommit in i hennes hus. Under rättegången lämnade hon en helt annan version, och då denna bevisligen var falsk, ansåg häradsrätten att hon var skyldig till stölden.

Britta blev 1847 åtalad för att man hos henne funnit matvaror, som att par veckor tidigare stulits vid ett inbrott hos änkan Britta Johansdotter på Mute #1. Den åtalade Britta påstod att matvarorna inte var hennes utan tillhörde en dräng som en tid bott hos henne. Hon dömdes till böter eller fängelse vid vatten och bröd i 7 dagar och uppenbar kyrkoplikt i Rolfstorps kyrka.

Gården arrenderades sannolikt under åren 1822 - 24 av Lars Larsson, som senare blev torpare vid Mute #7.

Denna familj kom fr. Fagered sn (ev. pastorat) och flyttade tillbaka dit. Gården såldes på konkursauktion till häradsskrivaren E.E. Svenonius som 1830 sålde den vidare till nästa åbo.

Bengt var förut åbo på Gård #2C. Se vid denna! Därefter var han åbo på Rp #2, varifrån han flyttade hit med sin stora familj.

Han köpte 1832 1/8 mtl av Gård #3D, d.v.s. halva gården.

Laga skifte. Bengt fick två skiften och rätt att bo kvar. Registernummer Linnarp 3:2.

Johan Gustav var s t föregående åbo. Han var döpt så, men i de många rättegångsprotokoll som han förkommer i kallas han alltid Johannes. Under ett antal år, troligen 1851 - 58, hade han gården ihop med sin bror Anders, vars andel sannolikt övertogs av svågern Lars Johansson. Anders och Lars med sina familjer finns upptagna efter nästa åbo (Johan Biktornius Johansson).

Sara Beata var f i Nösslinge sn och var vid vigseln åbodotter på Gård #2C.

Juliana Sofia hade en uä son Carl Algot, f 1884. Hennes man Nils Johan var åbo i Obbhult. Makarna bodde där år 1900.

Sven Johan Andersson var åbo på Mute #10. Han flyttade med sin familj till USA 1885.

Johan Gustav blev 1837 åtalad efter angivelse av Anders Börgesson på Gård #10 för att ha slagit Anders son Olaus. Johan Gustav inlämnade till rätten en försvarsskrift, i vilken han hävdade att han och Olaus bara brottats i all vänskaplighet. Vittnesmål stödde i någon mån åklagaren. Johan Gustav vidgick vid rättegången att han givit Olaus några slag men förnekade att han skadat honom. Hans dömdes för sabbatsbrott och för slagen till böter, eller 8 dagars fängelse för det fall att han ej förmådde betala böterna.

För att ge läsaren ett prov på hur dåtida inlagor till häradsrätten kunde vara skrivna följer här Johan Gustavs skrivelse ordagrant återgiven:

Ödmjuk Talan (Ordet ödmjuk är senare överstruket.)

Jag knappast hunnitt till den ålder att jag wet wad Relions Ordning jag är stadd i werlden förän dess medföljande Ränkor(?) Bemöta min Oskuld. Med den af Herr Lansfiskalen Sällgren på mig utwerkade stämning för att jak skolatt 4de Böndagen slagitt Anders Börgessons son på No 10 mutene. Warpå jag får inför Wälofl. Domstolen aflämna min Enfalldiga förklaring. Det allom från åldriga tider gångbara Barnanöjett att bland sina Lekekamrater söka umjänge har wäl icke häller waritt utelämnatt host mig i detta afseende, som den söndag som förmält är, Klockan 6. om Eftermiddagen Blef af min Fader Befald att se Efter wåra Kreatur. Och under detta ärende träffade på min faders ägor omförmälte Olaus Andersson på mutene Ögård, som war min åldrige Lekkamrat jemte några flere gossar af samma ålder. Och under detta sammanträde företoge wi Ett och annatt wänskapsnöje samt Efwen Bröttjades som wi på wårt språk kallar, som detta ofta händer bland Gosse Barn. Warpå Efwen jag och omnemnde Olaus ochså täflade utan att jag tänkte att det skulle kunna räknas warken för wrede slagsmål Eller någott annatt Groft förhållande. Detta Hoppas jag fast jag knapt ännu Ej wet warken högra Eller wenstra sidan att denne wällofl. Domstol täckes lemna mig Ett nådigt Öfwerseende. Och icke gifwer Anders Börjessons afwunsinta och inweklade angifwelse någon framgång att wårt Barnalekar till slagsmål och wåldsamheter ty det är af mig aldeles oförtjent. Att Herr Lansfiskalen uptagitt detta mål deröfwer kan ingen undra, då angifware komma som kunna med de Ljufligaste utal och mångdubbelt utryck saken till det wersta utyda. Men hoppas dock att af denne Rättwise domstol warde Befriad.

Linnarp Wästergård

Johan Gustaf Bengtsson

Det ser ut som om Johan Gustav inte bara formulerat skrivelsen utan också själv skrivit ut den. Han var vid tillfället 16 år gammal.

År 1843 blev han åtalad för att han vid en majstång i Mute en lördagskväll vid midsommartid detta år skulle ha överfallit och slagit skomakaren Johannes Bengtsson på Mute Ljung. Den åtalade dömdes till böter, eller 4 dagars fängelse vid vatten och bröd.

