 |
HALLANDS GENEALOGISKA FÖRENING hgf @ halland.genealogi.se |
 |
| » Kontakta HGF » Bli medlem » Startsida » Artiklar ur medlemsbladet 2006 » Släktforskningens grundkällor Del III |
Släktforskningens grundkällor
Del III av Charlotte Lindgren |
|
| Följande sammanställning redogör för de arkivalier, som är av betydelse för genealogisk forskning. Vid redovisningen har den minsta kyrkliga enheten, församlingen (socknen) fått bilda utgångspunkt. Kyrkoarkiven innehåller det grundläggande materialet för genealogisk forskning och har därför erhålligt en fyllig presentation.
Denna tredje delen, Sockenstämman, domböcker och mantalsskrivning, handlar om sockenstämmoprotokoll samt material från häradsrätts- och stadsarkiven såsom domböcker och mantalslängder. Del I, Från skriftebok till församlingsbok, redogör för tidigt kyrkligt källmaterial fram till och med husförhörslängderna och församlingsböckerna. Släktforskningens grundkällor - Del I - Från skriftebok till församlingsbok Del II, Kyrkoboken och den svenska befolkningsstatistiken, behandlar ministerialböckerna dvs födelse-, vigsel- och dödböcker samt den svenska befolkningsstatistiken. Släktforskningens grundkällor - Del II - Kyrkoboken och den svenska befolkningsstatistiken Sockenstämman, domböcker och mantalsskrivning
Sockenstämman Socknens allmänna angelägenheter behandlades av sockenstämman, för vilken pastor var självskriven ordförande. Dominerande ärenden var sådana som rörde fattigvård och sjukvård. Men även skolärenden är representerade liksom sådana som avhandlade kyrkobyggen och kyrkliga inventarier, sockenstugubyggen och skallgång efter vilda djur. Genom kommunallagarnas tillkomst skildes från och med 1863 församlingens kyrkligt kommunala och borgerligt kommunala angelägenheter åt. Sockenstämman upphörde och som beslutande organ inrättades kyrkostämma för kyrkliga och kommunalstämma för borgerliga ärenden. Verkställande organ för de kyrkliga blev kyrkoråden. Sådana har i många församlingar, särskilt i städerna, funnits även före 1863 men hade då en företrädesvis disciplinär funktion för att upprätthålla den allmänna kyrkotukten. Under hela 1800-talet och långt in på 1900-talet hade de kyrkliga myndigheterna hand om undervisningsväsendet. Som verkställande organ fungerade skolrådet, ofta identiskt med kyrkorådet. Räkenskaper utgör i regel det äldsta materialet i kyrkoarkiven. Redan tidigt kan två räkenskapsformer urskiljas, dels specificerade räkenskaper, som upptog samtliga inkomst- och utgiftsposter, dels årssammandrag. Ur genealogisk synpunkt har de specificerade räkenskaperna visst intresse. Där redovisas nämligen ofta gåvor skänkta i samband med dop, vigsel eller jordfästning. Dessa räkenskaper kan således vara till hjälp vid fastställande av data, då luckor förekommer i ministerialanteckningarna. Att man återfinner fattig- och skolräkenskaper beror på att såväl fattigvård (t o m 1847/48) som skolväsen (i städerna t o m 1908 och på landsbygden t o m 1931/51) tillhörde den kyrkliga kommunen. Domböcker De i häradsrätts- och stadsarkiven förvarade domböckerna och kanske framför allt bouppteckningarna utgör viktiga komplement till det i kyrkoarkiven förvarade genealogiska källmaterialet. Forskning efter anförvanter i domböckerna är visserligen tidsödande men kan i gynnsamma fall ge utomordentlig lön för mödan. I regel går domböckerna längre tillbaka i tiden än kyrkobeskrivningshandlingarna och de är ofta bevarade till vår tid i obrutna sviter. För den icke initierade kan nämnas, att luckor i domstolsbeståndet i de flesta fall kan fyllas med i hovrättsarkiven förvarade avskrifter (renovationer). I 1734 års