ett hemman i Rolfstorps socken
av
Ingemar Rosengren

Innehållsförteckning
Bruksanvisning
Något om frälseägarna
ÅBOR
Gård A
Gård B
Gård A + B
ARRENDATORER
TORPARE och BACKSTUSITTARE
Backstuga
Kohagen, Övra Hagen, Tokulla eller Kurapin
Sandvad eller Bäcken
Ett torp
Hallen eller Sandlid, torp
Stampelbacken, Ledet eller Håkulla, torp
Stickorna eller Åsen, torp
Hönsaruket eller Linnekulla, torp
Förkortningar
Källförteckning

Bruksanvisning

Denna bok är en så långt som möjligt fullständig förteckning över alla som bott på Djurarp från slutet av 1600-talet, då källskrifterna börjar bli tillräckligt rika för att göra en sådan förteckning möjlig, till omlring är 1900. Anställt tjänstefolk har inte tagits med.
För att fullt ut kunna utnyttja en dator när jag arbetade med denna bok, har jag tyvärr varit tvungen att till skillnad mot källskrifterna använda en enhetlig stavning av alla namn. Jag har då valt att stava på modernt vis.
Med tanke på de brukare av denna bok som saknar lokalkännedom har jag överallt angivit i vilken socken omnämnda lokaliteter ligger. Saknar ett namn sockenangivelse ligger platsen i Rolfstorps socken.
Personerna är ordnade gårdsvis och familjevis i tidsföljd och i tre spalter. I första spalten finns familjefäderna, i den andra deras hustrur och i den tredje deras barn. På bokens sista sida finns en förteckning över använda förkortningar.
Ett flitigt brukat ord i denna bok är åbo. Så kalldes en person som hade åborätt, ibland kallad skatterätt på en gård. Även brukarna av sådana utsocknes frälsehemman som var så vanliga i Rolfstorps socken, t.ex. Djuarp, hade åborätt. Denna kunde ärvas och köpas som annan egendom, men frälsebonden kunde mista sin åborätt om han misskötte gården eller försummade att betala sin avgift, kallad städja, till gårdens ägare. Blev en åborätt till salu hade de närmaste släktingarna till säljaren ett slags förköpsrätt, kallad bördsrätt.
Mot slutet av 1800-talet försvann begreppet åbo, men ordet är behändigt och jag har använt det även där jag bort skriva t.ex. hemmansägare eller lantbrukare.

Något om frälseägarna

Djurarp var ett frälsehemman som ingick i det stora godskomplex som Kronan på 1600-talet sålde till den holländske köpmannen Bernt Wolfrath. År 1734 ägdes Djurarp av välborne Anders Polin. 1736 sålde högvälborne Georg Bogislaus Staël von Holstein hemmanet till välborne Anders Ehrenpohl, som 1750 sålde till ofrälse Nils Schuberg. Efter en lagändring 1723 var det nämligen tillåtet för präster och borgare - Nils räknades som en sådan - att äga frälsejord. Om ägandeförhållandena i fortsättningen, se nedan under Nils Schuberg, Gård A + B!

ÅBOR

Vid slutet av 1600-talet fanns på hemmanet två åbor som brukade varsin del, som jag kallar Gård A och Gård B.

Gård A

Ca 1683 dog han eller hans hustru.

År 1687 var han i tvist i härdasrätten med Lars Eskilsson i Kulparp, Skällinge sn, om en kopparkittel.

Att Sven Svensson var s t Sven Larsson är inte bevisat men troligt. Ingeborg gifte om sig med nästa åbo.

Enl. vigselnotisen var Nils från Skällinge sn. Han är nämnd i domboken 1701. Hans dödsår enl. mtl, ty kyrkoboken har ej noterat hans död.

Lars var troligen ogift till ca 1730. Han tycks ej vara nämnd någonstans i kyrkans böcker. Allt om honom enl. mtl. och domboken. Se under Jöns Jönsson på Gård B!

Mannen kallas i skrifterna äv. Joen. Mtl tycks ha honom som efterträdare till Lars Nilsson, men detta är lite tveksamt. Barnen var födda här. Den yngsta dotterns födelsenotis är det sista spåret efter familjen i kyrkobokföringen. Nästa åbo Nils Schuberg köpte hela hemmanet och brukade det själv.
Nedanstående familj fanns i Djurarp och troligen på Gård A åtminstone 1725 - 26 (Se nedan vid Jöns Jönsson!), samt när barnen föddes.

