DALARÖTTER - Falubygdens Släktforskare

INNEHÅLL
Klicka på det du vill veta mer om!

Aspeboda

DALARÖTTER
Övriga sidor!

E-post

Redaktören
Bidrag till DALARÖTTER.

Övrig post till Dalarnas Släktforskarförbund sänds till sekreteraren

Pressgrannar

Vår bygd i ett nötskal

Av: Elisabet Hemström

Falubygdens Släktforskarförenings intresse- och verksamhetsområde utgörs i princip av nuvarande Falu kommun, d.v.s. Falu stad samt de gamla socknarna Aspeboda, Bjursås, Enviken, Kopparberg, Sundborn, Svärdsjö och Vika. I de två sistnämnda ingår även Svartnäs och Hosjö kapellförsamlingar. Dessutom måste vi i viss mån få räkna Torsång till vårt område, eftersom det är den gamla modersocknen för hela trakten runt Kopparberget. Församlingsgränsen mellan Torsång och Aspeboda har också ändrats vid flera tillfällen, så att en del nuvarande torsångsbyar tidigare tillhörde Aspeboda och vice versa.

Generellt sett har trakten mycket gamla anor. Jordarna kring det vitt förgrenade systemet av sjöar och åar med sjön Runn i centrum har lockat till bosättning ända sedan äldre stenåldern. Sedan malmfyndigheten vid Tiskasjöberg - d. v. s. Falu gruva - upptäcktes under järnåldern eller vikingatiden, tog kolonisationen ytterligare fart. Sammanfattningsvis kan man säga att Stora Kopparberg, Aspeboda, Vika och delvis Sundborn är de socknar där bergsbruket haft större betydelse än jordbruket. Övriga socknar i kommunen är övervägande jordbruksbygd.

Här nedan följer en kortfattad presentation av socknarna, förhoppningsvis till nytta för de släktforskare som inte känner till trakten.

Aspeboda

Gränsar i nordost till Kopparbergs socken, i öster och sydost till Torsång, i sydväst till Stora Tuna och i nordväst till Åhl. Socknens gamla huvudbygd ligger längs Aspån, som förenar sjöarna Stora och Lilla Aspan med Runn.
Nuvarande kyrkan är byggd 1963. Den ersätter en äldre kyrka från 1681 som förstördes av brand 1959. Det första kapellet byggdes 1609.
Äldre huvudnäringar: jordbruk och kopparhantering.
Äldre industrier: Valsfors masugn och manufakturverk, kopparhyttor, tegelbruk.
Bevarade kyrkböcker: f v d 1661-1671, 1680-ff, kommunionlängd 1684-88, hfl 1706-ff.
Litteratur: Aspeboda kyrkböcker 1-2: avskrifter. (1989). (Del 1: Födda 1661-1733 ; Del 2: Vigda 1661-1670, 1680-1735, döda 1661-1735, kommunionlängd 1684-1688 samt bänkbok slutet av 1600-talet.) * Svinhuvud-släkten i Aspeboda : släktkrönika 1534-1991. (1992). * Sveriges kyrkor : Dalarne 1:2 (1920). * Ahlberg, Hakon, Dalarnas kyrkor i ord och bild (1996).

Bjursås

Gränsar i norr och nordväst till Leksand, i sydväst till Åhl, i sydost och öster till Kopparbergs socken och i nordost till Svärdsjö och Enviken. Kuperad, vacker trakt, som populärt brukar kallas "Dalarnas Schweiz".
Nuvarande kyrkan togs i bruk 1797 och ersatte en äldre från 1599. Innan dess hade det även funnits ett medeltida träkapell.
Äldre huvudnäringar: jordbruk och skogsbruk.
Äldre industrier: Sågmyra nickelverk, Svanshammars manufakturverk, Tidstrands yllefabrik, skotillverkning, kvarnar, sågar, tegelbruk m. m.
Bevarade kyrkböcker: f v d 1666-ff, hfl 1710-ff.
Litteratur: Bengtsson, Ludvig, En dalasocken berättar (1950). * Forsslund, Karl-Erik, Med Dalälven från källorna till havet del 1:10 : Bjursås och Ål (1923). * Sveriges kyrkor : Dalarne 1:1 (1916). * Garmo, Sune, Bjursås kyrka (1995). * Ahlberg, Hakon, Dalarnas kyrkor i ord och bild (1996). * Böcker om enskilda byar, utgivna av studiecirklar.

Enviken

Gränsar i norr till Alfta sn i Hälsingland, i öster och söder till Svärdsjö och i väster till Bjursås, Leksand och Rättvik. Kapellförsamling under Svärdsjö till 1864.
Nya kyrkan invigdes 1957. Den gamla träkyrkan från 1669 finns kvar och används vid midsommar.
Äldre huvudnäringar: jordbruk och skogsbruk.
Äldre industrier: manufakturverk, sågar och kvarnar.
Bevarade kyrkböcker: egna hfl 1849-ff. Se för övrigt under Svärdsjö.
Litteratur: Bergquist, Rudolf, Envikens socken 100 år (1964). * Forsslund, Karl-Erik, Med Dalälven från källorna till havet del 3:1 Enviken och Svartnäs (1929). * Linge, Karl, Svärdsjö socken med Enviks kapell (1929). * Sveriges kyrkor : Dalarne 1:2 (1920). * Ahlberg, Hakon, Dalarnas kyrkor i ord och bild (1996).

