Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
- Du är här:
- Start
- Faktabanken
- Avrättade
- 2006-06-24 00:25
Tillbaka
#185
| Tidpunkt | 1651-12-22 |
| Plats | Stockholm
|
| Brott |
|
| Avrättades hemort | Danzig |
| Uppgifter om avrättningen | Arnold Johan Messenius, den föregåendes son, rikshistoriograf, f. 8 april 1608 i Danzig, afrättad 22 dec. 1651 i Stockholm,fick hösten 1616 medfölja föräldrarna till Kajaneborg, men hämtades 1621 från faderns fängelse till Stockholm för att skild från föräldrarna erhålla en rent luthersk uppfostran. Han studerade i Uppsala med kungligt stipendium, men flydde 1623 därifrån öfver Danzig till Polen, sannolikt närmast till följd af ett vådadråp, som han torde ha begått på en annan student. Efter en tids vistelse vid jesuitskolan i Braunsberg och hvarjehanda irrfärder i Tyskland återkom han sommaren 1624 till Sverige som lejd polsk kunskapare, greps kort därpå i Kalmartrakten, uppsändes som fånge till Stockholm, ställdes inför rätta och uppträdde därvid som angifvare såväl mot sin fader som mot den för papistiska förbindelser anklagade Enköpingsrektorn N. Campanius. Af Svea hofrätt (31 juli 1624) dömd som förrädare (päpist, emottagare af jesuitstipendium och spion) till döden, benådades han af Gustaf Adolf från dödsstraffet och sändes, dock först 1626, till Kexholm som fånge på obestämd tid. På försommaren 1640 frigafs han genom bemedling af Finlands generalguvernör, grefve Per Brahe, och begaf sig till Stockholm för att åt sig utverka någon anställning i statens tjänst. Af fruktan att ånyo sättas i fängelse sökte han emellertid rymma ur riket, fasttogs i aug. vid danska gränsen och återfördes fängslad till Stockholm. Han lyckades nu på Per Brahes förord ånyo bli frigifven och erhålla i uppdrag att från Polen återförskaffa manuskriptet till faderns historiska verk, Scondia illustrata, som hans moder Lucia Gröt-husen utfört till Polen för att hembjuda åt konung Vladislav. Efter lyckligen utfördt uppdrag återkom M. sommaren 1641, och åt honom anförtroddes i nov. s. å. att för trycket öfverse faderns arbete. Han anställdes sålunda i kansliet som aflönad historieskrifvare, fick ytterligare i uppdrag att skrifva en officiell historia om Sigismunds och Karl IX :s regeringstid och vann en frikostig beskyddare i riksamiralen Gyllenhielm. Han utnämndes 1645 till rikshistoriograf och äktade 1646, i sitt 2:a gifte, Karin Nilsdotter, dotter till en förmögen borgare i Nyköping, kusin till riksrådet Bengt Skytte och änka efter Linköpingsbiskopen Johannes Bothvidi. 1648 erhöll han adligt sköldebref. M. hugnades tid efter annan med godsförläningar, bl. a. 1647 i vederlag för de gods, som indragits till kronan efter morfaderns, Arnold Grothusens, död. Mot sina underhafvande uppträdde han despotiskt och var ständigt invecklad i rättegångar, såväl mot dem som mot sin egen syster, Anna Messenia, hvilken i nov. 1649 genom kunglig resolution tillerkändes andel i de åt brodern förlänade vederlagsgodsen. Vreden öfver denna rättstvists utgång bidrog väsentligt att närma M. till den oadliga oppositionen, och vid riksdagarna 1649 och 1650 knöt han förbindelser med oppositionsledarna samt försåg dem med historiskt källmaterial till deras deduktioner emot regeringen och det aristokratiska rådspartiet. Med hans historiska författarskap gick det under tiden skäligen långsamt, ty han saknade visserligen icke historiografisk begåfning, men hade ej ärft faderns sällsporda produktiva kraft. M. invecklades i dec. 1651 i sin son Arnolds högmålsprocess (se M. 3), förnekade, säkerligen med fog, all direkt delaktighet i dennes brottsliga skrift men kunde ej fritaga sig från att genom obetänksamt tal ha oförvarandes gett denne material till skriften, ej heller från att esomoftast ha haft grofve discurser med sina politiska meningsfränder om regeringen. För liknande förseelse angaf han äfven - troligen af personlig hämnd till följd af godstvister - den på utländsk resa stadde Bengt Skytte. M. dömdes 19 dec. 1651 af Svea hofrätt till lifvets förlust och halshöggs 3 dagar senare å Norrmalmstorg (nu Gustaf Adolfs torg). - M:s förtjänster om svensk historieskrifning äro ganska betydande. Han Öfversåg och lät till tryckning renskrifva faderns Scondia samt författade själfständigt en Historia begripandes orsakerna till den oenighet, som warit hafwer emellan Herr Sigismund... och Herr Carl... den nijonde. Arbetet omfattar åren 1592-94 och 1596-1600, var vid M:s död endast delvis slutredigeradt, blef aldrig af trycket utgifvet, men ligger för åren 1592-94 till grund för J. Werwins,s synnerligen osjälfständiga historia, som först nästan ordagrant afskrifver den yngre M:s och sedan of versätter den äldre M:s historia. En utförlig granskning af M:s arbete lämnas af V. Söderberg, Historieskrifvåren Arnold Johan M. (1902, i Upsala universitets årsskrift, 1903). Jfr äfven V. Söderberg, Högförräderimålet emot Arnold Johan M. (i Hist. tidskr., 1901). |
| Källa | Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale / , sp 227-228 |
| Registrerad | 2006-06-24 00:25 |