Lars var enl. vigselnotisen från Djurarp. Malena var f på Ryen.

Gård B

Vigselåret enl. mtl. I familjen fanns enl. mtl kvinnorna Britta, Gunilla och Boel. Om de var döttrar, systrar till någon av makarna eller pigor är svårt att avgöra.
En Gunilla Jönsdotter, f ca 1685, d 1764, enl. vigselnotisen från Djurarp, g 1715 m Lars Helgesson, åbo på Skärte #4. Denna Gunilla var nog en dotter i familjen.

Gertrud var f på Rp #5.
Jöns Jönsson och Lars Svensson i Djurarp besvärade sig år 1725 i häradsrätten över att åborna i Kulparp, Skällinge sn, var vårdslösa då de vallade sina getter, i det att de understundom lät dem gå helt lösa och lediga utan vallhjon, varvid de tog sig in i Djurarps gärde och där ställde till skada. Jöns och Lars ville att domstolen skulle ge dem tillåtelse att i forstättningen bötfällde Kulparpsborna för sådan försumlighet. Men rätten beslöt i stället att låta två nämndemän syna gärdesgården mellan Kulparsps utmark och Djurarps åkergärden, och om brister hos gärdesgården upptäcktes, uppmana Kulpaprsborna att reparera den.
Året därpå stämde Jöns och Lars Kulparpsborna för att de så dåligt underhöll sin del av gärdesgården mellan hemmanen att kärandena lidit skada. Kulparpsbornas ombud erkände att det förhöll sig så, och domstolen ålade dem med hot om böter att sätta sin gärdesgård i stånd.
År 1728 klagade Jöns och Lars i häradsrätten över att åbor i Skällinge socken utan orsak tog deras kreatur i beslag med motivering att Djurarpsbönderna ej underhöll sin gärdesgårdar. Jöns och Lars anhöll om syn av gärdesgårdarna av opartiska män för att undanröja Skällingeböndernas motivering. Anhållan beviljades.

Familjen ser ej ut att finnas i socknen efter 1749. Nästa åbo friköpte hela hemmanet och brukade det själv.

Gård A + B

Mannen var f.d. häradsskrivare. Han friköpte år 1750 hela hemmanet Djurarp av den adlige ägaren. År 1762 sålde han det till sin svärfar kornetten Baltsar Alsing, som ett par år senare sålde det till Nils Schubergs syster Hanna Zella (Cecilia) Asp. Den sistnämnda testamenterade år 1791 Djurarp till sin brorsdotter Anna Margareta Schubergs och Anders Ekholms barn.
Nils Arondt efterträdde sin svärfar som skogvaktare och åbo på Ugglarp #3.
Nils Schuberg anhöll år 1761 i häradsrätten om vitesförbud för att få folk som färdades över hans mark att stänga led och grindar efter sig. Han beklagade sig samtidigt över att "en hop wanartigt folk" gjorde olovliga hyggen på hans enskilda skog. Domstolen gav honom rätt att kräva böter av dessa personer.

