Vid ett planeringsutskott i höstas tog jag upp frågan om huruvida Nättidningen Rötter måste ha en ansvarig utgivare eller inte. Jag fick då beskedet att; ”det har Håkan kollat, och det behövs inte, eftersom vi är en ideell förening”. Nu brukar ju Håkan och hans supporters annars alltid hävda att Rötter är en massmedial produkt med grundlagsskyddade fri- och rättigheter, men när motsatsen passar argumenten bättre så är det kanske naturligt att man byter hatt en liten stund.

Nu räcker det tyvärr inte med hattbyte i det här fallet. Det finns nämligen lagar och förordningar att följa. Nättidningen Rötter omfattas, och det råder ingen som helst tvivel om detta, av den s.k. Databasregeln (1 kap 9 § yttrandefrihetsgrundlagen). Hela lagtexten kan läsas här.

Databasregeln gäller för ”Redaktion för en tryckt periodisk skrift eller ett radioprogram”. Kommentaren till detta lyder; ”Enligt utgivningsplanen avsedd att under en bestämd titel utges minst fyra nummer årligen. Tidningen anses som periodisk när utgivningsbevis meddelats”.

Eftersom utgivaren, Sveriges Släktforskarförbund, ger ut den periodiska tidskriften Släkthistoriskt Forum, är vi en sådan redaktion som omfattas av databasregeln, och skall således ha en ansvarig utgivare.

Det finns dock två förutsättningar för att Databasregeln skall vara applicerbar;
1/ att det är mottagaren som startar sändningar (d.v.s. kopplar upp sig och klickar sig fram till Rötter)
2/ att mottagaren inte kan ändra innehållet i registret.
Här finns följande viktiga kommentar; ”Skälet till att mottagaren inte får eller ska kunna ändra innehållet är att den som ansvarar för databasen då inte har någon möjlighet att kontrollera innehållet på databasen. Om mottagaren till viss del kan påverka innehållet i databasen torde den del av innehållet som inte är påverkbar kunna omfattas. Den del av tjänsten som faller utanför bör dock kunna urskiljas från det övriga innehållet.

Även detta är helt solklart i vårt fall. Avdelningen Anbytarforum, som kan påverkas av läsaren, omfattas inte av Databasregeln, medan resten av Rötter gör det.

Det finns också ett undantag som säger att om Databasen (d.v.s. Hemsidan/Nättidningen) endast presenterar exakt samma text som i den tryckta periodiska tidskriften (Släkthistoriskt Forum) gäller inte Databasregeln. Men så är ju inte fallet hos oss.

Utgivaren, d.v.s. Sveriges Släktforskarförbund, har alltså skyldighet att utse en ansvarig utgivare för sin redaktionella verksamhet. Detta har förbundet redan gjort, och det är jag som idag innehar den befattningen. Enligt databasregeln skall den som tillhandahåller en databas anmäla vem som är ansvarig utgivare till Radio- och TV-verket. Följande text kan vara svår för Håkan Skogsjö att smälta, men så här står det faktiskt;

”Utgivaren ska ha befogenhet att utöva tillsyn över framställningens offentliggörande och att bestämma över dess innehåll så att ingenting får införas i den mot hans vilja”

Som ansvarig utgivare gläder jag mig åt det nära samarbete med redaktören för Nättidningen Rötter, som Databasregeln förutsätter.

Att Ted Rosvall har låtit registrera sig i denna egenskap är helt nytt för styrelsen, för kansliet och för mig som redaktör. Vi har kontrollerat saken med Radio- och TV-verket där man bekräftar att Ted Rosvall den 11 januari 2001 med sin firmateckningsrätt i Sveriges Släktforskarförbund som grund låtit registrera sig som utgivare av Nättidningen RÖTTER. Det finns dock inget beslut, varken i planeringsutskottet eller styrelsen, på att en sådan registrering ska göras i Rosvalls namn, inte heller finns någon muntlig överenskommelse om detta. Att registreringen har skett meddelar Rosvall alltså styrelse, kansli och redaktör genom detta debattinlägg. Beskedet har mottagits med viss förvåning, kan jag meddela.

