Tunasonen, biskopen och psalmförfattaren Johan Olof Wallin, ligger ej begraven i Stora Tuna, men hans farbror, sockenskräddaren Erik Wallin, har sin sista viloplats här. I nedanstående artikel berättar Oscar Hanspers litet mer om denna familjegren.

Att Johan Olof Wallins fader, fältväbeln, sedermera löjtnanten (med kaptens avsked) Johan Abraham Wallin blev gift och bosatt i Tuna, även om föräldrarna senare lämnade Tuna och blev Säterbor, torde vara allmänt känt. Däremot torde det vara mindre bekant, om inte hittills rent av okänt, att också två av Johan Abraham Wallins syskon blev Tunabor, nämligen hans yngre och ende broder, Ericus, - han hade ännu en broder, Matthias, men denne dog i späd ålder - samt den yngsta av hans tre systrar, Anna Catharina. I denna och en kommande artikel skall jag berätta något om dessa, sådana de framträda i härvarande kyrkoböcker.

Brodern som bar namnet Erik Wallin, var, liksom alla sina syskon, född i Noret i Leksand och den näst yngsta av 6 syskon. Han var född den 15 januari 1768 och nära 12 år yngre än sin mera namnkunniga broder Johan Abraham, J.O. Wallins fader. Han erhöll i dopet namnet Eriques, den latinska motsvarigheten till Erik (ståndspersoner älskade ofta att latinisera sina namn) men går i Leksands kyrkoböcker under beteckningen Ericus medan han i härvarande kyrkoböcker presenteras endast under namnet Erik. För hans stånd talar måhända namnen på de vittnen, som var närvarande vid hans dop: Pedagogus Herr Ericus Sernander, Herr Johannes Westgren (beteckningen Herr avser här prästerlig tjänst), Mademoiselle Catharina Dicander och Madame Siljeholm, alla representerande kända ståndssläkter.

Ericus Wallin var av militärsläkt. Hans fader, Johan Wallin, (J.O. Wallins farfader) var fältväbel, sedermera bataljonsadjutant, född i byn Wall - därav namnet Wallin - i Ovansjö församling i Gävleborgs län 1730 (enligt Leksands dödbok och Husförhörsböcker var föddeåret 1728) och död i Leksand 1784. Ericus var alltså blott 16 år vid faderns frånfälle. Hemmet hade redan före faderns bortgång börjat skingras. Äldste sonen, Johan Abraham, (J.O. W:s fader) flyttade 1779 till Stora Tuna och året innan hade äldsta dottern Christina Helena, blivit gift till Gagnef med furir Esaias Brodén. Vid faderns död 1784 flyttade näst äldste dottern Margareta, till sin faders födelsesocken Ovansjö. 1785 flyttade Ericus till Falun och 2 år senare, 1787, avflyttade modren och yngste dottern, Anna Catharina, till okänd ort, sannolikt Älvdalen, varifrån åtminstone dottern 1790 inflyttade till Tuna. Moderns vidare öde är författaren obekant.

Ericus blev inte militär som sin fader och sin äldre broder. Han hade ett lyte - kyrkböckerna uppger att han var ofärdig - och därmed var han självfallet förlorad för den militära banan. Han kom istället vid ungefär 17 års ålder, 1785, i skräddarlära i Falun. Efter sin utbildning där synes han ha fört en ambulerande tillvaro som skräddare i olika dalasocknar tills han 1796 helt apropå dyker upp i Tuna, där han den 14 augusti samma år gifter sig med Masar Stina Görsdotter från Lennheden. Men även om han inte varit kyrkoskriven här tidigare var han säkerligen ingen främling på orten. Under sina vandringsår hade han säkert vid något tillfälle besökt sin broder, Johan Abraham, i Fagersta (senare Holm); och sedan yngsta systern Anna Catharina (Cajsa) 1793 gift sig med korpralen och kyrkvaktaren Lars Larsson Dufström i Duvnäs och bosatt sig där hade han säkert också gästat henne och jag skulle för övrigt förmoda att det varit under visiterna i Duvnäs, som han lärde känna sin blivande maka från grannbyn Lennheden.