Anders var köpman och borgare i Borås och så sent som 1795 skattskriven där. Han dog i Borås. Bouppteckningen efter honom visar underskott, vilket ledde till auktion på familjens lösöre och urarvakonkurs.
De båda äldsta barnen var födda i februari och december samma år. Båda dog efter bara några dagar. Hustrun dog på Torsbäck i barnsäng.
Östberg och Rampe var köpmän i Kungsbacka. Deras fruar dog troligen före 1820.
Enl. Anna Margaretas fasters testamente 1791 ägdes Djurarp efter fasterns död 1793 av Ekholms barn. Men åtskilliga uppgifter i domboken, t.ex. deras bouppteckningar, säger att Ekholm och hans hustru ägde hemmanet, t.o.m. så tidigt som 1776.
Ekholm ägde från och till även andra fastigheter än Djurarp, t.ex. en gård i Borås stad, och åren 1794 - 99 Torsbäcks kvarn.
Vid en auktion på Varbergs rådhus år 1798 sålde Ekholm 2/3 av hemmanet till Gabriel Colliander, köpman i Varberg. Denne sålde året därpå vidare till prosten Rodhe i Valinge. Denna hemmansdel ärvdes av dennes son Severin Herman, som år 1828 sålde den till Erik Andersson, g m Ekholms dotter Ulrika Lukretia.
Den tredjedel av hemmanet som Ekholm kunnat behålla ärvdes barnen, och de och i något fall deras barn sålde successivt sina hemmansandelar till Erik Andersson och Ulrika Lukretia Ekholm.
Åren 1815 - 28 var familjen Ekholms del av Djurarp utarrenderad, familjen Rodhes del troligen likaså.
Med början år 1801 tvistade i häradsrätten Ekholm och Rodhe, ägare till varsin del av Djurarp, med varandra om ett dike längs vägen över Djurarps ägor vid den s.k. Kurapinan, troligen ett område omdelbart söder om Kulparps Klev. Vägen gick - och går - här i öst-västlig riktning. I synnerhet Rodhes mark på södra sidan av vägen sluttade brant ner mot denna, och därför rann stora mängder vatten ner på den. Och som den på båda sidorna var djupt nerskuren och inga vägdiken fanns, blev den ofta översvämmad, i synnerhet vår och höst. Och på vintrarna var den nästan alltid belagd med is. Att det förhöll sig så vitsordades vid rättegången av flera personer, bl.a. av komministern i Valinge pastorat som från sitt boställe i Olofstorp färdades på vägen, när han skulle till kyrkorna i Skällinge och Nösslinge.
Ekholms mark på norra sidan av vägen låg på ett ställe lägre än denna, och dit rann det ovannämnda vattnet, i någon mån hjälpt av en snett över vägen delvis nedgrävd stock.
Kort efter det att Rodhe köpt större delen av Djurarp hade han sin torpare Nils Andersson på Stampelbacken att längs Rodhes sida av vägen gräva ett dike, som skulle dels förbättra framkomligheten på vägen, dels leda vattnet in på Rodhes mark. För detta blev han stämd av Ekholm, som hävdade att han därav kommer att lida skada, därför att vattnet i fråga innehöll "gödsel" som han nu skulle gå miste om.
På häradsrättens order höll en lantmätare och två länsmän syn på platsen. De lovordade Rodhes åtgärd och rekommenderade att hans dike gjordes ännu djupare och bredare och att ett dike grävdes även längs Ekholms sida av vägen. De konstaterade att växtligheten på Ekholms mark vid detta ställe var frodigare än på Rodhes, men avstod från att yttra sig i frågan om detta kunde bero på vattnet som runnit dit från vägen. Men denna fråga var viktig, därför att det ju gällde om Ekholm lidit skada eller ej.
Emellertid pågick vid denna tid storskifte i Djurarp, och häradasrätten förklarade målet vilande tills denna förrättning var helt genomförd. Parterna försonades nog, ty målet togs inte upp igen.

Makarna flyttade hit från Fjärås sn 1826. Erik var inte f i Rp sn.
Makarna köpte 2/3 mtl av hemmanet år 1828 av S. H. Rodhe. Under de följande åren köpte de resten av hemmanet av hustruns syskonbarn.
Erik anhöll år 1835 i häradsrätten om ett s.k. vitesförbud, därför att personer tagit sig för att på hans mark anlägga vägar och gångstigar, riva ner gärdesgårdar samt fälla och bortföra träd. Men han ville tillåta byamännen i Säm och Olofstorp, Valinge sn, att färdas över hans mark på den s.k. Kurapinsvägen, men då måste de själva förbättra den så att den blev i farbart stånd.

Hustrun var f på Ryen. I kyrkoboken står att Carl Emil "skjutit sig sielf under sinnessjukdom". Carl Edvard Larsson, se nedan!
Ägare 1925: Johan August Andersson

ARRENDATORER

Fäderna i följande familjer var arrendatorer eller av andra skäl bosatta på gården.

Lars var arrendator här 1777 - ca 1785. Enl. vigselnotisen kom Lars från Källsjö sn men var nog inte f där. Karin var inte f i Rp sn men d t Sven Arvidsson i Brännhult. Lars kallas ibland Guttersson i kyrkoboken. (Götar och Gutter är väl två former av samma namn.)

Per var ej f i Rp sn. Eva var f på Kohagen vid Djurarp.
Carl Börgesson var torpare vid Olofstorp, Valinge sn.
Per var arrendator här 1795 - 99. Dessförinnan var han arrendator på Rp #2. Från ca 1808 bodde familjen i en stuga Sandvad vid Aleslöv. I Ingers födelsenotis kallas fadern snickare.

