 |
Hallands Genealogiska Förening hgf@halland.genealogi.se |
 |
| Artiklar ur medlemsbladet Hallandsfarares Information 1998 |
| Efterlysning i Hallandsfararen ledde till Amerikabesök i Västsverige
av Sven-Arne Svensson |
|
| Sentida emigrantättlingar i USA längtar ofta efter att få veta mera om sina utvandrade anfäder och om hur de levde. De ställer sig också frågan hur det ser ut i landet deras förfäder en gång lämnade. Det gjorde också Bruce Simmons i Addison utanför Chicago. Sina norska anfäder, som hans far härstammar från, hade han tidigare kartlagt genom norska släktforskarkontakter. Men för tre år sedan visste han inte mycket mer om sin morfars föräldrar än att de kom från Sverige. Via Swenson Swedish Immigration Center på Augustana College i Rock Island, Ill. fick han en del data om dem och om deras föräldrar. I mormonernas filmade svenska kyrkböcker lyckades han inte komma vidare.
Efterlysningar Han skrev då till tre svenska släktforskarföreningar (mars 96). I september införde HGF efterlysning 96:74 i Hallandsfarares information: Brev från Bruce Simmons, Illinois. Söker uppgifter om Johan Johansson, d 1880 och h. h. Johanna Christina f 1826 11/12 i Kinnared. Deras 4 barn utvandrade 1882 till Omaha, Nebraska, alla födda i Kinnared sn. Anna Josefina f 1861 28/11 gm Jacob Leonard Jacobson f 1858 5/10, Varberg, Carl Edward f 1867 14/9; Andrew (Anders) f 1871 18/11; Augusta f före 1867. Svårfunna rötter Eftersom jag har många av mina rötter i Kinnared, trodde jag att det att det skulle bli ganska lätt att hitta det han sökte. Där tog jag helt fel. Det fanns mycket riktigt en Johanna Christina Johannesdotter f 11/12 1826 i Yttre Bohult, men ingen av de andra sökta fanns i Kinnared. Alltså började jag följa Johanna Christina framåt i tiden. Hon var dotter till soldaten Johannes Jonasson Ax och Eva Christina Magnusdotter, som dog strax efter dotterns födelse. Johannes gifte om sig, fick tre barn till och sedan dog även andra hustrun. Han flyttade till Visslebo i Långaryd, hamnade på obestånd och blev skriven på socknen med sina barn. Efter att under ett antal år ha stått som ”efterlyst” i husförhörslängderna, antecknades 1846 att han drunknat i Landskrona, där han var på arbete. Johanna Christina och hennes syskon fanns fortfarande ”på socknen” i Långaryd. 1866 antecknades ”vistelseort okänd”, men 1868 fick hon attest till Gryteryd (F). Då hade jag nästan gett upp hoppet om att hitta henne. Med utgångspunkt i Gryteryd visade det sig att hon redan 1840 flyttat till Drängsered och därifrån 1850 till Gryteryd. Där gifte hon sig med Johannes Erlandsson, och alla deras barn var födda i Gryteryd. Detta var alltså okänt i grannsocknen Långaryd. Tutanchamons grav? Nu visste jag att jag hittat rätt och tog kontakt med Bruce (jan 97). Han blev överlycklig över att få svar från Sverige. Han hade nästan gett upp hoppet om att finna sina svenska anfäder. När han öppnade brevet från mig, påstod han att han kände sig, som Howard Carter, som öppnade Tutanchamons grav. Avlägsen släkting Detta blev inledningen till en livlig brevväxling mellan oss. När jag kom längre tillbaka i tiden i sökandet efter anfäder, visade det sig, att både min fru Monica och jag var släkt med Bruce. Visserligen var det på långt håll, som närmast sex generationer, men på sammanlagt inte mindre än sju av varandra oberoende grenar! Så småningom blev det ganska kompletta antavlor både för hans mff från Gryteryd och för hans mfm från Sandhem (R). Bruce hjälpte mig att leta efter släktingar i USA och skickade bilder på och upplysningar om sina utvandrade släktingar. Det var ganska klart att Bruce förr eller senare skulle komma till Sverige för att se de platser där hans anfader bott. Ändå blev vi glatt överraskade när vi i början av augusti i år fick brev från Bruce, där han meddelade att han och hustrun Elke skulle komma på ett kombinerat Norge-Sverige-besök i slutet av augusti och början av september. Farligare än i Chicago? Vi tog med våra amerikanska gäster till Skogsgärde (Drängsereds sn), där vi har vårt fritidsboende. Här hade vi utgångspunkten för våra utflykter, som var begränsade till en lördag - söndag. Bruce var försedd med nyinskaffad digitalkamera, som visade sig kräva ständiga batteribyten, men han tog många bra bilder. Vi (Bruce, Elke, Monica och jag) hade en lugn start i Yttre Bohult, där vi pratade med sommarboende danskar. Sedan tänkte vi besöka torpet Göleberg (under Holtslida i Gryteryds sn) där Bruce mfff varit torpare. Vi gick sista biten dit längs en skogsväg. Om det som då hände skrev Bruce i ett e-mail till sina arbetskamrater dagen efter (ungefärlig översättning): ” Vi hade diskret lämnat stigen på inbjudan av Moder Natur. Nyckfull som hon är, glömde hon att nämna att hon också erbjudit denna plats som hem för ett jordgetingbo. De gillade inte mitt intrång, och erbjöd mig en stickande tillrättavisning. Jag vände om med en hedervärd 100 yards rusch, och tänkte samtidigt på att veva runt med armarna för att hålla rackarna borta från ansiktet och att smälla bort dem från mina bara armar och händer när jag sprang. Monica sa senare att hon trodde sig ha bevittnat ett speciellt slag av amerikanskt epileptiskt anfall. ... Jag uppskattar att jag hade fått mellan 30 och 50 stick. Jag var för upptagen för att hålla noggrann räkning på antalet. Det var nästan som måndag på jobbet. ... Senare på kvällen blev jag stucken av en mygga, som föll död ner. Fast det kan jag ju ha inbillat mej .