Släktforskning och historia har jag varit intresserad av så länge jag kan minnas. Jag har alltid tyckt om att höra de gamla berätta om hur det var förr. Att läsa filmrullar och mikrofiche har jag hållit på med i drygt tio år. Jag är ordförande i Föreningen Släkt och Bygd i Borlänge sedan 1995, var med i interimsstyrelsen för Dalarnas Släktforskarförbund och är nu dess vice ordförande, medlem i projektgruppen för Soldatregistret Dalarna och med i riksförbundets idégrupp. Vid sidan av släktforskning är körsång min stora passion.

Jag är en 35-årig fyrabarnsfar från Borlänge. Här är jag född och uppvuxen, har bott här hela mitt liv och trivs väldigt bra. Nja, född blev jag faktiskt i Tierp, vilket berodde på att min höggravida mor absolut skulle gunga i en lekpark när hon tillfälligt besökte pappa som låg ute på vägjobb i Uppland, och då blev det förstås iltransport till BB... Vad skriver jag då för födelseort och -församling i min ansedel? Bott här i hela mitt liv är väl inte heller riktigt sant. Jag har ju faktiskt bott nästan ett år i sta'n, Kungliga Hufvudstaden alltså, och ett halvår i Ludvika. Och så bodde jag ju ett år i Brunswick, Maine, USA, också.

Trots att jag känner mig som en genuin Borlängebo, har jag inga rötter alls i Stora Tuna, min hemförsamling. Mina enda dalarötter har jag på morfars sida i Grangärde, Nås och Säfsen. Farfars föräldrar var från Värmland, farmor från Västergötland och mormor från Västmanland och Blekinge, så det är spridda skurar. De flesta av mina invandrade förfäder kom hit kring sekelskiftet 1900 i samband med den kraftiga expansionen av Domnarvets Jernverk, numera SSAB Tunnplåt. Där har jag aldrig satt min fot, men jag har gjort en del andra saker: Varit bl.a. busschaufför, datatekniker, bagare, bartender och lärare. Just nu jobbar jag som mellanstadielärare, men kommer inom kort att börja ett nytt jobb som försäljare av Canon kontorsmaskiner. Det kan låta som tvära kast, men jag har studerat bl.a. datateknik och grafisk teknik på Högskolan Dalarna och i Uppsala har jag läst historia. Jag har aldrig riktigt kunnat avgöra om jag är en humanistisk tekniker, eller en tekniskt sinnad humanist, så jag står med ena benet i vardera världen och väntar på att de tu skola mötas. Fast med tanke på hur världen ser ut, ja jag tänker då naturligtvis närmast på bruksanvisningarna till videoapparater, lär jag nog få vänta...

Men ni vill väl inte köpa grisen i säcken utan är säkert också intresserade av vad jag vill göra som ordförande:

Jag vill verka för:

• fortsatt goda relationer med arkiven; den grund som Krister L. och hans medarbetare lagt med konstruktiva samtal i samförstånd, är ett viktigt arbete som givit släktforskarförbundet statusen av ett respekterat remissorgan och det ska vi bevara och bygga vidare på.
• bättre förhållanden för forskarna; här finns mycket att göra såväl lokalt vid kommunbibliotek och -arkiv som hos de statliga arkiven. Situationen i Arninge behöver t.ex. ses över vad gäller tillgängligheten. Många fler exempel finns säkert och här har vi som förbund en viktig pådrivande funktion gentemot arkivmyndigheterna. Min övertygelse är dock att det bästa resultatet för oss forskare nås genom konsensus snarare än genom öppen konflikt.
• tätare kontakter med föreningarna; som föreningsmedlem och styrelseledamot lokalt och regionalt, har jag kunnat se släktforskarrörelsen ur många olika synvinklar. En (ned-)slående iakttagelse är, att det ofta är ett fåtal eldsjälar som engagerar sig och deltar i debatten, kommer med förslag och önskemål. Det känns ofta väldigt långt mellan "oss här nere" och "de där oppe" och ibland vet inte ens föreningsmedlemmar varför föreningen är med i släktforskarförbundet, eller känner ens till det! En av förbundets allra viktigaste uppgifter är att bättre kommunicera med släktforskarna runt om i landet, för att kunna utveckla sin verksamhet efter släktforskarnas önskemål. Det är en tung och svår uppgift, men jag anser den vara helt avgörande för förbundets framtid. Här måste förbundet och de lokala föreningarna anstränga sig ännu mer för att skapa en livaktig dialog. Kanske kan förbundet öppna något/ några "lokalkontor" runt om i landet. Internet är också ett utmärkt medium för snabb direktkontakt mellan riksförbundet och medlemmar runt om i landet. Här finns en hel del att önska och min ambition är att aktivt delta i Internetdebatten som riksförbundets officiella röst. (Det finns visst också andra kommunikationsmedel har jag hört, bl.a. för full duplex i realtid... telefon kallas det visst, samt telefax och brev, om nu någon minns vad det var.)
• ökat kvalitetstänkande i forskningen; vi kallar oss ett förbund av släktforskarföreningar. Begreppet forskare förpliktar, även om de allra flesta av oss endast agerar som amatörer. Släktforskning är en trevlig hobby för det stora flertalet, men även en viktig hjälpvetenskap inom andra vetenskaper, t.ex. medicin och historia. Som ett förbund där vi kallar oss forskare, har vi en skyldighet att verka för att alla släktforskare får lära sig vikten av källkritik. Med den nya teknikens möjligheter att sprida enorma datamängder globalt billigt och snabbt, är en av våra viktigaste uppgifter att lära nybörjarna skillnaden mellan att vara släktforskare och att vara släktletare/släktsamlare. De senare uttrycken har jag hört användas om personer som är måttligt intresserade av arkivmaterial och gamla svårtydda skrifter, men desto mer intresserade av att visa upp hur många individer de har inmatade i Disgen/Holger och hur de tankat hem si och så många generationer från Internet och bränt in hela klabbet på en CD som de kopierat upp och skickat till hela släkten. Låt oss verka för att ordet amatör får tillbaka sin ursprungsbetydelse: Älskare, ej klåpare!

Jon Pallin


Även DALARNAS SLÄKTFORSKARFÖRBUND (DSF) har lämnat in en nominering till valberedningen för vår vice ordförande Jon Pallin, Borlänge som kandidat till ordförandeposten i Sveriges Släktforskarförbund efter avgående Krister L:son Lagersvärd med följande motivering.

Vi känner Jon sedan många år i DSF samarbetet som en balanserad och förnuftig människa med ett demokratiskt synsätt, och med ett starkt engagemang för släktforskning på såväl regional- som riksnivå är han väl kapabel att stärka strukturen i förbundet. Vi vet också av erfarenhet att han inte kommer att bli några problem att samarbeta med för anställda och förbundsstyrelse. Jon Pallin kommer att bli en mycket bra ordförande i riksförbundets styrelse.

Torbjörn Näs (ordf DSF)