För egen del förvånas jag också över den tvärsäkerhet med vilken Ted Rosvall uttalar sig om dessa minst sagt kniviga juridiska spörsmål, typ »Nättidningen Rötter omfattas, och det råder ingen som helst tvivel om detta, av den s.k. Databasregeln». Jurister hos Radio- och TV-verket och Justitiekanslern som jag har talat med (nu och tidigare) säger tvärtom att reglerna är oklara och prejudikat saknas. De kan inte svara på om Nättidningen RÖTTER omfattas av Databasregeln eller inte (exempelvis är det svårt att se Sveriges Släktforskarförbund som ett »traditionellt massmediaföretag»). Däremot säger de att mediegrundlagsutredningen lägger fram sitt betänkande nu i mars, och förhoppningsvis ska ny lagstiftning räta ut begreppen. Släktforskarförbundets ledning har bevakat frågan kontinuerligt sedan styrelsen i maj 1997 på grundval av en utredning gjord av Carl-Olof Sahlin och Jan Appelquist beslöt avvakta med ansvarig utgivare då gällande lagstiftning inte kräver sådan. Ted Rosvalls brådstörtade enmansagerande framstår därför dessvärre som obegripligt.

Den 11 januari registrerar Ted Rosvall sig som ansvarig utgivare för Nättidningen RÖTTER utan styrelsens vetskap, den 25 januari lägger han ut en egen hemsida med frän kritik mot sina kollegor i styrelsen och mot kanslipersonalen utan att ens informera dem. Kan detta verkligen vara den väg som bär framåt för Sveriges Släktforskarförbund?

Av en händelse ramlade jag in på diskussionen mellan å ena sidan huvudsakligen Släktforskarförbundets nye ordförande, Ted Rosvall (Ted), och å andra sidan övervägande Rötters redaktör, Håkan Skogsjö (Håkan). Jag har nu kopplat ner efter en dryg timmes studier av inläggen, ordförandens veckobrev och allmän kringblick i Rötter, och vill sammanfatta mina intryck.

Först vill jag hålla med Ted om att tillkomsten av Rötter är något av det bästa som hänt inom svensk släktforskning. Själv besöker jag var och varannan kväll Anbytarforum, läser mest men har också bidragit en del bland bohuslänska socknar.

Sedan var det tur att jag inte drack kaffe, när jag läste att Teds reservation ang. stadgeförslaget inte skickades ut likvärdigt med majoritetsförslaget, för då hade kaffet hamnat i vrångstrupen och jag fått det besvärligt. Både som gammal folkrörelsemänniska och som förvaltningstjänsteman finner jag det mycket anmärkningsvärt (=hårresande), att inte skicka ut reservationer. Att det handlar om ordförandens reservation gör väl egentligen inte saken värre men åtminstone mera pikant.

Håkan påpekar att han ändrat en av Ted som felaktig betecknad notisrubricering om ordförandens angrepp på styrelsen till något mer neutralt om turbulens. Men varför finns då angrepps-formuleringen kvar på insändaravdelningens innehållsförteckning?

Jag har läst den s.k. databasregeln. Att regeln i princip endast skall gälla traditionella massmedieföretag innebär ju inte att den endast kommer att kunna tillämpas på traditionella massmedieföretag. Hade jag utan att vara grundlagsexpert hamnat i Teds situation, skulle jag nog ha bedömt nödvändigheten att anmäla utgivare som stor, eftersom en ev. underlåtenhet skulle drabba mig som anmälningsansvarig. Men kanske skulle jag ha sett till att anmäla Håkan som ansvarig, för att kunna sova gott om natten.

Dock kan jag förstå, om Ted har tvekat inför en sådan möjlighet, eftersom Håkan förefaller vara en mycket ängslig bevakare av sin redaktionella frihet och inte på ett självklart sätt kan bereda förbundsledning (inkl. ordförande) en framskjuten och fritt disponerad plats i den publikation han för övrigt sköter själv och som är förbundets främsta organ. - Något har gått snett, när redaktören som ett bevis på sin icke-censurerande inställning hänvisar till att han publicerar länkar till den hemsida ordföranden har sett sig föranlåten att upprätta i Amerika.

