 |
Hallands Genealogiska Förening hgf@halland.genealogi.se |
 |
| Artiklar ur medlemsbladet Hallandsfarares Information 2002 |
| En säregen familjefar av Ingemar Rosengren |
|
Johannes Elov Bartoldsson var torparson, född i Svartrå socken 1815, död 1892. Han livnärde sig som arbetskarl och torpare i Svartrå. Att han var annorlunda torde framgå av följande uppställning av hans familjeförhållanden. Årtalen efter barnens namn är födelse- och dödsår. Gift första gången 1834 med Stina Pettersdotter, född 1800 i Dagsås och död 1857 i Svartrå. Barn i första äktenskapet: Johan Lorentz 1834 – 34 Carl Aron 1836 – Bengt August 1837 – Martin Albert Edvard 1842 – Ett barn 1846 – Gift andra gången 1862 med Anna Katarina Andersdotter, född 1831 i Svartrå och var i livet år 1900. Barn i andra äktenskapet: Gustav 1862 – 79 Bengt Aron 1864 – Beata Kristina 1866 –79 Augusta Josefa 1868 – Johan Adolf 1871 – Carl Alfred 1875 –79 Utomäktenskapliga barn med pigan Johanna Beata Persdotter, född 1822 i Morups socken och död i Svartrå 1874. Carl Albrecht Laurentius 1845 – Anders Johan 1847 – Josefina Kristina 1849 – Frans Ludvig 1851 – Sven Petter 1854 – 55 Sven Petter 1857 – Petter August 1860 – 69 Bengt Johan 1863 –65 Sofia 1863 – 63 Referat av Faurås härads dombok: Hustrun Stina Pettersdotter, som nu bodde hos sin svåger Anders Pettersson i Sibbarp, stämde år 1844 sin make, nu bosatt hos föräldrarna på torpet Vråen i Svartrå, och anklagade honom för hor med pigan Johanna Beata Persdotter. Hon anhöll om äktenskapsskillnad och yrkade att maken måtte förklaras omyndig, därför att han enligt henne var ”liderlig” och förslösade deras gemensamma egendom. Vittnen intygade att Johannes Elov söp, levde ihop med en främmande piga som han försörjde, och skulle varit utfattig om inte hans föräldrar hade hjälpt honom. Men han förnekade att han var far till Johanna Beatas väntade barn, och hon bekräftade detta och påstod att flera andra manspersoner i trakten kunde vara far till barnet, men deras namn ville hon inte uppge. Hon sa sig nu vara anställd av Johannes Elov för att sköta hans hushåll. Domstolen påpekade för Stina, att genom att flytta ifrån sin make hade hon själv begått ett brott. Den ålade henne att omedelbart flytta tillbaka till honom. Skilsmässa beviljades alltså inte, men maken blev förklarad omyndig på grund av dryckenskap och försumlighet. Vid ett ting två år senare anhöll båda makarna om skilsmässa. Det kom fram att hustrun sommaren 1845 lytt häradsrätten och kyrkorådet och flyttat tillbaka till mannen. De avlade då ett barn som föddes i april 1846. Men då maken likväl, trots hennes vädjan, fortsatte sin förbindelse med pigan Johanna Beata, flyttade hon snart därpå åter till Sibbarp. Domstolen beviljade ända inte någon äktenskapsskillnad. Vid nästa ting, ett halvår senare, stämde Stina maken och pigan och påstod att de levde och hade barn tillsammans, och kom med en ny begäran om skilsmässa. Maken erkände äktenskapsbrottet. Han och pigan blev dömda till böter för hor, och skilsmässa blev beviljad. Ingemar Rosengren |
|