“ För vår del dröjde det några sekunder innan vi förstått vad som hade hänt. När vi kom fram till Bruce hängde getingarna i klasar på honom. När vi sopat av dem och slitit av honom hans T-shirt, visade det sig att han hade massor av stick på halsen, som svullnade så att det såg ut som han hade påssjuka. Han hade också blivit stucken på öronen, i huvudet, i armhålorna, på armarna och på händerna. Vi skyndade till bilen så fort vi kunde och åkte tillbaka till Skogsgärde. Efter att ha baddat honom med Salubrin och tagit kontakt med sjukvården, blev det snabbresa till sjukhuset i Halmstad. Bruce togs omhand ganska snabbt, fick cortison och antihistamin och fick stanna ett tag för observation. En lördagskväll på sjukhus var inte vad vi hade planerat, men vi var ändå tacksamma över att han inte fått några allergiska reaktioner, och han verkade klara det här äventyret utan några bestående men. | |
 Bruce Simmons i skolsalen |
Positiv avslutning Söndagen däremot blev en intensiv och mycket lyckad dag med ett strålande vackert väder. Det enda som fattades för oss var tid. Vi var bl.a. vid torpruinen Högelid under Hökabäck, där Bruce mff föddes 1864. I Gryteryd visade kyrkvaktmästaren Lars Lindberg oss kyrkan och kyrkogården (vi hittade gravstenen över Bruce morfars farfars bror) och skolmuséet i sockenstugan. Skolsalen där finns bevarad med inventarier ända från mitten av artonhundratalet. Bruce provade en skolbänk med skrivlåda för sand. I den kan mycket väl hans mff Carl ha suttit när han gick i skolan här. Vi såg ett gammalt soldattorp och några av de gårdar där hans anfader en gång bodde, bl.a. Hensnäs, Timmershult och S. Böjeryd. Vissa av oss tog också ett bad i Hensnässjön nära torpet Palmalyckan, där mff föddes. |
Sist men inte minst tog vi oss tillbaka till Göleberg. (Om det torpet och dess invånare finns det mycket intressant att läsa i boken ”Torp och backstugor i Gryteryd”). Vi tog oss förbi stället med jordgetingarna och besåg den gamla torpruinen och den fortfarande imponerande stenramp, som ledde från ”trädgården” upp till gårdsplanen. Den här gången klarade vi oss helt oskadda. Vi hade under den kommande veckan ytterligare en intensiv dag med torprunda i Sandhem utanför Falköping (tyskfödda Elke har sin syster boende där). Sedan åkte Bruce och Elke till Norge ett par dagar innan det var dags att åka tillbaka till jobbet och vardagen i USA. Förmodligen var de, förutom med ett mycket stort antal bilder, försedda med minnen av de mest skilda slag. Lite om Bruce och hans släkt Det finns en stark militär tradition i Bruce’s släkt. Hans farfar blev kommenderad till Frankrike i nov. 1918, på stilleståndsdagen efter första världskriget. Hans far var rekryteringsofficer i flottan under andra världskriget. Hans morfars farbror, den Andrew (Anders) han efterlyste, kämpade för Amerika i Spansk-Amerikanska kriget 1898 och skadades. Han brukade stolt delta i paraden på Veteranernas Dag. På faderns sida härstammar han också från militärsläkten von Krogh i Norge, och har genom den långt tillbaka i tiden rötter i det norska kungahuset. Själv var Bruce fyra år i armén, varav två år i Tyskland. Efter fullbordade collegestudier har han arbetat i transportföretag som arbetsledare och marknadschef och senare konsult. Numera arbetar han med datorsupport på UPS, världens största företag för paketdistribution. Något om emigranterna Johannes Erlandsson, hustrun Johanna Christina Johannesdotter och deras barn, som så småningom blev sju, flyttade 1858 från torpet Göleberg till torpet Högelid under Hökabäck i Gryteryd (F). Dottern Augusta (född 1856) flyttade 1871 till Halmstad och arbetade på Slottsmöllan och fick där två oäkta barn, Carl och Helga. Hon var den första i familjen att emigrera 1881, troligen med sonen Carl. Helga lämnade hon hos sin mor Johanna Christina. Efter att Johannes Erlandsson dött 1880 var Johanna Christina, sonen Anders (född 1871) och barnbarnet Helga (född 1879) de enda som fanns kvar på Högelid. De andra barnen var utflugna, och av dem emigrerade Anna och Karl Edvard, troligen 1882. År 1883 följde även Johanna Christina efter med Anders och Helga. Var Augusta bosatte sig vet vi inte, de andra slog sig alla ner i Omaha, Nebraska. Karl Edvard, mff till Bruce, träffade Anna Sofia Kjellberg från Sandhem i Västergötland och gifte sig 1895 med henne. Också syskonen Anna och Anders gifte sig här. Johanna Christina bodde hos dottern Anna till sin död 1906. Sven-Arne Svensson 0300-13648 | |