DALARÖTTER - Släktforskning i Dalarna

DSF

INNEHÅLL
Artikeln är tidigare publicerad i Ovansiljans Släktforskares tidskrift Genklang Volym II - Nummer 2 - Januari 1994.
Har du synpunkter på artikeln, eller frågor om släktforskning rörande Mora & Orsa området. Kontakta gärna författaren


Du vet väl att du kan köpa Holger 6
från föreningen

In english
In English, please

DALARÖTTER
Övriga sidor!

E-Postlåda
E-post

Redaktören
Bidrag till DALARÖTTER.


Övrig post till Dalarnas Släktforskarförbund sänds till sekreteraren


Du är besökare

sedan 16 januari 1998.

Pressgrannar

Nättidningen Rötter Bekingerötter MedelpadsRötter VämlandsRötter Västgötarötter


Lite om Mora och Orsas äldsta husförhörslängder

Av: Torbjörn Näs


Mora AI:1 Klicka på bilden för större bild "Dhen Christelighe, hederwärde, berömmelighe och folckrijke Mohra församblingz skrifftbook uthi hwilken alla, förberörde försambligz ledemöterss nampn, christendomss förkoffringh och kundskap sampt och så nogha som hafuer kunnat skee födelse och dödzår, vptecknade bleffuo: då hon å Nyo Wprättades, Anno á N. Ch. 1667"

Det är den mycket långa och beskrivande titeln på Moras äldsta bevarade husförhörslängd, upprättad av pastor Elov Skragge 1667. I inledningen till skrifteboken står "då hon (boken) å nyo upprätades." Detta tyder på att det även funnits en äldre bok som är förkommen. Det är svårt att bestämma exakt när boken är utskriven då ministerialböckerna saknas för år 1667, en fast hållpunkt ger längden själv. På sidan 141 står om hustrun Ingeborg Olovsdotter "mundanis est exepta mense Julio Ao 1667" Längden måste alltså vara upprättade för denna tid. Vidare har födslar och dödsfall införts ända t.o.m. 1681, de sista åren långt ifrån fullständigt. När den verkligen har tagits ur bruk är svårt att avgöra på grund av den lucka i serien av längder som finns.

Försvunna böcker


Enligt en förteckning på Riksarkivet över Moras kyrkoarkiv ska det tidigare ha funnits en husförhörsbok ifrån år 1694, den rapporteras tyvärr som saknad redan 1861 och har inte kunnat återfinnas. Vissa tecken tyder också på att denna bok inte är den enda förkomna av Moras husförhörsböcker. På sidan 115v (ULAs numrering) i 1667 års bok finns nämligen en anteckning om två flickor "Vide nya böckerna" Anmärkningen är gjord med en handstil som är mycket lik notiser ifrån 1670- och början av 1680-talet gjorda av komminister Olaus Andreæ Strand. Mycket talar för att dessa böcker motsvarar en i början av 1680-talet upplagd husförhörslängd, fördelad på mer än en volym. Det ställer sig naturligt att förlägga bokens tillkomst till ett byte på kyrkoherdeposten. Man kan då tänka sig att den år 1683 utnämnde Gabriel Erici Holstenius har haft sin hand med vid uppläggandet av de nya böckerna, likväl som Jacob Boëthius sannolikt stått för 1694 års förkomna husförhörslängd. Man kanske också ska vara lite skeptisk mot födelseårsangivningen för de äldre personerna. Den äldsta bevarade dopboken för Mora är ett fragment från 1642, och det är knappast troligt, efter jämförelse med övriga dalasocknar, att det funnits någon ordnad bokföring av födda före slutet av 1620-talet, detta medför att personer äldre än 40 år vid tiden för utskrivandet av husförhörslängden bör ha haft ganska dålig kunskap om sin ålder. Det framgår i längden att prästen vid utsättandet av födelseår ibland stött sig på uppgifter från personerna själva. Osäkerheten bör rimligen ha varit större ju äldre personen ifråga varit, det visar sig också att personer fram för allt i åldern 40 - 60 år har en anriktning av födelseåret vid femårstalen, församlingsborna har tydligen vetat ungefär på decenniet hur gamla de varit. Varför prästen valt att vid osäkerhet lägga födelseåret till mittpunkten av decenniet, till årtal som slutar på fem.