Mannen f i Bösarp, Skällinge sn. Fadern var häradsskrivaren Georg Fredrik Eiserman. Hustrun var d t Johan Axel Lagercrantz på Hovgården och ovannämnda Britta Johanna Schuberg.
Familjen bodde här ca 1813 - 1820. Hsf och domboken påstår att Eiserman var åbo, men det är nog oriktigt. Men arrendator kan han ha varit. Familjen flyttade härifrån till Sandvad vid Aleslöv och sedan till en stuga vid Skärte #2, där mannen 1802 - 09 varit åbo.

Ingen av makarna var f i Rp sn. Familjen flyttade hit från Fjärås sn ca 1817 och 1827 härifrån till Frägnared, Skällinge sn. Mannen arrenderade nog 1/3 mtl. I Skällinge var Bernt först arrendator i Frägnared och sedan torpare vid Skällinge #1. Enl. Skällinge hsf var hustrun f 1792.

Johannes Nilsson
1784 - 1848

Johannes var åbo på Rp #6 och bodde där med sin familj. Han arrenderade åtminstone en del av hemmanet ca 1820 - ca 1825.

Magnus var f i Tågarp, Skällinge sn. Han arrenderade 1/3 mtl av sin svärfar Erik Andersson, åbo på gården. Det gjorde han ca 1850 - ca 1876.
Sonen Lars Anton var kvar på gården år 1900. Hans hustru var f i Nösslinge sn. De fick 1894 dottern Gerda Maria*.

Carl Edvard var f på torpet Enet vid Rp #4. Han var dräng hos sin svärfar Anders Eriksson (se ovan!) 1844 - 89, då han blev åbo på Linnarp #3.

Makarna bodde i Djurarp 1811 - 13.

Kyrkoboken innehåller en utförlig nekrolog över Jöns Göthensten. Ur denna: F i Gödestad sn, s t kronolänsman Casten Bengtsson, g m änkefru Kristina Agrell, f Hummel, änka efter hans företrädare som komminister i Grimetons pastorat. Bodde i Säm, Valinge sn, till ca 1811, då makarna flyttade till Djurarp. (På hemmanet Säm #2 fanns en tjänstebostad för en komminister i Grimetons pastorat.)

TORPARE och BACKSTUSITTARE

Kyrkobokföringen i Rp sn skiljer inte så noga mellan stugor och torp. Och att de fick rätt namn verkar inte heller att ha varit så viktigt. Och då det gällde att redovisa vilken familj som bodde var, eller vem som var inneboende hos vem, var pecisionen dålig. Därför är det i det följande långt ifrån säkert att familjerna är placerade i rätt bostad och att denna har rätt namn.
Stugorna och torpen är så gott det går ordnade i tidsföljd efter tillkomsten.

Backstuga

Sonen var enl. kyrkoboken f i en backstuga vid Djurarp. Födelsenotisen är nog det enda vittnesbördet om denna familj i kyrkoboken.

Kohagen, Övra Hagen, Tokulla, torp, i hsf 1810 också kallat Kurapin

Framför allt bouppteckningarna efter Lars Andersson och hans första hustru ger vid handen, att alla dessa namn var namn på samma torp.

Per var enl. kl torpare här 1760 - 63. Hustrun var f i Gödestad sn och d t länsman Jöns Grimberg, bosatt i tur och ordning i Gödestad, på Hovgården i Rp sn och i Grimeton sn. Makarna bodde tidigare i en stuga vi Rp #7, där de fick två söner som dog som spädbarn.

Ingen av dessa tre makar var f i Rp sn. Enl. vigselnotisen var Lars och Gunilla tjänstefolk på Hovgården. Lars blev torpare här ca 1760.
Enl. Gunillas bouppteckning var hennes bröder frälseinspektoren Anders Hofberg på Ottersjö, Dagsås sn och Börge Hofberg, åbo i Ugglarp.
Alla tre barnen är nämnda i föräldrarnas bouppteckningar, men de båda yngsta finns ej i födelseboken. Enl. faderns bouppteckning var Anna g m Anders Samuelsson? på Pluggen. De var ej vigda i Rp sn. (Jag vet inte var torpet? Pluggen låg.)