Han blev vid samma ting åtalad för att han i september detta år med en sten skulle ha överfallit och slagit en dräng från Torstorp som kom körande genom Linnarps by med ett lass ved. Den överfallne blev enl. egen utsago så illa skadad i huvudet att han en tid måste vårdas på sjukhus. Eftersom vittnen till händelsen saknades måste domstolen frikänna Johan Gustav.

Vid en auktion i Grimeton år 1849 blev drängen Johannes Bengtsson från nämnda socken enl. sin polisanmälan övarfallen och svårt misshandlad av böderna Johan Gustav och Sven Bengtssöner. Johan Gustav försvarade sig vid rättegången med att påstå, att han vid ett par tillfällen under det senaste året på allmänns landsvägen blivit överfallen och okvädad av Johannes. Och vid ifrågavarnade auktion var det han, Johan Gustav, som blev överfallen av Johannes och då blivit tvungen att i självförsvar ge denne några slag. Som tillhyggen vid slagsmålet hade tjänat en skaftlös yxa och ena halvan av ett gångjärn, som Johannes enl. Johan Gustav tagit upp ur en ficka.

Slagsmålet hade skett mitt i en folksamling, så åklagaren hade fått ihop hela 15 vittnen, vilka var eniga om att slagsmålet varit våldsamt och att Johan Gustav "vunnit", men oeniga om vem son hade börjat det. Sven Bengtssons deltagande tycks ha bestått i att han vid ett tillfälle höll fast Johannes.

Både Johan Gustav och Johannes dömdes till böter och att ersätta vittnena för deras resekostnader, vilket senare på grund av deras stora antal blev drygare än böterna. Sven Bengtsson frikändes i brist på bevis.

Åklagare i målet var den länsman Fredrik Kjellman som blev så illa misshandlad av Johan Gustav m.fl. under det s.k. Muteupproret.

En höstkväll år 1845 var några berusade personer, bland dem Johan Gustav, på väg hem till fots från Köinge marknad. Vid Rambäcken på gränsen mellan Köinge och Svartrå socknar blev nyssnämnde plötsligt vred på en dräng från Skällinge, överföll honom och knivskar honom illa i ansiktet och på halsen. För detta dömdes Johan Gustav till skadestånd, böter, fängelse och 6 månaders straffarbete.

Bland handlingarna i detta mål finns ett intyg från prosten Bexell för Johan Gustav, om vilken Bexell bl.a. skriver att han "gjort sig känd för benägenhet till dryckenskap och derunder för ohejdade utbrott af ett våldsamt sinnelag".

Johan Gustav deltog mycket aktivt i Muteupproret och fick sitta i fängelse efteråt.

Första hustrun var f i Stensared, andra i Brännhult. Johan Biktornius ägde gården 1925.

Nedanstående två familjefäder var i tur och ordning åbor på denna gård tillsammans med sin bror, resp. svåger Johan Gustav (se ovan!).

Anders var f på Gård #2C. Här var han åbo ca 1851 - ca 1858 tillsammans med sin bror Johan Gustav. Han blev senare åbo i Bråtås där han var bosatt år 1900. Han dog nog före 1910. Hustrun var född på Gård #3D.

Anders blev åtalad år 1846 för att en söndagskväll vid dans vid en majstång på Torstorps utmark "med livsfarligt vapen ha sårat" skomakaren Johan Gustav Persson vid Mjöavad, Grimeton sn. Anders nekade, men då misshandeln hade skett i en stor folksamling, hade åklagaren inte svårt att finna vittnen, som dock var oeniga, varför domstolen gav Anders möjlighet att värja sig med ed - "svära sig fri". Eftersom han försummade detta blev han dömd till böter, som blev extra dryga därför att brottet var begånget en sabbatsdag. Bland handlingarna i målet finns ett prästbetyg i vilket det bl.a. står, att Anders var känd för benägenhet till dryckenskap och slagsmål.

Anders deltog med iver i Muteupproret och fick sitta i fängelse för det.

Lars var f på Ugglarp #2. Här var han åbo ca 1858 - 1868, varefter han blev åbo i Stenaljung. Fler barn föddes där. Mot slutet av 1870-talet flyttade han till USA och hustrun och åtminstone delar av barnaskaran följde efter senare. Helena var syster till föregående åbo. Hon

emigrerade 1882 (E).

Gård #3C

Makarna dog före 1695.

Helge blev åbo före 1682.

Dottern Inger, också kallad Ingegerd, är dokumenterad både av mtl och domboken. Hon flyttade till Lundby med maken som var änkling, när de gifte sig.

Inger var f på Trönningenäs, Lindberg sn. Vigsel i Träslöv sn.

Helge var åbo på Spekås, hustruns fädernegård.

Elin och hennes man var nog ej vigda i socknen. De fick barnen Börge, Börta och Per, födda resp. 1749, 1752 och 1755. De båda äldsta var födda på gården, det yngsta i en stuga vid Linnarp #3. Var Olof kom ifån och har jag ej kunnat utröna. Mtl 1755 säger att han blev "enrollerad", vilket väl betyder att han blev båtsman. Åren 1760 - 63 bodde familjen på Bocksten vid Spekås och flyttade sistnämnda år från socknen, troligen till Hunnestad. 1760 fick de sonen Nils som var far till den Olof Nilsson som 1812 blev åbo på gården.