Husförhör 1717 och 1732


Nästa husförhörslängd börjar först i mars 1717, (Trots att den innehåller redovisning av nattvardsgången även för år 1716) Inte 1716 som det står på den. Detta kommer man fram till genom en jämförelse med död och begravningsboken. För övrigt är överensstämmelsen med alla ministerialböckerna och även de kamerala räkenskaperna mycket god. Inte något helt säkert tillägg till husförhörslängden har kunnat hittats. Detta betyder alltså att hela Moras befolkning finns med i längden. Moras 3:e husförhörslängd har man efter jämförelse med ministerialböckerna, kommit fram till att den är utskriven i november och december 1732. och den sträcker sig ända fram till 1757, vilket alltså gör cirka 25 år, detta är orsaken till att framförallt andra den är ganska så kladdig med många strykningar och tillägg.

Orsas äldsta felnumrerad


Orsas äldsta husförhörslängd har beteckningen AI:2 och bär titeln "Catalogus omnium animarum in cætu Orsensi conscriptus anno 1685 in Febr" Förteckning över alla själar i Orsa år 1685 i februari. Inhäftat i samma band finns även förteckning över vallherdarna och soldaterna i Orsa 1687 - 1692 samt en längs över vallherdar år 1705. I husförhörslängden uppges att den utskrivits i februari 1685, sannolikt har den påbörjats då men jämförelser med ministerialböckerna visar att vissa delar tillkommit först i mars eller något senare. Bland annat står Hool Per Hansson ifrån Liden ursprungligen som måg hos Länsman Anders i Kyrkbyn, trots att han inte gifte sig med dennes dotter Anna Andersdotter förrän 8 juni 1685. Födelsåren har troligen inte inskrivits förrän uppläggandet av 1688 års husförhörslängd (AI:1) Varje person har försetts med årtal i den familj och by där han just då har sin hemvist, medan årtal utelämnats vid hans namn i föräldrahemmet eller i den familj där han tidigare tjänat etc. I regel har varje person endast försetts med födelsår en gång, trots att han kan förekomma både två och tre gånger på olika håll i socknen. Endast för ett fåtal saknas födelseuppgifter, och då mestadels mycket gamla personer samt en del soldater. Det är svårt att avgöra hur länge 1685 års längd varit i bruk, födda barn har inskrivits t.o.m. 1688 i något enstaka fall ännu till början av 1690-talet. Dödsfall däremot har generellt sett noterats fram t.o.m. år 1691. I viss utsträckning även för 1692 och 1693. I fråga om finnmarken är dock situationen en annan, såväl födelser som dödsfall har införts t.o.m. 1694.

Saknad finne


På finnmarken saknas också bevisligen ett hushåll. Nils Markusson i Untorp, som finns i såväl mantals- som tiondelängden. Enligt vigselboken gifte sig finnen Nils Markusson från Medelpad den 1 April 1673 med Anna Mickelsdotter i Untorp. Dödboken talar om för oss att Nils Markusson i Kallbolet dör den 13 juni 1686 i en ålder av 30 år. Och i 1688 års mantalslängd upptas mycket riktigt endast Nils Markussons änka, nu skriven under Untorp igen. Även i 1696 års husförhörslängd finns Kallbols hustru Anna uppförd tillsammans med sonen Mats Nilsson född 1683, han verkar ha varit parets enda överlevande barn, men han finns inte i Orsas dopbok åren 1680 - 1685. Möjligen har familjen befunnit sig på annan ort under föråret 1685 och så småningom bosatt sig i Kallbolet. Efter Nils död har änkan åter flyttat till Untorp där hon hade sina bröder Per och Erik Mickelsson. Även en soldat, Anders Henriksson Kaja har av misstag inte blivit införd i längden på Håll Nils h. Karins hushåll, nr. 25 i Hansjö, trots att de gift sig redan 17 april 1682. Ett annat fall med saknade personer är prästfamiljerna, vilka alls inte medtagits i längden. I prästgården bodde i slutet av 1684 kyrkoherden Laurentius Petri Elvius 1624-1696 och hans hustru Margareta Pontelia 1631-1695 av deras barn var endast en dotter hemmavarande enligt mantalslängden, sönerna Johan och Lars vistades troligen vid akademin i Uppsala vid denna tid, och döttrarna Sara och Anna hade lämnat hemmet efter sina giftermål 1677 respektive 1679. Dessutom fanns fem pigor och en dräng på gården. I kaplansgården bodde vid samma tidpunkt den ännu ogifte Andreas Sernander 1655-1722 ifrån Särna, enligt mantalslängden hade han en bror och en syster hos sig samt två pigor. Sernander gifter sig senare med Ebba Achrelia 1661-1732.