Ett konstruktivt förslag: Ted deklarerar, att han som utgivare inte kommer att stoppa annat än sådant han bedömer att han skulle kunna bli straffad för att låta införa. Håkan deklarerar, att vad ordföranden eller styrelsen in corpore vill föra in på en av dem disponerad plats enligt ovan skall också föras in, om han inte som ansvarig skulle ha gjort motsvarande straffriskbedömning.

Sedan kan vi släktforska. Dixi.

Jag vill bara på nytt konstatera att alla inlägg som Ted Rosvall, och för övrigt också andra styrelseledamöter, har skickat in till Nättidningen RÖTTER har publicerats.

Förbundsordföranden i Sveriges Släktforskarförbund, Ted Rosvall, har startat ett eget Nyhetsbrev på sin privata hemsida parallellt med det veckobrev han skriver som förbundsordförande och som publiceras i Nättidningen Rötter. Han har även initierat en debatt i Rötter under rubriken Debatt med anledning av turbulens i förbundsledningen.

För läsaren kan det säkerligen vara besvärligt att se skillnaden mellan privatpersonen Ted Rosvall och förbundsordföranden Ted Rosvall.

Att Ted Rosvall, som privatperson, skall ha sin fulla rätt att uttrycka sina åsikter råder det inget som helst tvivel om. Men i sin roll som talesman för förbundsstyrelsen (som består av elva personer inklusive ordföranden) ska han återge de uppfattningar styrelsens majoritet omfattar. Ännu mer allvarligt blir det när han i sin roll som talesman för förbundsstyrelsen argumenterar med halvsanningar och osanningar.

Vi, ledamöter i förbundsstyrelsen, har därför valt att här och nu dementera de grövsta osanningarna som kommit från Ted Rosvall. För den som vill se påståendena i sina sammanhang hänvisas till dels hans privata veckobrev, dels förbundsordförandens veckobrev samt denna debatt. Vi har valt att i denna dementi hålla oss till de inlägg som publicerats på Internet.

Om säryrkanden till stadgeförslaget
Ted Rosvall påstår: ”När det förvägras mig att föra ut information till föreningarna om att det faktiskt finns två säryrkanden …”; ”Detta anser ”någon” att jag inte bör få informera medlemsföreningarna om.”

Vi dementerar detta! Förbundsstyrelsen beslutade att sända ut sitt förslag på remiss. Det förutsattes att föreningarna i Angeläget skulle erhålla en rapport från styrelsemötet med de olika överväganden och ställningstaganden som där ägt rum. Angeläget är det organ som förbundet har för att sprida sådan viktig information till föreningarna, som dessutom sprids till fem ledamöter i varje medlemsförening. Ted Rosvall väljer dock, som redaktör för Angeläget, att inte ge en fullödig rapport i Angeläget.

Om inledningen till stadgeförslaget
Ted Rosvall påstår: ”Den text som jag hade skrivit blev emellertid i tysthet censurerad av kansliet.”

Vi dementerar detta! Den text som Ted Rosvall skrev som inledning justerades av 2:e vice ordföranden för att bättre stämma överens med förbundsstyrelsens beslut. Flera ledamöter yttrade sig över inledningen innan den sändes ut. Kansliet har inte påverkat innehållet.

Om förslaget till ett arbetsutskott inskrivet i stadgarna
Ted Rosvall påstår: ”Förbundsstyrelsens förslag innebär att denna punkt tas bort…”

Vi dementerar detta! Något arbetsutskott finns inte inskrivet i nuvarande stadgar. Så det är inget som tas bort.

Om Nättidningen Rötter
Ted Rosvall påstår: ”Nättidningen Rötter är … omöjlig att använda eftersom redaktören inte tillåter det.”

