 |
Hallands Genealogiska Förening hgf@halland.genealogi.se |
 |
| » Kontakta HGF » Bli medlem » Startsida » Artiklar ur medlemsbladet 2003 » Mantalslängder ett oundgängligt hjälpmedel |
| Mantalslängder ett oundgängligt hjälpmedel
av Börje Angelstrand |
|
| Kyrkoböckerna i all ära, men när det gäller att lösa upp de riktigt svåra knutarna, då är mantalslängderna oslagbara. Inte nog med att födelse-, vigsel- och dödböckerna börjar först i slutet av 1600-talet, de saknar ibland noteringar eller har helt felaktiga sådana. Ibland saknas böckerna helt p g a brand eller andra orsaker. Dessa brister återfinns ännu i slutet av 1800-talet eftersom prästerna och deras sprättande gåspennor och svaga talgdankar inte har blivit bättre.
Husförhörslängderna i sin tur kommer inte förrän i slutet av 1700-talet och har i början ganska rudimentära uppgifter. Inte förrän på 1820-30-talen börjar de bli till verklig nytta genom att då innehålla uppgifter, som INTE finns i de andra kyrkoböckerna, t ex födelseort för inflyttade make/maka, eller uppgifter om barnen i en inflyttad familj. Dock bör som alltid alla uppgifter om möjligt kontrolleras i källmaterialet eftersom husförhörslängderna ganska ofta har felaktiga födelsedata, men man vet åtminstone var man skall leta. Därför är mantalslängderna en hjälp i nöden, genom att de spänner över hela tidsperioden, både före och under. Långt in på 1700-talet drabbas släktforskaren av att åldersuppgift vid dödsfall saknas eller ibland är grovt tillyxad, speciellt för utsocknes inflyttare. Genom att mantalslängden inte noterar underåriga (under 15 år) eller överåriga (över 63 år) kan man få ett bättre grepp om den verkliga åldern. Visserligen kan man hamna lite vid sidan om sanningen genom att någon blivit ”förtidspensionerad” ur skattesynpunkt genom arbetsoförmåga eller dylikt, eller genom att en skatteplanerande husbonde ”råkat” räkna lite fel vid uppgiftslämnandet, men det kan förhoppningsvis ändå vara bättre än vad kyrkoboken kan prestera. Ett annat exempel på mantalslängdens förträfflighet är t ex när pigan Kerstin Andersdotter i X-gård gifter sig och inte kan identifieras på annat sätt än genom att hon visar sig vara dotter till åbon i X-gård, vilken kom från en annan socken med hela sin familj för några år sedan. I ett annat fall kanske en liten notering för dottern Karin ”gift ut supra (=ovan)” besvarar frågan om varifrån pigan Karin kom, som gifte sig det året. Kanske dyker en dotter upp igen tillsammans med ett ”oäkta” barn. Här kanske det mystiska dopet på ett torp i andra ändan av socknen får sin förklaring. Den flitige släktforskaren kommer förhoppningsvis så småningom neråt 1600-talet och då är mantalslängderna i praktiken det enda tillgängliga källmaterialet. Men det roligaste jag själv vet är när Olof Svensson övertar gården efter fadern Sven Anderssons frånfälle och modern Anna Jönsdotter verkar gå upp i rök efter något år. Nästan i varje fall. Lusläsande av dödboken visar att 3 Anna Jönsdöttrar avlider under den närmaste 20-årsperioden, men vem är den RÄTTA? Här kan man skrämma fram alla Anna Jönsdöttrar ur mantalslängdens gömmor och kanske följa dem från gård till gård och så småningom med ganska hög sannolikhet vaska fram guldkornet; den rätta. Kanske sitter hon i en backstuga tillsammans med sin sjukliga syster, som nyss blivit änka. Förutom dessa mera grundläggande funktioner, så är mantalslängderna också värdefulla för den som vill fördjupa sig i sin släkts levnadsvillkor. Gårdens storlek; hur länge han var åbo på gården; hade han behov eller råd att ha pigor och drängar; var de friska? Mängder av uppgifter, som kan sätta lite färg på en annars ganska svart-vit bild. Den svenska statens outsläckliga behov av nya skatter återspeglas även i mantalslängden och vi kan kanske finna att mor Anna Karin hade en sidenschal och att Johan Aron själv brände sin egen sprit och hade en jakthund. Föreningens initiativ att låta nyfotografera mantalslängder med modern digitalteknik och samla dem sockenvis på CD är synnerligen vällovligt och ett stort steg framåt. En snabbtitt har visat att kvalitén verkar att vara högre än på de kopior på kopior, som man kan läsa på biblioteket eller köpa från SVAR. Den digitala fotograferingstekniken gör det ju möjligt att granska den tagna bilden OMEDELBART efter knäppet och vid behov göra en omtagning. Man kan även tvätta ”bilderna” med lämplig programvara och därigenom förbättra läsbarheten. Läsprogrammen ger också möjlighet att variera förstoringen för att komma åt svårlästa kommentarer i kanten. Inga irriterande klämmor i kanten. Prissättningen är förvisso oslagbar. En CD med ganska många år kostar bråkdelen av vad motsvarande mängd kort skulle kosta. Dessutom är det förnämligt att snabbt kunna hoppa mellan åren utan att behöva byta kort och försöka leta upp rätt socken eller veva i oändlighet på filmrullen. Den enda nackdelen just nu förefaller vara att kostnadsskäl har tvingat föreningen att bara ta med ett antal år med någorlunda jämn spridning. Min egen erfarenhet är att man måste läsa mantalslängden år för år för att få fram ”sanningen, och intet annat än sanningen”. Förhoppningsvis kommer kompletterande tagningar att göras och tillhandahållas i nya utgåvor. Nu har man dock möjlighet att snabbt gaffla in sig med hjälp av CD-n och sedan kompletteringsläsa på kort eller film. Börje Angelstrand Läs även: » Mantalslängderna på CD » Skattelängder i Halland » Landsbygdsbefolkningens skatter | |
|
HALLANDS GENEALOGISKA FÖRENING hgf @ halland.genealogi.se |
|