Gården var oskiftad till 1754 och brukades av änkan och de hemmavarande sönerna. Deras andelar köptes då av Lars den yngre.

I Lars bouppteckning står att han dog 1776-08-10. Detta står ej i kyrkoboken. Britta kallas Jönsdotter i sin dödsnotis och i domboken.

Britta stämde 1781 sin måg Elias Larsson i en tvist om hennes undantag. Parterna förliktes strax innan rättegången skulle börja.

Elias kom enl. vigselnotisen fr Karagård, Gödestad sn. Vigseln skedde där.

Av domboken framgår att Karin år 1785 var förlovad med Jonas Kristiansson fr. Kinnared sn, men hon gifte om sig med nästa åbo.

I vad som nästan säkert är Sven Bengtssons dödsnotis kallas han Lars Bengtsson. Vigselnotisen säger ej varifrån han kom, men uppgifter i hans bouppteckning pekar mot Fagered sn. Karin gifte om sig med nästa åbo.

År 1806 blev änkan Karin Larsdotter stämd av döttrarnas förmyndare, som ville ha boet efter hennes man utrett. Anledningen var att Karin på sistone varit sinnessvag. Häradsrätten beslöt att parterna borde sammanträda på hennes gård för att försöka reda ut problemen.

Enl. hsf fick Inger en uä dotter Anna Beata. Det är antecknat att hon varit amma i Varberg hos rådman Lundqvist 1823 och kom tillbaka hit 1824, så dottern var väl f i Varberg.

Carl var inte åbo. Han var dräng på gården när han gifte sig.

1811 stämde döttrarna Anna och Inger sin mor Karin Larsdotter, sin halvsyster Lena Eliasdotter samt hennes man Sven Månsson. De hävdade att deras mor var vansinnig, och att de ensamma skötte henne, så att de ej kunde tjäna pengar och därför var så fattiga att de fick gå nästan nakna. De påstod vidare att modern av sin måg Sven, som annars inte alls brydde sig om henne, hade lockats att till honom sälja sin giftorätt i hemmanet, vilken Anna och Inger tyckte sig vara berättigade att ärva.

Karin medgav i rätten att hon blivit lockad och tubbad att skriva på köpebrevet och ville att köpet skulle gå tillbaka. Sven Månsson hävdade att han på ett lagligt sätt köpt 1/24 mtl av Karin och hennes senare avlidna man Carl Matsson. Han påstod att det var för några år sedan som Karin var sinnessvag, vilket hon ej var då hon gifte sig med Carl, för då hade vigseln ej fått ske. Att Sven såsom bosatt i Gödestad skulle kunna vårda Karin var ej att begära.

Parterna förliktes. Köpet gick tillbaka, och man kom överens om att gården ej fick säljas med mindre än att alla i denna rättegång inblandande parter var överens därom. Den såldes året därpå till Anna och hennes fästman.

Olof var f Hunnestad sn. Makarna var tremänningar. De sålde 1828 gården till Anders Börgesson på Gård #1B och köpte 1830 en del av hans, nämligen Gård #1Ba. Se vidare vid denna!

Makarna flyttade hit fr. Gård #1B. Se vid denna! Änkan och hennes barn sålde i ett par omgångar sina ärvda andelar till nästa åbo, den sista hemmansdelen på auktion år 1848.

Laga skifte. Gården var medan skiftet pågick under exekution, så äganderätten var oviss. Ägorna lades i två skiften och husen fick ligga kvar. Registernummer Linnarp 3:5. (Denna fastighet existerade inte år 1925.)

Gustav f på Gård #2B. Han var först åbo på Gård #1Bb och sedan här. Se vid Gård #1Bb! Familjen flyttade till Morup sn 1853.

Gustav sålde gården till Andreas Larsson och Johannes Andersson, som lät en lantmätare klyva den i två delar som de fördelade genom lottning. Andreas del fick registernummer Linnarp 3:7 och kallas här Gård #3Ca. Johannes del blev Linnarp 3:6 och Gård #3Cb.

Gård #3Ca

Mannen var f på Skottgården, Grimeton sn, hustrun i Tölö sn.

Andreas sålde halva gården till nästa åbo och halva till Johan Adolf Bartoldsson, Gård #3D.

Vid en entreprenadauktion i Spekås i april 1873 blev "skötsel samt vård och underhåll" för flickorna Maria Elisabet och Albertina Lovisa sålt till lägstbjudande. Den äldre flickan gick till Anders Samuel Johansson i Hagen vid Grimeton #6 för 30 riksdaler och den yngre till Sven Anton Andreasson vid Torstorp #2 för 36 riksdaler per år. (Det protokoll som fördes vid auktionen är bevarat.)

Mannen flyttade år 1859 hit fr. Ullared sn, där han var född. Första hustrun var f på Aleslöv #1 och andra i Svartrå sn. Hon var tidigare g m Carl Aron Nilsson, åbo på Mute #3.

Familjen flyttade 1871 till Spekås där mannen blev arrendator. Senare bodde familjen inhyst på Gamla Stenbäckshult vid Linnarp, där han var träskomakare. År 1882 flyttade familjen till Mute #9, där mannen blev torpare. Det var han ännu år 1900.

Josefina Paulina var gift med snickaren Sven Johan Göthberg, när de utvandrade fr. Haga församling i Göteborg.