Falun

Falu koppargruva har enligt de senaste rönen varit i drift sedan 600-700-talet eller kanske ännu tidigare. Gruvbrytningen och smältningen av malmen krävde arbetare och så småningom växte en bebyggelse fram i gruvans närhet. 1641 fick Falun stadsprivilegier och blev Sveriges andra stad i storlek. Mot slutet av 1600-talet minskade malmtillgången i gruvan och därmed också stadens expansion. År 1761 ödelades större delen av Falun av två omfattande bränder. I mitten av 1800-talet kom ett nytt uppsving i och med järnvägen, som öppnade möjligheten för nya industrier. Falun har ända från grundläggningen varit residensstad i Kopparbergs (numera Dalarnas) län. Staden är också en av Sveriges bäst bevarade trästäder.
Kristine kyrka är byggd 1642-1660. Kopparbergs kyrka, som är stadens äldsta kyrka, se Kopparbergs socken.
Bevarade kyrkböcker: f 1694-ff, v 1694-1703, 1730-ff, d 1694-1703, 1776-ff, hfl 1776-ff. En del kyrkböcker förstördes av brand 1761.
Litteratur: Forsslund, Karl-Erik, Med Dalälven från källorna till havet del 3:6 Falun väster om ån (1939). * Hildebrand, Karl-Gustaf, Falu stads historia till år 1687 (1946). * Husen berättar (1988). * Lyberg, Ernst, Falu stad och borgare före 1641 (1940). * Sahlström, Nils, Stadsplaner och stadsbild i Falun 1628-1850 (1961). * Staden vid Falan (1925). Wijk, Carin, Kolonisationen kring Kopparberget (1997). * Östberg, Axel, Det gamla Falun i ord och bild (1978). * Östberg, Axel, Hantverkare i Falun från skråtid till nutid (1973). * Ekström, Gunnar, Kristine kyrka : historisk översikt samt vägledning (1974). * Sveriges kyrkor : Dalarne 2:1 (1941). * Ahlberg, Hakon, Dalarnas kyrkor i ord och bild (1996).

Kopparbergs socken

Omsluter Falu stad samt gränsar i nordost till Svärdsjö, i öster till Sundborn och Vika, i söder och sydväst till Torsång och Aspeboda samt i väster och nordväst till Ål och Bjursås. Låglänt landskap vid Runn, i övrigt bergigt.
Stora Kopparbergs kyrka, belägen i Falun, är sannolikt byggd på 1400-talet samt om- och tillbyggd på 1600- och 1700-talen. Fram till 1600-talets mitt fungerade den som kyrka för både staden och socknen.
Äldre huvudnäringar: bergsbruk och kopparhantering, jordbruk, skogsbruk.
Äldre industrier: gruvor, kopparhyttor, Korsnäs masugn, järnverk och valsverk, Korsnäs, Näs och Karlsfors m. fl. sågverk, Grycksbo pappersbruk, mindre sågar, kvarnar, tegelbruk m. m.
Bevarade kyrkböcker: f 1683-ff, v 1729-ff, d 1726-ff, kommunionlängd 1749-1787, hfl 1776-ff. En del kyrkböcker förstördes av brand 1761.
Litteratur: Forsslund, Karl-Erik, Med Dalälven från källorna till havet, del 3:4 Stora Koppar- bergs socken (1934). * Stora Kopparbergs socken : sockenhistorik (1969). * Ekström, Gunnar, Stora Kopparbergs kyrka (1952). * Hammarström, Eric, Äldre och nyare märkwärdigheter wid Stora Kopparberget del 2 (1990, faks. av 1789 års upplaga), har bl. a. förteckning över gravarna i kyrkan. * Sveriges kyrkor : Dalarne 2:1 (1941). * Ahlberg, Hakon, Dalarnas kyrkor i ord och bild (1996). * Böcker om enskilda byar, utgivna av studiecirklar.

Sundborn

Gränsar i norr till Svärdsjö, i öster till Ovansjö och Torsåker i Gästrikland, i söder till Vika och i väster till Kopparbergs socken. Större delen av den odlade marken ligger i västra delen av socknen vid Svärdsjöån och sjön Toftan. Östra delen är skog, förr med många fäbodar.
Kyrkan från 1755 ersätter en äldre från 1619.
Äldre huvudnäring: jordbruk.
Äldre industrier: Korså järnbruk och sågverk, gruvor, kopparhyttor, kvarnar, sågar m. m.
Bevarade kyrkböcker: f 1680-81, 1685-ff, v d 1680-ff, hfl 1680-ff.
Litteratur: Forsslund, Karl-Erik, Med Dalälven från källorna till havet del 3:3 Sundborn (1931). * Sellfors, Adolf, Sundborn : sockenbeskrivning (1916, faks. 1988). * Sundborn : hembygdsföreningens årsbok 1997/98. * Sjöholm, Gunnar (utg.), Kyrkiones book wijdh Sunborgen (1963). Renskrift av den äldsta kyrkboken från Sundborn, 1620-30-talet. * Sjöholm, Gunnar, Sundborns kyrka (1962). * Sveriges kyrkor : Dalarne 1:2 (1920). * Ahlberg, Hakon, Dalarnas kyrkor i ord och bild (1996). * Böcker om enskilda byar, utgivna av studiecirklar.

