![]() Förstasidan > Kontakt > Insändare Debatt med anledning av turbulensen i förbundsledningen Debate (only in Swedish) Förbundets ordförande, Ted Rosvall, valde den 25 januari 2001 att köra sitt eget race och gå till öppet angrepp mot majoriteten i styrelsen och Nättidningen RÖTTERs redaktör på en egen hemsida (läs här). Redaktören Håkan Skogsjö besvarade den 29 januari kritiken vad gäller RÖTTER när sidan blivit känd inom förbundsledningen (läs här). Det första inlägget nedan är Rosvalls svar. Som rubrik på denna sida sattes först »Debatt med anledning av ordförandens angrepp på styrelsen», men på begäran av Ted Rosvall har rubriken ändrats till ovanstående.
Svar till Håkan Skogsjö av förbundsordföranden Ted Rosvall (30 januari 2001) Vid styrelsemötet den 12/1 presenterade jag stadgekommitténs förslag till nya stadgar. Trots att han själv varit med i kommittén, överraskade förbundets 2:e vice ordförande, Jan Appelqvist, mig och styrelsen med att vid sittande bord presentera ett eget komplett och justerat förslag, som på ett flertal sätt avvek från kommitténs. Genom ett tillmötesgående från min sida behandlades därefter de båda förslagen parallellt. Efter diskussion och ett par omröstningar fastställde sedan styrelsen förslaget till reviderade stadgar. Eftersom han hade stadgedokumentet lätt tillgängligt i sin dator fick Appelqvist i uppdrag att skriva rent det färdiga förslaget och överlämna det till vår nya förbundssekreterare. Några andra uppdrag har Appelqvist inte fått i detta ärende, särskilt inte att, bakom min rygg gå in och ändra i min inledande text, eller stryka de säryrkanden som faktiskt förekom. Det är alltså inte så att ”styrelsens majoritet valde att enbart sända ut styrelsens förslag” som Håkan Skogsjö påstår. F.ö. kan jag nämna att jag uttryckligen begärde att kansliet skulle faxa över samtliga de handlingar som skulle ingå i utskicket till föreningarna innan de kopierades och skickades ut. Så skedde också, med undantag av just inledningen och remissformuläret. Det var ju där man självsvåldigt hade gått in och ändrat i texten. När faxet äntligen kom var utskicket redan postat. Förbundsstyrelsen har alltså tagit ett förslag till reviderade stadgar. Om detta råder inga meningsmotsättningar. Vad konflikten handlar om är, att jag som förbundsordförande anser att föreningarna har rätt att få veta att det finns säryrkanden, samt ge dem en chans att reagera på dessa. När någon reserverar sig till förmån för sitt eget förslag, så innebär det att han har rätt att driva just dessa frågor vidare. Det är därför reservationsinstrumentet finns. I övrigt är man bunden vid att stödja dokumentet, vilket jag också har gjort och kommer att göra. Håkan Skogsjö tar också upp min kritik av nättidningen Rötter. Det är sant att jag är mycket kritisk mot att förbundet inte har direkt tillgång till sin egen nättidning i den mening att alla beslut som rör Rötter har delegerats till redaktören. Jag anser att vi i och med detta inte rår över vår egen ”hemsida” och inte har någon möjlighet att påverka dess inriktning och utveckling med mindre att redaktören är med på noterna. När släkt- och förtroendemannakonferensen i Leksand började mogna fram frågade jag Håkan var på Rötter det vore lämpligt att informera om konferensen. Ur det svar jag fick från Håkan citerar jag följande; ”Kalendariet är endast avsett för offentliga arrangemang, det vill säga där vem som helst kan delta. I princip gäller samma sak hela RÖTTER, det är en tidning vars innehåll vänder sig till alla släktforskare, oavsett om de är medlemmar någonstans eller inte. Det betyder att också dina veckobrev bör ha den inriktningen för att passa i tidningen. När du vänder dig till de stödjande medlemmarna är Släkthistoriskt Forum det rätta forumet och när du vänder dig till medlemsföreningen är det ANGELÄGET som gäller. (Men det är bara i ANGELÄGET som styrelsen rår över innehållet, de andra publikationerna styrs av redaktörerna och styrelsen ska inte blanda sig den dagliga driften.) Med andra ord: Om vem som helst får delta i förtroendemannakonferensen, då är RÖTTER rätt plats att berätta om den. Om den däremot är begränsad till exempelvis medlemsföreningarnas funktionärer, då är RÖTTER inte rätt plats. Då är det ANGELÄGET som gäller. Den landar direkt i brevlådan hos alla viktigare funktionärer i varje förening.” Lägg märke till att Håkan i första stycket talar om för mig vad som får och inte får ingå i mina veckobrev. De skall vända sig till ”alla släktforskare”. Om jag vill få ut information till våra 128 medlemsföreningar får jag alltså inte använda vår eget informationsorgan på nätet. Jag är hänvisad till föreningstidningen ANGELÄGET, som förvisso är förbundets officiella organ i kontakterna med föreningarna, men som bara utkommer 4 eller 5 gånger om året, och som endast går ut till 5 personer i varje förening. Jag anser att föreningarna på många olika sätt har gjort klart att de önskar mer information och tätare kontakter med förbundet och med varandra. Jag anser att det är en självklarhet av vi ska använda vår nättidning i detta vällovliga syfte. Håkan erbjuder, generöst, förbundets ordförande att skicka sina texter till Rötters insändarspalt. I den mån det finns en förtroendeklyfta mellan mig och majoriteten i förbundsstyrelsen, så är det just när det gäller huruvida vi skall använda en modern teknik, som heter internet, för vår informationsspridning. I övrigt anser jag att styrelsearbetet fungerar bra. Många nya, spännande förslag har kommit fram, och flera arbetsgrupper är igång. Vi bedriver ett aktivt opinionsbildande arbete, t.ex. när det gäller sockennamnen, säkerställandet av den nya folkbokföringens uppgifter och mycket annat. Att vi har haft olika åsikter i stadgeärendet är snarare ett sundhetstecken än ett tecken på splittring. Bara vanliga, vettiga demokratiska principer får gälla och debatten tillåts vara fri och öppen.
