 |
Hallands Genealogiska Förening hgf@halland.genealogi.se |
 |
| Artiklar ur medlemsbladet Hallandsfarares Information 2002 |
| Dödboken |
| Av Love Janson Från Hallandsfarares Information nr 29 /1995 Kompletterande källor till dödboken I denna artikelserie försöker vi ge ytterligare vägledning i forskningen. Här handlar det om dödboken. Död- och begravningsböcker finns i allmänhet från 1690-talet. I dessa längder finns uppgifter om dödsdag, begravningsdag, den dödes namn, var denne var bosatt, dödsorsak och ålder. Men ju längre tillbaka desto färre uppgifter finner vi. Då kanske det endast står den dödes namn och gård. Vi ska titta på några tips som kan vara till hjälp. Hur hittar jag dödsdagen? I husförhöret är personer som avlidit strukna och i kolumnen för död står dödsdatum antecknat. Därefter går man in i dödboken och finner uppgifter om ålder och dödsorsak. Ofta finns ingen speciell död- och begravningsbok, utan den är innefattad i kyrkoboken. Om vi inte har tillgång till husförhör, låt säga att de inte finns för just de åren vi är intresserade av för att husförhör började inte föras förrän ett stycke in på 1800-talet. Vi misstänker att t ex Lars Andersson har avlidit mellan 1776, då hans yngsta son är född och 1798, då hustrun omnämns som änka. Då får vi leta igenom dödboken i kyrkoboken tills vi hittar honom och då bör man börja från det senare datumet och gå tillbaka. Ett annat sätt är att följa personen i mantalslängderna. När en person dog så stryks inte denna i längden eftersom längderna uppgjordes en för varje år. Om han betalade skatt så var han med, men om han avlidit strax efter så fanns han inte med i nästa längd. Det skiljer sig från husförhöret efter som den längden täcker oftast flera år. Om ett husförhör omfattade åren 1815-20 och vår ana avled 1817 så är han alltså struken och noterad som död. Däremot i mantalslängden 1816 finns denne med men inte i längden för 1817. När det gäller mantalslängder måste man tänka på fattiga personer som inte kunde betala skatt eller de som hade kommit upp i 60-årsåldern och blivit befriade från mantalspenningen. Sådana personer är inte antecknade i längden men de behöver alltså inte vara avlidna. Det finns ingen dödbok! Alla kyrkböcker finns inte bevarade från sent 1680-tal. Ofta kan de finnas från början av 1700-talet. Det gäller även dödboken. Hur ska vi då finna vår eftersökta notis om dödsfall? Den bästa komplimenterande källan är kyrkoräkenskaper. Jag visar med ett exempel. Halmstads kyrkböcker börjar 1711 men genom att använda kyrkoräkenskaperna så kan vi få reda på vilka som begrovs. Det kostade att begrava sin anhöriga. Man fick betala för gravöppning, själaringning och likklädet. Intäkterna antecknades i kyrkoräkens-boken. Här är några exempel då man betalt likpenningar 1690: 2/2 Konstapel Bruse 2/3 Skolmästare Anders Palms barn 3/5 Berent Hattmakare 24/8 Båtsman Pål Svenssons hustru Börta Henrikdotter 6/12 Anders snickares hustru Vi får alltså inte veta när personen avled, av vilken sjukdom eller åldern. Men vi får veta när personen begravdes. Det är ju en kunskap vi inte kunnat få fram på annat sätt eftersom kyrkboken börjar först 1711. Ju längre tillbaka släktforskningen för oss desto färre blir källorna. Därför är det viktigt att ta reda på andra källor som kan stödja forskningen. En annan källa är bouppteckningar, men där är det inte alltid säkert att den avlidnes dödsdatum antecknades, åtminstone inte under 1600-talet. Har du några frågor kring forskning? Är det något speciellt som du vill veta mer om? Eller har du kanske fått kunskap som du vill dela med dig? Hör av dig till redaktionen! |