 |
HALLANDS GENEALOGISKA FÖRENING hgf @ halland.genealogi.se |
 |
| » Kontakta HGF » Bli medlem » Startsida » Artiklar ur medlemsbladet 2005 » Och ändå fick han vara nämndeman |
| Och ändå fick han vara nämndeman
av Ingemar Rosengren |
|
 Bengt Henningsson föddes 1689 i
Näraby, Okome, och dog 1761 i en
backstuga vid Lynga, också Okome.
Han var åbo i Okome kyrkby och
nämndeman 1722–40. Hans hustru
hette Anna Hansdotter. De gifte sig
1721 och hade inga barn.
År 1724 blev Bengt åtalad för hor med en piga, Bengta Svensdotter vid namn. De erkände och berättade, att de ”vid Bartolomei tid” året innan på väg till marknaden i Varberg hade legat med varandra i en äng i Dagsås. Frukten av förbindelsen hade blivit en gosse, som Bengta fött kort före rättegångens början. De dömdes att böta och att under en högmässa sitta på pliktapallen i Dagsås kyrka. (Bartolomeidagen var då som nu den 24/8.) Samma år blev Bengt åtalad för att han ej bevistat gudstjänsten Första böndagen och dessutom under flera vanliga, mindre viktiga söndagar. Dock kunde han på rättens bord lägga ett intyg från Lars Ahlman, kyrkoherde i Okome, att han visst med hela sitt husfolk varit i högmässan nyssnämnda böndag. Men han erkände att han ”en och annan gång” på sistone avhållit sig från gudstjänstbesök. Detta sade han sig ha gjort av blygsamhet, då han nyligen blivit dömd för lönskaläge. Han blev frikänd. År 1730 blev Bengt åtalad för att han under Pingstdagens högmässa skulle ha fört oljud och även på annat sätt väckt förargelse. Vittnen var det förstås gott om, så de blev ordentligt klarlagt vad som hade hänt. Kyrkan var så full av folk att långt ifrån alla fick sittplats. En bonde från Rävige försökte då tränga sig in i den bänk, som var reserverad för den gård Bengt brukade. När Bengt förhindrade detta uppstod en del oljud, men enligt vittnenas åsikt inte onödigt mycket. När sedan klockaren gick runt med håven, lade Bengt inte sin gåva i denna utan gav klockaren den i handen med förklaringen, att den var ett bidrag för att påskynda leveransen från Göteborg av kyrkans nya klocka. Som klockaren var lomhörd, hördes Bengts tal över hela kyrkan och uppfattades som en pik mot kyrkoherden. Denne hade nämligen lovat sockenmännen att den nya klockan skulle vara på plats före pingsthelgen. Men det löftet hade han inte hållit. Bengt blev frikänd. Efter högmässan påföljande annandag skickade Ahlman sin dräng till bysmeden för att tinga honom att påföljande dag göra ett arbete åt Ahlman. Men smeden meddelade, att han för denna dag redan var tingad av Erik i Kålabro. Drängen gick då vidare till denne för att försöka förmå honom att senarelägga sitt arbete åt smeden. I Eriks stuga satt då redan bland andra Bengt Henningsson, som genast frågade drängen vad han hade där att göra, och hånade honom för att han var så mager, vilket enligt Bengt berodde på kyrkoherdens usla kosthåll. Bengt yttrade sig sedan förklenande om Ahlmans predikningar och påtalade hans löftesbrott beträffande den nya klockan. Kontroversen slutade med att Bengt örfilade drängen och drog honom i håret, varefter drängen tog till flykten, och Bengt ropade efter honom att han ”gav kyrkoherden fanen”. För detta blev Bengt åtalad. Vid rättegången förklarade han, att han vid tillfället varit så berusad att han nu inte kom ihåg vad han gjort och sagt. Han blev dömd att böta för misshandel och sabbatsbrott – fylleri och svordomar – och att offentligen be Ahlman om ursäkt. Vad hans missfirmelse av denne beträffar, fann rätten förmildrande omständigheter i det att den skett i ett slutet sällskap, där Ahlman inte var närvarande, och att Bengt varit berusad vid tillfället. Man kan fråga sig om han hade fått ett så lindrigt straff, om han inte varit nämndeman. På Marie bebådelsedag 1733 kom fyra män, bland dem Bengt Henningsson, på besök till dennes syster Anna, åbohustru på en frälsegård i Lynga. De hade då nyss varit hos en annan i sällskapet och druckit brännvin. Nu ville de bli bjudna på öl av Anna. Men då hon tyckte att de redan var alltför druckna, vägrade hon att ge dem något öl. Syskonen kom då i gräl om vem som ägde det hus Anna bebodde. Då denna hävdade att huset tillhörde frälseägaren kapen Pahl på Forss, Alfshög, började brodern i vittnens närvaro att smäda denne, kallade honom skälm och tjuv och påstod att han stulit bokar i Okome skog. Anna rapporterade detta till Pahl som stämde Bengt. Liksom vid förra rättegången skyllde Bengt sina förlöpningar på berusning. Han sade sig bittert ångra sitt handlande och berättade, att han sökt upp Pahl i hans bostad och gråtande bett om förlåtelse. Han blev dömd att böta och att bestrida Pahls rättegångskostnader. År 1739 blev Bengt stämd av kyrkoherde Ahlman som påstod att han en dag fått besök av Bengt, som hotat och okvädat honom, brukat svordomar och andra oanständiga ord och hött åt honom med sin piska. Och onykter hade han varit. Ytterligare en orsak till stämningen var, att Bengt ännu inte betalat sitt tionde för år 1737. Bengt vidgick att han talat strängt till kyrkoherden och att han två gånger svurit. Att han varit berusad och att han på något sätt hotat Ahlman förnekade han bestämt. Det framkom att det som orsakat Bengts missnöje var, att kyrkoherden ibland lät driva sina får över Bengts mark, när dessa skulle förflyttas från en betesmark till en annan. Att Bengt inte betalat tiondet motiverade han med att han hade mycket mer att fordra av kyrkoherden, därför att dennes hästar, stutar och kalkoner vid flera tillfällen varit inne på Bengts mark och gjort skada. Domstolen fann Bengt skyldig till allt det som Ahlman anklagade honom för, och dömde honom till böter som blev extra höga, därför att han under rättegången varit ohövlig mot sin motpart. Han blev också dömd att betala det resterande tiondet. Vid nästa ting stämde Bengt Ahlman och krävde ersättning för åkerskador. Men vid rättegången inlämnade parterna en skrivelse, som visade att de blivit förlikta, bl.a. emedan Bengt lovat att aldrig mera förolämpa sin kyrkoherde. Och han hade förbundit sig, att om han ändå råkat göra detta skulle han böta 10 riksdaler till Okome kyrka. Vad tiondet och åkerskadorna beträffade, skulle parterna kvitta dem mot varandra. I Bengts hustrus dödsnotis står att hon ”varit i sin tid mycket förtryckt och hårt hanterad av sin man”. | |
|
HALLANDS GENEALOGISKA FÖRENING hgf @ halland.genealogi.se |
|