Ensidigt från Rötter-redaktören av Gustav von Gertten, före detta ordförande i SSGF (30 januari 2001) Vår nye förbundsordförande, Ted Rosvall, har känt ett behov av att på egen hemsida tala om vad han tycker i en fråga där förbundsstyrelsens majoritet tyckter annorlunda. För detta tilltag så utsätts han på Rötter för ett angrepp av aldrig tidigare skådade dimensioner. I en nättidning som ska tillgodose medlemmarnas behov av en allsidig belysning av ett ämne. Tack vare Håkan Skogsjös artikel - för den kommer ett ärligt tack - så har jag snabbt läst in mig i frågan och kommit till en annan slutsats än Rötterredaktören. För det första har vi yttrandefriheten inbyggd i vårt demokratiska system. För det andra så kräver demokratin att en remissrunda också ska innehålla reservationer. Att lägga munkavel på en förbundsordförande kan knappast ingå i en demokrats tankevärld. En ordförande är ju vald med särskilt ansvar och hans åsikter i en fråga är ju därför mycket värdefulla för medlemmarna. Jag hann vid snabbläsning hitta en punkt där Ted Rosvall tyckte annorlunda än majoriteten. Han vill kalla prenumeranterna på Släkthistoriskt Forum för Förbundets vänner. Namnet har jag svårt för men jag föredrar det framför ”stödjande medlemmar”. Detta är för mig en vilseledande konstruktion. Medlem är man i en förening som styrs via ett årsmöte. Min slutsats är att det i förbundsstyrelsens remissrunda bör framgå att förbundsordförande på vissa punkter har en avvikande mening. Hade så skett hade Ted Rosvall för sitt samvetes skull inte behövs skriva av sig på egen hemsida. Och för guds skull. Förbundet behöver mer än någonsin ett fritt åsiktsutbyte. Också i förbundsstyrelsen. En helt annan fråga är att när besluten på förbundsstämman är tagna av oss så bör vi alla lojalt stödja dessa. Men ingenting säger väl att stämmodelegaterna är tvingade att följa förbundsstyrelsens rekommendationer. Stämman är högsta beslutande organ och består av ombud från mer än 100 föreningar. Stämmodelegaterna har behov av att frågor diskuteras och att skilda åsikter redovisas i god tid före årsmötesförhandlingarna. Till sist. Min stora tro på Håkan Skogsjös demokratiska sinnelag har fått sig många törnar. Jag tillhörde dem som av redaktören i våras censurerades (stängning av debatten) och kallades för marodörer. Detta skrev han i triumferande ordalag sen han lyckats skrämma upp förbundsstyrelsen och fått dem att godkänna att Rötterredaktören först stängt debattforumet och sen tilläts censurera inlägg. Låt oss nu diskutera förbundsstyrelsens förslag till stadgar i lugn och ro men också läsa vad förbundsordföranden tycker. Vi har ju valt honom.
Redaktören ska tillvarata många intressen av Håkan Skogsjö, redaktör (30 januari 2001) Som redaktör för Nättidningen RÖTTER måste jag balansera mellan olika intressen. Nättidningen är inte förbundsordförandens organ, inte heller styrelsens organ. Det kan uppstå meningskiljaktigheter mellan olika medlemsföreningar eller mellan förbundsstyrelsen och en medlemsförening eller mellan en enskild medlem och en förening eller ett förbund. Eller som nu mellan förbundsordföranden och en majoritet inom förbundsstyrelsen. Då är det viktigt att ingen enskild person eller grupp kan utnyttja förbundets publikationer för sina egna syften. Jag försöker redigera Nättidningen så att detta inte ska inträffa. Det var också en av anledningarna till ett förslag från styrelsen vid stämman i Linköping 2000 (motion 3/00), samma stämma som Ted Rosvall valdes. Förslaget antogs enhälligt. Där ingår följande konstaterande om förbundets publikationer: »Enligt god publicistisk sed skall en tidskrift vara fristående från sin ägare. Detta innebär bl.a. att vare sig riksstämman eller förbundsstyrelsen skall styra den dagliga driften av tidskriften. Styrelsen tillsätter och avsätter redaktör.» Man kan då notera Ted Rosvalls rader ovan: »Det är sant att jag är mycket kritisk mot att förbundet inte har direkt tillgång till sin egen nättidning i den mening att alla beslut som rör Rötter har delegerats till redaktören. Jag anser att vi i och med detta inte rår över vår egen ”hemsida” och inte har någon möjlighet att påverka dess inriktning och utveckling med mindre att redaktören är med på noterna.»