Makan, Stina Görsdotter, var född i Lennheden 1747 och alltså hela 19 år äldre än sin make. Hon var dotter till Masar Göran Jansson och den tredje i ordningen av fyra systrar. Hemmet synes ha varit fattigt. Alla systrarna fick i tidiga år söka sig arbete utom hemmet. Äldsta systern, Anna, tjänade på Stora Ornäs gård, innan hon blev gift till Falun, näst äldsta systern, Brita, tjänade i Aspeboda, där hon också senare blev gift och där även Stina själv och hennes yngsta syster, Margareta, var i tjänst under många år. I ett 20-tal år var sålunda Stina borta från hemmet i tjänst hos olika bergsmän och bönder i och omkring Tuna. 1780 gifter sig yngsta systern, Margareta, med en bonde från hembyn, PerErs Göran Persson, och dessa bosätter sig och blir jordbrukare på Masargården, där de sannolikt delar stuga med Margaretas föräldrar av vilka fadern dör 1783 och modern 1795.

Stina, som nu är den enda ogifta i syskonskaran, återvänder till hemmet i Lennheden 1785 och synes senare dela hushåll med svågern och modern. Och här kommer så, 1796, när Stina Görsdotter var 49 år, Johan Olof Wallins farbroder, Erik Wallin, med i spelet. Han var, som nämnts, skräddare - kyrkböckerna uppger honom som sockenskräddare. De nygifta synes något år ha delat hus eller gård med svågern, PerErs Göran Jansson, men senare byggt eller förvärvat sig eget, då de efter 1799 i kyrkböckerna upptas under särskilt gårdsnummer.
Några barn blev det, av förklarliga skäl, inte i äktenskapet med Masar Stina Görsdotter och ingenting tyder heller på att de antagit några fosterbarn utan de framlevde sitt liv i ensamhet.

Stina Görsdotter avled i sitt hem i Lennheden 1818 vid 71 års ålder sedan hon en följd av år varit "bräcklig". Två år senare, 1820, gifter emellertid Erik Wallin om sig, nu med Gjärs Karin Ersdotter från Gimsbärke. Hon var dotter till soldaten Erik Andersson Gjärs och av gammal soldat- och båtsmanssläkt. Var Erik Wallins förra maka 19 år äldre än han så var den nuvarande 18 år yngre än honom.

Även den nya familjen fick sitt hem i Lennheden. Här föddes 1822 en dotter Lisa (kusin med J.O. Wallin) och 1824 en son Johan, som emellertid avled strax efter dopet. Några flera barn föddes inte i äktenskapet. Efter 20 år i senare giftet avled Erik Wallin i sitt hem i Lennheden den 14 juni 1840, efterlämnande makan Karin Ersdotter och enda barnet, den 18-åriga dottern Lisa, om vilken kyrkoböckerna uppger att hon var "syskonebarn med framlidne ErkeBiskopen J.O. Wallin".

Erik Wallin överlevde sålunda sin berömde brorson med ett år och fick uppleva hela hans karriär. Huruvida Johan Olof vid något tillfälle besökte sin farbror skräddaren i Lennheden är författaren obekant. Sockenskräddaren Erik Wallin synes ha fört en stilla och tillbakadragen vandel. Någon som helst anmärkning mot hans leverne framkommer inte heller i någon av kyrkans handlingar. Han betecknas som en flitig nattvardsgäst och hans plats stod sällan tom i kyrkan. Han saknades nästan aldrig vid husförhören och hans insikter i katekes, psalmbok och övriga kyrkans läroböcker var goda.

Att han även var en duktig skrivkarl visar några av kapellets räkenskaper, vilka han under några år i början av 1800-talet var med om att revidera. Vad hans ekonomiska ställning beträffar hörde den nog till de fattigare. När han dog anslog sålunda Amsbergs fattigkassa 1 riksdaler och 16 skilling till begravningsplats åt honom ( han begravdes sannolikt på Tuna kyrkogård då Amsbergs begravningsplats invigdes 1841 året efter hans död). Några år tidigare hade också familjen tilldelats 10 riksdaler i fattighjälp. Den ringa avgift för likstod, 6 skilling, visar också att familjen levat på ett existensminimum, för att använda en modern terminologi.

