 |
HALLANDS GENEALOGISKA FÖRENING hgf @ halland.genealogi.se |
 |
| » Kontakta HGF » Bli medlem » Startsida » Artiklar ur medlemsbladet 2005 » När Uppsalafebern kom till Falkenberg |
| När Uppsalafebern kom till Falkenberg
av Klas-Göran Stehn |
|
 Det var den 21 februari anno1772.
Gossen Nils Peter Stenberg, 12 år och
född i Veinge socken, som det står i
dödboken, var den förste i Falkenberg
som dog av Uppsalafebern.
Innan jag går vidare vill jag säga några ord om det här året och de omkringliggande. Gustav III hade blivit kung 1771. Vi hade haft en lång period med svag kungamakt, den s k frihetstiden. Gustav var missnöjd med dessa tingens ordning. Fram på sensommaren 1772 gjorde han också slut på den epoken i vår historia. Den gustavianska tiden började, med åtskilligt mer makt för kungen. Tillståndet i riket var dock problematiskt för den nye monarken. 1771 hade landet drabbats av total missväxt, året därpå blev inte mycket bättre. Följden blev hungersnöd och epidemier. Dödligheten steg till oanade höjder. 1773 dog mer än 5 procent av landets befolkning. De här åren hade vi folkminskning, ett klart avbrott i en annars nästan permanent folkökning. Hur dessa förhållanden påverkade den lilla staden Falkenberg är vanskligt att säga. Klart är dock att dödligheten är hög de här åren. Epidemiska sjuksjukdomar anges ofta som dödsorsak. Just 1772 dör 20 personer av en befolkning på ca 550 personer, små barn och tjänstefolk oräknade. Av dessa 20 dör 12 av Uppsalafeber. Tillbaka till Nils Peter Stenberg. Han föddes 1760 10/10 i Öringe. Fadern Olof Stenberg var trädgårdsmästare, modern hette Elsa Kruse. Om jag förstår saken rätt så bildades Öringe gods inte förrän i mitten av 1800-talet, varför det är svårt att veta exakt på vilken gård Stenberg hade anställning. Olof och Elsa hade gift sig i Laholm 1758. Olof anges då vara tjänstedräng från Dömestorp i Hasslöv och Elsa var från Laholm. Jag har inte följt familjen år för år, men 1769 dyker trädgårdsmästaränkan Elsa Kruse upp i Falkenberg i gården 101, den som från 1808 fick beteckningen 6, nuvarande Storgatan 4. Alltså i början av Storgatan räknat från norr. Gården gick på den tiden ner till ån. Samma år hade skomakaren Petter Palm med hustru Brita Johanna Torin flyttat hit. De hade gift sig i Varberg 1763. Inom parentes är det till denna gård som min första falkenbergssläkting flyttar just året 1772. Han hette Anders Månsson och kom från Köinge. Han var bror till min farmors farmors mormor. Varför Elsa Kruse kommer till Falkenberg är svårt att säga. Hade hon släktingar här? Hur som helst gick det ganska illa för henne. I mantalslängden 1772 står hon som tiggerska. Några barn till henne figurerar i längderna, dock utan att man får riktig klarhet i hur många de är och vad de heter. 
Två dagar efter Nils Peter, alltså den
23:e dör flickan Stina Stenberg som
anges vara 14 år gammal. Säkerligen
är det Nils Peters äldre syster, i så fall
Catarina Stenberg som var född i
Laholm 1758 18/4. Makarna Stenberg
får ytterligare en Catarina född 1759 i
Veinge. Denna Catarina dör dock i
början av 1760. Även hon kallas Stina
i dödboken. Varför får flickorna
samma namn?
Nu dröjer det till den 7 mars tills vi får nästa offer för Uppsalafebern nämligen Emerentia Gillman 28 år. Nu har vi hamnat lite längre ner på Storgatan 26. Då var det gården nr 5, 1808 nr 16, alltså där Oskar Perssons guldsmedsaffär ligger. Emerentia var dotter till förre strandridaren Lars Gillman. Lars Gillman föddes ca 1700 i Laholm som son till Sven Larsson Gillman som var tullnär vid landtullen i Laholm. Lars Gillman var strandridare i Falkenberg från 1739 till 1765 20/6 då han erhöll avsked från tjänsten. Benämningen strandridare infördes vid tullverket 1636.De skulle bevaka kusten från hästryggen. Från början fanns bara 2 (!?) men kåren utvidgades snabbt sedan de danska landskapen erövrats. 1810 togs titeln strandridare bort. Kustbevakningen omorganiserades på 1820- och 1830- talen och nya befattningar tillkom. Gillman dog 1767 11/9 av fläckfeber. Emerentias mor hette Anna Christina Kullberg. Hon var född ca 1712 och dog 1772 15/4. Hon blev det 5:e offret för Uppsalafebern. Dessförinnan hade torparen Olof Bengtsson dött 4 dagar tidigare. Om denne torpare vet jag i skrivande stund inget mer än att han bodde utanför stadsbebyggelsen. 