Dessa ord rimmar illa med stämmans viljeyttring. Förbundsordföranden begär i stället »direkt tillgång» till RÖTTER. Hans problem är att knappast någon delar hans uppfattning, varken majoriteten av förbundsstyrelsen eller förbundsstämman. Om han vill ändra den rådande ordningen bör han försöka få stämman att ändra sitt tidigare beslut så att styrelseledamöterna (eller bara styrelseordföranden?) får befogenhet att i detalj redigera skrifterna. I stället väljer han att kritisera mig offentligt för att jag redigerar RÖTTER med den självständighet som tillkommer uppdraget, samtidigt som han vet att en majoritet av styrelsen stödjer mig. Han slår med andra ord neråt i organisationen, i stället för att arbete uppåt för den förändring han vill åstadkomma. Och detta gör han trots att alla inlägg han skickat till RÖTTER har publicerats oavkortade. I ett fall, konfenrensen i Leksand, har vi varit oense om var texten ska placeras, men att besluta sådant måste rimligen höra till »den dagliga driften». Ted Rosvalls agerande blir för mig obegripligt. Och det blir inte mer begripligt av att han ovan skriver att styrelsearbetet fungerar bra – i ett mejl han i söndags skickade till styrelse, revisorer och kansli använde han däremot orden »maktkamp» och »ställningskrig» för att beskriva situationen i styrelsen. Sådana ord har ingen i förbundsstyrelsen någonsin tidigare funnit skäl att använda.
Rosvall vill i sitt inlägg ovan att läsaren ska lägga märke till att jag talar om för honom vad som får och inte får ingå i hans veckobrev. Men den som läser texten ser att jag inte gör det, utan att jag förklarar inriktning och målgrupp för förbundets olika publikationer. Det krävs faktiskt en hel del illvilja för att läsa texten som Rosvall gör.
Sist några rader om den konkreta frågan som Ted Rosvall ägnar så mycken tid och kraft åt. Jag förstår inte riktigt varför RÖTTERs redaktion, som redan inte hinner med hälften av vad som borde göras, ska lägga resurser på att särskilt informera om ett arrangemang (förtroendemannakonferensen i Leksand) som läsarna inte har möjlighet att delta i, bortsett från en ytterst liten del av dem (medlemsföreningarnas förtroendevalda) som ändå informeras via förbundsstyrelsens informationsblad Angeläget, som sänds direkt till dem med post samtidigt som det i sin helhet publiceras i RÖTTER så fort det kommer ut.
Som redaktör använder jag hellre tiden till att skriva om sådant som berör släktforskning, tipsar om en nyutkommen bok, en nyttig länk eller något liknande. Med den ambitionen och det förhållningssättet har RÖTTER växt fram sedan den 3 maj 1996. Om vi i stället hade prioriterat information om förbundsangelägenheter hade vi inte haft en lika framgångsrik nättidning. Vi vet genom två läsarundersökningar att förbundsinformation intresserar läsarna allra minst. De vill läsa om släktforskning, inte om släktforskarförbundet.
Vid ett planeringsutskott i höstas tog jag upp frågan om huruvida Nättidningen Rötter måste ha en ansvarig utgivare eller inte. Jag fick då beskedet att; ”det har Håkan kollat, och det behövs inte, eftersom vi är en ideell förening”. Nu brukar ju Håkan och hans supporters annars alltid hävda att Rötter är en massmedial produkt med grundlagsskyddade fri- och rättigheter, men när motsatsen passar argumenten bättre så är det kanske naturligt att man byter hatt en liten stund.
Nu räcker det tyvärr inte med hattbyte i det här fallet. Det finns nämligen lagar och förordningar att följa. Nättidningen Rötter omfattas, och det råder ingen som helst tvivel om detta, av den s.k. Databasregeln (1 kap 9 § yttrandefrihetsgrundlagen). Hela lagtexten kan läsas här.
Databasregeln gäller för ”Redaktion för en tryckt periodisk skrift eller ett radioprogram”. Kommentaren till detta lyder; ”Enligt utgivningsplanen avsedd att under en bestämd titel utges minst fyra nummer årligen. Tidningen anses som periodisk när utgivningsbevis meddelats”.
Eftersom utgivaren, Sveriges Släktforskarförbund, ger ut den periodiska tidskriften Släkthistoriskt Forum, är vi en sådan redaktion som omfattas av databasregeln, och skall således ha en ansvarig utgivare.
Det finns dock två förutsättningar för att Databasregeln skall vara applicerbar;
Även detta är helt solklart i vårt fall. Avdelningen Anbytarforum, som kan påverkas av läsaren, omfattas inte av Databasregeln, medan resten av Rötter gör det.
Det finns också ett undantag som säger att om Databasen (d.v.s. Hemsidan/Nättidningen) endast presenterar exakt samma text som i den tryckta periodiska tidskriften (Släkthistoriskt Forum) gäller inte Databasregeln. Men så är ju inte fallet hos oss.
Utgivaren, d.v.s. Sveriges Släktforskarförbund, har alltså skyldighet att utse en ansvarig utgivare för sin redaktionella verksamhet. Detta har förbundet redan gjort, och det är jag som idag innehar den befattningen. Enligt databasregeln skall den som tillhandahåller en databas anmäla vem som är ansvarig utgivare till Radio- och TV-verket. Följande text kan vara svår för Håkan Skogsjö att smälta, men så här står det faktiskt;
”Utgivaren ska ha befogenhet att utöva tillsyn över framställningens offentliggörande och att bestämma över dess innehåll så att ingenting får införas i den mot hans vilja”
Som ansvarig utgivare gläder jag mig åt det nära samarbete med redaktören för Nättidningen Rötter, som Databasregeln förutsätter.
Att Ted Rosvall har låtit registrera sig i denna egenskap är helt nytt för styrelsen, för kansliet och för mig som redaktör. Vi har kontrollerat saken med Radio- och TV-verket där man bekräftar att Ted Rosvall den 11 januari 2001 med sin firmateckningsrätt i Sveriges Släktforskarförbund som grund låtit registrera sig som utgivare av Nättidningen RÖTTER. Det finns dock inget beslut, varken i planeringsutskottet eller styrelsen, på att en sådan registrering ska göras i Rosvalls namn, inte heller finns någon muntlig överenskommelse om detta. Att registreringen har skett meddelar Rosvall alltså styrelse, kansli och redaktör genom detta debattinlägg. Beskedet har mottagits med viss förvåning, kan jag meddela.
