 |
Hallands Genealogiska Förening hgf@halland.genealogi.se |
 |
| Artiklar ur medlemsbladet Hallandsfarares Information 2000 |
| Ett besök i Halmstad
Söndagen den 1 augusti 1999 lämnade jag Stockholm tidigt på förmiddagen med buss för att göra mitt livs första besök i Halmstad. Det blev en lång resa i värmen. "Som ett trollslag" är ett slitet uttryck, men efter sista etappen ned genom Småland, där risig barrskog stod tät på ömse sidor om vägen, och där jag blivit alltmer övertygad om att Sverige aldrig skulle ta slut, var det verkligen något av magi, när plötsligt skogen gav vika för gröna ängar och kullar, gula rapsfält och spridd bebyggelse. Och äntligen, långt borta, en ljusblå, glittrande remsa vatten. Jag var framme i Halmstad en kort stund senare. Dit åkte jag dels för att semestra, dels för att hälsa på HGF, där jag är medlem sedan några år. Nu skulle det äntligen bli av att bese föreningens bestånd av böcker och släktutredningar, men att det skulle ge så rik utdelning hade jag aldrig vågat hoppas ... Jag ankom alltså Halmstad på söndagskvällen, och från mitt hotell ringde jag till Evelyn Hardenmark, som lovade att komma och låsa upp åt mig på tisdagsmorgonen. Men hon tipsade mig om att lokalen skulle ha kvällsöppet på måndagen. Jag ville gärna få en "förhandstitt" på samlingarna, så efter att ha ägnat en solig men lite åskkvav måndag åt sightseeing i och omkring Halmstad, styrde jag på kvällen stegen mot Fiskaregatan 17. Det var inte alldeles lätt att hitta dit, för det ligger lite utanför centrum. Men när jag väl hittat den trevliga promenadväg som kallas Prins Bertils stig, kom jag snabbt rätt.Jag vet inte vad jag egentligen hade väntat mig när jag anlände till lokalen på Fiskaregatan, men när jag steg in var min första tanke: " så liten den är". Fast en stund senare fick jag lov att tillägga: "så mycket de har fått plats med på så liten yta". Jag visste inte var jag skulle börja i härligheten, men kortväggens bokhylla stod närmast till, och då fick det bli den. En sak visste jag emellertid; jag skulle gå fram som en ordentlig dammsugare, inte lämna en endaste papperslapp utan granskning. Jag fick napp i bokhyllan ganska snart; i en bok om Skrea församling hittade jag lite information om en av mina många präster, Johan Spångberg, verksam i Skrea. Stycket var lite för långt att skriva av för hand, men nu visade det sig att HGF inte hade någon kopieringsmaskin! Jag fick kila över till lokaltidningens redaktion, som låg i huset mittemot, för att kopiera. Nåja det fick gå det med och jag fortsatte genom-gången. Snart kom jag till några hyllor med Varbergs Museums årsböcker. Vi har liknande årsböcker på Genealogiska Föreningen i Stockholm, där jag arbetar, men inte just Varbergs museums. Artiklar i sådana årsböcker är ofta intressanta, dock kanske inte så mycket ur släktforskar-synpunkt, men då de visade sig att ha varsin innehållsförteckning och förhållandevis få artiklar i varje bok, började jag en systematisk genomsökning av Varbergs Museums årsböcker. Det var mycket som hade varit intressant att läsa rent historiskt sett, men nu var jag ju här för att släktforska. Men i årgång 1973 fick jag syn på en intressant rubrik: "Tre generationer Hallandspräster". Med antavlan full av just sådana, tänkte jag att "där kan ju åtminstone någon av mina präster vara nämnd". Det var mycket mer än så ... Nu måste jag skjuta in en liten förklaring. Det är så, att bland mina anor finns prästen i Sibbarp, Andreas Magni Roselius, gift med Anna Christina Lichtenberg. Före Roselius verkade en präst vid namn Andreas Lichtenberg i Sibbarp och jag har alltsedan jag fann dessa anor misstänkt att den senare var far till Anna Christina L. Det var ju ett ovanligt efternamn och det var vanligt att en ny ogift präst gifte sig med företrädarens dotter. Men att misstänka och att bevisa är två helt skilda saker och som både Lichtenbergs prästverksamhet och giftermålet mellan Roselius och frk Lichtenberg ägde rum före kyrkböckernas begynnelse, var jag mycket tveksam till om det över huvud taget gick att få fram fler uppgifter. Alltmer resignerad har jag blivit under de år jag hållit på med släktforskning och mina allt mer desperata sökningar av personer med namnet Lichtenberg förblivit resultatlösa. Man tycker kanske att ett så ovanligt namn inte skulle vara svårt att spåra, men i detta