Välkommen till Hallands Rötter - Artiklar ur Hallandsfarares Information


Hallands Genealogiska Förening Hallands Genealogiska Förening
hgf@halland.genealogi.se
Hallands Genealogiska Förening



Startsidan | Föreningen | Styrelsen | Antavlor | Båtsmän | Pressgrannar
Utgåvor | Länkar | Sök avancerat i Rötter | Artiklar | Källor
 | Uppdaterat | 
Halländska CD-skivor & böcker till försäljning

Artiklar ur medlemsbladet Hallandsfarares Information 2002
Lekar och nöjen för hundra år sedan

nedtecknat av Ann-Britt Osbäck
Här följer delar från en bandinspelning gjord 1976, där Olof Johansson intervjuar sin syster Sally Alfredsson.

Sally och Olof var kusiner till min mor. Olof var med redan i det förberedande arbetet av folkrörelsearvivet i Halmstad och blev sedan en av stiftarna och från 1952 till sin död 1980 arkivets föreståndare.Det var alltså denne man som spelade in bandet. Sally var bosatt i Falkenberg men växte upp i Årstad hos sina morföräldrar (min mammas farföräldrar). De hette Sven Johan Larsson och Neta som var född Billing. Sven Johan arbetade på Sannarp i Årstad som kusk och betjänt. På bandet berättar Sally om sin barndom och uppväxt i Årstad.

Man får en god bild av hur livet kunde te sig på ett gods. Återger nu några delar av bandinspelningen som handlar om hur man roade sig förr. Det är inte helt lätt att återge i text vad som sägs på ett ljudband. Ibland har Sallys röst varit oklar, men jag och min man har gjort så gott vi kunnat och sätter mycket stort värde på att ha bandet i vår ägo.

Minnena från Sannarp är många och tar man dem i ordning som årstiderna, börjar jag med att efter allt hö var inne blev det en utflykt för alla anställda på gårdarna. Då lövades många vagnar och matkorgar och dricka gjordes i ordning, sång och musik och god stämning. Målet var Boberg eller Skrea för bad och lite lekar.

Och så kom något som kallades höstagillet. När all skörden var inne, då slaktades det en hel del av nötboskap som alla anställda skulle ha del utav. Fru Treschow eller, som hon kallades Hennes Nåd, var då med så länge hon orkade, sedan var det fröknarna som delade ut. Tror att det blev delat efter familjens storlek. Det delades även ut en hel del frukt och kål samt rotfrukter och annat som de hade till familjerna.

Innan jul kom det stora lass med julgranar och där fick alla gå och välja ut gran till att ha inne och vid findörrarna och köksdörrarna och så delades det ut frukt och mycket annat till anställda vid julen. Sedan gjorde herrskapet en stor julfest för alla anställdas barn. Om det var snö, kom de i skrinda från Änghagen och Fjellalunda. De fick då ställa sig i led två och två och gå in genom köksstugan och blev bjudna på rullade pannkakor med sylt. Det var ett hundratal barn med, så de var många att grädda pannkakorna, alla klädda i vita förkläden. Sedan gick vi alla till magasinet, där en stor julgran var klädd med ljus och massor med gott. Där dansades jullekar och en som hette Kvarnström spela och så blev det plundring av julgotter. När det var slut tågade alla med Kvarnström i spetsen ut med musik av Björneborgarnas marsch fram till stora ingången, där vi tackade för festen och utbringade ett leve och hurrade för herrskapet. Senare fick de äldre gå och dansa på magasinet.

Sedan, närmare bestämt omkring den fjärde och femte februari gjorde de något som kallades ”slå katten ur tunnan”. Det gick så till att en kanna med mycket gott av olika slag hängdes i stången på mattpiskan med möjlighet att titta ut och in beroende på vem som stod i tur att slå. Man hade då ett bollträ och så tog man sats och dängde till så gott man kunde. När det gått ett hål på tunnan skulle alla in och dela innehållet och därefter blev det kaffe och fest, därvid var det verkligt roligt.

På Sannarp var det många trotjänare, som även haft sina förfäder där. Bland dem var familjen Kvarnström. Kvarnströms barn kunde spela och sjunga mycket bra och de ledde alltid det stora gäng som på valborgsmässon var ut och sjöng majägg.

Sen åkte vi också ”trollhoppa”. Jag tror, det var från Harald i Klockaregården och Tengnäs i Smeagården, som vi lånade ”trollhopparna” av. Vi satte då fart från Svarte Påle ner mot affären i Allberg. Vi var en så där tjugo-trettio stycken som kunde hänga på och då gick det undan. På vintern var det som regel både kallt och snö så isen på Svarte Floe var full med barn och där var slängbana för de som inte åkte skridskor.
Pretentionerna var inte så stora då som nu men roligt i alla fall. Vi samlades ofta och gick då till Smeagårds loge och dansade och även till Hagalund i deras kök som var så stort. Där kokade vi kaffe, dansade och berättade spökhistorier.

Nedtecknat av Ann-Britt Osbäck
Klicka på bilden för att se en större bild

Trollhoppa, teckning av Ann-Britt Osbäck



Startsidan | Föreningen | Styrelsen | Antavlor | Båtsmän | Pressgrannar
Utgåvor | Länkar | Sök avancerat i Rötter | Artiklar | Källor
 | Uppdaterat | 

webredaktör
Jan Johansson, Bromma

 2003 01 21