 |
Hallands Genealogiska Förening hgf@halland.genealogi.se |
 |
| Artiklar ur medlemsbladet Hallandsfarares Information 2002 |
| Sorgeåret 1743 i Ränneslöv. Rödsoten tog 93 människors liv Av Anna-Stina Strandin Freij Artikeln från Södertälje Probanden 142 |
|
Min farfar föddes år 1870 i Ränneslöv i södra Halland på gården nr 10 Edenberga by. I stort sett alla hans anfäder hade varit bönder i socknen. Denna berättelse, hämtad från en hembygdsbok för Höks härad, handlar om Assar Erlandsson, kronoåbo på Edenberga 4. Han var far till min farfars farfars farfar.
Kronoåboen Assar Erlandsson bodde sedan 1703 på sitt hemman, 1/4 mantal Edenberga nr 4, med sin hustru i andra giftet, Bengta Nilsdotter, och sina många barn. Av dessa, 18 till antalet, hade några dött i späda år, men han hade ännu i hemmet fyra flickor och sex pojkar. Lilla Bengta, den yngsta, var blott årsgammal, Johanna 4, Elina 11 och Pernilla 19 år. Av pojkarna var den yngste, Lars 7 år, Mattis 8, Per 13, Hans 15, Nils 17 , och Erland 25 år. Tre döttrar var redan gifta, Anna Maria i Renneslöv, Kersti i Staffanstorp och Elna i Edenberga, och alla tre hade fått goda giften. Hösten 1742 hade varit besvärlig med regn och blåst och grödan dåligt bärgad. Vintern kom tidigt och strängt, redan i oktober, men räckte blott ut i februari 1743, då det blev omslag i vädret, regn och rusk så gott som varje dag. Redan på hösten spordes det, att den fruktade rödsoten härjade på sina håll i Skåne, och snart blev det dödsfall i den farliga sjukdomen allt närmare. Det första offret i Assars släkt blev hans svägerska, Raguel, som var gift med brodern Gunne Erlandsson i Staffanstorp. Hon dog den 19 dec. 1742 i sitt 54:e år. 
På nyåret 1743 fick Assar följa två sina släktingar till griftero. Den 16 januari dog nämligen bonden Nils Knutsson i Brödåkra, 66 år gammal, och den 30 Per Åkessons hustru i Vallberga, 50 år gammal. Vid gravölet i Vallberga var även Assars hustru Bengta med, och hon blev den, som rödsoten härnäst skördade. I början av mars hade Assar och hon varit körande inne i Laholm med den sista rågtunnan, som kunde avyttras. Genomvåt och frusen började hon genast vid hemkomsten känna sig illamående. Snart visade det sig, att hon smittats av den hemska farsoten, och två dagar därefter, den 6 mars, vart det slut. Hon blev blott 42 år gammal. Till begravningen kom nu grannarna och släkten, som vanligt var. Så kom Assars bröder, Lars Erlandsson från Renneslöv, Per Erlandsson från Kjövlinge och Gunne från Staffanstorp, vidare de tre svärsönerna och Assars svåger, Nils Nilsson, hans kusin Lars Ingemarsson från Ålstorp och svärfadern Nils Persson, även han från Ålstorp, samt flera brorsöner och släktingar till den avlidna. Ännu var inte skräcken för sjukdomen så stor, det var ju ett av de första fallen i byn, och därför drog man sig icke för att vara med på en hedersam begravning. Det var ju också en skyldighet att komma med "förning". Efter jordfästningen på Renneslövs kyrkogård samlades man i Assars högstuga till mat och dryck, och där blev trångt om platsen för gästerna, helst som flera av släkten hade barn med sig. Då dessa utåt kvällen blev sömniga, bäddade man ner dem, var man kunde till och med i kakelugnsbänken, där rödsoten några dagar förut krävt sitt offer, och där samma sängkläder, som då användes, fortfarande var i bruk. Det var ju då inte underligt, att smittan spred sig. Nästa offer blev Assars brorsdotter, Ingar Gunnesdotter, som var gift med sin kusin, Gunne Larsson i Edenberga, också han brorsbarn till Assar. Ingar hade haft sin späda dotter Karin med sig vid begravningen, eftersom hon ännu icke var avvand, och det var just i faster Bengtas bädd, som den lilla hade legat, då Ingar gav henne bröstet. Det var den 1 april, som Gunne Larsson blev änkling. Hans hustru nådde endast 32 års ålder. Knappast var begravningen här över, förrän ett nytt sorgebud kom. Det var Assars gifta dotter Kersti, som blev änka. Hennes man, åboen Mattis Persson i Staffanstorp, hade även han fått