Vi dementerar detta! Redaktören för Nättidningen Rötter agerar enligt traditionella massmediala principer. Ingen publicering är på förhand förbjuden. Allt som sänds till redaktionen för publicering behandlas efter samma principer. Att denna diskussion pågår i Rötter är sitt eget bevis på att påståendet är felaktigt.

Om ansvarig utgivare
Ted Rosvall påstår: ”Nu har vi en ansvarig utgivare för förbundets redaktion, och det är jag.”

Vi dementerar detta! Sveriges Släktforskarförbund har inte bara en redaktion, utan vi har flera stycken. Någon ansvarig utgivare för en redaktion eller flera redaktioner har förbundsstyrelsen aldrig utsett. Ted Rosvall har utanför protokollet utsetts till ansvarig utgivare för Släkthistoriskt Forum. Carl Szabad har utsetts till ansvarig utgivare för Sveriges Dödbok. Någon ansvarig utgivare för Nättidningen Rötter har vi inte utsett, och skall förmodligen inte heller göra. Huruvida det behövs en ansvarig utgivare för en nättidning som inte ges ut av ett ”traditionellt massmediaföretag” är inte uppenbart. Efter kontakter med ett flertal jurister i frågan de senaste åren kan man inte annat än konstatera att vi förmodligen inte skall utse någon ansvarig utgivare. Denna kunskap kring rättsläget har gjort att förbundsstyrelsen 1997 beslöt att inte utse någon ansvarig utgivare. En statlig utredning i ämnet väntas under våren. Ted Rosvall informerades om detta efter styrelsemötet i Härnösand i oktober 2000 av dåvarande förbundssekreteraren, jur kand Johan Alex Lindman. Trots denna information anmälde sig Ted Rosvall som utgivare av Nättidningen Rötter den 11 januari 2001 till Radio- och TV-verket. På det möte med förbundsstyrelsen som ägde rum dagen därpå tog han inte upp frågan eller informerade någon i förbundsstyrelsen.

Om konferensen i Leksand
Ted Rosvall påstår: ”Konferensen … vänder sig … till … alla som är med i någon av våra 128 medlemsföreningar …”

Vi dementerar detta! Konferensen har från allra första början, i motionen, under hela behandlingen i förbundsstyrelsen och stämman, ända fram till inbjudan handlat om en konferens för föreningarna. Det är föreningarna som får skicka representanter till konferensen och den är därmed inte öppen för släktforskare i allmänhet. Givetvis får föreningarna utse vem de vill som sina representanter, styrelseledamöter eller medlemmar, bara de representerar föreningen. Den vänder sig alltså inte till alla som är med i våra 128 medlemsföreningar.

Sveriges Släktforskarförbund behöver utveckla de goda relationerna mellan förbundet och dess medlemsföreningar. Samtidigt behöver vi skapa bättre möjligheter för medlemsföreningarna att mötas. Bland de delar som redaktören för Nättidningen Rötter sedan drygt ett år tillbaka utvecklar finns en separat avdelning där bl.a. förbundsinformationen skall samlas. De tekniska lösningarna är ännu inte helt klara. Ett annat inslag är styrelsens uppdelning på olika geografiska områden, där varje styrelseledamot har ett antal föreningar man ”månar om” lite mer. Vi ser även fram mot den förtroendemannakonferens som skall äga rum i Leksand i mars, även den har som grundidé att öka förbindelserna mellan föreningarna och mellan föreningarna och förbundet. Väl mött i Leksand.

Styrelsemajoriteten väljer nu att här på Rötter bemöta min kritik mot den eller de som, bakom min rygg, ändrade min inledande text till stadgeförslaget samt strök informationen om de reservationer som lagts. Det är bra att så sker och jag kommer givetvis att ge min syn på de punkter som tas upp.

Jag har emellertid svårt att acceptera den oerhört tendensiösa rubrik som Rötters redaktör, Håkan Skogsjö, har valt; ”Styrelsen bemöter Rosvalls osanningar” står det och dessutom talas det om min ”fräna kritik” mot styrelsen, vilket är en konstruktion av Skogsjö, eftersom jag aldrig har kritiserat styrelsen som helhet.