Andreas kallas så i hsf men var döpt Anders. Han var uä s t pigan Anna Lena Gunnesdotter, lösdriverska enl kyrkoboken, skattskriven i Mute. Vid vigseln och vid äldsta dotterns födelse var han torpare på Bränna vid Spekås. Familjen flyttade ca 1876 till Ryen, där Andreas blev åbo. Hela familjen fortsatte till USA 1890.

Hustrun var f på Gård #2Ba. Hon sålde 1877 1/16 mtl till änkan Johanna Lena Börgesdotter, som sålde 1879 till Carl Johan Carlsson och hans hustru Albertina Lovisa Svensdotter, som sålde 1881 till Johan Adolf Bartoldsson, Gård #3D. Därmed upphörde denna gård att vara en självständig brukningsenhet.

Ovannämnda Johanna Lena Börgesdotter, f 1837 i Landa sn, bodde här 1877 - 79 med 6 barn, födda under åren 1864 - 75.

Ovannämnde Carl Johan Carlsson, f 1845 i Valinge sn, bodde här 1879 - 81 med hustru och två barn

Gård #3Cb

Av familjemedlemmarna var bara yngsta barnet fött i Rp sn. Familjen flyttade hit fr. Kärratorpet vid Hult, Grimeton sn och bodde kvar tills mannen var död, då den skingrades. Änkan Helena fick 1858 en uä son August Edvard, död efter 14 dagar. Hon gifte år 1859 om sig med änklingen Niklas Olofsson, torpare på Gökulla. Se vidare där!

I sin dödsnotis kallas Johannes muraren och åboen.

Åren 1859 - ca 1870 ägdes och brukades gården troligen av Lars Johansson Gård #3B.

Alla utom de de tre yngsta barnen var födda i Grimeton sn, varifrån familjen inflyttade 1871. Elias dog nog mellan åren 1897 och 1900.

Mannen var f i Älvsered sn. Han ägde år 1925 1/8 mtl, Linnarp 3:6.

Husfadern i följande två familjer var gift dräng eller arrendator hos Karin Larsdotter.

Familjen fanns på gården 1806 och flyttade till Lindberg sn 1808. Makarnas ålder var 1806 enl. hsf 43, resp 40 år. Barnen var mellan 7 och 13 år. Ingen i familjen tycks vara f i Rp sn.

Mannen var f i Stensared och hustrun i Gässlösa. Makarna bodde här när sonen föddes och flyttade till Träslöv sn 1815.

Gård #3D

Bonde blev åbo här före 1682. Han var f på Spekås. Anna gifte om sig med Bengt Persson, Gård #3B.

Om Bondes juridiska mellanhavande år 1750 med Lars Jönsson, Gård #1C, se vid denne!

Bonde och Anna hade kanske en dotter Gunilla, f ca 1703, enl. domboken i Linnarp, som 1734, då hon var en på Högen vid Torstorp, Grimeton sn, bosatt änka blev åtalad för att ha fått ett uä barn som hon "lagt i lönn". Hon biträddes vid rättegången av sin fästman, drängen Hans Svensson. Hennes avlidne man hette Anders Larsson, enl. domboken d 1734-12-27 (ej d då enl. Grimetons eller Rolfstorps kyrkoböcker). Fästmannen sa sig vara far till barnet. Föräldrarna sammanbodde troligen då födseln skedde. Barnet dog nog snart.

Börta Svensdotter var f på Ugglarp #3. olfer har jag f-året 1669

Gunillas död är ej noterad i kyrkoboken. Hon var i livet 1788. Hennes make Olof Larsson var f på Skärte #9 och var åbo där.

Första hustrun var ej vigd i Rp socken, så hon var nog inte född där. Hennes död är ej antecknad i kyrkoboken, men domboken ger ett ungefärligt årtal. Andra hustrun kom enl. vigselnotisen fr Hakestad, Köinge sn. Vigseln skedde i Okome prästgård.

Anna Bondesdotter dog här på gården. Enl. sin bouppteckning var hon g m skomakaren Nils Andersson och hade en 4-årig dotter Gunilla, som nog ej var f i Rp sn. Föräldrarna var inte vigda där.

Jöns Bondesson var åbo i Skällinge kyrkby.

År 1771 stämde pigan Inger (i domboken Ingegerd) Bondesdotter sin far för att få honom att redovisa hennes mödernearv. Enl. fadern bestod detta arv av moderns kläder, vilket han med hjälp av bouppteckningen av år 1742 sökte bevisa. Han uppvisade också bouppteckning och arvskifte efter sin andra hustru. Enl. detta arvskifte hade Ingegerd blivit tilldelad en rödstjärnad ko och en röd kviga, plus några småsaker. Fadern anhöll om att t.v. få behålla dessa kreatur, vilket pigans ombud bestred. Häradrätten dömde att hennes innestående arv genast skall levereras till hennes förmyndare, varefter denne på auktion skulle försälja egendomen och slutligen placera pengarna mot ränta.

Enl. vigselnotisen båda makarna fr. Linnarp, men Ingrid var ej f i Rp sn. Hon kom kanske fr. Strömma, Karl Gustav sn.

Mycket märkligt: Lars och Ingrid står i kyrkoboken tydligt uppgivna som barnens föräldrar. Hade Anna Britta varit ett utomäktenskaplig barn skulle detta säkert ha stått i kyrkoboken. Lika tydligt står att makarna vigdes 1806. Man kan tänka sig att Lars hade två fruar med samma namn, men då skulle första fruns död varit antecknad i kyrkoboken och han skulle ha kallats änkling i vigselnotisen 1806.

