|
- Tillbaks
Genklang 10
Siljansfors
Register till
föreningens
medlemstidning
|
|
SILJANSFORS FRÅN FORNTID TILL NUTID
Anteckningar från ett föredrag på Mora Kulturhus, November 97
Den 6.e november brukar man för det mesta förknippa med Gustaf II Adolf och årtalet 1632, men denna gång handlar det om året 1997 och månadsträffen på Café Hyllan.
Jag hade bjudit in Sven-Eric Pettersson, från Kråkberg. Han arbetar sedan drygt tjugo år på Siljansfors Skogsmuseum, där han bland annat guidar besökare. Han berättade om hur Siljansfors blev ett järnbruk och en del om det som hänt fram till våra dagar.
Siljansfors ligger vid sjön Jugens norra strand. Från mitten av 1600-talet fanns där ett viloställe, en krog, för både människor och djur som följde vandringsleden till Västerdalarna, Värmland och Norge. Att det blev ett järnbruk anlagt där på 1730-talet berodde dels på de stora orörda skogarna som behövdes till den stora mängden träkol som gick åt i järnframställningen och dels vattenkraften till de blås- och stånghammare som användes. Det fraktades även mycket ved till Koppargruvan i Falun via bland annat Vanån och Siljan.
Den samfällighetsskog, som bönder bland annat i Vika, Vinäs och Utmeland ägde, blev såld och kontrakterades att leverera ved, timmer och kol, utan att byarna blev tillfrågade. När bönderna protesterade mot att de inte fick tillräckligt betalt, hotade prästerna dem och sa åt dem att göra som brukscheferna ville. Så de fuskades och fifflades en hel del redan på den tiden.
När Siljansfors Bruk var klart år 1738, kom det arbetare från Västerdalarna, Värmland och ännu längre ifrån. Det var svårt att få tag i dugliga arbetare i Moratrakten på den tiden, på grund av sviter efter Karl XII härjningar och att en tiondel av Moras befolkning dog av undernäring och epidemier under 1730-talet. Även inaveln var utbredd och prästerna styrde människorna med vidskepelser, trollerier och häxprocessen tog fart igen 1743.
Siljansfors Bruk var Moras första industri och där bodde c:a 200 personer när det var som störst. Det finns många synliga minnen av dessa människors hus. Många var byggda av slaggsten, så även den nuvarande kafébyggnaden. Det fanns även en skola, där barnen bara gick på somrarna. Läraren hette Sutter och var klockare i Mora. Han fick gå fram och tillbaka varje söndag. Klockare Sutter och Finn-Karin, från Risa, var koralsångare. Det fanns ingen orgel i kyrkan, så folket sjöng bara istället, de ville inte ha någon orgel. Mora kyrka var den sista i Dalarna som, under protest, fick en orgel installerad.
I slutet av 1800-talet blev det lättare att anlägga industrier litet varstans tack vare järnvägens tillkomst och elektricitet började användas. År 1876 släcktes ugnarna och Siljansfors Bruk upphörde. De flesta som då boode där, flyttade till de mindre bruk som ännu var igång eller till större orter där industrier började växa upp. Det var vid den här tiden som Domnarvet i Borlänge började sin verksamhet. Skogen fanns kvar och de som inte flyttade hade arbete där. Det behövdes mycket virke, ved och träkol överallt, både inom och utom landet.
Det var då som det förekom något som i Norrland kallades för "Baggböleri", när de stora bolagen lurade bönderna att sälja skogen billigt och inte förstod hur mycket skogen egentligen var värd.
Det har funnits många ägare på Siljansfors under årens lopp. Bland annat von Rosen, Flygare, och en fabrikör som gav sin dotter det i bröllopspresent när hon gifte sig med en kadett.
Herrgården arrenderades på 1880-talet av författaren Gustaf Schröder. Bergslagen bedrev jordbruk i egen regi med några anställda drängar och pigor. Den siste arrendatorn kom dit 1942 och han köpte herrgården och ekonomibyggnaderna 1968.
När dåvarande Skogshögskolan 1921 fick nyttja Bergslagsskogen, var det den första försöksparken i Sverige. Numera är det SLU, Statens lantbruksuniversitet, som har hand om försöksparken.
Sommaren 1964 träffades några som hade arbetat eller på något sätt hade haft med Siljansfors att göra och det var då tanken på ett skogsmuseum kom fram. Calle Nyström, som var eldsjälen, och Oskar Andersson samlade in bilder och olika saker och hade en utställning samt en kaffeservering. Mora Kommun och AMS nappade på idén och de var skogsarbetare, många från Venjan, som genom AMS byggde det som idag är Siljansfors Skogsmuseum. Det var människor som själva hade arbetat i den här miljön och visste hur det kunde vara.
Och som Sven-Eric sa: "Det är ett monument över de människor från förr som fick slita ont för att vi som lever idag kan leva som vi gör".
Carina Elvenmark
|
|
