 |
Hallands Genealogiska Förening hgf@halland.genealogi.se |
 |
| Artiklar ur medlemsbladet Hallandsfarares Information 1998 |
| Haverdals by och Annies gård
av Guno Haskå, Lund |
|
| Haverdal är en av de västligaste byarna inom Harplinge socken. Byns närhet till havet har i hög grad påverkat dess historia. Under äldre tider förorsakade sandflykten stora problem. åtminstone en gång fick byn flyttas därför att skadorna på hus och åkrar blev alltför stora. De stora sanddynerna och den breda sandstranden har sedan sekelskiftet bidragit till Haverdals rykte som sommarparadis. Samtidigt försvann många bofasta bönder, fiskare och stenhuggare. Under senare år har trenden åter vänt. Den bofasta befolkningen ökar och Haverdal övertar alltmer rollen som centralort sedan järnväg, postkontor och de flesta affärer lagts ner i Harplinge samhälle.
Genom laga skiftet skiftades Haverdals by år 1855. Byn hade då omkring 50 innevånare. Fram till 1880-talet ökade antalet till drygt 150. Då hade stenhuggeriet kommit igång, vilket innebar en stor inflyttning av stenhuggare. De flesta av dessa var ungkarlar och kom från södra och mellersta Halland. De som kom från mer avlägsna trakter var nästan uteslutande smålänningar. (Dahmén 1981). Depressionen på 1930-talet innebar slutet för stenhuggeriverksamheten. Då hade invånarantalet i Haverdal ökat till omkring 300. Stenhuggarna fick nu söka sig andra arbeten eller flytta från orten. Emigrationen har dock varit relativt liten från Haverdal. Under perioden 1875-1929 emigrerade endast 55 personer, medan 22 immigrerade | |
Annie, Johan, Erik och Ingrid Kristiansson. Foto Nander Bengtsson |
|
Gårdar och torp i Haverdal Enligt jordeböckerna fanns det fyra gårdar i Haverdal på 1650-talet. Dessa innehades av Nils Jeppson, Per Bengtsson, Påfvel Persson och Nills Andersson. Dessa namn stämmer väl överens med namnen på fyra av de sju gårdarna som beskrivs i Hallands Landsbeskrivning 1729. Dessa namn har därefter använts i husförhörslängder och andra handlingar för att beteckna gårdarna. I samband med senare hemmansklyvningar har det tillkommit nya namn, vilket gör att det finns ett flertal varianter i senare arkivhandlingar. I tabellen visas de gamla namnen för de större gårdarna, storleken enligt jordeboken 1668 samt namnen på torp och hus i början av detta sekel. | |
| Nr | Storlek | Namn | Torp och hus 1905-1915 |
| 1 | 1/8 ky | Nills Andersgård | |
| 2 | 1/2 sk | Nills Jäppesgård | Gröna hålan, Furuberg, Furudal, Johnsberg,
Karlsberg, Led, Lugnet, Olofsdal, Rosendal, Skatestugan/Skattstugan/Skallstugan, Wilhelmsberg, Wårhem |
| 3 | 1/4 sk | Per Bengtsgård | Furulund, Slätten |
| 4 | 1/4 sk | Påhl Persgård | Carlsberg, Strömsberg |
| 5 | 1/8 kr? | Per Pålsgård | |
| 6 | Jöns Jeppesgård | Dalsberg, Furulund, Sofieberg | |
| 7 | Ingeborsgård | Björkatorp, Enelyckan, Hopalyckan |
| Gårdarnas storlek och numrering har genom sammanslagningar och delningar ändrats under årens lopp. Det finns en karta över Haverdals by före skiftet i Harplinge hembygdsbok del I. Den visar dock inte gårdarnas verkliga nummer. Så är t.ex. "9 Nils Jönssons gårdar" sannolikt Haverdal nr 3 som 1729 beboddes av två bönder, Håkan Arvidsson och Nils Persson vilka båda hade sina "manhusbyggningar behållne, utan bristfällighet till Farstugorna. 2:ne uthuslängor sammaledes behållne, undantagandes bristfällige till en dehl stolpar ock skiften" (Hallands Landsbeskrivning).