Som journalist får man säkert lära sig vikten av opartiskhet och allsidig belysning. När Skogsjö väljer ovanstående rubrik ger han sken av att det är ställt utom all tvivel att Rosvall far med osanningar. Han gör sin tolkning av händelserna till ”sanning” och min version till ”osanning”. Så kan man inte göra om man vill att tidningen skall behålla sitt goda rykte. ”Styrelsen bemöter Rosvalls kritik” eller ”Styrelsen bemöter Rosvalls påståenden” hade varit acceptabla rubriker i enlighet med god journalistisk sed.

Som ansvarig utgivare för Nättidningen Rötter borde jag egentligen ingripa mot redaktörens rubriksättning i det här fallet, men som var och en förstår är jag lite för jävig för det.

Ted Rosvall väljer att skjuta mot budbäraren, när hans problem egentligen är ett annat. Under hösten och vintern har förtroendet mellan honom och nästan hela övriga förbundsledningen successivt minskat, vilket Ted Rosvalls eget nyhetsbrev tydligt visar liksom styrelsemajoritetens bemötande (här ovan). Det torde inte vara överord att påstå att Sveriges Släktforskarförbund befinner sig i en allvarlig ledarkris. Förhoppningsvis förmår Rosvall rida ut krisen, återupprätta förtroendet och på nytt skapa en handlingskraftig styrelse, som fokuserar sina ansträngningar på sådant som gagnar släktforskningen och inte ägnar krafter åt »maktkamp» och »ställningskrig» för att låna Rosvalls egna ord.

Det som inte skulle få hända har redan hänt. Rapporter når oss om att samarbetet i förbundsledningen präglas av ”kris, konflikt och konfrontation”, som en av de inblandade uttryckte det. Konflikten bestyrktes för oss medlemmar genom att förbundsordförande Ted Rosvall på en egen webbsida gör fula och osmakliga anspelningar om konspiration.

Den jämna striden i ordförandevalet vid senaste årsstämma gav förhoppningar om att den nyvalde förbundsordförande skulle gå försiktigt fram för att befrämja samarbetet mellan alla parter. Så har dock inte skett. Förbundsordförande har enligt rapporterna gjort en rad egna utspel, som inte haft förankring i förbundsstyrelsen.

Därmed har vi fått en situation, där förbundsstyrelsen och förbundskansliet står eniga på ena sidan, och förbundsordförande på andra sidan.

En förbundsordförande är en lagledare. Hans uppgift är att utgöra spjutspetsen på den medlemsorganisation som heter Sveriges Släktforskarförbund. Vi som medlemsföreningar, och enskilda släktforskare, har noggrant valt våra representanter, som skall agera släktforskningen till fromma.

Det var ett stort steg framåt när en av landets största folkrörelser, som släktforskningen ju är, kunde samla sig i ett gemensamt förbund för femton år sedan. Detta blev också början till det enorma uppsving som skett inom rörelsen.

En förbundsordförande skall föra vår talan. Må vara sedan att han själv som släktforskare ibland har avvikande åsikter, men så länge som han står upp i vårt namn skall han representera oss. Ack, hur många företagsledare har inte fått leda ett företag enligt styrelsens anvisningar – även i motgång, nedskärningar, omorganisationer och svåra beslut.

Vår förbundsordförande är lyckligt lottad. Vi släktforskare har ingenting som skiljer oss åt – enbart förenar. Inga jättebråk om inriktning, avveckling eller utveckling. Hela rörelsen omges av en harmlös entusiasm, samtidigt som vi står för en av de mest kulturbevarande arbeten som kommit samhället till del. Mer eller mindre gratis.

Visserligen säger man att det inte är ens fel att två träter. Kan så vara. Men förbundet har byggts upp i samklang och samförstånd och har blivit en produkt av allas innersta önskan och strävan. Visst kan nya kvastar var på sin plats, men inte om det skall ske till priset av att rasera det som redan finns.