Dottern Lisa, enda efterlämnade barnet, gifte sig vid 21 års ålder, 1843, med soldaten Norins Anders Ersson (Brus) från Koppslagården och familjen bosatte sig i hennes föräldrahem i Lennheden, där de delade hushåll med modren, Karin Ersdotter. Äktenskapet fick emellertid ett hastigt och tillika tragiskt slut. Maken avhände sig nämligen livet genom att kasta sig i älven vid Lennheden. Det ägde rum den 13 september 1852 och först 14 dager senare återfann man hans döda kropp. Han efterlämnade, förutom den 30-åriga makan, en 5-årig son Jan och en 1-årig son Gustaf.

Fyra år efter makens död gifte änkan, 1856, om sig med sin förre mans broder, Norins Gustaf Ersson, och fick i äktenskapet en son Carl Erik. Detta äktenskap blev ännu kortvarigare än det föregående. Lisa Wallin avled nämligen den 24 januari 1858 efter knappt två års sammanlevnad. Hon dog på lasarettet i Falun, efter blott sex dagars vistelse där. Vid sin död var hon endast 35 år. Fyra år tidigare, 1854, hade modren avlidit. Lisa Wallin (J.O. Wallins kusin) begravdes inte i Tuna utan jordfästes på Kristine kyrkogård i Falun.

Maken stod nu ensam med en 1-årig son och tvenne styvsöner på respektive 10 och 6 år. Hemmet i Lennheden synes ha varit ytterst fattigt och 1859, året efter Lisa Wallins död, skingrades detta. Maken flyttade med 3-årige sonen Carl Erik till okänd ort i Kopparbergs församling. De två unga styvsönerna kunde han tydligen inte dra försorg om utan dessa utackorderades samma år som s.k. fattigvårdsbarn i olika familjer och i och med dessa händelser upplöstes det Wallinska hemmet i Lennheden.

Den 11-årige styvsonen Jan kom som "fattigvårdsbarn" 1859 till fjärdingsmannen Karis Erik Andersson i Norr Amsberg, därifrån 1862 till soldaten Anders Jansson Näktergal i Gimsbärke och därifrån 1865 till Pers Erik Ersson i Ängesgårdarna. Hösten 1866, vid 19 års ålder, avflyttade han till Säters landsförsamling.
Den 7-årige brodern Gustaf blev 1859 "fattigvårdsbarn" hos familjen Jan Ersson Renström i Lennheden, som möjligen övertog Wallins gård, för att 1862 flytta till Knapp Jan Ersson i Tälnbäcken och 2 år senare, 1864, till Holback Erik Andersson i Norr Amsberg. Efter 3 år därstädes flyttade han 1867, vid 16 års ålder, till Säters landsförsamling liksom sin broder.

Jan kom som dräng till torparen under Nisshyttans bruk, Anders Ersson i Bondfallet, och året senare till en torpare i Tägtlandet på Säters utskog för att 1868 flytta till obekant ort i Hedemora. Brodern Gustaf blev 1867 dräng hos torparen Jan Erik Sandberg på torpstället Broddens i Säters landsförsamling och året senare kom han till ett liknande torpställe i Embjörs i samma socken. Hösten 1869, vid 18 års ålder, flyttade även han till obekant ort i Hedemora. Dessa J.O. Wallins kusinbarns vidare öden är författaren tyvärr obekanta.

Kan vi här i Tuna inte skryta med att gömma stoftet efter dess störste son, Johan Olof Wallin, så hyser vår kyrkogård dock en mycket nära anförvant till honom, nämligen hans ende farbroder, sockenskräddaren Erik Wallin i Lennheden, för övrigt den ende Wallin som ligger begraven här.

Litteraturtips:
I "Svenska Antavlor" band IV, häfte 9 (1999), finns Johan Olof Wallins antavla, av Torsten Berglund.
I Armborstet 1958: Oscar Hanspers, "Kyrkböcker och militärrullor berättar Wallinhistoria".
Se även "Västerås stiftsbok 1979".

DALARÖTTER ges ut av / is published by © Dalarnas Släktforskarförbund Redaktör / Editor: Torbjörn Näs Ålvägen 2, 792 50 MORA Dalarnas Släktforskarförbund är det sammanhållande organet för den regionala släktforskarrörelsen. Förbundets medlemsföreningar är anslutna till Sveriges Släktforskarförbund.