Haverdal under dansk tid Kyrkböckerna för Harplinge finns bevarade från 1680-talet. Mantalslängder och jordeböcker finns från 1645 i svenska arkiv. I Köpenhamn finns jordeböcker, extraskattemantalslängder och räkenskapsböcker för Halmstads län från 1600-talets början där uppgifter om haverdalsbor och andra hallänningar kan hittas. Som exempel tas här Räkenskaperna för Halmstads slottslän. I dessa redogörs för slottets intäkter och utgifter. De innehåller inte de ordinarie skatterna, vilket betyder att det inte finns många uppgifter där man år från år kan följa bönderna i en by. Men har man lite tur kan man hitta intressanta anteckningar om t.ex. övertagande av gårdar, böter för slagsmål och andra småbrott, betalning för arbete, körslor och material till slottet, avkortning (nedsättning) av skatter och betalning för ollonsvin. Ur räkenskapsboken för 1615-1616 har jag hittat ett par notiser med anknytning till Haverdal. Ollongäldsregister Anders Swenssen i Hafferd 1 suin Per Bendtssen i Haffuerdal 1 suin Arffuid Horn ibid 1/2 suin Affkortis och ombdragis med Schatt bönnderne och Anden ödegaarde Ittem Effter Konglig Maijtt Naadigste bewilling daa affkortis for Nogle gaarde som udi Halmsted herrett for medelst sand och wand ehree gannidtz forderffuitt, saa och Joenn i Holmb, Anders i Melby, och Poull i Haffuerdaa huier 2 pund smör och 34 ss,.... Sandflykten Pål i Haverdal fick således nedsättning av skatten år 1615, därför att gården skadats av sand. Detta var varken första eller sista gången sandflykten drabbade Haverdals by. Jag fick för några år sedan en renskrift, i språkligt moderniserad form, av ett par dokument som behandlar problemet. Det första är ett utdrag från ett tingsprotokoll från 1615, där bönderna klagar sin nöd över att de tvingas hålla soldater när deras gårdar och åkrar är förstörda av flygsand. Det andra dokumentet är kung Christians brev 1643 (som enligt agronom Gunnar Smedgård i Haverdal är svaret på tingsbeslutet 28 år tidigare!) där kungen ger fogden i Hallands län i uppdrag att endast ta ut halva skatten av bönderna i Haverdal och Lynga. Sanden ryker Harplingebönderna klagar.... Laurits Eskelsen i Brenndrup (Brännarp), tingsfogde vid Halmstads häradsting, och Anders Jennsen, skrivare därsammastädes, bekantgör och gör för alla veterligt uti vårt öppna brev, att anno 1615 måndagen den 6 november på föreskrivna ting framkom Anders Mogensen i Lynga, Lars Kagh sammastädes samt deras grannbo och medföljare, att de beklagar sig högeligen inför rätten att eftersom de föreskrivits hålla soldater, men detta är svårt för dem och icke möjligt att hålla, ity deras ringa gårdar, hus och allmänna egendom är mycket förkränkta och fördärvade med flygsand som de nu med deras grannar, naboar, och genboar gjorde bevisligt, så att Kongl. Majestätet sedan för Guds skull nådigast ville värdigas se till deras ringa villkor och nådigast förskona dem från slik besvärlighet. Och då haver de framfört efterskrivne vittnesbörd: - fram kom Niels Jennsen i Willsere (Vilshärad) och vittande vid själs ed med uppräckt finger att de nämnda i Lynga boende lider och haver lidit stor skada av sand och vatten sedan grann-scheningen är gången det ena året mer än det andra, så att sanden ryker över husen och gårdarna är därav så gott som slätt ödelagda, i lika mått är det bästa av deras åker och äng så väl som fäladsmark ock fördärvat av vatten och sand... - fram kom Anders Attesen i Skee, Anders Benntzen i Willserre och barnfödd i Lynga, Svend Heuellsen i Willserre