Näste som dog av sjukdomen var Per
Jönsson Wandt. Enligt vigselboken
kom han från Karup i Skåne och var
båtsman. Senare benämns han
enrolleringskarl. 1675 hade enrolleringen
införts i Skåne, Halland och
Bohuslän. Syftet var att hålla flottan
med sjödugligt folk. 1760 gifte han sig
med sjömannen Nils Liunggrens
styvdotter Inger Lena Persdotter.
Liunggren idkade sjöfart både på inoch
utrikes ort som det står i mantalslängderna,
dessutom var han ofta på
saltsjöfiskeri eller på sillfiske i
Bohuslän. Nu har vi hamnat i gården
43 (1808 109) som låg långt ner på
Storgatan, ungefär där Storgatan slutar
idag och tillfarten till Söderbron är.
Wandt som blev 54 år dog 1/6.
Så går det lite drygt en månad. Den 8/ 7 dog muraren Per Mattsson vid Tegelbrukslyckan. Jag vet inget om honom. Låg kanske Tegelbrukslyckan i Skrea socken? Sedan förflyttar vi oss ner till slutet av Storgatan, till nummer 80. 1772 var det gården 47 och 1808 fick den nr 113. Här bodde vid denna tid rotebåtsman Joseph Ankarstocks hustru Helena Jocumsdotter med sina barn, samt ytterligare två familjer nämligen borgaren och åkaren Sven Björnsson och borgaren och sjömannen Per Danielsson, båda med hustrur och barn. Joseph Ankarstock hade drunknat 1763 i en ålder av 54 år. Tillsammans med jämnårige arbetskarlen Per Andersson i gården 45 och den något yngre stadsbåtsmannen Bengt Strandberg från nr 38 hade de vid stranden varit och tagit upp sina sillgarn då de överraskades av en storm. Båten vattenfylldes och Andersson och Ankarstock spolades över bord. Strandberg lyckades hålla sig kvar i båten och fördes med vissa livstecken till sitt hem där han senare avled. Det var gossen Johannes Ankarstock som dog i Uppsalafeber den 1 augusti 13 år gammal. Dagen efter slår febern till på nytt. Nu är det borgaren och sjömannen Anders Andersson, stundom kallad Andersson Falk som dör. Nu har vi vänt norrut igen och gått ner på Krukmakaregatan. Nere i hörnet mot Hamngatan där Nordbloms hade sitt magasin och där Hjelm Idé finns idag låg nog denna gård med nummer 33 (1808 99). Anders Andersson fick burbrev 1757 18/8 och gifte sig 1759 med Christina Falk. Hon var dotter till båtsmannen Alexander Falk och Annika Svensdotter. Hans far hette likaledes Anders Andersson Falk och modern Lena Ericsdotter. Nummer 10 på min lista över offer för Uppsalafebern blev pigan Christina Wahl 25 år och enligt dödboken kommen från Halmstad. Hon dog den 13 augusti. Sedan dröjer det till den 9 oktober då ytterligare en piga dör. Hon hette Sara Svensdotter och var 26 år. Jag vet inte var dessa pigor bodde eller något ytterligare om dem. 
Så kommer vi till slutet på listan och
hamnar återigen på övre delen av
Storgatan. Här på nummer 15-17 där
det idag finns några relativt nybyggda
flerfamiljshus låg gården nr 92 (1808
36). Här bodde, åtminstone från 1754,
kopparslagaren Sven Wetterström.
Hustrun hette Helena Frisk. Det var
hans andra hustru, den första hette
Anna Jönsdotter Falk. 1761 kommer
sonen Samuel Wetterström hit, född
1734 och gördelmakare. Samuel var
gift sedan 1760 med Maria Catarina
Carth. Hon kom från Varberg, där
fadern var stadsfiskal. Samuels och
Maria Catarinas son Petter var vad jag
kan se den siste som dukade under för
Uppsalafebern. Han var född 1764 28/
12 och dog den 28 november 1772.