I hsf 1822-24 finns om Lars svårläst anteckning att han på många år ej besökt kyrkan eller nattvardsbordet.

Anna Britta fick 1823 en dotter Inger Britta, f i Rp sn. I födelseboken kallas dottern "oäkta", men hsf har en svårtydd anteckning, som troligen säger att prästen inte vet om hon möjligen i en annan socken blivit kyrktagen som äkta hustru. Hon var nog död när prästen skrev detta. Hon dog enl. kyrkoboken av nervfeber 7 månader efter dotterns födelse.

I ett testamente som Lars Bondesson 1832 upprättade till förmån för sin hustru, sa han sig under hela sin levnad ha varit sjuklig.

Han blev 1777 stämd av Lena Larsdotter, då hustru till en backstuguman i Ryen, men tidigare anställd som piga av Lars. Hon krävde honom på 21/2 års lön som hon ej fått. Lars svarade med att stämma henne för att hon ej betalat för en mängd tjänster han gjort henne. Det visade sig under rättegången, att deras respektive ekonomier varit på ett invecklat sätt sammanflätade i varandra, och att deras relation nog inte varit ett rent husbonde - piga - förhållande. Vid nästa ting infann sig ingen av parterna, varför häradsrätten lät målet falla. Förmodligen hade de gjort upp i godo.

1812 stämde ovannämnda Gunilla Nilsdotter sina morbröder Lars och Jöns Bondessöner. Hon ansåg sig äga sitt morsarv i form av en andel i gården och ville, antingen att morbröderna köpte hennes andel, eller att hon köpte deras andelar. Morbröderna hävdade att de år 1797 köpt Gunillas andel av hennes man Olof Andersson och visade papper på detta. Gunilla genmälde att denna handel gjordes upp på en krog i Varberg utan hennes vetskap och gillande, och att någon annan skrivit hennes namn på köpehandlingen, som häradsrätten alltså borde förklara ogiltig. Parterna förliktes nästa gång målet togs upp i rätten på så sätt att morbröderna på ett riktigt sätt köpte Gunillas andel.

Av domboken 1819 framgår att Lars och Jöns Bondessöner hade krånglat till äganderättsförhållanden till fädernegården ordentligt.

År 1822 stämde Lars sin svägerska Inger Andersdotter i Skällinge. Han påstod i rätten att "ett rykte går", att det testamente hennes avlidna man Jöns Bondesson år 1821 skrivit till hennes förmån tillkommit genom tvång från hennes sida. Lars ville att häradsrätten skulle undersöka hur testamentet tillkommit. Domstolen fann sedan flera vittnen hörts, att att det upprättats under hot mot en mycket sjuk och svag man. Därför förklarade den att det var ogiltigt. Lars intresse för saken kunde bero på att Jöns vid sin död ännu ägde en del av fädernegården.

År 1822 såldes gården på auktion för gäldande av Olof Anderssons i Ljungstorp, Gödestad sn, fordran hos Lars Bondesson. Olof Andersson var g m en systerdotter till Lars. Köpare var drängen Jöns Svensson i Kullagård, Veddige sn. Jöns sålde gården 1824 till drängen Anders Larsson fr. Bösarp, Skällinge sn, och pigan Beata Olofsdotter fr. Ljungstorp, Gödestad sn. Denna handel blev 1825 vid tinget utsatt för bördsklander. (Beata var d t Olof Andersson och Gunilla Nilsdotter.)

Lars Bondesson å sin dotterdotter Inger Lena Bengtsdotters vägnar stämde 1825 Anders Larsson och hans hustru Beata Olofsdotter, som då var ägare till gården, sedan den sålts på auktion 1822. Lars hävdade att dotterdottern genom sin börd hade bättre rätt till gården än Anders och Beata. Och nu både ville och kunde han köpa gården för dotterdotterns räkning. Parterna förliktes genom att Anders och Beata gav Lars och hans hustru undantag på gården och förband sig att ge Inger Lena uppehälle, kläder och omvårdnad m.m. till 14 års ålder.

Anders var f i Bösarp, Skällinge sn och Beata i Ljungstorp, Gödestad sn. Hon var barnbarn till förre åbons syster.

Anders och Beata hade först 1/4 mtl. De sålde 1828 hälften till nästa åbo. På utmätningsauktion 1832 såldes återstoden till häradsskrivaren E.E. Svenonius. Han sålde sex veckor senare denna hemmansdel till Bengt Persson, Gård #3B.

Nils var f på Rp #10, Anna Lovisa på Knutsböke. 1833 blev mannen åbo på Rp #10, dvs prästgårdsarrendator. Ytterligare 7 barn föddes där. Dottern var f här och sonen i Stenaljung, där fadern var åbo någon tid.

Dottern g 1853 m Anders Bengtsson, åbo på Gård #3B.

Kasper var f i Rolfstorps kyrkby och bror till förre åbons hustru. Deras far Bartold Andreas Grimbeck var tulltjänsteman och åbo på Knutsböke. Innan Kasper flyttade hit var han torpare på Rampan vid Mute.

Hustrun Kristina var f i Hestra sn. Hennes mor, änkan Anna Kristina Persdotter, f 1778, tillhörde familjen.

