 |
HALLANDS GENEALOGISKA FÖRENING hgf @ halland.genealogi.se |
 |
| » Kontakta HGF » Bli medlem » Startsida » Artiklar ur medlemsbladet 2005 » Släktforskningens grundkällor Del II |
Släktforskningens grundkällor
Del II av Charlotte Lindgren |
|
| Följande sammanställning redogör för de arkivalier, som är av betydelse för genealogisk forskning. Vid redovisningen har den minsta kyrkliga enheten, församlingen (socknen) fått bilda utgångspunkt. Kyrkoarkiven innehåller det grundläggande materialet för genealogisk forskning och har därför erhålligt en fyllig presentation.
I denna andra delen, Kyrkoboken och den svenska befolkningsstatistiken, behandlas ministerialböckerna dvs födelse-, vigsel- och dödböcker samt den svenska befolkningsstatistiken. Del I, Från skriftebok till församlingsbok, redogör för tidigt kyrkligt källmaterial fram till och med husförhörslängderna och församlingsböckerna. Släktforskningens grundkällor - Del I - Från skriftebok till församlingsbok Del III, Sockenstämman, domböcker och mantalsskrivning, handlar om sockenstämmoprotokoll samt material från häradsrätts- och stadsarkiven såsom domböcker och mantalslängder. Släktforskningens grundkällor - Del III - Sockenstämman, domböcker och mantalsskrivning Kyrkoboken och den svenska befolkningsstatistiken
Kyrkoboken Födelse-, vigsel- och dödböckerna utgör den svenska folkbokföringens grundelement och de är i regel bevarade från slutet av 1600-talet. I den mån anteckningar om födda, vigda och döda förekommer från ännu äldre tid är dessa beroende av pastors/ biskops enskilda initiativ. Till en början fördes längderna över födda, vigda och döda i en gemensam bok, vanligen kallad kyrkobok eller ministerialbok. Förandet av särskilda volymer för varje anteckningsslag tillhör en långt senare tid, i regel senare hälften av 1800-talet. Uppgifterna i ministerialböckerna under det första eller de första decennierna efter 1688/89 är vanligtvis summariska. I födelseboken får man veta barnets och föräldrarnas namn (ibland endast faderns förnamn), födelsedagen (oftast endast dopdagen) samt var, i vilken by, de bodde. Under 1700-talet utökas uppgifterna med faddrarnas namn, vilket är av betydelse ur genealogisk synpunkt, eftersom dessa ofta kom från kretsen av nära anhöriga. Vidare börjar man anteckna moderns ålder och ibland även dagen för hennes kyrkotagning. Från att till en början endast ha innehållit uppgifter om vigseldag samt kontrahenternas namn och hemvist blir uppgifterna i vigselboken efter hand fylligare. Den kan ge upplysningar om de nygiftas föräldrar, kontrahenternas ålder, morgongåvans storlek och om vem som givit bruden samtycke till äktenskapet. Relativt sent lämnas uppgift om lysningsdagarna. De i vigselboken lämnade upplysningarna om brudens och brudgummens hemvist vid tiden för giftermålet bör uppmärksammas. De kan vara av vikt då det gäller att bestämma vederbörandes familjetillhörighet. I detta sammanhang kan det vara på sin plats att nämna, att variationen i namnformerna för så väl kvinnor som män var liten i jämförelse med nutiden och att det således föreligger betydande risker för förväxlingar. Dödbokens annotationer kan växla starkt från församling till annan, från korta notiser till små biografier. Särskilt för äldre tid är dödbokens uppgifter av visst intresse, eftersom material i regel saknas för fastställande av födelsedatum. Man ska emellertid ha klart för sig, att dessa åldersuppgifter kan vara ungefärliga och utger sig inte heller för att vara annat. Dödsorsak är ofta angiven, men det är tveksamt i vilken utsträckning man ska våga dra några slutsatser om den verkliga orsaken. Uppgiften är sannolikt bäst och säkrast i de fall någon avlidit under en grasserande pest eller epidemi. Symptomen vid till exempel dysenteri (rödsot), smittkoppor och kolera är så uttalade, att risken för feldiagnos får anses liten. Tillförlitligheten i födelse-, vigsel- och dödböckernas uppgifter har mycket diskuterats men kan i allmänhet betraktas som stor. Det är dock nödvändigt att komma ihåg att anteckningarna för det mesta inte är ursprungliga. Den strikt genomförda kronologiska ordningen tyder på att notiserna införts i efterhand, många gånger förmodligen först vid årets slut. De har överförts till ministerialboken från kladdböcker, förda av präst och klockare, kanske från lösa minneslappar. Överföringsfel kan ha begåtts, notiser kan ha överhoppats, vilket kan förklara helt oförståeliga luckor. Det berättas att prästen i Ljungby vid årets slut hittade en lapp med en födelsenotis, som inte var införd. Han skrev in barnet allra sist det året med anmärkningen, "detta barn har tillkommit på grund av mitt slarv". Flyttningslängder Kyrkolagen 1686 erhöll visserligen en förordning om förande av anteckningar över dem som flyttat in i eller ut ur församlingen men påbudet har uppenbarligen endera inte alls eller mycket dåligt hörsammats. I varje fall har flyttningslängder endast sporadiskt bevarats från 1700-talet. Under det följande århundradet blir de allt vanligare och samtidigt allt bättre förda. Flyttningsattester För den flyttande utfärdade pastor attest, som skulle uppvisas i inflyttningsförsamlingen. Flyttningsattesten innehåller uppgifter om födelseort och födelsetid, kunskaper i kristendomens huvudstycken, ledighet till äktenskap, vandel, vaccination, skattskrivning och annat av personhistoriskt intresse. Materialet är ojämnt förvarat men det lönar sig ofta att undersöka dess förekomst. Befolkningsstatistiken Den svenska befolkningsstatistiken är världens äldsta och har varit föremål för livligt och intresserat studium av såväl inhemsk som utländsk forskning. Tabellverket, f rån och med 1860 Statistiska centralbyrån, tillkom 1748 och från och med påföljande år sammanställdes i församlingarna befolkningsstatistiska uppgifter i två slags tryckta formulär, nativitets- och mortalitetstabeller samt folkmängdstabeller. De förra innehåller uppgifter på antalet födda, vigda och döda, fördelade efter månader och kön, de senare på befolkningens fördelning på civilstånd, kön, åldersklasser, yrken och stånd. Nativitets- och mortalitetstabellerna uppgjordes för varje år under perioden 1749?1859, folkmängdstabellerna för varje år 1749?51, och därefter för vart femte år till och med 1855. De befolkningsstatistiska tabellerna kan ibland innehålla åtskilliga uppgifter utöver de rent statistiska såsom sädespriser, skördeutfall, jordareal, sädesslagens fördelning, husdjursstammarnas storlek och i socknen timade märkvärdiga händelser. Från och med 1860 byggde befolkningsstatistiken på avskrifter av församlingarnas födelse-, vigsel- och dödböcker samt husförhörslängder (församlingsböcker). Avskrifterna insändes till statistiska centralbyrån av ministerialböckerna varje år och av husförhörslängderna vart femte. Dessa avskrifter kan således ersätta förkomna kyrkoskrivningshandlingar för tiden 1860-1950, då de upphörde. Charlotte Lindgren » Del I » Del III | |
|
HALLANDS GENEALOGISKA FÖRENING hgf @ halland.genealogi.se |
|