 |
HALLANDS GENEALOGISKA FÖRENING hgf @ halland.genealogi.se |
 |
| » Kontakta HGF » Bli medlem » Startsida » Artiklar ur medlemsbladet 2005 » Fynda i domböcker |
| Fynda i domböcker
av Andreas Karlsson och Anna Karlsson. |
|
| När man funnit ett antal släktingar längre bak i tiden kan det vara en god idé att börja söka information om dem i domböckerna. Letandet är visserligen tidsödande och sker nästan helt på måfå, men har man tur kan man hitta riktiga guldkorn. Vi fick av en slump syn på en episod från 1671 där vår anfader Olof Persson i Guttared (omkr. 1626-1689) hade huvudrollen. Olof stod nämligen anklagad för häststöld! Hur kunde detta komma sig? Enligt vittnena inträffade ungefär följande:
Olof, eller Olle i Guttared som han oftast benämns i källorna, begav sig en höstdag över sockengränsen från Sibbarp till Strömma kvarn i Tvååker för att lämna säd till mjölnaren. Väl framme i Strömma ställde han häst och vagn vid kvarnen. Någon lust att vänta på att mjölaren skulle bli färdig hade han inte. Ekipaget kunde han inte få över ån, så i stället gick han till fots till sin vän Jon Larsson i Spannarp. Törsten var stor och de båda kamraterna gjorde sitt bästa för att släcka den med brännvin. Åtskilliga glas gick ned och framåt eftermiddagen hade Olof fått mer än tillräckligt i sig och ville bege sig hemåt. Jon vittnade om att "Lidet för dhet Mörckedes gick hand [Olof] fra hon: och wille gå till Strömme, och hand wahr heell drucken, och då såe hand Olle hafde Ingen hest, wthan gick dher fra." Att ta sig till Strömma i detta tillstånd kan dock inte ha varit lätt. Benen bar honom knappt och att dessutom hålla rätt kompassriktning var en övermäktig uppgift. På vägen stötte han lägligt på en pojke som kom ridandes. Det var "Een lithen dreng som icke wahr Myndige åhr, wed Nafn Jörgen Nielsson af Daxås" Han var son till Nils Helgesson i Dagsås och hade lånat sin pappas häst för att inhandla varor i Varberg. Jörgen var nu på väg hem och mötte en raglande Olof. ? Låt mig få rida med dig, bad Olof. ? Jag vet inte vart du ska, och jag har långt hem, svarade Jörgen som nog inte ville ta upp onyktra liftare. Jag har inte alls så långt som du, sa Olof och lyckades kravla sig upp på hästen. Jörgen red sedan vidare mot Rör. Den som är insatt i geografin kan konstatera att detta är helt fel väg om man vill till Strömma. Det bekymrade inte Olof som nog bara var tacksam att han slapp gå. Väl framme i Rör hoppade Jörgen av hästen för att lämna en potter [knappt 1 liter] tran som han köpt åt Bengt Nilsson. Olof fick nu syn på Bengts dräng vid namn Sven Bengtsson som han kände. Då gick det upp ett ljus för Olof att han hamnat alldeles fel. Olof bad därför drängen om hjälp att komma upp på hästen. Sedan behövde den onyktre ryttaren också lite instruktioner hur han skulle ta sig tillbaka till Strömma. Sven var återigen behjälplig och visade honom den rätta färdriktningen. Sven kunde dock inte känna igen hästen Olof kommit ridandes på utan frågade vems den var. Då "sagde Olle i Guttered, iag wed huerken dhet er min hest iag hafuer eller huem dhen Eger, Mens om någen kiendt dhen, så skullde få dhen igien wdj Morgen udj Guttered". När stackars Jörgen kom ut från Bengt Nilssons stuga kunde han konstatera att både hästen och fripassageraren var försvunna. Det hade nu börjat gå mot kväll och Jens Larsson i Strömma vittnade om att då "kom Olle i Guttered threckendis i Mörkningen med Helgessons hest". Ridturen från Rör hade dock inte varit problemfri. Det hade blivit en