Svärdsjö och Svartnäs

Gränsar i norr till Bollnäs socken i Hälsingland, i öster till Ockelbo och Ovansjö i Gästrik-land, i söder till Sundborn och i väster till Kopparbergs socken, Bjursås och Enviken. Den egentliga bygden ligger i sv delen av socknen, kring Svärdsjön och Svärdsjöån.
Kyrkan kan vara från 1300-talet och har sannolikt haft en föregångare av trä redan på 1200-talet. En bygd finns också längst i nordost vid Svartnäs bruk, till stor del koloniserad av finnar på 1500-1600-talen. Svartnäs fick eget kapell 1794 och har delvis egna kyrkböcker. 1919 blev det formellt kapellförsamling under Svärdsjö.
Äldre huvudnäringar: jordbruk och skogsbruk.
Äldre industrier: Vintjärns järngruvor, Sjögruvan, Svartnäs och Ågs järnbruk, sågar, kvarnar, linskäktar, tegelbruk m. m.
Bevarade kyrkböcker: f v d 1677-ff, hfl 1676-ff. Svartnäs egna hfl 1841-ff.
Litteratur: Almegård, Nils, Svartnäsfinnar (1993). * Forsslund, Karl-Erik, Med Dalälven från källorna till havet del 3:1 Enviken och Svartnäs (1929). * Forsslund, Karl-Erik, Med Dalälven från källorna till havet del 3:2 Svärdsjö (1930). * Linge, Karl, Svärdsjö socken med Enviks kapell (1929). * Ekström, Gunnar, Svärdsjö kyrka (1953). * Sveriges kyrkor : Dalarne 1:2 (1920). * Ahlberg, Hakon, Dalarnas kyrkor i ord och bild (1996). * Böcker om enskilda byar, utgivna av studiecirklar.

Torsång

Gränsar i norr till Kopparbergs socken, i öster till Vika, i söder till Gustafs och i väster till Stora Tuna och Aspeboda. En av de äldsta socknarna i Dalarna, tidigare moderförsamling för hela trakten kring Kopparberget, som var Torsångs fäbodbygd.
Ornässtugan är känd från Gustav Vasas äventyr i Dalarna. Kyrkan tros vara från 1300-talet.
Äldre huvudnäring: jordbruk.
Äldre industrier: Haganäs tändsticksfabrik, sågar och kvarnar.
Bevarade kyrkböcker: f v 1629-33, 1644-45, 1677-ff, d 1629-34, 1645, 1648, 1677-ff, hfl 1712-ff. En del av de äldre böckerna är svårt vattenskadade, hfl 1874-83 förstörd av brand.
Litteratur: Torsångs hembygdsförenings årsblad 1960-ff. * Ahlund, Thorild, Torsångs kyrka (1982). * Sveriges kyrkor : Dalarne 1:3 (1932). * Ahlberg, Hakon, Dalarnas kyrkor i ord och bild (1996).

Vika och Hosjö

Gränsar i norr till Sundborn, i öster och sydost till Stora Skedvi, i söder till Gustafs samt i sydväst och väster till Torsång och Kopparbergs socken. Hosjö är socknens norra del. Den odlade bygden ligger huvudsakligen vid sjön Runns östra strand. Den övriga delen av socknen består till stor del av skog.
Vika kyrka invigdes 1469. Hosjö kapell är byggt 1663 men hade en föregångare i "Capella Norwika" från 1300-talet.
Äldre huvudnäringar: jordbruk och kopparhantering.
Äldre industrier: kopparhyttor, Såghyttan (koppar- och svavelverk), gruvor, sågverk, kvarnar, tegelbruk m. m.
Bevarade kyrkböcker: f v 1682-ff, d 1677-ff, hfl 1664-92, 1775-ff. Hosjö egna födelseböcker 1725-ff, hfl 1683-ff.
Litteratur: Johansson, Arndt, Vika i historisk belysning (1976). * Lagergren, Helmer, Hosjö - en urgammal märklig bygd (1931). * Norberg, J. E., Vika minne (1937). * Kilström, Bengt Ingmar, Vika kyrka (1983). * Sveriges kyrkor : Dalarne 1:2 (1920). * Ahlberg, Hakon, Dalarnas kyrkor i ord och bild (1996).

Har du synpunkter på artikeln, eller frågor om släktforskning rörande Falubygden. Kontakta gärna författaren

DALARÖTTER ges ut av / is published by

Dalarnas Släktforskarförbund är det sammanhållande organet för den regionala släktforskarrörelsen.
Förbundets medlemsföreningar är anslutna till Sveriges Släktforskarförbund.