I spelet som nu rasar berörs såväl Nättidningen RÖTTER och hela förbundskansliet. Det är våra största rikedomar som vi lägger som insatser på spelbordet. Förbundets tidning RÖTTER har blivit en nationell klenod utan motstycke, liksom att förbundskansliet utgör det allra heligaste inom vår rörelse. Vi kan inte stå vid sidan om och se dem förintas.

Förbundsordförande är en lagkapten för hela släktforskningen, inte en individuell spelare, liksom förbundsstyrelsen är vår elittrupp. I sportsliga sammanhang byter man ut de poster som inte funkar.

Det åligger oss att se att vi har en fungerande ledning. Därför måste vi som medlemsorganisation ge klara besked och kräva den samarbetsvilja som nu helt saknas i förbundsledningen.

Som en yttersta lösning kan vi gå in och kräva en extra stämma. Det är vårt vapen att för få fred i förbundet.

I måndags valde ni att bemöta mina påståenden om manipulerade texter, hemlighållande av reservationer och en del annat här på Rötter. Efter att ha läst de olika punkterna och era ”dementier” kliade det i fingrarna att få verbalt smula sönder era argument, men jag besinnade mig och lät det gå några dagar innan jag nu fattar tangenterna för ett genmäle. Någon har sagt, att jag handlar först och tänker sedan. Nåväl, den här gången har jag givit mig själv tid till att analysera och bena upp. Resultatet har blivit ett helt annat inlägg än det jag först hade tänkt klippa till med….

Efter incidenten med texterna och reservationerna kände jag ett starkt behov av att berätta för släktforskarrörelsen om vad som hänt. Jag kände mig kränkt och illa behandlad, och dessutom krävde min känsla för demokrati och fair play att informationen om säryrkandena och reservationerna på något sätt måste komma fram till våra medlemsföreningar. Nu har budskapet nått ut, dels genom den turbulens jag skapade med mina nyhetsbrev, dels genom tidningen Angeläget som i dagarna når fem styrelseledamöter i varje förening, och där mina ursprungliga texter, inklusive reservationerna, finns med. Att sedan debatten svällde ut till att bli ett ordkrig mellan mig och redaktören för Rötter måste tillskrivas den senares partiska inlägg och braskande rubriker.

Sedan jag blev vald till förbundsordförande har jag träffat er i styrelsen vid tre tillfällen, i Linköping, i Härnösand och nu senast i Stockholm på våra styrelsemöten. Jag kan inte påstå att jag har upplevt dessa möten som besvärliga eller obehagliga - tvärtom. Vi är alla besjälade av arbetet och uppgifterna, och diskuterar entusiastiskt många nya spännande idéer och projekt. Inte ens det lätt infekterade stadgeärendet kan sägas ha inneburit några nämnvärda slitningar, varken inom stadgekommittén eller inom styrelsen. Att vi sedan inte uppnådde fullständig enighet är ingenting märkvärdigt eller besvärande, och givetvis är det majoritetens uppfattning som skall gälla som styrelsens förslag. Det är, som jag redan deklarerat vid ett flertal tillfällen, endast efterspelet som jag inte kan acceptera, och där har jag inte riktat någon kritik mot styrelsen som helhet.

”Vi kräver fred i förbundet” är en ny rubrik på Rötter, och en inte orimlig sådan. Vi har stora och viktiga saker att syssla med. Närmast nu Leksandskonferensen, som lovar att bli en mycket givande helg, vidare en hel rad nya projekt och innovationer. Vi har inte råd att slösa tid och energi på inre stridigheter och kuddkrig, särskilt inte som vi ju faktiskt är överens om det allra mesta, och fungerar väl tillsammans i vårt styrelsearbete. Det mår varken ni eller jag eller släktforskningen bra av. Jag har sagt vad jag har att säga kring den uppkomna situationen. Ni har givit er syn på saken. Låt oss nu lämna detta tråkiga kapitel bakom oss och gå vidare i vårt arbete till släktforskningens fromma.

För några dagar sedan, när jag gick in på Rötter, möttes jag av rubriken "Styrelsen dementerar Rosvalls osanningar".

