Johan Mauritz Gustaf (Gösta) Florman föddes den 1 september 1831 (eventuellt 2 september) i Uppsala. Gösta utbildade sig 1849 till officer, men hade 1864-67 parallellt med sin militära bana en egen ateljé i Kristinehamn.
Ateljén flyttades 1867 i samband med en ny kommendering till Karlstad. Han tog 1872 avsked med kaptens grad och flyttade ateljén till Regeringsgatan 28A i Stockholm där han etablerade sig som porträttfotograf. Med en nyskapande fotostil var han snart stadens ledande societetsfotograf. Han drev även en filial 1885-1887 på Östra Hamngatan i Göteborg. Han använde sig av den kontinentala, mondäna stilen med bruntonade fotografier, planmässigt utplacerad rekvisita och smakfullt påklädda modeller i chosiga poser.
Ateljén var en förebild under flera decennier och övertogs efter hans död av sonen Ernest som haft egen ateljé i Stockholm sedan 1890. Gösta var 1895 en av grundarna av Svenska Fotografers Förbund och han var dess ordförande i flera år. Förutom att verka som porträttfotograf tog han värdefulla bildsviter från Värmland, Dalarna och Lappland.
Gösta var gift med Hilda Sofia Manck (1828-1906) och de fick barnen Ernst Gustaf (1858-1936), Bror Mauritz (1860-till obefintlighetsregistret), August Eugen (1861-1865) och Carl Ernst Oliver (1862-1952).
Gösta avled den 11 april 1900 i Stockholm.
Album #226390 Kapten Erik Zethelius, Sörmlands regemente 1880
Album #226390 Wivi Löwen, Porla den 7 juli 1879
Från samma bunt som #222653. Skrivet på fram och baksida : Anna Selling Härnösand 1876.
Löjtnant Carl Emil Bernhard Spånberg vid Jönköpings regemente född 1852-04-22 i Barnarp, Jönköping, Småland, gift 1880-01-14 med Anna Lyckberg (1860-1942), död 1931-08-30 i Lilla Åsa, Jönköping, Småland. Tillhör samma samling som #220479.
Föreställer min farfar och farmor. Lars OLOF Axel Liberg f 1877 och ANNA Thomasine Wahlin f 1882. Bilden är tagen c:a 1907. Handskrivet på baksidan står det något som ser ut som "många". Detta är första bilden i ett album som tillhört min farmor och farfar och som innehåller deras närmaste släktingar.
Kommentar