fall var det helt enkelt FÖR ovanligt. Trodde jag alltså. När jag slog upp kapitlet med "Tre generationer Hallandspräster" visade det sig att artikeln handlade om en dagbok, som lämnats in till Riksarkivet i Stockholm. Den hade förts av tre Sibbarpspräster efter varandra. Förste ägaren var ingen mindre än ... ja, ni har väl gissat det ... Andreas Alberti Lichtenberg! Det var nästan löjligt. Här hade jag nu i drygt fem års tid, stångat pannan blodig i mina försök att få reda på mer om just honom - och så har den filuren suttit och fört dagbok! Han har inte bara antecknat när och var vart och ett av hans barn föddes och i de flesta fall dog (jodå, Anna Christina var hans dotter) utan också var och när han själv var född, vad hans föräldrar hette, när de vigdes och dog, när hans hustru var född och död samt en hel del annat. Undra på att det riktigt susade i huvudet på mig när jag såg upp från boken där i HGF:s lilla lokal på Fiskargatan i Halmstad. Men nu blev det här med bristande kopieringsmöjlighet rätt inflammerat, för artikeln var lång och full med siffror. Det fanns ingen möjlighet för mig att skriva av. Men som tur är var de snälla och lät mig få låna med boken hem till hotellet (tack!), och där ordnades saken. Som dessert visade det sig sedan att näste ägare till dagboken var just min ana, Lichtenbergs svärson Andreas Magni Roselius! Han följer snällt svärfar i spåret och redogör för sitt ursprung, något jag inte visste tidigare. Siste ägaren till dagboken var sonen Andreas Andrae Roselius, som tog över Sibbarps pastorat efter pappan, men eftersom jag hästammar från Andreas d,y.:s bror, Magnus Roselius, så var den biten av mer marginellt intresse för mig. Fast Andreas har låtit broder Magnus göra anteckningar om sina barns födelser i boken också. Här har artikelförfattaren Ingemar Carlsson gjort ett misstag, för han räknar upp även Magnus´ barn såsom varande Andreas’ utan att beakta den mycket avvikande handstilen, mig välbekant från Hunnestads kyrkböcker; (Magnus var präst där). Den yngsta generationen finns dessutom dokumenterad på annat håll. Sedan var det ursprungligen en del blanka sidor i dagboken också, men dem har en senare ättling, Lars Roselius, med ungdomlig brist på respekt för förfäderna suttit och klottrat latinska glosor på ... Ja, med den lånade boken i handen "svävade" jag ut från HGF:s lokal på måndagskvällen. På tisdagsmorgonen var jag emellertid tillbaka igen och blev insläppt av Evelyn Hardenmark. Jag tillbringade större delen av dagen med att systematiskt genomsöka alla hyllor. Och nu var tydligen "proppen ur baljan", för nu fann jag faktiskt lite mer Lichtenberg! Redan på måndagkvällen hade det framgått att familjen haft en del med Halmstad att göra och nu visade det sig att det s.k. "Kirsten Munks hus" på Storgatan 32, det med grönglaserat tegel, hade varit bebott av två kvinnor Lichtenberg under slutet av 1600-talet! De var systrar och hette Catharina resp. Pernille Henningsdotter Lichtenberg. Tyvärr vet jag inte riktigt hur de två systrarna passar ihop med min präst Lichtenberg, men eftersom Andreas Alberti Lichtenberg har döpt en av sina söner till Henning och systrarna heter Henningsdotter, så skulle man kanske kunna tänka sig att deras far var bror till prästen. Men det är bara en gissning från min sida. Men något annat fann jag inte hos HGF under tisdagen. Frampå eftermiddagen kom Evelyn Hardenmark och släppte ut mig igen och på onsdagsmorgonen styrde jag kosan hem till ett regnigt och mulet Stockholm igen. En fantastisk resa, både genealogiskt och semestermässigt. Senare har jag på Riksarkivet fått äran att beskåda den otroliga dagboken i verkligheten. Vad säger man när man står med en 1600-talsförfaders privata, handskrivna dagbok i handen? Ja, för min del måste jag erkänna att jag gärna skulle tagit med mig boken i handväskan, när jag gick, trots att jag alltid annars ansett att historiska källor ska förvaras på arkiv, lättillgängliga för allmänheten. Men det gjorde jag förstås inte, utan dagboken finns där än, i Cecilia Beselin von Brauns samling, volym 1. Helena Nordbäck, Åkerbyvägen 276 I, 187 38 TÄBY. Tel.: 08-768 73 01 eller 08-32 96 80 (GF). PS. Är det någon annan forskare som stött på Lichtenberg i Halmstad under 1600-talet eller rentav ännu tidigare? I så fall vore jag glad för ett brev eller en påringning. DS. |
|