smittan i Edenberga och nu blott 26 år gammal föll offer för rödsoten den 15 april. Den nästa blev Gunne Larssons lilla Karin, som blott fem månader gammal dog den 12 maj. Det var hon, som vid begravningen i Edenberga sovit i Bengtas bädd, och den sömnen blev omsider till döds. Vid den lillas begravning var moster Johanna ifrån Staffanstorp med, och redan dagen därefter, den 15 maj, låg även hon på bår. Hon var endast 34 år gammal och lämnade mannen Jöns Pålsson och fem små barn efter sig. Nu tycktes sjukdomen för en tid låta Assars släkt vara i fred, och försommaren gick utan några nya dödsbud, men två dagar före sjusovaredagen gästade farsoten åter i Assars gård. Det var hans yngsta barn, lilla Bengta, som nu föll offer, och nu kom sorgebuden slag i slag. Den 21 augusti glömde man där i huset icke så snart. Då kom fyra dödsbud på en dag. På morgonen kom bud från Renneslöv, att Lars Erlandssons gifte son Hans mist sin ende pojke, den 12-årige Lars. Knappast hade budet gått, så slutade Assars egen pojke, den 13-årige Per, sina dagar efter blott några timmars sjukdom. På kvällen kom bud från Kjövlinge, att Assars brorson Nils Persson dött blott 28 år gammal och samtidigt hans späde son Nils. Det blev nu att ordna med begravning hemma och därtill göra i ordning "förningen". På dagen en vecka därefter, sedan man väl fått de fyra avlidna i griftero, blev det nya sorgebud. Assars lille 8-årige Mattis fick då följa sina båda syskon hem till mor, och samma dag blev Assars dotter Elna änka. Hennes man åboen Sven Olsson i Edenberga, dog nämligen den 28 augusti i rödsoten blott 31 år gammal och lämnade efter sig hustrun och en späd dotter. Veckan därpå eller den 2 september blev det också två dödsfall i släkten. Assars brorsdotter Elina i Kjövlinge, 17 år gammal och Assars kusin Lars Ingemarsson, Ålstorp nr 1 och 65 år gammal dog båda denna dag av samma sjukdom. Nu blev det åter ett par månaders uppehåll i farsotens härjningar, men i november bröt det löst igen. Den 13 november dog brodern Per Erlandsson i Kjövlinge. visserligen 63 år gammal, men ännu i sin fulla kraft. Han jordades på Ysby kyrkogård, och bland de därvid närvarande var också brodern Gunnes svärson, Jöns Pålsson i Staffanstorp. Jämt 14 dagar därefter gick också han bort i samma farsot från sina fem små barn, som i maj blivit moderlösa. Under julen kom inga nya sorgebud, och man hoppades, att faran nu var över, men på nyåret 1744 fick Assar följa sin andre broder, Gunne Erlandsson i Staffanstorp, till graven. Det var Gunnes hustru Raguel, som blev det första offret i släkten vid denna epidemi och Gunne själv 59 år gammal - det sista. Nu äntligen hade farsoten rasat ut, men de dödas antal var som synes allt för stort. Det var icke mindre än 20 personer i Assars släkt och enbart på hans sida, vilka under föga mer än ett år dukat under. Vilka och hur många i hans hustrus släkt sjukdomen tog bort är icke känt. Inalles dog i Ränneslöv under 1743 icke mindre än 93 personer, därav 41 under augusti och september och detta bland en befolkning, som blott räknade några hundratal. I staden Laholm dog under juli och augusti 1743 i rödsoten 84 personer. Man vill nog tro, att en sådan digerdöd skulle fullkomligt nedbryta de överlevande, men - en av människans största gåvor är att kunna glömma - och så var det även härvidlag. Redan 1744 är såväl Assar Erlandsson själv som hans båda döttrar Kersti och Elna omgifta och likaledes brorsonen Gunne Larsson i Edenberga och Nils Perssons änka i Kjövlinge. Var det begravningar och sorg 1743, så var det bröllop och glädje 1744, ty då var Assar i sin egen släkt på åtminstone sex bröllop utom sitt eget. Källa: Gården och släkten. En hembygdsbok för Höks härad, av N. Edberg, Tryckeri - Aktiebolaget Allehanda, Trelleborg 1921. I boken anges att samtliga namn och data är hämtade ur pastoratets gamla kyrkoböcker i Lunds landsarkiv. Rödsot eller dysenteri var en tarmsjukdom. Den kallades också liksom fläckfebern för fältsjuka, då den kunde angripa en hel armé. |