För mig är det obegripligt, hur en redaktör lägga upp en sådan rubrik på Sveriges släktforskarförbunds hemsida, uppenbarligen utan att reflektera över, vilken bild det skapar av släktforskarförbundet. Och av vilken orsak gör du så, Håkan Skogsjö? Är det p g a att du och Ted Rosvall har svårt att komma överens?

Det måste finnas andra sätt att lösa en konflikt, än att tjurigt köra in huvudet i väggen, hävdandes "Jag har rätt - jag är allvetande - och nåde den som säger emot". Det är rent ut sagt fördjävligt att en anställd redaktör kan hänga ut en demokratiskt vald ordförande på detta sätt. Nu är det nog på tiden, att ifrågasätta om Håkan Skogsjö verkligen passar som redaktör för Rötter/Anbytarforum?

Ted Rosvall valdes till ordförande mot valberedningens förslag, en valberedning som i stort sett ser likadan ut som för fem år sedan. Jag är en av Rosvalls hängivna anhängare, vilket jag förmodar är inom släktforskare-Sverige allmänt känt.

Det som jag retar mig mest på, är hur en grupp anställda tycks styra och ställa med förbundet, i tron "förbundet det är vi".

Men jag har nyheter åt er! Kung Sols dagar är över! Demokratien har segrat i större delen av världen! Men i Sveriges släktforskarförbund, liksom i Ryssland, hänger demokratien på en skör tråd. Demokrati är nämligen ingenting som ger sig självt - demokrati fordrar ett öppet klimat, där allas åsikter får komma fram, och bemötas.

En sak som oroar mig, är den "buga och tacka"-kultur, som tycks prägla en stor del av släktforskarrörelsen. "Håkan Skogsjö är ju en så duktig släktforskare, så allt han gör måste ju vara rätt och riktigt". Suck! Jag blir så trött!

Innan jag avslutar detta inlägg vill jag komma med ett exempel. Jag är medlem i Moderata ungdomsförbundet i Värmland, och deltog förra lördagen i dess stämma. Där diskuterades många kontroversiella ämnen, och jag var många gånger uppe i talarstolen, för att tala för eller emot någon motion. Men trots att vi många gånger var ganska oense i debatterna, så tycker jag ändå att debatterna var öppna och givande, där alla hade rätt att säga sin mening, och allas åsikter togs tillvara och bemöttes.

Så önskar jag att släktforskarförbundet också kunde fungera. Och för att travestera ett känt citat: För övrigt anser jag att det stödjande medlemskapet borde avskaffas.

Föreningen DIS styrelse har med förvåning och besvikelse konstaterat att det uppstått något som liknar en förtroendekris inom ledningen för Sveriges Släktforskarförbund. Det är bara att hoppas att det löpande styrelse- och kansliarbetet med förbundets viktiga projekt inte lider skada, det har vi inte råd med. DIS räknar med att alla befattningshavare fortsätter att lojalt verka för släktforskarröelsens bästa och iakttar demokratiska och etiska spelregler i sina roller som styrelseledamot, anställd eller konsult.

DIS stöder de krafter som vill ha en demokratisk och öppen kommunikation i alla led mellan förbundsstyrelse och medlemsföreningar, och mellan medlemsföreningarna inbördes. Självklart ska reservationer från ordförande eller annan ledamot i förbundsstyrelsen kunna komma till medlemsföreningarnas kännedom, och därmed bli värderade tillsammans med styrelsemajoritetens förslag, i t ex stadgefrågor. I slutändan är det förbundsstämman som avgör, och till dess bör alla möjligheter till en demokratisk beslutsprocess tas till vara.

En förbundsordförande bör fritt kunna meddela sig med medlemsföreningarna genom förbundets olika organ, även i frågor där hans uppfattning skiljer sig från styrelsemajoritetens. Samtidigt bör en redaktör för ett förbundsorgan förhålla sig någorlunda neutral, åtminstone i sina rubriksättningar, i den mån olika meningar uppstår inom förbundsstyrelsen. Dessutom vill läsarna nog själva värdera innehållet i debattinläggen.