och vittande vid själs ed och med uppräckt finger som före dem vittnat är... - Och stod Kongl. Majt:ts Ridfogde ärlige och välaktade Jens Jörgensen själv till vittne.... Att så på detta ting skett, det vittnar vi med våra Zigneter här under tryckt datum Ut supra (Sigill) Kung Christian svarar i brev till fogden i Halmstad län: Christian den fierde, med Guds nåde, Danmarks, Norges, Wendes och Götes konung. Wår Gunst tillförne, vet att Wåra och Cronans tjänare uti Lynga och Haffwerdal där uti Halmstad län, Oss underdånigste haver låtit andraga att deras gårdars tilliggandes egendom skall vara ganska mycket fördärvad av sandfång, så att de icke kan besitta dem och hålla dem vid makt med mindre någon avdrag på deras landgäld och skatter nådigst må beviljas dem, då Wi efterty av den underdåniga förklaringen såväl som Tingsvittnen erfarit att samma deras angivande är sannfärdigt, Bedja Wi dig och vilja nådigast. att du icke mera av Wåra och Cronans tjänare å föreskrivna byar hädanefter låter anamma eller uppbringa. antingen skatt, landgäld eller annat, än halvparten så mycket som de hittills utgivit haver, och eftersom de fruktar att föreskrivna gårdar skall bliva ganska öde och fördärvade, ville Wi nådigst att du snarast underdånigst för Oss förklarar med vad medel, samma sandfång bäst kan förekommas och att alla landägare därtill hjälper. Och att du samma din förklaring med det snaraste uti Wårt Cantzeli inskickarÐdärmed sker Wår vilja. Befallandes dig Gud. Skrivet på Wårt Slott Kiöbenhaffn den 23 Aprilis Anno 1643. Under wårt Zignet Christian Haverdals by har som nämnts, flyttats åtminstone en gång till en ny plats där skyddet för sanden skulle bli bättre. Det är troligt att den senaste flyttningen skedde till området där Annies gård nu ligger från en plats i skogen några hundra meter nordost. Det finns rester av husgrunder kvar som visar det tidigare läget. När denna och eventuellt andra flyttningar skett vet man dock inte, men det är sannolikt att det skett före Sveriges övertagande av Halland. Kanske blev resultatet av kung Christians uppmaning år 1643 till fogden att åtgärda sandlykten att byn flyttades. Ovanstående dokument är också intressant ur en annan synpunkt. De lär ha använts av Harplingeförfattaren Albert Olsson som en del av underlaget för hans romantrilogi om haverdalsbonden Tore Gudmarsson. Dessa böcker har fått en förnyad aktualitet då en teaterpjäs byggd på romanerna har uppförts på Annies gård under de två senaste somrarna. |
Annies gård Per Bengtsgård Hornagården Haverdal 3 | |
 |
Den gård som efter 1650-talet har kallats Per Bengtsgård hade redan tidigare benämnts Hornagården. Flera personer som bott där har fått tillnamnet Horn. Det är osäkert om gården har fått sitt namn efter en person/släkt eller på något annat sätt. Berättelsen att en ryttare som tappat sitt horn på vägen utanför huset skulle gett upphov till namnet får betraktas som en ren sägen. |
| Även om det kan vara svårt att säkert hänföra byns bönder under första halvan av 1600-talet till bestämda gårdar verkar det naturligt att Arvid Horn i Haverdal som bl.a. förekommer i mantalslängden från 1603 och i Ollonregistret 1615 bodde på Hornagården.Under slutet av 1600-talet flyttade flera personer från Hornagården till Malmö eller dess närhet och de fick där betydelsefulla positioner. Det är möjligt att det funnits tidigare släktrelationer som bakgrund för en sådan relativt lång förflyttning. Den första vi känner som lämnade Haverdal var Erik Bengtsson Horn (1673-1727). Han var sonson till den Per Bengtsson som gett namn åt gården. Erik blev möllare i Sege mölla i Burlöv. Han var gift med Ingeborg, dotter till Gudmund Svensson och Berta Persdotter i Fostad, Övraby. Eriks dotter Gunilla och hennes man Hans Bengtsson blev gästgivare på den kända krogen Kalinan i Arlöv. | |
