 |
Hallands Genealogiska Förening hgf@halland.genealogi.se |
 |
| 2004-09-15 HallandsRötter » Artiklar ur medlemsbladet 2004 » Fångar rymde från Kungsbacka häkte 1848 |
| Fångar rymde från Kungsbacka häkte 1848
av Sune Börjesson |
|
Förvaring av fångar har i alla tider vållat problem för rättssystemet. Ekonomin har alltid spelat en viktig roll. Förr i tiden hade man en annan syn än i dag på den humanitära biten och även på ämbetsmannaansvaret. Det ansågs allvarligt om fångar lyckades rymma. Den ansvariga bevakningspersonalen åtalades då som regel för fångspillan.  I Kungsbacka, mellan Nygatan och Skansen, fanns före 1850 en fängelsebyggnad som användes gemensamt för Fjäre och Wiske härader samt Kungsbacka stad. Här förvarades fångar i avvaktan på dom, s k rannsakningshäktade. Byggnaden var gammal och i mycket dåligt skick.
En kväll i juni 1848 förvarades 13 st fångar i den lilla stenbyggnadens två rum, 6 st i det ena och 7 st i det andra rummet. Fångarna hade suttit där i flera dygn. Fångvaktaren, Johannes Larsson, hade som sin uppgift att ständigt övervaka häktet, dygnet om. Det fanns emellertid ingen bostad vid häktet utan Larsson hade sin bostad i närheten i staden. Den aktuella kvällen blev fångvaktare Larsson budad att gå hem vid 23-tiden i ett angeläget ärende. Han bommade till dörren och fönstergallren på häkteslokalen och sedan bad han nattväktaren CP Pettersson att emellanåt hålla ett öga på häkteslokalen. När fångvaktare Larsson återvände efter ett par timmar mötte han två av fångarna mitt på torget. De berättade att fyra av de andra fångarna rymt. Det var Börje Olsson, Johannes Halldén, Johannes Johansson och Andreas Andersson. De tre förstnämnda var åtalade för poströveri och den sistnämnde för stöld. Det visade sig att de fyra rymlingarna lyckats riva ner stenar och skapa ett hål i överkant på den dåliga gråstensmuren så att de därigenom kunnat ta sig upp på vinden och därifrån vidare ut i friheten. Den 21 juni 1848 instämdes den stackars fångvaktaren till häradsrätten, åtalad för fångspillan. Till sitt försvar kallade han två vitten, muraren Anders Larsson och nattväktaren CP Pettersson. Murare Larsson vittnade om att den sönderbrutna muren var i så dåligt skick att hålet kunnat brytas upp på en halvtimme utan andra verktyg än en träpinne. Han hade för övrigt lagat hålet efteråt. Väktare Pettersson vittnade om att han ombetts ha tillsyn vid arresten vilket han också gjort. Han hade då inte sett eller hört något misstänkt. Den 10 augusti kom Häradsrättens utslag. Fångvaktare Larsson frikändes med tanke på att häktet saknade bostad för honom och dessutom var i så dåligt skick att en utbrytning kunnat ske på så kort tid. Redan året därpå, i maj 1849, beslutades om en nybyggnad av häkteslokal i Kungsbacka. Den uppfördes senare strax intill den gamla i anslutning till Rådhuset på Nygatan. Källor: Fjäre Härads Dombok, Kungsbacka stads sockenprotokoll Teckning: Stefan Gustafsson | |