Language button

in english

BT Login

Logga in Skapa konto

Logga in på ditt konto

Användarnamn
Lösenord
Användarnamn *
Lösenord *
Användarnamn *
Lösenord *
Kom ihåg mig

Skapa konto

Fält markerade med en asterisk (*) är obligatoriska.
För- och efternamn
Användarnamn
Lösenord *
Bekräfta lösenord *
E-post *
Bekräfta e-post *

Stöd Rötters Vänner

bli rv front

Google sökruta head

  • Hem
    Hem Här hittar du alla blogginlägg på sidan.
  • Taggar
    Taggar Visar en lista på taggar som använts i bloggen.
  • Bloggare
    Bloggare Sök efter din favoritbloggare på sidan.
Postad av i Rötterbloggen
  • Teckensnitts storlek: Större Mindre
  • Träffar: 521
  • 0 Kommentarer
  • Skriv ut

Olika inför lagen

Att alla är lika inför lagen och ska behandlas på samma sätt om vi begår ett brott är en grundläggande princip. Emellanåt träffar man på rättsfall där någon kommer undan ett relativt grovt brott utan att bestraffas medan andra straffas hårt för rätt oskyldiga förseelser. Hur kom det sig?

I Lund i Nyköpings Sankt Nicolai bodde vid 1600-talets slut frälsebonden Erik Nilsson. 1681 bötfälldes han för att ha sänt sin piga på vargskall. Vargjakt var förstås en manlig aktivitet och att skicka pigan var olämpligt. Året därpå högg Erik ner 10 timmerstockar på  Hjärmesta skogsägor. Han hade fått lov till detta av sin måg Per Persson, som var skattebonde i Hjärmesta. Trots att han fått lov att hugga timmerstockarna fälldes han av häradsrätten. Undrar just hur diskussionerna gick när nämndens ledamöter diskuterade, för Per Persson var inte bara Erik Nilssons svärson utan även nämndeman vid Jönåkers häradsrätt. Samma år betade Eriks boskap på en äng som tillhörde Tistad, varför Erik fick böta 40 daler. 1690- 91 rannsakades Erik Nilsson under flera ting för att ha stulit en galt. 1696 åtalades han för att ha spritt rykten om tullskrivaren i Nyköping Magnus Thelning som Erik påstod var en horkarl och far till Eriks styvson, medan befallningsmannen Petter Pettersson på Tistad enligt Erik var ett riktigt rötägg. Ett gift men väldigt pilskt rötägg som horade runt med Eriks hustru Sigrid, försummade sitt arbete och som dessutom varit drucken i tjänsten! Den 3 januari 1695 skulle Erik begrava sin son. Dagen var alltså dyster redan innan Erik råkade på Sigrid och Petter "i full gärning". Petter stannade över natten - sannolikt serverades gravöl efter begravningen och det var då han blev drucken - varefter Petter tillbringade natten med gårdens pigor och dagen därpå åter förlustade sig med Sigrid. Just som paret var mitt uppe i den förbjudna kärleksakten överraskades de ånyo av Erik, varpå Sigrid hotade att bränna ner gården om Erik gnällde om hennes utomäktenskapliga förehavanden. Erik dömdes för ryktesspridning till böter på totalt 100 daler silvermynt eller 14 dagars fängelse på vatten och bröd. Några månader senare rök Erik och Petter Pettersson ihop på landsvägen. Eftersom Lund var frälse under Tistad var Petter Eriks förman, och som straff för slagsmålet dömdes Erik att böta 40 daler silvermynt.

b2ap3_thumbnail_Trstubbe-vid-bussterminalen.jpg

Erik Nilsson var en otursförföljd slarver vars stora olycka var hustruns långvariga affär med hans förman. När ord stod mot ord vägde befallningsmannens ord tyngre än frälsebondens. Eriks dotter Ingrid Eriksdotter var först gift med Per Persson i Hjärmesta, Tuna socken. Efter dennes död 1691 gifte hon om sig med kornetten Jonas Svensson Stare, som hamnade i ett juridiskt dilemma 1714. Då brann två trösklador ner och Jonas begärde ersättning från häradsrätten för vådelden. Olika rykten cirkulerade i trakten, och efter ett år dömdes en dräng på gården för att ha startat elden. Av Svea hovrätt dömdes drängen att ersätta skadorna, men hans far var död, modern var tiggerska och själv ägde han bara de kläder han hade på sig så någon ersättning blev det aldrig.

Jonas Svensson Stares far, Sven Stare i Åby, Bergshammars socken, var också kornett. Sven Stare visade upprepade gånger total likgiltighet inför lagen. Bland de aktiviter Sven Stare ägnade sig åt när han inte utmärkte sig i fält, var

       * att skjuta på grannarna när de förde liv vid sitt vårliga bad (1681)

       * riva ner en bro på grannarnas ägor (1681)

       * stjäla två kor och en oxe från Catharina Canterstierna (1691)

       * tubba en piga att lämna sin lagstadda tjänst (1690)

       * begå enfalt hor (1694)

       * flytta en gränssten mellan Åby och Ista ägor (1694)

       * hugga ner en apel på Broby ägor (1695).

Trots att Sven Stare erkände både att han skjutit på grannarna och hade ett utomäktenskapligt barn med en kona i Botkyrka, frikändes han i samtliga fall. Inte undra på att han ansåg sig stå över lagen!

Häradsrätten ville alltid ha intyg från en fältskär när någon blivit misshandlad eller råkat ut för en olycka orsakad av andra. En kvinna i Lunda socken hamnade i kläm på grund av denna regel. Grannarna vittnade om att hon varit både blåslagen och haft frakturer efter att ha blivit överfallen, men häradsrätten ville inte befatta sig med ärendet. Det tog över ett år för henne att tillfriskna och häradsrätten uppmanade gång på gång fältskären Petter Wessenberg att bege sig till kvinnan och intyga vilka skador hon hade. Petter Wessenberg, som var gift med Sven Stares änka, Kristina Hierpe, besökte aldrig den skadade kvinnan. Utan intyget togs misshandeln aldrig upp och den utpekade gärningsmannen gick fri. Vad han hette? Jag kan ge ett par ledtrådar: han hade initialerna PW och var fältskär...

Taggad i: Domböcker

Kommentarer