| Av Eriks bröder blev Nils möjligen kronolänsman och gästgivare i Höör medan Knut (1662-1733) stannade kvar på gården i Haverdal. Knut hade tre söner varav Christen (1691-1745) flyttade till ökarp 9, Burlöv medan Bengt (1694-1736) blev borgare i Malmö år 1723. Den tredje sonen Anders (1699-1758) blev liksom systrarna kvar i socknen. Anders tog över Hornagården, och den har sedan dess stannat inom släkten. Den sista innehavaren var Annie Kristiansson som dog barnlös 1990. Gården hade då testamenterats till Lutherhjälpen, men kommunen köpte den senare och hyr numera ut den till föreningsmöten, fester, vägkyrka etc. (Huvuddelen av uppgifterna om personerna i Skåne har lämnats av Claes Wenell, Malmö.) |  Annie Kristiansson |
| Föreningar med verksamhet som berör Haverdal Harplinge hembygdsförening har i sitt arkiv och museum handlingar, fotografier, redskap, husgeråd etc. som berör bygden. Ordf. Ingemar Andersson, tel. 035Ð503 84. Föreningen Gamla Haverdal är en förening som vill dokumentera och värna om Haverdals by. Föreningen har ett arkiv med böcker, utredningar, vykort och fotografier. Inom föreningen försöker man med hjälp av gamla kartor och handlingar reda ut byns utbredning och gårdarnas placering under tidigare skeden. Målsättningen är att sammanställa en bok om byn. Föreningen håller ett möte varje sommar på Annies gård. Kontaktpersoner Gunnar Alkeryd/Anna-Lena ThorÄn, tel. 035-52119. Annies gårds vänner är en stödförening som genom loppmarknader och andra aktiviteter ger ekonomiskt stöd för driften av Annies gård. Kontaktperson Sigrid GranÄli, tel. 035-51014. Personregister och arkiv Sperling Bengtsson hade ett stort material om Harplinge och då även om Haverdal även om det sannolikt inte är så omfattande som det som gäller hans hemby Särdal. Evelyn Hardenmark, som själv kommer från Haverdal, har utredningar från någon av gårdarna. Hon är också väl bekant med 1900-talets haverdalsbor. Framlidne läkaren Per Nanne Oscarsson (1909-1991) var också född i Haverdal. Han var en ivrig och noggrann släktforskare. Han har efterlämnat ett material omfattande nära 1300 familjetabeller, varav många har anknytning till Haverdal. Hans noteringar bygger inte bara på arkivmaterial utan också på intervjuer med äldre personer. Bl.a. har han fått många uppgifter av sin morfar Nanne Andersson (1844-1933). Min svärmor Gunhild Nilsson som var tremänning med Annie Kristiansson, skrev ner sina egna och Annies minnen om släkten från Haverdal. I samband med auktionen efter Annie Kristiansson kom jag över några kartonger dokument och fotografier som jag försöker systematisera. Av ovanstående material, en rad andra utredningar, mina egna forskningsresultat, HGF:s vigsel- och bouppteckningsregister etc. har jag börjat att sammanställa ett personregister över haverdalsbor genom tiderna. Evelyn Hardenmarck hjälper mig bl.a. med sin lokalkännedom. Vi vill gärna ha fler släktutredningar och personuppgifter för att föra in dem i registret. Litteratur Hallands Landsbeskrivning 1729. Harplinge-En bok om hembygden del I (1927) och del 2 (1973). Dahmén; Haverdal-En halländsk ort under ett sekel av omvandling. Uppsats i etnologi Stockholms universitet, ht 1981. | |