För egen del förvånas jag också över den tvärsäkerhet med vilken Ted Rosvall uttalar sig om dessa minst sagt kniviga juridiska spörsmål, typ »Nättidningen Rötter omfattas, och det råder ingen som helst tvivel om detta, av den s.k. Databasregeln». Jurister hos Radio- och TV-verket och Justitiekanslern som jag har talat med (nu och tidigare) säger tvärtom att reglerna är oklara och prejudikat saknas. De kan inte svara på om Nättidningen RÖTTER omfattas av Databasregeln eller inte (exempelvis är det svårt att se Sveriges Släktforskarförbund som ett »traditionellt massmediaföretag»). Däremot säger de att mediegrundlagsutredningen lägger fram sitt betänkande nu i mars, och förhoppningsvis ska ny lagstiftning räta ut begreppen. Släktforskarförbundets ledning har bevakat frågan kontinuerligt sedan styrelsen i maj 1997 på grundval av en utredning gjord av Carl-Olof Sahlin och Jan Appelquist beslöt avvakta med ansvarig utgivare då gällande lagstiftning inte kräver sådan. Ted Rosvalls brådstörtade enmansagerande framstår därför dessvärre som obegripligt.
Den 11 januari registrerar Ted Rosvall sig som ansvarig utgivare för Nättidningen RÖTTER utan styrelsens vetskap, den 25 januari lägger han ut en egen hemsida med frän kritik mot sina kollegor i styrelsen och mot kanslipersonalen utan att ens informera dem. Kan detta verkligen vara den väg som bär framåt för Sveriges Släktforskarförbund?
Av en händelse ramlade jag in på diskussionen mellan å ena sidan huvudsakligen
Släktforskarförbundets nye ordförande, Ted Rosvall (Ted), och å andra sidan
övervägande Rötters redaktör, Håkan Skogsjö (Håkan). Jag har nu kopplat ner efter
en dryg timmes studier av inläggen, ordförandens veckobrev och allmän kringblick i
Rötter, och vill sammanfatta mina intryck.
Först vill jag hålla med Ted om att tillkomsten av Rötter är något av det bästa som
hänt inom svensk släktforskning. Själv besöker jag var och varannan kväll
Anbytarforum, läser mest men har också bidragit en del bland bohuslänska socknar.
Sedan var det tur att jag inte drack kaffe, när jag läste att Teds reservation ang.
stadgeförslaget inte skickades ut likvärdigt med majoritetsförslaget, för då hade kaffet
hamnat i vrångstrupen och jag fått det besvärligt. Både som gammal
folkrörelsemänniska och som förvaltningstjänsteman finner jag det mycket
anmärkningsvärt (=hårresande), att inte skicka ut reservationer. Att det handlar om
ordförandens reservation gör väl egentligen inte saken värre men åtminstone mera
pikant.
Håkan påpekar att han ändrat en av Ted som felaktig betecknad notisrubricering
om ordförandens angrepp på styrelsen till något mer neutralt om turbulens. Men
varför finns då angrepps-formuleringen kvar på insändaravdelningens
innehållsförteckning?
Jag har läst den s.k. databasregeln. Att regeln i princip endast skall gälla
traditionella massmedieföretag innebär ju inte att den endast kommer att kunna
tillämpas på traditionella massmedieföretag. Hade jag utan att vara grundlagsexpert
hamnat i Teds situation, skulle jag nog ha bedömt nödvändigheten att anmäla
utgivare som stor, eftersom en ev. underlåtenhet skulle drabba mig som
anmälningsansvarig. Men kanske skulle jag ha sett till att anmäla Håkan som
ansvarig, för att kunna sova gott om natten.
Dock kan jag förstå, om Ted har tvekat inför en sådan möjlighet, eftersom Håkan
förefaller vara en mycket ängslig bevakare av sin redaktionella frihet och inte på ett
självklart sätt kan bereda förbundsledning (inkl. ordförande) en framskjuten och fritt
disponerad plats i den publikation han för övrigt sköter själv och som är förbundets
främsta organ. - Något har gått snett, när redaktören som ett bevis på sin
icke-censurerande inställning hänvisar till att han publicerar länkar till den hemsida
ordföranden har sett sig föranlåten att upprätta i Amerika.
Ett konstruktivt förslag: Ted deklarerar, att han som utgivare inte kommer att
stoppa annat än sådant han bedömer att han skulle kunna bli straffad för att låta
införa. Håkan deklarerar, att vad ordföranden eller styrelsen in corpore vill föra in på
en av dem disponerad plats enligt ovan skall också föras in, om han inte som
ansvarig skulle ha gjort motsvarande straffriskbedömning.
Sedan kan vi släktforska. Dixi.
Jag vill bara på nytt konstatera att alla inlägg som Ted Rosvall, och för övrigt också andra styrelseledamöter, har skickat in till Nättidningen RÖTTER har publicerats.
Förbundsordföranden i Sveriges Släktforskarförbund, Ted Rosvall, har startat ett eget Nyhetsbrev på sin privata hemsida parallellt med det veckobrev han skriver som förbundsordförande och som publiceras i Nättidningen Rötter. Han har även initierat en debatt i Rötter under rubriken Debatt med anledning av turbulens i förbundsledningen.
