 |
Hallands Genealogiska Förening hgf@halland.genealogi.se |
 |
|
2003-04-25 HallandsRötter » Artiklar ur medlemsbladet 2003 » Gåspennan och dess efterföljare |
| Gåspennan och dess efterföljare
av Lars Larsson, Halmstad |
|
Har du som jag kanske någon gång lutat dig tillbaka från läsapparaten och bara suttit och betraktat den sirliga handstilen som är nedpräntad där på boksidan? Du har kanske då också funderat på hur det gick till när prästen, klockaren eller häradsskrivaren skrev ned det du så mödosamt läser, och vilka verktyg han använde. Det var definitivt inte någon av våra tiders kulspetspennor i alla fall. Det kan bläckpumpar som finns lite här och där berätta om. 
bild: överst, Gåspenna från slutet av medeltiden underst, Gåspenna från 1800-talet, observera skillnad i skrivspetsen Ordet ”penna” är latin och betyder fjäder. Pennor av fågelfjädrar började användas av romarna under 300-talet efter Kristus. Man kan säga att gåspennan var under mer än ettusen år det viktigaste skrivdonet i Europa. Först under 1700-talet började man tillverka pennor av metall. Vem som kan få äran av att ha uppfunnit stålspetspennan är lite tveksamt. Det beror på vilken litteratur man läser. Tyskarna hävdar att den första stålpennan skall ha gjorts i München 1796 av en herre vid namn Aloys Senefelder. Som material skulle han ha använt ett stycke av en fickursfjäder! Engelsmännen hävdar naturligtvis, att det var de som var först. De menar att den engelske leksaksfabrikanten Harrison uppfann stålpennan 1780 och att en herre vid namn Mason senare förbättrade dess konstruktion. Slutligen om man läser i den svenska National-encyklopedin, så får man veta att det nog var britten Bryan Donkin (1768-1855) som år 1808 uppfann en stålpenna. Denna hade en skåra i spetsen för att bläcket skulle flyta bra, och den blev starkt dominerande, förtäljer uppslagsverket helt kort. I Sverige lades den sista fabriken för tillverkning av stålpennor ned 1950. För att komplettera det hela, kan nämnas, att senare uppfinningar på pennans område är reservoarpennan, kulspetspennan och filtpennorna. 
bild: 1.) Stålpenna med skaft av enkel typ 2.) Utsirat pennskaft 3.) Pennskaft med almanacka Jag, som är född på stenåldern, fick faktiskt mina första lärospån i välskriv-ningens konst just med en sådan här stålpenna, doppad i bläck, och som vi alltså konstaterat är uppfunnen på 1700-talet. Den var i bruk ganska länge, jag började min skolgång 1950, och då skulle vi alltså plocka fram särskilda skrivböcker ur skolbänkarna tillsammans med stålpennor med reservstift, läskpapper och bläckhorn! Jag brukar skylla på dessa hårda upplevelser jag hade i min tidiga barndom, när jag får kommentarer om min handstil. Men låt oss återgå till gåspennan, eller fjäderpennan som den också kallas. Den kom ju faktiskt först. Ja, inte allra först förstås. Man hade långt tidigare skrivit på pergament och papyrus. Då använde man dels penslar och dels så kallade rörpennor som tillverkades av bambu eller liknande sorters vattenväxter. Någon gång under medeltiden ersattes pergamentet (djurhudar) av lumppapperet och då kom också gåspennan först till användning. Gåspennan tillverkas av ving- eller stjärtfjädrar från fågel, företrädesvis då från gås eller kalkon. Experter anser att fjäderpenna gjord från gås är mjukare och kan då med fördel användas för färgskrivning och teckning medan där-emot kalkonpenna är starkare och styvare och kan användas för allmän skrivning. Fjäderns längd bör vara cirka 17 – 20 cm och det så kallade ”fanet”, dvs de längre delarna på själva fjädern, bör avlägsnas. Spetsen skall ha en slits på omkring 6 mm längd och sidorna skärs sedan ned till den önskade bredden på skriften. Om du vill tillverka en fjäderpenna kan du med fördel följa den stegvisa instruktionen med tydliga bilder som finns på Internet på adress som anges nedan. I början torkades bläcket genom att man strödde sand, krita eller pulveriserad glimmer över det skrivna. På 1700-talet upptäckte man att ett mjukt papper sög upp bläcket mycket effektivt, och detta läskpapper tillverkades ofta i form av s.k. läskblock. När det gäller bläcket man skrev med, så kan det nämnas, att man anser engelsmannen Robert Boyle vara dess upphovsman. År 1663 genomförde han en del lyckade kemiska experiment som gjorde, att han kunde starta tillverkning. De bläcksorter som användes bestod vanligtvis av tannin och gallussyra jämte järnsalt. Dessa ämnen hade den egenskapen att efter torkning blev skriften svart. Nåväl, med såväl fjäderpennan som stålpennan kvarstod svårigheten att kunna åstadkomma ett jämnt bläckflöde, och eftersom pennan måste med jämna mellanrum doppas i bläcket var det också svårt att skriva med jämntjock linje. Den logiska utvecklingen var ju därför att göra pennskaftet på stålpennan ihåligt, och där ha en behållare med bläck, som sedan kunde rinna ner i spetsen. Det tog dock ett tag av utveckling innan man kommit på hur behållaren skulle vara konstruerad för att den lätt skulle kunna fyllas på och att bläckflödet blev jämt. Man brukar tillskriva försäkringsagenten Lewis Edson Waterman i New York äran att ha uppfunnit den första fungerande reservoarpennan. Hans patent är från 1884. Efter andra världskriget kom så kul-spetspennan, men det är en helt annan historia. Blyertspennan har vi som släktforskare kanske heller ingen anledning att fördjupa oss i. Man lär väl inte träffa på så många arkivhandlingar skrivna med blyerts? Dock har blyertspennor använts sedan 1200-talet. Moderna blyertspennor tillverkas enligt en process i huvudsak utvecklad 1795 av en viss N.J. Conté. Men nu är vi långt utanför ämnet, precis som vanligt när man släktforskar. 
bild: Lewis Edson Waterman som 1884 får patent på penna med bläckreservoar Frågan är då när herr pastorn lade gåspennan åt sidan och började använda nymodigheten stålpenna? Du får titta lite extra noga i kyrkboken nästa gång du har den uppslagen. Kanske kan du finna den exakta tidpunkten, när nymodigheten nådde just din församling. Det skulle i så fall varit intressant att få reda på, men man kan ju gissa att det som vanligt skedde betydligt snabbare på vissa håll, kanske före 1850? Källor: Modern Konstskrift av C.O. A:son Askenberg Uppfinningarnas bok del 9 Handens Redskap och Verktyg i När var hur-serien Internet www.geocities.com/TimesSquare/5615/quill | |