 |
Hallands Genealogiska Förening hgf@halland.genealogi.se |
 |
| Artiklar ur medlemsbladet Hallandsfarares Information 2002 |
| Minas stuga
av Björn Bille |
|
| I de nordhalländska socknarna var det förr inte ovanligt med små enkla stugor i murad gråsten. Då virke var dyrt använde man sten som byggnadsmateriel. En av dessa som är bevarade i våra dagar är Minas stuga i Ölmevalla. Denna var från början en linbasta för Ölmevalla prästgård och Freadal.
I slutet av 1866 omändrades stugan till bostad av Isak Börjesson från Kärret i Ölmevalla. Den Gamla galten (eldstaden) i rummets mitt flyttades till stugans östra hörn. Stugan var då liksom nu en ryggåsstuga men betydligt lägre. Isak dog som änkling den 5/3 1881. Efter honom kom 1894 Johan Bernt Andreasson Liman (1820-1900) från Dotetorp. Då Johan var änkling var det endast han och yngste sonen Anders Herder f 1859 som bodde i stenstugan. Stugrummet var 4,50 m långt och 3,30 m brett. Höjden från golvet till ryggåsen var uppskattningsvis 1,80 m. Men Johan Bernt hade varit båtsman och tjänat kronan i Karlskrona. Sjömän är ju renliga karlar, så det var rent och snyggt både utanför och inne i stugan. Det var tång och torv på taket och när det torkat på våren räfsade Johan Bernt till en såbädd och sådde krasse där. Krasseodlingarna blev kända runt om i bygden, så på sommaren kom folk dit och tittade på stugan som blommade. På skorstenen låg en stenplatta som tjänstgjorde som spjäll. Den reglerades av en stake som räckte till marken. Det var ryggåstak inne i stugan. Väggarna var ungefär 60 cm höga, gjorda av gråsten och var vitkalkade. På golvet låg stenplattor och på dessa sand. På lördagarna gjordes det särskilt fint i stugan. Enris hackades och lades på golvet. Det gav stugan en frisk doft som gav känsla av lördag och helg. I den lilla stugan fanns förutan gruvan två sängar, en vid norra sidan och en längs västra gaveln. Innanför dörren till vänster stod en soffa, på vilken gavlarna var något avsågade för att soffan skulle gå in under taket. Bordet stod vid fönstret som vette åt söder. Maten lagades i en trefoting framför ugnen i gruvan. Inne i ugnen låg en platt fyrkantig sten, som låg på fyra små stenar, en i varje hörn. När de bakade eldade de med ljung under och runt omkring stenen i ugnen. Framför ugnen fanns en kolgruva där askan skrapades ner efter bakningen. Vid matlagning lades en sten över kolgruvan. Det blev inte mycket utrymme kvar i stugan när den skulle vara både skomakarverkstad, kök, och sängkammare. Då pappan gått bort bodde Baste-Anders kvar i stugan. Han var lappskomakare som sin far, och på sommaren var han även dikesgrävare. Baste-Anders lät göra en del reparationer som Anders i Sweschdal utförde. Han höjde väggarna och lade brädor på golvet och satte upp en trägavel framför den gamla gaveln som var av sten samt ett nytt tak. Käfthuset byggdes ut med en liten ”skunke”. I käfthuset, där det var jordgolv, hade Baste-Anders potatisstugan. Liksom sin far hade han stugan till skomakarverkstad och han var noga med att hålla stugan iordning. Om han var borta och arbetade på lördag slutade han alltid kl. 12, för att gå hem och städa. På söndagarna när han drack sitt eftermiddagskaffe ville Baste-Anders gärna ha sällskap, och Anders i Sweschdal var där nästan varje söndag. Baste-Anders var en duktig lappskomakare. Det passade kanske inte små fina damskor, men det han gjorde höll. Han var tydligen blygsam av sig, för en gång sa han: Jag är varken skomakare eller sadelmakare, jag är bare en ”belemakare”. Den tidens mest anlitade skomakare till finare arbeten var Martin Magnusson, Heden, den så kallade Skomakare-Martin. Baste-Anders hade till sällskap några kattor. På dagen fick de vara inne, men på kvällen körde han ut dem. Baste-Anders syster Anna-Stina tjänade i Alafors. När hon hälsade på hemma hos Baste-Anders skjutsade hennes husbonde henne ibland. Vid ett sådant tillfälle skulle Baste-Anders bjuda på skrovmål, men han hade inte så mycket hemma. Han gick då till Hansa i Bolg och bad att få köpa för åtta styver grädde, en kanna mjölk och en fjärdedel smör. Han sade att farmaren har kommit. Han är hemma vid den stora kvarnen vid den stora ån, som är störst i hela världen. När Baste-Anders inte orkade arbeta längre flyttade han till sin syster som var gift till Sanders på Ryet. Baste-Anders slutade sina dagar 1april 1916, 56 år gammal. Därefter kom Andreas Isaksson som bodde där en kort tid före sin död i stugan. Efter honom flyttade Anders i Sweschdals syster Kristina in och bodde där ungefär ett år. Under den tiden satte hon in spis framför gruvan och byggde en kammare i käfthuset och lade in ett trägolv mellan kammaren och stugan. Mina Johansson, född 4/5 1863, kom från Limans och var den sista som bodde i stugan mellan 1917 och år 1942 då hon på vintern kom till ålderdomshemmet i Åsa. 1948 slutade Mina sina dagar, men hennes namn och minne lever vidare genom "Stugan på Ölmevalla prästgård". Stugan inropades av arrendatorn Knut Öberg för 60 kronor. 1956 övergick stugan som gåva av Knut Öberg till Ölmevalla hembyggdsgille och kom därmed att ingå bland Nord-Hallands hembygdsförenings byggnader. Infört av Björn Bille (Uppgiftslämnare Rune Öberg) | |