Den yngre dottern Johanna Beata föddes i januari och levde en dag. Systern Severina Beata föddes i december samma år.

Nils Aron var först åbo här och sedan på Gård #1A som var hustruns fädernegård. Hans föräldrar bodde från år 1868 hos honom.

Sven Johan Jönsson var skräddare och bosatt på Måsen, en stuga vid Rp #1, där han också var född. Britta Kristina var hans andra hustru. Hon fick 1843 en uä d Johanna, d samma år, och 1846 en uä dotter Vilhelmina.

Anders Persson kom fr Björris, Nösslinge sn, var senare åbo i Vik, Nösslinge sn.

Carl Magnus Johansson var snickare. Han var f på Aleslöv #2. Familjen bodde i Aleslöv, senare i Stenstorp och till sist i Valinge sn.

Johan Gustav Axelsson var f på Säm #1, Valinge sn.

Laga skifte. Kasper fick sina ägor utlagda i två skiften och han blev ålagd att flytta. Registernummer Linnarp 3:3.

Flyttade till Gård #1:1. Se vid denna!

Mannen var f på Ryen men hans far blev 1841 åbo på Gård #2Ba. I hsf 1888 - 97 och församlingsboken 1900 finns antecknat att han var intagen på mentalsjukhus. Hustrun var f i Karl Gustav sn.

Mannen var torparson fr. Rp #4. Hustrun var f i Djurarp, liksom de båda äldsta barnen.

Ägare 1925 Carl Alfred Carlsson. Han ägde Linnarp 3:3 och 3:7.

TORPARE OCH BACKSTUSITTARE

I Linnarp har det funnits relativt få torp och backstugor. Och det tycks inte ha funnits några före ca 1750.

Backstuga vid Linnarp

Ingemar Olofsson

Enl. mtl 1755 var mannen var krympling och gift.

Stenbäckshult vid Linnarp #1

Torpet låg på mark som tillhörde Gård #1Ba. I hsf 1853-61 kallas det Gamla Stenbäckshult. Dess areal var 4 geometriska tunnland.

Sven var nog inte f i Rp sn. Inger var f på Gård #3C. Anna kom fr. Skärte #8. Enl. hsf led hon av en ögonsjukdom. Dottern var f här.

Anders Olofsson var torpare på Nya Stenbäckshult vid Linnarp #1.

Abraham var torpare och skomakare. Han var f i Karl Gustav sn, inflyttad 1868 fr. Ljungstorp, Gödestad sn. Anna var f i Norby, Spannarp sn. De bodde här tills de dog.

Nya Stenbäckshult, torp vid Linnarp #1

Mannen var f på Bråtastocken vid Hovgården och hustrun på (Gamla) Stenbäckshult. De flyttade hit fr. Ryen 1860. De dog här.

När Sven August föddes var föräldrarna fästefolk och tjänstefolk på Spekås.

Stora Stenbäckshult, torp vid Linnarp #1

Mannen var f i Grimeton sn. Han dog nog mellan 1897 och 1900. Hustrun var f på Gård #2B. Makarna flyttade hit ca 1859.

Axellid, stuga eller torp vid Linnarp #2

Anders tas upp i mtl 1785 och kallas avskedad adelsryttare med söner Sven och Nils. Några andra spår än Kaspers födelse tycks ej finnas i Rolfstorps sockens kyrkobok.

Familjens bostadsorter, alla årtal är ungefärliga: 1780 - 81 Margaretas föräldrarhem, 1781 - 85 Brännhult, 1785 - 90 Mute #5, 1790 -95 backstuga vid Linnarp #3, 1795 - 1827 här och från 1827 till Ingels och hans andra hustrus död Knallatorpet vid Mute #2.

Ingels födelse är ej antecknad i socknens kyrkobok, men han var nog f på Mute #5. Före sitt giftermål var han skräddare. Enl. domboken var han saltpetersjudare år 1803.

Margareta var f på Gård #3B och Inger i Brännhult. Den sistnämnda var tidigare g m Nils Hansson, torpare på Knallatorpet vid Mute #2, dit Ingel flyttade när han gifte sig med Inger.

I bouppteckningen efter Ingel tas äv. en son Sven upp, och äv. i denna efter Inger 1838, i vilken det står att han då bodde i Göteborg.

Nils var åbo på Uggalrp #1, sedan arrendator och torpare i Säm, Valinge sn. Hustrun var fr. Säm.

Lars var torpare på Lyserna vid Mute och Bengt på Axellid vid Linnarp #2.

Ingel blev år 1779 åtalad därför att han var starkt misstänkt för att ha stulit Rolfstorps kyrkas kassa som förvarades hos kyrkvärden Eskil Johnsson i Obbhult. Han blev friad därför att han kunde prestera ett fullgott alibi.

Bengt var s t föregående torpare. Hsf kallar honom omväxlande torpare och arbetskarl. Hustrun var nog f i Älvsborgs län. Makarna flyttade hit ca 1820 och barnen var födda här. Kyrkobokföringen och domboken uppger följande övriga bostadsorter för familjen: Lyserna, Bråtalid, Mute Ljung och Knallatorpet. Till Bråtalid flyttade nog familjen ca 1840.

Nils Petter var torpare eller gift dräng på Bråtalid vid Mute #3. Efterträdde fadern som torpare där.