Vet man då vad denna Uppsalafeber var för något? Det verkar något osäkert. Den enda bok som jag funnit som tar upp något om sjukdomen är Gunnar Lagerkranz Svenska sjukdomsnamn i gångna tider. Jag citerar: “I juli och augusti månader kring sjökanterna iakttagen remitterande rötfeber eller malign frossa, som hos oss ofta bär namnet Uppsala feber. Emot vintern förbytes den i Quartan.” Qvartan var detsamma som tredjedagsfrossa, som var en form av malaria. Citatet kommer ursprungligen från boken Sjukdomars kännande och motande från 1765 av Joh. Joh:son Haartman. Enligt J. A. Darelius (1760) kan också hetsig sjukdom benämnas Uppsala feber. Uppsalafeber skulle enligt honom vara svår att till att börja med skilja från hetsig feber eller hetsig sjukdom, men vid Uppsalafeber skulle den sjuke oftare klaga över spänd och öm mage och svår matthet.Eftersom hetsig feber förekommer skild från Uppsalafeber i Falkenbergs dödbok kan det väl knappast vara det som menas i detta fall. Jag kan inte påminna mig ha sett dödsorsaken Uppsalafeber i Falkenberg, varken förr eller senare. Kanske har jag fel därvidlag. Vi får nog leva med att inte få veta fullt ut vad det var för sjukdom, varför den uppträdde just under 1772 och vilket samband den hade med nödåren i riket. Källor: Avskrifter av kyrkoböcker från Laholm och Veinge Andersson, Kent/Anderö, Henrik, Ordbok för släktforskare Bergström, Gunnar, Stora sjötullen & Lilla tullen. I Skåne, Halland och Blekinge samt på Gotland 1658-1765 Höijer, Ernst, Sveriges befolkningsutveckling genom tiderna Knutsson, Ivar, Veinge och Tjärby genom sekler Kyrkoböcker från Falkenberg, Köinge och Varberg Lagerkranz, Gunnar, Svenska sjukdomsnamn i gångna tider Mantalslängder Falkenberg Tullverket 1636-1936 Vigselregister Halland CD Som hjälp vid numreringen av gårdarna har använts en lista sammanställd av Bengt-Erik Olsson från ett underlag av Carl Estmar. Uppsalafebern igen av Klas-Göran Stehn En del reaktioner på ovanstående artikel om Uppsalafebern i Falkenberg har kommit författaren till del, vilket är trevligt. Bl. a. har en vänlig läsare lämnat mig några uppsatser om Linné, hämtade från Internet. Jag är medveten om att det finns en hel del om Uppsalafebern på Internet, vilket jag inte beaktat i föregående artikel. Den intresserade kan själv söka. Beträffande Linné kan nämnas att hans doktorsavhandling handlade om frossan, som han likställde med Uppsalafeber. Denna sjukdom är densamma som vi nu kallar malaria. Det kan vara av intresse att veta att sjukdomen var vanligt förekommande i Sverige under 1700-talet och att epidemier av densamma förekom också under 1800-talet. Så sent som under 1930-talet skedde de sista fallen i Sverige. Om orsaken till att sjukdomen upphörde tvista de lärde. Malariamyggan finns kvar, men inte smittämnet. Om vi nu återgår till Uppsalafebern i Falkenberg 1772 så vidhåller jag nog att vi inte kan vara säkra på vilken sjukdom det var. Varför talas det om Uppsalafeber 1772, medan man tidigare angivit frossa som dödsorsak? Svårigheten ligger i att samma sjukdomsnamn i gångna tider kunde beteckna olika typer av sjukdomar. Frossan var oftast malaria, men inte alltid, liksom Uppsalafeber kanske oftast var frossa, men inte alltid. Källor: Lagerkranz, Gunnar, Sjukdomsnamn i gångna tider. Alsén Reimer, Karin, Febris Upsaliensis. Om malaria på Linnés tid. 5p-uppsats från Institutionen för biologisk grundutbildning vid Uppsala universitet. (Internet) | |
|
HALLANDS GENEALOGISKA FÖRENING hgf @ halland.genealogi.se |
|