övermäktig uppgift för Olof att hålla sig kvar på hästen. Han "hafdhe faldhet af hesten och wahr Möcket OeReen på sine Kledher". berättade Jens inför tinget. Det var dock nu som de stora problemen började för Olof. Det gällde ju att ta sig över vattnet till den egna hästen som stod och väntade på andra sidan. Olof släppte taget om Helgessons häst men då kunde han inte längre hålla balansen utan ramlade i ån. Han var så omtöcknad att han inte själv kunde ta sig upp. Som tur var så fanns Jens till hands och kunde dra upp honom ur det ofrivilliga novemberbadet. "Ellers hafdhe hand blefuet borte i åhen" konstaterade Jens vid rannsakningen. Mycket lägligt fanns också Per Larsson i Strömma och Nils från Tvååker i närheten när det hela inträffade. Att låta Olof sätta sig upp på vagnen och köra till Guttared såg man som helt otänkbart "thi hand war så drucken at hand icke kunde age hiem på wagnen." Jens kunde i stället ledsaga både Olof och hästarna fram till Lars "Smids" hus i Strömma och hjälpte sedan Olof in i Lars stuga. Smeden undrade vad som hade hänt och vems häst han hade med sig. Olof kunde dock inte ge några begripliga svar. Enligt Lars var han "såre drucken och som Olle sidhen stod och såe sigh ned på föderne och wandet löp af kledherne och på gulfued da sagde hand: huad skall iag giöre, dette blifue well gåt". Medandra ord gick det inte att få till någon form av meningsfull konversation med honom. Lars hade såsom smed kommit i kontakt med många av traktens hästar. Han gick därför ut och tittade på vad det låg för "tögedh" (seltyg) på hästen för att försöka klargöra vems den var. Jens Larsson tog sedan med sig hästen hem och gav den lite foder. Seltyget med sadeln lade han in hos sig så att det inte skulle komma bort. Nästa dag väntade Jens på att någon skulle komma och fråga efter hästen, men ingen ägare dök upp. Jens hade själv ont om foder för vintern och ville spara det lilla han hade till sina egna kreatur. Han nödgades därför släppa hästen lös med förhoppningen att den skulle leta sig hem på egen hand. En stund senare anlände det emellertid en helt annan person till Strömmakvarn som kvällen innan mot alla odds tydligen lyckats leta sig hem till Guttared. Det var en trött Olof som nu var tillbaks för att hämta sin "meld" hos mjölnaren. Lars Hansson passade då på att återigen fråga vems häst det egentligen var som han hade haft med sig kvällen innan. En mycket förbryllad Olof "soer och forbandedhe sigh att hand wiste icke hand hafdhe någon hest didt eller huarledis hand kom hiem om afftenen". Rättvisan hann dock ifatt Olof till sist. Kapten Erik Orrhane på Öströö fick nämligen reda på vad som hänt och i februari 1672 instämde han Olof för häststöld på sin bondes Nils Helgessons vägnar. En förtvivlad Olof försökte förklara för rätten vad som hänt. Han sade att "hand samme hest icke hafuer Röfuet, som nu meenis och forregifuis, Wthan er skeet i druckeskap". Tack vare de förhållandevis detaljerade vittnesmålen som ligger till grund för berättelsen kan vi så här 330 år iefterhand ta del av Olofs eskapader. Vid rättegången meddelade också Jörgens far att hästen faktiskt hade letat sig tillbaka till Dagsås och att sadeln fanns i säkert förvar i Strömma. Allt löste sig därmed till det bästa och vi kan konstatera att vi inte härstammar från någon hästtjuv. (Olof hade ju inte med berått mod stulit hästen utan i fyllan och villan "lånat" den!) Källa: Faurås härads dombok 1672. | |
|
HALLANDS GENEALOGISKA FÖRENING hgf @ halland.genealogi.se |
|