För läsaren kan det säkerligen vara besvärligt att se skillnaden mellan privatpersonen Ted Rosvall och förbundsordföranden Ted Rosvall.
Att Ted Rosvall, som privatperson, skall ha sin fulla rätt att uttrycka sina åsikter råder det inget som helst tvivel om. Men i sin roll som talesman för förbundsstyrelsen (som består av elva personer inklusive ordföranden) ska han återge de uppfattningar styrelsens majoritet omfattar. Ännu mer allvarligt blir det när han i sin roll som talesman för förbundsstyrelsen argumenterar med halvsanningar och osanningar.
Vi, ledamöter i förbundsstyrelsen, har därför valt att här och nu dementera de grövsta osanningarna som kommit från Ted Rosvall. För den som vill se påståendena i sina sammanhang hänvisas till dels hans privata veckobrev, dels förbundsordförandens veckobrev samt denna debatt. Vi har valt att i denna dementi hålla oss till de inlägg som publicerats på Internet.
Om säryrkanden till stadgeförslaget
Vi dementerar detta! Förbundsstyrelsen beslutade att sända ut sitt förslag på remiss. Det förutsattes att föreningarna i Angeläget skulle erhålla en rapport från styrelsemötet med de olika överväganden och ställningstaganden som där ägt rum. Angeläget är det organ som förbundet har för att sprida sådan viktig information till föreningarna, som dessutom sprids till fem ledamöter i varje medlemsförening. Ted Rosvall väljer dock, som redaktör för Angeläget, att inte ge en fullödig rapport i Angeläget.
Om inledningen till stadgeförslaget
Vi dementerar detta! Den text som Ted Rosvall skrev som inledning justerades av 2:e vice ordföranden för att bättre stämma överens med förbundsstyrelsens beslut. Flera ledamöter yttrade sig över inledningen innan den sändes ut. Kansliet har inte påverkat innehållet.
Om förslaget till ett arbetsutskott inskrivet i stadgarna
Vi dementerar detta! Något arbetsutskott finns inte inskrivet i nuvarande stadgar. Så det är inget som tas bort.
Om Nättidningen Rötter
Vi dementerar detta! Redaktören för Nättidningen Rötter agerar enligt traditionella massmediala principer. Ingen publicering är på förhand förbjuden. Allt som sänds till redaktionen för publicering behandlas efter samma principer. Att denna diskussion pågår i Rötter är sitt eget bevis på att påståendet är felaktigt.
Om ansvarig utgivare
Vi dementerar detta! Sveriges Släktforskarförbund har inte bara en redaktion, utan vi har flera stycken. Någon ansvarig utgivare för en redaktion eller flera redaktioner har förbundsstyrelsen aldrig utsett. Ted Rosvall har utanför protokollet utsetts till ansvarig utgivare för Släkthistoriskt Forum. Carl Szabad har utsetts till ansvarig utgivare för Sveriges Dödbok. Någon ansvarig utgivare för Nättidningen Rötter har vi inte utsett, och skall förmodligen inte heller göra. Huruvida det behövs en ansvarig utgivare för en nättidning som inte ges ut av ett ”traditionellt massmediaföretag” är inte uppenbart. Efter kontakter med ett flertal jurister i frågan de senaste åren kan man inte annat än konstatera att vi förmodligen inte skall utse någon ansvarig utgivare. Denna kunskap kring rättsläget har gjort att förbundsstyrelsen 1997 beslöt att inte utse någon ansvarig utgivare. En statlig utredning i ämnet väntas under våren. Ted Rosvall informerades om detta efter styrelsemötet i Härnösand i oktober 2000 av dåvarande förbundssekreteraren, jur kand Johan Alex Lindman. Trots denna information anmälde sig Ted Rosvall som utgivare av Nättidningen Rötter den 11 januari 2001 till Radio- och TV-verket. På det möte med förbundsstyrelsen som ägde rum dagen därpå tog han inte upp frågan eller informerade någon i förbundsstyrelsen.
Om konferensen i Leksand
Vi dementerar detta! Konferensen har från allra första början, i motionen, under hela behandlingen i förbundsstyrelsen och stämman, ända fram till inbjudan handlat om en konferens för föreningarna. Det är föreningarna som får skicka representanter till konferensen och den är därmed inte öppen för släktforskare i allmänhet. Givetvis får föreningarna utse vem de vill som sina representanter, styrelseledamöter eller medlemmar, bara de representerar föreningen. Den vänder sig alltså inte till alla som är med i våra 128 medlemsföreningar.
Sveriges Släktforskarförbund behöver utveckla de goda relationerna mellan förbundet och dess medlemsföreningar. Samtidigt behöver vi skapa bättre möjligheter för medlemsföreningarna att mötas. Bland de delar som redaktören för Nättidningen Rötter sedan drygt ett år tillbaka utvecklar finns en separat avdelning där bl.a. förbundsinformationen skall samlas. De tekniska lösningarna är ännu inte helt klara. Ett annat inslag är styrelsens uppdelning på olika geografiska områden, där varje styrelseledamot har ett antal föreningar man ”månar om” lite mer. Vi ser även fram mot den förtroendemannakonferens som skall äga rum i Leksand i mars, även den har som grundidé att öka förbindelserna mellan föreningarna och mellan föreningarna och förbundet. Väl mött i Leksand.
Styrelsemajoriteten väljer nu att här på Rötter bemöta min kritik mot den eller de som, bakom min rygg, ändrade min inledande text till stadgeförslaget samt strök informationen om de reservationer som lagts. Det är bra att så sker och jag kommer givetvis att ge min syn på de punkter som tas upp.