Föreningen DIS har fortsatt förtroende för förbundsordförande Ted Rosvall och för förbundsstyrelsen som helhet.

Det har uppkommit en synbar spricka mellan ordföranden och den ende övrige nyvalde ledamoten av styrelsen å ena sidan och återstående nio kvarsittande ledamöter å den andra.

Kanske var det inte annat att vänta efter att valberedningen - och därmed indirekt Förbundets hittills dominerande kretsar - förlorade ordförandevalet på förra årets stämma och Ted Rosvall blev vald. De gamla styrelseledamöterna och kansliets ledning tycks inte direkt ha slutit upp kring sin nye, av stämman valde ordförande och försökt underlätta för honom att genomföra det mandat han blev vald på (tydligt redovisad bl a på hearingen i Linköping som föregick valet).

Vi har fått skakande inblickar i hur majoriteten agerat i frågan om hur stadgeremissen skulle utformas. Andre vice ordföranden lyfter bort ordförandens text utan att konsultera honom (men har tydligen haft tid att konferera med andra i styrelsen). Kansliet har i strid med ordförandens direkta instruktioner underlåtit att informera honom om det slutliga utskickets innehåll.

För medlemsorganisationerna har det inneburit att man fått ofullständig information om alternativ och argument i stadgefrågan. Delvis har detta reparerats genom det senaste Angeläget och genom att Genealogiska Föreningen gick ut med ett brev till samtliga medlemsorganisationer, där föreningarna uppmanas att ta hänsyn även till andra argument än styrelsemajoritetens innan de besvarar remissen. (Brevet finns att läsa på GF:s webbsite [http://www.genealogi.net/Veta_mer_om_GF/stadgebrev.htm]).

Det viktiga är nu att föreningarna tänker igenom hur de vill ha sitt förbund. Ska vi fortsätta med att ha ”stödjande medlemmar” som gör förbundsledningen praktiskt taget oberoende av medlemsorganisationerna (eftersom de senare stå för en långt mindre del av intäkterna)? Ska medlemsorganisationerna kunna nonchaleras därför att affärerna går bra? Ska arbetsutskottets befogenheter och sammansättning regleras i stadgarna eller ska informella maktcentra få utvecklas utan insyn?

Detta kan föreningarna påverka i stadgeremissen, i motioner till stämman och förslag till valberedningen. Det är bara medlemsföreningarna som kan återställa den demokratiska ordningen i förbundet och återföra styrelsen till de viktiga sakfrågor som ligger framför oss.

Under tiden får vi hoppas att styrelsens majoritet tar ordförandens utsträckta hand och försöker samarbeta till släktforskarnas bästa.

Lugnet har just lagt sig efter den trista historia vi kan läsa om här ovan. Då känns det egendomligt att Ian Hamilton, ordförande i Genealogiska Föreningen, den förening som förde fram Ted Rosvall som kandidat till ordförandeposten, omedelbart griper pennan och går till nytt angrepp mot styrelsemajoriteten och kansliet (särskilt som detta sker tillsammans med uppmaningen »Ta emot den utsträckta handen»). Den bild av det inträffade som Ian Hamilton målar upp är grovt ensidig, och vad som egentligen hänt i styrelsen och på kansliet har Hamilton en begränsad inblick i. Jag nöjer mig med att konstatera detta, eftersom jag inte tror att släktforskningen i detta nu gagnas av en fortsatt diskussion i frågan (båda sidor har redovisat sin syn på saken). Däremot har jag förstås förståelse för att Hamilton vill stå upp till stöd för sin ordförandekandidat – men vore det inte mer konstruktivt att göra det genom att framhålla dennes bra initiativ och goda ledaregenskaper i stället för att göra nya påhopp på styrelsens majoritet?

PS Ted Rosvalls reservation med anledning av styrelsens förslag till nya stadgar har publicerats i Angeläget som skickats ut till omkring 650 förtroendevalda i medlemsföreningarna. Den finns också publicerad i Nättidningen RÖTTER, klicka här (klicka sedan på senaste Angeläget, reservationen finns att läsa på näst sista sidan).