lag bestämdes att bouppteckningar skulle upprättas efter avlidna personer. Sådana uppteckningar finns emellertid även för tiden dessförinnan. I vilken utsträckning lagen efterlevts och bouppteckningar upprättats vet vi inte. De som inlämnats till domstolarna och bevarats i deras arkiv utgör ett blygsamt antal i relation till antalet avlidna. De bevarade uppteckningarna har dock ett betydande släkthistoriskt intresse och kan ofta lösa genealogiska problem, som annars skulle förblivit olösta. Bouppteckningsregister på CD På grund av bouppteckningarnas stora värde för släktforskaren har Hallands Genealogiska Förening gjort ett sökbart bouppteckningsregister över dem som finns i de halländska häraderna och städerna fram till 1850. Mantalsskrivning Vid sidan av den kyrkliga bokföringen fanns även en borgerlig sådan, mantalsskrivningen. I början av 1600- talet infördes en ny typ av skatter, som till skillnad från de äldre och till jorden knutna var personlig. Skyldiga att erlägga sådan skatt, s k mantalspenning, var alla vuxna och arbetsdugliga personer, såväl kvinnor som män med vissa undantag såsom adeln och dess tjänare, studenter och djäknar, vissa civila och militära ämbetsmän samt de, som på grund av fattigdom saknade betalningsförmåga. År 1652 fastställdes att barn under 15 år och vuxna över 63 skulle vara befriade från skyldigheten att erlägga mantalspenning. De är således i regel inte upptagna i längderna. Mantalslängden upprättades vid en varje år verkställd förrättning, ursprungligen i början av det år längden avsåg men från 1720-talet i slutet av året före det som åsattes längden. Från början förrättade prästerskapet mantalsskrivningen men under senare delen av 1600-talet övertogs denna syssla av särskilt anställda mantalskommissarier, som mot slutet av 1700- talet i sin tur ersattes av häradsskrivarna. Mantalslängden upprättades i tre exemplar: ett original som förvaras i fögderiarkivet (häradsskrivarearkivet) eller stadsarkivet, en avskrift i länsstyrelsearkivet och en avskrift i riksarkivets kammararkivsektion, som har den mest fullständiga sviten. På 1860- talet upphörde länsstyrelsernas befattning med mantalslängderna. Fögderiernas längder förvaras för Hallands del i landsarkivet i Lund till och med 1945. Ur personhistorisk synpunkt ger mantalslängden kanske inte så mycket. Uppgifter om data är i äldre tid sällsynta. Rätt använd ges dock viktiga upplysningar om invånare på hemman och lägenheter. Följer man en ana år för år i mantalslängderna under en lång tidsperiod kan man hitta intressanta uppgifter om flyttningar, hälsotillstånd och släktskapsförhållanden. Mantalslängder på CD HGF har i sammarbete med DigiArkiv låtit digitalfotografera halländska mantalslängder församlingsvis. Dessa kan köpas genom föreningen, så att man på ett enkelt och bekvämt sätt kan sitta hemma vid datorn och läsa orginaltexterna. Vid användandet av det äldre källmaterialet – och det gäller såväl kyrkoskrivningshandlingar som kanske framför allt mantalslängder ? skall man ha i minnet, att befolkningsrörligheten var jämförelsevis liten. Ordförklaring: I texten läser vi att djäknar var befriade från mantalspenning. En djäkne var en lärljunge i den högre lärdomsskolan, inte att förväxla med degn, som är det danska ordet för klockare. Här i Halland stöter man ibland på degnebolet som således betyder klockarebostället. Charlotte Lindgren » Hallands Genealogiska Förening har tagit fram sidregister och kolumnförklaringar till Hallands mantalslängder » Bouppteckningsregister på CD » Mantalslängder på CD » Del I » Del II | |
|
HALLANDS GENEALOGISKA FÖRENING hgf @ halland.genealogi.se |
|