Jag har emellertid svårt att acceptera den oerhört tendensiösa rubrik som Rötters redaktör, Håkan Skogsjö, har valt; ”Styrelsen bemöter Rosvalls osanningar” står det och dessutom talas det om min ”fräna kritik” mot styrelsen, vilket är en konstruktion av Skogsjö, eftersom jag aldrig har kritiserat styrelsen som helhet.
Som journalist får man säkert lära sig vikten av opartiskhet och allsidig belysning. När Skogsjö väljer ovanstående rubrik ger han sken av att det är ställt utom all tvivel att Rosvall far med osanningar. Han gör sin tolkning av händelserna till ”sanning” och min version till ”osanning”. Så kan man inte göra om man vill att tidningen skall behålla sitt goda rykte. ”Styrelsen bemöter Rosvalls kritik” eller ”Styrelsen bemöter Rosvalls påståenden” hade varit acceptabla rubriker i enlighet med god journalistisk sed.
Som ansvarig utgivare för Nättidningen Rötter borde jag egentligen ingripa mot redaktörens rubriksättning i det här fallet, men som var och en förstår är jag lite för jävig för det.
Ted Rosvall väljer att skjuta mot budbäraren, när hans problem egentligen är ett annat. Under hösten och vintern har förtroendet mellan honom och nästan hela övriga förbundsledningen successivt minskat, vilket Ted Rosvalls eget nyhetsbrev tydligt visar liksom styrelsemajoritetens bemötande (här ovan). Det torde inte vara överord att påstå att Sveriges Släktforskarförbund befinner sig i en allvarlig ledarkris. Förhoppningsvis förmår Rosvall rida ut krisen, återupprätta förtroendet och på nytt skapa en handlingskraftig styrelse, som fokuserar sina ansträngningar på sådant som gagnar släktforskningen och inte ägnar krafter åt »maktkamp» och »ställningskrig» för att låna Rosvalls egna ord.
Det som inte skulle få hända har redan hänt. Rapporter når oss om att
samarbetet i förbundsledningen präglas av ”kris, konflikt och
konfrontation”, som en av de inblandade uttryckte det.
Konflikten bestyrktes för oss medlemmar genom att förbundsordförande Ted
Rosvall på en egen webbsida gör fula och osmakliga anspelningar om
konspiration.
Den jämna striden i ordförandevalet vid senaste årsstämma gav
förhoppningar om att den nyvalde förbundsordförande skulle gå försiktigt
fram för att befrämja samarbetet mellan alla parter. Så har dock inte
skett. Förbundsordförande har enligt rapporterna gjort en rad egna
utspel, som inte haft förankring i förbundsstyrelsen.
Därmed har vi fått en situation, där förbundsstyrelsen och
förbundskansliet står eniga på ena sidan, och förbundsordförande på
andra sidan.
En förbundsordförande är en lagledare. Hans uppgift är att utgöra
spjutspetsen på den medlemsorganisation som heter Sveriges
Släktforskarförbund. Vi som medlemsföreningar, och enskilda
släktforskare, har noggrant valt våra representanter, som skall agera
släktforskningen till fromma.
Det var ett stort steg framåt när en av landets största folkrörelser,
som släktforskningen ju är, kunde samla sig i ett gemensamt förbund för
femton år sedan. Detta blev också början till det enorma uppsving som
skett inom rörelsen.
En förbundsordförande skall föra vår talan. Må vara sedan att han själv
som släktforskare ibland har avvikande åsikter, men så länge som han
står upp i vårt namn skall han representera oss. Ack, hur många
företagsledare har inte fått leda ett företag enligt styrelsens
anvisningar – även i motgång, nedskärningar, omorganisationer och svåra
beslut.
Vår förbundsordförande är lyckligt lottad. Vi släktforskare har
ingenting som skiljer oss åt – enbart förenar. Inga jättebråk om
inriktning, avveckling eller utveckling. Hela rörelsen omges av en
harmlös entusiasm, samtidigt som vi står för en av de mest
kulturbevarande arbeten som kommit samhället till del. Mer eller mindre
gratis.
Visserligen säger man att det inte är ens fel att två träter. Kan så
vara. Men förbundet har byggts upp i samklang och samförstånd och har
blivit en produkt av allas innersta önskan och strävan. Visst kan nya
kvastar var på sin plats, men inte om det skall ske till priset av att
rasera det som redan finns.
I spelet som nu rasar berörs såväl Nättidningen RÖTTER och hela
förbundskansliet. Det är våra största rikedomar som vi lägger som
insatser på spelbordet. Förbundets tidning RÖTTER har blivit en
nationell klenod utan motstycke, liksom att förbundskansliet utgör det
allra heligaste inom vår rörelse. Vi kan inte stå vid sidan om och se
dem förintas.
Förbundsordförande är en lagkapten för hela släktforskningen, inte en
individuell spelare, liksom förbundsstyrelsen är vår elittrupp. I
sportsliga sammanhang byter man ut de poster som inte funkar.
Det åligger oss att se att vi har en fungerande ledning. Därför måste vi
som medlemsorganisation ge klara besked och kräva den samarbetsvilja som
nu helt saknas i förbundsledningen.
Som en yttersta lösning kan vi gå in och kräva en extra stämma. Det är
vårt vapen att för få fred i förbundet.
I måndags valde ni att bemöta mina påståenden om manipulerade texter, hemlighållande av reservationer och en del annat här på Rötter. Efter att ha läst de olika punkterna och era ”dementier” kliade det i fingrarna att få verbalt smula sönder era argument, men jag besinnade mig och lät det gå några dagar innan jag nu fattar tangenterna för ett genmäle. Någon har sagt, att jag handlar först och tänker sedan. Nåväl, den här gången har jag givit mig själv tid till att analysera och bena upp. Resultatet har blivit ett helt annat inlägg än det jag först hade tänkt klippa till med….