Saknade längder


Det verkar som utskriften av husförhörslängden är gjord efter en äldre, numera förkommen längd som inte förts á jour med utvecklingen. det finns nämligen många med ursprunglig stil införda söner och döttrar, som var gifta flera år före längdens upprättande, man har dock alltid tillfogat en anteckning med annan stil om deras giftermål och även noterat vart de gift sig. T.ex. Tros Nils dotter Anna står ursprungligen skriven i föräldrarhemmet i Hansjö, dock utan födelseår. Tillskrivet står med tydlig stil "gift i Slättberg". Och enligt vigselboken gifter hon sig redan 1681 med Bälter Nils Nilsson i Slättberg.

Husförhör 1688


Först i serien av husförhörslängder i Orsa kyrkoarkiv, med beteckningen AI:1 finns en bok med titeln "Kyrkobok 1680" Titeln är ditsatt vid bokens inbindning år 1951 och beror med all sannolikhet på en feltolkad 1800-tals anteckning i boken "Orsa kyrkas förhörsbok i slutet av 1680 och början av 1690" Med 1680 menas i detta sammanhang 1680-talet. En jämförelse med ministerialböckerna visar att boken upprättats omkring den 1 september 1688. De som är begravna t.o.m. 26 augusti 1688 saknas i längden medan de som begravts ifrån 3 september finns inskrivna med anteckningen obiit. Med ledning av dödsåren och de tillskrivna barnens födelseår kan man konstatera att husförhörslängden använts fram till februari 1696. Efter en källkritisk granskning av längden kan man konstatera att nyfödda barn förts in oklanderlig, förutom några som fått fel födelseår, även lik och vigselboken verkar stämma väl överens med vad som infört i längden. Tyvärr saknas dock finnmarken i 1688 års förhörsbok.

1696 års comunionsbok


Den tredje husförhörslängden AI:3 bär titeln "Orsa kyrkas förhörs och comunionsbok emellan 1690 och 1700" denna titel grundar sig även den på en 1800-tals anteckning i boken. Den exakt tillkomstiden kan dock bestämmas med hjälp av ministerialböckerna, inget tvivel råder om att längden utskrivits under första hälften av maj månad år 1696. Volymen innehåller även en soldatförteckning 1698 och en redovisning av bruksfolket i Orsa. Husförhörslängden är mycket välskriven och lättläst, betygen över kristendomskunskaperna har liksom i tidigare böcker redovisats i 13 olika kolumner vartill som tidigare inskrivits ett "Lit." för de läskunninga. Av såväl datum för nattvardsgång som dödsfallsdatum framgår att boken endast brukats fram t.o.m. år 1700. I likhet med 1685 års längd saknas ståndspersonerna till vilka denna gång även räknas de bägge klockarna och löjtnanten vid Orsa kompani, Lukas Pil. Prästfamiljerna och klockarfamiljerna kan lätt rekonstrueras med hjälp av biografisk litteratur, ministerialböckerna, mantalslängder och äldre husförhör. Vad gäller Lukas Pil är det värre, i mantalslängden upptar hans hushåll på löjtnantsbostället i Stenberg 3 personer. Av Dalregementets Personhistoria del I framgår att han varit knuten till Orsa kompani ifrån 1695 fram till sin död efter slaget vid Narva där han skadades svår och senare avled 1701-04-16. Dock finns inga vidare uppgifter om hans familj.
DALARÖTTER ges ut av / is published by
© Dalarnas Släktforskarförbund
Redaktör / Editor:
Torbjörn Näs Ålvägen 2, 792 50 MORA

Dalarnas Släktforskarförbund är det sammanhållande organet för den regionala släktforskarrörelsen.
Förbundets medlemsföreningar är anslutna till Sveriges Släktforskarförbund.