Välkommen till Hallands Rötter - Artiklar ur Hallandsfarares Information
Hallands Genealogiska Förening HALLANDS
GENEALOGISKA FÖRENING

hgf @ halland.genealogi.se
Hallands Genealogiska Förening

Startsidan | Föreningen | Styrelsen | Antavlor | Båtsmän | Pressgrannar
Utgåvor | Länkar | Sök avancerat i Rötter | Artiklar | Källor
 | Sakregister | Uppdaterat | 
Halländska CD-skivor & böcker till försäljning

» Kontakta HGF    » Bli medlem
» Startsida    » Artiklar ur medlemsbladet 2005   » Domstol – kvinnas giftoman
Domstol – kvinnas giftoman
av Lars Larsson Halmstad
För snart femtio år sedan publicerades en liten artikel med ovanstående rubrik i tidskriften Släkt och Hävd nr 2 för 1956. Den är så upplysande om hur våra förfäder levde, så jag återger den här oavkortad, kanske som ny information för nya generationer släktforskare. Den uppmärksamme läsaren kanske också lägger märke till att skriftspråket har ändrats en del på dessa år.



"Vil man hionalag bygga, tå skal han mö af hennes giftoman begiära, och ej med wåld taga eller hemliga till sig locka."

Med dessa kärnfulla ord inleddes Giftermålsbalken i 1734 års lag. Det uråldriga giftomannaskapet var långt in på 1800-talet ett synnerligen betydelsefullt rättsinstitut. Varje kvinna som icke varit gift, vad ålder hon än hade, var för ingående av äktenskap beroende av giftomannens samtycke.

Giftomannens uppgift ansågs framför allt vara att förekomma mesallians. Kvinnan skulle icke tillåtas gifta sig med en man i lägre samhällsställning. Härvid gjorde sig ståndsdomarna starkt gällande.

Att rätt giftoman enligt en i lagen i detalj angiven ordning bland kvinnans anförvanter givit sitt samtycke, kontrollerades av prästen, innan han utfärdade lysning.

Om kvinnan saknade anhörig, var enligt giftomannaordningen i sista hand hennes förmyndare giftoman. Det förutsattes att kvinnan alltid hade förmyndare, ty enligt Ärvdabalken var ogift kvinna, vare sig hon var ung eller gammal, omyndig. Emellertid kunde det inträffa, att en helt obemedlad kvinna icke erhållit förmyndare. Då tillämpade man ifråga om giftomannaskapet samma bestämmelse, som lagen stadgade för det fall, att rätt giftoman var urståndsatt att utöva giftomannarätten. Frågan hänsköts i sådana fall till vederbörande domstol, som fick avgöra den efter bästa förstånd och samvete.

Domstolsärenden av detta slag voro dock sällsynta. I rådstuvurätten i Ulricehamn dombok för den 22 oktober 1831 förekommer ett typiskt fall.

Tullinspektoren i Ulricehamn Majoren Gustaf W:son Bagges hushållerska Johanna Pettersson hade ingått trolovning med f.d. Contoirskrifvaren Christjern Hartman. Johanna Pettersson hade inga anförvanter, och enär hon aldrig ägt andra tillgångar än sina gångkläder, hade icke heller för henne förordnats någon förmyndare. Då kontrahenterna hos stadens kyrkoherde Gustaf Sundborg begärde lysning vägrade denne utfärda sådan, emedan giftomans samtycke saknades. Förgäves sökte de trolovade beveka Sundborg medelst företeende av intyg från Johanna Petterssons husbonde, att han lämnade sitt bifall till äktenskapet. De hänsköto då saken till rådstuvurätten som, ”enär Hartmans stånd och villkor icke kunde anses annorlunda än mot Johanna Petterssons svarande och för henne fördelaktige”, lämnade sitt bifall till den ifrågasatta äktenskapsförbindelsen.


Källa:
Släkt och Hävd 1956:2

HallandsRötter ges ut av
information om Hallands Genealogiska Förening HALLANDS
GENEALOGISKA FÖRENING

hgf @ halland.genealogi.se
information om Hallands Genealogiska Förening


e-post till
webbredaktören