Efter incidenten med texterna och reservationerna kände jag ett starkt behov av att berätta för släktforskarrörelsen om vad som hänt. Jag kände mig kränkt och illa behandlad, och dessutom krävde min känsla för demokrati och fair play att informationen om säryrkandena och reservationerna på något sätt måste komma fram till våra medlemsföreningar. Nu har budskapet nått ut, dels genom den turbulens jag skapade med mina nyhetsbrev, dels genom tidningen Angeläget som i dagarna når fem styrelseledamöter i varje förening, och där mina ursprungliga texter, inklusive reservationerna, finns med. Att sedan debatten svällde ut till att bli ett ordkrig mellan mig och redaktören för Rötter måste tillskrivas den senares partiska inlägg och braskande rubriker.
Sedan jag blev vald till förbundsordförande har jag träffat er i styrelsen vid tre tillfällen, i Linköping, i Härnösand och nu senast i Stockholm på våra styrelsemöten. Jag kan inte påstå att jag har upplevt dessa möten som besvärliga eller obehagliga - tvärtom. Vi är alla besjälade av arbetet och uppgifterna, och diskuterar entusiastiskt många nya spännande idéer och projekt. Inte ens det lätt infekterade stadgeärendet kan sägas ha inneburit några nämnvärda slitningar, varken inom stadgekommittén eller inom styrelsen. Att vi sedan inte uppnådde fullständig enighet är ingenting märkvärdigt eller besvärande, och givetvis är det majoritetens uppfattning som skall gälla som styrelsens förslag. Det är, som jag redan deklarerat vid ett flertal tillfällen, endast efterspelet som jag inte kan acceptera, och där har jag inte riktat någon kritik mot styrelsen som helhet.
”Vi kräver fred i förbundet” är en ny rubrik på Rötter, och en inte orimlig sådan.
Vi har stora och viktiga saker att syssla med. Närmast nu Leksandskonferensen, som lovar att bli en mycket givande helg, vidare en hel rad nya projekt och innovationer. Vi har inte råd att slösa tid och energi på inre stridigheter och kuddkrig, särskilt inte som vi ju faktiskt är överens om det allra mesta, och fungerar väl tillsammans i vårt styrelsearbete. Det mår varken ni eller jag eller släktforskningen bra av. Jag har sagt vad jag har att säga kring den uppkomna situationen. Ni har givit er syn på saken. Låt oss nu lämna detta tråkiga kapitel bakom oss och gå vidare i vårt arbete till släktforskningens fromma.
För några dagar sedan, när jag gick in på Rötter, möttes jag av rubriken "Styrelsen dementerar
Rosvalls osanningar".
För mig är det obegripligt, hur en redaktör lägga upp en sådan rubrik på Sveriges
släktforskarförbunds hemsida, uppenbarligen utan att reflektera över, vilken bild det skapar av
släktforskarförbundet. Och av vilken orsak gör du så, Håkan Skogsjö? Är det p g a att du och Ted
Rosvall har svårt att komma överens?
Det måste finnas andra sätt att lösa en konflikt, än att tjurigt köra in huvudet i väggen,
hävdandes "Jag har rätt - jag är allvetande - och nåde den som säger emot". Det är rent ut sagt
fördjävligt att en anställd redaktör kan hänga ut en demokratiskt vald ordförande på detta sätt. Nu
är det nog på tiden, att ifrågasätta om Håkan Skogsjö verkligen passar som redaktör för
Rötter/Anbytarforum?
Ted Rosvall valdes till ordförande mot valberedningens förslag, en valberedning som i stort sett
ser likadan ut som för fem år sedan. Jag är en av Rosvalls hängivna anhängare, vilket jag förmodar
är inom släktforskare-Sverige allmänt känt.
Det som jag retar mig mest på, är hur en grupp anställda tycks styra och ställa med förbundet, i
tron "förbundet det är vi".
Men jag har nyheter åt er! Kung Sols dagar är över! Demokratien har segrat i större delen av
världen! Men i Sveriges släktforskarförbund, liksom i Ryssland, hänger demokratien på en skör tråd.
Demokrati är nämligen ingenting som ger sig självt - demokrati fordrar ett öppet klimat, där allas
åsikter får komma fram, och bemötas.
En sak som oroar mig, är den "buga och tacka"-kultur, som tycks prägla en stor del av
släktforskarrörelsen. "Håkan Skogsjö är ju en så duktig släktforskare, så allt han gör måste ju
vara rätt och riktigt". Suck! Jag blir så trött!
Innan jag avslutar detta inlägg vill jag komma med ett exempel. Jag är medlem i Moderata
ungdomsförbundet i Värmland, och deltog förra lördagen i dess stämma. Där diskuterades många
kontroversiella ämnen, och jag var många gånger uppe i talarstolen, för att tala för eller emot
någon motion. Men trots att vi många gånger var ganska oense i debatterna, så tycker jag ändå att
debatterna var öppna och givande, där alla hade rätt att säga sin mening, och allas åsikter togs
tillvara och bemöttes.
Så önskar jag att släktforskarförbundet också kunde fungera. Och för att travestera ett känt citat:
För övrigt anser jag att det stödjande medlemskapet borde avskaffas.