Ingen av makarna tycks vara f i Rp sn. Johannes blev torpare här senast 1805. Karin fick 1811en uä dotter Anna Britta, d samma år.

Olof var f i Brännhult. Han var skräddare i Gödestad sn 1812 enl. domboken och blev torpare här ca 1815. Anna var f i Gödestad sn. Hon gifte om sig 1838 m Elias Andersson, åbo i Spekås.
Enl. Olofs bouppteckning var han torpare på Tokulla. För att vara en torpare i Rp vid denna tid lämnade han många ägodelar efter sig.

Nils Larsson
1782 - 1846

Hitflyttad med sin hsutru ca 1835 från Hallen vid Djurarp och bosatt här till sin död. Han var nog den siste som bodde här på detta torp.

Sandvad eller Bäcken, torp eller backstuga

Ca 1815 - ca 1860 fanns det även vid Aleslöv stugor som i kyrkans böcker kallas Sandvad.
Änkan Anna Larsdotter dog på Sandvad 1824, f ca 1757.

Lars var f vid Aleslöv och Oller på Ugglarp #3. Lars kallas i kyrkoböckerna ibland reservbåtsman, ibland rotebåtsman. Sonen var enl. kyrkoboken född vid Aleslöv, dottern på Sandvad vid Djurarp. Detta behöver inte betyda att familjen flyttade mellan de båda barnens födelser.

Makarna var vigda i Nösslinge sn och Kerstin kom enl. vigselnotisen från Nösslinge by.

Anders var skomakare enl. kl.

Enl. kl var Nils var skomakare och bosatt här från år 1769. Enl. mtl 1785 bodde makarna på Sandvad, ett gatehus. De dog i Ugglarp.
Johannes var också skomakare, bosatt på Kolakullen vid Ugglarp.

Makarna var enl. mtl och hsf bosatta här några år runt 1805. Några andra uppgifter om dem har jag inte funnit.

Ett torp

Detta torp ges inget namn i kyrkoböckerna, vilket inte hindrar att det kan ha varit samma som något av de namngivna torpen vid Djurarp.

Anders var enl. kl torpare här från år 1778. I Pers födelsenotis kallas fadern Anders Svensson. Barnen dog samma dag av rödsot resp. huvudfeber.

Petter Johan kallas garvaregesäll i vigselnotisen. Han blev torpare vid Djurarp senast 1790. Familjen flyttade före 1806 till Ugglarp.
Mannen var ej f i Rp sn. Hustrun var f i Bösarp, Skällinge sn. I hennes bouppteckning kallas torpet Garvaretorpet vid Djurarp och efterlevande maken Petter Hallenius. Inga inventarier i boet tyder på att mannen var garvare.
Bengt Svensson var skomakare, bosatt på Garvaretorpet vid Ugglarp.

Hallen eller Sandlid, torp

Enl. mtl 1795 var Peter Johansson torpare på Hallen, likaså Olof Nilsson 1800. Ingen av dem tycks ha lämnat några spår i socknens kyrkoböck.

Torpare här 1805 enl. mtl. Flyttade till Gödestad sn 1806 enl. hsf. Möjligen samma par som ca 1822 bodde på Kvarntorpet vid Gässlösa.

Anders var ej f i Rp sn. Ragnhild var d t Karin Jönsdotter, åbohustru i Brännhult, i hennes tidigare äktenskap med Sven Arvidsson. Hennes födelse är ej antecknad i kyrkoboken. Anders var f.d. åbo i Bråtås. Här bodde familjen ca 1792 - 1810. Sedan flyttade den nog från socknen.
Enl. hsf var sönerna Sven och Lars skräddare.

Ingen i familjen var f i Rp sn. Mannen var torpare här ca 1815 - 19, då familjen flyttade till Ledet vid Djurarp, där man bara bodde något år, innan man troligen flyttade från socknen.

Ingen av makarna var f i Rp sn. Nils var torpare här 1819 - ca 1835, då makarna flyttade till Tokulla vid Djurarp. Mannen hade varit rotebåtsman. Om honom står det i hsf "adulter: accusi a conjugi 1818, 1819, 1820", vilket torde betyda att han begått någon form av förfalskningsbrott under de nämnda åren. Han kanske var snickare, se nedan!
I Kerstins bouppteckning står att hennes enda arvinge var systersonen avskedade rotebåtsmannen Sven Regal i Värö sn. I boet fanns ett femtiotal snickarverktyg, och dess skulder var ungefär dubbelt så stora som tillgångarna.

