|
- Tillbaks
Genklang 10
Hustrudråp...
Register till
föreningens
medlemstidning
|
|
Hustrudråparen från Oxberg
Av GUNNAR OLMÅS
Stockholms Erik Matsson föddes 1701 i Oxberg i Mora socken. Han var son till Biörs Mats Andersson född 1678 och Stockholms Marga-reta Lars-dotter född 1674 i Oxberg. Det är oklart när Stockholms Erik blev soldat. Men enligt Dalre-gemen-tets Generalmönsterrul-la var han i varje fall soldat den 11 mars 1729 för rote nr 18 Brudswän i Oxberg.
Under åren 1741 1743 var större delen av Dalregementet förlagt till Finland. Sverige var då i krig med Ryssland. Den 23 augusti 1741 anföll ryssarna staden Villmanstrand, där en underlägsen svensk styrka slogs. Troligen var det den dagen soldaten Brudswän försvann. Under våren 1742 återvände sårade och hemförlovade soldater från Finland till Vaxholm och den 4 maj hölls en mönstring med Dalregementet i Stockholm. I rullan är antecknat: Erik Mattsson Brudswän försvunnen i action 1741. I husförhörslängden noteras: död i Finland 1742. Sannolikt stupade han i Villmanstrand 1741 men budet om hans död kom till Mora först 1742.
Den 25 dec. 1721 gifte sig Stockholms Erik med Elin Persdotter, född 1690 i Oxberg. Hon avled den 25 maj 1729 och i dödboken står: Elin Pärsdotter från Oxberg född 1690, på sitt 30 åhr kom hon i äktenskap med sold. Erich Mattsson Brudswän sammanlefat i 7 åhr 2 barn. Blef slagen av sin man på kindbenet lefde därefter 10 dygn, blef så död 39 åhr.
ERIK INFÖR TINGET
Den 18 juli 1729 stod Erik inför tinget i Mora anklagad för dråp. Här följer ett sammandrag ur domboken:
Genom bref af den 26 maji har hos Landshöfdingen Kronobefallningsmannen uti Ofwan Selljans Fögderi Wälaktade Erik Larsson tillkännagifwit hurusom Soldaten under Mohra compagnie och Kongl. Dahlregementet Erik Bruswen skall sin hustru den 14 maji sistledne så illa wid ögat hårdeliga handat med kindpustande och slag, att hon efter 11 dygns förlopp den 25 Ejusdem dödeligen aflidit.
LIKBESIKTNING
Landshövdingen gav den 2 juni order att likbesiktning skulle göras och att jämvähl soldaten Bruswen föras på Fahlu arrest. Regemänts Fältskiären vittnade att han den 4 juni rest till Mora för besiktning av den döda, men kroppen hade begravts redan den 31 maj. Sedan han låtit den den döda kroppen upgräfwas, har han ej kunnat någon sådan section anställa, som ske bordt efter redan en fullkomlig förrottnelse i kroppen tagit öfwerhanden. Han kunde ej avgöra om hon genom en wåldsam eller naturlig död utslocknat.
VITTNERNA TRÄDER FRAM
Fjärdingsmannen Olof Michelsson i Oxberg berättade, att då han dagen efter hustruns aflidande i mannens Erik Matsson Brudswens närwaro i byen, ditkommit, att syna hustruns Elin Persdotters kropp, har han funnit hennes hufwud och ansikte samt halsen upswulna och helt blå intill axellederna, dock mera på wänstra än högra sidan, jemte magen blå fläckar på bröstet, likaledes har det funnits på länderna blå fläckar öfwer allt. Wid detta tillfälle har Bruswen sig als intet utlåtit, utan tigit stilla. Soldaten Bruswen tillspordes, om han sin hustru Elin Persdotter den 14 maji slagit. Han svarade, att han will bekänna sanningen, både för Gud och menniskor, och att han utaf hastighet, emedan hon retat honom med trotsande och hotande, under det de i sitt hus warit alldeles ensamma, gifwit henne ett hårdt slag med flat hand på wänster sidan, snett öfwer munnen, och ledt henne till dörren, samt bedt henne gå ut och tiga. Han berättade också, att han gifwit henne ett par slängar för Juhle högtiden", och att "oaktadt han lefwat med henne uti 8 år i äktenskap samt under samma tid aflat twenne barn, som än lefwa, så skall han dock med henne ingen glad dag haft, efter det hon altid knotat och trädt på honom.
