Örjan och jag ...

I måndags startade den sjunde säsongen av TV-dokumentären VEM TROR DU ATT DU ÄR? Först ut var Dramaten-skådespelaren Örjan Ramberg, som jag fick nöjet att träffa i samband med inspelningarna vid Årnäs glasbruk utanför Mariestad i Västergötland. Här föddes Örjans farfar, Olof Martin Ramberg 1888-1972, och här hade de Rambergska förfäderna varit glasblåsare och glasbruksarbetare i generationer. Det finns faktiskt ett litet museum på Årnäs numera nedlagda glasbruk, ett museum som dels behandlar glasbrukstiden, men också den forntida historien kring borgen Aranäs. Så här skriver Wikipedia: 

Borgen nämns första gången i Erikskrönikan, troligen författad på 1320-talet, och omnämnandet anknyter till året 1283 då marsken Torgils Knutsson har uppehållit sig här. Nästa omnämnande är i samband med att Torgils Knutsson år 1304 bjöd in kung Birger och dennes upproriska bröder Erik och Valdemar till ett försoningsmöte på "eth fästä" Aranäs. Här lyckades de förhandla fram en förlikning. Det sista omnämnandet i Erikskrönikan är från 1305, då borgen brändes i samband med att Torgils Knutsson fängslades och fördes till Stockholm för avrättning.

Efter marskens död skänktes jorden 1308 av Erik och Valdemar till Gudhems kloster, med villkoret att nunnorna inom ett år skulle flytta till Aranäs, som genom sitt utmärkta läge var bättre än Gudhem. Flyttningen blev dock fördröjd, och sedan kung Magnus 1334 skänkt gården Rackeby till Gudhems kloster, flyttade nunnorna i stället dit och bodde där åtminstone till 1349. Detta år fick de Aranäs igen, nu av kung Magnus, och två år senare omtalas där ett kloster. Gudhemsnunnorna bodde där i ungefär tio år. År 1366 gav kung Albrekt av Mecklenburg gården till hövitsmannen på Axvalls slott, Gerhard Snakenborg. Villkoret för donationen var att Aranäs inte fick befästas utan kungens och rådets samtycke. Det tyder på att Aranäs i mitten av 1300-talet inte fungerade som borg. 1371 lämnades den av kung Magnus som betalning för en skuld till biskop Nils i Skara. Biskopsstolen innehade sedan Aranäs fram till reformationen.

Tyvärr är ju tiden i dessa program begränsad och allt hinner man inte få med. Vi får hoppas att vi får anledning att berätta om den medeltida storheten Torgils Knutsson i något kommande program. 

I en paus mellan tagningarna reflekterade Örjan över att jag inte talade västgötska, som han hade förväntat sig.

-Jag har bara bott här i 40 år, svarade jag.

- Och var bodde du innan dess? fortsatte Örjan.

- I Malmö.

- Det hörs inte heller...

- Nej, jag talar nog någon sorts rikssvenska, eftersom vi flyttade runt så mycket i min barndom. Jag är född i Västerås och sedan bodde vi i Jönköping, Bagarmossen, Sollentuna, Gävle och Malmö innan jag äntligen fastnade i Västergötland. Men vi hade en fast punkt under detta kringflackande liv, och det var vår sommarvilla i Stockholms skärgård.

- Jaha, var i skärgården?

- Djurö.

- Jaså Djurö! Där tillbringade jag och några kompisar ett par somrar i slutet av 70-talet.

- Var någonstans på Djurö?

- Ja, man åkte över Djuröbron och sedan en kilometer, och så var det en gul träkåk upp till höger med utsikt över havet ...

Jag bleknade och sade:

- När man gick in genom porten, var det en grön trappa upp till vänster och en jungfrukammare till höger?

- Ja, verkligen. Hur vet du detta?

- Därför att det handlar om Villa Talludden, det hus min morfars far, Bror Johan Sandgren, byggde åt sig själv och sina efterkommande i början av 1890-talet, och där vår familj sedan dessa hade vårt sommarparadis fram till 1974, då de elaka markägarna lät vräka oss. (Farfar hade gjort misstaget att bygga på ofri grund...)

Hur liten får världen vara?

b2ap3_thumbnail_P1010818.JPG

Min mor, Lena Sandgren/Rosvall 1923-2005, framför vårt förlorade paradis, Vlla Talludden på Djurö.