Bengt blev 1838 åtalad för att ha hyst sin försvarslöse son Lars Magnus. Bengt infann sig ej till rättegången då han ej kunnat nås med en stämning, emedan han enl. åklagaren drev omkring i bygden. Ej heller till nästa ting hade länsman spårat upp honom. Bengt hävdade, när man till slut hade fått tag i honom, att sonen trots försök ej kunnat få någon tjänst. Åklagaren kunde ej motbevisa detta, och därför ogillades åtalet. Både Bengt och Lars Magnus hade enl. domboken vid denna tid i regel bott hos Bengts far Ingel på Knallatorpet.

Bengt blev år 1844 överfallen och så svårt misshandlad av skomakaren Johannes Börgesson på Mute Ljung att han enl. egen utsago blivit blind på ena ögat och fått försämrad syn på det andra. Huruvida dessa men var bestående framgår ej av domboken.

Mannen var torpare. Av familjemedlemmarna var bara yngsta barnet fött i Rp sn. Familjen bodde här 1833 - 34 och under denna korta tid dog som synes hustrun och näst yngsta barnet och föddes och dog yngsta barnet. Detta dog samma dag som modern begrovs. Resten av familjen flyttade till Okome sn.

Dottern Anna Stina är ej upptagen som arvinge i bouppteckningen efter Anna Kristina.

Carl Daniel var ej f i Rp sn. Katarina var f i Jönköpings län. Familjen bodde här 1837 - 42. Flyttade hit fr. Nya Lyserna vid Mute och härifrån till Knallatorpet, också vid Mute.

Mannen var skomakare enl. hsf och dombok, kallas torpare i barnens födelsenotiser.

Katarina dog som fattighjon, enl. kyrkoboken av att något fastnat i halsen på henne.

Johanna Beata fick 1859 en uä d Josefina.

Bartold August Persson var torpare på Lyserna vid Mute #10.

Sven Carl Gustavsson var förpantningsinnehavare (en sorts torpare) vid Mute #8.

Carl Daniel blev 1831 åtalad för en stöld tillsammans med bl.a. Johannes Nilsson på Gård #5B. Se vid denne!

År 1836 blev Carl Daniel åtalad för en stöld i Liagärde, Skällinge sn. Han nekade. Det framgår att han var dömd 1835 av Faurås häradsrätt för två snatterier och av Himle häradsrätt för något annat snatteri. Han kunde ej fällas för själva stölden men dömdes för att han innehaft en del av tjuvgodset - några getskinn - till skadestånd, böter och uppenbar kyrkoplikt i Skällinge kyrka. Om böterna ej kunde betalas blev det spöstraff.

Smedjedalen, backstuga vid Linnarp #2

Familjen bodde här från ca 1822 och troligen så länge de levde. Ingen av makarna var f i Rp sn.

Av domboken framgår att makarna hade en son Per som 1823 var sockenskomakare i Gödestad sn. Anders och hans son var detta år inblandade i ett mål om misshandel vid en auktion på Mute #11.

Troligen gifte sig Per Andersson år 1824 i Grimeton sn med pigan Johanna Kristina Andersdotter fr Rönnetången.

Annaremåsaberg, stuga vid Linnarp #2

Mannen var f i Grimeton sn, hustrun i Okome sn och Johanna Beata i Morup sn. Makarna flyttade hit fr. Varberg resp. Bråtås 1864.

Enl. hsf var båda makarna straffade, mannen två gånger för stöld. I sonens födelsenotis står att han var f i Bråtås och att fadern var "kringstrykande". Denne kallas backstusittare i sin dödsnotis.

Stuga? vid Linnarp #2

Makarna var födda i resp. Holsjunga och Fagereds socknar. De flyttade hit fr. Okome sn 1890. Mannen var skräddare.

Intageslätt, torp vid Linnarp #3

Torpet låg på mark tillhörig Gård #3B.

Per var var f på Gård #2C och Britta Johanna på Bränna vid Spekås. Karolina var ej f i Rp eller Skällinge socknar.

Per och Karolina bodde till ca 1830 på hans fädernegård. Enl. hsf fick han 1830 attest för att gå till sjöss. Här blev han torpare i samband med sitt andra giftermål. Från ca 1860 var han och andra hustrun backstusittare. De bodde här tills de dog.

Inger Gustavsdotter på Mute Ljung stämde 1827 Per Bengtsson med påstående att hon med honom fått ett barn döpt till Johan Gustav, och att han givit henne äktenskapslöfte. Hon yrkade på äktenskap eller underhållsbidrag. Per förnekade både äktenskapslöftet och lägersmålet, men medgav att han hade erbjudit henne pengar för att slippa bli stämd. Domstolen gav honom möjlighet att avlägga värjemålsed - att svära sig fri, som det hette. Men då han vägrade avlägga eden innebar detta att han erkände faderskapet.

I rätten uppvisades sedan ett avtal mellan parterna som tvingade Per att betala uppfostringshjälp till barnet. Några månader senare blev Inger stämd av Per som ville ha nyssnämnda avtal upphävt. Han motiverade detta med att han blivit lockad och tubbad att skriva på det. Men detta kunde han ej bevisa, så hans talan ogillades av häradsrätten.