Föreningen DIS styrelse har med förvåning och besvikelse konstaterat att
det uppstått något som liknar en förtroendekris inom ledningen för
Sveriges Släktforskarförbund. Det är bara att hoppas att det löpande
styrelse- och kansliarbetet med förbundets viktiga projekt inte lider
skada, det har vi inte råd med. DIS räknar med att alla
befattningshavare fortsätter att lojalt verka för släktforskarröelsens
bästa och iakttar demokratiska och etiska spelregler i sina roller som
styrelseledamot, anställd eller konsult.
DIS stöder de krafter som vill ha en demokratisk och öppen kommunikation
i alla led mellan förbundsstyrelse och medlemsföreningar, och mellan
medlemsföreningarna inbördes. Självklart ska reservationer från
ordförande eller annan ledamot i förbundsstyrelsen kunna komma till
medlemsföreningarnas kännedom, och därmed bli värderade tillsammans med
styrelsemajoritetens förslag, i t ex stadgefrågor. I slutändan är det
förbundsstämman som avgör, och till dess bör alla möjligheter till en
demokratisk beslutsprocess tas till vara.
En förbundsordförande bör fritt kunna meddela sig med
medlemsföreningarna genom förbundets olika organ, även i frågor där hans
uppfattning skiljer sig från styrelsemajoritetens. Samtidigt bör en
redaktör för ett förbundsorgan förhålla sig någorlunda neutral,
åtminstone i sina rubriksättningar, i den mån olika meningar uppstår
inom förbundsstyrelsen. Dessutom vill läsarna nog själva värdera
innehållet i debattinläggen.
Föreningen DIS har fortsatt förtroende för förbundsordförande Ted
Rosvall och för förbundsstyrelsen som helhet.
Det har uppkommit en synbar spricka mellan ordföranden och den ende övrige
nyvalde ledamoten av styrelsen å ena sidan och återstående nio kvarsittande
ledamöter å den andra.
Kanske var det inte annat att vänta efter att valberedningen - och därmed
indirekt Förbundets hittills dominerande kretsar - förlorade
ordförandevalet på förra årets stämma och Ted Rosvall blev vald. De gamla
styrelseledamöterna och kansliets ledning tycks inte direkt ha slutit upp
kring sin nye, av stämman valde ordförande och försökt underlätta för honom
att genomföra det mandat han blev vald på (tydligt redovisad bl a på
hearingen i Linköping som föregick valet).
Vi har fått skakande inblickar i hur majoriteten agerat i frågan om hur
stadgeremissen skulle utformas. Andre vice ordföranden lyfter bort
ordförandens text utan att konsultera honom (men har tydligen haft tid att
konferera med andra i styrelsen). Kansliet har i strid med ordförandens
direkta instruktioner underlåtit att informera honom om det slutliga
utskickets innehåll.
För medlemsorganisationerna har det inneburit att man fått ofullständig
information om alternativ och argument i stadgefrågan. Delvis har detta
reparerats genom det senaste Angeläget och genom att Genealogiska
Föreningen gick ut med ett brev till samtliga medlemsorganisationer, där
föreningarna uppmanas att ta hänsyn även till andra argument än
styrelsemajoritetens innan de besvarar remissen. (Brevet finns att läsa på
GF:s webbsite [http://www.genealogi.net/Veta_mer_om_GF/stadgebrev.htm]).
Det viktiga är nu att föreningarna tänker igenom hur de vill ha sitt
förbund. Ska vi fortsätta med att ha ”stödjande medlemmar” som gör
förbundsledningen praktiskt taget oberoende av medlemsorganisationerna
(eftersom de senare stå för en långt mindre del av intäkterna)? Ska
medlemsorganisationerna kunna nonchaleras därför att affärerna går bra? Ska
arbetsutskottets befogenheter och sammansättning regleras i stadgarna eller
ska informella maktcentra få utvecklas utan insyn?
Detta kan föreningarna påverka i stadgeremissen, i motioner till stämman
och förslag till valberedningen. Det är bara medlemsföreningarna som kan
återställa den demokratiska ordningen i förbundet och återföra styrelsen
till de viktiga sakfrågor som ligger framför oss.
Under tiden får vi hoppas att styrelsens majoritet tar ordförandens
utsträckta hand och försöker samarbeta till släktforskarnas bästa.
Lugnet har just lagt sig efter den trista historia vi kan läsa om här ovan. Då känns det egendomligt att Ian Hamilton, ordförande i Genealogiska Föreningen, den förening som förde fram Ted Rosvall som kandidat till ordförandeposten, omedelbart griper pennan och går till nytt angrepp mot styrelsemajoriteten och kansliet (särskilt som detta sker tillsammans med uppmaningen »Ta emot den utsträckta handen»). Den bild av det inträffade som Ian Hamilton målar upp är grovt ensidig, och vad som egentligen hänt i styrelsen och på kansliet har Hamilton en begränsad inblick i. Jag nöjer mig med att konstatera detta, eftersom jag inte tror att släktforskningen i detta nu gagnas av en fortsatt diskussion i frågan (båda sidor har redovisat sin syn på saken). Däremot har jag förstås förståelse för att Hamilton vill stå upp till stöd för sin ordförandekandidat – men vore det inte mer konstruktivt att göra det genom att framhålla dennes bra initiativ och goda ledaregenskaper i stället för att göra nya påhopp på styrelsens majoritet?
PS Ted Rosvalls reservation med anledning av styrelsens förslag till nya stadgar har publicerats i Angeläget som skickats ut till omkring 650 förtroendevalda i medlemsföreningarna. Den finns också publicerad i Nättidningen RÖTTER, klicka här (klicka sedan på senaste Angeläget, reservationen finns att läsa på näst sista sidan).
|
|
|
|
|
Uppdaterad / Updated 26 februari 2001
|