 |
Hallands Genealogiska Förening hgf@halland.genealogi.se |
 |
| Artiklar ur medlemsbladet Hallandsfarares Information 2002 |
| Glöm inte faddrarna. |
| Av Love Janson Från Hallandsfarares Information nr 30/1995 Att inte notera faddrarna kan få två följder. Dels kan det försvåra den fortsatta forskningen, dels missar man intressant information om sina anors sociala ställning. Vid dopet fick inte modern vara med. Hon var likt hennes odöpta barn okristligt. En tid längre fram blev hon pånytt upptagen i församlingen genom Kyrktagningen, som kan sägas vara en ceremoni där paret uppvisades som fertila och kunde uppfylla skriftens ord om att människan ska uppfylla jorden. Som en garant för barnets fortsatta levnad om det hände föräldrarna något medverkade faddrar vid dopet. Faddrar nämns också med den latinska termen testes. Brokig grupp Vilka var faddrarna? I stort sätt var de av två slag. Dels var de grannar, dels släktingar. Men det kunde lika gärna vara mannens chef: om mannen arbetade på ett gods så kunde godsherren ställa upp som fadder eller om mannen var militär kunde ett högre befäl medverka. För att visa att familjen hade en status i bygden kunde man få klockaren, gästgivaren eller kyrkoherdens fru att vara fadder. Ett annat fall var att en person ur de högre samhällsklasserna som kände omsorg om socknens medlemmar kunde ställa upp som fadder. I Grimeton kan man finna att adelsmannen Abraham Ljungfeldts hustru ofta nämns som fadder. Faddrar var således en brokig och icke homogen grupp. I stort sett var det sex faddrar, hälften kvinnor och män. Men det kunde lika gärna ha varit bara fyra, vilket var vanligare under 1800-talet. Eller så kan man se i vissa kyrkböcker ett väl tilltaget antal. Ett fall från Grimeton vid början av 1700-talet innehöll inte mindre än 17(!) faddrar. Vad har man för nytta av faddrarna? Faddrarna visar på vilka förbindelser man hade i bygden. Att ha en adelsman som fadder visar på en sådan förbindelse som berättar om en god bekantskap mellan mannen och denne. Att det kan vara nyttigt för att komma vidare i forskningen visar jag med följande exempel: I Snöstorps socken fick Per Olsson, f.1780, och hans hustru Anna Nilsdotter, f.1783, sonen Hans 1803. Till saken hör att vi inte vet var Anna är född, på denna punkt är husförhöret bristfälligt. Vi vet bara hennes exakta födelsedatum. Däremot vet vi mer om Per och hans föräldrar. Men vi vill komma vidare med hustruns anor. Hur gör vi då? Vi studerar faddrarna. Sonen Hans faddrar är vid kontroll både grannar och släktingar till fadern. Men en fadder var utomsocknes, Johannes Nilsson från Tönnersjö socken. Gården i den stora socknen Snöstorp låg mer nära Halmstad än Tönnersjö så det var inte troligt att det var en granne. Kan det vara en släkting? En kontroll gav att Anna Nilsdotter återfanns i Tönnersjö kyrkbok och att Anna och Johannes var syskon. Johannes var alltså morbror till parets son Hans. På detta sätt kan man finna föräldrar till sina anor när det finns knappa uppgifter om anans härkomst. Detta sätt blir viktigare när vi inte har husförhöret att titta i utan har kanske bara en enkel födelsenotis. Vigseln är viktig Seden var vid giftermål att vigseln ägde rum i kvinnans födelseförsamling. Så försöket att finna när Per och Anna gifte sig i Snöstorp är omöjligt eftersom det ingicks i Tönnersjö. Därför är det viktigt att studera den information som faddrarna ger. Ibland kan faddrarna ge mer svårlösta problem. Ett exempel är min artikel i HI nr 24 där en simpel bondson har adelsfaddrar ur släkten Ehrenpohl och Muhl. Att bondsonen är oäkta son till någon adlig representant för de båda ätterna kan vara möjligt. Där har forskandet kring faddrar tagit en annan vändning och forskningen blir allt mer spännande och komplex. |