 |
Hallands Genealogiska Förening hgf@halland.genealogi.se |
 |
|
2003-05-21 HallandsRötter » Artiklar ur medlemsbladet 2003 » 250 år med den Gregorianska kalendern |
| 250 år med den Gregorianska kalendern
av Börje Angelstrand |
|
|
Strax före midnatt onsdagen den 17 februari 1753 väntade säkerligen många svenskar med skräckfylld undran på att en ny dag skulle randas. I morgon skulle det ju vara den första mars !! Så hade konung och riksdag bestämt. Kunde månne detta gå bra? Var detta verkligen Guds mening? Och var det rätt och riktigt? Inte nog med att staten tog nästan allt vad man ägde och hade genom skatterna. Skulle den nu också ta 11 dagar av ens liv? Vad skulle nu hända med alla dem som på detta sätt förlorade en del av sitt liv? Och med alla dem som inte fick några födelsedagar detta år? (Om man nu överhuvudtaget firade födelsedagar?).
Hur kunde nu detta ske? I alla tider har människan styrts av olika tidsbegrepp. Dygnet, månens faser och årstiderna var naturliga och lättförståeliga indelningar av tillvaron. Så småningom utkristalliserades ett årsbegrepp, som i början baserades på 12 månfaser och där en extra månad stoppades in då och då, när det började gå alltför snett.Vårt nuvarande årsbegrepp med 365 dagar kom till, när man kunde fastställa sommarsolståndet med en alltmer ökande noggrannhet. När man sedan upptäckte, att detta trots allt inte stämde, så infördes olika former av extradagar (skottdagar). Detta skedde redan för mer än 2500 år sedan!! Den Julianska kalender Under den romerske kejsaren Julius Cesars tid hade emellertid noggrannheten i tidsbestämningen blivit så god att en långsiktigt stabil kalender med skottdag vart 4:e år kunde införas, vilket skedde år 46 f Kr. Denna s k Julianska kalender kom efterhand att användas överallt i den ”civiliserade” världen. När den Julianska kalendern tillkom hade romarna också sedan länge använt januari som årets första månad. Tidigare var mars den första och därför har vi benämningar på månader som september (den 7:e), oktober (den 8:e), osv. Eftersom inte heller denna nya kalender stämde exakt med jordens rörelse runt solen, så fick man fortfarande ett fel, om än litet, som ackumulerades och växte genom seklerna. Den Gregorianska kalender Påven Gregorius XIII lät därför utarbeta ett nytt kalendersystem, som skulle ge ett ännu mindre kvarstående fel genom att skottdagen slopades vid de sekelår, där de två första siffrorna inte var jämnt delbara med 4. Således skulle år 1600 vara skottår, men inte 1700, 1800 och 1900. Denna nya Gregorianska kalender infördes år 1582 i Italien och Frankrike, varvid ett antal dagar hoppades över för att man skulle komma i takt med de astronomiska förloppen. Efter hand, men långsamt, började även andra länder tillämpa den nya kalendern, vilket gjorde att situationen blev minst sagt förvirrande. Danmark införde därför den nya kalendern år 1700 och Sverige hade också tänkt göra det, och därför slopade man skottdagen år 1700 helt i enlighet med det nya systemets uppläggning. Men krigshändelserna gjorde att man fick viktigare saker att tänka på och arbetet avbröts. Eftersom man nu låg datummässigt fel både mot den Julianska kalendern ”Gamla stilen” och den Gregorianska kalendern ”Nya stilen” beslöt man sig för att gå tillbaka till den Julianska kalendern igen, vilket dock inte kunde genomföras förrän 1712. Detta gjordes då på så sätt att den borttagna skottdagen återinfördes genom att en tilläggsdag, den 30:e februari, tillkom för just detta år. De barn, som föddes denna dag, 1712-02-30, fick alltså ALDRIG ha något födelsedagskalas! Nu var man alltså i takt med den ”gamla” tiden igen och inte förrän 1753 infördes alltså ”den nya stilen” för gott genom att 18-28 februari slopades. Andra länder har infört den Nya stilen vid mycket varierande tidpunkter och i Grekland infördes den inte förrän 1923 !! Inte heller den Gregorianska kalendern är emellertid tillräckligt exakt, men troligen slipper våra efterkommande släkten att utsättas för en sådan här prövning, då man numera kan stoppa in en extra sekund då och då. Utan detta förfarande hade det varit dags att göra en justering med en dag om ca 2000 år. Årtal I äldre tid fanns inget årtalsbegrepp, utan allt relaterades till stora händelser, t ex 3:e året i (efter) den 17:e olympiaden, kejsar Augustus 8:e regeringsår, osv. Vår nuvarande tideräkning grundar sig inte på någon födelse- eller dödsannons i Jerusalems Nya Dagligt Allehanda, utan det var munken Dionysius Exiguus, som vid ett kyrkomöte i Nicaea i Turkiet (år 532) fick antaget sitt förslag, som fastslog att ”nu var det Anno Domini 532”, dvs år 532 e Kr (och därmed basta!). Han utgick från att Jesus varit 31 år gammal vid korsfästelsen och genom att påskdagen det året inträffade den 25:e mars kunde han, genom ganska komplicerade beräkningar för påskens infallande genom århundradena, fastställa hur lång tid som förflutit sedan Jesu födelse. Säkerligen hade han också viss hjälp genom att de romerska kejsarnas härskarperioder var kända. Att sedan vissa forskare anser att han räknat fel på ett par år spelar ingen större roll i det långa loppet. Eller som indierna säger: Tiden är relativ. Som en kuriositet kan nämnas, att år 0 inte existerar i den historisk-vetenskapliga världen. Begreppet 0 fanns inte i den romerska matematiken, utan detta kom först senare från Indien via araberna. Börje Angelstrand Epost: bang@mbox302.swipnet.se | |