Bengt var f i Istorp sn, Stina på Kleven vid Rp #4 och Anna Britta ej i Rp sn. Stina dog i barnsäng.
Familjen bodde på Stampelbacken vid Djurarp från 1832. Den flyttade därifrån och hit 1833 och till Horsarör vid Hafstorp 1848. Därefter bodde nog ingen på Hallen. Johannes efterträdde sin far som torpare på Horsarör. Nils Svensson var också torpare där.

Stampelbacken, Ledet eller Håkulla, torp

I hsf 1876 - 87 det enda torpet eller stugan vid Djurarp då.

Nils Andersson
1766 - 1846

Nils var prosten Rodhes torpare här enl. domboken 1799 och 1801. Han blev senare torpare på Omtankan vid Hovgården.

Anders och Anna flyttade sannolikt hit vid tiden för sitt giftermål. Ca 1815 flyttade familjen till Hallsbäck vid Aleslöv #2.
Ingen av de tre makarna tycks vara född i Rp sn.

Ingen av makarna var f i Rp sn. Familjen kom hit från Valinge sn före 1808 och flyttade 1819 till Rp #10. Eskil efterädde sin far som prästgårdsarrendator på Rp #10.
Gustav var åbo först på Stenstorp #1 och sedan på Stenstorp #2.

Sven blev torpare här "enligt contract af Severin Rodhe d 10 sept 1821". Han var f på Ugglarp #2, först åbo på sin fädernegård i Ugglarp, sedan torpare här och därefter torpare och backstusittare på olika ställen i socknen, slutligen i Hafstorp. Härifån flyttade familjen 1831.
Kristina var f på Hafstorp #1.
Britta Kristina hade en uä son Nils Aron, f 1838. Sedig var rotebåtsman i Aleslöv.
Efter ca 1833 bodde det bara ensamstående kvinnor, mest fattighjon på Ledet. Den sista dog 1892.

Stickorna eller Åsen, torp

Lars var enl. vigselnotisen från Abild sn och nog torpare här från ca 1800. Bara det yngsta barnen var fött i Rp sn.
Agneta var d t häradsskrivare Nils Schuberg i Djurarp.
Familjen tas upp i mtl 1805 och där heter torpet Liden. I Agnetas bouppteckning kallas det Stickorna.

Johannes Larsson
1792 - 1830

S t föregående torpare och själv torpare här från ca 1820. Ogift.

Anders blev torpare här ca 1830. Han kom enl. vigselnotisen från Korndal, Grimeton sn, men han var inte f i den socknen 1795. År 1858 flyttade familjen till Lindberg sn.
Anna Bengtsdotter var ej f i Rp sn.
Forna dagars bouppteckningar är ofta skrivna av olärda män som stavade som de talade. Bouppteckningen efter Kristina Katarina, där kallad Stinna Catrinna, är ett typiskt och därför roligt och lärorikt exempel på detta.

Hönsaruket eller Linnekulla, torp

Ingen av makarna eller dottern Inger Lena var född i Rp sn. Vigseln 1807 skedde i Fagered sn. Olof var f.d. soldat vid Älvsborgs rytteri.
Familjen flyttade hit 1816 och 1830 till Rp #5, senare till Rp #1. Torpet revs 1830.
Kasper var torpare vid Rp #1 och Olaus sockenskräddare vid Rp #3.
När Anna Nilsdotter år 1816 födde sitt barn med fästmannen Olof Olofsson gick förlossningen på tok. Hon hade till sin hjälp två gamla kvinnor som inte alls var den uppkomna situationen vuxna. Den ena av dem, Sara Svensdotter, inhyseshjon i Djurarp, tillgrep den desperata åtgärden att försöka dra fram fostret med en betsmanskrok som hon hakade fast i dess huvudsvål. När det var framdraget, visade det sig vara dött. De båda kvinnorna blev åtalade och Sara dömd till 8 dagars fängelse vid vatten och bröd på Varbergs fästning.

Förkortningar Källförteckning

s t = son till
uä = utomäktenskaplig
v = vigd
# = nummer
Om ett namn är försett med asterisk (*) betyder det att personen i fråga var "skriven" i Djurarp år 1900.