Av Arne Karlsson, Falun 

I  Tunarötter nr 4/1996 fanns under rubriken efterlysningar ett anrop från David Andersson, Portland, Oregon, som ville ha kompletterande upplysningar om Greta Ersdotter Lärka och Nils Giliusson. Jon hade fiskat upp anropet på Internet. Werna Sköld kände sig träffad av den första personen och jag av den andra. Aldrig hade jag väl kunnat tro, att en person från Oregon på USA:s norra västkust kunde rada upp mina förfäder, som i början av 1720-talet flyttade till Skräddarbacken – min hemby – från Gruvriset i Norrbärke, beläget mellan Schisshyttan och Stollberg. Både Werna och jag började korrespondera med David och kunde både rätta till och komplettera hans släktregister. Han uttryckte både förvåning och tacksamhet över vår hjälp. Både Werna och jag hade lovat ta hand om David och visa honom våra förfäders boplatser om han kom till Sverige. I juni i år skrev han att han inte kunde komma och fira midsommar i Sverige på grund av iråkade kostnader för bilreparation?

Men den 9 augusti skriver han att han trots allt kommer med sina föräldrar till Sverige den 4 oktober och tar in på hotell Gustaf Vasa i fyra nätter. Då blev det fart på Werna och mig. Vi skulle alltså ta hand om dem den 5-7 oktober. Werna och Willy tog på sig det tyngsta lasset och tog emot dem den 4 och guidade dem både den 5 och 7 till Moje i Gagnef och en fäbod samt Nybrobergets utsikt och Gammelgården. 

Tisdagen den 6 tog jag med hjälp av min kusin Grund Bengt Andersson hand om David och hans föräldrar – George 87 och Dorothy 80 år – och styrde färden mot Norrbärke, där vi först besökte torpet Klämsbo i Gruvriset, där våra förfäder bodde. Deras boningshus är ju sedan länge borta men en gammal loftbod bar ålderns  patina. Sedan rullade vi vidare söderut mot Stollbergets nedlagda gruvor. Föreningen Västra Silvbergs vänner har byggt ett utsiktstorn med milsvid utsikt åt alla håll. David svepte runt med kameran och fick med hela panoramat. Eftersom det började bli lunchdags, styrde vi kosan mot anrika Vanbo herrgård nere vid Barken. När jag berättade för David att flera berömdheter bott på Vanbo, däribland Vilhelm Moberg – han med det stora emigranteposet – talade han om, att han minsann läst det på engelska. 

Via Schisshyttans ståtliga vita herrgård mitt i skogen ställdes färden mot Skräddarbacken, där Gillius Andersson med ättlingar tycks ha befolkat alla tre gårdarna på 1720-talet. Eftermiddagskaffet avnjöts hos Siri Häger, som har samma släktrelation till David som jag och kusin Bengt. Via Borlänge bar det så av mot Falun, där jag visade dem gruvan och Stora Stöten. Det var ju här världens äldsta bolag började sin verksamhet och firade sitt 700-årsjubileum 1988. Efter samgående med finska Enso lär det ju även bli "biggest in the World" i sin bransch. Sedan jag visat dem Lugnets hoppbackar och skrutit med våra tre skid-VM, samlades vi hemma på Blomstervägen för avskedsmiddag.