Bartold August var enl. födelseboken Britta Johannas uä son. Men hsf förtecknar honom bland parets övriga barn utan någon kommentar om utomäktenskaplighet, så Per var hade nog erkänt honom som sin. Bartold Augusts hustru var enl. hsf f i Grimeton sn. De bodde här när de år 1870 fick sonen Nils Petter. De flyttade snart till Torstorp, Grimeton sn.

Åren 1832 - 33 processade Per med sin förste svärfar Johannes Börgesson vid Kulparps kvarn om Johannes köp av Pers del av hans fädernegård. Vid denna handel fick Per inga pengar utan ett löfte av Johannes att denne snart skulle köpa en likvärdig gård åt Per. Detta löfte infriade inte Johannes med motiveringen att Per levde i osämja med sin hustru och 1833 blev skild från henne. Eftersom inget skriftligt fanns på överenskommelsen och Pers bevisning med vittnen var otillräcklig, förlorade han målet.

Karolina stämde 1833 sin man Per för hor, begånget 1830 med pigan Helena Essbjörnsdotter vid Attarp, Skällinge sn. De dömdes till böter och till enskilt skriftermål. Eftersom Karolina ej "haft sängalag" med sin man efter det hon fått vetskap om hans äktenskapsbrott, hade hon laglig rätt att få skilsmässa, vilken häradsrätten beviljade.

År 1836 stämde Karolina sin frånskilde man, därför att han inte ville skriva under beviset på att makarnas bodelning var verkställd. Ett sådant bevis måste hon nämligen ha för att få ta ut lysning till det nya äktenskap som hon ville ingå. Hon bodde nu i Nedra Lia, Skällinge sn. Inför häradsrättens hot om böter gav Per med sig. (Hon gifte om sig i Skällinge sn 1837. Hon kallas änka i vigselnotisen där.)

Gökulla, torp vid Linnarp #3

Niklas var f på Ryen. Första hustrun var ej f i Rp sn. De flyttade hit fr. Varberg 1852. Av barnen var bara det yngsta fött här.

Andra hustrun var tidigare g m Johannes Andersson, åbo på Gård #3Cb. Hon var f på Backegården, Grimeton sn.

I kyrkans böcker är antecknat att Niklas rymde hemifrån år 1861 och att han dog i Ordrup sn i Danmark. Efter 1861 var andra hustrun och hans barn inhysta "på socknen".

Mannen var f på Klostergården, Grimeton sn. Makarna inflyttade fr. Valinge sn 1857. De kan ha haft fler barn än de båda ovannämnda. De var i så fall inte födda i Rp sn.

Johan August Gunnesson var åbo i Tingås.

Anna Stina var f på torpet Kullen vid Torstorp, Grimeton sn.

Intageslätt, backstuga vid Linnarp #3

Sven August var f på Gödestad #9, Gödestad sn. Johanna Britta var f på Ugglarp #2. De flyttade hit 1866 fr. Spekås. I hsf kallas Sven August omväxlande arbetskarl och backstusittare.

Emma Olivia fick 1887 en uä dotter Amanda Elisabeth Svensdotter. Då var modern nog förlovad med drängen Carl Albin Svensson på Runesten, Grimeton sn.

Johanna Britta var år 1900 backstusittare på Intageslätt vid Linnarp #3.

Backstuga vid Linnarp #3

Johannes var ej f i Rp sn. Anna Lena och barnen var födda vid Ryen, varifrån de flyttade hit 1873, samma år som Johannes kom fr. Långholmen där han i 51/2 år undergått straffarbete för stölder.

I hsf står att Johannes var försvarslös, vilket ungefär är vad som nu kallas arbetslös. En försvarslös person sattes av staten i tvångsarbete, ofta på landets fästningar och kallades då kronoarbetskarl, och det kallas Johannes också i hsf.

Före sitt äktenskap hade Anna Lena följande barn, födda vid Ryen: Emma Cecilia Petronella, f 1847, Johanna Charlotta, f 1849, och Josefina*, f 1852. Josefina* fick en uä son Nils Albin 1873. Hon var år 1900 backstusittare på Intageslätt vid Linnarp #3.

Anna Lena dog nog ca 1875, men om detta står inget i kyrkoboken. En kryptisk formulering i denna kan tydas så, att hon sammanlevde med Johannes när de utomäktenskapliga barnen föddes.

Håkan Olofsson var enl. vigselnotisen dräng fr. Torstorp, Grimeton sn.

Förkortningar
d = död
d t = dotter till
f = född
g m = gift med
hsf = husförhörslängd
kl = kommunionlängd 1760 - 78
mtl = mantal eller mantalslängd
Rp = Rolfstorp
sn = socken
s t = son till
uä = utomäktenskaplig
v = vigd
# = nummer
(E) betyder att personen finns på en lista över säkra emigranter
Om ett namn är försett med en asterisk (*) betyder det att personen var "skriven" i Linnarp år 1900.

Källförteckning
Kyrkobokföringen i Rp sn 1695 - 1900
Dito i div. andra socknar, mest grannsocknar
Jordebok 1690
Mantalslängder 1669 - 1775
Himle härad: dombok 1632 - 1850, lagfartsbok 1876 - 1900
Faurås härad, Rådhusrätten och Kämnersrätten i Varberg, domböcker, spridda år
Hallands Landsbeskrifning 1729
Lantmäteriet: Skifteshandlingar med kartor
Emigrationsagenternas passagerarlistor
Ekonomiska kartan 1926 med beskrivning
Publicerat i Halmstad 1998