 |
Hallands Genealogiska Förening hgf@halland.genealogi.se |
 |
| Artiklar ur medlemsbladet Hallandsfarares Information 2002 |
| Emigration på kredit. av Lars Larsson, Halmstad |
|
| Landets styrande var allvarligt oroade av den alltmer tilltagande emigrationen, det kan tydligt avläsas i den femårsrapport som hallandshövdingen skrev 1892. Vid denna tidpunkt hade emigrationsvågen tagit verklig fart. Landet dränerades på framför allt ungdom. Dalsland, Halland och Kronoberg var de landsändar som procentuellt drabbades hårdast. Vi vet nu att emigrationsvågen skulle ingalunda avta. Den kom att fortgå och nå en höjdpunkt omkring sekelskiftet. Så med all rätt var landshövdingens oro befogad. Hans slutsatser om varför hallänningarna flyttar till Amerika kan givetvis så här över hundra år efteråt diskuteras, men som så ofta annars finns det kanske lika många orsaker som det fanns emigranter.
Här nedan får vi en beskrivelse hur landshövdingen såg på det hela år 1892. Berättelsen finns i den utmärkta boken ”Från Far och Farfars Tid”, utgiven av AB-förlaget i Vänersborg och tryckt 1961. Boken finns i föreningslokalen och kan också lånas på biblioteket. Antalet utflyttade Antalet af de till utlandet utflyttade har i medeltal årligen uppgått till 2179 eller sammanlagt (åren 1886-1890) 10896, under det att hela antalet till länet från utlandet inflyttade utgjort 1343. Af emigranterna hafva 10381 eller öfver 95% begifvit sig till Nordamerikas Förenta Stater, hvilket land således fortfarande upptager den långt största delen af utvandrarströmmen från Halland, liksom från öfriga delar af riket. Utvandringen från länet inskränker sig ej mera, såsom i början var fallet, till vissa trakter, utan berör alla delar af provinsen, och få socknar, om ens någon, finnas, från hvilka ej större eller mindre bidrag lemnas till densamma. Grunden till den starka emigrationen till Amerika är den hos den mindre jordbrukaren och hos kroppsarbetaren i allmänhet alltjemt orubbade föreställningen, att der lätt gifves tillfälle att göra den tillgång, han eger i sin arbetskraft, på förmånligaste sätt gällande, och alldeles icke fruktan för utkräfvandet af vissa medborgerliga skyldigheters fullgörande och missnöje öfver särskilda lagstiftningsåtgärder och dylikt. Emigrationsagenterna I den mån befordran af emigranter visat sig vara ett vinstgifvande näringsfång, har en stark konkurrens deri uppstått, hvilket föranledt en fortgående reduktion i de med öfverfarten förenade kostnader, på samma gång som större omsorg egnats de befordrades välbefinnande under färden. Biljett till Amerika för 75 kronor I huru hög grad lättheten att komma öfver till Amerika är för handen, framgår deraf, att en biljett, som gifver rättighet till fri öfverfart från Halmstad till Newyork och kost under vägen, under år 1890 kunnat erhållas för icke mer än 75 kronor, hvilket föga torde öfverstiga kostnaden för en färd t.ex. från Halmstad till öfre delarna af Norrland med inberäkning af utgifterna för kosthåll och nattläger under tiden. 
Biljett mot borgensförbindelse Anskaffandet af det penningbelopp som erfordras för färden, möter sålunda ej större svårigheter för hvilken arbetsför man eller qvinna som helst, äfven den minst bemedlade, men detta oaktadt lära, enligt hvad det uppgifves, spekulativa mellanhänder funnit sin fördel vid att ytterligare lätta åtkomsten af emigrationsbiljett på så sätt, att kostnaderna för densamma förskotteras mot köparens förbindelse, försedda med borgen af ett tjugo- eller trettiotal af qvarvarande vänner och bekanta, dervid den, helt säkert rigtigt, uppfattningen gjort sig gällande, att i hvilka förmögenhetsomständigheter dessa än vore, de såsom arbetsföre kunde anses vederhäftige för de få kronor, som komme på en hvar af dem i hänndelse af bristande betalning af gäldenären. En färd till Amerika, hvarifrån det är så lätt att återkomma, om lust dertill faller på betraktas derföre i synnerhet af ungdomen, såsom en ringa sak. Hemmansägare lämna hustru och barn att tillse gården under de år, de i Amerika söka genom arbete förvärfva medel till afbetalning af fastighetens skuld. Andra resa öfver hafvet och låta af omständigheterna bero, om de komma att stanna i det främmande landet, der de kanske hafva lika många och lika nära slägtingar som hemma, eller återvända hit. 
Remissor från Amerika Beloppet af dessa remissor liksom af de medel, de från Amerika återvändande medföra, kunna väl ej med någon noggrannhet beräknas, men, att döma af hvad härutinnan är i särskilda fall kändt, kan slutas, att de penningar, som dessa vägar inflyta, uppgå sammanlagda till ett icke obetydligt belopp. (Efter Landshövdingen i Hallands femårsrapport 1892) Lars Larsson, Halmstad |
|