Prosten Johan Emporelius berättade om Bruswens förda lefwerne, att han wähl eljest icke för någon stingslighet warit beryktad eller ansedd.
I syfte att utröna om denna hustru tillförne eller näst före sin död, warit af annan siukdom beswärad, spordes grannarna, som henne jemte mannen, under dess sista siukdom besökt. Korpralen Erik Andersson Ståthållare intygade huruledes han warit den 18 maji hos hustru Elin Persdotter, då hon klagat sig siuk i hufwudet och bröstet och på tillfrågan änteligen sagt, att hon endast warit siuk, som allom är bekandt, af det hennes man med knytna handen å begge sidor om hufwudet henne slagit: men det är efter dess utsaga wist, att hon från barndomen klagat öfwer hufwudwärk.
GRANNARNA VITTNAR
Grannen Mats Larsson gaf wid handen, att då han dit kommit har hon med de flesta hälsat, men hon har warit så siuk att hon i förstone als intet swarat, utan omsider, uppå tillspörjan, sig yttradt, det hon blifwit illa af sin man med handen slagen i hufwude och bröstet, samt hårdragen och att det warit hennes endaste siukdom.
Grannen Erik Jansson intygade, att hustrun sagt, det mannen dragit henne öfwer golfwet in till dörren och slagit henne örfihlar. Fjärdingsmannen Olof Michelsson sade att han kunde taga på sitt samwete och ed, att denna dödblifwna hustru i lifstiden warit mycket onögd och låtit alltid illa samt knotat och knorrat, hwar rännig, som hans ord lydde.
Rätten förestälte slutligen Soldaten Bruswen på det allfwarligaste, att han i betraktande af sin siäla wählfärd, motte taga Gud och sitt samwetes inwärtes wittnesbörd till råda, samt utsäja sanningen för den, som nu tillkänner den att efterfråga: men huru bewekeligen Rätten honom detta med i Ransakningen befintliga grawerande omständigheter anförda, wille han dock sig till någon widare bekiennelse ingalunda begrunna eller tillstå, att han mera sin hustru slagit eller handat, än han åfwan före bekiändt.
Rätten konstaterade att han misshandlat sin hustru genom att henne af lust utan lifsnöd i ansiktet och hufwudet slagit". Skadorna ansågs vara sådana Att de nogsamt kunnat orsaka en swag och siuklig qwinnas död. Rätten beslutar att Erik Matsson hermedelst till döden dömd warder. Men förmildrande omständigheter kunde inte uteslutas. Hustruns förra opasslighet i hufwudet ansågs kunna vara en bidragande dödsorsak. Erik Matsson hade inte tagit till flyckten, eller sig till förene med något brottmåhl förgripit. Han hade ej heller brukat något skadeligt mordwapen eller instrument hwarmedelst blod, kiöttsår eller afhugg gifwes kunnat. Tingsrätten beslutade att öfwersända målet till Swea Hofrätt, med hemställande huruwida i anseende till mildrande omständigheter Erik Matsson må kunna med någon lindrigare plikt än dödsstraffet beläggas.
ERIK FRIKÄNNES
Något protokoll från hovrätten finns ej att tillgå. Men troligen blev Stockholms Erik Matsson Brudswän dömd till böter eller möjligen frikänd. Han fick behålla sin soldattjänst och gifte om sig ett år och fyra månader efter tingsrättens dödsdom.
|
|
